Jardhiti Borr

Jardhiti har satt bergvärme på Färöarnas karta

Jardhitis delägare Atli Nattestad och vd Gunnvaldur Lútzen framför en maskin.

Fr v Atli Nattestad, delägare och vd Gunnvaldur Lútzen.

På Färöarna i Nordatlanten ligger Borrföretagens mest avlägsna medlemsföretag, P/F Jardhiti. 2008 inleddes geologiska undersökningar för att se om ögruppen lämpade sig för geoenergi, förutsättningar visade sig finnas och några år senare startade företaget där runt tio personer idag arbetar med bergvärme.

Norr om Skottland, halvvägs mellan Danmark och Grönland, ligger de 18 öar som utgör Färöarna. Ögruppen är en del av förbundet mellan Danmark, Grönland och Färöarna och har ett omfattande självstyre. Öarna förbinds av tunnlar och färjor, landskapet är kargt med branta klippor och gräsklädda kullar.

Färöingar har ett stort behov av att klara sig själv, kanske bidrog det till att myndigheterna 2008 lät undersöka förutsättningarna för geoenergi. Att energiförsörjningen kännetecknas av ett stort beroende av olja, för såväl uppvärmning som elproduktion, var avgörande. Ett svenskt bolag stod för de första borrningarna, Göte Karlssons Brunnsborrning, med Ove Karlsson vid spakarna. Det gjordes provborrningar, termiska responstester, modellsimuleringar och projektering av ett antal referensanläggningar.

Driften följdes upp genom kontinuerliga mätningar och teknikkonsulterna konstaterade att bergvärme var en lämplig teknik för uppvärmning av fastigheter på öarna. 2014 slog P/F Jardhiti upp portarna.

Ökad efterfrågan

– Sedan den dagen har marknaden vuxit stadigt. Försäljningen går i princip av sig själv, säger P/F Jardhitis Atli Nattestad. Med myndigheternas goda minne, tillägger han. Energimyndigheterna på Färöarna har varit engagerade ända sedan de första borrningarna. De har haft stor betydelse för uppbyggnaden av företaget och deras rådgivning är fortfarande central i utvecklingen av bergvärme.

– Det har bidragit till den positiva utvecklingen av bergvärme, att myndigheterna arbetat seriöst med detta från start. De har med sina resurser och med sin objektivitet gjort det lättare för slutkunden att ställa om från exempelvis oljepanna till värmepump.

Färöarna har omkring 54 000 invånare, nästan hälften bor i huvudstaden Torshamn på södra delen av huvudön. Här etablerade sig också P/F Jardhiti, med hela ögruppen som arbetsfält.

Atli Nattestad är delägare och styrelseordförande, han är utbildad VVS-tekniker och var med redan vid de första borrningarna och installationerna av värmepumpar. Idag arbetar han nära vd Gunnvaldur Lútzen, och utför även en del av företagets tjänster.

Fjärrvärme förekommer, men 16 000 hushåll på öarna använder oljepanna för uppvärmning och det vill politikerna ändra på. Målet är hundra procent ”grön” energi 2030 och man jobbar för en omställning av både privat och kommersiell energianvändning.

– När energipriserna gick upp tidigare i år blev efterfrågan på bergvärme ännu större, tack vare att det visat sig fungera så bra. Energiborrning och bergvärme står idag för 90 procent av vår omsättning, förklarar Atli Nattestad.

– Men vi har även andra uppdrag, som undersökning vid byggen av undervattenstunnlar och borrningar för energimyndigheten i specifika områden.

borrekniker Alberg Múller och Dánjal Daivdsen

Två av Jardhitis borrekniker, fr v Alberg Múller och Dánjal Davidsen.

Utmaningar och möjligheter

Om de geologiska förutsättningarna på Färöarna kan generellt sägas att jorddjupet är litet och berggrunden lättborrad, den har en god stabilitet. Men berggrunden består övervägande av basalter i lager med olika hårdhet. Basalten som innehåller kvarts har en lägre värmeledningsförmåga än den svenska berggrunden med sin gnejs och granit.

I praktiken innebär detta att bergvärmebrunnar på Färöarna måste göras nästan dubbelt så djupa som i Sverige. Å andra sidan är behovet av rördrivning genom jordlagren större i Sverige.

– Vi har många förhållandevis djupa borrhål och kan ta ut 25–30 watt per meter, berättar Atli Nattestad.

Kräver stort lager

Utmaningar av andra slag för P/F Jardhiti, som även är återförsäljare av MuoviTech-produkter på Färöarna, är att företaget ligger där det ligger. Mitt i Nordatlanten. Det är långt till andra marknader, varken kunskap eller komponenter finns runt hörnet.

De anställda är de viktigaste, utan dem inget företag. Men det kan vara en utmaning tekniskt sett att ha långt till annan kompetens, och en utmaning är att vi måste se till att ha stora lager av kollektorer och annat.

P/F Jardhiti är nöjda stödmedlemmar i Borrföretagen. När företaget ligger så isolerat som det gör är det viktigt att följa med vad som händer i branschen. Bland annat deltog Atli Nattestad på Brunnsborrardagen 2021 och ambitionen är att delta i ytterligare arrangemang.

– Vi har ett mycket bra samarbete med borrare i Sverige och försöker att lära så mycket vi kan av den erfarenhet borrbranschen i Sverige har. Men vi är ju lite isolerade och måste helt enkelt klara oss själva i mångt och mycket, konstaterar Atli Nattestad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TEXT: MIA ISING FOTO: LYDIA FREDRIKSBERG

Intressant och lyckat besök i Berlin

Borrföretagen ser tillbaka på en lyckad medlems och leverantörsresa till Berlin den 26–29 augusti! Berlin som stad levererade och vi fick se många exempel på Berlins olika sidor, nya som gamla under våra dagar i staden. God mat och intressanta guidade turer stod på programmet, liksom ett väldigt uppskattat tekniskt seminarium med vår tyska avtalsleverantör GWE.

Borrföretagen har helt klart fått en blodad tand och vill i framtiden fortsätta med medlemsresor. Vi hoppas på att ännu fler företag upptäcker fördelarna med medlemsresa och följer med nästa gång.

människor i konferensrum

Tekniskt seminarium med GWE.

Borrbranschens expertis blir allt mer efterfrågad

Pär Malmborg, VD Borrföretagen

Det är inte många dagar kvar till jul. Decemberstressen har varit ett faktum en tid, men julstämningen börjar infinna sig och just julstämning på bästa sätt blev det när borrbranschen samlades på Nääs Fabriker 24–25 november för att ta del av ett julbord och av Borrföretagen arrangerade aktiviteter. Temat för mötet var teknik med ett tydlig fokus på kompressorer och detta nummer är fullspäckat med artiklar från Nääs för er som inte kunde vara där.

Det är med stolthet jag kan säga att föreningen nu är en etablerad treåring och ett långt och målmedvetet arbete börjar ge resultat. Fler och fler kommuner och myndigheter börjar hitta till Borrföretagen och organisationens branschkunskap efterfrågas mer och mer av företag och statliga institutioner. Det är en styrka att vi är en förening och den stora nyheten är att Borrföretagen tar hem utbildningen till personcertifiering från och med 2023. Detta innebär Borrföretagen från och med nästa år ger utbildning till personcertifieringarna AB, ABS och B i egen regi, med Rise som certifieringsinstitut. Vi kommer att sätta fokus på att uppdatera och aktualisera utbildningsmaterialet och på sikt se över digitaliseringsmöjligheter. I första hand kommer utbildningarna att hållas i Borrföretagens lokaler i Stockholm och Lund, men även lokala utbildningar blir möjliga. En viktig medlemsnytta och en tidig julklapp är att vi tittar på en rabattmodell för medlemsföretag och Borrföretagen vill även kunna erbjuda utbildningsmöjligheter i samband med föreningens möten eller andra branschevent.

Borrföretagen kan summera ett händelserikt 2022 med en hög aktivitet i borrbranschen både i Sverige och internationellt. Geopolitiskt har det varit ett riktigt stormigt år med sluttampen av en pandemi, krig i Europa, ett val i Sverige fokuserat på plånboksfrågor samt ett fotbolls-VM i december månad. Även den bästa spåman hade haft svårt att få in allt det i kristallkulan, men det som verkligen utgör en ”grön tråd” är den gröna omställningen som går allt snabbare och Repower EU är ytterligare ett tecken på vart vi är på väg. Ett viktigt ställningstagande av EU som gör att geoenergiexpertis och borrning bara kommer att bli ännu mer efterfrågat.

Här ligger Geoenergi – Handläggarguide helt rätt i tiden. Guiden, som är ett samarbete mellan SGU, Borrföretagen, Svenskt Geoenergicentrum och SKVP, har tagits fram under 2022 och planeras att publiceras under första halvan av 2023. Målet med guiden är först och främst att underlätta för kommunernas handläggare genom att ge en överblick av aktuella fakta och samla kunskap kring lagar och regler, geologi och hydrologi, värmepumpsteknik, borrning och geoenergi. Guiden har alla förutsättningar att bli ett viktigt referensdokument i branschen och den kommer att ännu tydligare placera Borrföretagen och Svenskt Geoenergicentrum på kartan. Som utgivare av guiden kan Borrföretagen bli det naturliga navet i frågor gällande borrning för geoenergi bland landets kommuner.

Hur var då julbordet och julstämningen på Nääs undrar ni? Fem brunnar av fem om ni frågar mig och helt klart att rekommendera – Borrföretagen uppmanar fler medlemsföretag och leverantörer att prova på föreningens aktiviteter under 2023! Planera redan nu in årsstämman 4–5 maj och Brunnsborrardagen 31 augusti – 1 september.

Sköt om er i jul och nyår.

FOTO: Anette Persson.

Så ser världens geologi ut

I det här numret av Borrsvängen gör vi en internationell utblick. Hur är det att borra i andra länder? Hur ser marknaden ut på de brittiska öarna, i Polen, USA och på Färöarna? Vad är EU:s inställning till geoenergi? Vi börjar med en översikt av de geologiska förutsättningarna i världen.

De geologiska förutsättningarna för att borra för dricksvatten och geoenergi skiljer sig markant runt om i världen. Att ge en heltäckande bild av hur det ser ut är svårt, för att inte säga omöjligt, i en kort tidningsartikel. Vi ringde ändå upp Mikael Erlström, statsgeolog, för att få en översiktlig guidning kring världens geologi.

– Först och främst är det jordlagren som skiljer sig åt. I Norden, norra Ryssland och norra Nordamerika på träffas jordlager som har bildats under kvartära nedisningar. De består främst av morän och isälvssand. I stora delar av södra Europa, Afrika, Asien och Sydamerika påträffas däremot vittringsjordar som till exempel laterit med hög järn och lerhalt.

Urberg och sedimentär berggrund

När det gäller berggrunden finns urberggrund som den i Sverige på de centrala delarna av de flesta av kontinenterna. Mest liknande vår berggrund finns på den kanadensiska skölden i Nordamerika.

– Övriga urbergsområden i världen är ofta knutna till mäktiga lager med vittringsjord. I områden där kontinentplattor möts finns också vulkaniska lavabergarter och asklager med varierande hållfasthet. Inte minst är det större termiska gradienter* i berggrunden i dessa områden än vad vi har här i Sverige.

– Annars dominerar områden med sedimentär berggrund som skiffer, kalksten och sandsten runt om i världen. Berggrunden i Skåne och vissa andra delar av landet som på Öland och Gotland, består av just sedimentär berggrund av samma typ som dominerar stora delar av Europa. Sedimentär berggrund kan ha mycket varierande hållfasthet.

Inte minst kan det i ett borrhål skilja sig markant mellan olika djup, beroende på vilka lager och typer av sedimentära bergarter man påträffar. I ett borrhål kan man stöta på mer eller mindre lös sandsten som omges av hårda lager med lersten, skiffer, svällande leror och lösa kollager. Detta gör att man kan riskera ras och stora urspolningar eller att man fastnar i borrhålet.

Risk för gas

I vissa områden finns även risk för gas och olja som gör att speciella åtgärder krävs för att identifiera och planera borrningen, inte minst med hänsyn till arbetsmiljön.

– Om du stöter på metan uppstår risken för explosion med bara några procent inblandning i luften. Så det är lite annorlunda förhållanden för brunnsborrare i dessa områden, säger Mikael Erlström och fortsätter:

– I anslutning till Alperna i Mellaneuropa är berggrunden ofta kraftigt påverkad av förkastningar och förekomst av grova sedimentbergarter. Det leder till lokala stora skillnader i borrbarhet. I vissa områden i mellersta och södra Europa finns även lokalt varma källor och större termiska gradienter i berggrunden jämfört med i Norden.

Mikael Erlström

Mikael Erlström, statsgeolog.

Grottsystem

I länderna kring Medelhavet, exempelvis i Spanien, är det också vanligt med karst i berggrund av kalksten. Det har skapat stora underjordiska grottsystem med akvifärer på flera hundra meters djup. Det kan jag tänka mig skapar särskilda förutsättningar för borrningen. När det gäller möjligheten att hitta och få ut grundvatten är de ofta bättre i sedimentär berggrund. Främst är det grundvattenförekomster i porös sandstensberggrund.

– Granit kanske bara innehåller två procent öppna sprickor, medan sandsten kan ha mer än 20 procent. Men i grund och botten avgörs det av hur grundvattenbildningen ser ut i området, förklarar Mikael Erlström. USA ligger, precis som Sverige, väl framme inom utvecklingen av geoenergi.

”Annars dominerar områden med sedimentär berggrund som skiffer, kalksten och sandsten runt om i världen.”

Lagstiftning styr

Även om de geologiska förhållandena varierar och påverkar förutsättningarna, är det lika mycket lagstiftning och tillståndsprocessen som styr, påpekar Mikael Erlström.

– Här i Sverige har vi krav på foderrör minst tvåmeter ner i fast underliggande berggrund. Andra länder kräver återfyllning av borrhål för geoenergi. Det finns även helt andra krav på dokumentation av genomborrade jord och berggrundlager än i Sverige. Ofta finns en strängare tillsyn och tillståndsprövning i länder i Europa, jämfört med i Sverige.

världskarta

Kartan är i högsta grad en schematisk bild av förekomsten av urberg respektive sedimentära berggrunder. De blå områdena representerar olika former av urberg (prekambriskt berg). De gula områdena består av sedimentära berggrunder (fanerozoiskt berg).

* Den gradvisa variationen i temperatur med avstånd.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: KENNET ROUNA

Torkan håller lantbrukarna på halster

Mjölkkor dricker upp mot 150 liter vatten om dagen och äter kilovis med foder. Eleonor Nilsson, bonde utanför Vimmerby, har runt 500 mjölkkor och drygt 500 ungdjur vars törst och hunger hon ska stilla med vatten och foder från de egna ägorna. En utmaning i spåren av den torra sommaren lantbruk i södra Sverige slåss mot torka i både brunnar och på åkrar.

Svenska bönder räknar med att det i genomsnitt regnar 750 millimeter per år. Grovt räknat rinner hälften av till grundvatten och vattendrag och resten avdunstar. Men i år är grundvattenläget prekärt, enligt Bo Thunholm, grundvattenexpert vid SGU. Kommuner har haft bevattningsförbud, och det borras för fullt i jakt på vatten.

– Nu är det låga eller mycket låga grundvattennivåer i små magasin och brunnar i stora delar av Götaland och Svealand, konstaterar han när Borrsvängen intervjuar honom i september.

Dåligt utgångsläge

Med den torra sommaren 2018 i färskt minne är det lätt att se likheter, men det är inte hela bilden, menar Bo Thunholm. Sommaren i år har inte uppvisat samma extrema värden, om än vi har låga grundvattennivåer. Utgångsläget inför denna sommar var värre. Snösmältningen var liten i år och det var torrt redan före sommaren. 2018 var det stora uttag av vatten i sommarhettan som påverkade tillgången, i år har regnskurar delvis räddat vattenkonsumtionen, förklarar han.

Försiktig optimist

Vi ska räkna med fortsatt sjunkande grundvattennivåer i höst, mer än normalt, enligt Bo Thunholm. Det kommer att krävas betydande nederbörd, i kombination med kallt väder för att fylla på de små magasinen. Vi måste vara varsamma i vår vattenförbrukning ett par månader till. Men jag är försiktig optimist, klarade man vattenförsörjningen 2018 klarar man sig nog nu.

Fodret hotas

Kreatur är den mest vattenintensiva inriktningen inom ett lantbruk. Varma dagar kan en mjölkko dricka 150 liter och att diska efter mjölkningen slukar även det stora mängder vatten. Eleonor Nilsson, mjölkbonde i Gullringen utanför Vimmerby och styrelseledamot
i LRF Sydost, driver tillsammans med familj och medarbetare ett lantbruk med runt 500 mjölkkor och drygt lika många kvigor, totalt 1 100 djur. Här borrade man en ny brunn i ett försök att klara vattenförsörjningen, men räddning en fanns främst i en källa i ett dike på markerna, den försörjer familj och djur på vatten. Värre är det i år med torkan på markerna.

Verksamheten består av över 500 hektar naturbeten och åker. De odlar både spannmål och vallgräs och majs för att ensilera, det vill säga packa och konservera i silo. Allt används som foder, men nu slår torkan hårt mot odlingarna.

Skylt för vattentag

I år är grundvattenläget prekärt, konstaterar man från SGU.

Halva årsbehovet

– Vi har fått mycket lägre nederbörd än normalt i sommar, det var även en torr vår. Jag upplever att det är värre i år i Kalmar län än 2018, säger Eleonor Nilsson.

Att bevattna åkrarna från den egna källan är inte aktuellt. Stångån och sjön Juttern ligger nära till, men det är svårt att få bevattningstillstånd. Sjön har nu 60 centimeter lägre vattenstånd än normalt.

– Majsen har nästan torkat ut, denser ut som en vissen yuccapalm. När vi skulle ta tredje skörden vallgräs gav den kanske en tredjedel mot normalt, och den fjärde är ett frågetecken. Även spannmålsskördarna är hotade. Fodermässigt kanske de inte täcker mycket mer än halva årsbehovet, de lever delvis på foder som är över sedan tidigare. Samtidigt är de mer beroende av egenproducerat än någonsin – världsläget har gjort inköp av foder och spannmål både dyra och svåra.

Slaktar djur

Eleonor Nilsson har genom sitt uppdrag för LRF en klar bild av hur torkan slår mot branschkollegorna, framför allt i norra Kalmar län.

– Det är stor oro. Man har vattenbrist och borrar källa efter källa utan resultat, en del har fått koppla in kommun och räddningstjänst. Man ligger sömnlösa på grund av foderbristen och skickar fler djur till slakt än tidigare.

Dubbelt så stort behov

Anna-Karin Johansson som är vd för Jannes Brunnsborrning i småländska Burseryd en del känner henne även som styrelseledamot i Borrföretagen vittnar på sensommaren om att behovet av nya vattenbrunnar är mer än det dubbla jämfört med en normal sommar.

– Det är ett enormt tryck på att få borrat nya vattenbrunnar. Brunnar sinar och folk är oroliga, det är såväl lantbrukare som villaägare och folk med fritidshus som hör av sig.

Anna-Karin Johansson

Anna-Karin Johansson, Jannes brunnsborrning.

Fritidsboende utan vatten i brunnen kan vara besvärligt men påverkar inte livssituationen. Högsta prioritet för Anna-Karin Johansson och hennes medarbetare är att hjälpa utsatta lantbrukare, och allra först dem som är i de mest akuta lägena.

– Vi försöker hjälpa dem som är i nöd så gott vi kan. För vår del är det nästan samma tryck nu som 2018 och det började tidigt i år, redan före semestrarna. Vi räknar med att torkan och trycket på oss håller isig några månader till. Det har varit förhållandevis torra somrar ända sedan 2018 där Jannes Brunnsborrning verkar och de har generellt haft mycket att göra.

Att fördjupa befintliga vattenbrunnar saknar oftast både ekonomisk och praktisk vinning, menar Anna-Karin Johansson, så vanligen handlar uppdragen om att borra nya. Vatten finner man som regel.

– Den stora utmaningen nu är att hinna med uppdragen. Vi måste värna om vår personal så att de får tillräckligt med återhämtning. Hade vi folk nog kunde vi starta en rigg till, tillägger hon, men det är ganska svårt att få tag i rätt folk i vårt område.

Krävs mängder med regn

Väster om Jönköping driver bröderna Ulf och Tord Carlsson Mullsjö Brunnsborrning. De håller med om att det i sommar varit ett tryck utöver det vanliga på vattenbrunnar. Att hinna hjälpa alla kunder är en större utmaning än att finna vatten.

– En normal sommar handlar det om runt 150 vattenbrunnar, men nu kommer vi säkert upp i 200, säger han i början av september. För några veckor sedan ringde det 15-16 samtal i veckan och trycket ökar stadigt, säger Ulf Carlsson som är kontorsansvarig.

– Vi har nästan lika mycket att göra som sommaren 2018, väntetiden på att få en ny brunn är fem-sex veckor. Prio är lantbrukare med djurhållning, dem tar vi oss an väldigt snabbt. Det som behövs nu är regn, mycket regn, menar Ulf Carlsson.

Det krävs månader av regn för att fylla upp grundvattennivåerna. Lite regn har ju kommit och det har lättat en del för dem som drabbats av torkan, men inte tillräckligt. Jag tror det väntar ett tufft läge i höst, behovet av vattenbrunnar kommer att öka ytterligare. En sak han erfarit i sommar är att kunder som ska få utfört energiborrning inte är beredda att skjuta på denna, det akuta läget i torkan till trots. Han tror att förklaringen är utvecklingen på energimarknaden.

– Samtidigt som torkan slagit tillhar vi drabbats av skenande energipriser, och de har gjort att folk fått upp ögonen för alternativa energilösningar. Det är en speciell tid vi lever i, konstaterar Ulf Carlsson.

TEXT: MIA ISING FOTO: PRIVAT

Åtalet mot FBB väcker viktiga frågor för hela branschen

Efter en lång och krävande juridisk process, där FBB Finspångs Brunnsborrning stod åtalade för miljöbrott, friades de i Norrköpings tingsrätt. Rätten var enig och åklagaren har valt att inte överklaga. Men fallet sätter ljuset på en rad frågor, som potentiellt hotar både enskilda företagare. Frågor som det är angeläget att branschorganisationen arbetar vidare med, framhåller FBB:s vd David Johansson.

Det var påsken 2021 som FBB borrade vid en villa i Åby utanför Norrköping. Man hade ett beslut från kommunens miljökontor med tillstånd att borra för bergvärme, med vissa försiktighetsmått. Att det fanns ett skyddsvärt vattendrag i närheten nämndes inte bland dessa försiktighetsmått.

Man fick stora mängder vatten, 1 000 liter per minut. Vattnet fick inte släppas ut till dagvattnet eftersom det gick rakt ut i den närbelägna våtmarken, utan skulle infiltreras på villans gräsmatta.

Det rann då ner för en slänt till våtmarken och där fanns det skyddsvärda vattendraget. En privatperson tog bilder på grumligt och missfärgat vatten och kontaktade miljökontoret, som meddelade FBB att de inte fick grumla vattnet.

– Eftersom vi inte fick pumpa till dagvattnet tog vi dit flera containrar, totalt tre stycken. Vi fortsatte sedan borrningen den kommande veckan, sedimenterade i containrarna och släppte ut ett klart vatten från den tredje. Det vattnet tog med sig jordpartiklar från slänten och grumlade återigen vattendraget nedanför, berättar David Johansson.

Provflaska vid Torshagsån

Provflaska vid Torshagsån.


Dryga böter

I augusti kontaktas FBB sedan av polisen som meddelar att de är åtalade för miljöbrott. Åklagaren menar att FBB släppt ut slamhaltigt borrvatten och sediment i ån, att detta kan ha skadat djurlivet och att brottet inte kan bedömas som ringa. Företagsboten sattes till 100 000 kronor.

– I det läget hade vi kunnat välja att ducka och betala. Men det hade bara varit att skjuta problemet framför sig. För när vi presenterade fallet för Borrföretagens styrelse och medlemmar visade det sig att flera medlemmar varit anklagade för miljöbrott och valt att betala. Det här är alltså ett växande problem och vi beslutade efter samråd i styrelsen att FBB skulle processa.






Rättegången i tingsrätten

Utrymmet här i tidningen medger inte att vi går in på alla turer och detaljer, men i korthet kunde FBB under rättegången anföra bland annat följande:

  • Det stod ingenting i borrtillståndet om att det fanns ett skyddsvärt vattendrag i närheten.
  • Det stod heller ingenting om att sedimenteringscontainer skulle användas.
  • FBB har borrat på samma sätt i och åt Norrköpings kommun i över 40 år.
  • Man agerade och avbröt borrningen, vidtog försiktighetsåtgärder för att sedimentera borrvattnet ytterligare så snart man fick kännedom om att ett skyddsvärt vattendrag fanns i närheten av borrplatsen.
  • Man gick upp från en till tre containrar (detta ifrågasattes av åklagaren men kunde styrkas med fakturor).
  • Man hade endast pumpat ut de finaste och mest svårsedimenterade partiklarna, som inte grumlar vattnet där de släpps ut, utan förs vidare med strömmen och så småningom går ut i Bråviken/Östersjön.
  • FBB hade eget bildmaterial och vattenprover, samt bilder från en dagvattenbrunn en regnig dag i februari.
Dagvattenbrunn

Dagvattenbrunn i februari.



Lagen står över beslutet

Åklagaren hävdade å sin sida sammanfattningsvis:

  • Att lagtexten (Miljöbalken) gäller över myndighetsbeslut, i det här fallet alltså beslutet från kommunen.
  • Att borrtillståndet därför inte gäller.
  • Att det enligt Miljöbalken räcker att potentiellt kunnat orsaka skada för att anses skyldig, även om ingen skada uppstått.

Limnologen vittnade

en å

Bild efter avbruten borrning.

I tingsrätten vittnade även kommunens egen limnolog, alltså en expert på livet i sötvattensmiljöer. Limnologens vittnesmål innehöll bland att följande:

  • Det skyddsvärda vattendraget är strömmande hela vägen ut till Bråviken/Östersjön och den sedimentering FBB orsakat hade uppstått först där.
  • Grumligheten i vattendraget där borrvattnet släpptes ut varade bara i någon timme och kunde inte orsaka den skada på djurlivet (främst öring) som åklagaren hävdade.
  • Att kommunens elfiske, som genomfördes sex månader efter borrningen och som görs på rutin sedan över tio år, visade att ingen skada skett och att populationen i vattendraget var likvärdig med tidigare år och dessutom likadan som i en annan å i närheten.

Friade av enig tingsrätt

– Tingsrätten gjorde sedan bedömningen att det var jordpartiklar från slänten, inte kax i borrvattnet, som orsakat grumlingen. De vägde också in att det var ett kortvarigt punktutsläpp då vattnet grumlats. De tog till sig limnologens vittnesmål och slutsatserna från elfisket och konstaterade att åklagarens inte kunnat styrka det som hävdats, nämligen att hela bottnen skulle ha varit täckt av slam, säger David Johansson. Åtalet ogillades av en enig tingsrätt och åklagaren har valt att inte överklaga målet till hovrätten.

”Vad är det egentligen kommunerna granskar när de utfärdar tillstånd?”


Fallet ställer viktiga frågor

Slutet gott, allting gott – eller? Nej, säger David Johansson och menar att fallet ger en hel rad lärdomar och insikter och sätter även ljuset på ett antal problem och frågor som borrbranschen behöver arbeta strukturerat med framöver, för det gemensamma bästa.

Det finns ett antal saker att ta fasta på, både sådana som är kopplade till det specifika fallet och sådana som gäller generellt, menar David Johansson, och sammanfattar:

  • Nu bedömdes detta som ett punktutsläpp eftersom det handlade om en enskild energibrunn. Men om det varit ett större projekt, med många brunnar och kanske 1000-tals borrmeter, då hade påverkan kunnat bedömas som varaktig.
  • Själva bevisbördan. Nu hade vi ”tur” att vi hyr in borrkaxcontainrar och därför kunde styrka med fakturor från uthyraren och transportören både hur många vi använt och att det var noll kilo kax i den sista. Men många av borrare har ju sina egna containrar. Hur bevisar man något då?

    container

    Bild som visar att container användes.

  • Vi blev friade, men undersökningsplikten är oerhört sträng. Enligt Miljöbalken ligger ansvaret helt och hållet på verksamhetsutövaren att undersöka om det finns skyddsvärda miljöer nära borrplatsen, som riskerar att skadas.
    I vårt borrtillstånd, som ju utfärdats av kommunens miljöhandläggare, fanns ingen sådan information på platsen men vi har i efterhand lyckats hitta den informationen långt in på kommunens hemsida.
  • Det leder vidare till frågan vad fastighetsägaren egentligen betalar för när de gör sin ansökan/anmälan till kommunens miljöhandläggare, när vi sedan inte är skyddade av borrtillstånden? Lagtexten övertrumfar dem och det är väldigt lätt att bli åtalad. Vad är det egentligen kommunerna granskar när de utfärdar tillstånd?
  • Vi behöver som bransch arbeta för att ”utbilda” kommunernas miljöhandläggare och förse dem med all information vi kan om vad det egentligen är vi gör när vi borrar.
    Till exempel trycka på det faktum att kax sammanblandat med bergets grundvatten inte är något annat än krossat berg, alltså grus och grundvatten. Samma typ av grundvatten som många av oss dricker från enskilda vattenbrunnar samt material som man sandar med på vintern och som sedan i stor utsträckning går ut med dagvattnet.
  • Vi behöver också jobba för att få geoenergiborrning undantaget från miljöfarlig verksamhet. Jordbruks och livsmedelsbranschen har lyckats bli undantagna efter en lång process, som vi kanske kan lära av.
  • Kaxet ses ofta som ett avfall eftersom vi som företag inte säljer det vidare som en naturresurs och produkt, oberoende om vi lämnar kvar det på tomten eller inte. Men i och med att vår bransch delvis klassas som miljöfarlig verksamhet är det lätt att tro att avfallet är farligt, då det produceras från en miljöfarlig verksamhet. Det är ett stort problem.
  • Vi ska vara medvetna om vårt ansvar och vara rädda om miljön. Känsliga vattendrag kan möjligtvis skadas av vår verksamhet och det vill givetvis ingen av oss. Men sätter man det i proportion till regniga dagar eller snösmältning så är många av landets vattendrag på sina ställen kraftigt grumliga på ett naturligt sätt. Nu var detta ett mål där det konstaterades gälla ett punktutsläpp som inte skadade, men vid mer långvariga projekt kan det vara annorlunda.
David Johansson

David Johansson.

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: MARTIN JOHANSSON

Borrföretagens styrelseordförande Mats Rosman sittandes på parkbänk

Ordförande Mats Rosman: ”Vi måste högre upp på energiagendan i Sverige”

Han har varit chef i stort sett hela sitt vuxna liv. Han har alltid arbetat med grossister, entreprenörer och tillverkningsindustrier, men hävdar att han har tummen mitt i handen. Borrsvängen har träffat Borrföretagens styrelseordförande Mats Rosman.

Det var en som alla i branschen vet en turbulent tid när de två föreningarna Geotec och Avanti gick ihop 2019. Flera ledande personer i föreningarna slutade och den nya organisationen Borrföretagen var i början löst sammansatt. Man behövde limma ihop allt, säger Mats Rosman som blev överraskad när han fick frågan om att bli tillförordnad vd. Han var då 64 år och hade egentligen andra planer.

– Jag skulle ju bli pensionär och ta det lugnt, säger han glatt.

Mats gav tillfälligtvis upp drömmarna om långa promenader och korta dagar, accepterade utmaningen och hoppade in som vd. Planen var att inhoppet bara skulle vara i några veckor, men det blev istället mer än ett år på heltid. Han fann sig dock snabbt i rollen, egentligen utan att från början veta vad han gav sig in på.

– Jag var konsult då och kunde inte så mycket om borrbranschen. Men det visade sig att det var en fördel att komma utifrån och vara neutral. Särskilt när det var så känsligt läge som det var vid sammanslagningen.

Att snabbt komma in i rollen var inte så svårt, Mats är ju inte direkt någon duvunge i chefssammanhang. Han har varit vd eller chef i nästan 40 år. På frågan om varför han alltid har sökt sig till ledande positioner svarar han att det helt enkelt ligger i hans personlighet att vara chef. Det började på 1980-talet på PVC-folietillverkaren Rieber Folie i Ronneby. Efter några år som säljare fick han 1986 sin första VD-position. Det blev ytterligare fem år i Ronneby innan han bytte bransch. Sedan följde 25 år som bland annat divisionschef för VVS-avdelningen på Ahlsell. Efter det bytte han återigen arbete och arbetade i fem år som vd för Sveriges Rörgrossisters Förening. I hela sitt yrkesliv har Mats befunnit sig bland grossister, entreprenörer och i tillverkningsindustrier. Trots det har han tummen mitt i handen, påstår han.

– Jag kan knappt hålla i en hammare, säger han och skrattar. Det är strategin jag gillar, att bygga varumärken. Jag är bra på att läsa av en verksamhet och se hur man bäst utvecklar den.

Mats Rosman sittandes i en fåtölj

– Jag gillar strategi. Att läsa av en verksamhet och se hur den kan utvecklas, säger Borrföretagens styrelseordförande Mats Rosman.

Bättre leverantörsamarbeten

Och det gäller även hans nuvarande roll som styrelseordförande i Borrföretagen. Han vill tillsammans med styrelsen utveckla föreningen så att den blir starkare. Strategin är klar, rådgivning och utbildning är viktiga delar. Medlemmarna ska känna nyttan av att vara med, slår han fast och nämner sedan några exempel:

– Vi jobbar för en enklare hantering och tydligare regler mellan kommunerna och beställarna. Vi anordnar utbildningar i hur man hanterar konflikter med en uppdragsgivare. Och när det gäller tvister är vi bra att ha som rådgivare. Vi är bra på allt det här, men vi ska bli ännu bättre.

Ett annat viktigt arbete som ständigt pågår, berättar Mats, är att påverka leverantörer för att få till medlemsförmåner. Bättre leverantörsamarbeten med ännu bättre avtal, som till exempel lägre priser och samarbeten mellan leverantörer och borrföretag, står högt upp på dagordningen. Annars är den främsta uppgiften den närmaste framtiden lobbyarbete för geoenergi. Det är grundläggande för branschens utveckling.

– Geoenergi måste högre upp på energiagendan i Sverige, konstaterar Mats. Att lobba för det ligger överst på listan.

Brist på personal är en annan viktig fråga för medlemmarna. Därför satsar Borrföretagen långsiktigt på en borrutbildning som arrangeras tillsammans med Arbetsförmedlingen.

Alla ska känna sig delaktiga

Mats berättar att styrelsen är igång med att staka ut vägen för hur Borrföretagen ska arbeta för sina medlemmar. Bland annat ska kommunikationen bli ännu bättre, det planeras fler sammankomster – både digitala och fysiska – där gemensamma frågor kan lyftas och man kommer även att förtydliga och konkretisera det lobby- och påverkansarbete som föreningen gör gentemot beslutsfattare.

– Meningen är att alla medlemmar ska känna sig insatta och delaktiga i det vad vi gör och förstå hur vi arbetar, säger han och fortsätter:

– Ledamöterna i styrelsen är ju själva medlemmar och ägare av egna borrföretag. De är duktiga på att lyfta blicken från de egna verksamheterna till förmån för branschens bästa.

Resor, barnbarn och golf

När Mats inte arbetar reser han gärna utomlands tillsammans med hustrun Inger. Ett par resor per år brukar det bli och favoritmålen är England, Skottland och Karibien. Och det är inte helt fel om det ligger en golfbana nära hotellet. Mats är medlem i Tranås Golfklubb och har spelat sedan 1995. Vad han har i handikapp? Det vill han inte berätta, men han är inte nöjd, försäkrar han. Är Mats i Sverige och det är sommar hittar man honom oftast på landstället i Tranås vid sjön Sommen. Här umgås han med barnbarnen (gärna) och klipper gräsmattan (ogärna). Kan han undvika trädgårdsarbete spenderar han hellre några timmar på golfbanan för att sedan avsluta dagen med en god middag, en kubansk cigarr och ett glas finare rom – gärna på verandan i sällskap med hustrun. Då är han fullständigt tillfreds med livet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TEXT: SIMON JOHANSSON FOTO: ANETTE PERSSON

 

Håkan Tällström

Ett möte i butiken startade ny karriär

– Jag längtar till jobbet varje dag. Med ett leende konstaterar Håkan Tällström att det var en riktigt bra idé att ge sig in i branschen.
Han har många anledningar att vara nöjd. Bland annat blev hans företag, Ö-viks Brunnsborrning, nominerad till Årets företagare 2019 och ett av Dagens Industris Gasellföretag 2017, för att nämna två av diplomen som hänger på den nya kontorsväggen.

Håkan Tällström visar runt i lokalerna i Arnäsvall, strax utanför Örnsköldsvik. Här bygger man ut successivt eftersom företaget växer. Nu är det reception och butik på gång och det andas en stolthet över framgångarna. Men vägen hit har inte varit spikrak. För 15 år sedan gjorde han något helt annat.

– Jag var resande för ett tyskt företag och sålde teknisk isolering till de som tillverkar värmepumpar och jag såg hur företagen byggde ut sina fabriker allt eftersom.

Håkan Tällström hade en svåger som var säljare på ett värmepumpsföretag.

– Jag minns hur han berättade att brunnsborrare tjänade bra med pengar och jag kände att jag måste prova, fast jag aldrig drivit företag tidigare. Men har man ordning och gör det på att bra sätt, så går det bra.

En dag, när Håkan styrde sin kundvagn på Coop julen 2006, stötte han på Runar Grundström som då, tillsammans med sin far och sin bror, ägde Ö-viks Brunnsborrning.

– Han berättade att han var trött och less och jag sa att jag kan köpa din firma.

”Titta in efter jul”, sa Runar och 1 april 2007 gick affären i lås. Då visste inte Håkan hur man borrade. Han hade inte ens sett en borrkrona eller borrigg. Men Runar var kvar i bolaget i början, ställde upp med sina kunskaper och Håkan fick lära sig allt från grunden.

Skötte borriggen själv

– När klockan slog fyra så åkte han hem, medan jag själv stod kvar och nötte på kvällarna.

Runar lämnade företaget efter ett år och Håkan skötte sedan borriggen själv i tre års tid. Han upptäckte att borrandet hade en speciell charm.

– Det är lite mäktigt när riggen går, kompressorn durrar på och borrkronan matar meter efter meter och det går bra. Man kommer ner till djupet, stoppar ner slangen och gör klart. Det är en tjusning som är svår att förklara.

En budget för första året drogs upp och företaget skulle omsätta 3,9 miljoner under ett förlängt räkenskapsår. Men de slog alla förväntningar och landade på 9,4 miljoner.

Köpte ett till företag

För några år sedan köpte han också företaget Nordborr, där ägaren var på väg att gå i pension. Personalen följde med och Ö-viks Brunnsborrning omsätter nu nära 40 miljoner.

– Vi har idag 18 anställda och två borrgäng på två riggar. Med tiden har vi också börjat med markarbeten, vi gräver in borrhålen själva, vi ordnar enskilda avlopp, vi har lastbilar med chaufförer, grävare med grävmaskinister och nu håller vi på att bygga upp ett vatten- och avloppscenter.

Att ha kvalificerad personal är A och O, men samtidigt är det svårt att rekrytera folk till branschen.

– Det är jättesvårt. Det är ont om folk som kan och det är en tuff miljö. Det är tungt och man står ute varje dag, året runt, från morgon till kväll. Men jag tycker om det. Alla kunder är nöjda, alla som fått bergvärme och alla som man borrat efter vatten hos, alla! Det är en härlig bransch att vara i!

Joakim Tällström

Sonen Joakim Tällström sköter borriggen och ser till att ett företag som tillverkar minigolfbanor i Arnäsvall utanför Örnsköldsvik, får bergvärme.

Sönerna med i företaget

Ett kvitto på trivseln är att båda sönerna valt att jobba i företaget, Joakim som har hand om borrningen och Markus som sköter lastbilarna.

Håkan berättar att de är en av de största när det gäller enskilda avlopp och det är en anledning till att man nu ska starta en nätbutik- och ett showroom för allt inom vatten och avlopp. Där kan man få se allt som grävs ner under markytan, men också köpa saker som behövs.

Och framtiden är ljus, enligt Håkan.

– Med elpriserna som rusar i höjden är det ännu mer gynnsamt. Ju dyrare strömmen blir, desto mer tjänar man på en värmepump. Den ger idag uppemot fem gånger tillförd effekt. Stoppar man in en krona så får man tillbaka fem.

För kunder till större industrifastigheter kan installation av en värmepump ge energibesparingar på över en miljon per år.

Borrar allt djupare

En utmaning för dagens brunnsborrare är att hålen görs djupare och djupare för att man ska få mer effekt ur marken. Trenden är att man borrar färre men djupare hål, men även det går bra. Några geologiska bekymmer stöter de inte på i området.

– Man får köpa utrustning som klarar ett djupare hål. Kompressorerna styr hur djupt man kan komma och vi kör med den största kompressorn på marknaden.

Att borra tillräckligt djupt är alltså inget bekymmer, men att få tag på värmepumpar kan vara svårare.

– Man kan få vänta ett halvår, på grund av krig och komponentbrist.

På Håkans skrivbord står ett standar med texten Borrföretagen.

– Jag tycker att det är bra att det finns en branschorganisation. Det känns proffsigare och det blir som att man har något i ryggen när man presenterar företaget. Jag kommer att åka till stämman i år fast jag tidigare inte har varit med i några organisationer, säger Håkan som tycker att det ska bli intressant.

Numera är han inte ute och borrar särskilt mycket, utan sköter kontoret med löner och fakturering. Han trivs med det och tycker att det känns bra att ha koll på allt.

TEXT OCH FOTO: BO WIKMAN

FAKTA

Ö-viks Brunnsborrning

Verksamma sedan: Startade för 40 år sedan och i Håkan Tällströms ägo sedan 2007.

Omsättning: 37–38 miljoner kr/år.

Verksamhetsort: Företagets kontor finns i Arnäs- vall, Örnsköldsvik och uppdragen i Västernorrland och Västerbotten.

Specialitet: Brunnsborrning. Företaget har också breddat kompetens inom bergsborrning, markarbeten, grundläggningar, återvinning, avlopp och helhetslösningar.

Aktuellt: Startar vatten- och avloppscenter med rådgivning och stöd.

Konkurrensmedel: Erbjuder kunderna helhetslösningar samt hjälp och stöd genom hela processen inom vatten- och avlopp.

Markus Hoffman

En jordnära odlare med fokus på vatten

Han är bondpojken från den lilla byn Länghem i Västergötland som doktorerade i vattenvårdslära i Uppsala och som nu har hela Sverige som sin arbetsplats. Borrsvängen har mött Markus Hoffman, den jordnära och odlande vatten- och växtnäringsexperten med de gröna fingrarna.

Markus Hoffman är sedan 23 år vatten- och växtnäringsexpert på Lantbrukarnas riksförbund, LRF. Uppvuxen på en bondgård och med en gedigen agronomutbildning har Markus inte bara den rätta praktiska bakgrunden för jobbet, han har även den akademiska.

– Jobbet består av en perfekt blandning av mina stora intressen som är lantbruk, vatten, och hållbarhetsfrågor. Det är precis det jag jobbar med idag och det är därför jag är kvar på LRF efter så många år, säger han.

När Markus var tre år bestämde sig hans föräldrar för att flytta ut på landet. Pappan sade upp sig från sitt fabriksjobb och familjen köpte en liten gård i byn Länghem i Västergötland. Här levde de lantbrukarliv och födde upp tjurar.

– Jag har kört traktor sedan mina fötter nådde ned till pedalerna, minns Markus. Hela somrarna gick åt till att köra hö. Höbärgningen var helig, den måste alla hjälpa till med. Det där sitter fortfarande i ryggmärgen.

Uppmärksammad avhandling

Bondelivet passade inte bara Markus väldigt bra, det födde även ett stort intresse för miljö- och lantbruksfrågor. Det här var något han vill utveckla. Så när han var 18 år och blev antagen på Agronomlinjen på SLU flyttade han till Uppsala. Efter utbildningen på fem år blev han kvar som doktorand. En av Markus uppsatser handlade om skillnaden på kväveläckage i åkermark sedan 1800-talet, varför det har förändrats och vad man kan göra åt det. Uppsatsen blev mycket uppmärksammad, bland annat av LRF.

– LRF ringde och frågade om jag ville börja som expert på vattenfrågor. Det ville jag.

Resten är historia, som man brukar säga. Idag reser Markus mycket då han har hela Sverige som arbetsområde. När han inte jobbar åker han gärna tillbaka till Värnhem. Där växte han upp, det är där rötterna finns och det är bakom ratten i gårdstraktorn han trivs allra bäst. Men mer om det senare.

Markus Hoffman

Markus Hoffman

Lokala samordnare en succé

Markus representerar Sveriges LRF-anslutna lantbrukare i många olika sammanhang. De senaste åren har han bland annat suttit med i två statliga utredningar, övergödningsutredningen och miljömålsberedningen, och där varit med att ta fram två inlämnade betänkanden.

– På LRF har vi i många år förordat att man ska placera ut lokala vattenåtgärdssamordnare på landsbygden som kan hjälpa lantbrukare att planera åtgärder för att få renare vatten. Till exempel genom att anlägga våtmarker. Den metoden föreslogs i ett av betänkandena.

Arbetet bar för några år sedan frukt. 2018 fick Havs- och vattenmyndigheten i Göteborg regeringsuppdraget att prova metoden. Och det har gett ett mycket bra resultat, berättar Markus.

– Nu har vi arbetat i tre år med detta och i en rapport har vi kunnat visa att för varje krona som staten har satsat i projektet har lantbrukarna gett tillbaka fyra gånger pengarna i form av konkreta åtgärder.

Många bönder vill anlägga våtmarker. Men det är dyrt. Och för att få bidrag krävs det att man fyller i och skickar in ett otal blanketter. Det är krångligt och tidsödande och det blir därför ofta inte av. Samordnaren hjälper till med det administrativa och då blir det gjort.

– Det har varit väldigt framgångsrikt, konstaterar Markus. Nu jobbar vi för att projektet ska få pågå tills vi har löst övergödningsfrågan helt så att det inte bara blir ännu ett projekt som flammar upp som ett tomtebloss och sedan slocknar.

Vatten är en källa till oro

I Markus arbete ingår det att svara på frågor från landets många lantbrukare. Det handlar om allt från jordhälsa till domstolsärenden. Han får däremot inte så många frågor om brunnsborrning, berättar han. Det kan tyckas märkligt med tanke på att så gott som alla landets lantbrukare har egna brunnar.

– Den genomsnittlige lantbrukaren vänder sig inte till oss när det gäller brunnsborrning, det verkar vara en verksamhet som fungerar. Enskilda brunnar är det väldigt sällan konflikter om.

Det händer dock att Markus hjälper storbönder som ska borra brunnar med kapaciteter på 10 000-tals kubikmeter vatten. Eftersom en sådan stor brunn kan ge konsekvenser för miljön och även påverka grannfastigheternas vattentillgångar brukar länsstyrelsen ha åsikter. De kan ställa krav på att det görs en omfattande hydrogeologisk undersökning och en sådan är väldigt dyr. Ofta onödigt dyr, om man frågar Markus.

– Det finns en risk att myndigheter efterfrågar uppgifter som det är otydligt vad de egentligen ska användas till.
Om dessa data inte är relevanta för den enskilda bondens case kan vi påpeka att det inte är nödvändigt att göra en så pass omfattande och dyr undersökning. Man kanske kan göra en enklare som inte kostar flera hundra tusen kronor. Om det behövs hjälper vi bonden att överklaga länsstyrelsens beslut.

Vara förberedd på torkan

Vatten är ju som alla bönder vet en källa till oro. I Sverige regnar det mycket så vanligtvis brukar det inte vara några

stora problem. Men när väl värmeböljan kommer och den stora torkan sätter in gäller det att vara förberedd. Senast det hände var 2018. Då såg många bönder sina skördar halveras.

– Har man råd och är förutseende bygger man en damm för reservvatten. Har man nära till en sjö eller en å kan man investera i en bevattningsmaskin. Båda åtgärderna betyder kostsamma investeringar och kräver dessutom dyra tillstånd. Bevattning har blivit litet av en klassfråga, konstaterar Markus och fortsätter:

– För de flesta bönder handlar det alltså inte om att få tag på vatten för att överleva torrår utan istället om att få loss pengar för att täcka upp för dålig skörd. Kostnaderna sinar inte som vattnet.

Hem till gården

När Markus är ledig tar han gärna med familjen till gården i Länghem. Där väntar ett betydligt mer fysiskt ansträngande arbete än det han vanligtvis utför måndag till fredag. Och det är ett välkommet avbrott i rutinerna. Om gården vore större hade Markus troligtvis stannat på gården och varit bonde idag, berättar han. Det går definitivt att ana en längtan i rösten.

– När jag var liten hjälpte jag till med allt utom att ta hand om tjurarna, minns han. Jag hade till och med ett eget grönsaksland som jag skötte om. Det var en självklarhet att hjälpa till. Så fort jag var ledig från skolan fick jag någon syssla att ta hand om.

Det lilla grönsakslandet är nu ersatt av en betydligt större odling. Markus gav nämligen sig själv 300 kvadratmeter grönsaksland komplett med odlingsbänkar och grusgångar i 50-årspresent . Inte bara för att det är roligt att odla, berättar han, det är även ett led i att utveckla gården. Tillsammans med familjen är han i full gång med att bygga ett gårdscafé där man bland annat ska sälja de egna grönsakerna. Senare ska det även bli en gårdsbutik. Det märks tydligt på Markus när han berättar om gården att det är här han hör hemma.

– I sinnet är jag alltid på väg till den lilla sjön som ligger nära. Man får gå genom en fin gammal skog för att komma dit. Där badade och fiskade jag när jag var barn så det är mycket nostalgi för mig.

Vem vet, det blir kanske en bonde av Markus till slut. LRF bör nog hålla hårt i sin expert.

TEXT OCH FOTO: SIMON JOHANSSON

 

Tio snabba med Markus Hoffman

Yrke: Vatten- och växtnäringsexpert på LRF.
Utbildning: Agronomlinjen på SLU. Doktorand. Familj: Sambo och två döttrar.
Bor: Öjersjö utanför Göteborg.
Fritidsintressen: Lantbruk.
Frilansar: Skriver artiklar om mark- och miljöfrågor i lantbrukspress.
På nattygsbordet: Inget. Jag somnar omedelbart.
Favoritfilm: Sagan om ringen-trilogin.
Favoritmat: Ärtsoppa och sushi. Dock ej samtidigt.
Favoritdryck: Vatten.

Byggnads: Avtal ger fördelar för alla parter

Torbjörn Hagelin

Torbjörn Hagelin, avtalssekreterare för Byggnads, ser helst att företagen är medlemmar i en arbetsgivarorganisation.

För en företagare är arbetsgivarperspektivet givet när det kommer till anställningar och anställda. Orderingången ökar och företaget behöver mer personal för att kunna leverera. Men hur ser arbetstagarsidan på saken? Borrsvängen ringde upp Torbjörn Hagelin, avtalssekreterare på Byggnads för ett samtal om avtal och vad som gör en arbetsgivare attraktiv.

Kollektivavtal kan sägas vara ryggraden i det som kallas den svenska modellen, att arbetsmarknadens parter kommer överens om spelreglerna i stället för att allt lagstiftas.

Vad är ett kollektivavtal?

– Det är en överenskommelse om att reglera en bransch som görs mellan arbetsgivarpartens medlemsorganisation och den fackliga organisationen.

Varför ska man ha kollektivavtal?

– Vi anser att det handlar om att skydda sina anställda. Ett kollektivavtal ger både rättigheter och skyldigheter för de anställda. För oss är det viktigt att det reglerar att de får rätt löner, arbetstidsförkortning och pensionsinsättningar till exempel. För företaget är det en fördel, då det får hjälp med förhandling och annan rådgivning. Det reglerar också hur man hanterar uppsägningar vid arbetsbrist. Vi ser helst att företagen är medlemmar i en arbetsgivarorganisation.

Vid sidan av kollektivavtal finns även så kallade hängavtal. Vad är det?

– Hängavtal innebär att vi tecknar ett kollektivavtal direkt med företaget. Det är alltså samma avtal, men vi förhandlar direkt med arbetsgivaren. En del företag vill inte bli medlem i en arbetsgivarorganisation men ändå följa branschavtalet, då kan vi teckna ett hängavtal.

Vad innebär det att vara en attraktiv arbetsgivare för er?

– De flesta arbetsgivare vill göra rätt och vara schyssta. Det kan vara att man erbjuder en bra arbetsmiljö, ser till att de anställda får rätt inbetalningar till pensionsavsättningar, att man erbjuder arbetstidsförkortning och bra löner. Arbetsmiljön är jätteviktig. I borrbranschen är det exempelvis viktigt att ha bra maskiner. Man ska vara en hel människa även efter ett helt yrkesliv.

Förr eller senare kommer en dag då orderingången minskar och företaget behöver säga upp medarbetare.

Vad bör man tänka på vid uppsägning?

– Då är det en fördel att vara med i en arbetsgivarorganisation. Då får du den rådgivning du behöver och de sköter också själva förhandlingarna. Har du ett hängavtal måste du själv föra den processen och har ingen att vända dig till.

Men om jag inte är med i en arbetsgivarorganisation och inte har hängavtal med er, kan jag då sköta uppsägningen på egen hand?

– Nej, du måste följa Medbestämmandelagen, MBL, och LAS, Lagen om anställningsskydd. De styr alltid, vilket innebär att du måste kontakta de fackliga organisationer som de anställda är medlemmar i. Annars riskerar du att hamna i en tvist, vilket du undviker genom att vara med i en arbetsgivarorganisation.

Hur vet man vilka som är med i facket? Du får väl som arbetsgivare inte fråga om det?

– Nej, det stämmer. För säkerhets skull, kontakta först den eller de fackförbund som organiserar anställda i branschen. Det är inget en arbetsgivare behöver vara rädd eller orolig för. Vi hjälper många gånger arbetsgivaren med information och bjuder in till träffar.

När vill ni ha kontakt med en arbetsgivare?

– Så fort du har anställd din första personal, kontakta oss. Och om du redan har hängavtal är det bättre att du ringer en gång för mycket än att du kontaktar oss för sent i en process.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: TERESE PERMAN

FAKTA

MBL och LAS i korthet

Medbestämmandelagen, MBL(SFS 1976:580), kan sägas reglera processen kring allt som har med anställningsförhållanden att göra. Här är några av de centrala bestämmelserna i MBL:

  • Både arbetsgivare och arbetstagare har en okränkt föreningsrätt, det vill säga rätt att tillhöra en arbetsgivar- respektive arbetstagarorganisation.
  • Både den fackliga organisationen och arbetsgivaren har rätt att förhandla. Arbetsgivaren har rätt att själv förhandla eller företrädas av sin arbetsgivarorganisation.
  • En arbetsgivare är skyldig att förhandla med facket innan denne beslutar om viktiga förändringar.
  • Arbetsgivaren är skyldig att förhandla med facket innan denne fattar beslut som berör en av deras medlemmar, även om arbetsgivaren inte är bunden av kollektivavtal.
  • Förhandling med facket ska först ske lokalt på arbetsplatsen innan en fråga lyfts till central förhandling.
  • Arbetsgivaren måste fortlöpande informera den som facket utsett om verksamhetens organisation, planering och utveckling, ekonomi och budget och riktlinjer för personalpolitiken. Det gäller även om arbetsgivaren inte är bundet av kollektivavtal.

Lagen om anställningsskydd, LAS(SFS 2022:448), reglerar själva anställningsförhållandet, bland annat vilka regler som gäller vid anställning, uppsägning och avskedande. De centrala punkterna är:

  • Åldersregler.
  • Grund för uppsägning.
  • Turordningsregler.
  • Regler kring tidsbegränsade anställningar.