Nej även till vinklade hål i Stockholm

Att borra på en mindre tomt kan vara en utmaning. Ofta har lösningen för den som borrat för energibrunn varit att delvis vinkla borrhåll i den intilliggande undermarken. Men det är slut med nu, om grannen heter Stockholms stad.

De nya riktlinjerna för borrtillstånd i Stockholms stad medger borrning för geoenergi på privat mark och tomträtt i kommunens ytterområden. Men så enkelt är det inte, menar aktörer som Borrsvängen talat med. Möjligheten begränsas av att det nu inte någonstans är tillåtet att vinkla borrhål in under kommunens mark.
– Förr kunde man få vinkla borrhål efter behov, för att få plats och för att få en spridning. Det ser ut som att den möjligheten nu också naggats, till och med om det skulle röra en gräsplätt eller åker i kommunens mindre centrala delar. Oavsett djup säger kommunen nej till att vinkla borrhål utanför en tomt, säger Calle Rosén på Energipartner.

Inga undantag

Fabian Kjessler på Stockholms stads exploateringskontor bekräftar att kommunen har ett nytt förhållningssätt, även om det är möjligt att få borra i den så kallade ytterstaden.
– I de fall borrhål vinklas utanför den egna tomtgränsen och hamnar under kommunens mark säger vi nej till att ge borrtillstånd. Vi är en kommun där det är trångt både under och ovan mark, och detta beslut följer samma riktlinjer som införts för att säkra plats för vårt byggande under mark i innerstaden. Restriktionerna, mot att borra över en tomtgräns, ska gälla även för kommunen själv vid olika byggen.
Stockholms stad äger cirka 70 procent av all mark i kommunen och på exploateringskontoret tycker man inte att det är självklart att någon kan ta i anspråk allmän mark för enskilda ändamål. Dessutom anser de att en fastighetsägare tar en risk om denne skriver på ett avtal som innebär att man, utan ersättning, ska avveckla sin anläggning om staden gör anspråk på marken i framtiden. Därför är exploateringskontoret inte längre benäget att reglera denna möjlighet i avtal, utan säger nej.
Något som Calle Rosén tycker är väl drastiskt, av hans reaktion att döma.
– Det är ofrånkomligt att borrare behöver ta angränsande undermark i anspråk. Att ställa utrustning på privat mark och borra 50, 100 eller kanske 200 meter ner under kommunal mark borde inte vara något problem. Vi har helt fråntagits möjligheten att utnyttja stora delar av den gratisenergi som finns tillgänglig.

Text: Mia Ising

Här är de nya borrareleverna

I början av september påbörjade årskullen 2017-18 sin utbildning till borrtekniker. Under hösten och vintern varvas gedigna teoretiska studier med studiebesök och praktiska övningar i fält.

Jan-Erik Magnusson, 54 år, Sjöbo

Uppvuxen på lantgård. Tidigt maskinintresse. Har jobbat som krossmaskinist och hjullastarförare på makadamfabrik i åtta år. De senaste elva åren som betongpumpsmaskinist, vilket jag fick sluta med efter en arbetsskada, ett jobb jag verkligen gillade.

Intressen: Fotboll (MFFA) och motorsport i alla dess former.

 

Tony Urbanek, 42 år, Västerås

Har arbetat som vägarbetare för Peab, signalvakt, montör och testare på Volvo powertrain, elmontör och industrihantverkarer på ABB. A+B-truckkort. Är van vid tungt arbete och trivs med att arbeta både i grupp och självständigt.

Intressen: På fritiden umgås jag med familjen och promenerar en del. Mina intressen är fiske, biljard, data, film.

 

Majed Al Othman, 31 år, Tvååker

Åtta års arbetslivserfarenhet av brunnsborrning från Syrien och Libyen. Har under fyra månader praktiserat på ABUB-Ullaredes Brunnsborrning.

Intressen: Lyssna på musik, promenera och vara med min familj.

 

 

Miroslaw Kowalski, 50 år, Järfälla

Kvalificerad förste smältare. Maskinförarcertifierad för grävmaskin och hjullastare.

Intressen: Umgås med vänner, cykling, fiske, vara ute i naturen.

 

 

Isak Melldén, 21 år, Höganäs

Innan utbildningen har jag arbetat på HP-borrningar i Klippan och blev tipsad om utbildningen av Tony Järnström. Ser utbildningen till borrtekniker som en möjlighet för mig att få de kunskaper och behörigheter som krävs för att snabbt komma in i branschen.

Intressen: På fritiden tränar jag och umgås med familj och vänner.

 

Hassan Al Mansour, 21 år, Malmö

Däckbytare på Bilia. Har arbetat med fiberkabel på Mofab.

Intressen: Teknik, träning, umgås med familj och vänner.

 

 

 

Christofer Andersson, 42 år, Tvååker

Uppvuxen på lantbruk, utbildade mig till snickare och hade eget byggföretag i tio år. Därefter flyttade jag till Stavanger och gick teknisk yrkeshögskola inom offshore-borrning. Jag jobbade sex år på jack up-rigg för oljeborrning i Nordsjön. Till största delen som borrtekniker på borrdäck, men i slutet även som driftansvarig inom hälsa-, miljö och säkerhet.

Intressen: Bygger just nu nytt hus och frun och dottern på fyra och ett halvt år hjälper också gärna till. I stort sett all fritid går åt till det. Annars älskar jag att resa, både i Sverige och i världen.

 

Mhadi Muse, 27 år, Malmö

Fyra års arbetslivserfarenhet inom industri och transport. Har mestadels arbetat som maskinförare.

Intressen: Jag är intresserad av idrott och motorsport. På min fritid tränar jag styrketräning, simning samt fotboll när tillfälle ges.

 

 

Saga Hasund, 28 år, Sjöbo/Malmö

Uppvuxen på gård i Skåne. Gymnasieutbildning på Rymdgymnasiet i Kiruna. Har arbetet som barnskötare på förskola, montör på Volvo och trädgårdsmästarassistent.

Intressen: Natur och friluftsliv. På sommaren brukar jag fjällvandra och paddla. Har en hund som jag för jämnan är ute i skogen med. Trädgård, växter och anläggningsarbeten tillsammans med husrenovering är något jag gärna gör på min fritid. Hjälper ständigt min mor med att renovera hus.

 

Ali Mohammed, 36 år, Malmö

Studerat sport/idrott på Beijing Sport University under ett år. Fabriksarbetare i två år. Fick sluta när företaget såldes. Har efter det arbetat inom städ och trädgård under 14 månader och nu ska jag bli borrtekniker. Innan dess har jag haft rivningsjobb och andra tunga arbeten. Testade även på jobbet som taxichaufför under en period.

Intressen: Lära mig nya saker, träna, läsa böcker och lära mig nya språk.

 

Christoffer Stoltz, 24 år, Kristianstad

Gick hantverksprogrammet med inriktning möbelsnickeri. Efter gymnasiet började jag jobba på Entremattecenter i Åhus som timanställd. 2016 började jag som distributör på tidningsbärarna.

Intressen: Ett av mina största intressen är styrketräning. Umgås med familj, vänner och följa ishockeyn i Kristianstad.

 

Norbert Kaczmarczyk, 42 år, Malmö

Flyttade till Sverige för sju år sedan. Jag slutade femåriga tekniska gymnasiet som mekaniker och har även tvåårig eftergymnasial utbildning som datortekniker i Polen. Dessutom kurser i bland annat svetsning och gasinstallation. Har flera års erfarenhet av arbete som CNC-operatör, svetsare och kvalitetskontrollant. I Sverige har jag jobbat som plåtslagare och lite som VVS-montör.

Intressen: Träning, luftgevär och att läsa böcker.

 

Foto: Johan Andersson

Grunden för en säkrare arbetsmiljö heter Bas

P som i planering och U som i utförande – lagen kräver att varje byggnadsprojekt utser en byggarbetsmiljösamordnare, Bas, som ansvarar för dels planering av arbetsmiljön och dels utförande av byggnadsarbetet. Allt för en säkrare arbetsmiljö.

Den byggherre som har i uppdrag att utföra ett bygg- eller anläggningsarbete måste ge någon på arbetsplatsen ansvar för att ta fram en arbetsmiljöplan. För att uttrycka det på myndighetsspråk: utse en Bas-P.
Det krävs också att entreprenören ger någon – det kan vara samma person – ansvar att uppdatera planen och se till att medarbetarna följer den. I formella ordalag: utse en Bas-U.
– Bas-P börjar med att göra riskbedömningar och ta fram lokala regler för arbetsplatsen. Sedan övervakar och dokumenterar Bas-U arbetet. Bakgrunden är att byggsektorn är tyngd av olyckor.
Det förklarar David Börjesson, vd på Altea AB i Linköping. De har lång erfarenhet av att hjälpa företag med den formalia Bas innebär. En rad kategorier ska redovisas, från bygg och anläggning till markarbete och schaktning.

Utsatta borrare

– Men jag har en känsla av att byggherrar som anlitar borrare slarvar när det gäller att ta upp risker vid borrning. Något som måste redovisas i en arbetsmiljöplan.
– Främst tänker jag på att borra nära en högspänningsledning eller väg. Och att arbeta med ämnen som kan utlösa överkänslighet, exempelvis fogskum. Så ta reda på om det finns en arbetsmiljöplan hos byggherren! uppmanar David Börjesson.
Vid avsaknad av arbetsmiljöplan kan Arbetsmiljöverket utdöma sanktioner mot byggherren. Enligt Arbetsmiljölagen gäller stort sett samma regler för entreprenören i den lilla firman som för byggherren i den stora koncernen.

Liten får lättnader

Till tröst för den entreprenör som bävar inför Bas: det finns bygg- och anläggningsarbeten som inte kräver arbetsmiljöplan. Det kan vara tillfällen då inga av de risker som är listade i ”AFS 1999:3 §12a” förekommer, och när omfattningen på arbetet är begränsad.
– I mindre projekt utan listade risker, exempelvis om du som ensam borrentreprenör i princip bara ska borra ett hål på en grusplan, krävs inte någon arbetsmiljöplan. Det kan dock vara bra att ha gått igenom de 13 riskerna för att förvissa sig om att de inte förekommer, säger David Börjesson.
Arbetsmiljöplan krävs där omfattningen på arbetet överstiger gränser som exempelvis fler än 20 personer i arbete samtidigt, uppdrag på över 500 arbetsdagar samt fallrisk på två meter eller mer.

Dokumentmall

En del borrentreprenörer med ansvar för arbetsmiljön låter utbilda personal i att planera och samordna enligt Bas. Andra är beroende av extern hjälp. Flera av Geotecs medlemsföretag anlitar Altea för hjälp med riskbedömningar och arbetsmiljöplaner.
– Som borrare är du kanske själv i din firma, då kan formalia vara tungt. Men har du återkommande samma typ av uppdrag kan du med fördel låta ta fram en dokumentmall och sedan utgå från den vid varje uppdrag.
– Undvik att uppfinna hjulet på nytt, det är mitt råd, avslutar David Börjesson.

Detta är Bas

• Bas står för byggarbetsmiljösamordnare. Byggherren ska utse någon att svara för att arbetsplatsen är en säker och samordnad arbetsmiljö, hela byggnadsprojektet igenom. Någon som minimerar skaderisken och skapar förutsättningar för en trygg arbetsplats, från planering och projektering till färdigt utförande.
• Ansvaret bygger på två olika uppdrag, Bas-P och Bas-U, som kan innehas av en och samma person.
• Bas-P står för projektering och planering. Den som utnämns ska upprätta en arbetsmiljöplan för byggprojektet och samordna medarbetarna för att motverka arbetsmiljörisker.
• Bas-U står för utförande av byggnadsarbete. Den som utnämns ska följa och uppdatera den plan Bas-P skrivit. Personen ska se till att medarbetarna följer planen och dess regler och tar hänsyn till den gemensamma miljön när de väljer arbetsmetoder.
• Bas regleras i Arbetsmiljölagen, i de krav för bygg- och anläggningsarbeten som började gälla 1 januari 2009.
• Arbetsmiljöverket har tagit fram ett förslag på vad en utbildning för Bas P/U kan behöva innehålla. Det finns här.

Text: Mia Ising

Har du råd att avstå utbildning?

Utbildning handlar om mer än rena yrkesutbildningar kring borrning. Ledarskap, försäljning, programvaror, affärsstrategi – valen är många. Och helt nödvändiga, menar utbildningskonsulten Birgitta Olofson på Step Education.

Birgitta Olofson är konsult- och mötesledare och hjälper bland annat företag att välja rätt utbildningar. Hennes grundinställning är att det inte finns några generella svar på vad som är rätt eller fel, eller vilka utbildningar som ska prioriteras. Allt beror på var företaget befinner sig. Men hon är tydlig med var en företagsledare ska börja som funderar kring utbildning och kompetensutveckling.

– Gör en kartläggning av vilka behov ni har. Vad är nästa steg för företaget? Ska vi växa och i så fall hur? Genom högre yrkeskompetens? Genom ökad försäljning? Genom att köpa andra företag? Eller ska vi sälja företaget på sikt? Svaret på de frågorna utgör en strategi som styr behovet av utbildning, säger Birgitta Olofsson.

Att inte utveckla sig själv och sina medarbetare är förödande, menar Birgitta Olofson, utbildningskonsult. Foto: Lars Wirtén.

Klassisk utmaning för ägarledda företag

Utbildning och kompetensutveckling är en klassisk utmaning för enmansföretag och ägarledda företag; att hitta tid och våga ta den långsiktiga investering det innebär. Entreprenörer har närmast per definition inte tid med utbildning. De är mitt uppe i verksamheten och ska samtidigt leda och sköta företaget.

– Men i längden måste du vidareutbilda både dig själv och dina medarbetare. Entreprenören är avgörande för att bolaget ska överleva. Därför måste de satsa på sig själva.

– Om man bara låter verksamheten rulla på, då blir det till sist stressade och reaktiva beslut i stunden. Du hinner inte tänka efter, du väljer fel utbildning och då blir det en dyr kostnad istället för en lönsam investering, förklarar Birgitta och ger ett exempel:

– Du har kanske några säljare och köper samma utbildning till alla, för att ni plötsligt måste öka försäljningen. Alla befinner sig på olika nivåer, vilket gör att var och en kanske bara får ut 20 procent nytta av utbildningen, istället för 60-70 procent som individuellt anpassade utbildningar skulle kunna ge.

Fyra kompetenser

Birgitta Olofson ritar ett fyrfältsdiagram och skriver in fyra olika kompetenser som varje företag måste ha:

  1. Yrkeskompetens.
  2. Social kompetens.
  3. Administrativ kompetens.
  4. Strategisk kompetens.

– Behovet av social och administrativ kompetens är alltid lika stort. Men ju längre bolaget finns, desto mer kommer ledningen behöva röra sig från yrkeskompetens mot strategisk kompetens.

Att utveckla den strategiska kompetensen handlar inte bara om att gå utbildningar. En viktig del är att träffa andra personer i liknande situationer men i helt andra branscher.

– Rör dig i andra nätverk än branschens. Att gå en utbildning kan vara ett sätt att få kontakt med och bygga den typen av nätverk.

Mentor är underskattat

I mindre företag är vd:n alltid nyckelperson. Därför menar Birgitta Olofson att det är extra viktigt i ägarledda företag att vd ställer sig ett antal frågor:

  • Hur länge sedan gick jag en längre ledarskapsutbildning?
  • Hur ofta tar jag mig tid att tänka långsiktigt?
  • Hur viktig är jag för företagets överlevnad?
  • Har jag haft en mentor?

– Att skaffa sig en mentor är en underskattad väg att få hjälp strategiskt.

Utbildning måste heller inte nödvändigtvis bli dyrt.

– Det finns böcker. Det finns TED-talks på Youtube. Det finns oändligt med utbildning på internet, tipsar Birgitta Olofson.

Svårt att bedöma

Även utbudet av traditionella kurser och utbildningar är väldigt stort. Det kan vara svårt att avgöra om en utbildning verkligen är bra och kommer att ge den förväntade affärsnyttan.

– Det är svårt, medger Birgitta Olofson. Välj gärna utbildningsföretag som har varit med ett tag. De kanske är något dyrare, men har du råd att riskera en dålig utbildning? Att medarbetaren är iväg och inte utför sitt arbete är ju också en kostnad.

Vid vissa tillfällen är det extra viktigt att tänka till kring utbildning:

  • När du blir chef.
  • När du anställer.
  • När medarbetare får en ny roll.
  • När företaget växer.
  • Om ägarrollen förändras, till exempel om man går mot försäljning eller överväger att ta in partners.

En process i tre steg

Enligt Birgitta Olofson handlar utbildning och kompetensutveckling om tre steg:

  1. Gör en kartläggning av företagets nuläge. Vad kan vi idag och vad vill vi kunna?
  2. Gör en kompetensutvecklingsplan, gärna för alla medarbetare, i alla händelser för nyckelpersonerna. Tänk inte bara en utbildning vid ett tillfälle. Ta hjälp, var inte rädd för konsulter.
  3. Beställ utbildningar, skaffa litteratur eller hitta material på nätet.

– Utbildning är inte allt. Men att inte gå på branschträffar, röra sig i andra nätverk och att utveckla sig själv och sina medarbetare, det är förödande.

Text och foto: Lars Wirtén

Borrutbildning: Stora skillnader hos de nordiska grannarna

Hur ser det ut med borrutbildning i Norge, Finland och Danmark? Borrsvängen kollade läget med branschföreträdarna.

Lärlingsupplägg i Norge

I Norge utbildas personal till bland annat bygg- och anläggning samt industriell produktion inom ett så kallat ”2+2”-system. Det består av två års gymnasiala studier följt av två år som lärling på ett företag i den bransch man valt. Det hela avslutas med examen och ett officiellt betyg – ett så kallat fackbrev – till exempel som snickare.

MEF, Maskinentreprenörernas förening, som organiserar de norska brunnsborrarna, har länge drivit på för att även utbildning till borriggsoperatör ska erbjudas inom systemet och har nyligen rönt framgång:

– Vi har fått utbildningsdepartementet med oss. De kommer förmodligen att godkänna de kompetensmål vi har satt upp, den läroplan vi har tagit fram och det kommer att inrättas ett särskilt fackbrev för borriggsoperatörer, säger Einar Østhassel på MEF.

Han räknar med att de första eleverna kan börja den nya utbildningen i en nära framtid.

– De två teoretiska åren sköts av den offentliga skolorganisationen. Därefter är det två år som lärling på ett företag. Under de åren har lärlingen lön, som delvis betalas av det offentliga, säger Einar Østhassel.

Han bedömer behovet av nyutbildad och examinerad personal som stort – i synnerhet om man räknar in hela grundläggningsbranschen:

– Då handlar det ett behov på kanske 200 personer om året. Koncentrerar vi oss på brunnsborrarbranschen, alltså med specialkompetens inom vatten- och energibrunnar samt hydrogeologi, så talar vi om ett behov på mellan 20 och 40 personer om året. Många nu aktiva norska brunnsborrare börjar bli gamla, så vi står inför ett generationsskifte.

– Men först och främst är ett offentligt fackbrev ett kraftigt lyft för branschens sociala status och ett erkännande av kompetens.

Ingen grundutbildning i Finland

I Finland finns ingen officiell grundutbildning – den som vill bli brunnsborrare söker anställning hos ett borrföretag och lär sig sedan yrket genom att gå bredvid en erfaren borrare.

Däremot har den finska borrbranschen, vars medlemsorganisation heter Poratek, tagit initiativ till en kortare utbildning för aktiva borrare, för att dokumentera kompetensen.

– Den utbildningen består av ungefär en veckas teoretiska studier och sedan har man ett år på sig att avlägga alla de nödvändiga proven – förutom det borrtekniska allt från att köra lastbil till att ge första hjälpen, säger Porateks ordförande Jimmy Kronberg

– Utbildningen avslutas med att man genomför en brunnsborrning under uppsikt av en besiktningsman, som granskar att jobbet utförs korrekt. Det är ingen officiell certifiering, eftersom vi ännu inte har det kravet i Finland, men det är ett kompetensbevis. Vi tycker att det är viktigt att fler i branschen dokumenterar sin kompetens, eftersom vi räknar med att kraven kommer att skärpas med tiden, säger Jimmy Kronberg.

Danmark verkar för modernisering

I Danmark arbetar ordföranden i Föreningen af Danske Brøndborere, Christian Christiansen, för att modernisera och på andra sätt lyfta den grundbildning som finns – inte minst för att göra den mer attraktiv:

– Den utbildning vi har idag och som infördes år 2000 omfattar sex-sju veckors kurs som bedrivs av Århus tekniska högskola. För att få B-certifikat som brunnsborrare krävs att man går kursen och att man har ett års yrkeserfarenhet.

– Jag skulle gärna se att utbildningen var längre och att den hålls på ett ställe där det finns bättre tillgång till teknisk expertis än vad Århus kan erbjuda. Det sistnämnda är faktiskt på gång; utbildningen ska flyttas till ett lärosäte i Horsens.

För att få driva ett brunnsborrningsföretag i Danmark krävs AB-certifikat. Det får man genom att efter B-certifiering gå en påbyggnadskurs.

Tillsammans med branschnära organisationer arbetar den danska föreningen för att lyfta utbildningen.

– Vi ser stora möjligheter till förbättringar och skulle vilja revidera och uppdatera hela utbildningsmaterialet, men det krävs politisk vilja också. Genom att arbeta tillsammans med andra ökar vi våra chanser att påverka, säger Christian Christiansen.

Text: Jörgen Olsson

 

 

 

Gedigen utbildning är ett medlemskrav för grundläggare

I branschorganisationen Svensk Grundläggning (SAFE) är det sedan några år ett medlemskrav för entreprenörer att de ska utbilda sin grundläggningspersonal enligt organisationens specifikationer.
Utbildningen är teoretisk och leder fram till ett kompetensbevis – ”Säker grundläggare” – som ska förnyas vart femte år.

Ett exempel på grundläggningsarbete, från bygget av Norra Länken i Stockholm. Stödkonstruktion bestående av stålspont och bakåtförankring med linstag inborrade i berg. Stålsponten är också en del av en tätskärmen i kombination med jetinjektering (jord) och ridåinjektering (berg). Borrmaskinen utför installation av mantelburna stålkärnepålar.

Utbildningen hos SAFE genomförs i tre steg. Grundkravet för att få gå introduktionskursen (steg 1) är att lärlingen, som till exempel kan vara smed utan yrkesbevis eller grävmaskinist eller chaufför med yrkesbevis, har jobbat minst 1 800 timmar med anläggning. Hos arbetsgivaren ska även en utbildningsansvarig utses.

Introduktion och handledning

Introduktionskursen tar två dagar och innehåller bland annat moment som hälsa och säkerhet, beräkningar, maskinsäkerhet och säkra lyft med speciell inriktning på grundläggning samt avslutas med ett skriftligt prov.
Därefter arbetar lärlingen under handledning hos sin arbetsgivare under fyra till sex månader. Handledaren ska själv ha yrkesbevis för den maskin lärlingen arbetar i. Parallellt med lärlingsarbetet sker självstudier med stöd av handledaren eller den utbildningsansvarige.

Geoteknik, juridik och praktik

Steg 2 i utbildningen kallas grundkurs och består av två delar. Kravet för att börja steg 2 är minst 2 700 timmar i yrket samt att alla moment i självstudierna efter introduktionskursen genomförts.
Del 1 i grundkursen är två dagars utbildning i geoteknik. Här tar man upp bland annat geologi, grundvatten, tjäle, jordarter, jordförstärkning, gränssnitt mellan berg och jord, risker och omgivningspåverkan samt jordförstärkning. Det hela avslutas med ett skriftligt prov.
Därefter fortsätter lärlingen arbetet i företaget på aktuell maskin och ska då träna på olika arbetsmoment, med målet att behärska olika metoder och bedöma olika tillvägagångssätt. Allting ska dokumenteras i utbildningsboken.

Ger yrkesbevis

När lärlingen nått totalt 5 400 timmar, varav 1 800 ska vara inom anläggningsarbete och 3 600 utbildningstid för den aktuella maskinen (minst 1 200 av dessa ska vara som operatör) vidimeras dokumentationen för prov, erfarenhet och teoriutbildning av Byggnadsindustrins Yrkesnämnd (BYN), som utfärdar ett yrkesbevis.
Del 2 i grundkursen består också av två dagars utbildning, som handlar om arbetsplatsen. Ur innehållet kan nämnas bland annat bygghandlingar, entreprenadjuridik, tillsynsjournal, besiktningar, CE-märkning, service och arbetsplatsansvar. Även den här delen av grundkursen avslutas med skriftligt prov.

Kompetensutveckling

Det 3:e steget för att bli ”Säker grundläggare” är en tvådagars kompetensutvecklingskurs. Här går man igenom geo- och grundläggningsteknik, AMA/AF, beställarrollen, arbetsmiljö, visuellt ledarskap samt aktuellt och nytt om maskiner. Efter avslutande godkänt skriftligt prov erhåller medlemsföretaget ett kompetensbevis för medarbetaren. Beviset förnyas vart femte år, vilket sker genom en repetition av steg 3; kompetensutveckling.
För tjänstemän finns ytterligare ett steg som heter 2P – Projektering och projektledning.
Denna kurs är öppen även för andra yrkeskategorier där grundläggning ingår, till exempel konsulter och husbyggare.

Text: Jörgen Olsson Foto: Mikael Creütz/Golder Associates

 

”Utbildningen har fått bra genomslag”

Svensk Grundläggning har sedan 2003 erbjudit utbildningspaketet för bland annat maskinförare. För något år sedan fattade man beslutet att göra det obligatoriskt för alla medlemsföretag på entreprenörssidan att utbilda sina medarbetare.

– Vi har fått bra genomslag, men det är en lång process att utbilda alla, säger Sussie Bierbum, kursadministratör på Svensk Grundläggning.
– Eftersom det är tänkt att det ska vara uppåt sex månaders praktisk tillämpning mellan de olika stegen, så tar det totalt mellan tre och fem år att genomföra allihop och bli klar.
– Utbildningen vänder sig ju även till medhjälpare utanför maskinen och till arbetsledare, men ser man till just maskinförare/operatörer så har hittills ett 30-tal gått igenom hela utbildningen och fått sitt kompetensbevis.

Minst 400 ska utbildas

Exakt hur många maskinförare det totalt handlar om är inte känt, men Svensk Grundläggning räknar med att det bland medlemsföretagen finns omkring 400 stycken.
– Därutöver finns det en stor mängd små entreprenörer och företag som inte är medlemmar hos oss. Dem kommer vi ju inte åt genom kravet – däremot kan det bli så att de större entreprenörerna begär att de ska utbilda sig för att de ska bli anlitade, säger Sussie Bierbum.

En styrka i offerter

Tanken är att kompetensbeviset ska efterfrågas eller krävas av byggherrar – men också fungera som en styrka för entreprenörer att lyfta fram i sina offerter.
Gensvaret har som sagt varit gott och många maskinförare går nu under hösten igång med utbildningen. Varje delkurs kostar arbetsgivaren mellan 6 000 och 9 000 kronor per medarbetare. Till det kan läggas kostnader för frånvaro, resor och övernattningar.
– Men kostnaderna har faktiskt inte varit föremål för några större diskussioner bland våra medlemmar, säger Sussie Bierbum:
– Det är positivt att kunskap och säkerhet ute på arbetsplatserna värderas högre än kostnaden för utbildning!

Text: Jörgen Olsson

 

Kommuner kräver certifierade borrentreprenörer

Certifierad eller inte – hur viktigt är det för kommunerna att en borrentreprenör är certifierad vid ansökan om borrningstillstånd? Det är ett krav, svarar flera kommuner Borrsvängen varit i kontakt med. Men det är inte avgörande vilket certifikat borraren har.

Kraven på borrentreprenören varierar mellan kommunerna när en fastighetsägare ansöker om borrningstillstånd för geoenergi eller egen vattenbrunn. Att många kommuner kräver certifierade borrare för att ge fastighetsägaren borrningstillstånd framgår av kommunernas hemsidor. Men vilken kunskap har kommunerna om den certifiering som görs av certifieringsföretaget RISE, och som egentligen handlar om certifiering på olika nivåer?

Borrsvängen har kontaktat en rad kommuner och fått en bild av att de lägger mindre vikt vid vilket certifikat borraren har, AB eller B, ansvarig brunnsborrare eller brunnsborrare. Men det är viktigt att entreprenören följer SGU:s vägledning för att borra brunn; den uppdaterade Normbrunn -16. Något som inte alltid uppfylls, vittnar man om i en kommun.

Vi ställde frågor kring:

  1. Hur många borrningstillstånd kommunen ger.
  2. Kännedom om RISE:s certifiering.
  3. Certifiering enligt klass B och AB.
  4. Varför det i förekommande fall inte krävs certifiering.
  5. Hur viktig Normbrunn -16 är.

Göran Eriksson, miljö- och hälsoskyddsinspektör, Norrköpings kommun

– Vi tar inte många tillståndsbeslut. De flesta ärenden är anmälningsärenden. De tillstånd vi ger regleras i föreskrifterna för vattenskyddsområden.

– I våra beslut skriver vi in följande försiktighetsmått om certifierade brunnsborrare: ”Brunnsborrare som anlitas ska vara certifierad eller ha motsvarande kunskap samt inneha en ansvars- och miljöförsäkring.” Inget om klass AB eller B. Vi anser att om arbetet följer gällande Normbrunn är det garanti för att brunnsborraren har den erfarenhet och kunskap som krävs för ett fackmannamässigt väl utfört arbete, och att påverkan på miljön blir så liten som möjligt.

– Fram till dags datum har vi krävt att ”Vid utförande av energibrunnen ska kriterierna i Energibrunnsnorm -07 uppfyllas.” Nu ska vi ändra till att arbetet ska utföras enligt Normbrunn -16.

Erik Sjöqvist, miljöinspektör, Göteborgs stad

– Göteborgs stad ger mellan 250 och 300 borrningstillstånd per år.

– Certifikatet är en kvalitetssäkring, en trygghet för den sökande och för berörda grannar. Klass B är tillräckligt i dagsläget. Vi gjorde bedömningen att det inledningsvis skulle räcka för att branschen inte skulle stå stilla. Men diskussioner förs internt om att i framtiden ställa krav på AB-certifiering.

– Normbrunn -16 är viktig för att den sammanfattar ett arbetssätt och en kunskap som vi tycker att man ska ha. Känslan är att med den kunskapen har borraren större förståelse för de krav och restriktioner som vi har.

Pekka Hanski, miljöinspektör, Haparanda stad

– Haparanda stad har inte tillståndsplikt för borrning av bergvärme utan bara anmälningsplikt, och det inkommer cirka 20 anmälningar per år.

– Ja, vi känner till certifieringen. Vi kräver inte certifiering, men jag vet att våra lokala rörfirmor alltid anlitar certifierade borrfirmor.

– Vi kräver att arbetet utförs enligt Normbrunn -16, så att borrningen görs på ett korrekt sätt. Det är också i syfte att undvika eventuell påverkan på miljön, i form av läckage.

Malin Welander, miljösamordnare Värmdö kommun

– Vi har vanligtvis 90-100 ansökningar per år om att borra för geoenergi, sedan har vi vissa områden där det krävs tillstånd för att borra för dricksvatten och det är cirka tio anläggningar per år.

– Ja, vi kräver att borraren ska vara certifierad och godtar både klass B och AB. I stort sett har alla fått tillstånd, det har varit någon anläggning som nekats inom primärt vattenskyddsområde.

– I våra tillstånd ställer vi som villkor att Normbrunn följs. Vi har gjort en uppföljning av runt 250 anläggningar där vi har begärt in provtrycknings- och brunnsprotokoll och fått många samtal från brunnsborrningsföretag om att de utför provtryckning men inte dokumenterar den, och att inga andra kommuner ställer krav på provtryckningsprotokoll. Normbrunn säger ju att provtryckning ska dokumenteras och företagen intygar på brunnsprotokollen att de följt Normbrunn, men så är det inte riktigt.

Martin Holmstedt, processansvarig, Stockholms stad

– Miljöförvaltningen i Stockholms stad gav 2016 cirka 400 tillstånd för värmepumpsanläggning.

– Vi ställer som krav att borraren som är på plats ska ha ett personcertifikat utfärdat av RISE, oavsett B eller AB. Genom att kräva personcertifikat säkerställer vi att borraren har kompetens att utföra borrningar för geoenergi på ett riktigt och miljömässigt godtagbart sätt. Ett B-personcertifikat anser vi vara tillräckligt.

– Vi ställer också krav på att sökanden borrar och installerar anläggningen enligt kraven i Normbrunn-16. Här ges riktlinjer för hur förundersökning, tekniskt genomförande och handhavande bör gå till på ett säkert sätt, avseende hur grundvattnet, omgivande mark och byggnader eller annan miljö påverkas. Det är viktigt för att säkerställa att värmepumpsanläggningen borras och installeras miljö- och energimässigt godtagbart.

Ann-Kristin Djuvfeldt, förvaltningschef, Hammarö kommun

– Miljö- och byggnadsnämnden handlägger cirka 40 ansökningsärenden om tillstånd för geoenergi per år.

– Borrningar för energibrunnar i Hammarö kommun får bara utföras av certifierade brunnsborrare. Målet är att minska risken för miljöstörningar, och därmed för skadestånd som kan bli följden om borrningen orsakar skada på miljö eller fastighet. En certifierad brunnsborrare har dokumenterad kunskap och erfarenhet. Dessutom ska företaget där brunnsborraren arbetar ha en ansvars- och miljöförsäkring på minst fem miljoner kronor.

 

Text: Mia Ising

 

Så blir du certifierad brunnsborrare

Det är bråda dagar inom RISE Certifiering. Hösten är den tid då många kunder vill certifiera personal och företag, eller ansöka om förnyelse av ett certifikat.
– Utbildning och certifiering är en kompetenssäkring, säger Ulf Petersson, och påminner om att certifiering av brunnsborrare är en direkt konsekvens av Sveriges miljömål.

Certifiering av brunnsborrare har gjorts sedan början av 2000-talet. Sverige hade antagit en rad miljömål och bland dem skyddet av vårt grundvatten. Ansvaret landade hos SGU och därifrån ledde vägen till utbildning och certifiering.
Utgångspunkten är, att om borrning utförs av en certifierad brunnsborrare får kunden en trygghet i att borraren har fått sin erfarenhet och kunskap kontrollerad. Felaktig borrning eller installation kan medföra skador på fastigheter och i värsta fall miljöproblem. Inget nytt, tänker kanske den erfarne borraren. Likväl är certifiering inte självklart för alla.

Kompetenskvitto

Ulf Petersson, tekniskt ansvarig för personcertifiering på RISE. Foto: Jörgen Olsson

Ulf Petersson, som är tekniskt ansvarig för personcertifiering inom RISE, vet att berätta hur det går till:
– Kompetenssäkringen görs genom både utbildning och certifiering. Utbildning sker vanligtvis hos utbildningsföretaget Approvus, eller branschorganisationerna. Certifiering görs av RISE.
RISE är idag enda instans att utföra certifiering, men medarbetare från de institut som nyligen gick samman i RISE har varit med från början i utvecklingen av certifikaten. De har över tio års erfarenhet av att certifiera brunnsborrare.
– Det finns personcertifiering samt företagscertifiering. Personcertifieringen har fått störst genomslag och är den form av kvalitetssäkring som de flesta kommuner väljer att kontrollera vid en ansökan om att anlägga energibrunn.
Företagscertifieringen har dock fått visst uppsving, tillägger han, genom de allt större entreprenader för energilagring där borrföretagen agerar underentreprenörer. Företagscertifiering finns i två varianter, en större ISO-baserad och en mer anpassad kallad C-borrföretag.

Checklista för certifiering

Du som vill certifiera dig själv eller en medarbetare har en del steg att ta på vägen. Borrsvängen sammanfattar vad du bör känna till.

Nivåer:
Brunnsborrare certifieras på två nivåer: ansvarig brunnsborrare, AB, samt brunnsborrare, B.

Krav:
Både certifikat AB och B kräver
• godkänd tentamen i Praktisk hydrogeologi samt Juridik för brunnsborrare,
• kursen Säkerhet på väg,
• kursen/certifikatet Heta arbeten,
• godkänt svetsprov samt
• att borraren omfattas av en ansvarsförsäkring på minst fem miljoner.

Utbildningen i hydrogeologi samt juridik är mer omfattande och ställer högre krav vid AB-certifiiering. Tuffare villkor väntar även när det gäller praktisk erfarenhet.

För certifikat AB krävs
• tre års praktisk erfarenhet inom arbetsledande eller ansvarig ställning samt
• att företaget gjort 30 brunnar/år i tre år, under en femårsperiod.

För certifikat B krävs
• 18 månaders praktisk erfarenhet som brunnsborrare samt
• medverkan vid minst 45 brunnar eller totalt 150 borrningar.

Utbildning och tentamen:
Kontakta din branschorganisation för utbildning. Ett företag som erbjuder utbildning och tentamen i juridik och praktisk hydrogeologi är Approvus AB.
Du kan vända dig till RISE om du vill boka tentamen direkt, eller har frågor om tentamenstillfällen. Hit vänder sig också den som vill certifiera ett företag.

 Kostnad:
Grundutbildningar på några dagar erbjuds för runt 10 000 + moms.

Formulär:
Ansökan om certifikat kan göras på webben. Det formulär som krävs finner du på www.sp.se under RISE Certifiering/Personcertifiering.

Uppföljning:
Borraren är skyldig att årligen rapportera genomförda uppdrag, samt fortbildning/att man tillgodogör sig nya regler och kunskaper inom området, till sin certifieringsinstans.

Förnya certifikat:
Glöm inte att förnya ditt certifikat! Det ställs ut på fem år, därefter måste du förnya det.

Detta är RISE
RISE står för Research Institutes of Sweden, en färsk sammanslagning av certifierings- och forskningsinstituten Innventia, SP och Swedish ICT. 2017 har de gått samman i syfte att kunna erbjuda mer kompetens och fler tjänster under samma tak, inte minst till små och medelstora företag. RISE driver och stöder alla typer av forsknings- och innovationsprocesser för näringsliv och samhälle.
Svenska staten äger storinstitutet RISE med 2 200 medarbetare. Göteborg är platsen för det nya huvudkontoret.
RISE Certifiering är den del av institutet som utför certifieringar. De gör en rad personcertifieringar, däribland ”Certifierad Brunnsborrare”, men certifierar även exempelvis brunnsborrningsföretag.

Läs mer: sgu.se och ri.se

Text: Mia Ising

Fler borrare måste bli certifierade

SGU efterlyser en hundraprocentig certifieringsgrad i branschen, det vill säga att alla borrtekniker är certifierade. Och att alla kommuner har certifiering som krav i tillstånden.

Göran Risberg, avdelningschef på SGU Mark- och grundvatten, lyfter fram konsumentens rätt att känna sig trygg och säker på att personen som utför en borrning har den kunskap som krävs och att arbetet blir riktigt utfört.

– Det är vår grundinställning. En annan del i SGU:s inställning är att vi har identifierat certifiering som en viktig del för att nå miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet.

Det av riksdagen fastslagna målet lyder: ”Grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag.”

– Grundvatten ska kunna användas som dricksvatten, och enskilda brunnar är oftast borrade. Om de inte borras på rätt sätt finns det påtaglig risk att dricksvattnet påverkas, säger Göran Risberg.

Göran Risberg, avdelningschef Mark- och grundvatten, SGU. Foto: Johan Barth.

Rapportera till Brunnsarkivet

Certifieringen utgår också ett incitament att följa lagen om uppgiftsskyldighet, det vill säga att rapportera in till Brunnsarkivet. En certifierad borrare som inte sköter rapporteringen kan riskera att bli av med sin certifiering. Certifieringen kan därmed bli ett sätt att få ett så komplett Brunnsarkiv som möjligt.

– Brunnsarkivet innehåller viktig information. Dels innebär det att det alltid finns en kopia på protokollet om konsumenten inte hittar det. Dels är Brunnsarkivet viktigt för alla infrastrukturprojekt och större byggnationer, att man har full koll var det finns brunnar.

Har blivit bättre

Göran Risberg upplever att certifieringen, som infördes för cirka tio år sedan, har förbättrat kvaliteten i brunnarna.

Normbrunn och certifieringen har gjort att brunnarna har blivit bättre. Generellt gäller ju att du inte behöver visa upp någon dokumenterad kompetens för att starta ett borrningsföretag. Det är i mångt och mycket ett lärlingsyrke. Därför är riktlinjer, utbildningar och certifiering så viktigt.

Bland företag som är anslutna till Geotec eller Avanti finns alltid minst en certifierad på varje företag.

– Men hos de som inte är anslutna till någon av branschorganisationerna är certifieringsgraden betydligt lägre.

Krav från kommunerna

Göran Risberg menar att kommunerna har ett stort ansvar i att ställa krav på certifiering i tillstånden.

– Många som har genomgått utbildningen har kanske inte ansökt om certifikat just för att kommunerna där det verkar inte ställer krav på det. Idag är det bara cirka hälften av kommunerna som ställer det kravet.

Det skäl kommunerna ofta uppger är att de inte kan ställa det kravet av konkurrensskäl.

– Då menar jag att om de bara är tydliga med att från och med exempelvis hösten 2018 inför vi krav, då hinner borrningsföretagen utbilda sina borrare.

Det kan även vara okunskap hos kommunerna som ligger bakom.

– Hos mindre kommuner är det svårt att hålla kompetensen uppe inom det här området. Det är bland annat därför vi har tagit fram Normbrunn, så att kommunerna ska ha något att luta sig mot.

Bör utvecklas

Göran Risberg efterlyser även en utveckling av certifieringen.

– Vi var med inledningsvis och engagerade oss ur miljösynpunkt. Nu tycker jag att branschen själv är mogen att utveckla certifieringen så att den täcker in fler områden, exempelvis de delar som rör arbetsmiljön. Det hänger ihop med vattenkvaliteten. Har du utrustning som är bristfällig ur arbetsmiljösynpunkt ökar risken för fel i utförandet.

Göran Risberg är dock noga med att SGU även framöver kommer att finnas med och stödja utvecklingen av certifieringarna och bidra med utbildningsmaterial till certifieringarna.

Brunnsborraren är ansvarig

SGU är inte den myndighet en brunnsägare ska vända sig till om borrningen inte har utförts korrekt. Därför har Göran Risberg svårt att ha en uppfattning om i vilken omfattning det brister i borrningarna av brunnar.

– Tidigare var det ganska vanligt att man ändå vände sig till oss när vattnet var påverkat. Sådana anmälningar får vi inte längre. Min bild är därför att den typen av skador har minskat

betydligt.

– Det viktiga är att brunnsborrarna förstår att det är konsumentlagen som gäller och att det är brunnsborraren som är ansvarig. Det går inte att skylla på installatören, eller att man har blivit tillsagd att borra på en viss plats. Är det inte en bra plats ska man avråda eller vidta de åtgärder som krävs för att dricksvattnet inte ska riskeras.

– Ingen borrare vill medvetet förstöra grundvattnet. Därför är det viktigt att borrningsföretagen utbildar och hela tiden utvecklar sin personal. Vi vill att alla borrare ska vara certifierade, slår Göran Risberg fast.

Text: Lars Wirtén

Certifieringsläget 2017

  • Sedan certifieringen startade 2004 har cirka 400 brunnsborrare certifierats av drygt 1 000 aktiva.
  • Idag finns drygt 200 giltiga personcertifikat.
  • Av dessa har drygt 150 behörigheten AB, Ansvarig brunnsborrare.

Rekordlång kärnborrning i Norge

En horisontell 1 600 meter lång, styrd kärnborrning under vattnet i extremt hårt, uppsprucket berg. En omöjlig uppgift? Inte för Asera Mining.

Utmaningarna var dock många när företaget genomförde världens kanske längsta styrda horisontella kärnborrning i norska Romsdalsfjorden. Vegvesendet i Norge ska bygga en två kilometer lång hängbro och en 16 kilometer lång biltunnel under Romsdalsfjorden som en del i att göra sträckan Bergen-Trondheim färjefri. För att få underlag för den fortsatta entreprenaden fick Asera Mining tillsammans med norska Entreprenörsservice i uppdrag att utföra kärnborrning på delar av tunnelsträckan. Asera stötte tidigt på stora svårigheter i borrningen, berättade Ove Göting, delägare i bolaget på årets NordDrill.

Ove Göting från Asera Mining skildrade de krävande undersökningsborrningarna under Romsdalsfjorden i Norge, där en 16 km lång tunnel ska byggas.

– Berget var otroligt hårt, det bestod ofta av kvarts som var nästan som glas. Samtidigt var det väldigt uppsprucket vilket gjorde att det smulades sönder och gjorde det svårborrat.

– Följden blev att smulor av berget kilade fast i kärnröret och vi kom ofta bara tre decimeter istället för normala tre meter per rör.

Uppsprucket berg gav vattenproblem

Vid horisontella hål måste verktyget som hämtar kärnröret pumpas in. På dessa djup tar det två timmar. Det tar 30 minuter att vinscha upp röret och ytterligare två timmar att pumpa ner kärnröret igen. Själva borrningen tar däremot bara en kvart.

– Kommer du då bara tre decimeter när du borrar blir du inte så effektiv.

Det här gjorde att kärnborrningarna tog två år istället för planerade ett. Dessutom drogs borrningen med vattenproblem, på grund av det uppspruckna berget.

– Vi har ofta haft total förlust av spolvatten och däremellan gradvis ökande förluster.

Detta krävde mängder av gjutningar och injekteringar för att stabilisera hålet och täta öppna sprickor.

– På de här djupen tar det fyra timmar att pumpa ner cementen, konstaterade Ove Göting, som trots utmaningarna nu har överlämnat borrkärnorna till norska Vegvesendet för vidare analys.

Text: Lars Wirtén  Foto: Jörgen Olsson