Styrande handbok blir mer vägledande

Susanna Hogdin, tf chef på HaV:s miljöprövningsenhet.

– Vi vill peka på att det finns fler faktorer än bara vattnets uppehålls- och transporttider som är betydelsefulla. Framför allt vill vi att man fokuserar mer på befintliga och potentiella risker i området.

Det säger Susanna Hogdin, tillförordnad chef på Havs- och vattenmyndighetens miljöprövningsenhet, om de nya riktlinjerna för vattenskyddsområden som kommer att gälla från årsskiftet.

Havs- och vattenmyndigheten publicerar en ny handbok om vattenskyddsområden runt årsskiftet. I den utvecklar man de tidigare grundprinciper som har gällt när ett vattenskyddsområde ska avgränsas och delas in i olika zoner. Fram till nu har tillrinningsområdet varit utgångspunkt för avgränsning. Inom området har vattnets uppehållstid avgjort indelningen i olika zoner: 100 dagar för den primära zonen och ett år för den sekundära skyddszonen vad gäller grundvatten.

– Det här har lett till bekymmer och indelningar som inte nödvändigtvis innebär det bästa skyddet för grundvattnet. Det rör sig långsamt, vilket innebär att zonerna i en del fall bara täcker en liten del av det skyddsvärda området. Eftersom uppehållstiderna i mark alltid räknas från uttagspunkten, missar man ibland att skydda sådana områden som är betydelsefulla för grundvattenbildningen, säger Susanna Hogdin.

För ytvattentäkter har problematiken varit den omvända. Genom att fokusera på transporttider har en del vattenskyddsområden blivit extremt stora och därmed svåra att hantera.

– I den nya handboken pekar vi därför på flera faktorer att beakta för att avgränsa och vid behov indela vattenskyddsområdet i zoner. Vi anser att den tidigare handboken har varit för styrande genom att den angav en exakt metod som ibland inte passat förutsättningarna vid enskilda vattentäkter. Vi lanserar istället ett sätt att tänka kring att analysera risker och reglera vad som behövs i det enskilda fallet. Det gör onekligen att det kan bli mer komplicerat att inrätta vattenskyddszoner. Samtidigt tror vi att ett sådant förhållningssätt kommer bidra till att de vattenskyddsområden som inrättas blir mer ändamålsenliga och utgöra ett bättre skydd.

Vattentäktszon tas bort

Rekommendationen att fastställa en vattentäktszon har tagits bort helt i den nya handboken.

– Vattentäktszonen är enligt praxis ett litet geografiskt område runt en uttagspunkt, infiltrationsbassänger, vattenverk och eventuell annan fast utrustning för dricksvattenproduktionen. Rekommendationen har alltid varit att vattentäktszonen ska vara ett inhägnat område dit enbart dricksvattenproducenten har tillträde. Vi bedömer att det är viktigt att säkra tillträde och skalskydd för ett område som motsvarar en vattentäktzonen. Däremot rekommenderar vi inte att vattentäktzonen fastställs formellt i ett beslut om vattenskyddsområde. Ett sådant område säkras mer effektivt med stöd av andra lagrum. Eftersom inga andra än dricksvattenproducenten bör ha tillträde till vattentäktzonen finns heller inga fördelar med att fastställa området med särskilda bestämmelser. Därutöver finns också en risk för att skyddsvärda uppgifter om dricksvattenproduktionen sprids via kartor på ett olämpligt sätt.

Handboken behövs

Från början ville Havs- och vattenmyndigheten gå så långt som att skrota handboken helt och istället fokusera på fördjupande vägledningar inom vissa centrala områden. Men på den punkten protesterade många remissinstanser.

Det finns ett stort behov av och efterfrågan på en handbok som kan utgöra en form av uppslagsverk och som kan hantera många olika frågeställningar inom området. Så vi behåller den formen och återanvänder det vi tycker är relevant. Vi är tydligare i den nya handboken med hur man ska använda riskbedömningar för att motivera föreskrifter. Vi menar att en handbok aldrig ska motivera en föreskrift, utan att det alltid är de specifika förhållandena på plats som ska utgöra grunden. Vi vill helt enkelt att föreskrifterna blir mer ändamålsenliga.

Försiktigare med tillstånd

Susanna Hogdin menar att det är viktigt att beakta den miljölagstiftning som redan finns. Föreskrifterna ska vara ett komplement till grundläggande miljölagstiftning som, där det behövs, skärper upp regler om markanvändning.

– Det kan finnas anledning att ha specifika och tydliga krav i ett vattenskyddsområde. Men man ska aldrig dubbelreglera eller reglera för säkerhets skull.

Därför uppmanar man till att vara mer försiktiga med att kräva tillstånd för verksamheter, något som kan komma att påverka borrningsbranschen.

– Utan att ha något facit kan jag föreställa mig att det kommer ställas färre krav på tillstånd för borrning. Det är i dag en mogen bransch som regleras genom miljöbalken och SGU har tagit fram riktlinjer i Normbrunn. Men det finns områden med exempelvis sedimentära bergarter där det kan vara rimligt att kräva speciella tillstånd. Det kan också finnas områden där det finns föroreningar i marken, där det måste finnas särskilda restriktioner för borrning och andra underjordsarbeten, säger Susanna Hogdin.

Susanna Hogdin poängterar att befintliga vattenskyddsområden fortsätter att gälla som tidigare.

– I dag har vi cirka 1 600 fastställda vattenskyddsområden i Sverige som har beslutats vid olika tidpunkt och med individuella bestämmelser. För att veta vad som gäller i dessa områden måste man gå tillbaka till respektive beslut och kontrollera vad som beslutats.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: HAV

Ny vägledning för vattenskyddsområden

Från årsskiftet gäller ny vägledning för inrättande av vattenskyddsområden. Havs- och vattenmyndigheten har grundligt reviderat sin ”Handbok om vattenskyddsområde”. Den stora, övergripande och nya principen är att inte utgå från principer.

Vad avgör hur stort ett vattenskyddsområde ska vara? Hur delas skyddsområdet in i olika zoner? Vad gäller för borrning? Principer och processer som rör vattenskyddsområden är komplexa och omfattande. Vid årsskiftet förändras Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer och vägledande dokument ”Handbok om vattenskyddsområde”. Borrsvängen har därför dykt ner i den nu gällande handboken från 2010 och sammanställt de viktigaste principerna och riktlinjerna som berör grundvatten – och redovisar de viktigaste nyheterna och förändringarna som kommer att gälla från och med 2021.

Förebyggande och barriärer

Syftet med vattenskyddsområden är att ge vattenförekomster som är viktiga för försörjningen av dricksvatten ett tillräckligt gott skydd så att de säkras i ett långsiktigt perspektiv. Vattnet ska skyddas mot sådan markanvändning som på sikt kan påverka vattenkvaliteten negativt och i värsta fall ge oåterkalleliga skador. Skyddet kan gälla en pågående vattentäkt såväl som en vattenförekomst som kan tas i bruk för framtida ändamål.

Det grundläggande förebyggande skyddet som styr bort verksamheter som är farliga för vattentäkten från dess närhet är väsentligt. Dessutom krävs ett skydd i form av naturliga barriärer, vid behov kompletterat med olika tekniska skyddsåtgärder

Omfattande arbete

En länsstyrelse eller en kommun får förklara ett mark- eller vattenområde som vattenskyddsområde utifrån en ansökan från en vattenhuvudman. Det är vanligtvis en kommun som, i egenskap av huvudman för en vattentäkt, ansöker hos länsstyrelsen om att ett område ska förklaras som vattenskyddsområde. Att införa ett vattenskyddsområde är ett omfattande arbete som tar lång tid. Underlaget består bland annat av olika basutredningar inom geologi, hydrogeologi, hydrologi samt riskinventeringar. Baserat på riskinventeringen bedöms vilka risker som är allvarliga.

Nytt: Riskbedömningen betonas betydligt starkare. Den ska väga tungt när ett vattenskyddsområde ska avgränsas och slutsatserna från riskbedömningen ska också motivera de föreskrifter som meddelas inom området.

Principer för avgränsning

Grundvattnet i ett magasin omsätts långsamt och det är mycket svårt att rena förorenat grundvatten. Därför krävs ett starkt förebyggande skydd. Det är utgångspunkterna när ett vattenskyddsområde för grundvatten ska avgränsas.

  • I första hand ska potentiellt förorenande verksamhet och markanvändning inte tillåtas inom vattenskyddsområdet.
  • I andra hand ska en förorening hinna upptäckas i tid och marken saneras innan den når grundvattnet.
  • I tredje hand ska föroreningen brytas ned, fastläggas eller spädas ut till acceptabla nivåer, eller kunna tas om hand innan den hinner transporteras med grundvattnet till uttagspunkterna.

Huvudprincipen för grundvattentäkter är att hela tillrinningsområdet ska ingå i vattenskyddsområdet och att all påverkan inom området har betydelse för vattnets kvalitet. Med tillrinningsområdet avses det område inom vilket vattnet rör sig till vattentäkten eller -förekomsten. Praxis har dock varit att yttergränsen har satts utifrån en uppehållstid för grundvattnet på ett år.

Nytt: Tillrinningsområdet kommer inte längre utgöra någon huvudprincip för avgränsningen. Avgränsningen bör grunda sig på riskbedömningen och kunskap om

  • områdets naturgivna förutsättningar, exempelvis jordlagerföljder, områden som är särskilt betydelsefulla för grundvattenbildningen och grundvattnets strömningsriktning
  • hur markanvändningen i tillrinningsområdet påverkar råvattnet
  • identifierade risker i närområdet.

Vattenskyddsområdet ska utformas så att naturliga skyddsbarriärer eller egenskaper som förhindrar, fördröjer och bryter ned utnyttjas. Dessa barriärer kan hindra eller minska många föroreningar. Flera barriärer i serie är grunden för ett robust system som förhindrar att en vattenresurs förorenas.

Indelning i skyddszoner

Efter det att vattenskyddsområdet har avgränsats har det tidigare delats in i olika skyddszoner. Indelningen har grundat sig på transporttider, uppehållstider och avstånd. Genom att dela in i zoner har man kunnat ha olika restriktioner inom vattenskyddsområdet. Skyddszonerna har delats in i:

  • vattentäktszon
  • primär skyddszon
  • sekundär skyddszon
  • tertiär skyddszon (vid behov).

Nytt: I de nya riktlinjerna rekommenderas inte längre någon indelning i olika zoner, förutsatt att samma skydd går att uppnå ändå. Men om det finns behov av att ha olika föreskrifter inom området kan det delas in i zoner som tidigare.

Den slutgiltiga avgränsningen och eventuell indelning i zoner bör, i den mån det är möjligt och rimligt, ske utefter identifierbara gränser i terrängen som väg, järnväg, kraftledning, vattendrag, åkerkant och fastighetsgräns. Detta för att det ska vara möjligt att orientera sig i och inom vattenskyddsområdet.

Rekommendationer om att fastställa en vattentäktszon i beslutet tas däremot bort helt, bland annat av säkerhetspolitiska skäl. (läs mer i intervjun med Susanna Hogdin, Havs- och vattenmyndigheten).

Primär skyddszon

Risken för akut förorening ska vara minimal i en primär skyddszon. Zonen ska skyddas mot markanvändning och verksamheter som riskerar att förorena grundvattnet. Uppehållstiden för grundvatten från den primära zonens yttre gräns till vattentäktszonens gräns ska vara minst 100 dygn. Primär skyddszon kan förekomma på flera ställen inom ett vattenskyddsområde.

I en primär skyddszon är borrningar för energi- och vattenbrunnar i regel förbjudna, men kan tillåtas genom dispens om det finns särskilda skäl.

Nytt: Fokus ska inte längre vara på vattnets uppehållstid i zonen. Hänsyn ska tas även till andra faktorer som risk och om andra närliggande områden har stor betydelse för grundvattenbildningen.

Sekundär skyddszon

Även en sekundär skyddszon bör skyddas mot sådan markanvändning och verksamhet som riskerar att förorena grundvattnet. Uppehållstiden för grundvatten från dess yttre gräns till vattentäktszonen bör vara minst ett år för grundvattentäkter i jordlager. För grundvattentäkter i hårt berg bör den sekundära zonen omfatta de sårbara inströmningsområden som eventuellt inte inkluderas i den primära skyddszonen.

I en sekundär skyddszon är det möjligt att borra energi- och vattenbrunnar, men det krävs tillstånd av kommunen.

Nytt: Kraven på tillstånd ska vara mer återhållsamma och vägas mot de resurser som krävs för denna administration. Vattenskyddet ska vara intakt, men krav på tillstånd ska endast ställas utifrån behov och lokala förhållanden.

Tertiär skyddszon

I den tertiära zonen ska de föroreningar som i ett långt tidsperspektiv kan påverka vattentäkten beaktas.

Nytt: Återigen, utgångspunkten är att inte dela in vattenskyddsområden i olika zoner framöver.

Utformning av föreskrifter

Föreskrifterna för vattenskyddsområdet måste utformas så att

  • de är tydliga
  • det är möjligt att kontrollera efterlevnaden
  • de är miljömässigt motiverade.

Det är viktigt att föreskrifterna och utformningen säkerställer skyddet av vattentäkten, men inskränkningarna får inte gå längre än så.

Geoenergianläggningar och borrningar för dricksvatten och andra ändamål räknas till de verksamheter och typer av markanvändning som kan riskera att förorena en yt- eller grundvattentäkt och regleras därmed genom skyddsföreskrifter.

Nytt: Inga specifika verksamheter pekas ut i den nya handboken.

I ett tillstånd kan särskilda villkor ställas för en geoenergianläggning eller för uttag av vatten från ytvatten, berg eller jord. De risker som ska beaktas är:

  • Själva anläggandet. Dessa risker avser de som är förenade med borrningen och utgörs främst av föroreningar från och via de maskiner som används.
  • Den påverkan på geologiska förhållanden som anläggningen har på grundvatten. En anläggning kan påverka de geologiska förhållandena på flera sätt. En brunn kan utgöra en potentiell föroreningsväg ned i grundvattenmagasinet. Den kan även kortsluta olika grundvattenmagasin. Det finns då risk att både kvalitet och mängden vatten som kan tas ut påverkas.
  • Risker relaterade till driften av anläggningen. För geoenergianläggningar är det främst läckage av köldbärarvätska som avses. För brunnar som nyttjas för uttag (eller återföring) av vatten består risken dels i att kapaciteten kan förändras, men även att kvaliteten på vattnet förändras på grund av det ändrade vattenflödet.

Nytt: Inget specifikt kring brunnsborrning är skrivet i den nya handboken. Alla föreskrifter måste bedömas och formuleras lokalt från fall till fall.

Rättsliga påföljder

Den som har orsakat en skada på de miljövärden som skyddas i ett vattenskyddsområde kan dömas för brott mot områdesskydd. Den som bryter mot en föreskrift som meddelats för ett vattenskyddsområde kan dömas för förseelse mot områdesskydd.

Om vattentillgången har skadats kan huvudmannen föra talan om ersättning enligt bestämmelserna om miljöskada i miljöbalken kapitel 32.

Ett beslut om att helt upphäva ett vattenskyddsområde bör inte tas förrän det är klart att den tillhörande vattentäkten inte kan eller ska användas i framtiden eller som reservvattentäkt.

Texten bygger på bearbetade utdrag ur ”Handbok om vattenskyddsområde. 2010:5” med kommentarer kring förändringar i den kommande handboken. Texten fokuserar på grundvattenskyddet och berör därmed inte skydd av ytvatten.

De viktigaste förändringarna i Havs- och vattenmyndighetens nya handbok om vattenskyddsområden:

  • För alla allmänna vattentäkter, med uttag större än 10 kubikmeter eller som försörjer fler än 50 personer, ska behovet av att inrätta ett vattenskyddsområde utredas. Vattenskyddsområde bör inrättas om riskbedömningen i utredningen pekar på att det finns ett behov.
  • Det kommer inte att finnas någon vägledande metodik för hur ett vattenskyddsområde ska avgränsas. Hur avgränsningen k genomförts ska redovisas i underlaget till ärendet.
  • Det bör alltid övervägas om vattenskyddsområdet kan uppnå sitt syfte med en enda zon. Det kan dock delas in i olika zoner om det finns ett behov av att ha olika föreskrifter inom området.
  • Inrättande av vattentäktzoner bör undvikas eftersom en sådan zon också kan medföra att skyddsvärd information om vattenförsörjningssystemet sprids på ett olämpligt sätt.
  • Om underlaget i ett vattenskyddsärende visar att det inte behövs några föreskrifter för hela eller delar av området, bör utgångspunkten vara att dessa områden heller inte ska pekas ut som vattenskyddsområde.
  • Föreskrifter med krav på tillstånd bör meddelas med viss återhållsamhet.

Borrföretagens tillträdande VD: ”Jag vill visa hur viktig den här branschen är”

– Det känns fantastiskt att få vara en del av och leda en framtidsbransch som denna. Både geoenergi och vattenförsörjning är viktiga delar i omställningen till ett hållbart samhälle.

Det säger Pär Malmborg, Borrföretagens tillträdande vd.

”Jag vill fortsätta arbetet med att göra branschen mer synlig för politiker och allmänhet och visa hur viktig den är”, säger Pär Malmborg, tillträdande vd på Borrföretagen.

Pär Malmborg är geolog från Lunds universitet med en mastersutbildning från Aberdeen University i Skottland, inriktad på olje- och gasindustrin. Det tog honom till en internationell karriär med anställningar i Skottland, Norge, Kanada, USA och England. För ett år sedan återvände han till Sverige och en anställning som affärsutvecklingschef på oljebolaget Svenska Petroleum. Under åren i petroleumbranschen har han jobbat med såväl geologiska som geotekniska undersökningar och borrningsteknik i krävande miljöer och på stora djup. Pär har även varit involverad i allt arbete som krävs ovan jord: projektledning, förhandling med stater och andra intressenter, tillståndsarbete och affärsutveckling. Han har varit engagerad i projekt runt stora delar av världen, allt från Sydamerika och Afrika till Nordsjön. Skapliga erfarenheter att ha med sig i jobbet som vd för Borrföretagen med andra ord.

Du kan det här med borrning?

– Genom åren har jag lärt mig att man nog aldrig blir fullärd. Det finns många nya problemställningar som man kan ställas inför beroende på hur de geologiska förutsättningarna ser ut. Borrning är till stor del ett samspel med markens specifika egenskaper och i de avseendena har jag relativt god förståelse för geologiska problem. Även om jag mestadels har jobbat internationellt, finns det ofta gemensamma nämnare i geologin som man har nytta av i olika projekt.

Varför ville du bli vd för Borrföretagen?

– Det här är helt klart en framtidsbransch. Geoenergi, vattenförsörjning och alla de infrastrukturprojekt vi har och står inför gör borrningsbranschen högaktuell. Att få använda min internationella, geo- och borrningstekniska bakgrund för att driva och utveckla den här branschen i Sverige, det är väldigt lockande och inspirerande. Jag vill också verka för en hållbar framtid. Att vara med och skapa ett bättre samhälle, det är en drivkraft för mig.

Hur ser Borrföretagen ut under din ledning?

– Jag vill börja med att träffa medlemmarna; sätta mig in i deras vardag och lyssna på deras frågor och tankar. Jag vill också fortsätta arbetet med att göra branschen mer synlig för politiker och allmänhet och visa hur viktig den är. Jag tror verkligen på geoenergins potential och vattenfrågan blir allt viktigare. Vi tar rent vatten för givet i dag, men det är ingen självklarhet framöver.

Det blir kanske mer organisatoriska och politiska frågor än teknisk och geologisk problemlösning framöver?

– Jag har stor erfarenhet av att samarbeta med myndigheter och andra intressenter, liksom att arbeta tillsammans i lag med flera olika professioner. Det är en viktig del i alla borrningsprojekt, stora som små. Jag ser fram emot att få föra en dialog med svenska myndigheter och politiker och på så vis vara med och utveckla Borrföretagen.

Hur är du som ledare?

– Jag är rak och tydlig, det är min filosofi. Samtidigt tror jag mycket på att i första hand lyssna på vad medlemmar och andra intressenter säger, inte bara prata själv. Inte minst är jag nyfiken på medlemmarnas arbetssituation och vad de har för visioner för framtiden.

Hur är Pär Malmborg som person?

– Jag är ganska lugn av mig och står stadigt på marken. Är positiv och driven och tycker om sociala sammanhang. Jag går igång på tekniska diskussioner och att prata samhällsfrågor. När saker fungerar som tänkt och framför allt att det händer saker, det ger mig energi.

Vad gör du när du inte jobbar?

– Jag har två barn, fyra och sex år, så familjen tar upp mycket av min tid. Vi har ett sommarställe på Bohus-Malmön, en ö på västkusten mellan Lysekil och Kungshamn. Där vistas vi mycket. Under åren utomlands var det vår fasta punkt. Det är ett gammalt stenhuggarsamhälle med många gamla stenindustrier runtomkring. Rätt ställe för en geolog helt enkelt!

Du bor med din familj i en villa i Älvsjö. Har ni geoenergi?

– Haha, nej det har vi inte. Men vi funderar faktiskt på att installera en geoenergianläggning på lantstället.

Pär Malmborg tillträder som vd för Borrföretagen den 1 februari.

Pär Malmborg

Ålder: 44 år.

Bor: I villa i Älvsjö, söder om Stockholm.

Lyssnar på: Spotify. Jag lyssnar på allt.

Tittar på: Dokumentärer.

Senast lästa bok: Ålevangeliet av Patrik Svensson.

Det gör mig glad: När man har jobbat hårt i ett stort projekt och allt faller på plats och bär frukt.

Det gör mig arg: Ett dåligt tekniskt arbete. Och när man tar saker för givet. Vi måste uppskatta det vi har i livet.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: ANETTE PERSSON

Nya tider för Borrföretagen

Borrföretagen har under vår och sommar haft fokus på den nya organisationen och söker nu en vd för att utveckla organisationen vidare. – Arbetet var planerat till årsskiftet men eftersom personal på kansliet har sagt upp sig har vd-frågan blivit prioriterad, förklarar t f förvaltningschef Mats Rosman.

Under sommaren har Borrföre- tagens affärsutvecklingschef och tidigare Geotecs vd Johan Barth sagt upp sig, liksom Joakim Hjulström, teknisk kommunikatör. – I och med de här personalförändringarna börjar vi delvis om på ny kula. Samtidigt har vi säkrat det löpande arbetet genom att både Johan och Joa- kim är knutna till oss framöver genom konsultavtal, säger t f förvaltningschef Mats Rosman.

Johan Barth kommer att jobba i f lera olika pågående projekt, bland annat borrteknikerutbildningen, Svenskt Geoenergicentrum och vara behjälplig att lämna över till den nya vd:n. Joakim Hjulström kommer att bistå i andra projekt som uppbyggnad av Borrtekniker.se samt uppdrag för Svenskt Geoenergicentrum. Rekryteringen av en ny vd för Borrföretagen har börjat och redan i somras blev det klart att Svenskt Geoenergicentrums tekniska expert Signhild Gehlin tar över som vd för den verksamheten.

– Det är två viktiga pusselbitar för att gå vidare. Vi hoppas kunna ha en ny vd för Borrföretagen på plats någon gång strax efter årsskiftet, förklarar Mats Rosman.

En framtidsbransch

Den nya vd:ns främsta uppgift blir att forma och ta den nya organisationens nästa steg i utvecklingen. Eller som det står i platsannonsen:

”Vi söker dig som vill verka inom en framtidsbransch, vi söker dig som vill både påverka och samverka, som söker en plattform för att göra det. Som VD för Borrföretagen får du en unik möjlighet att stärka borrentreprenörsbranschen och samtidigt verka för en hållbar framtid!”

Mats Rosman tror starkt på både branschen och Borrföretagen som organisation.

– Organisationsstrukturen och att fördela samt balansera personalens arbetsuppgifter har varit en utmaning i sig under året. Pusselbitarna har nu börjat sätta sig och jag upplever att alla parter börjar bli tillfreds med sina roller och arbetsuppgifter. Tidpunkten är mogen för att en vd ska tillsättas.

Löper på under hösten

Några ytterligare förändringar av verksamheten är inte planerade under hösten.

– Det är viktigt att den nya vd:n får bygga sin organisation utifrån sitt arbetssätt och sina idéer, men klart är att vi även framöver fokuserar på medlemsnyttan och rekrytering av ytterligare medlemmar.

Dominika Rydel fortsätter i sin roll som jurist och administrativ chef och Johan Andersson är kvar som administratör. Mats Rosman leder processen.

– I den här situationen har jag närmast fått en tillförordnad vd-roll, utan att det är det i formell mening. Min roll är att vara vår ordförande David Johansson och styrelsen behjälplig att implementera de beslut som fattas samt efter bästa förmåga balansera de förändrade arbetsuppgifter som uppstått för personalen i Borrföretagen.

Tack för viktiga insatser

Mats Rosman passar samtidigt på att tacka Johan Barth och Joakim Hjulström för deras insatser för Borrföretagen.

– Johan Barth har varit en stor tillgång i organisationen, med fina idéer om framtiden och en vass politisk tunga vilket lett till en närvaro i den politiska debatten. Han har valt att lämna organisationen på egen begäran. Branschen har verkligen ett stort tack att ge honom för det han bidragit med, sitt brinnande intresse för branschen och det arbete som han utförde i tidigare Geotec och Svenskt Geoenergicentrum.

– Joakim har varit en mycket uppskattad kollega, med kloka inslag och ett stort tekniskt kunnande och intresse. Hans arbete var ett välkommet tillskott till Geotecs organisation. Joakim har även hjälpt till med diverse utredningar och en del arbete för Svenskt Geoenergicentrum. Joakim vill nu prova sina vingar som konsult och vi finner honom på Sweco framöver.

Joakim Hjulström och Johan Barth avtackades av bland andra David Johansson och Tony Jernström från Borrföretagens styrelse vid en ceremoni i Lund.

Text: Lars Wirtén, Foto: Borrföretagen

Att tänka på före borrning

Borrsvängen har fått in en sen nyhet om ett beslut i ett aktuellt ärende. Fastighetsägaren lämnade in anmälan om installation av värmepump och borrning strax innan entreprenaden påbörjades och innan kommunens hade delgivit sitt beslut. På tisdagen föll domen i mark- och miljödomstolen.

Det är enligt gällande lagstiftning (SFS 1998:899) förbjudet att påbörja en installation av en värmepump med energibrunn innan anmälan gjorts till kommunen. Kommunen skall ha möjlighet att upplysa om särskild information eller försiktighetsåtgärder som man kan behöva ta hänsyn till i ett delegationsbeslut när kommunens handläggning är färdig.

Kunden till ett medlemsföretag i södra Sverige skickade in anmälan fyra dagar innan borrningen påbörjades. Kommunen hade ännu inte hunnit delge kunden sitt beslut när projektet drog igång.

Kommunen utdömde då en sanktionsavgift på grund av att de ansåg att anmälan inte hade utförts på ett korrekt sätt. Avgiften överklagades och den 2 juni 2020 föll domen i Växjö Tingsrätt.

Tingsrätten skriver i domslutet att: ”Sanktionsavgiften ska betalas om anmälan inte har gjorts innan verksamheten påbörjas. Det finns inget krav på att man måste invänta tillsynsmyndighetens beslut eller någon annan specifik tid innan verksamheten får påbörjas. Nämndens beslut om miljösanktionsavgift ska därför undanröjas.”

Det är glädjande att medlemsföretaget fick rätt i domstolen, men Borrföretagen vill ändå påtala att man som fastighetsägare tar en risk genom att inte invänta kommunens beslut. De upplysningar som kommunen lämnar kan ha stort värde för fastighetsägaren i sin roll som byggherre.

Det kan handla om att anmälan inte är komplett, om att det finns oförutsedda hinder för projektets utförande eller om att tomten ligger i ett område där tillståndsplikt råder istället för anmälningsplikt. I dessa fall gäller andra regler.

Text: Joakim Hjulström

Konsumentfallet: sprickzon krävde extra borrhål

Konsumentfallet

En konsument har ansökt och fått tillstånd för att installera en värmepump med ett borrhål på sin tomt. En VVS-firma ansvarar för hela installationen och anlitar brunnsborraren. I avtalet reserverar brunnsborraren och VVS-firman sig tydligt mot att de kan behöva avbryta borrningen innan de har nått fullt djup, i det fall de stöter på instabil berggrund eller stora mängder grundvatten.

De kommer då istället behöva borra fler, grundare brunnar för att förse värmepumpen med tillräckligt många borrhålsmeter.

När arbetet utförs är det precis vad som händer. En sprickzon med kraftigt grundvattenflöde stoppar borrningen halvvägs. Det går inte att kontakta kunden vid tillfället.
För att undvika stillestånd och för att hinna borra utan ometablering utför borraren ett extra borrhål bredvid det första utan att kunden kontaktats.

  • Bryter borraren mot konsument-tjänstlagen eller mot avtalet med sitt agerande?
  • Behöver kunden söka tillstånd för det andra borrhålet innan det utförs och vilka problem riskerar kunden att drabbas av på grund av borrarens agerande?
  • Kan borraren bli skyldig att ersätta kunden vid eventuella viten?
  • Hade borraren kunnat agera annorlunda?

Sara Eriksson, Biträdande jurist/Associate, Foyen Advokatfirma. Bild: Foyen Advokatfirma.

Juristen svarar

Svaret på frågan får delas upp dels i vad som gäller enligt konsumenttjänstlagen samt dels kring frågan om tillstånd. Vi inleder med frågan utifrån konsumenttjänstlagen.

Inledningsvis konstateras att borrföretaget är anlitat som underentreprenör av VVS-firman. Även om slutkunden är en privatperson är inte borrföretagets beställare en privatperson och konsumenttjänstlagen är inte tillämplig för borrarens uppdrag. Vi uppfattar det ändå som att VVS-firman och borraren handlar gemensamt och vill få situationen belyst utifrån tillämpning av konsumenttjänstlagen och svarar därav baserat på att konsumenttjänstlagen är tillämplig.

Konsumenträttsliga aspekter

Det som händer vid borrningen är att problem uppkommer när man ska utföra den planerade och beställda anläggningen och att man bör ändra konstruktionen för att få en fungerande anläggning. Om beställningen inte varit specificerad till viss utformning utan uppdraget bestod i att man skulle uppnå en funktion innebär en sådan här ändrad förutsättning inte något tilläggsarbete eller ändring i förhållande till beställaren. Men om man stöter på problem vid utförandet och man inser att arbetet inte kommer bli till nytta och/eller att priset kommer bli betydligt högre än konsumenten kunnat räkna med ska man underrätta beställaren och begära anvisningar. Om man då inte kan få tag i beställaren eller inte får besked i rimlig tid ska man avbryta arbetet. Här gäller dock även att om det finns särskilda skäl att anta att beställaren ändå vill få arbetet utfört så kan man fortsätta.

Det finns även regler om tilläggsarbeten i konsumenttjänstlagen men de är inte tillämpliga här eftersom det inte är fråga om att ett arbete av annan karaktär än det ursprungliga (borrning) som tillkommer. Det är istället fråga om att det ursprungliga arbetet behöver utföras på ett annat sätt.

När man som i detta fall får ändra planen för utförandet är alltså huvudregeln att man ska inhämta instruktioner från beställaren innan man fortsätter. Gör man inte det har man inte rätt till ersättning för merkostnader.

Kan finnas undantag

Undantaget som anger att det kan vara ok att fortsätta om det finns särskilda skäl att anta att beställaren vill ha arbetet utfört i alla fall kan bli aktuellt här. Det går dock inte utifrån förutsättningarna att avgöra om undantaget är tillämpligt. Det faktum att det finns en reservation i avtalet, att kunden verkar införstådd med vad den alternativa metoden är samt att beställaren inte var anträffbar när arbetet utförs, kan möjligen tolkas som att kunden var införstådd med riskerna och var beredd på detta. Vi vet inte heller hur stor fördyring det är fråga om i detta fall men det är givetvis så att ju större tilläggskostnad i relation till ursprungligt pris som det är fråga om så ökar tröskeln för att kunna tillämpa detta undantag.

Borde stoppat arbetet

Sammantaget borde alltså borraren har stoppat arbetena och begärt instruktioner av beställaren men han kan ha rätt till ersättning för sina merkostnader ändå för det ändrade utförandet om det fanns skäl att anta att beställaren ville ha arbetet utfört ändå. Det är dock borraren som står för risken för att dessa fortsättningar är uppfyllda.

Som vi gett råd om tidigare är det viktigt att i avtal med konsument tydligt reglera att kunden måste finnas tillgänglig för att t.ex. diskutera ändrade förutsättningar i utförandet. Om det framgår av avtalet att beställaren förutsätts vara tillgänglig men inte är det, har entreprenören möjlighet att avbryta arbetet i avvaktan på att han blir anträffbar och begära ersättning för merkostnader för stillestånd.

Per Vestman, Advokat/Partner Foyen Advokatfirma. Bild: Foyen Advokatfirma.

Bedömning angående tillståndet

Att svara på frågan är inte helt enkelt då det kan finnas omständigheter som inte nämns som kan ha betydelse men i grunden så gäller följande.

Det är förbjudet att utan anmälan till den kommunala nämnden inrätta en värmepumpsanläggning för utvinning av värme ur mark, ytvatten eller grundvatten.

Kommunen får också bestämma att det kan krävas tillstånd att inrätta en sådan anläggning, varför det är bäst att kontrollera vad som gäller i den aktuella kommunen då detta kan skilja sig åt. Med begreppet ”inrätta” avses borrning, nedgrävning av slang och installation av värmepump. Att exempelvis fördjupa ett befintligt borrhål kräver en ny anmälan, likaså krävs anmälan för att byta ut delar av befintlig anläggning.

Kan bli sanktionsavgift

Kunden behöver alltså anmäla, eller om det är tillståndspliktigt i kommunen, söka tillstånd för det andra borrhålet innan det borras. Om ingen anmälan/tillståndsansökan görs kan kommunen fatta beslut om en miljösanktionsavgift. Kommunen kan besluta om miljösanktionsavgift också om en anmälan inkommer i efterhand. Denna avgift kan, beroende på vad man missat att göra, bli antingen 1 000 kr per gång eller 3 000 kr per gång. Däremot om detta upptäcks först efter fem år så har kommunen ingen möjlighet att ta ut någon avgift.

Borraren förväntas känna till de förutsättningar som finns i dessa avseende gentemot myndighet. Om man som näringsidkare genom sitt agerande ådrar sin beställare sanktionsavgifter kan man få betala skadestånd till beställaren för de avgifter som tas ut av myndighet.

Årets utbildning i borrteknik kräver anpassning

Den 37 veckor långa borrteknikerutbildningen som arrangeras av Borrföretagen startade den 6 maj i år, tre månader senare än vanligt. Men så är våren 2020 också en annorlunda tid. Covidsituationen sätter många områden på prov och anpassning är modellen.

Elever på studiebesök guidas av Helena Nygren, Anytech.

Introduktionen på fyra veckor är nu över och av 24 aspiranter går nu 18 personer vidare i borrteknikerutbildningen som arrangeras av Borr-
företagen. Det maximala antalet deltagare avgörs av Arbetsförmedlingen. Men den inledande delen av utbildningen är även omgjord sedan förra året, berättar Birger Fogdestam, som är en av lärarna på utbildningen. Då införde man en period av test och kartläggning för att både elever och bransch skall kunna avgöra om valet att gå utbildningen är rätt. Brunnsteknikeryrket är mer krävande än många aspiranter är medvetna om. Men årets kull visar framfötterna.

– Det jag har uppmärksammat hittills är att eleverna genomgående är intresserade. De visar engagemang, de vill framåt och vid våra studiebesök försöker de vara med och höra och ta in information. De är nyfikna och frågvisa. Det är glädjande, men vi måste samtidigt ta hänsyn till den sociala distansering som gäller just nu, säger Birger Fogdestam.

Färre personer i varje fordon

I år behövs anpassningar utöver det vanliga. Det gäller inte minst resorna till studiebesöken i Stockholmstrakten och den geologiska exkursionen i Uppsala. Tidigare har grupperna använt Borrföretagens buss, anpassad för nio passagerare. I år har man använt en kombination av elevernas privatbilar och bussen för att skapa nödvändig social distans.

Att hitta parkeringsplatser i de centrala delarna av Stockholm för så många fordon har varit ett praktiskt bekymmer.

– Men i de lägen vi har kunnat, har vi också besökt företag utanför Stockholm. På Värmdö och i Bålsta hade vi inga problem att parkera bilarna, säger Birger Fogdestam.

Ständiga anpassningar och lösningar

Eleverna har bland annat fått guidning vid stabiliseringsborrningar på K-märkta hus i Stockholm. Nyfikenhet har präglat besöken, men ljudnivåerna är höga och för att kunna ställa frågor och lyssna på svaren behövs ibland närmare kontakt än den rekommenderade distansen på en och en halv meter.

– Det är problematiskt, men vi befinner oss utomhus och jag tycker att vi har löst det på ett bra sätt ändå, säger Birger Fogdestam.

När artikeln skrivs är eleverna ute på sin första praktik. I coronatider får man räkna med att saker och ting inte fungerar helt smidigt, och så var det också med beställning och leverans av den obligatoriska skyddsutrustningen för eleverna. Förutsättningen för att få vara på en byggarbetsplats med tunga maskiner är att eleven har hjälm, handskar, skyddsskor och varselkläder. 

– Alla elever hade inte fått sina kläder, men vi har ordnat det genom att låna reservkläder från praktikplatser och vi har också hämtat hjälp från annat håll. Skyddsskor, varselklädsel och hjälm är ett absolut måste, säger Birger Fogdestam.

Utbildningen på Yrkesplugget i Uppsala

När den första praktiken är över, väntar teoretiska kursavsnitt i Uppsala. Nytt för i år är att Borrteknikerutbildningen som upphandlas av Arbetsförmedlingen,  är flyttad till Yrkesplugget i Uppsala, i fräscha, väl anpassade lokaler.

Kursen i borrteknik avslutas i november-december 2020.

Text: Elisabet Tapio Neuwirth, Foto: Birger Fogdestam

Coronapandemin: Borrbranschen är hittills lindrigt drabbad

Med anledning av den pågående coronapandemin har Borrföretagen genomfört en enkät bland medlemsföretag och leverantörer. Samtliga 88 borrande företag tillfrågades och samtliga 40 anslutna leverantörer tillfrågades. Svarsfrekvensen låg på ungefär 30 procent bland borrföretagen och cirka 20 procent hos leverantörerna.

Frågorna som ställdes var:

  • Har ni haft större sjukfrånvaro i större utsträckning än vanligt?
  • Har orderingången sjunkit?
  • Har ni fått skjuta på planerade uppdrag?
  • Vid ett oförändrat samhällsläge, finns det risk för att ert företag tvingas försättas i konkurs?
  • Har ni varit tvungna att genomföra personalförändringar?
  • Tror ni att den hjälp som ges av regeringen med skatt, lån och karensdag kan hjälpa er verksamhet att klara pandemin?
  • Om samhällsläget med Covid-19 förblir oförändrat i 3 månaders tid, vad tror ni om er fortsatta marknad resterande del av året?
  • Har ni märkt av några problem med materielleveranser?
  • Tycker du det är något särskilt som Borrföretagen bör fokusera på för att stötta våra medlemmar eller avtals-leverantörer? (Öppen fråga)

Generellt kan man säga att borrbranschen inte är särskilt hårt drabbad om man jämför med många andra branscher. Det förekommer permitteringar och varsel, men större delen av borrföretagen håller sin personalstyrka intakt.

Tecken på avmattning

Det finns en tendens på avmattningar i orderingång, samtidigt är det många företag som har en uppbyggd orderstock att arbeta av. Däremot ser man en tendens av att framför allt konsumentsidan kommer att avmattas. För leverantörernas del märks nedstängningen i övriga Europa betydligt tydligare. Det finns svårigheter med leveranser och det kommer inom sin tid att drabba de borrande företagen också.

Tydligt neråt för värmepumpar

Svenska Kyl- och Värmepumpföreningen har gjort motsvarande enkät bland sina medlemmar. Där är effekten för värme-
pumpsinstallationer på konsumentsidan tydligt negativ och man känner att det är färre avslut på uteliggande offerter. För installationer mot företag märks en knapp minskning. Trots detta indikerar VP-tillverkarna en ökning av försäljningen under Q1, men tror på en minskning under Q2 upp till 25%. Det kommer att slå neråt mot borrsidan. 

Text: Johan Barth, Grafik: Myra S. Söderström och Borrföretagen

 

Storsatsning på djupgeotermi i Malmö

Eon förbereder stora investeringar i djupgeotermi för fjärrvärmenätet i Malmö. Förhoppningen är att uppföra fem anläggningar med upp till sju kilometer djupa borrhål. Nu borras testhål för att kartlägga de geologiska förhållandena.

I början av 2000-talet borrade Eon ett par 2,1 kilometer djupa borrhål för att utvinna geotermisk värme i Malmö hamn. Men projektet avbröts av olika skäl. Nu kommer dessa borrhål till heders igen när Eon testborrar inför en kommande satsning på djupgeotermi eller EGS som det också kallas, enhanced geothermal system.

I den ena brunnen har Eon sänkt ned en 1 500 meter lång kabel, en så kallad array, på vilken det sitter 25 stycken geofoner med 60 meters mellanrum. Geofonerna registrerar de ljud som uppstår när man nu borrar vidare i den andra brunnen som ligger ett tiotal meter bredvid. Med hjälp av hammarborrning ska riggen ta sig ned till cirka fyra kilometers djup.

– Borrningen alstrar ljud som skickas ut i berggrunden. Ljudet studsar på sprickor och eventuella förkastningar. Ljudet reflekteras och når de olika geofonerna vid olika tidpunkter. Med denna information kan vi bygga upp en tredimensionell bild av hur det ser ut i berget, förklarar Mats Egard, projektledare på Eon Värme.

Spränghål

Mats Egard, projektledare på Eon Värme.

Geofonerna kan dock inte avgöra från vilket håll ljuden kommer. Därför har Eon även borrat två cirka 800 meter djupa brunnar med varsin geofon, som tillsammans med arrayen bildar ett seismiskt nätverk.

För att kunna kalibrera nätverket med så stor precision som möjligt har Eon även borrat så kallade spränghål, fyra hål som endast går ned till 50 meter. I dessa borrhål låter man sprängladdningar skapa ljudpulser för kalibreringen.

– På det här sättet kan vi rita en tredimensionell bild av berget. En EGS-anläggning innebär en investering på cirka en halv miljard kronor. Då vill vi vara så säkra vi kan på att det inte finns några förkastningar i berget. Vi vill ha ett helt urberg med horisontella sprickor, säger Mats Egard.

Tekniken i en EGS-anläggning bygger på att man pumpar ner vatten med mycket högt tryck i ett borrhål. Berggrunden kan då spricka upp, precis som när man vid vanlig vattenborrning utför hydraulisk spräckning. Berggrunden på de aktuella djupen är normalt sprickfattig, men med EGS ökar alltså antalet sprickor och möjligheten för vatten att transporteras. Samtidigt skapas med hjälp av det seismiska nätverket en tredimensionell bild av de sprickor som bildas, så att man vet var den andra brunnen ska borras.

På så sätt kan Eon injektera kallt vatten i den ena brunnen som tar sig in i bergets sprickor, värms upp och pumpas upp i den andra brunnen. Det värmeväxlas mot fjärrvärmenätet och återförs till berget.

– Vertikala sprickor eller förkastningar kan ge upphov till rörelser i berget och därmed små men ändå alltför kraftiga jordskalv. Det vill vi inte ha,
det kan innebära att det inte går att bygga anläggningen.

Klart under hösten

I juni började hammarborrningen i testhålet som skickar ljud till geofonerna. Därefter ska resultaten utvärderas, något som beräknas vara klart under hösten. Då ska även förebilden till Eon:s satsning, finska St1:s projekt i Esbo utanför Helsingfors, testas. St1 är involverad i projektet som samarbetspartner och erfarenheterna från Esbo-projektet kommer att utvärderas.

– Om allt ser ut som vi hoppas i berget och anläggningen i Esbo fungerar som planerat kommer vi besluta att investera i en fullskaleanläggning i slutet av året. Då blir det borrstart under 2021 och drift 2022 eller 2023, berättar Mats Egard.

Frigör biobränsle

Men Eon nöjer sig inte med en anläggning i Malmö. Planen är att borra fem anläggningar med en effekt på 40-50 mega-watt styck som ska leverera förnybar värme till stadens fjärrvärmenät.

– Vi kommer att behålla avfallsförbränning och spillvärme som står för cirka 60 procent av Malmös värmebehov.

Resten ska den geotermiska värmen täcka, vilket frigör biobränslen till transportsektorn. Anläggningarna kan placeras nära fjärrvärmekunderna, så att överföringsförlusterna minimeras.

– När anläggningen väl är byggd tar den väldigt lite plats och stör inte omgivningen. De kan i princip placeras mitt i bebyggelsen där fjärrvärmenätet är starkt och värmebehovet finns.

Stor potential

Eon räknar med att få upp vatten med så hög temperatur som 150-160 grader. Den växlas mot vattnet som kommer tillbaka från kunden och skickas direkt vidare ut på nätet. Den höga temperaturen gör att även elproduktion kan bli möjligt.

– Vi skulle nog kunna producera den el som går åt till att pumpa runt vattnet. Det skulle vara snyggt att vara självförsörjande. Den här tekniken har otrolig potential, konstaterar Mats Egard.

Djupgeotermiprojektet i Malmö är ett samarbete mellan Eon, Energi-myndigheten, Malmö stad, SGU, St1, Länsstyrelsen Skåne och Uppsala universitet. Budgeten är 57 miljoner kronor, där Energimyndigheten bidrar med 12,8 miljoner kronor. 

Text: Lars Wirtén, Illustration: Myra Starklint Söderström


Borrsvängen har tidigare skrivit om tekniken och St1:s pilotprojekt i Esbo i nr 4/2018.

Stort förtroende för Borrsvängen

Det totala läsandet har minskat något, men fler läsare ger tidningen högre betyg än tidigare. Det och en hel del annat framkommer av den läsarundersökning av Borrsvängen, som marknadsundersökaren Areima gjort för Borrföretagens räkning.

Undersökningen har gjorts i början av 2020 i form av telefonintervjuer med borrföretag och leverantörer. De svarsalternativ där de tillfrågade fått sätta betyg anges på skalan 1–5 där betyg 1 är ”inte alls bra” och 5 är ”mycket bra”. Vissa av frågorna är desamma som i den förra undersökningen, som gjordes 2016, vilket underlättar förståelsen och gör det lättare att dra slutsatser.

Som synes har andelen som svarar ”ja” på frågan ”Läser du Borrsvängen” minskat från 96 till 77 procent sedan undersökningen 2016. Det här tar vi i redaktionen givetvis till oss och vi ser resultatet som en sporre för att utveckla tidningen, så att den i ännu högre grad möter läsarnas behov och förväntningar. Kanske finns en del att hämta i de öppna svar, där företag och leverantörer ombetts berätta vad som kan bli bättre och vad de idag saknar i tidningen. Bland de svaren nämns frekvent mer information om teknik och innovationer, att mer uppmärksamhet riktas mot de mindre företagen samt att skriva mer om kärnborrning och grundläggning. Många påtalar också behovet av att uppmärksamma de tidigare Avanti-medlemmarna, vilket vi i redaktionen nu ser som en självklarhet efter sammanslagningen.

Undersökningen ger också flera positiva besked och signaler. Andelen som läser alla nummer av tidningen har ökat något och sammantaget svarar 95 procent att de läser alla eller de flesta nummer, mot 91 procent vid förra undersökningen.

Och att den stora skara som läser tidningen gillar den ger undersökningen också klart besked om. 81 procent av läsarna bland borrföretagen ger Borrsvängen högsta eller näst högsta betyg, vilket är en ökning med tre procentenheter sedan undersökningen 2016.

Bland leverantörerna ger 92 procent högsta eller näst högsta betyg, vilket är en ännu tydligare ökning sedan förra undersökningen då siffran landade på 82 procent.

Apropå våra leverantörer så ger undersökningen positiva besked: 85 procent av läsarna bland borrföretagen läser annonserna och nästan hälften – fyra av tio – uppger att de agerat på någon av annonserna under de tre senaste åren. Det lönar sig att annonsera i Borrsvängen.