Per-Åke på Inpro flyger högt över Åland

I snart 40 år har Per-Åke Pettersson drivit Inpro AB, ett av två Geotec-företag på Åland. Nu gör han sitt bästa för att få sonen Jonas att ta över, för själv vill han ägna mer tid åt sin fritid. Men sluta helt – det vill han inte.

– Vad skulle jag göra då?

Långt österut på Åland, längs med slingriga grusvägar, ligger Per-Åke Petterssons bostad. Gräsmattan sluttar rakt ner i Ålands hav, utanför hans vardagsrumsfönster finns vatten så långt man kan se.

– Där brukar en säl ligga och äta gädda, berättar han och pekar ut över en vassbeklädd vik.

Per-Åke Petterssons gård ligger precis vid stranden i den åländska skärgården.

Per-Åke Pettersson är hemma i dag. Hans son Jonas Pettersson, delägare i Inpro, sitter bredvid honom på den soliga verandan. Alldeles snart ska Jonas åka till Gotland, för där arbetar han och arbetskamraten Conny Eriksson sedan ungefär ett år tillbaka. Det går inte riktigt att få företaget att gå runt endast på Ålands behov av borrning.

– Jag vet inte exakt men i Sverige går det ungefär 60 000 människor på ett brunnsborrningsföretag. Här är vi två företag på 29 000. Det säger sig självt att det inte fungerar, säger Per-Åke.

Framför allt jobbar Inpro på Öland och Gotland, men de har också varit på flera andra ställen i Sverige. Även Norge och Finland har fått besök av det åländska företaget. Norge var svårt att jobba i rent administrativt och i Finland ställer språket till det.

– Jag klarar mig någorlunda på finskan. Men det känns mer hemma i Sverige, säger Per-Åke.

 

Stora skillnader från ö till ö

Skillnaden mellan att borra på Åland och på de svenska öarna är rätt stor. Gotland och Öland består av kalksten medan Åland är känt för sin röda granit. Inpro var bland de första i Europa att borra med styrd hammarborrning i berg. Och det är det de gör både i Sverige och på Åland.

– Tekniken fungerar speciellt bra på kalkberg. I granit tar det längre tid att borra.

Så nu åker de fram och tillbaka, Jonas arbetar tolv dagar på Gotland och är sedan hemma på Åland i nio dagar.

Företaget har fem anställda, så medan Jonas och Conny är i Sverige sköter de andra om de åländska jobben som dyker upp. Och uppdragen är fler i dag. 2011 var ett riktigt rekordår men därefter kom en sämre period.

– Men de senaste månaderna har det blivit bättre igen. Det märks rent allmänt att konjunkturen vänder. Människor har blivit mer positiva, säger Per-Åke.

Det absolut svåraste i branschen är att hitta medarbetare, tycker Per-Åke.

– Vad som helst kan hända, man vet inte vilka problem man stöter på. Därför gäller det att vara vaken och intresserad.

Nu har Per-Åke den personal som han vill ha. Två nyanställda är ute ensamma på arbete efter att ha skolats in ordentligt.

– Det är bästa sättet. Jag säger att de ska ringa när de får problem. De blir bara nervösa om jag hänger över axeln.

 

Vill flyga flygplan

De flesta arbeten som utförs på Åland är mindre jobb där Inpro borrar mellan tre och fem hål. Många nya hus och bostadsområden byggs just nu på Åland. Men det är oftast fjärrvärme som gäller.

– Jag tycker ju att det är gammalmodigt med fjärrvärme, säger Per-Åke.

Jonas Pettersson ska ta över Inpro efter Per-Åke. Men när det blir är ännu inte klart. Per-Åke vill inte sluta arbeta helt, men minska ner på antalet timmar skulle han gärna göra.

Jonas som sitter bredvid instämmer. Han har arbetat i företaget lång tid, sedan 2003 som delägare. Och tanken är att han ska ta över.

– Jag är pensionär sedan ett år tillbaka, säger Per-Åke.

Jonas ler, han ser inte övertygad ut över att Per-Åke verkligen skulle vilja sluta.

– Nej, inte helt. Men minska ner skulle jag vilja göra. Jag vill flyga.

För fyra år sedan tog Per-Åke flygcertifikat för ultralätt flyg. Nu har han uppgraderat det och får flyga tolv passagerare. Tanken är att han ska flyga sin personal mellan Åland och Gotland eller Öland. Och faktum är att han faktiskt redan har ryckt ut en gång och räddat ett jobb på Gotland.

En fredagkväll ringde Jonas därifrån, då hade något gått sönder. PerÅke ringde direkt till vännen Håkan i Norrköping.

– Jag frågade: Kan du vara på flygfältet med reservdelar i morgon bitti? Och Håkan stod där. Jag drog vidare från Norrköping till Gotland med planet och vid elva-tiden borrade de igen.

– Det var helg, det hade varit omöjligt att lösa på något annat sätt, säger Jonas.

 

Har jobbat i Hongkong och Panama

Så Per-Åke vill gå ner i arbetstid, ägna sig åt flygningen och flyga Inpros anställda fram och tillbaka. Först ska han bara få ordning på sin nyopererade arm.

– Sedan ska det bli mer av flygningen. Då ska jag kombinera nytta med nöje.

Annars är Per-Åke nöjd med tillvaron. Han har fått resa mycket och varit både i Hongkong och Panama och jobbat. I Hongkong borrade han avlopp 140 meter under Hongkong River. Där är avloppsledningarna tre meter i diameter.

– Det är något annat än Ålands avlopp, säger han och skrattar.

I Panama var han ännu längre under markytan. Där borrade han för att stabilisera väggarna i ett vattenkraftverk nästan 500 meter ner i vulkaniskt berg. Och Panama lockar fortfarande.

– Jag längtar dit. Får jag erbjudande om att åka och jobba i dag så åker jag i morgon, säger han och ser ut över vattnet.

 

Text och foto: Petra Dahlgren

 

Inpro Brunnsborrning AB

Startade: 1979, då som mekanisk verkstad. Började med brunnsborrning 1985.

Ägare: Per-Åke Pettersson och sonen Jonas Pettersson som kom med som delägare 2003.

Antal anställda: 5.

Specialitet: Borrning av raka hål i mark och berg. Horisontalborrning, vatten- och energiborrning.

 

Per-Åke Pettersson

Överallt runt gården finns det djur. Per-Åke kontrollerar om det kommer några fågelungar i holken i år.

Bor: Södra Finby, Sund, Åland. Huset ligger precis vid havet och en bastu står så nära strandkanten att den nästan är på väg över kanten.

Ålder: 64.

Familj: Särbo, två söner och en dotter, tre barnbarn. Plus bonusbarn och bonusbarnbarn. Och katterna såklart.

Arbete: Driver Inpro Brunnsborrning AB.

Utbildning: Övermaskinmästare från Ålands tekniska skola.

Intressen: Flyga. Flygningen har tagit över tidigare intressen som att fiska och jaga.

 

Företaget: Hasse i Vara fortsätter blicka framåt

Hasse in action. Trots uppnådda 75 år siktar företagsplanen alltjämt tio år framåt.

Hasse i Vara är en av Geotecs grand old men. Vid 75 års ålder har han alltjämt en tioårsplan för sin egen verksamhet. Fast idag borrar han hellre på tvären än på djupet – för framtidens skull.

Det är en sådan där dag då vintern tagit en paus och solen strålar över Varaslätten, de vidsträckta åkrarnas landskap i Västergötlands hjärta. Det skulle kunna vara snö och kallt men idag stiger plusgraderna ikapp med solen och det är då Hasse kan tänkas jobba. Den nyaste borrningstekniken lämpar sig inte för dåligt väder eller tjäle i backen och det passar Hasse alldeles utmärkt som får sig lediga dagar mellan varven.

Han heter förstås Hans egentligen, och Olsson i efternamn, men för de flesta i branschen är han Hasse i Vara. Han har rent av skaffat sig mejladressen @iVara, så etablerat är namnet.

Grundade Geotec

För 40 år sedan var han en av grabbarna som satt i gräset utanför kvartärgeologen på Uppsala universitet och bildade Geotec – ett beslut ackompanjerat med ärtsoppa och punsch. Initiativet kom från Sven-Göran Andersson, brunnsborrare i Uppsala, som en reaktion mot det då rådande affärskonceptet Avanti. Efter några års uppehåll i föreningen är Hasse åter medlem med förnyad kraft. Nu som då, är hans mål med föreningsarbetet att i gemenskap med andra styrka branschen, normer och standarder.

Vi ses vid en av Hasses så typiska arbetsplatser, en vägkorsning på slätten. Det ska bli schaktfri rörläggning, utan åverkan på körbanan. Det är lite kladdigt i diket där tjälen släppt men Ditch witchen, diksehäxan som den amerikanska tillverkaren kallar sin maskin, är förhållandevis lätt och smidig att styra på sina larvfötter, från lastbilen fram till den plats där sonden ska ned. Sonden ser heller inte så mycket ut för världen, ett blankt rör som andra, men tekniken är avancerad med full kontroll på vad som händer därunder.

En bit ute på vägen står medarbetaren Leif Lindgren med mätinstrumentet, som mest ser ut som en orange vägkon. Genom maskinernas och männens kommunikation kan man följa sondens väg exakt. Hasse själv anser att detta är ett bra komplement för framtidens brunnsborreri.

Skillnad från förr

– Fysiskt är detta väldigt lite ansträngande. Det är en oändlig skillnad mot traditionell brunnsborrning. Nu behöver jag nästan inte bära någonting. Förr kunde jag lyfta 2 000–3 000 kilo per dag. Det är därför jag är så ung och vacker!

Hasse ler så hela ansiktet skiner. Han har en räv bakom varje öra och uttrycker sig rappt och drastiskt. Samtidigt ryms det seriösa, han har exempelvis full koll på både maskiner, bransch och ett brinnande intresse för geologi.

– Borrarbranschen har framtiden för sig, även om den kommer att se annorlunda ut när kommuner drar så mycket ledningsnät.

Den styrda borrningen som Ditch witchen utför, är en form av spolborrning. I lastbilen finns två tankar med vatten. En fyrakubikare för rent vatten, en tvåkubikare där ett spolmedium (bentonit) kan blandas i, för att förändra viskositeten och därmed borrningsförmågan under spolningen.

– Går temperaturen under tre, fyra minus, då står vi still. Det är ju vatten vi håller på med. Det är annat än förr när man borrade i minus 20 och snöstorm och fick värma luftmotorerna.

Humor och allvar. Hasse Olsson och Leif Lindgren både skrattar och kommunicerar med varandra på ett sätt där ömsesidigheten avspeglas.

Hasse skrattar förnöjt och byter en av många blickar med Leif, över kaffebordet, dit vi nu har kommit. Det är inte bara i arbetssituationen som de har en ordlös kommunikation, också här märks gemenskapen mellan dem båda.

Tappade fotfästet

Leif jobbar på timmar, med egen f-skattsedel, de dagar Hasse arbetar. Tidigare hade Hasse en medhjälpare som hette Anders, som också var Leifs gode vän.

– Så omkom han i en mc-olycka. I Spanien, berättar Hasse.

Han harklar sig, stannar upp och tar en mun kaffe till. Leif böjer sig ned och tittar i sin kopp. Den stora loggan han har på tröjan, för West coast choppers, vittnar om hur han delade sin väns motorcykelintresse. Det blir tyst vid bordet. Smärtan och sorgen är tydligt närvarande.

– Men vi var ju tvungna att fortsätta på något vis, börjar Hasse.

Det visar sig att Hasse hade hoppats att Anders var den som skulle ta vid, fortsätta det goda arbete de etablerat. Istället uteblev pensioneringen, Leif tog ett steg in i verksamheten och arbetet rullade på.

– Fast jag tappade lite fotfästet efter det hände. Därför sökte jag medlemskap i Geotec igen. För att kunna ha kolleger att diskutera med.

Han lägger handen tungt bredvid kakfatet och där syns åren och erfarenheten tydligt: Fingertopparna och naglarna är alla ärrade efter åren med brunnsborrning.

Hasses 75-åriga hand vittnar om många år av tungt, fysiskt arbete där fingrarna fått sina smällar.

– Du vet, borrhammaren jag använde vägde bortåt 80 kilo. Du kan tänka dig vad man åkallade för makter när man slog den på fingret…

Det busiga skrattet återvänder till ögonvrån. Det glittrar till i Leifs ögon igen. Tillsammans utstrålar de styrka och gemensam arbetsglädje. Hasse har varit med om sina smällar genom åren och verkar ha hittat sätt att resa sig igen.

Pension kvittar

Idén att bli brunnsborrare kom från en lekkamrats pappa, som var i yrket. Men innan dess hann Hasse vara både springpojke och ”tjäna pengar” på nybyggena vid Götaverken i flera år och dessutom vara försäljare för Electrolux.

– Det ledade liksom upp käften på mig, flinar Hasse.

– På den tiden kunde man få jobb överallt. Jag försökte mig också på att läsa till ingenjör. Men jag hade inte riktigt rätta motivationen…

Sedermera blev det brunnsborrning för hela slanten och har så varit i 43 år vid det här laget. Ganska snart ”sprang han ihop med” livskamraten Eva och genom hennes rötter på Varaslätten hamnade han och den växande familjen här. Idag bor de granne med ett av barnbarnen och familjen verkar ha en stor plats i tillvaron för dem båda. Och Hasse tänker framåt, frisk och utan värk trots alla år av tungt, fysiskt arbete. Han vet att han är privilegierad med detta.

– Det där med att vara pensionär, det får kvitta nu…

Text och foto: Anna Hagnell

Hasse i Vara, en av Geotecs grundare, har en räv bakom varje öra. Men här finns också kunskapen, erfarenheten och allvaret.

Hans Hasse Olsson

• Bor: Helås i Vara kommun – där Joldiahavet en gång låg, risken för salta brunnar är stor i området. Född i Göteborg

• Ålder: 75 år

• Familj: Hustrun Eva, döttrarna Åsa och Malin, barnbarn och barnbarnsbarn

• Arbete: Driver två företag, en med styrd borrning, där han själv är aktiv, och en med VA-anläggning åt kommuner och föreningar.

• Aktuell i Geotec: En av föreningens grundare som nu återkommit med förnyad kraft som medlem

• Kuriosa: Provborrade på Hallandsåsen inför det eventuella tunnelbygget. Avrådde bestämt från tunnelbygge: ”Berget läckte som ett såll, med gammal horst. Vi sa att åsen verkligen inte var lämplig för en tunnel. Men det blev många kockar i frågan. Det gick allt lite troll i beslutet.”

• Tilltro till slagruta: Mycket motvilligt, men ja, det fungerar i praktiken. Exemplen är många genom åren, summerar Hasse.

Schaktfri borrning

• Schaktfri borrning går också under den mer konkret beskrivande benämningen horisontell, styrbar borrning. I Europa finns tre märken på marknaden, två amerikanska och ett tyskt. Amerikanska Ditch witch är marknadsledande i Sverige.

• Räckvidden för en Ditch witch är beroende av modell. Maximalt kan en maskin nå 120 meter men i verkligt gynnsam mark går det att förlänga ytterligare bortåt 30 meter. Sökinstrumentet kan mäta ner till 28 meters djup men ett vanligt arbetsdjup är mellan en halv och halvannan meter. Varje borrör har en böjradie på sju procent.

• Fördelen med horisontell borrning är att den är skonsam för miljön: Trafikavbrott kan minimeras vid vägarbeten, miljöpåverkan minskar då stora sår i marken inte är nödvändiga och heller inte transport och återförande av massor. Det leder också till kostnadseffektivitet och kortare tidsåtgång.

• Maskinen styrs av en operatör med en joystick vid en display efter värden som medarbetaren får i sin sökare. Arbetet är helt beroende av samspelet mellan de båda.

• Vid horisontell borrning kan initialt ett smalare hål borras. Därefter kan man använda en upprymmare för att vidga hålet på tillbakavägen. Då kan också ett rör fästas i anordningen, så att röret monteras i hålet samtidigt som borrutrustningen avlägsnas.

• Tekniken är utmärkt när exempelvis fiberrör ska läggas på en villatomt med uppvuxna träd, stenläggningar och gräsmattor.

(KÄLLA: Björn Säwe, vd på lokala agenturen JLM Scandinavia AB, till Borrsvängen.)

Hasses milstolpar

1941: Föds i augusti

1955: Första jobbet

1962: Börjar som brunnsborrare, linstötare

1968: Köper första egna maskinen

1973-1974: År med liten nederbörd, bäddar för vatten- och brunnskris

1974: Går över till tryckluftsbaserad borrning, potentialen ökar drastiskt

1976: Är med och startar Geotec som konstitueras 1977

1978: Storsatsar på tre maskiner och två nyanställda

1979: Marknaden för brunnsborrning ”störtdyker” första halvåret. Hasse säljer och avvecklar delar. På hösten samma år stiger marknaden igen så hastigt att Hasse tar in arbetskraft från Skåne genom Geotec-samarbete.

1993: Första datorn i firman

2005: Börjar övergå till schaktfri borrning

2006: Blir folkpensionär och planerar för nedtrappning av arbetet.

2015: Tilltänkte efterträdaren omkommer i en olycka. Hasse går in i företaget med förnyad kraft.

2017: Satsar framåt med en tioårsplan för verksamheten.

”Vi gör fel varje dag, men ambitionen är att rätta till dem innan kvällen”

Henrik Andreasson är mångsysslare. Nitton år gammal köpte han en gammal traktorgrävare – idag sysselsätter hans företag ett trettiotal personer. Framgången ligger i att bredda verksamheten.

Termometern ligger strax under nollan, men här i Åled, en mil nordost om Halmstad, är snökaoset från södra sidan av Hallandsåsen långt borta. Solen lyser blekt, och högt upp på kortsidan av den stora maskinhallen syns företagslogotypen: Andreasson & Lindhs Entreprenad AB.

Jodå, det är rätt ställe. Jag ringer Henrik Andreasson, företagets ägare, och förklarar att jag är på plats.

Medan jag väntar på att han ska återvända från grävningsarbetet i norra Halmstad går jag in. Längst bak i maskinhallen leder en snäv och brant spiraltrappa till det lilla kontoret med utsikt över ett vidsträckt fält. Ingen här. Och det är precis som det ska vara, enligt Henrik Andreasson, som anländer några minuter senare, tillsammans med Zacko, en brun, ettårig labrador, som genast parkerar sig i en bred fåtölj.

– Vi sysselsätter ett trettiotal personer, omsätter 40 miljoner kronor och har inte en människa på kontoret. Det är rätt fantastiskt. Jag kör grävmaskin 30 timmar i veckan själv. Annars står jag inte ut. På tisdagar har jag hjälp av en tjej och en kille som sköter bokföring, fakturering och annat pappersarbete.

Henrik Andreasson och Ulf Lindh drog igång företaget för 20 år sedan, men sedan 2009 driver Henrik firman själv, medan Ulf arbetar kvar som grävmaskinist.

– Han fick en ny grävmaskin när han fyllde 65 och har lovat att stanna kvar avskrivningsperioden ut, vilket är åtta år, säger Henrik Andreasson och skrattar.

Blev Årets Företagare

Ulf Lindhs motvilja att gå i pension präglar arbetsmoralen och stämningen överlag på företaget.

− Vi sysselsätter ett trettiotal personer, omsätter 40 miljoner kronor och har inte en människa på kontoret.

Man är lojal och har kul, vilket troligen är ett av skälen till att Henrik Andreasson blev utnämnd till Årets Företagare 2013. Ett annat är hans samhällsengagemang. Han anställer gärna människor som hamnat lite snett i tillvaron.

– Vill du komma någonvart ska du ha duktigt folk. Personalen är absolut viktigast. Jag kanske inte anställer den absolut bästa killen att köra maskinen, men han ska passa in i gänget. Han ska kunna vara rak och säga till mig om jag gör något galet. Och vi är flexibla, vi har ingen klocka utan kör när kunden behöver oss. Det gör att vi kan växa. Vi har kompetenta och fulländade maskinförare, anläggare och borrare.

Utmaningen är att kunna anställa tillräckligt många personer så att de hinner med alla uppdrag.

– Det är svårt att bemanna en grävmaskin idag. Det är många krav att leva upp till, man ska vara självgående och kunna läsa ritningar, men det är få unga idag som är intresserade.

Ingen typisk borrare

Företaget är inget typiskt borrföretag utan har en stor vagn- och maskinpark för att kunna ta många typer av jobb: grävmaskiner från 1,8 till 30 ton, fem lastbilar med släp och växlare varav tre av lastbilarna är plogutrustade, traktorer, hjullastare, dumprar, mobil kross för betong och sten, väghyvlar och borriggar. Investeringstakten ligger på sex till åtta miljoner kronor per år.

– Vi gör konventionella grävmaskins-arbeten, små som stora brunnsborrningar och hela kabeldragningsuppdrag. Vi gör färdiga grunder till industrilokaler, hyvlar och kör asfalt. Det finns inget som är omöjligt, det tar bara lite längre tid.

Bredden viktig

Det är lantbrukargenerna i Henrik Andreasson som gör att han breddat verksamheten.

– Bredden är viktig för att kunna överleva. Jag har alltid varit livrädd för att det går år helvete. När man är bonde behöver man ha både grisar och kor. Säljer inte grisarna bra så gör korna det.

Stora bygg- och vägföretag såsom NCC och Skanska finns bland kunderna liksom kommuner, Trafikverket och privata byggentreprenörer. Jobben utförs från Malmö i söder till Boden i norr, men mestadels i Halland.

För drygt 15 år sedan började Andreasson & Lindh Entreprenad med brunnsborrning.

− Jag kör grävmaskin 30 timmar i veckan själv. Annars står jag inte ut.

– Det var en dyr resa att lära sig yrket. Vi fick inte lån, utan köpte begagnade grejer som gick sönder. Men det vände när vi fyra år senare kunde börja köpa nya riggar.

Henrik Andreasson provar gärna nya nischer och betonar vikten av att få göra misstag.

Vågar misslyckas

– Vi gör både rätt och fel på det här stället. Man får misslyckas, det är inget fel i det. Vi gör fel varje dag, men ambitionen är att rätta till dem innan kvällen.

En av de anställda, Per Hansson, jobbar heltid med att borra brunnar och ytterligare en person utbildas i brunnsborrning. Företaget arbetar som underentreprenör till ett tjugotal rörfirmor och kalendern är fulltecknad. För dagen är Per Hansson i Västra Karup på Bjärehalvön för att borra geoenergi åt Trivselhus.

– Här är nära till berget, så jag har bara behövt sätta sex meter foderrör, men det finns mycket vatten. Det är bra för bergvärmen, men gör det svårt att borra, ibland får jag pumpa upp 100 kubikmeter vatten i timmen, säger Per Hansson.

Andreasson & Lindh Entreprenad har nyligen blivit medlemmar i Geotec efter att ha varit med i en konkurrerande organisation tidigare.

– Geotec är en seriös organisation med mycket kunskap. Vi vill hålla oss uppdaterade och ha bra kollegor, och framför allt vill vi vara med för att själva ses som den seriösa aktör vi är.