Borra brunn eller bygga tunnel?

Energibrunnar och undermarksbyggande – går det att samordna? Den frågan väckte Svenska Geotekniska Föreningen vid ett seminarium i Stockholm i oktober. Svaren pekade på både utmaningar och möjligheter när anläggningar för geoenergi och infrastruktur konkurrerar om utrymmet.

Curt Wichmann på Svenska Geotekniska Föreningen. Foto: Privat.

Det börjar bli trångt där nere under marken, åtminstone i våra större tätorter. Installationerna av borrade energibrunnar ökar och samtidigt som samhället vill utnyttja undermarken för utbyggnad av infrastruktur sträcker sig borrhålen 200-300 meter under markytan.

I Stockholms län planeras flera nya projekt för att bygga spårtunnlar, och även tunnlar för system som ska försörja staden med kraft, vatten och avlopp. Det sker parallellt med att nya och gamla husbyggnadsprojekt planerar energibrunnar, brunnar som riskerar att hamna i vägen för en utbyggnad av stadens anläggningar.

Därför ville Svenska Geotekniska Föreningen,SGF, belysa frågan och diskutera hur de borrade brunnarna påverkar planeringen av undermarken. Bostadsrättsföreningar som satsar på geoenergi och Stockholms stad som säkrar mark för framtida tunnelbanebyggen är ingen lätt ekvation.

Går oftast att lösa

Curt Wichmann på SGF talar ogärna om konflikt mellan de båda intresseområdena, så länge det inte krävs en dom för att lösa ett problem. Men han medger att ämnet är kontroversiellt, det blev tydligt på det seminarium som kommittén för byggnadsgeologi bjöd in till.

– Generellt sett är där ingen större motsättning i dessa båda intressen. Problem som visar sig i planeringsfasen går oftast att lösa, exempelvis genom att ett undermarksbygge tar vägen runt en befintlig energianläggning.

– Det kom fram synpunkter på seminariet som visar att de båda intressegrupperna vanligen har förståelse för och tar hänsyn till varandra. De strävar mot en ömsesidig planering för att hitta lösningar som gynnar alla.

Problematiskt på alla sätt

Hittills, tillägger han. I Stockholm blir det nu allt trängre under mark. Curt Wichmann nämner bland annat bygget av City Link, en kraftledning i tunnel under Stockholm, och Förbifart Stockholm, en vägtunnel under Mälaren. Stora projekt som har kostnader för att parera befintliga energianläggningar samt kräver både förhandlingar med brunnsägare och att mark reserveras för framtida behov. Idag säger Stockholms stad i princip nej till alla ansökningar om att få borra på och under stadens mark i innerstaden.

Curt Wichmann är likt många andra som berörs av borrstoppet bekymrad över den kraftiga vändning Stockholms stad gjort i sin tillståndshantering:

– Det blir problematiskt på alla sätt, att som Stockholms stad strama åt tillståndshanteringen så till den grad att man i princip förbjuder alla energibrunnar. För den som ska bygga bostäder kan det vara avgörande att få borra energibrunnar, för att få bygglov ska energibehovet underskrida en viss nivå och då tillförs energin genom energibrunnar.

Samförstånd krävs

En synpunkt som kom upp på seminariet var att tidsbegränsa tillstånd som rör energibrunnar, istället för att en kommun garderar sig inför framtida byggbehov genom att bara säga nej. Curt Wichmann tvivlar inte på att det går att underlätta processen för en ömsesidig planering och utnyttjande av undermarken.

– Absolut! Men då är det viktigt att alla hjälps åt, alla måste bidra till att hitta lösningar. Det är viktigt både att samordna planeringen bättre och att titta mer övergripande på det som görs under mark. Trafikverket kan inte tillåtas skapa egna ”reservat” i undermarken. Planeringshorisonten för framtida tunnlar är mindre än 30 år, men det vore dumt att inte utnyttja energin i berget under den tiden.

– Det är helt enkelt väldigt viktigt att bygga i samförstånd i framtiden, konstaterar Curt Wichmann.

Text: Mia Ising