Koll på konduktivitet med Normbrunn -16

I början av året släppte SGU Normbrunn -16. Den bygger i stora delar på -07:an, men några större uppdateringar är viktiga att uppmärksamma. Den viktigaste nyheten är att konduktiviteten alltid ska mätas var 20 meter – utan undantag.

Det mesta är sig likt från Normbrunn -07, men några nya delar i Normbrunn -16 är värda att lyfta fram:

  • Borrning i förorenade områden.
  • Borrning av större anläggningar.
  • Borrning i vattenskyddsområden.
  • Återfyllning.

De två första punkterna hör till viss del ihop. Större geoenergianläggningar blir allt vanligare, och med det också borrning i mark med risk för föroreningar, exempelvis före detta industrimark.

– Därför har vi ett särskilt avsnitt om borrning i förorenade områden, berättar Mattias Gustafsson på SGU som har varit med om att ta fram den nya Normbrunnen, eller ”Vägledning för att borra brunn” som den också heter.

– Först måste alltid en riskbedömning göras. Vilka föroreningar finns och kan de påverka exempelvis arbetsmiljön under borrningen?

Om marken är så förorenad att den kan behöva saneras ska hänsyn till detta tas vid borrningen.

– Energianläggningen får inte vara utformad så att den påverkar möjligheterna att sanera området. Kanske bör saneringen rent av ske först.

– Det kan också röra sig om att föroreningar kan börja spridas på grund av att borrhålen skapar kanaler. Då bör borrhålen återfyllas direkt efter borrningen, säger Mattias Gustafsson.

Botten upp

Normbrunn -16 har förtydligat vad som gäller vid återfyllning: det måste ske från botten och upp. Att fylla i ovanifrån är inte tillräckligt säkert. Då kan det bildas proppar som gör att fyllningen inte lyckas fullt ut. Fyllnadsmaterialet måste pumpas i nerifrån, det vill säga tryckas uppåt.

– Materialet som används för att fylla får heller inte riskera att påverka vatten. Det är också viktigt att anpassa hålets djup och slangar för senare återfyllning, så att effekten inte minskar. Eller rent av borra ett extra hål, påpekar Mattias Gustafsson.

Återfyllnad är också viktigt när ett borrhål överges samt vid saltvatteninträngning.

– Det är därför det är så bra att mäta konduktiviteten – den elektriska ledningsförmågan – var 20 meter. Kommer du till ett område med saltvatten kan du notera det direkt under borrningen och återfylla efter slutfört arbete.

Djupborrning, som blir allt vanligare, tas inte upp specifikt i Normbrunn -16.

– Men här kommer kravet på mätningar var 20 meter in, eftersom risken för höga salthalter ökar med djupet, förklarar Mattias Gustafsson.

Störst risk under borrning

Borrning i vattenskyddsområden leder till en del frågor till SGU. Därför har en särskild del vikts åt att uppmärksamma vad som gäller.

– Vi har förtydligat vilka risker som kan uppkomma och hur borrentreprenören kan förebygga dem. Den största risken är att något går snett under själva borrningen. Det går att förebygga genom att borriggen placeras på ett tätt underlag, exempelvis en presenning. Då går det att hantera spill om det skulle uppstå. Själva brunnen i berget utgör i allmänhet inget större hot mot vattentäkter i jord när den är i drift.

I områden med kommunala vattentäkter i berg ökar riskerna, då en energibrunn befinner sig i samma medium.

– Då kan det vara aktuellt att ställa krav på att återfylla borrhålet.

Normbrunn -16 finns att ladda ned digitalt på SGU:s hemsida och den tryckta versionen kan beställas.

Text: Lars Wirtén

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *