Den nya generationen Malmberg siktar mot noll

På familjeföretaget Malmberg i Yngsjö har alltid vattenborrning och vattenrening gått hand i hand sedan starten 1866. Sedan länge ingår även geoenergi och biogas i verksamheten. Nu blickar Malmberg mot framtiden med nästa utmaning: noll utsläpp av koldioxid, föroreningar och avfall.

Säg Yngsjö och många tänker på det omtalade Yngsjömordet 1889. Då har smedmästaren Jöns Malmberg redan drivit sitt företag i 23 år och hunnit borra sina första brunnar. Han intresserar sig tidigt för vatten och utvecklar ett sätt att filtrera brunnarna och rena vattnet. Samtidigt utvecklar han nya borrtekniker för att snabbare och enklare komma ner till friskt grundvatten. Jöns lägger nu grunden till Malmberg-koncernen.

I dag sätter Malmberg sin prägel på den lilla skånska badorten vid Hanöbukten, strax söder om Åhus. Med en omsättning på drygt en halv miljard kronor och 200 anställda är koncernen inte bara ortens största arbetsgivare. Malmberg är också ett av Sveriges största borrningsföretag med de två affärsområdena brunnsborrning och geoenergi, vid sidan av vattenrening och biogas.

Allt fler större

Länge var Malmberg mer eller mindre ensamma i sin position som ett stort borrningsföretag med kapacitet att ta sig an stora projekt.

– Det är både en fördel och nackdel för oss att vara ett stort företag. Vi kan ha tufft att konkurrera med priset. Vi betonar i stället våra geologiska kunskaper och vår erfarenhet av och möjlighet att ta oss an komplex borrning med större dimensioner, berättar Sara Malmberg, koncernchef och vd för Malmberg Borrning.

Fortfarande består borrbranschen av många små företag, men allt fler har vuxit organiskt eller genom uppköp och sammanslagningar. För Malmberg innebär det både en utmaning och ökade möjligheter.

– Det är klart att det blir tuffare för oss när branschen konsolideras, även om det främst sker på geoenergimarknaden.

Stora geoenergiprojekt binder mycket resurser och maskiner.

– Det är klart vi har en egen maskinpark, men vi behöver kunna ta många projekt i hela landet. Ett enda geoenergiprojekt skulle kunna binda upp alla våra resurser. Därför behöver vi ändå samarbeta med andra aktörer i branschen.

Sara Malmberg tror inte att det behöver bli svårare att hitta samarbetspartners i takt med att branschen konsolideras.

– Oftast är det med just de större aktörerna vi samarbetar. Men med den här utvecklingen kommer också prispressen. Vi måste hålla uppe prisnivåerna i branschen och utveckla oss. Borrningsyrket är kreativt och problemlösande, det är viktigt att vi behåller den kompetensen och inte bara blir prisfokuserade. Gör vi inte det är risken att vi får in utländska, oseriösa bolag på marknaden.

Brunnsrensning växer

Inom vattenborrning är Malmberg inriktade på kommunala vattentäkter och brunnar till industrier i hela landet. Företaget har blivit attraktivt för kommuner tack vare den komplexa skånska geologin. Den kräver både bred och djup geologisk kompetens.

– Vi blev tidigt ett namn i Skåne och kommuner i övriga landet började hitta oss. Vi kan sälja ett mervärde i att vi har både egna geologer och ingenjörer, som dessutom ofta har egen erfarenhet som brunnsborrare.

– Vi vill gärna ta ett helhetsgrepp med kunden genom att jobba tätt ihop med vår vattenrening. I större projekt till kommuner och industrier hänger de frågorna nära ihop.

En gren av vattenverksamheten som har vuxit de senaste åren är brunnsrensning. Malmberg erbjuder en teknik, Jet Master, där brunnen rensas under högt tryck.

– Järn, mangan och andra mineraler sätter igen alla brunnnar. Genom att rensa den kan kunden spara mycket pengar, då kapaciteten ökar och man slipper borra nya brunnar. Här är vi marknadsledande.

Viktigaste livsmedlet

Sara Malmberg ser ljust på framtiden. Befolkningen ökar och vi måste alla ha rent vatten.

– Vatten är vårt viktigaste livsmedel, men det är inte längre en självklarhet i Sverige. Många brunnar är gamla, det blir allt vanligare med bevattningsförbud och det kan vara svårt att hitta nytt vatten.

Sara tar Skåne som exempel. Vatten finns, men det saknas brunnar. Geologin gör det många gånger svårt att nå vattnet.

– Det är positivt för oss, marknaden växer hela tiden. Och underhållet är eftersatt. Samtidigt ökar medvetenheten om vatten. Kommunerna inser att de behöver exempelvis reservvattentäkter.

Cirkulärt vatten

Sara driver företaget tillsammans med sin bror Erik Malmberg, som är vd för bolaget Malmberg Water. Han menar att vi måste ändra våra beteenden kring vatten.

– Vi kommer inte kunna fortsätta att slösa med vatten som vi gör nu.

Han ser en utveckling som i allt högre grad går mot cirkulära vattensystem, där avloppsvatten renas för att återanvändas som tekniskt vatten.

– Men så länge nytt dricksvatten är billigare i Sverige kommer det inte att efterfrågas. Vårt vatten är alldeles för billigt, menar Erik Malmberg.

Förutom att återanvända vatten kommer brunnarna att kunna optimeras mycket bättre i en snar framtid, säger Erik.

– Det finns hur mycket information som helst vi kan hämta hem från brunnarna och närliggande punkter med hjälp av digital teknik. Det kommer vi att se som en självklarhet om tio år.

Noll utsläpp

Så var det den där klimatförändringen. En utmaning företaget har tagit sig an och är fast besluten att klara. Målet alla i företaget jobbar mot är noll utsläpp av växthusgaser, föroreningar och avfall. Men vägen dit är lång. Malmberg har börjat med vardagsfrågorna och att skapa en medvetenhet hos alla medarbetare.

– Vi måste ställa om till andra drivmedel till exempel. Geoenergi är ju en förnybar energikälla, men har vi nollutsläpp när vi borrar? Nej. Finns tekniken idag? Nej. Är kunden villig att betala ett högre pris? Nej. Vi måste ta det här i steg.

Att Malmberg har påbörjat sin väg mot nollutsläpp syns på parkeringsplatsen utanför huvudkontoret. Flera laddstolpar är installerade, där laddhybrider och en elbil står på laddning inför kommande kundbesök.

– Alla nya tjänstebilar är laddhybrider och våra brunnsborrare tittar på möjligheten att helt gå över till elbilar för persontransporter, förklarar Sara.

Om tio år har satsningen på noll utsläpp börjat ge effekt, tror hon.

– Då har vi vuxit och hittat nya affärer, framför allt i Norden. Vi är i en framtidsbransch. Om det går åt andra hållet, då har vi inte satsat tillräckligt på klimatet i Sverige.

TEXT OCH FOTO: LARS WIRTÉN

Ett liv i entrepenörskap

Med en lång historia av entreprenörskap och en stark tro på att geoenergi är framtiden ångar han på, Mikko Ojanne, mannen med en arbetsvecka på sisådär 70-80 timmar. Timmar då han i första hand rattar rollen som vice vd för Rototec, men också driver tiotalet egna företag i fastighetsbranschen.

Till vardags – egentligen veckan lång, för han jobbar nästan alltid på helgen – är Mikko Ojanne vice vd för det företag han en gång startade; Rototec. Han lämnade över rodret till nuvarande vd för fyra år sedan, för att själv i ännu högre grad fokusera på utveckling av företaget. Digitalisering såväl som djuphålsborrning och förvärv står på agendan.

Att ta ett steg tillbaka från vd-posten passade honom utmärkt, om man nu kan beskriva det tempo han håller och den roll han antagit som att ta ett steg tillbaka. Han vill fort framåt, blickar mycket ogärna bakåt och har nästan alltid en ny idé att förverkliga.

– Jag har alltid varit full av energi och jag älskar all form av problemlösning. Idag kan jag ägna mig fullt ut åt det jag brinner för, att lösa tekniska och andra utmaningar och att se till att vi tar fram nya smarta energilösningar, säger Mikko Ojanne.

– Jobbet är mitt liv, men jag känner när jag måste ta ledigt. Då åker jag till vårt hus i Turkiet, eller så dyker jag någonstans eller reser på jakt.

När han trots allt blickar bakåt ett ögonblick tror Mikko Ojanne att det är uppväxten, i en stor familj med liten inkomst, som gett honom ett driv och en uppfinningsrikedom. Han fick tidigt lära sig att konkurrera för att överleva på olika sätt.

Tekniknörd

Redan när Mikko Ojanne var åtta år lärde pappan honom att svetsa, det var så han försörjde familjen. I unga tonåren började Mikko Ojannes egna affärsidéer att ta form, bland annat rustade han upp en gammal eka för att ta sig runt Drevviken i Haninge och sälja läsk. 14 år gammal började han renovera och bygga epa-traktorer.

– Jag minns en skräphög som bara gav mig en förtjänst på åtta kronor i timmen. Men det var inte pengarna som drev mig utan att få lösa problemet åt kompisar när de tyckte att nya epa-traktorer var för dyra. Jag var aldrig blyg och jag är ju glad för att prata, skrattar han, så jag gick runt till bönderna och frågade om garageplats för mitt bygge.

I gymnasiet blev det fordonstekniskt program. Då fick den unge Mikko Ojanne idén att starta en liten verksamhet där han erbjöd taxiägare att byta olja och oljefilter på deras bilar.

– ”Vi har öppet när andra har stängt” var min slogan, av den enkla anledningen att jag ju var tvungen att gå i skolan på dagarna och göra jobben på nätterna.

Teknik och bilar gav mersmak och efter gymnasiet tentade han av utbildningen till bilmekaniker och tog lastbilskörkort i rask takt.

Utmanades av borrbranschen

Efter lumpen tog Mikko Ojannes liv delvis en ny inriktning. Familjen hade börjat importera köksinredning och det ledde honom till att sälja kök. Det blev några års butiksjobb. Via en kund fick han insikt i borrbranschen och slogs av vilka möjligheter där fanns till utveckling.

– Min kund Lasse borrade energibrunnar, som han sa var på frammarsch. Jag besökte honom och mitt intryck var att branschen verkade allt för traditionell, den skulle kunna utvecklas och bli betydligt mer affärsmässig. Jag såg tusen möjligheter till förnyelse och effektivisering, inte minst digitalt.

Mikko Ojanne hade fått upp ögonen för ”ineffektiviteten i borrbranschen” – och såg den som en utmaning.

Brödraskap

– Lasse var beredd att hjälpa mig om jag ville in i branschen och 2004 startade jag Solina Bergenergi tillsammans med min bror, och med Lasse som mentor. Vi har alltid jobbat bra ihop min bror och jag, vi är ganska olika och det kan ju ha sin fördel. Mitt driv är kanske i bästa laget ibland och då bromsar Timo, han är mer analytisk.

2007 fick företaget nya ägare, men det blev inte riktigt vad bröderna Mikko och Timo Ojanne, som jobbade kvar i företaget, tänkt. Istället startade de Rototec i Finland.

Mikko Ojanne bor i Stockholm men reser ofta till Finland, här har man sju kontor. Borrsvängen får sin pratstund när han kör från kontoret i Helsingfors till det i Tammerfors.

Grön satsning

Rototec har vuxit snabbt, organiskt och genom förvärv av andra borrföretag, och idag är man en av Europas största leverantörer av geoenergilösningar, med kontor i både Sverige, Finland och Norge. Tjänsterna omfattar hela processen kring geoenergisystem, från konsultation till undersökning av berggrund och installation.

Nyligen köpte det ”gröna” investmentbolaget Formica Capital upp Rototec. Investmentbolaget har en tydlig hållbarhetsagenda både i val av investeringar och i sitt aktiva ägande. Man investerar bara i bolag som är med och driver omställningen till ett mer hållbart samhälle.

– Det är helt nödvändigt att göra en grön omställning, hållbarhet och lönsamhet måste gå hand i hand, och för mig har geoenergi alltid varit den givna vägen att gå. De nya ägarna kommer in med resurser och uthållighet, de har muskler och ett långsiktigt perspektiv på vår hållbara resa och det är viktigt för geoenergins framgång, säger en nöjd Mikko Ojanne.

– Vid ett tillfälle när jag grunnade på varför stora fastighetsägare är tveksamma till geoenergi lät jag undersöka saken och fick då en bild av att de tycker att leverantörerna är för små, det upplever man som lite osäkert.

Rototec planerar att fortsätta förvärva företag, inom och utanför Norden. Företaget har som mål att bli Europas ledande aktör inom geoenergi. Och den resan vill han inte missa. Mikko Ojanne ser sig själv sittande på vice vd-stolen i framtiden också.

Extraknäck

Sen var det ju det där med att ha ambitioner utanför Rototec, vilket han förverkligar genom ett tiotal mindre företag i fastighetsbranschen. Även i detta arbete drivs den lösningsorienterade Mikko Ojanne av att söka och skapa möjligheter som tar företagen framåt. Här samarbetar han fortfarande med brodern, som annars lämnat Rototec.

TEXT: MIA ISING FOTO: ANETTE PERSSON

Kommuner saknar mandat mot privata pooler

Joakim Nilsson, Karlskrona kommun.
FOTO: PRIVAT.

På många håll, särskilt i sydöstra Sverige, har torkan och vattenbristen på senare år varit påtaglig och ett högst märkbart problem både för konsumenter med privata brunnar och för kommunala vattenbolag.

Samtidigt anläggs det privata pooler i stor omfattning – pooler som kräver väldiga mängder vatten när de ska fyllas. Borrsvängen kollade läget med ett par kommuner och vattenförvaltare om vad som egentligen gäller.

– Om vi har gått ut med ett bevattningsförbud är det solklart: Då får man inte fylla några pooler. Men det är å andra sidan det enda mandat och de enda muskler vi har. I övrigt kan vi bara ge tips och råd för att spara på vatten, det vill säga att fylla poolen långsamt och att helst göra det nattetid när belastningen på nätet är låg, säger Joakim Nilsson, kvalitetschef på VA- och Hamnavdelningen i Karlskrona kommun.

Utöver problemet med den stora vattenåtgången kan en fyllning av en stor pool sänka trycket i ett litet vattenledningsnät så mycket att det uppstår problem med missfärgning av vattnet.

Förutom de bygglovspliktiga poolerna har han på senare år sett en ökning av stora, uppblåsbara pooler. De tar också stora mängder vatten och till skillnad från byggda pooler måste de tömmas helt och fyllas igen efter och inför varje säsong.

– Tömningen är en annan sak som är värd att nämna. Egentligen ska man avklorifiera vattnet innan man tömmer poolen; vi vill inte ha ut allt det kloret varken i naturen eller i spillvattennätet. Men våra möjligheter att kolla är mycket begränsade. Jag hade egentligen önskat att vi hade mer att ta till när det gäller poolerna än det allmänna bevattningsförbudet, för jag tycker att man ska använda vårt gemensamma dricksvatten på ett förnuftigt sätt, säger Joakim Nilsson.

Suzan Nilsson, tf VA-chef i Västerviks kommun. FOTO: PRIVAT.

Vad har då kommuner för praktiska möjligheter att kolla att poolfyllning – eller annan vattenanvändning som inte är tillåten vid bevattningsförbud – inte sker ändå, och vilka kan konsekvenserna bli?

Frågan går till Suzan Nilsson, tillförordnad VA-chef i Västerviks kommun.

– Vi åker ju inte ut och kontrollerar överallt utan vi får hålla oss till att informera i alla kanaler. Däremot händer det att grannar rapporterar att någon fyller poolen trots att det råder bevattningsförbud. Då kontaktar vi fastighetsägaren, som kanske har missat informationen. Vi är i första hand intresserade av att informera med hållbarhet i fokus och att fastighetsägarna ska samarbeta, inte av att bestraffa.

Rent teoretiskt kan kommunen stänga av vattnet till en fastighet där ägarna inte respekterar ett bevattningsförbud.

– Men än så länge har vi inte hamnat i ett läge där det blir fråga om sanktioner. Dessutom har vi en skyldighet att leverera vatten till hygien och matlagning, så i ett sådant fall hade vi behövt hänvisa till närmaste tappställe där man kan hämta vatten. Men vi vill alltså i första hand samarbeta och informera, säger Suzan Nilsson.

Västervik är en till ytan mycket stor kommun, särskilt i förhållande till grannkommunerna och vi producerar stora mängder dricksvatten.

– Jag kan inte säga att vi märker någon påverkan i produktionsvolym i samband med att folk fyller sina pooler. De enskilda fastigheternas förbrukning övervakas inte kontinuerligt och alla fastighetsägare tömmer inte heller sina pooler helt. Det brukar räcka med att sänka vattennivån något inför vintern. Detta gör att det inte går åt lika mycket vatten när poolsäsongen drar i gång igen, säger Suzan Nilsson.

TEXT: JÖRGEN OLSSON

Uppsala växer – och utreder nya vattentäkter

Maria Lindqvist Pettersson.

Uppsala är en av Sveriges kraftigast växande kommuner, utanför Stockholmsområdet. I centrum för expansionen står det så kallade Uppsala-paketet, med bland annat ny järnväg och 33 000 nya bostäder. Hur hänger vattenförsörjningen med i den snabba expansionen?

Uppsala-paketet är ett mångmiljardavtal, i vilket staten investerar i nya järnvägsspår mellan Uppsala och Stockholm, en ny järnvägsstation söder om staden och en ny spårväg. I gengäld garanterar Uppsala 33 000 nya bostäder i de södra stadsdelarna.

Samtidigt expanderar Uppsala även norr om staden, framför allt genom att Storvreta kommer att växa etappvis. Detta i en kommun som i dag är helt beroende av grundvatten för sin dricksvattenförsörjning. Men expansionen kan leda till att Uppsala i framtiden kommer att hämta vatten även från Dalälven.

Fullt upp

Uppsala tätort är byggd på Uppsalaåsen, varifrån staden också hämtar sitt dricksvatten. Orterna runtomkring försörjs av andra, borrade grundvattentäkter. Den planerade expansionen gör att det är fullt upp på Uppsala Vatten och Avfall, där Maria Lindqvist Pettersson är utredningsingenjör.

– Vi jobbar både med utredningar av behov och tillgång och vilka tillstånd vi behöver söka för vattentäkterna. Utifrån kommunens befolkningsprognoser och den planerade tillväxten bedömer vi vilka orter vi ska prioritera. Vi genomför även fältförsök som provpumpningar för att trygga vattenförsörjningen, berättar Maria Lindqvist Pettersson och fortsätter:

– Vissa orter som Storvreta kommer att växa, där projekterar vi ett nytt vattenverk för att kunna leverera tillräckligt med dricksvatten. Vi kommer också behöva utöka råvattentillgången med fler brunnar.

Behöver ny vattenresurs

För att få en bättre redundans bygger Uppsala Vatten och Avfall överföringsledningar mellan det växande Storvreta och ett par andra orter, så att flera täkter kan försörja Storvreta och vice versa.

När det gäller Uppsala stad behöver kapaciteten öka även där. Ett nytt vattenverk även i staden är under utredning.

– Vi behöver både fler brunnsområden och större infiltrationskapacitet i Uppsalaåsen till 2030. I dag fyller vi på åsen med vatten från Fyrisån, men behöver utreda hur länge åns vatten räcker och hur vi kan optimera systemet. Vi behöver dessutom ytterligare en vattenresurs till staden. Därför kommer vi att utreda Dalälven som ett alternativ, främst som infiltrationsvatten. Men vi kan inte utesluta att vi kommer att behöva det även som en ytvattenresurs, säger Maria Lindqvist Pettersson.

Det är stora vatteninvesteringar framöver, inte minst ett nytt vattenverk för staden?

– Ja, det skulle jag vilja säga. Det kom egentligen inte som en överraskning. Det har funnits en strategi för ett tredje vattenverk under en längre tid.

Upplever du att det finns en medvetenhet om vattenfrågorna i kommunen?

– Jag tycker att den har hamnat högre upp på agendan. De torra somrarna har gjort att många kommuner har upptäckt att vattenresurserna inte räcker hur länge som helst. Vi behöver använda dem vi har smart och effektivt.

Kan tillgången på vatten sätta stopp för en planerad expansion?

– Ja, det kan den göra. Men många städer har byggts kring vattenresurser. För andra blir det en ekonomisk fråga. Vatten finns, det är bara en fråga om avstånd och kostnad.

Kommer de stora satsningarna på infrastruktur, ny järnväg och spårväg, att påverka vattenresurserna?

– Vi har våra vattentäkter i huvudsak norr om Uppsala och den största expansionen planeras i de sydöstra stadsdelarna. Men eftersom åsen löper under hela staden kan det finnas vissa utmaningar. Det krävs genomarbetade underlag för att visa att de detaljplaner som tas fram är genomförbara, utan att äventyra yt- och grundvatten. I de fall där det råder osäkerhet om risk för påverkan på grundvattnet ska försiktighetsprincipen gälla.

– Spårväg och nya broar kan riskera att påverka grundvattnets kvalitet. Därför är det väldigt viktigt att utföra relevanta utredningar och skyddsåtgärder, både i byggskedet och för att säkerställa det långsiktiga skyddet.

Kommer vattnet att räcka till alla nya Uppsalabor?

– Ja, när vi har genomfört våra satsningar kommer det att räcka. Men en så utmanande stadsutveckling gör att samarbetet med kommunen och andra intressen måste fungera, att vi har förståelse för varandras perspektiv och förutsättningar. Den här expansionen innefattar väldigt stora frågor och händelser.

TEXT: LARS WIRTÉN

Vatten – rent av livsavgörande

Vatten är grundläggande för vår överlevnad. Ändå saknar var tredje människa på jorden möjlighet att få rent vatten. Vad är då rent vatten? Vi frågade några experter i ämnet.

SGS Analytics är specialiserade inom vatten- och livsmedelsanalyser och har bland annat ett avancerat laboratorium för miljögiftsanalyser. Man erbjuder ett brett spektrum av analyser inom företagets fyra huvudområden som är vatten, livsmedel, fasta material och luft. Magnus Berglund, affärsutvecklingschef och Matilda Dahlin, e-handelsansvarig, har båda mångårig erfarenhet av vattenanalys och vet hur man upptäcker dåligt vatten. Tyvärr räcker det inte med att vattnet smakar och luktar gott för att man med säkerhet ska veta att det är rent.

– Man måste analysera ned på bakterienivå för att få svar på den frågan, säger Magnus. Precis som Livsmedelsverket rekommenderar vi att man analyserar vattnet minst var tredje år. Helst varje år om man har barn som ska dricka det.

– Det är viktigt att göra kontroller ofta och med jämna mellanrum då vattnet förändras med tiden. Inte bara från år till år utan även mellan årstiderna, säger Matilda.

Första dygnet kritiskt

Dåligt vatten upptäcks alltså oftast inte förrän det analyseras av ett ackrediterat labb. Hur går då en analys till rent praktiskt? Först och främst måste brunnsägaren ta ett vattenprov och lämna in det till labbet helst samma dag, dock senast inom 48 timmar. Och det gör man lättast på en av de många inlämningsstationerna som finns runt om i landet. Det är säkert och effektivt, försäkrar Magnus.

– Vi tar hand om provet direkt, säger han. Eftersom det första dygnet är tidskritiskt har vi flera team som är specialiserade på olika testområden. Vattenprovet delas upp så att vi kan göra flera analyser samtidigt.

Ett 40-tal tester

I en normalbeställning ingår ett 40-tal kemiska tester. Bland annat så testas vattnet för odlingsbara mikroorganismer, det är bra indikatorer på om det förekommer inrunnet ytvatten eller om det finns ett läckande avlopp i närheten. Man undersöker dessutom provets grumlighet och färg eftersom det är ett mått på hur mycket partiklar som finns i vattnet. Hur det luktar ger en indikation på om det även finns andra problem med vattnet, det kan till exempel innehålla ämnen som inte analyserats. Man mäter dessutom konduktiviteten och det görs för att se hur stor vattnets förmåga är att leda ström. Är förmågan stor innebär det att vattnet innehåller höga halter av salt. När alla tester är klara görs en sammantagen bedömning av provet. Vattnet klassificeras som tjänligt, tjänligt med anmärkning eller otjänligt.

– Är vattnet otjänligt så rapporterar vi orsaken till det, säger Matilda. Vi återkopplar till kunden vilken parameter som avvikit och på vilken nivå de biologiska och kemiska halterna bör ligga. Vi ger också information om vad det innebär att ha höga halter av olika ämnen som till exempel närsalter och radon.

Magnus poängterar att det är särskilt viktigt för småbarnsföräldrar att hålla koll på halterna av närsalter i vattnet.

– Nitrit och nitrat kan hämma upptagningsförmågan av syre vilket inte är bra för barn under ett år.

SGS Analytics laboratorium gör ett 40-tal tester på ett vattenprov. Sedan lämnar de testresultaten till brunnsägaren som i sin tur kontaktar ett vattenreningsföretag som åtgärdar eventuella problemen utifrån labbets rapport.

Otjänligt blir tjänligt

Visar vattenprovet att man har otjänligt vatten i sin brunn så ska man inte oroa sig allt för mycket, menar Matilda. Det går oftast att åtgärda och det är sällan så illa att man måste borra en ny brunn.

– Vattnet går nästan alltid att rena, det är sällsynt att det behövs så stora ingrepp som att borra nytt, konstaterar hon. Ett vanligt problem är att brunnen får in ytvatten och då kan en brunnsborrare täta de övre lagren i brunnen, täta det befintliga foderröret eller sätta in nytt.

Markvattenläckage är dock vanligare i grävda brunnar än i borrade. Annars är inte skillnaderna så stora på olika brunnnar, berättar Magnus. Det brukar vara ungefär samma vattenkvalitet. Dock är vattnet i regel stabilare i en borrad brunn.

– Där är det oftare jämnare kvalitet på vattnet, det blir sällan variationer, säger han. Har man däremot en grävd brunn innebär det större risk att få problem med bland annat E-colibakterier, koliforma bakterier och närsalter.

Ny analys efter åtgärd

SGS Analytics ackrediterade laboratorium redovisar testresultatet men rekommenderar inte åtgärder. Att ordna problemet lämnar man till brunnsägaren som får ta kontakt med en brunnsborrare eller något av de företag som är specialiserade på att installera vattenrening. När problemen med brunnen är åtgärdade och man har kört anläggningen i ett år bör man skicka in ett uppföljande prov för att säkerställa att vattnet är tjänligt.

Har man för höga halter av närsalter i vattnet kan upptagningsförmågan av syre minska säger Magnus.

TEXT OCH FOTO: SIMON JOHANSSON

SGU:s grundvattensatsning har gett resultat på både kvantitet och kvalitet

Mattias Gustafsson.
Foto: Aline Lessner

SGU:s grundvattensatsning har pekat ut närmare 60 nya magasin i bristområden och även gett förbättrade prognoser samt mer detaljerad information om grundvattnets kvalitet.

Det säger Mattias Gustafsson, statsgeolog med ansvar för grundvattenfrågor i södra och sydöstra Sverige.

– I skiftet september/oktober inträffar den tid då grundvattennivåerna är som allra lägst. Vi har utfärdat varningar för risk för vattenbrist i en rad områden, något vi kan göra med större precision sedan vårt observationsnät byggts ut och till stor del automatiserats.

Mattias Gustafssons ansvarsområde är i stort sett identiskt med den del av Sverige där vattenbristen varit som svårast under delar av året de senaste åren. De aktuella varningarna för förhöjd risk för vattenbrist gäller Skåne och Blekinge, Kalmars, Kronobergs och Östergötlands län samt Gotland.

Han nämner de stora regnen som kom i augusti och menar att de kan rädda lite – men inte allt:

– Normalt sett sker ingen grundvattenbildning under sommaren, men när det kommer så stora mängder kan avsänkningen i magasinen trots allt hejdas lite.

Särskilt uppdrag

Under åren 2017–2020 hade SGU ett särskilt uppdrag med extra medel för en grundvattensatsning, för att förbättra kunskapen om framför allt bristområdena. Satsningen innebar bland annat att observationsnätet nu har dubbelt så många mätstationer som tidigare och att mätningarna sker automatiskt.

– I och med automatiseringen kan vi nu mäta flera gånger per dag. Vi har också utvecklat prognosverktyget, så att vi kan laborera med olika väderscenarier och spå lite in i framtiden. Vi baserar prognoserna på våra mätningar och information från SMHI. Det ger värdefull information som kommunerna använder som beslutsunderlag för till exempel bevattningsförbud, för allmänheten och för konsulter och kraftbolag. Ju bättre prognoser vi kan leverera, ju bättre kan samhället förbereda sig på en kommande bristsituation, säger Mattias Gustafsson.

Ökad kartläggning

Vidare har SGU fortsatt med helikopterburna kartläggningar med TEM-metoden, framför allt i sydvästra Skåne, på Listerlandet i Blekinge, på Östgöta- och Närkeslätterna samt i områden väster om Vättern.

– Metoden lämpar sig bäst på stora ytor där man har sedimentär berggrund eller stora jorddjup. Då är den effektiv och ger mycket information om riskområden och en bättre modell av hur berget ser ut.

Långa ledtider för ny vattentäkt

Med hjälp av informationen kan SGU till exempel peka ut områden och platser för nya vattentäkter. Ett utpekat område är några kvadratkilometer stort och beskrivs med 3D-modellering. Informationen kan användas som beslutsunderlag för att exploatera grundvattnet – men också för att skydda det.

När SGU levererat sina modeller är det upp till bland annat kommuner, konsulter och jordbrukare att ta informationen vidare och använda sig av den.

– Det handlar om långa ledtider med många processer innan en ny vattentäkt blir verklighet. Vi pekar ut områden där vi menar att det finns resurser som man kan använda om 10–15 år.

Under grundvattensatsningen har SGU kunnat peka ut närmare ett 60-tal ”nya” grundvattenmagasin av lite mindre storlek i de aktuella bristområdena i södra och sydöstra Sverige.

Beskriver kvaliteten

SGU har också förbättrat sina beskrivningar av grundvattnets kvalitet, berättar Mattias Gustafsson:

– Vi har försett dem med fler tabeller och förklarande text, bland annat kring tungmetaller och risk för PFAS, alltså högfluorerade ämnen. PFAS är ett reellt hot som bland annat lett till att man fått lägga ner vattentäkter, till exempel i Kallinge.

Nyligen har man identifierat ett område vid Funäsdalen, med grundvatten nära en stor skidanläggning.

– Det är ett riskområde för PFAS, eftersom skidvalla utsöndrar det, säger Mattias Gustafsson.

PFAS det stora hotet

Kommuners och länsstyrelsers intresse för grundvattenkvalitet är stort.

– De vill såklart veta så mycket som möjligt och vi ger en bred bild baserad på provtagningar på flera olika ställen i samma magasin. Kvaliteten inom ett magasin kan skilja sig en hel del, dels genom mänsklig påverkan som jordbruk eller industrier, dels naturligt i form av till exempel högre järnhalter eller lågt pH.

– Men PFAS är det värsta, eftersom det är svårt att filtrera bort eller åtgärda på annat sätt, säger Mattias Gustafsson.

Två av SGU:s nya automatiserade mätstationer. Till vänster en mätpunkt i jord på Lovön och till höger en som mäter nivån i berggrund i Östhammar.

TEXT: JÖRGEN OLSSON

Högtryck i vattenfrågorna

Det är högt tryck i vattenfrågorna just nu. Konsultbolagen har mer uppdrag än de hinner med och vattenförsörjningen syns alltmer i det offentliga samtalet.

Klimatförändringarna är starkt bidragande liksom förekomsten av alltmer föroreningar och kemikalier.

Borrsvängen har tagit tempen på vattnet genom att prata med några av de stora konsultbolagen.

Saskia Eriksson.

Ett förändrat klimat med längre perioder av torka och intensiva skyfall gör att många kommuner nu ser över sina vattenresurser. De som är beroende av mindre grundvattentäkter försöker hitta nya, större eller binda ihop flera till ett större sammanhängande system, berättar Saskia Eriksson, hydrogeolog på WSP i Växjö.

– Vi har fått uppdrag att göra förstudier kring möjligheten att slå ihop och hitta en gemensam, stor resurs för f lera kommuner.

Länsstyrelserna ger sedan årsskiftet bidrag för att inrätta vattenskyddsområden. Här finns ett stort, uppdämt behov ute i kommunerna, vilket märks hos konsulterna. Uppdragen kring vattenskyddsområden dominerar just nu och en del länsstyrelser hinner inte med att handlägga alla ansökningar, säger Saskia Eriksson.

– Det händer väldigt mycket kring vattenfrågorna, det finns mycket att göra. Det uppmärksammas även från politiskt håll.

Mer robust

Saskia Eriksson lyfter fram redundansen som en stor utmaning i framtiden för grundvatten som en dricksvattenresurs.

– Tillgången behöver bli mer robust. Det är därför kommuner försöker koppla ihop flera täkter för att säkra tillgången på dricksvatten. Man behöver även reservtäkter. Den som endast har grundvatten som resurs är sårbar. Många tittar därför på möjligheten att förstärka med en ytvattenresurs.

Det är inte bara tillgången på vatten som hotas av klimatförändringar och att en del kommuner expanderar med en växande befolkning. Även kvaliteten på grundvattnet är hotat.

– I Danmark hittar du någon form av bekämpningsmedel i nästan alla vattentäkter. Tyvärr kan det nog se likadant ut i lantbruksintensiva områden i Sverige. PFAS, som används i bland annat släckningsskum, är ett bra exempel. Hela Kallinges vattentäkt, i Ronneby kommun, slogs ut genom att ha förorenats av PFAS. Det kan finnas många andra hälso- och miljöfarliga ämnen vi inte känner till, vi hittar bara det vi letar efter. Mindre kommuner har inte resurser att mäta ofta och brett, men följer de krav och riktlinjer som Livsmedelsverket sätter kring olika ämnen, säger Saskia Eriksson.

Eva-Karin Jonsson.

Säkerhet allt viktigare

Eva-Karin Jonsson har jobbat som hydrogeolog och miljökonsult inom föroreningar i 30 år, de senaste tio åren på Afry (tidigare ÅF). Eva-Karin jobbar bland annat med byggnads- och infrastrukturprojekt och utredningar för industrin inför byggnationer eller försäljning av mark. Det blir med andra ord mycket grundvattenutredningar och analyser av föroreningar.

– I dag är det stort fokus på att skydda vatten som kan användas som dricksvatten. Det finns ett stort intresse runt föroreningsproblematik kopplat till grundvatten, säger Eva-Karin Jonsson.

Begränsad kunskap

Problemet med föroreningar är att kunskapen om vilka kemiska ämnen som kan finnas i vattnet fortfarande är begränsad. Ständigt upptäcks nya ämnen som kan vara farliga och som kan finnas på många platser. PFAS och mikroplaster är två sådana exempel. På flera platser har små mängder plaster uppmätts i kommunalt dricksvatten.

– Där man har plastprodukter utomhus som är utsatta för stort slitage, till exempel konstgräsplaner, tycker jag att man ska vara extra försiktiga och utreda risken för påverkan på grundvatten. Det gäller alla kemikalier överlag, menar Eva-Karin Jonsson.

Fokus på kemi

Hon tycker ändå att utvecklingen går åt rätt håll.

– Med den nya kemikalielagstiftningen i EU, Reach, är det större fokus på kemiska ämnens påverkan på miljö och människa. Det är viktigt att försöka hitta vilka kemiska ämnen som kan vara farliga. Dessutom har vi blandningar av kemiska ämnen i oändliga kombinationer som vi inte vet något om. Men vi lär oss mer och mer.

Eva-Karin Jonsson bekräftar att kommunerna är mycket aktiva när det gäller att inrätta och uppdatera vattenskyddsområden och att hitta nya vattenresurser som reservtäkter.

– Säkerhetsaspekten kommer in alltmer, både vad gäller back-up och att minimera risken för åverkan och attentat.

Linn Ödlund Eriksson.

Mer känsligt

Linn Ödlund Eriksson på Sweco pekar på klimatförändringarna som den faktor som påverkar vattenfrågorna mest just nu. Många uppdrag handlar om att hjälpa kommuner med vattenförsörjningen.

– Både torka, nederbörd och förändrade nederbördsmönster påverkar grundvattenbildningen och hur mycket grundvatten kommunerna kan ta ut. Tillgången på vatten kan bli känslig och kommunerna behöver tänka på att ha reservvatten och att sprida riskerna.

Hon efterlyser bättre samverkan mellan konsulter, byggbranschen och akademin när det gäller hur klimatförändringarna påverkar vattentillgången.

– Det finns mycket kunskap i branschen men också mycket osäkerhet kopplat till klimatet. Att det förändras vet vi, men exakt hur det kommer att påverka vattnet vet vi inte. Det är en stor branschutmaning. Det krävs forskning och att myndigheterna arbetar aktivt med vattenfrågorna.

Jag saknar en gemensam riktning eller instruktion för branschen.

Påverkar beräkningar

Linn Ödlund Eriksson arbetar främst med grundvattenfrågor i större bygg- och infrastrukturprojekt. Förändringarna i klimatet påverkar även de modelleringar och beräkningar som ligger till grund för konstruktionerna under mark.

– Det vi bygger i dag ska hålla i kanske hundra år, men nu vet vi inte hur grundvattennivåerna kommer att se ut i framtiden. Vilken grundvattennivå vi räknar med är viktigt för att konstruktionerna ska hålla över tid. Det kan vara extra intressant i områden nära ytvatten. Är det ytvatten eller grundvatten som riskerar att sjunka respektive stiga, eller både och?

– Det finns också projekt under mark där man utnyttjar vattnets bärkraft. Förändras grundvattnet kan hela konstruktionen påverkas.

Behöver uppdateras

Utöver osäkerheterna kring klimatet lyfter Linn Ödlund Eriksson lagstiftningen och avvägning av olika intressen som två utmaningar kring grundvattnet.

– Jag tror att lagstiftningen och kriterierna för infrastruktur- och byggprojekt behöver uppdateras för att möta de framtida utmaningarna på ett bättre sätt.

Linn Ödlund Eriksson bekräftar att efterfrågan på vattenkompetens är stor.

– Det finns väldigt mycket jobb. Ibland önskar jag att vi som jobbar med grundvatten kunde klona oss för att kunna hjälpa till överallt där vi behövs. Det är ett positivt tecken på att vattenfrågorna nu lyfts alltmer, men det blir samtidigt tydligt att vi inte är så många som jobbar med just grundvatten. Vi behöver bli fler – inom alla typer av vattenfrågor.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: ISTOCKPHOTO

Brunnsborrardagen – en klassisk mässa för borrare

Den första Brunnsborrardagen ordnades i blygsam skala i ett tält i Märsta 1982. Några år senare lockade man 1 500 besökare från hela Norden och mässan fyllde två våningsplan inomhus och stora utomhusytor på Steninge slott i Sigtuna.

Björn Ahlberg var med och startade Brunnsborrardagen i början av 1980-talet.

– Den avgörande framgångsfaktorn var att vi lyckades locka till oss de stora leverantörerna och tillverkarna. Sedan spred sig Brunnsborrardagens rykte som ringar på vattnet, säger Björn Ahlberg, tidigare vd för Avanti Svensk Försäljnings AB och ”pappa” till Brunnsborrardagen.

– Min filosofi var redan från början att mässan skulle vända sig till hela branschen, inklusive leverantörer, alltså inte bara till medlemmar i dåvarande organisationen Avanti, säger Björn Ahlberg.

Man växte snabbt ur tältet och höll sedan till vid idrottsparken i Märsta men sedan gick flytten till slottet, där många klassiska brunnsborrardagar arrangerats.

– Genom åren har många material och maskiner presenterats för första gången på Brunnsborrardagen. Leverantörerna såg tidigt mässan som en bra möjlighet att visa upp sig för den samlade borrbranschen. Bland annat presenterades den första hydrauldrivna borriggen tidigt på 1980-talet. Den var byggd på ett belgiskt chassi och jag minns att det såldes 14 maskiner direkt på mässan. Riggen vidareutvecklades och konceptet köptes senare upp av en division inom Ahlsell, som senare gick upp i Atlas Copco, berättar Björn Ahlberg.

Per Norman är vd för Vattenhuset och hans pappa Sven-Olof var ordförande i Avanti när mässan startades.

– Jag minns resonemangen om hur branschen behövde en riktig mötesplats och Brunnsborrardagen var också ett viktigt sätt för föreningen att finansiera sin verksamhet. Själv har jag varit med sedan mitten av 1990-talet. Som ung borrare var det ett jättebra sätt att lära känna branschen. Nu hoppas jag att Brunnsborrardagen i ny regi av Borrföretagen och med ett lite uppdaterat koncept kan komma tillbaka i gammal god form, även om vi i år fortfarande lider av coronan, säger Per Norman.

Göran Andersson, Sven-Göran Andersson och Johnny Pettersson – tre verkliga veteraner inom borrbranschen och föreningsverksamheten genom decennierna. Foto: Johan Andersson, Borrföretagen.

Fikadags för några av de många besökarna.

 

Foto: Johan Andersson, Borrföretagen.

Medan leverantörer och utställare packade ihop sina montrar och maskiner ledde vd Pär Malmborg ett medlemsmöte för Borrföretagen. På agendan stod bland annat de stigande priserna på industrinära råvaror, produkter av stål och plast och de kraftigt ökade transportpriserna.

Tekniska kommittén redogjorde för sitt fortsatta arbete med fokusområdena säkerhet kring tryckluft, metoder för återfyllning och utsläpp av borrvatten. Nästa medlemsmöte med stämma blir den 31 mars 2022 i Sälen på Högfjällshotellet. Foto: Johan Andersson, Borrföretagen.

 

 

 

 

 

 

 

Johan Aldenbrand från Ornunga Maskin & Teknik visade sin nya säkerhetslösning där rörelsesensorer på riggen skapar två skyddade zoner kring rotationer och automatiskt bryter om någon går in i en av zonerna.

– Rotationsriktningen styr om det är höger eller vänster zon som är aktiv, förklarade Johan Aldenbrand.

Rikard Tidala och hans företag Aqvify är nya i branschen och erbjuder konsumenter en teknik för att koppla upp dricksvattenbrunnen mot en app. Med appen kan man hålla koll på bland annat vattennivå, hur mycket vatten som förbrukas samt hur stor tillgängligheten är och inflöde mätt i litet per timme.

– Man får också larm via sms till mobilen. Jag kommer från IT-sidan och har utvecklat tekniken utifrån egna behov; jag har en egen brunn ute på Möja. Vi är nystartade sedan i somras och ser brunnsborrare och vvs:are som jätteviktiga för oss, säger uppfinnaren Rikard Tidala.

TEXT: JÖRGEN OLSSON

Äntligen var det dags för Brunnsborrardagen

Det är svårt att tro det, men senaste gången den svenska brunnsborrarbranschen fick tillfälle att mötas fysiskt var i november 2019 – när Borrföretagen bildades.

Kanske är det därför ord som ”kosläpp”, ”jättemysigt” och ”glädjeyra” hördes när medlemmar ombads beskriva känslorna när Brunnsborrardagen äntligen kunde arrangeras igen.

Brunnsborrardagen 2021 hölls den 3 september på Aronsborgs konferenshotell i Bålsta, vackert beläget med utsikt över Frösundaviken.

Att evenemanget var efterlängtat rådde det ingen tvekan om. Brunnsborrardagen var av smittsäkerhetsskäl nedbantad från två till en dag och såväl den traditionella gemensamma öppningsmiddagen som seminarieprogrammet var inställda – men en stor del av besökarna anlände redan under torsdagen för att under lättsamma former umgås på hotellet.

På fredagsmorgonen slogs portarna upp till mässan. Den var uppdelad i en inomhus och en utomhusdel med tydliga gångriktningar och ordentliga avstånd mellan montrarna, allt för att undvika onödig trängsel och folksamlingar och därmed minska risken för smitta. 23 leverantörer ställde ut på mässan och Borrsvängens utsände minglade runt på arrangemanget och pratade med några av dem.

Borrföretagens vd Pär Malmborg och ordförande Mats Rosman minglade runt på Brunnsborrardagen. Här med André Hoondert, vd för Vermeer Viking.

Vy över en del av mässområdet. För att undvika folksamlingar och trängsel var det glest mellan montrarna.

Muovitech firade Brunnsborrardagens återkomst med att bjuda på oktoberfest. Från vänster Anders Eriksson, Maria Paulsson, Marco Konontsuk och Kim Johansson festskrudade i lederhosen och dirndl.

– Det har varit 18 tråkiga månader när vi, precis som alla andra, helt saknat möjlighet att komma och visa upp oss, men nu är glädjen tillbaka. Jag hoppas att mässan och alla som är här tillsammans bidrar till att stärka Borrföretagen, sa Maria Paulsson.

En färsk branschnyhet är att André Hoondert (t h), vd för Vermeer Viking, även går in som vd för Qmatec Sweden AB.

– Det blir ett sätt för Qmatec att ha representation och en organisation på plats i Sverige. Vikten av lokal närvaro kan inte underskattas, det har inte minst de senaste ett och ett halvt åren med pandemi och reserestriktioner visat oss, säger Kjell Arild Grönås på Qmatec.

– Vi ser fram emot att jobba med återförsäljning och service av Qmatecs borriggar. I övrigt har vi ett stort sortiment som främst är inriktat på styrbar borrning för röranläggningar, säger André Hoondert på Vermeer Viking.

Scandiapumps hade med sig sin nya generation av varvtalsstyrd pump, nu försedd med tydlig display och med möjlighet till fin justering, samt med filter påkopplat. Matthew Skinner visade pumpen för intresserade besökare och kunde även visa det egna pumphuset, som levereras färdigbyggt.

Borrföretagens projektledare för Brunnsborrardagen Dominika Rydel samlade in enkätsvar om mässan. Svarade gjorde bland andra Mats Ahlberg från nybildade Anytech, som är en sammanslagning mellan Avanti Svenska Försäljnings AB och Gruse.

– Det här är första gången vi visar upp oss som Anytech och jag tycker att Brunnsborardagen är mycket positiv för branschen. Det är en mindre mässa än de internationella, men å andra sidan blir det bättre samtal och inte så stressigt och ytligt, berättade Mats för Borrsvängen.

Fr v Niklas Råberg, Jonas Bohlin och Tim Baskin.

Ett glatt gäng från DeBe, som bland annat hade med sig den nya stora samlingsbrunnen på 1200 millimeter och nya svetsvinklar för 45-kollektorer.

TEXT OCH FOTO: JÖRGEN OLSSON

Utbildningen går vidare med borrning i fält

Det borras brunnar som aldrig förr. Och borrföretagen letar med ljus och lykta efter utbildade borrtekniker. Därför är borrteknikerutbildningens praktikperiod en bra väg att få ut eleverna på arbetsmarknaden. Det menar Per Swartling, vd på Sörmlands Brunnsborrning.

– Vi måste hjälpa till att få ut eleverna på arbetsmarknaden. En praktikplats som ger yrkeserfarenhet och branschkontakter innebär ett stort steg mot en fast anställning, säger han

Det är allt lite tidiga morgnar, konstaterar Jessica Cleal och ler stort.

– Jag stiger upp kvart över fem för att komma i tid till jobbet. Men jag vaknar ändå på bra humör eftersom det är så kul att lära sig allt nytt.

Jessica Cleal studerar på Borrföretagens och Arbetsförmedlingens yrkesutbildning för borrtekniker. Hon bor i Strängnäs och genomgick under början av september utbildningsmomentet ”Borrning i fält” strax utanför Flen. Därav de tidiga morgnarna. Borrsvängen möter henne på en vacker hästgård mitt ute bland de sörmländska böljande fälten. I Sparreholm, närmare bestämt. Det är Sörmlands Brunnsborrning som står för platsen och på dagens arbetsorder står det energiborrning. Det enda som hörs på lantbruket är kompressorns dova brummande och borrens ihärdiga slamrande. Jessica sköter de många spakarna på kontrollenheten med säkra händer.

– Roligast är att köra borren, skriker hon för att överrösta maskinbullret. Man känner hur den tar i berget, det är mäktigt. Man måste ha väldigt stor respekt för maskinerna.

På grund av pandemin har en stor del av utbildningen skett online och förutom lastbilskörningen på trafikskolan har den varit väldigt teoretisk, berättar Jessica i en paus. Men i takt med att utbildningen blir allt mer praktisk får hon äntligen komma ut på fältet och prova sina kunskaper i skarpt läge.

– Jag är assistent vid den här borrningen. Det innebär att jag sätter ned borrstänger. Vi ska ner 160 meter i berget innan stängerna ska upp igen. Då lyfter man med egen kraft och det är verkligen en utmaning. De väger 30 kilo styck och man lyfter minst ett ton per dag. Det är tungt.

Jessica, som tidigare har pluggat till miljösamordnare, tycker att en av de bästa sakerna med att energiborra är miljövänligheten.

– Det känns väldigt bra att kunden får energi ur jorden på grund av min insats. Jag är med och producerar något beständigt som kommer naturligt ur marken.

Rätt inställning till jobbet

Hittills har Jessica bara hunnit få vara med på energiborrning och montering, berättar hennes handledare Jonny Fjellbakk. Men innan ”Borrning i fält” är över ska hon ha borrat vattenbrunn, monterat en vattenpump, provat olika riggar, grävt in ledningar i pannrum, platssvetsat och blandat köldbärarvätska till kollektorer. Jonny har många års erfarenhet som borrtekniker och delar gärna med sig av sina kunskaper. Och att ha en elev i hasorna är inget som stör honom.

– Nej, inte alls, säger han. Ibland tar det lite längre tid när man måste ge instruktioner, men det är samtidigt bra med ett par extra händer. Tiden som läggs ned på att lära ut får man igen i slutändan.

”Jag får testa allt”, säger Jessica. ”De är väldigt pedagogiska och tröttnar inte på att visa om och om igen. Jessicas handledare Jonny Fjellbakk har arbetat på Sörmlands Brunnsborrning i tre år. ”Vi tar med eleverna på både korta och långa uppdrag”, säger han.

Jonny tycker att det är en fördel med omskolade elever som Jessica som har arbetslivserfarenhet och vet hur det går till på en arbetsplats. Och att hon är intresserad av yrket är ju inte en nackdel, konstaterar han.

– Jessica har rätt inställning till jobbet. Hon är ambitiös och tar tag i de arbetsuppgifter som finns. Nu behöver hon bara erfarenhet. Och det får man ju inte i skolbänken utan här på fältet. Efter utbildningen måste hon ut och jobba så snart som möjligt.

 

”De kan grunderna och kompletterar oss på ett bra sätt”. Per Swartling talar gärna väl om de elever de har haft genom åren. FOTO: PRIVAT

Praktik är en väg in

Det är ett generationsskifte på gång och många borrtekniker går i pension de närmaste åren. Samtidigt borras det brunnar som aldrig förr och branschen skriker efter yrkesutbildade borrare. I slutet av utbildningen går eleverna ut på elva veckors praktik.

Ett väldigt bra sätt att få in nya medarbetare och på det sättet föryngra sitt företag är att erbjuda praktikmöjligheter, menar Per Swartling, vd på Sörmlands Brunnsborrning.

– Det är ett jättebra sätt för arbetsgivare att få kontakt med elever som snart är färdigutbildade och på väg ut i arbetslivet.

Sörmlands Brunnsborrning har genom åren haft många praktikanter från borrteknikerutbildningen, berättar Per Swartling. Och han vill gärna lyfta fram hur bra han tycker att det fungerar.

De får med sig mycket från utbildningen och är hungriga, vetgiriga och sugna på att jobba, säger han. När man syr ihop det med våra kunskaper och erfarenheter så blir det komplett. Vi anställer mycket hellre en person som har praktiserat hos oss än någon ny som kommer från en annan bransch utan att ha någon kunskap med sig.

Och kärleken är ömsesidig. Praktikanterna verkar trivas på Sörmlands Brunnsborrning.

– Vi har haft flera praktikanter som blev kvar i många år, ända till pensionen, berättar Per.

Kärnborrning i gruva

Efter Flen väntar Malå och kärnborrning i samarbete med Anders Olsson, Drillex och Freddy Flodman, Protek Norr och Norrbottens Bergteknik. Sedan ska hon försöka få praktikplats.

Efter det finns det bara möjligheter, menar hon. Jessicas självförtroende är stort och det går inte att missta sig på hennes framtidstro.

– Det finns så många olika vägar att gå i yrket, så många saker jag kan göra efter utbildningen. Jag funderar på att starta eget. Det är ju uppenbarligen så att det behövs fler tjejer i den här branschen, konstaterar hon med ett snett leende.

TEXT OCH FOTO: SIMON JOHANSSON