Mattias Gustavsson förklarar utvecklingen av en av Skånes stora åsar, Romeleåsen, från tidsåldern kambrium till idag. På Romelåsen, cirka en mil utanför Lund, ligger ett nedlagt stenbrott; Knivsåsen. Idag är det ett populärt utflyktsmål och badplats. I stenbrottet bröts tidigare röd till gråröd gnejs.

Borrarelever på utflykt i den skånska geologin

Den 31 oktober åkte eleverna på borrteknikerutbildningen på exkursion i den skånska geologin.
– Det är en resa i tiden kan man säga, säger Mattias Gustavsson på SGU som var ciceron för dagen.

Kalkstenen i Bjärsjölagård, mellan Sjöbo och Hörby, bildades av ett rev under silurtiden. Kalkstenen både under- och överlagras av grå skiffer. Kalkstenen i Bjärsjölagård bröts för att brännas till jordbrukskalk och kalk till murbruk och puts. På bilden flankeras Mattias Gustavsson av Ali Mohammed och Mhadi Muse.

Helvetesgraven, Rövarekulan, Knivsåsen. Skåne är fullt av platser med fantasieggande namn. Det är också ett landskap fullt av olika typer av geologi. Inom en radie av fem-sex mil täckte Mattias Gustavsson in det mesta som borreleverna kan komma att stöta på när de går ut i arbetslivet som brunnsborrare.

– Skåne har den mest varierade geologin i norra Europa. Här finns nästan allt. Därför är det en fantastisk möjlighet att kunna ha exkursionerna i Skåne. Det blir en pedagogisk resa genom geologin och de miljöer som har bildat de olika bergarterna.

Exkursionen ramas in av förberedande och uppföljande teorilektioner. Mattias Gustavsson tycker att det är viktigt att eleverna får möjlighet att komma ut och skaffa sig insikt i hur olika borrmiljöer kan se ut i verkligheten.

– När de ska ställa upp riggen är det viktigt att kunna läsa av landskapet och de geologiska förhållandena innan de börjar borra. Det är ett sätt att vara förberedd på vad som kan komma att hända under borrningen. Det är också ett mycket uppskattat inslag i utbildningen.

Text: Lars Wirtén
Foto: Johan Andersson

 

 

Mattias Gustavsson förklarar utvecklingen av en av Skånes stora åsar, Romeleåsen, från tidsåldern kambrium till idag. På Romelåsen, cirka en mil utanför Lund, ligger ett nedlagt stenbrott; Knivsåsen. Idag är det ett populärt utflyktsmål och badplats. I stenbrottet bröts tidigare röd till gråröd gnejs.

Mattias Gustavsson förklarar utvecklingen av en av Skånes stora åsar, Romeleåsen, från tidsåldern kambrium till idag. På Romelåsen, cirka en mil utanför Lund, ligger ett nedlagt stenbrott; Knivsåsen. Idag är det ett populärt utflyktsmål och badplats. I stenbrottet bröts tidigare röd till gråröd gnejs.

 

 

Limhamns kalkbrott utanför Malmö är ett av norra Europas största dagbrott. Det är 1 600 meter långt och 800 meter brett med ett djup på 60 meter. Kalkstenen är av två sorter. Överst ett 15 meter tjockt lager av Köpenhamnskalksten, därunder Limhamnskalksten. Lagren i botten bildades i ett tropiskt hav för 60 miljoner år sedan. I stenen finns fossil av korall, sjöborrar, krokodiler och hajtänder. Dagbrottet invigdes 1886 och verksamheten upphörde 1993.

Hassan al Mansour, Norbert Kaczmarczyk, Miroslaw Kowalski och Majed al Othman blir förevisade Rövarekulan av Mattias Gustavsson.
Rövarekulan ligger mellan Hörby och Lund och är en smal dalgång, nedskuren i cirka 400 miljoner år gammal grå silurisk skiffer. Den utgör berggrund i ett nästan milsvitt bälte diagonalt över Skåne. Här finns flera källor där grundvattnet tränger fram. En av dessa utgör mätstation för SGU:s grundvattennät.

 

Helvetesgraven, strax norr om Sjöbo, är ett vattendränkt stenbrott i sandsten. Då sanden avlagrades var den troligen gråvit. Den röda färgen har uppstått senare när sandstenen blivit impregnerad av hematit, en trevärd järnoxid.

 

 

 

 

Riksriggen testar borrparametrar

I skånska Hörröd har ett grustag blottlagt urberget och därför valdes den platsen för borrningarna. Foto: Riksriggen

Lunds universitets forskningsrigg för djup kärnborrning, Riksriggen, har under hösten borrat i skånska Hörröd. Syftet är att se vilken inverkan på borrkronan olika parametrar har.

Riksriggen borrade tre olika 130 meter djupa borrhål. I det första borrhålet användes de rekommenderade parametrarna för rotation och sjunkhastighet. I det andra borrhålet ökades sjunkhastigheten betydligt, samtidigt som rotationen var lägre. I det tredje slutligen användes mer moderata inställningar i form av lägre sjunkhastighet och högre rotation jämfört med rekommenderade parametrar. För varje borrhål användes helt nya borrkronor.
– Studenter i Uppsala kommer i vår att studera diamanterna i mikroskop för att bedöma slitaget på borrkronorna som en del i deras exjobb, säger Jan-Erik Rosberg som är föreståndare för Riksriggen.

Hur påverkas slitaget?

Ett annat exjobb kommer att studera hur geologin har påverkat slitaget, genom att titta på borrkärnorna och korrelera med slitaget på borrkronorna, samt med det kontinuerligt registrerade borrförloppet.
– Våra borrningar gav också möjlighet för personal på Atlas Copco att komma till borrplatsen och träna sig på riggen. Även studenter som går en kurs i fältundersökningsmetodik kunde komma ut och studera borrning i fält, förklarar Jan-Erik Rosberg.

Berget blottat

Hörröd, som ligger söder om Kristianstad på Linderödsåsen, valdes på grund av det grustag som finns på orten och där urberget på några ställen ligger blottat vid ytan.
– Vi ville absolut inte borra i jordlagren utan kunna borra uteslutande i hårt berg. I ett grustag stör vi dessutom inte omgivningen, så Hörröd var perfekt. Där är berget dessutom av bättre kvalitet än runt Lund, där det är mer uppsprucket.
Jan-Erik Rosberg hoppas att resultatet av borrningarna ska kunna appliceras av branschen genom att möjligen kunna optimera slitage och hastighet bättre genom använda optimala borrparameter och inställningar.
– Det är en kombination av att kunna borra snabbare och slippa byta borrkronor lika ofta och samtidigt få en hög kärnåtervinning. Där kan man spara mycket tid och därmed pengar.

De fortsätta djupborrningarna

Analyserna från Hörrödsborrningarna kommer troligen vara klara i början av sommaren 2018.
Framöver hoppas Jan-Erik Rosberg kunna få ihop finansiering till några grundvattenrelaterade projekt för att undersöka framtida akvifärer, samt inte minst att kunna göra en fortsättning på Åreborrningen 2014, då Riksriggen borrade ner till 2 496 meter.

Text: Lars Wirtén

Riksriggen

• I november 2009 tilldelades Teknisk Geologi, Lunds universitet, ett anslag från Vetenskapsrådet på 25,8 miljoner kronor för att bygga upp en nationell forskningsinfrastruktur för djup kärnborrning. Den nationella infrastrukturen ska vara en resurs för forskare från universitet, högskolor och andra organisationers forskningsverksamhet, enligt vetenskapsrådets föreskrifter.
• Under åren 2010 till 2012 pågick ett intensivt upphandlingsarbete för att införskaffa och bygga upp verksamheten, som nu går under namnet Riksriggen. I april 2014 tilldelades Teknisk geologi och Riksriggen ett driftsbidrag från Vetenskapsrådet.

Hörrödsborrningarna

• Tre borrhål, cirka 130 meter djupa.
• Borrningen utfördes med dimension N, håldiameter 75,7 mm, kärndiameter 47,6 mm.
• Dominerande bergart i området är en finkornig ortognejs.
• Borrningarna ingår i det EU-finansierade infrastrukturprojektet I-EDDA.
• Borrningarna utfördes som ett samarbete mellan Lunds och Uppsala universitet, RISE, LKAB och Atlas Copco.

Äspölaboratoriet: En testbädd för forskning i bergsdjupet

På nästan 500 meters djup i urberget utanför Oskarshamn har det i 25 år bedrivits fullskaliga försök kring slutförvaringen av det använda kärnbränslet från de svenska reaktorerna. Nu är studierna och undersökningarna i Äspölaboratoriet snart klara.

– Men SKB vill gärna och aktivt medverka till att anläggningen görs tillgänglig för nya angelägna forskningsändamål. Den är en utmärkt miljö för forskning kring förhållanden djupt nere i berget, säger Mats Ohlsson, koordinator för externa relationer vid Äspölaboratoriet i Oskarshamn.

Mats Ohlsson har jobbat på Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, sedan 1991. Nu, när forskningsanläggningen börjar spela ut sin roll vad gäller forskning och teknikutveckling kring slutförvaring av använt kärnbränsle, jobbar han och SKB tillsammans med Oskarshamns kommun på ett par olika spår för anläggningens framtid:

– Dels samarbetar vi med ett antal universitet och tekniska högskolor, under samordning av KTH i Stockholm. Det har alldeles nyligen resulterat i att universiteten har lämnat in en behovsanmälan till Vetenskapsrådet i syfte att kvalificera Äspölaboratoriet som en potentiell nationell forskningsinfrastruktur. Kvalificeringen syftar till att få behörighet till Vetenskapsrådets utlysning 2019, säger han.

Mats Ohlsson, koordinator för externa relationer vid SKB:s anläggning Äspölaboratoriet i Oskarshamn. Foto: Johan Barth.

Konkret handlar det om att söka driftmedel för Äspölaboratoriet. Ett huvudtema för den forskning som är tänkt att bedrivas handlar om att fortsätta studera de geovetenskapliga förhållandena på stort djup i berggrund. Den kunskapen är värdefull när till exempel utvinningen av geoenergi går mot allt större djup.

Finns behov av testbädd

Det andra spåret gäller samverkan med olika delar av svenskt näringsliv.

– Genom det statliga innovationsprogrammet InfraSweden2030 fick vi finansiering till en förstudie tillsammans med bland annat de stora bygg- och anläggningsföretagen. Den föll väl ut. Företagen har bekräftat att det finns ett behov av en nationell test- och demonstrationsanläggning – en testbädd – som till exempel Äspölaboratoriet.

– Nu arbetar vi med en ny ansökan; en fortsättning av förstudien där vi bland annat ska specificera vilken tillämpad forskning som är mest aktuell och angelägen. Vidare behöver ett konsortium bildas för att komma vidare i testbäddsutvecklingen.

Decennier av forskning

Historien tar annars sin början redan 1977, när SKB inleder sin forskning kring slutförvaringen av det använda svenska kärnbränslet, som måste slutförvaras säkert i minst 100 000 år.

De allra första försöken gjordes i en nedlagd gruva (Stripa gruva i Bergslagen), men snart stod det klart att forskningen och teknikutvecklingen måste ske i mer jungfruligt berg. Beslutet att bygga ett underjordslaboratorium togs 1986. Några år senare, efter omfattande undersökningar av berggrunden, lokaliserades laboratoriet till Äspö och 1990 startade bygget. En 3,5 kilometer lång ramp och en spiralformad tunnel leder ner till 460 meters djup.

– Efter omfattande studier har det framkommit att det behövs 500 meter bergtäckning för att avfallet ska ligga säkert och oåtkomligt och att där råder syrefria förhållanden. Vi har mycket god kunskap om berget ända ner till 1 000 meters djup och vårt djupaste borrhål går ner till drygt 1 600 meter, säger Mats Ohlsson.

Robotar för kopparkapslar

Nere i berget har det i 25 år gjorts fullskaliga försök för att utveckla och demonstrera tekniken (KBS-3-metoden) som ska användas vid slutförvaringen av det använda kärnbränslet. Man har bland annat drivit horisontella tunnlar och utvecklat deponeringsmaskiner och robotar som ska hantera kopparkapslarna med det använda kärnbränslet. Försök pågår fortfarande bland annat kring hur deponeringstunnlarna ska förslutas.

Före årsskiftet väntas Mark- och miljödomstolen komma med ett utlåtande om SKB:s förslag till system för slutförvaring, som om det därefter blir godkänt av regeringen ska ske i Forsmark.

Fin arbetsmiljö i berget

Oavsett hur utslaget blir ser Mats Ohlsson och medlemmarna i den blivande industriella intresseorganisationen en rad framtida användningsområden för Äspöanläggningen.

– Äspö ligger i det småländska kustlandskapet med natursköna omgivningar. Att vara nere i berget är som att befinna sig i en kombination av en gruva och en tunnelbanestation. Det är en ren, ljus och fin miljö med välutvecklad kommunikation i form av tele- och dataöverföring. Här finns containrar som är inredda som kontorsrum. Det är dränerat och asfalterat. Gods- och utrustningstransporter sker med fordon längs tillfartstunneln och persontransporterna med hiss från Äspö forskarby ned till de olika experimentplatserna, berättar Mats Ohlsson.

Mer infrastruktur under mark

– Framtida tillämpad forskning kan gälla att utveckla ny teknik för borrning och tunneldrivning och att bli bättre på att täta urbergets vattenförande sprickor.

– Vidare går trenden mot att de stora städerna flyttar ner och bygger ut infrastruktur under mark. Det ställer alldeles särskilda krav på hur man bygger. Och kommer vi dit att folk även ska jobba huvudsakligen under mark blir även frågor kring arkitektur och belysning aktuella.

– Det är även intressant att studera hur föroreningar sprider sig i berg och här har vi inledande samtal med expertis på Chalmers i Göteborg.

Möjligheter för geoenergi

Även Svenskt Geoenergicentrum är en av intressenterna.

– Man kan tänka sig att göra studier av sprickflöden, alltså hur grundvattnet rör sig i sprickor på stora djup och även att studera sprickorna i sig, säger Signhild Gehlin på Svenskt Geoenergicentrum.

– Ett annat område kan vara kemikalier – hur beter de sig vid olika djup och med olika tryck-och syreförhållanden.

Text: Jörgen Olsson

Nu kommer tester för små vattenfilter

I Norrtälje håller ett testcenter för vattenfilter till enskilda brunnar på att byggas upp.
– Vid centret ska vi testa att filtren verkligen lever upp till det leverantören lovar, säger Amelia Morey Strömberg, verksamhetsledare vid Utvecklingscentrum för vatten på Campus Roslagen.

Bakgrunden är att det idag inte finns några krav på tester av vare sig reningsgrad eller hållbarhet för filter till enskilda anläggningar, det vill säga dricksvattentäkter för under 50 personer eller under 10 kubikmeter per dygn.

Foto: Pixabay

– Att den här delen av filtermarknaden är oreglerad skapar ett mycket svårt läge för konsumenterna. De har inget att jämföra med och kan bara lita på leverantören. Det finns väldigt många seriösa aktörer på marknaden, men det finns även andra som inte är lika seriösa, säger Amelia Morey Strömberg.

Hon är civilingenjör och har i 20 år jobbat med VA-frågor i olika kommuner. Nu är hon verksamhetschef vid Utvecklingscentrum för vatten på Campus Roslagen, som är Norrtälje kommuns center för utveckling och utbildning. Vid SGU:s arrangemang Grundvattendagarna redogjorde hon bland annat för bakgrunden till det testcenter som nu är på gång och väntas kunna starta verksamheten till våren:

En miljon har enskilt vatten

– I Norrtälje kommun har vi 30 000 enskilda brunnar, vilket gör oss unika i Sverige. Men omfattningen är mycket större än så. En miljon människor i Sverige har enskilt vatten och eller avlopp året runt och ytterligare mellan en halv och en miljon har det en del av året vid sina fritidshus. Vi har genom åren haft mycket kontakt med konsumenter och det är inte ovanligt att de har filter som är installerade på 1970-talet. Men de vet inte vad det är för ett filter och det har aldrig blivit bytt.

Svårt för konsumenter

I Sverige finns idag mellan 30 och 40 filtertillverkare, berättar Amelia Morey Strömberg. Filtermassan är i många fall densamma, som tillverkaren sätter i sitt eget skal.

– Att marknaden för filter till små anläggningar är oreglerad gör läget svårhanterat för privata konsumenter och samfälligheter. Idag går det inte att jämföra hur effektivt ett filtermärke är jämfört med ett annat. Inte heller hållbarhetsaspekterna går att jämföra – hur mycket el drar filtret, hur ofta behöver det bytas, hur mycket vatten använder det till självrengöring?

Filtertest simulerar helår

Därför arbetar nu Utvecklingscentrum för vatten med statliga Vinnovapengar med att bygga upp ett testcenter.

– Vi bygger det i ett tidigare vattenverk där det finns tre gamla brunnar, som tidigare haft kvalitetsproblem så de kommer att utgöra en bra testmiljö. Men vi ska även kunna förorena vattnet med ett ämne i taget för att testa filter även på det sättet.

Filtren ska testas under loppet av 31 veckor, enligt en matris som simulerar ett helår, med vardags- och helganvändning av vatten och avlopp.

– Vi kommer även att simulera semesterdrift, elavbrott samt stor fest, säger Amelia Moray Strömberg.

– Vår tanke är att tillverkare ska komma till oss för att få sina filter testade och certifierade. Dels ska vi certifiera att de renar det som sägs att de ska, dels gradera dem enligt ett antal hållbarhetsparametrar. Bytesfrekvensen är en av dessa, men även vattenanvändningen vid självrengöring – det är en viktig aspekt i tider av lågt grundvatten och vattenbrist.

Parametrar som testas

Just nu pågår arbete med faktainsamling för att göra bilden av filtermarknaden för enskilda brunnar mer komplett.

– Dessutom ska vi besluta vilka parametrar vi ska börja med att testa. Metaller, främst järn och mangan men även arsenik samt bakterier ligger bra till. Dels är de enkla att mäta, dels är de bland de vanligaste problemen med dricksvatten från egen brunn, säger Amelia Moray Strömberg.

Arbetsnamnet på testcentret är Poseidon. Exakt hur certifieringen kommer att utformas och åskådliggöras är inte klart:

– Vi arbetar med en idé med två droppar, som kan ha olika fyllnadsgrad beroende på hur filtret presterar. En droppe för reningsgraden och en för hållbarheten.

Text: Jörgen Olsson

 

 

Nischade branscher kräver särskilda besiktningsrutiner

Nu är den på gång – den av många efterfrågade besiktningen av borriggar. Men det är inte bara att handla upp ett besiktningsföretag och beställa tid.

– Grundläggarbranschen såväl som brunnsborrarbranschen är nischade och har rätt speciella maskiner som besiktningspersonalen inte har erfarenhet av. Därför jobbar vi nu med att ta fram en besiktningshandledning, säger Fredrik Severin.

Han är ledamot i styrelsen för Svensk Grundläggning, driver företaget Geofound och ingår tillsammans med bland andra Geotecs Johan Barth och Kiwi Inspectas Bertil Forsberg i den grupp som jobbar med att ta fram allt det material och de specifikationer som krävs för att besiktningen ska bli av.
Grundläggarna har, precis som brunnsborrarna, inga besiktningskrav på sina borriggar.

Fredrik Severin på Geofound deltar i arbetsgruppen kring besiktning.

– Det är jättekonstigt, inte minst med tanke på vilka krafter och vikter det handlar om. Våra lyftanordningar har besiktningskrav, men det finns många andra delar på maskinerna. De har till exempel en bom som hålls uppe av en hydraulcylinder. Ur ett säkerhets- och arbetsmiljöperspektiv är det viktigt att ha koll på att allting är i gott skick och fungerar som det ska, säger Fredrik Severin.

Erfaren utbildare

Hans företag Geofound säljer geotekniska borriggar och själv har Fredrik, med närmare 20 års branscherfarenhet, länge hållit maskinutbildningar för Svensk Grundläggnings medlemmar.
– I arbetsgruppen pågår nu faktainsamling om vilka olika regelverk som gäller. Därefter kan vi börja ta fram själva besiktningshandledningen. Förhoppningen är att ha något framme i början på nästa år.

Besiktning eller kontroll?

Bertil Forsberg ingår också i arbetsgruppen. Han arbetar med lyftbesiktningar på Kiwa Inspecta och är ordförande i Swetic, branschorganisationen för företag inom provning, besiktning, kontroll och certifiering.
– Från vårt håll ser vi detta strikt ur ett tredjepartsperspektiv. Vi har inga intressen vare sig som tillverkare eller brukare, vi säljer ingenting och vi reparerar ingenting. Vi tittar bara på maskinen utifrån ett kontrollperspektiv: Är den fortfarande så säker som den var när den tillverkades.
– Det som är viktigt att skilja på är om det krävs en ackrediterad besiktning eller om det räcker med kontroll. Grundläggarnas lyftanordningar måste till exempel besiktigas, men mycket vad gäller maskinerna i övrigt får göras som egenkontroll. Så det här blir ett frivilligt åtagande, säger Bertil Forsberg.

Gemensamma risker

Även grundläggarna använder maskoner som innehåller delar som inte omfattas av krav på besiktning. Foto: Thomas Thorefeldt/Veidekke

Maskinerna skiljer sig åt dels mellan borr- och grundläggarbranscherna, dels sinsemellan beroende på fabrikat.
– Men det alla har gemensamt är att det finns risk för skador i den bärande konstruktionen. Det rör sig om sprickbildning, som från början är en mycket långsam process som kan vara svår att märka, men som leder till ett plötsligt brott när sprickbildningen nått så långt att resten av materialet inte längre håller.
Bertil Forsberg betonar att besiktningen bygger på att maskinerna är tillverkade på ett säkert sätt från början:
– Vi som arbetar med detta är inte duktiga på varken borriggar eller grävmaskiner. Men vi är väldigt duktiga på kontroll och kan med vår erfarenhet se på en stålkonstruktion var den är känsligast. Vi kommer inte att gå in på ritningar och beräkningar, för det har ju tillverkaren redan gjort. Vårt uppdrag är att kontrollera om de ursprungliga egenskaperna finns kvar, det vill säga att allt är helt och att fasta säkerhetskonstruktioner, till exempel överlastningsskydd och slangbrottsventiler, fungerar som de ska.

Text: Jörgen Olsson

Stopp för energibrunnar i Stockholm

Sedan i somras är det stopp för borrning i Stockholms innerstad. Illustration: Myra S Söderström

Nu säger exploateringskontoret i Stockholms stad nej till borrning av energibrunnar i hela innerstaden. Exploateringskontoret förklarar att borrningen ”krockar” med byggandet under mark; kommunen vill säkra att den har svängrum i undermarken, utan att komma i konflikt med nya bergvärmeanläggningar. För borrare och byggare står miljoner på spel.

Det nya förhållningssättet har fått branschen att se rött. ”Vi förlorar uppdrag och pengar” säger vittnesmålen. Telefonerna går varma på exploateringskontoret. Men vi tar det från början:
– Det började i våras med att exploateringskontoret, i egenskap av markägare, vände sig till andra berörda förvaltningar med frågan hur staden i framtiden ska se på nya geoenergianläggningar. Detta mot bakgrund av de omfattande undermarksbyggen som kommer att ske, exempelvis tunnelbana och stora avloppsrör, berättar Fabian Kjessler, enhetschef för markförvaltningen på Stockholms stads exploateringskontor, som har det samlade ansvaret för förvaltning och exploatering av stadens mark.
– Det resulterade i att vi nu är remissinstans. Dels i egenskap av markägare, dels i och med att vi arbetar med exploateringsprojekt som kan komma att både påverka och påverkas av nya borrhål. Tidigare stannade det vid att ansökningar om borrtillstånd behandlades av trafikkontoret och miljöförvaltningen.
Även om exploateringskontoret i vissa fall avstyrker en remiss från miljöförvaltningen har den senare förvaltningen avgörandet, men Fabian Kjessler bekräftar att trycket på exploateringskontoret är stort. Remisstiden har förskjutits under hösten, när exploateringskontoret velat sätta sig in i hur de andra berörda förvaltningarna ställt sig i frågan. När avslagen därtill är många genererar det upprörda samtal till kontoret.

”Nya borrhål alltid olämpligt”

– Vi tycker alltid att det är olämpligt med nya borrhål i innerstaden med tanke på hur mycket anläggningar som finns och planeras under mark. Som markägare i innerstaden är vi därför restriktiva och avstyrker om borrhålen berör vår mark, det vill säga anläggs på eller vinklas ut under vår mark.
I regionen görs dagligen runt 280 000 resor med pendeltåg och många berör innerstaden, en yta på cirka 50 kvadratkilometer i den norra samt centrala delen av kommunen.
– Staden vill inte riskera att inte kunna bygga som man önskar i framtiden. Det är väldigt trångt under mark i innerstaden, och den allmänna marken är inte i första hand till för enskilt ändamål.
Stockholm ger enligt Fabian Kjessler fortfarande borrtillstånd i ytterstaden, men då får borrhålen inte vinklas utanför den egna tomtgränsen.

Slår hårt

Ett företag som haft med exploateringskontoret att göra är Rototec AB. Företaget är en av Europas större leverantörer av geoenergilösningar, med kontor i bland annat Upplands Väsby. Jonas Grundström, projektansvarig:
– Exploateringskontoret har i sina yttranden gett avslag även till oss, men som stor aktör har vi med juridisk hjälp och konsultation haft möjlighet att få igenom merparten av våra tillstånd. Rototec är rikstäckande samt opererar i flera länder så detta har inte drabbat oss så hårt, men vi kan se att det kan få förödande konsekvenser för den enskilda mindre aktör som har sitt huvudsakliga upptagningsområde i Stockholm.
– Dessutom ställer vi oss skeptiska till de grunder kommunen baserar sina avslag på. Det kan vara allt från felaktigt tolkade tomträttsavtal, från exploateringskontorets sida, till att man vill säkra plats för infrastruktur som inte ens befinner sig i planeringsstadiet.

Riskerar miljoner

Ett annat företag som drabbas är Energipartner, installatörer av värmepumpar, med hemvist i Bromma. De nya riktlinjerna kom som en blixt från klar himmel, säger vd Calle Rosén irriterat.
– Plötsligt fick vi nej från miljöförvaltningen och på den vägen är det. Det är många miljoner som hänger i luften för oss, det blir svårare att leverera borrningen dels för att vi skulle behöva gå in på stadens mark och dels på grund av att vi har att göra med tomträtter som är omoderna och reglerar anslutning till oljeanläggningar. Hur nu det kan vara ett problem när vi installerar värmepumpar.
– Vår uppfattning är att det är nej som gäller även i förorten. I den mån vi fått ett ja har det inte varit giltigt omgående utan haft en karenstid. Vi har inte mött dessa problem tidigare. Det har varit möjligt att få borra ner i undermarken och det tycker jag är rimligt, att kommunens invånare får nyttja det utrymmet.

Önskar avtal

Calle Rosén har sitt recept på hur kommunen kan säkra en framtida tillgång till mark, om det inte går att lösa på annat sätt.
– Skriv avtal! Det borde exempelvis en bostadsrättsförening acceptera, även om det skulle begränsa energilagringen till ett visst antal år.
Jonas Grundström är av samma åsikt, det finns åtminstone tillfälliga lösningar, och även han menar avtal – vilket tillämpats tidigare. Då kunde den få ja som skrev under på att ge kommunen rätt att ”lösa in” en energianläggning.
– Kommunen kan skriva tilläggsavtal med den som söker borrtillstånd, för att tidsbegränsa eller på annat sätt reglera tillgången till marken. Tillstånd för energibrunnar måste inte gälla för evigt. På så sätt är de juridiska möjligheterna stora, och allt är bättre än det förhållande som råder nu.

Tveksam till avtal

Fabian Kjessler på exploateringskontoret är tveksam till en lösning där staden tillåter borrhål men tecknar avtal om att den sökande måste avveckla borrhålet om det i framtiden kommer i konflikt med en annan anläggning. Det kan bli en dyr historia för den som investerar i en energianläggning, om kommunen kommer några år senare och kräver att den ska bort och man inte kan få ekonomisk ersättning.
– Jag kan förstå om en bostadsrättsförening, skola eller industrilokal vill satsa på geoenergi, men sådana avtal kan bli problematiska den dag kommunen behöver komma åt marken. Föreningen måste då avveckla sin anläggning och investera i en ny lösning, utan att få någon ersättning för vare sig bergvärmeanläggning eller ny anläggning.
– Jag förstår att det skapar problem och upprörda känslor när folk får avslag. Det här är vårt förhållningssätt just nu, men vi arbetar vidare med frågan.

Calle Rosén får sista ordet:
– Jag tycker det är sorgligt att kommunen hindrar medborgare från miljöanpassad geoenergi för att exploateringskontoret tycker att det blir bökigt. Inget i detta beslut har gått på remiss till byggbranschen, inte en fråga har ställts till oss som borrar, bygger och installerar. Det här slår oerhört hårt i alla led.

Text: Mia Ising

Fakta/Att söka borrtillstånd

• Väntetiden för besked om borrtillstånd i Stockholms stad har varit cirka fem månader hösten 2017.
• På sex månader har cirka 75 ärenden ställts på kö för att hanteras av exploateringskontoret.
• Exploateringskontoret ger dels synpunkter på att utnyttja stadens undermark, dels svar på om något i en tomträtt förhindrar borrning.
• Läs mer på Stockholms stads hemsida: stockholm.se/byggbo/dinbostad/.

Alkohol, ansvar och undersökning präglade Geotecs årsstämma

Vad har undersökningsborrning, alkoholvanor och felansvar kontra garantier gemensamt? Svar: Geotecs 40:e årsstämma 2017, som gick av stapeln på Rönneberga konferens på Lidingö ett par kulna dagar i slutet av november med mycket medlemsmingel.

Olle Andersson, professor emeritus i energilagring, inledde första dagens föreläsningar med att tala om undersökningsborrning och borrhålsloggning. Något som Olle Andersson underströk att rätt utfört, kan ge mycket information om bergets geologiska och hydrogeologiska förutsättningar.

Vad kan då mätas? Under borrningen kan en rad faktorer bestämmas och identifieras: lagerföljd, strukturer i berget, vattenförande zoner, grundvattennivå, vattenkvalitet och borrbarhet. Hur en borrning genomförs beror på olika parametrar som tryck, vridmoment, borrsjunkning och rotation. Alla dessa parametrar går att mäta.

Olle Andersson, professor emeritus i energilagring, talade om undersökningsborrning vid olika förutsättningar.

– Men det är inte helt självklart vad man kan utläsa av de data man får in. Det är rätt komplicerat. Men arbetstryck i förhållande till borrsjunkning är bra data, det säger mycket om de geologiska förhållandena, konstaterade Olle Andersson och utvecklade:

– Du kan också mäta friktionen i rotationen. Rotationen är kopplad till trycket på borrkronan. Ju mer tryck, desto större vridmoment krävs. Stöter du på något ökar vridmomentet temporärt. Dessa parametrar kan överföras till geologisk information. Men vi använder det väldigt lite. Det är synd, eftersom det säger mycket om lagerföljdens egenskaper.

Olle Andersson slog också ett slag för att dokumentera blåskapaciteten., vilket kan göras under borrningen.

– Du kan då se hur tillflödet av vatten till borrhålet förändras. Det säger mycket om vattenförande zoner, som kan vara viktig information för exempelvis ett borrhålslager.

Färgen speglar mineraler

Utöver olika typer av mätningar är provtagning en viktig del av undersökningsborrning. Olle Andersson visade bilder på olika typer av borrkax från kristallint respektive sedimentärt berg.

– Det kan vara svårt att identifiera, det finns exempelvis små möjligheter att skilja på gnejs och granit utifrån borrkaxet.

Färgen på borrkaxet speglar ändå vilka mineraler berget består av. I kristallint berg innehåller rött eller vitt borrkax fältspater, ljusgrått är kvarts, svart är hornblände och är kaxet grönaktigt innehåller det klorit.

– Kvarts är exempelvis positivt intressant för geoenergi, då det har hög värmeledningsförmåga, medan grönsten, som innehåller klorit, är det sämsta tänkbara om ni borrar en energibrunn.

Cirka tio procent av Sveriges geologi utgörs av sedimentärt berg. De största sammanhängande förekomsterna finns i Skåne, Västergötland, Östergötland och på Gotland och Öland. Här är vitt eller ljusgrått borrkax kalksten, grått eller svart är lerskiffer, vitt/gult/rött visar på sandsten och är kaxet grönaktigt är det glaukonit. Olle Andersson förklarade varför det kan vara bra att ha koll på sandsten i borrkaxet.

– Sandsten som har konsoliderat helt kallas kvartsit och det är inte roligt att borra i. Det sliter hårt på borrkronan.

Litar mer på luft

Olle Andersson förespråkar hammarborring med luftspolning starkt framför vatten i samband med undersökningsborrning.

– Luft ger snabbare transport upp och river med sig alla partiklar. Vatten tar rätt lång tid att komma upp till markytan. På den tiden hinner de grövre partiklarna sjunka till botten och provet blir separerat. Jag litar mer på prover som är tagna med luftspolning.

Olle Andersson avslutade förmiddagen med att även gå in på geofysisk loggning, något som sällan ingår i borrentreprenörens uppdrag.

– Rakhetsmätning tror jag däremot kan vara intressant för er. Här finns två frågeställningar: en juridisk och en om funktionaliteten.

Den juridiska handlar om det är tillåtet att gå in på en annan fastighet under jord – Det är inte klarlagt och det finns inga prejudicerande domar på detta än. Frågan om funktionalitet är desto tydligare.

– Om hålen ligger för tätt i ett borrhålslager går värmepumpen med sämre värmefaktor. Både värme- och kylfunktionen kan påverkas om borrhålen spretar.

Blöt föreläsning

Efter lunch var det dags för alkohol. Inte bokstavligen talat, men väl i form av överläkare Sven Wåhlin som förklarade varför alkohol kan bli ett problem – och vad du kan göra åt det.

Svenskarna dricker årligen i genomsnitt 9,2 liter ren alkohol per person över 15 år. Det placerar oss långt under Rysslands 15,1 liter, men något förvånande en bra bit över vinlandet Italiens 6,7 liter.

Överläkare Sven Wåhlin talade om alkoholens risker och gav goda råd.

Hur mycket kan man då dricka utan att det är farligt? Ett av Sven Wåhlins budskap var att vi reagerar väldigt individuellt på alkohol. Det beror på flera faktorer, där de tre viktigaste är genetik, miljö och hur mycket du dricker. Här finns riktlinjer att gå efter. I dessa översätts volymen i standardglas som motsvarar 12 gram ren alkohol, där ett glas motsvarar en liten starköl, ett glas vin eller fyra cl starksprit. Riskgränsen ligger på 14 standardglas i veckan för män och nio för kvinnor.

Både medicinska och sociala skador

Alkohol påverkar framför allt blodtrycket och är efter rökning dessutom bland de vanligaste orsakerna till cancer.

– Överlag lägger alkohol sten på börda. Inte minst ger alkohol stora sociala skador.

Dennis Skånberg, Gräv & Borr i Kungälv, lyssnade intresserat på Sven Wåhlins föredrag om alkohol.
”Vi har börjat med hälsokontroller. Det gäller att hålla igen på nivåerna, helt klart.”

Det finns ett stigma kring alkohol som gör att de som vet med sig att de dricker för mycket döljer det in i det längsta. När situationen sedan blir ohållbar har missbruket hunnit bli allvarligt.

– Den första som märker beroendet är partnern. Därefter tar det i regel cirka fem år innan arbetskollegorna märker något. Och ytterligare fem år innan chefen märker det.

Sven Wåhlin gav rådet att alltid prata i jag-form om du ska prata med en kollega eller anställd som har alkoholproblem.

– Säg inte ”du har” eller ”du dricker”, utan ”jag upplever att du dricker mycket och det gör mig orolig för dig”.

Arbetsgivaren har ett rehabiliteringsansvar om en anställd börjar missköta sitt arbete.

– Men jag tycker att man ska bry sig som arbetsgivare och ta upp alkohol i medarbetarsamtalen, innan det går så långt att den anställde missköter sitt jobb.

Skillnaden mellan felansvar och garanti

Hedvig Cassne Lagrell, advokat på Foyen, avslutade föreläsningsdagen med att reda ut skillnaden mellan felansvar och garanti och vad som gäller vid olika typer av avtal med olika typer av kunder.

Enligt såväl konsumenttjänstelagen som de båda branschavtal som finns, AB-04 vid utförandeentreprenad och ABT -06 vid totalentreprenad, har en borrentreprenör tio års felansvar på tjänstens utförande. Det är dock inte samma sak som att kunden har tio års garanti. Skillnaden mellan felansvar och garanti ligger på bevisbördan.

– Om du lämnar garanti har du bevisbördan att visa att det inte är något fel på produkten eller tjänsten du har levererat. Felansvar innebär det motsatta, att kunden måste kunna bevisa att det är något fel.

Konsumenter skyddas av konsumenttjänstlagen som alltid ligger i botten. Standardavtalen är branschöverenskommelser som måste åberopas i ett kontrakt för att gälla.

– Åberopa AB-04 eller ABT-06 så att båda parter vet vad som gäller om något går fel. En offert reglerar i allmänhet bara vad som ingår och inte och till vilket pris. Där står förmodligen inget om vad som gäller om ni kör av en ledning till exempel, förklarade Hedvig Cassne Lagrell.

– Det är också viktigt att ni skriver ner och dokumenterar alla överenskommelser ni gör under projektets gång.

Snåriga lagar och avtal

Konsumenttjänstlagen ställer krav på entreprenadens utförande. Den ska utföras fackmässigt och med omsorg ta tillvara konsumentens intressen. Det kan till exempel vara att avråda från att borra på en olämplig plats.

– Om vattnets kvalitet försämras efter åtta år kan konsumenten hävda att du borde ha upplyst om den risken. Informera om sådana risker på ett klokt sätt. Det vinner ni på i längden. De flesta tvister handlar om att kunden känner sig lurad.

Vid utförandeentreprenader finns inget ansvar för projekteringen. Entreprenören ska utföra enligt anvisning, i princip inget annat. Men det är snårigt, menade Hedvig Cassne Lagrell.

– Om förutsättningarna inte verkar stämma är det bäst att stoppa arbetet, anmäla till beställaren och ta ett steg tillbaka. Om du i det läget ger råd om andra åtgärder, till exempel att borra djupare eller byta plats för borrhålet, då riskerar du att åka på projekteringsansvaret – även om det är en utförandeentreprenad.

Dammfilter och sammanslagning

Stämmodagarna rundades sedan av med att tekniska kommittén berättade om de frågor den har arbetat med under hösten. Bland annat har man börjat undersöka hur ett dammfilter ska kunna integreras med borrcontainern och hur det avskilda dammet och borrkaxet enkelt ska kunna tippas ur containern.

– Vi måste göra något, vi kan inte fortsätta damma som vi gör. Det här är kvartspartiklar som vi får i oss, sa Anders Jonsson från tekniska kommittén.

Från själva årsmötet i föreningen kan noteras att medlemmarna enhälligt beslöt att fortsätta processen med att tillsammans med Avanti bilda en stark organisation av de båda.

– Det är mycket glädjande och så här nära har vi nog aldrig varit. Branschen som helhet har mycket att vinna på en sammanslagning. Nästa steg i processen är att ta fram ett beskrivande underlag för medlemmarna att ta ställning för till en kommande extrastämma, säger Johan Barth, vd för Geotec.

Text och foto: Lars Wirtén

Ronnie Björk, Jannes Brunnsborrning, inledde sin karriär i borrningsbranschen på Geotecs årsstämma.
”Jag känner ingen här, det här är min första vecka som produktionschef. Det här är verkligen rätt tillfälle att komma in i branschen och knyta kontakter med både kollegor och leverantörer.”

Peter Lenthe och Anders Hemark representerade nya avtalsleverantören Petro-Chem, som har distributionsrätt för Petro-Canadas produkter i Skandinavien. ”Vi är världsledande inom basoljeteknologi och hoppas etablera nya affärer med medlemmarna”, säger Anders Hemark.

Fredrik Kristoffersson, Muovitech och John Gøytil, Mincon utbytte tillsammans med många andra erfarenheter med varandra på Geotecs årsstämma.
”Jag är helt ny i branschen, för mig är det fantastiskt att få tillfälle att lyssna på praktiska erfarenheter från fältet”, säger Fredrik Kristoffersson. ”Det är alltid intressant med föreläsningar. Det är viktigt att visa intresse”, menar John Goytil.

 

 

Värmdöpumpen blev Årets leverantör

– Jag är mållös!

Anders Persson, delägare i Värmdöpumpen, var tagen efter att Geotecs vd Johan Barth hade avslöjat Årets leverantör och läst upp motiveringen på Geotecs årsstämma 2017.

Anders Persson framhäver god service och ett stort lager som företagets succéfaktorer som ligger bakom utmärkelsen.

– Vi har grejorna på hyllan. Vi svarar alltid i telefon och vi levererar snabbt. Dessutom säljer vi allt man behöver: borrutrustning, pumpar, kollektorer. Vi är en totalleverantör och vi håller vad vi lovar.

Helt oväntat kom nog ändå inte utmärkelsen.

– Jag har funderat några gånger varför vi inte har blivit Årets leverantör tidigare, säger Anders Persson och skrattar.

Nomineringskommitténs motivering till Värmdöpumpen som Årets leverantör 2017:

”Värmdöpumpen AB får priset som Årets leverantör för att de både med hög kompetens och servicenivå bemöter sina kunder med ett outsinligt positivt intresse. De är ett föredöme bland fullsortimentsleverantörerna och Geotec är stolta över att få samarbeta med Värmdöpumpen AB.

Text och foto: Lars Wirtén

Svenskt Geoenergicentrum driver på

Signhild Gehlin på Svenskt Geoenergicentrum uppdaterade medlemmarna på Geotecs årsstämma om höstens verksamheter och planerna inför 2018.

– Inte minst har SKL:s Guide till geoenergi kommit ut. Den kan jag rekommendera.

Signhild Gehlin rapporterade från Svenskt Geoenergicentrum på årsstämman.

Svenskt Geoenergicentrum driver oförtrutet geoenergifrågorna framåt. Höstens stora arrangemang var Geoenergidagen som gick av stapeln den 28-29 september i Stockholm med cirka 80 deltagare. 2018 blir Geoenergidagen den 3-4 oktober på samma plats, Scandic Talk vid Stockholmsmässan.

På kurssidan har tre kurser genomförts under hösten: en för studenter på KTH, en grundkurs och två designkurser. Grundkursen och designkurserna kommer att ges även våren 2018.

Med i internationell forskning

På forskningssidan är Svenskt Geoenergicentrum med i International Energy Agencys, IEA:s, forskningsprojekt ECES om kvalitetssäkring av borrhålssystem, Annex 27.

– Vi räknar med att vara klar med en slutrapport i mars 2018. Vi håller också på att ställa samman en remiss om State-of-the-art i Sverige, där vi beskriver hur geoenergisystem installeras idag.

– Den kan ni använda för att visa vad som är praxis i Sverige och kommer att vara tillgänglig på vår hemsida.

Ett nytt samarbetsprojekt, annex 52, är beviljat av IEA och kommer att pågå januari 2018 till december 2021 och ledas av Sverige.

– Det kommer att undersöka långtidsmätning av prestanda i geoenergisystem. Jag hoppas att så många länder som möjligt vill delta i det. Idag gör man lite som man vill och redovisar på olika sätt.

– Jag kommer att leda annexet och den svenska arbetsgruppen som jag håller på att sätta samman. Det är väldigt roligt att detta blir av. Och våra möten kommer att vara helt öppna, så vill ni vara med är det bara att kontakta mig.

Tekniskt godis

Signhild delade också med sig av lite nytt ”teknikgodis”, framför allt en liten kula för mätning av temperatur, tryck och läge som enkelt släpps ned i kollektorslangen.

– Det kan bli ett enkelt sätt att göra ett slags termiska responstester. Den kan också komma att utrustas med kamera så att man kan filma inifrån kollektorslangen. Skillnaden mot optisk fiber är att den här kan flyttas fritt mellan olika borrhål, berättade Signhild Gehlin.

Text och foto: Lars Wirtén

Med hösten kom högtrycket

Det kommer rapporter om stor efterfrågan och fulltecknade orderböcker från medlemsföretag runt om i landet.

Den regionalt svåra vattenbristen ger väldigt mycket jobb på sina håll, men även marknaden för energiborrningar i samband med nybyggen eller konvertering från fjärrvärme till geoenergi tycks vara livligare än vanligt.
Borrsvängen ringde runt till en handfull borrföretag och frågade om det stämmer att hösten 2017 innebär ”högtryck i branschen”.

Kommuner letar reservvatten

– Det kan jag hålla med om att det är. Hos oss står det verkligen inte stilla, säger Pelle Svensson, vd på UBE i Åseda.
Företaget borrar i så gott som hela Småland och Blekinge.
– På vattensidan är det kanske inte riktigt samma panik som det var i fjol, men det kommer nya beställningar på vattenbrunnar hela tiden. Nytt är att det blivit fler uppdrag för kommuner, som börjat se sig om efter vattenreserver. Vi har till exempel haft en hel del jobb just för kommuner med att borra för vatten som bara ska användas till bevattning, där det inte är riktigt samma krav på kvaliteten som på dricksvatten.
– Våra två ordinarie riggar har gått kontinuerligt en längre tid och vi har dragit igång den tredje också, som egentligen är vår reservmaskin. Det är nödvändigt för att hinna med, berättar Pelle Svensson.

Hinner inte med

I Kungälv är Emrik Eklund sedan årsskiftet vd för PEGJ Holding, som äger dotterbolagen Peekab och Ingenjörsfirman Gunnar Jonsson. Tillsammans borrar firmorna i ett område som spänner mellan Uddevalla, Orust, Varberg och Borås. Emrik beskriver läget som ”körigt”:
– Vi hinner inte med. Vi har 200 borrhål som ska göras nu under hösten. Vi har beställt en ny rigg och har under sommaren anställt fyra nya medarbetare. Egentligen skulle vi behöva en person till.
Merparten av höstens borrningar är för geoenergi. Man borrar ungefär 200 vattenbrunnar och mellan 500 och 600 energibrunnar om året.
– Det är energisidan som ökar. Det byggs kolossalt mycket i vår region och dessutom får fler och fler bostadsrättsföreningar upp ögonen för geoenergi.

Mest energiborrning

James Vaughan är vd för en av Geotecs allra nyaste medlemmar, Brunnsborrning & Stenläggning i Blekinge AB. Man utgår från den gamla bruksorten Kallinge, men har hela Blekinge som arbetsområde.
– Det är mycket att göra, men vi hinner med det vi ska. Ungefär 50 procent av vår verksamhet är borrning, resten är stenläggningsarbeten. Så särskilt mycket vattenbrunnar gör vi egentligen inte – energin står för bortåt 75 procent av vår borrning, säger James Vaughan.

Kommunen kräver provborrning

Ahlqvists Brunnsborrning gör många vattenbrunnar på Gotland. Det har skett en ökning på sistone – men inte så mycket på grund av faktisk vattenbrist, menar vice vd Fredrik Ahlqvist:
– Det är väldigt sällan brunnar sinar så att vi behöver borra av den anledningen. Däremot har medierapporteringen kring det låga grundvattnet fått folk att tänka till och bli mer förutseende, säger han.
Den främsta anledningen till det ökade borrande på vattensidan är kommunens krav i samband med nybyggnation:
– Utan att först ha borrat och provpumpat blir det inget bygglov. Du måste visa att det finns tillräckligt med vatten där du har tänkt bygga. De kraven har egentligen funnits i flera år, men har skärpts på sistone.
Fredrik Ahlqvist skriver annars under på att det är högtryck på jobbet.
– Grundläggning, vatten, energi… allt rullar på väldigt bra. Men det har inte kommit som en överraskning utan är vad vi har räknat med.

Fullt upp

Vid Norrlandskusten strax söder om Umeå ligger Holmsund och där finner vi Brunnsborrarna Rehn & Sjöberg. De har fullt upp:
– Med vattenbrunnarna har vi haft full rulle konstant sedan semestern och gör definitivt fler brunnar än samma tid förra året. En av våra riggar går bara på vatten och det ser ut att fortsätta så ett bra tag framöver, säger Tomas Rehn.
– På energisidan är det också fullt större delen av hösten och här har vi börjat få in fler av de lite större projekten, med fem-tio brunnar på samma tomt, vilket är väldigt roligt.
– I entreprenadverksamheten, där vi borrar pålar, är vi helt fulltecknade och det blir också en del undersökningsborrning i samband med projekteringen av Norrbotniabanan – så nog är det högtryck.

Text: Jörgen Olsson

Illustration: Myra S Söderström