Inlägg

Nej även till vinklade hål i Stockholm

Att borra på en mindre tomt kan vara en utmaning. Ofta har lösningen för den som borrat för energibrunn varit att delvis vinkla borrhåll i den intilliggande undermarken. Men det är slut med nu, om grannen heter Stockholms stad.

De nya riktlinjerna för borrtillstånd i Stockholms stad medger borrning för geoenergi på privat mark och tomträtt i kommunens ytterområden. Men så enkelt är det inte, menar aktörer som Borrsvängen talat med. Möjligheten begränsas av att det nu inte någonstans är tillåtet att vinkla borrhål in under kommunens mark.
– Förr kunde man få vinkla borrhål efter behov, för att få plats och för att få en spridning. Det ser ut som att den möjligheten nu också naggats, till och med om det skulle röra en gräsplätt eller åker i kommunens mindre centrala delar. Oavsett djup säger kommunen nej till att vinkla borrhål utanför en tomt, säger Calle Rosén på Energipartner.

Inga undantag

Fabian Kjessler på Stockholms stads exploateringskontor bekräftar att kommunen har ett nytt förhållningssätt, även om det är möjligt att få borra i den så kallade ytterstaden.
– I de fall borrhål vinklas utanför den egna tomtgränsen och hamnar under kommunens mark säger vi nej till att ge borrtillstånd. Vi är en kommun där det är trångt både under och ovan mark, och detta beslut följer samma riktlinjer som införts för att säkra plats för vårt byggande under mark i innerstaden. Restriktionerna, mot att borra över en tomtgräns, ska gälla även för kommunen själv vid olika byggen.
Stockholms stad äger cirka 70 procent av all mark i kommunen och på exploateringskontoret tycker man inte att det är självklart att någon kan ta i anspråk allmän mark för enskilda ändamål. Dessutom anser de att en fastighetsägare tar en risk om denne skriver på ett avtal som innebär att man, utan ersättning, ska avveckla sin anläggning om staden gör anspråk på marken i framtiden. Därför är exploateringskontoret inte längre benäget att reglera denna möjlighet i avtal, utan säger nej.
Något som Calle Rosén tycker är väl drastiskt, av hans reaktion att döma.
– Det är ofrånkomligt att borrare behöver ta angränsande undermark i anspråk. Att ställa utrustning på privat mark och borra 50, 100 eller kanske 200 meter ner under kommunal mark borde inte vara något problem. Vi har helt fråntagits möjligheten att utnyttja stora delar av den gratisenergi som finns tillgänglig.

Text: Mia Ising

Stopp för energibrunnar i Stockholm

Sedan i somras är det stopp för borrning i Stockholms innerstad. Illustration: Myra S Söderström

Nu säger exploateringskontoret i Stockholms stad nej till borrning av energibrunnar i hela innerstaden. Exploateringskontoret förklarar att borrningen ”krockar” med byggandet under mark; kommunen vill säkra att den har svängrum i undermarken, utan att komma i konflikt med nya bergvärmeanläggningar. För borrare och byggare står miljoner på spel.

Det nya förhållningssättet har fått branschen att se rött. ”Vi förlorar uppdrag och pengar” säger vittnesmålen. Telefonerna går varma på exploateringskontoret. Men vi tar det från början:
– Det började i våras med att exploateringskontoret, i egenskap av markägare, vände sig till andra berörda förvaltningar med frågan hur staden i framtiden ska se på nya geoenergianläggningar. Detta mot bakgrund av de omfattande undermarksbyggen som kommer att ske, exempelvis tunnelbana och stora avloppsrör, berättar Fabian Kjessler, enhetschef för markförvaltningen på Stockholms stads exploateringskontor, som har det samlade ansvaret för förvaltning och exploatering av stadens mark.
– Det resulterade i att vi nu är remissinstans. Dels i egenskap av markägare, dels i och med att vi arbetar med exploateringsprojekt som kan komma att både påverka och påverkas av nya borrhål. Tidigare stannade det vid att ansökningar om borrtillstånd behandlades av trafikkontoret och miljöförvaltningen.
Även om exploateringskontoret i vissa fall avstyrker en remiss från miljöförvaltningen har den senare förvaltningen avgörandet, men Fabian Kjessler bekräftar att trycket på exploateringskontoret är stort. Remisstiden har förskjutits under hösten, när exploateringskontoret velat sätta sig in i hur de andra berörda förvaltningarna ställt sig i frågan. När avslagen därtill är många genererar det upprörda samtal till kontoret.

”Nya borrhål alltid olämpligt”

– Vi tycker alltid att det är olämpligt med nya borrhål i innerstaden med tanke på hur mycket anläggningar som finns och planeras under mark. Som markägare i innerstaden är vi därför restriktiva och avstyrker om borrhålen berör vår mark, det vill säga anläggs på eller vinklas ut under vår mark.
I regionen görs dagligen runt 280 000 resor med pendeltåg och många berör innerstaden, en yta på cirka 50 kvadratkilometer i den norra samt centrala delen av kommunen.
– Staden vill inte riskera att inte kunna bygga som man önskar i framtiden. Det är väldigt trångt under mark i innerstaden, och den allmänna marken är inte i första hand till för enskilt ändamål.
Stockholm ger enligt Fabian Kjessler fortfarande borrtillstånd i ytterstaden, men då får borrhålen inte vinklas utanför den egna tomtgränsen.

Slår hårt

Ett företag som haft med exploateringskontoret att göra är Rototec AB. Företaget är en av Europas större leverantörer av geoenergilösningar, med kontor i bland annat Upplands Väsby. Jonas Grundström, projektansvarig:
– Exploateringskontoret har i sina yttranden gett avslag även till oss, men som stor aktör har vi med juridisk hjälp och konsultation haft möjlighet att få igenom merparten av våra tillstånd. Rototec är rikstäckande samt opererar i flera länder så detta har inte drabbat oss så hårt, men vi kan se att det kan få förödande konsekvenser för den enskilda mindre aktör som har sitt huvudsakliga upptagningsområde i Stockholm.
– Dessutom ställer vi oss skeptiska till de grunder kommunen baserar sina avslag på. Det kan vara allt från felaktigt tolkade tomträttsavtal, från exploateringskontorets sida, till att man vill säkra plats för infrastruktur som inte ens befinner sig i planeringsstadiet.

Riskerar miljoner

Ett annat företag som drabbas är Energipartner, installatörer av värmepumpar, med hemvist i Bromma. De nya riktlinjerna kom som en blixt från klar himmel, säger vd Calle Rosén irriterat.
– Plötsligt fick vi nej från miljöförvaltningen och på den vägen är det. Det är många miljoner som hänger i luften för oss, det blir svårare att leverera borrningen dels för att vi skulle behöva gå in på stadens mark och dels på grund av att vi har att göra med tomträtter som är omoderna och reglerar anslutning till oljeanläggningar. Hur nu det kan vara ett problem när vi installerar värmepumpar.
– Vår uppfattning är att det är nej som gäller även i förorten. I den mån vi fått ett ja har det inte varit giltigt omgående utan haft en karenstid. Vi har inte mött dessa problem tidigare. Det har varit möjligt att få borra ner i undermarken och det tycker jag är rimligt, att kommunens invånare får nyttja det utrymmet.

Önskar avtal

Calle Rosén har sitt recept på hur kommunen kan säkra en framtida tillgång till mark, om det inte går att lösa på annat sätt.
– Skriv avtal! Det borde exempelvis en bostadsrättsförening acceptera, även om det skulle begränsa energilagringen till ett visst antal år.
Jonas Grundström är av samma åsikt, det finns åtminstone tillfälliga lösningar, och även han menar avtal – vilket tillämpats tidigare. Då kunde den få ja som skrev under på att ge kommunen rätt att ”lösa in” en energianläggning.
– Kommunen kan skriva tilläggsavtal med den som söker borrtillstånd, för att tidsbegränsa eller på annat sätt reglera tillgången till marken. Tillstånd för energibrunnar måste inte gälla för evigt. På så sätt är de juridiska möjligheterna stora, och allt är bättre än det förhållande som råder nu.

Tveksam till avtal

Fabian Kjessler på exploateringskontoret är tveksam till en lösning där staden tillåter borrhål men tecknar avtal om att den sökande måste avveckla borrhålet om det i framtiden kommer i konflikt med en annan anläggning. Det kan bli en dyr historia för den som investerar i en energianläggning, om kommunen kommer några år senare och kräver att den ska bort och man inte kan få ekonomisk ersättning.
– Jag kan förstå om en bostadsrättsförening, skola eller industrilokal vill satsa på geoenergi, men sådana avtal kan bli problematiska den dag kommunen behöver komma åt marken. Föreningen måste då avveckla sin anläggning och investera i en ny lösning, utan att få någon ersättning för vare sig bergvärmeanläggning eller ny anläggning.
– Jag förstår att det skapar problem och upprörda känslor när folk får avslag. Det här är vårt förhållningssätt just nu, men vi arbetar vidare med frågan.

Calle Rosén får sista ordet:
– Jag tycker det är sorgligt att kommunen hindrar medborgare från miljöanpassad geoenergi för att exploateringskontoret tycker att det blir bökigt. Inget i detta beslut har gått på remiss till byggbranschen, inte en fråga har ställts till oss som borrar, bygger och installerar. Det här slår oerhört hårt i alla led.

Text: Mia Ising

Fakta/Att söka borrtillstånd

• Väntetiden för besked om borrtillstånd i Stockholms stad har varit cirka fem månader hösten 2017.
• På sex månader har cirka 75 ärenden ställts på kö för att hanteras av exploateringskontoret.
• Exploateringskontoret ger dels synpunkter på att utnyttja stadens undermark, dels svar på om något i en tomträtt förhindrar borrning.
• Läs mer på Stockholms stads hemsida: stockholm.se/byggbo/dinbostad/.

Alkohol, ansvar och undersökning präglade Geotecs årsstämma

Vad har undersökningsborrning, alkoholvanor och felansvar kontra garantier gemensamt? Svar: Geotecs 40:e årsstämma 2017, som gick av stapeln på Rönneberga konferens på Lidingö ett par kulna dagar i slutet av november med mycket medlemsmingel.

Olle Andersson, professor emeritus i energilagring, inledde första dagens föreläsningar med att tala om undersökningsborrning och borrhålsloggning. Något som Olle Andersson underströk att rätt utfört, kan ge mycket information om bergets geologiska och hydrogeologiska förutsättningar.

Vad kan då mätas? Under borrningen kan en rad faktorer bestämmas och identifieras: lagerföljd, strukturer i berget, vattenförande zoner, grundvattennivå, vattenkvalitet och borrbarhet. Hur en borrning genomförs beror på olika parametrar som tryck, vridmoment, borrsjunkning och rotation. Alla dessa parametrar går att mäta.

Olle Andersson, professor emeritus i energilagring, talade om undersökningsborrning vid olika förutsättningar.

– Men det är inte helt självklart vad man kan utläsa av de data man får in. Det är rätt komplicerat. Men arbetstryck i förhållande till borrsjunkning är bra data, det säger mycket om de geologiska förhållandena, konstaterade Olle Andersson och utvecklade:

– Du kan också mäta friktionen i rotationen. Rotationen är kopplad till trycket på borrkronan. Ju mer tryck, desto större vridmoment krävs. Stöter du på något ökar vridmomentet temporärt. Dessa parametrar kan överföras till geologisk information. Men vi använder det väldigt lite. Det är synd, eftersom det säger mycket om lagerföljdens egenskaper.

Olle Andersson slog också ett slag för att dokumentera blåskapaciteten., vilket kan göras under borrningen.

– Du kan då se hur tillflödet av vatten till borrhålet förändras. Det säger mycket om vattenförande zoner, som kan vara viktig information för exempelvis ett borrhålslager.

Färgen speglar mineraler

Utöver olika typer av mätningar är provtagning en viktig del av undersökningsborrning. Olle Andersson visade bilder på olika typer av borrkax från kristallint respektive sedimentärt berg.

– Det kan vara svårt att identifiera, det finns exempelvis små möjligheter att skilja på gnejs och granit utifrån borrkaxet.

Färgen på borrkaxet speglar ändå vilka mineraler berget består av. I kristallint berg innehåller rött eller vitt borrkax fältspater, ljusgrått är kvarts, svart är hornblände och är kaxet grönaktigt innehåller det klorit.

– Kvarts är exempelvis positivt intressant för geoenergi, då det har hög värmeledningsförmåga, medan grönsten, som innehåller klorit, är det sämsta tänkbara om ni borrar en energibrunn.

Cirka tio procent av Sveriges geologi utgörs av sedimentärt berg. De största sammanhängande förekomsterna finns i Skåne, Västergötland, Östergötland och på Gotland och Öland. Här är vitt eller ljusgrått borrkax kalksten, grått eller svart är lerskiffer, vitt/gult/rött visar på sandsten och är kaxet grönaktigt är det glaukonit. Olle Andersson förklarade varför det kan vara bra att ha koll på sandsten i borrkaxet.

– Sandsten som har konsoliderat helt kallas kvartsit och det är inte roligt att borra i. Det sliter hårt på borrkronan.

Litar mer på luft

Olle Andersson förespråkar hammarborring med luftspolning starkt framför vatten i samband med undersökningsborrning.

– Luft ger snabbare transport upp och river med sig alla partiklar. Vatten tar rätt lång tid att komma upp till markytan. På den tiden hinner de grövre partiklarna sjunka till botten och provet blir separerat. Jag litar mer på prover som är tagna med luftspolning.

Olle Andersson avslutade förmiddagen med att även gå in på geofysisk loggning, något som sällan ingår i borrentreprenörens uppdrag.

– Rakhetsmätning tror jag däremot kan vara intressant för er. Här finns två frågeställningar: en juridisk och en om funktionaliteten.

Den juridiska handlar om det är tillåtet att gå in på en annan fastighet under jord – Det är inte klarlagt och det finns inga prejudicerande domar på detta än. Frågan om funktionalitet är desto tydligare.

– Om hålen ligger för tätt i ett borrhålslager går värmepumpen med sämre värmefaktor. Både värme- och kylfunktionen kan påverkas om borrhålen spretar.

Blöt föreläsning

Efter lunch var det dags för alkohol. Inte bokstavligen talat, men väl i form av överläkare Sven Wåhlin som förklarade varför alkohol kan bli ett problem – och vad du kan göra åt det.

Svenskarna dricker årligen i genomsnitt 9,2 liter ren alkohol per person över 15 år. Det placerar oss långt under Rysslands 15,1 liter, men något förvånande en bra bit över vinlandet Italiens 6,7 liter.

Överläkare Sven Wåhlin talade om alkoholens risker och gav goda råd.

Hur mycket kan man då dricka utan att det är farligt? Ett av Sven Wåhlins budskap var att vi reagerar väldigt individuellt på alkohol. Det beror på flera faktorer, där de tre viktigaste är genetik, miljö och hur mycket du dricker. Här finns riktlinjer att gå efter. I dessa översätts volymen i standardglas som motsvarar 12 gram ren alkohol, där ett glas motsvarar en liten starköl, ett glas vin eller fyra cl starksprit. Riskgränsen ligger på 14 standardglas i veckan för män och nio för kvinnor.

Både medicinska och sociala skador

Alkohol påverkar framför allt blodtrycket och är efter rökning dessutom bland de vanligaste orsakerna till cancer.

– Överlag lägger alkohol sten på börda. Inte minst ger alkohol stora sociala skador.

Dennis Skånberg, Gräv & Borr i Kungälv, lyssnade intresserat på Sven Wåhlins föredrag om alkohol.
”Vi har börjat med hälsokontroller. Det gäller att hålla igen på nivåerna, helt klart.”

Det finns ett stigma kring alkohol som gör att de som vet med sig att de dricker för mycket döljer det in i det längsta. När situationen sedan blir ohållbar har missbruket hunnit bli allvarligt.

– Den första som märker beroendet är partnern. Därefter tar det i regel cirka fem år innan arbetskollegorna märker något. Och ytterligare fem år innan chefen märker det.

Sven Wåhlin gav rådet att alltid prata i jag-form om du ska prata med en kollega eller anställd som har alkoholproblem.

– Säg inte ”du har” eller ”du dricker”, utan ”jag upplever att du dricker mycket och det gör mig orolig för dig”.

Arbetsgivaren har ett rehabiliteringsansvar om en anställd börjar missköta sitt arbete.

– Men jag tycker att man ska bry sig som arbetsgivare och ta upp alkohol i medarbetarsamtalen, innan det går så långt att den anställde missköter sitt jobb.

Skillnaden mellan felansvar och garanti

Hedvig Cassne Lagrell, advokat på Foyen, avslutade föreläsningsdagen med att reda ut skillnaden mellan felansvar och garanti och vad som gäller vid olika typer av avtal med olika typer av kunder.

Enligt såväl konsumenttjänstelagen som de båda branschavtal som finns, AB-04 vid utförandeentreprenad och ABT -06 vid totalentreprenad, har en borrentreprenör tio års felansvar på tjänstens utförande. Det är dock inte samma sak som att kunden har tio års garanti. Skillnaden mellan felansvar och garanti ligger på bevisbördan.

– Om du lämnar garanti har du bevisbördan att visa att det inte är något fel på produkten eller tjänsten du har levererat. Felansvar innebär det motsatta, att kunden måste kunna bevisa att det är något fel.

Konsumenter skyddas av konsumenttjänstlagen som alltid ligger i botten. Standardavtalen är branschöverenskommelser som måste åberopas i ett kontrakt för att gälla.

– Åberopa AB-04 eller ABT-06 så att båda parter vet vad som gäller om något går fel. En offert reglerar i allmänhet bara vad som ingår och inte och till vilket pris. Där står förmodligen inget om vad som gäller om ni kör av en ledning till exempel, förklarade Hedvig Cassne Lagrell.

– Det är också viktigt att ni skriver ner och dokumenterar alla överenskommelser ni gör under projektets gång.

Snåriga lagar och avtal

Konsumenttjänstlagen ställer krav på entreprenadens utförande. Den ska utföras fackmässigt och med omsorg ta tillvara konsumentens intressen. Det kan till exempel vara att avråda från att borra på en olämplig plats.

– Om vattnets kvalitet försämras efter åtta år kan konsumenten hävda att du borde ha upplyst om den risken. Informera om sådana risker på ett klokt sätt. Det vinner ni på i längden. De flesta tvister handlar om att kunden känner sig lurad.

Vid utförandeentreprenader finns inget ansvar för projekteringen. Entreprenören ska utföra enligt anvisning, i princip inget annat. Men det är snårigt, menade Hedvig Cassne Lagrell.

– Om förutsättningarna inte verkar stämma är det bäst att stoppa arbetet, anmäla till beställaren och ta ett steg tillbaka. Om du i det läget ger råd om andra åtgärder, till exempel att borra djupare eller byta plats för borrhålet, då riskerar du att åka på projekteringsansvaret – även om det är en utförandeentreprenad.

Dammfilter och sammanslagning

Stämmodagarna rundades sedan av med att tekniska kommittén berättade om de frågor den har arbetat med under hösten. Bland annat har man börjat undersöka hur ett dammfilter ska kunna integreras med borrcontainern och hur det avskilda dammet och borrkaxet enkelt ska kunna tippas ur containern.

– Vi måste göra något, vi kan inte fortsätta damma som vi gör. Det här är kvartspartiklar som vi får i oss, sa Anders Jonsson från tekniska kommittén.

Från själva årsmötet i föreningen kan noteras att medlemmarna enhälligt beslöt att fortsätta processen med att tillsammans med Avanti bilda en stark organisation av de båda.

– Det är mycket glädjande och så här nära har vi nog aldrig varit. Branschen som helhet har mycket att vinna på en sammanslagning. Nästa steg i processen är att ta fram ett beskrivande underlag för medlemmarna att ta ställning för till en kommande extrastämma, säger Johan Barth, vd för Geotec.

Text och foto: Lars Wirtén

Ronnie Björk, Jannes Brunnsborrning, inledde sin karriär i borrningsbranschen på Geotecs årsstämma.
”Jag känner ingen här, det här är min första vecka som produktionschef. Det här är verkligen rätt tillfälle att komma in i branschen och knyta kontakter med både kollegor och leverantörer.”

Peter Lenthe och Anders Hemark representerade nya avtalsleverantören Petro-Chem, som har distributionsrätt för Petro-Canadas produkter i Skandinavien. ”Vi är världsledande inom basoljeteknologi och hoppas etablera nya affärer med medlemmarna”, säger Anders Hemark.

Fredrik Kristoffersson, Muovitech och John Gøytil, Mincon utbytte tillsammans med många andra erfarenheter med varandra på Geotecs årsstämma.
”Jag är helt ny i branschen, för mig är det fantastiskt att få tillfälle att lyssna på praktiska erfarenheter från fältet”, säger Fredrik Kristoffersson. ”Det är alltid intressant med föreläsningar. Det är viktigt att visa intresse”, menar John Goytil.

 

 

Värmdöpumpen blev Årets leverantör

– Jag är mållös!

Anders Persson, delägare i Värmdöpumpen, var tagen efter att Geotecs vd Johan Barth hade avslöjat Årets leverantör och läst upp motiveringen på Geotecs årsstämma 2017.

Anders Persson framhäver god service och ett stort lager som företagets succéfaktorer som ligger bakom utmärkelsen.

– Vi har grejorna på hyllan. Vi svarar alltid i telefon och vi levererar snabbt. Dessutom säljer vi allt man behöver: borrutrustning, pumpar, kollektorer. Vi är en totalleverantör och vi håller vad vi lovar.

Helt oväntat kom nog ändå inte utmärkelsen.

– Jag har funderat några gånger varför vi inte har blivit Årets leverantör tidigare, säger Anders Persson och skrattar.

Nomineringskommitténs motivering till Värmdöpumpen som Årets leverantör 2017:

”Värmdöpumpen AB får priset som Årets leverantör för att de både med hög kompetens och servicenivå bemöter sina kunder med ett outsinligt positivt intresse. De är ett föredöme bland fullsortimentsleverantörerna och Geotec är stolta över att få samarbeta med Värmdöpumpen AB.

Text och foto: Lars Wirtén

Arbetsmiljö och utbildning i fokus hos Svensk Grundläggning

En nyhet från Svensk Grundläggning är lanseringen av kompetensbevis efter fullgjort utbildningsprogram, något som fått positiv respons från entreprenörerna, och som förhoppningsvis leder till ännu kunnigare grundläggare.

– Under nästa år hoppas vi kunna komplettera med en mer maskintekniskt inriktad kurs från en eller flera maskinleverantörer, säger Sussie Bierbum till Borrsvängen.

Inom arbetsmiljö är frågan om ”working platforms” – alltså arbetsytans bärighet – ständigt aktuell.

– Vi tittar på ett koncept liknande det som finns bland annat i England, med ett dokument som vägledning och ett intyg, vilket i en förlängning kan bli ett medlemskrav. Detta är även ett projekt i den europeiska organisationen EFFC (European Federation of Foundation Contractors).

Arbetet med insamling av tillbuds- och olycksstatistik fortsätter och arbetsgruppen tittar på en bra ”paketering” så att det kommer till bättre nytta ute på arbetsplatserna.

Gedigen utbildning är ett medlemskrav för grundläggare

I branschorganisationen Svensk Grundläggning (SAFE) är det sedan några år ett medlemskrav för entreprenörer att de ska utbilda sin grundläggningspersonal enligt organisationens specifikationer.
Utbildningen är teoretisk och leder fram till ett kompetensbevis – ”Säker grundläggare” – som ska förnyas vart femte år.

Ett exempel på grundläggningsarbete, från bygget av Norra Länken i Stockholm. Stödkonstruktion bestående av stålspont och bakåtförankring med linstag inborrade i berg. Stålsponten är också en del av en tätskärmen i kombination med jetinjektering (jord) och ridåinjektering (berg). Borrmaskinen utför installation av mantelburna stålkärnepålar.

Utbildningen hos SAFE genomförs i tre steg. Grundkravet för att få gå introduktionskursen (steg 1) är att lärlingen, som till exempel kan vara smed utan yrkesbevis eller grävmaskinist eller chaufför med yrkesbevis, har jobbat minst 1 800 timmar med anläggning. Hos arbetsgivaren ska även en utbildningsansvarig utses.

Introduktion och handledning

Introduktionskursen tar två dagar och innehåller bland annat moment som hälsa och säkerhet, beräkningar, maskinsäkerhet och säkra lyft med speciell inriktning på grundläggning samt avslutas med ett skriftligt prov.
Därefter arbetar lärlingen under handledning hos sin arbetsgivare under fyra till sex månader. Handledaren ska själv ha yrkesbevis för den maskin lärlingen arbetar i. Parallellt med lärlingsarbetet sker självstudier med stöd av handledaren eller den utbildningsansvarige.

Geoteknik, juridik och praktik

Steg 2 i utbildningen kallas grundkurs och består av två delar. Kravet för att börja steg 2 är minst 2 700 timmar i yrket samt att alla moment i självstudierna efter introduktionskursen genomförts.
Del 1 i grundkursen är två dagars utbildning i geoteknik. Här tar man upp bland annat geologi, grundvatten, tjäle, jordarter, jordförstärkning, gränssnitt mellan berg och jord, risker och omgivningspåverkan samt jordförstärkning. Det hela avslutas med ett skriftligt prov.
Därefter fortsätter lärlingen arbetet i företaget på aktuell maskin och ska då träna på olika arbetsmoment, med målet att behärska olika metoder och bedöma olika tillvägagångssätt. Allting ska dokumenteras i utbildningsboken.

Ger yrkesbevis

När lärlingen nått totalt 5 400 timmar, varav 1 800 ska vara inom anläggningsarbete och 3 600 utbildningstid för den aktuella maskinen (minst 1 200 av dessa ska vara som operatör) vidimeras dokumentationen för prov, erfarenhet och teoriutbildning av Byggnadsindustrins Yrkesnämnd (BYN), som utfärdar ett yrkesbevis.
Del 2 i grundkursen består också av två dagars utbildning, som handlar om arbetsplatsen. Ur innehållet kan nämnas bland annat bygghandlingar, entreprenadjuridik, tillsynsjournal, besiktningar, CE-märkning, service och arbetsplatsansvar. Även den här delen av grundkursen avslutas med skriftligt prov.

Kompetensutveckling

Det 3:e steget för att bli ”Säker grundläggare” är en tvådagars kompetensutvecklingskurs. Här går man igenom geo- och grundläggningsteknik, AMA/AF, beställarrollen, arbetsmiljö, visuellt ledarskap samt aktuellt och nytt om maskiner. Efter avslutande godkänt skriftligt prov erhåller medlemsföretaget ett kompetensbevis för medarbetaren. Beviset förnyas vart femte år, vilket sker genom en repetition av steg 3; kompetensutveckling.
För tjänstemän finns ytterligare ett steg som heter 2P – Projektering och projektledning.
Denna kurs är öppen även för andra yrkeskategorier där grundläggning ingår, till exempel konsulter och husbyggare.

Text: Jörgen Olsson Foto: Mikael Creütz/Golder Associates

 

”Utbildningen har fått bra genomslag”

Svensk Grundläggning har sedan 2003 erbjudit utbildningspaketet för bland annat maskinförare. För något år sedan fattade man beslutet att göra det obligatoriskt för alla medlemsföretag på entreprenörssidan att utbilda sina medarbetare.

– Vi har fått bra genomslag, men det är en lång process att utbilda alla, säger Sussie Bierbum, kursadministratör på Svensk Grundläggning.
– Eftersom det är tänkt att det ska vara uppåt sex månaders praktisk tillämpning mellan de olika stegen, så tar det totalt mellan tre och fem år att genomföra allihop och bli klar.
– Utbildningen vänder sig ju även till medhjälpare utanför maskinen och till arbetsledare, men ser man till just maskinförare/operatörer så har hittills ett 30-tal gått igenom hela utbildningen och fått sitt kompetensbevis.

Minst 400 ska utbildas

Exakt hur många maskinförare det totalt handlar om är inte känt, men Svensk Grundläggning räknar med att det bland medlemsföretagen finns omkring 400 stycken.
– Därutöver finns det en stor mängd små entreprenörer och företag som inte är medlemmar hos oss. Dem kommer vi ju inte åt genom kravet – däremot kan det bli så att de större entreprenörerna begär att de ska utbilda sig för att de ska bli anlitade, säger Sussie Bierbum.

En styrka i offerter

Tanken är att kompetensbeviset ska efterfrågas eller krävas av byggherrar – men också fungera som en styrka för entreprenörer att lyfta fram i sina offerter.
Gensvaret har som sagt varit gott och många maskinförare går nu under hösten igång med utbildningen. Varje delkurs kostar arbetsgivaren mellan 6 000 och 9 000 kronor per medarbetare. Till det kan läggas kostnader för frånvaro, resor och övernattningar.
– Men kostnaderna har faktiskt inte varit föremål för några större diskussioner bland våra medlemmar, säger Sussie Bierbum:
– Det är positivt att kunskap och säkerhet ute på arbetsplatserna värderas högre än kostnaden för utbildning!

Text: Jörgen Olsson

 

Så blir du certifierad brunnsborrare

Det är bråda dagar inom RISE Certifiering. Hösten är den tid då många kunder vill certifiera personal och företag, eller ansöka om förnyelse av ett certifikat.
– Utbildning och certifiering är en kompetenssäkring, säger Ulf Petersson, och påminner om att certifiering av brunnsborrare är en direkt konsekvens av Sveriges miljömål.

Certifiering av brunnsborrare har gjorts sedan början av 2000-talet. Sverige hade antagit en rad miljömål och bland dem skyddet av vårt grundvatten. Ansvaret landade hos SGU och därifrån ledde vägen till utbildning och certifiering.
Utgångspunkten är, att om borrning utförs av en certifierad brunnsborrare får kunden en trygghet i att borraren har fått sin erfarenhet och kunskap kontrollerad. Felaktig borrning eller installation kan medföra skador på fastigheter och i värsta fall miljöproblem. Inget nytt, tänker kanske den erfarne borraren. Likväl är certifiering inte självklart för alla.

Kompetenskvitto

Ulf Petersson, tekniskt ansvarig för personcertifiering på RISE. Foto: Jörgen Olsson

Ulf Petersson, som är tekniskt ansvarig för personcertifiering inom RISE, vet att berätta hur det går till:
– Kompetenssäkringen görs genom både utbildning och certifiering. Utbildning sker vanligtvis hos utbildningsföretaget Approvus, eller branschorganisationerna. Certifiering görs av RISE.
RISE är idag enda instans att utföra certifiering, men medarbetare från de institut som nyligen gick samman i RISE har varit med från början i utvecklingen av certifikaten. De har över tio års erfarenhet av att certifiera brunnsborrare.
– Det finns personcertifiering samt företagscertifiering. Personcertifieringen har fått störst genomslag och är den form av kvalitetssäkring som de flesta kommuner väljer att kontrollera vid en ansökan om att anlägga energibrunn.
Företagscertifieringen har dock fått visst uppsving, tillägger han, genom de allt större entreprenader för energilagring där borrföretagen agerar underentreprenörer. Företagscertifiering finns i två varianter, en större ISO-baserad och en mer anpassad kallad C-borrföretag.

Checklista för certifiering

Du som vill certifiera dig själv eller en medarbetare har en del steg att ta på vägen. Borrsvängen sammanfattar vad du bör känna till.

Nivåer:
Brunnsborrare certifieras på två nivåer: ansvarig brunnsborrare, AB, samt brunnsborrare, B.

Krav:
Både certifikat AB och B kräver
• godkänd tentamen i Praktisk hydrogeologi samt Juridik för brunnsborrare,
• kursen Säkerhet på väg,
• kursen/certifikatet Heta arbeten,
• godkänt svetsprov samt
• att borraren omfattas av en ansvarsförsäkring på minst fem miljoner.

Utbildningen i hydrogeologi samt juridik är mer omfattande och ställer högre krav vid AB-certifiiering. Tuffare villkor väntar även när det gäller praktisk erfarenhet.

För certifikat AB krävs
• tre års praktisk erfarenhet inom arbetsledande eller ansvarig ställning samt
• att företaget gjort 30 brunnar/år i tre år, under en femårsperiod.

För certifikat B krävs
• 18 månaders praktisk erfarenhet som brunnsborrare samt
• medverkan vid minst 45 brunnar eller totalt 150 borrningar.

Utbildning och tentamen:
Kontakta din branschorganisation för utbildning. Ett företag som erbjuder utbildning och tentamen i juridik och praktisk hydrogeologi är Approvus AB.
Du kan vända dig till RISE om du vill boka tentamen direkt, eller har frågor om tentamenstillfällen. Hit vänder sig också den som vill certifiera ett företag.

 Kostnad:
Grundutbildningar på några dagar erbjuds för runt 10 000 + moms.

Formulär:
Ansökan om certifikat kan göras på webben. Det formulär som krävs finner du på www.sp.se under RISE Certifiering/Personcertifiering.

Uppföljning:
Borraren är skyldig att årligen rapportera genomförda uppdrag, samt fortbildning/att man tillgodogör sig nya regler och kunskaper inom området, till sin certifieringsinstans.

Förnya certifikat:
Glöm inte att förnya ditt certifikat! Det ställs ut på fem år, därefter måste du förnya det.

Detta är RISE
RISE står för Research Institutes of Sweden, en färsk sammanslagning av certifierings- och forskningsinstituten Innventia, SP och Swedish ICT. 2017 har de gått samman i syfte att kunna erbjuda mer kompetens och fler tjänster under samma tak, inte minst till små och medelstora företag. RISE driver och stöder alla typer av forsknings- och innovationsprocesser för näringsliv och samhälle.
Svenska staten äger storinstitutet RISE med 2 200 medarbetare. Göteborg är platsen för det nya huvudkontoret.
RISE Certifiering är den del av institutet som utför certifieringar. De gör en rad personcertifieringar, däribland ”Certifierad Brunnsborrare”, men certifierar även exempelvis brunnsborrningsföretag.

Läs mer: sgu.se och ri.se

Text: Mia Ising

Med hösten kom högtrycket

Det kommer rapporter om stor efterfrågan och fulltecknade orderböcker från medlemsföretag runt om i landet.

Den regionalt svåra vattenbristen ger väldigt mycket jobb på sina håll, men även marknaden för energiborrningar i samband med nybyggen eller konvertering från fjärrvärme till geoenergi tycks vara livligare än vanligt.
Borrsvängen ringde runt till en handfull borrföretag och frågade om det stämmer att hösten 2017 innebär ”högtryck i branschen”.

Kommuner letar reservvatten

– Det kan jag hålla med om att det är. Hos oss står det verkligen inte stilla, säger Pelle Svensson, vd på UBE i Åseda.
Företaget borrar i så gott som hela Småland och Blekinge.
– På vattensidan är det kanske inte riktigt samma panik som det var i fjol, men det kommer nya beställningar på vattenbrunnar hela tiden. Nytt är att det blivit fler uppdrag för kommuner, som börjat se sig om efter vattenreserver. Vi har till exempel haft en hel del jobb just för kommuner med att borra för vatten som bara ska användas till bevattning, där det inte är riktigt samma krav på kvaliteten som på dricksvatten.
– Våra två ordinarie riggar har gått kontinuerligt en längre tid och vi har dragit igång den tredje också, som egentligen är vår reservmaskin. Det är nödvändigt för att hinna med, berättar Pelle Svensson.

Hinner inte med

I Kungälv är Emrik Eklund sedan årsskiftet vd för PEGJ Holding, som äger dotterbolagen Peekab och Ingenjörsfirman Gunnar Jonsson. Tillsammans borrar firmorna i ett område som spänner mellan Uddevalla, Orust, Varberg och Borås. Emrik beskriver läget som ”körigt”:
– Vi hinner inte med. Vi har 200 borrhål som ska göras nu under hösten. Vi har beställt en ny rigg och har under sommaren anställt fyra nya medarbetare. Egentligen skulle vi behöva en person till.
Merparten av höstens borrningar är för geoenergi. Man borrar ungefär 200 vattenbrunnar och mellan 500 och 600 energibrunnar om året.
– Det är energisidan som ökar. Det byggs kolossalt mycket i vår region och dessutom får fler och fler bostadsrättsföreningar upp ögonen för geoenergi.

Mest energiborrning

James Vaughan är vd för en av Geotecs allra nyaste medlemmar, Brunnsborrning & Stenläggning i Blekinge AB. Man utgår från den gamla bruksorten Kallinge, men har hela Blekinge som arbetsområde.
– Det är mycket att göra, men vi hinner med det vi ska. Ungefär 50 procent av vår verksamhet är borrning, resten är stenläggningsarbeten. Så särskilt mycket vattenbrunnar gör vi egentligen inte – energin står för bortåt 75 procent av vår borrning, säger James Vaughan.

Kommunen kräver provborrning

Ahlqvists Brunnsborrning gör många vattenbrunnar på Gotland. Det har skett en ökning på sistone – men inte så mycket på grund av faktisk vattenbrist, menar vice vd Fredrik Ahlqvist:
– Det är väldigt sällan brunnar sinar så att vi behöver borra av den anledningen. Däremot har medierapporteringen kring det låga grundvattnet fått folk att tänka till och bli mer förutseende, säger han.
Den främsta anledningen till det ökade borrande på vattensidan är kommunens krav i samband med nybyggnation:
– Utan att först ha borrat och provpumpat blir det inget bygglov. Du måste visa att det finns tillräckligt med vatten där du har tänkt bygga. De kraven har egentligen funnits i flera år, men har skärpts på sistone.
Fredrik Ahlqvist skriver annars under på att det är högtryck på jobbet.
– Grundläggning, vatten, energi… allt rullar på väldigt bra. Men det har inte kommit som en överraskning utan är vad vi har räknat med.

Fullt upp

Vid Norrlandskusten strax söder om Umeå ligger Holmsund och där finner vi Brunnsborrarna Rehn & Sjöberg. De har fullt upp:
– Med vattenbrunnarna har vi haft full rulle konstant sedan semestern och gör definitivt fler brunnar än samma tid förra året. En av våra riggar går bara på vatten och det ser ut att fortsätta så ett bra tag framöver, säger Tomas Rehn.
– På energisidan är det också fullt större delen av hösten och här har vi börjat få in fler av de lite större projekten, med fem-tio brunnar på samma tomt, vilket är väldigt roligt.
– I entreprenadverksamheten, där vi borrar pålar, är vi helt fulltecknade och det blir också en del undersökningsborrning i samband med projekteringen av Norrbotniabanan – så nog är det högtryck.

Text: Jörgen Olsson

Illustration: Myra S Söderström

Hon tar över på Muovitech

Susanna Häyry är ny koncernchef för Muovitech. Efter sex år i företaget, senast som ekonomichef, har hon nu det övergripande ansvaret för Muovitech International Group.

Susanna Häyry, nybliven koncernchef för Muovitech. Foto: Johan Barth

– Som koncernchef ska jag koppla verksamheterna i våra olika länder ännu tätare tillsammans och driva hela företaget framåt, säger hon till Borrsvängen.

Hon ser fram emot att skifta perspektiv – från det strikt finansiella till det mer marknads- och kundorienterade:

– Det finns väldigt mycket kunskap ute i våra bolag på olika håll i världen. Jag känner en väldig entusiasm inför möjligheten att samla den kunskapen och omsätta den i nya applikationer och produkter.

Möta behoven bättre

– Det är också väldigt roligt att få djupdyka i tekniken, berättar Susanna Häyry som när intervjun görs befinner sig på workshop på Geoenergidagen.

Muovitech finns i Finland, Sverige, Polen, Beneluxländerna, Storbritannien, USA, Norge och i Spanien.

– De geologiska förutsättningarna kan skilja ganska mycket, men samtidigt är många av behoven ganska lika. Jag känner en stor trygghet i att vi har både väldigt kundorienterade och praktiskt fokuserade tekniker och gedigna teoretiska kunskaper. Min roll blir att översätta och samla ihop det vi kan, för att möta kundernas behov ännu bättre.

Text: Jörgen Olsson

Per-Åke på Inpro flyger högt över Åland

I snart 40 år har Per-Åke Pettersson drivit Inpro AB, ett av två Geotec-företag på Åland. Nu gör han sitt bästa för att få sonen Jonas att ta över, för själv vill han ägna mer tid åt sin fritid. Men sluta helt – det vill han inte.

– Vad skulle jag göra då?

Långt österut på Åland, längs med slingriga grusvägar, ligger Per-Åke Petterssons bostad. Gräsmattan sluttar rakt ner i Ålands hav, utanför hans vardagsrumsfönster finns vatten så långt man kan se.

– Där brukar en säl ligga och äta gädda, berättar han och pekar ut över en vassbeklädd vik.

Per-Åke Petterssons gård ligger precis vid stranden i den åländska skärgården.

Per-Åke Pettersson är hemma i dag. Hans son Jonas Pettersson, delägare i Inpro, sitter bredvid honom på den soliga verandan. Alldeles snart ska Jonas åka till Gotland, för där arbetar han och arbetskamraten Conny Eriksson sedan ungefär ett år tillbaka. Det går inte riktigt att få företaget att gå runt endast på Ålands behov av borrning.

– Jag vet inte exakt men i Sverige går det ungefär 60 000 människor på ett brunnsborrningsföretag. Här är vi två företag på 29 000. Det säger sig självt att det inte fungerar, säger Per-Åke.

Framför allt jobbar Inpro på Öland och Gotland, men de har också varit på flera andra ställen i Sverige. Även Norge och Finland har fått besök av det åländska företaget. Norge var svårt att jobba i rent administrativt och i Finland ställer språket till det.

– Jag klarar mig någorlunda på finskan. Men det känns mer hemma i Sverige, säger Per-Åke.

 

Stora skillnader från ö till ö

Skillnaden mellan att borra på Åland och på de svenska öarna är rätt stor. Gotland och Öland består av kalksten medan Åland är känt för sin röda granit. Inpro var bland de första i Europa att borra med styrd hammarborrning i berg. Och det är det de gör både i Sverige och på Åland.

– Tekniken fungerar speciellt bra på kalkberg. I granit tar det längre tid att borra.

Så nu åker de fram och tillbaka, Jonas arbetar tolv dagar på Gotland och är sedan hemma på Åland i nio dagar.

Företaget har fem anställda, så medan Jonas och Conny är i Sverige sköter de andra om de åländska jobben som dyker upp. Och uppdragen är fler i dag. 2011 var ett riktigt rekordår men därefter kom en sämre period.

– Men de senaste månaderna har det blivit bättre igen. Det märks rent allmänt att konjunkturen vänder. Människor har blivit mer positiva, säger Per-Åke.

Det absolut svåraste i branschen är att hitta medarbetare, tycker Per-Åke.

– Vad som helst kan hända, man vet inte vilka problem man stöter på. Därför gäller det att vara vaken och intresserad.

Nu har Per-Åke den personal som han vill ha. Två nyanställda är ute ensamma på arbete efter att ha skolats in ordentligt.

– Det är bästa sättet. Jag säger att de ska ringa när de får problem. De blir bara nervösa om jag hänger över axeln.

 

Vill flyga flygplan

De flesta arbeten som utförs på Åland är mindre jobb där Inpro borrar mellan tre och fem hål. Många nya hus och bostadsområden byggs just nu på Åland. Men det är oftast fjärrvärme som gäller.

– Jag tycker ju att det är gammalmodigt med fjärrvärme, säger Per-Åke.

Jonas Pettersson ska ta över Inpro efter Per-Åke. Men när det blir är ännu inte klart. Per-Åke vill inte sluta arbeta helt, men minska ner på antalet timmar skulle han gärna göra.

Jonas som sitter bredvid instämmer. Han har arbetat i företaget lång tid, sedan 2003 som delägare. Och tanken är att han ska ta över.

– Jag är pensionär sedan ett år tillbaka, säger Per-Åke.

Jonas ler, han ser inte övertygad ut över att Per-Åke verkligen skulle vilja sluta.

– Nej, inte helt. Men minska ner skulle jag vilja göra. Jag vill flyga.

För fyra år sedan tog Per-Åke flygcertifikat för ultralätt flyg. Nu har han uppgraderat det och får flyga tolv passagerare. Tanken är att han ska flyga sin personal mellan Åland och Gotland eller Öland. Och faktum är att han faktiskt redan har ryckt ut en gång och räddat ett jobb på Gotland.

En fredagkväll ringde Jonas därifrån, då hade något gått sönder. PerÅke ringde direkt till vännen Håkan i Norrköping.

– Jag frågade: Kan du vara på flygfältet med reservdelar i morgon bitti? Och Håkan stod där. Jag drog vidare från Norrköping till Gotland med planet och vid elva-tiden borrade de igen.

– Det var helg, det hade varit omöjligt att lösa på något annat sätt, säger Jonas.

 

Har jobbat i Hongkong och Panama

Så Per-Åke vill gå ner i arbetstid, ägna sig åt flygningen och flyga Inpros anställda fram och tillbaka. Först ska han bara få ordning på sin nyopererade arm.

– Sedan ska det bli mer av flygningen. Då ska jag kombinera nytta med nöje.

Annars är Per-Åke nöjd med tillvaron. Han har fått resa mycket och varit både i Hongkong och Panama och jobbat. I Hongkong borrade han avlopp 140 meter under Hongkong River. Där är avloppsledningarna tre meter i diameter.

– Det är något annat än Ålands avlopp, säger han och skrattar.

I Panama var han ännu längre under markytan. Där borrade han för att stabilisera väggarna i ett vattenkraftverk nästan 500 meter ner i vulkaniskt berg. Och Panama lockar fortfarande.

– Jag längtar dit. Får jag erbjudande om att åka och jobba i dag så åker jag i morgon, säger han och ser ut över vattnet.

 

Text och foto: Petra Dahlgren

 

Inpro Brunnsborrning AB

Startade: 1979, då som mekanisk verkstad. Började med brunnsborrning 1985.

Ägare: Per-Åke Pettersson och sonen Jonas Pettersson som kom med som delägare 2003.

Antal anställda: 5.

Specialitet: Borrning av raka hål i mark och berg. Horisontalborrning, vatten- och energiborrning.

 

Per-Åke Pettersson

Överallt runt gården finns det djur. Per-Åke kontrollerar om det kommer några fågelungar i holken i år.

Bor: Södra Finby, Sund, Åland. Huset ligger precis vid havet och en bastu står så nära strandkanten att den nästan är på väg över kanten.

Ålder: 64.

Familj: Särbo, två söner och en dotter, tre barnbarn. Plus bonusbarn och bonusbarnbarn. Och katterna såklart.

Arbete: Driver Inpro Brunnsborrning AB.

Utbildning: Övermaskinmästare från Ålands tekniska skola.

Intressen: Flyga. Flygningen har tagit över tidigare intressen som att fiska och jaga.