Växjö kräver kompletteringar vid ansökan om borrning

Växjö kommun har vid ett par olika tillfällen begärt in kompletteringar till ansökningar om borrningstillstånd för geoenergianläggningar. Bland annat vill man bedöma ekonomin i projekten.
– Det står tydligt i miljöbalken att vi ska göra en ekonomisk rimlighetsbedömning, säger Madeleine Karlsson, förvaltningschef på miljö- och hälsoskyddskontoret i Växjö.

Det senaste fallet gäller en större industrilokal. Efter sju veckors handläggningstid och begäran om kompletteringar två gånger, gav kommunen borrningstillstånd. Kompletteringar till en ansökan är kanske inget uppseendeväckande i sig. Det som väcker frågetecken kring Växjö kommuns agerande är motiveringen.
Miljö- och hälsoskyddskontoret kräver att den sökande ska redovisa hur anläggningen uppfyller miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Dessa lyder: ”Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. I första hand ska förnybara energikällor användas.” Geoenergi uppfyller väl dessa krav.

I Växjö finns en teknik som kan vara bättre ur miljösynpunkt”, säger Madeleine Karlsson, förvaltningschef på miljö- och hälsoskyddskontoret i Växjö, och syftar på det kommunala energibolagets produktion av fjärrvärme. Foto: Martina Wärenfeldt.

– Men är det verkligen säkert att värmepumpar är den bästa tekniken för Växjö? Vi har en fjärrvärme med otroligt fina miljösiffror. I Växjö finns därmed en teknik som kan vara bättre ur miljösynpunkt, menar Madeleine Karlsson.

Specifikt för Växjö

Geotec har inte fått signaler om att några andra kommuner begär in den här typen av kompletteringar, som dels innebär mycket merarbete för entreprenörerna, dels riskerar att försena ett projekt.
– Det kanske är specifikt för Växjö eftersom vi i princip bara använder förnybart bränsle i fjärrvärmen. Ska vi då bara godta att man vill använda geoenergi när det inte handlar om små villaanläggningar? Vi tycker inte det. Vi vill istället få in ett underlag för att kunna bedöma vilken teknik som är bäst, förklarar Madeleine Karlsson.
Det är inte bara rent miljömässiga bedömningar kommunen vill göra. Även när det gäller ekonomin i anläggningen vill kommunen ha ett finger med i spelet.
– Vi måste bedöma om det är rimligt att det kostar mer med den ena eller andra tekniken. Det står tydligt i miljöbalken. För att kunna göra det måste vi veta vad den ena tekniken kostar i förhållande till den andra.

Kommer det här att bli ett standardförfarande vid borrningsansökningar i Växjö?
– Det kan jag inte svara på. Det här senaste fallet var speciellt eftersom det är en så stor anläggning. Men vi behöver komma in tidigare i processen så att vi kan informera om att det finns en annan miljövänlig teknik som alternativ. Vi vill inte hamna situationer där företag i ett sent skede måste byta teknik.

Är det en öppen målsättning att Växjö kommun vill styra in alla på att använda den kommunala fjärrvärmen?
– Nej, vi vill styra in de sökande på den bästa tekniken.

Men det är fjärrvärme du exemplifierar med?
– Nej, geoenergi kanske matchar fjärrvärmen, men vi måste få in ett underlag så att vi vet det. I det här fallet var tydligen geoenergi den bästa tekniken.

Uppfyller kraven

Johan Barth, vd på Geotec, får känslan att Växjö medvetet försöker försvåra för installatörer och därmed geoenergin. Att geoenergi uppfyller kraven i miljöbalken menar han är vedertaget och knappast kan ifrågasättas.
– Miljööverdomstolen har dessutom slagit fast att det inte går att hävda att geoenergi är ett sämre miljöval än fjärrvärme.
Det som upprör Johan Barth mest är att kommunen lägger sig i näringslivets egna lönsamhetsbedömningar och ekonomiska kalkyler.
– Det anstår inte en kommun att fråga hur ett företag investerar sina pengar i den här typen av energilösningar. Det är väl känt att geoenergin ger en ekonomisk fördel på sikt. Det kan många kommuner skriva under på och är skälet när de väljer att anlägga geoenergi i skolor och andra kommunala verksamheter. Geoenergin är bevisligen lönsam gentemot alternativen. Jag har svårt att tro att samma fråga ställs till en kund som vill koppla upp sig mot fjärrvärmen, säger Johan Barth.

Text: Lars Wirtén

Tuffa förhållanden när eleverna borrade i fält

Christofer Andersson, Majed al Othman och Saga Hasund utför det sista momentet i installationen och monterar lock på brunnen. Foto: Johan Andersson.

Under ett par veckor i månadsskiftet januari-februari drog eleverna i borrteknikerutbildningen åter ut i fält – den här gången för att omsätta teoretiska kunskaper till verklig borrning.

Den första veckan ägnades åt att borra två filterbrunnar i ett grustag i skånska Blentarp mellan Lund och Sjöbo. Ett rejält ruskväder med regn, snöblandat regn och rejäl blåst gjorde att eleverna fick en bra ”reality check”.

– Det här blev en nyttig erfarenhet, att få känna på verkligheten även under mindre gynnsamma omständigheter. Det var lerigt och blött och de hade svårigheter att ta sig till och från borrplatsen, säger Johan Andersson på Geotec.

Utöver själva borrningen ingick alla moment vid en installation: foderrör svetsades, filter monterades, brunnarna rensades, el installerades, pumpar monterades och provades och kapaciteten mättes. Därefter avinstallerades och fylldes den ena brunnen helt. Den andra brunnen behölls, men alla installationer togs bort.

– Eleverna är duktiga, det är en bra årgång. De flesta är väldigt intresserade och aktiva. Och de bangade inte för vädret, säger Kenneth Nilsson på Kristianstad Water som var utbildare den första veckan.

Borrade ner till 70 meters djup

Under den andra veckan flyttades riggen till Stenberget inte långt från grustaget och eleverna fick borra i berg under Jan Berglunds ledning från Jannes Brunnsborrning. Även här lyckades man få vatten i brunnen.

– Vi borrade ner till 70 meters djup och de fick uppleva hur det går till när man hittar en vattenförande spricka. Det gav också tillfälle att diskutera exempelvis hydraulspräckning när man inte hittar vatten.

Sista dagen fick eleverna möjlighet att ställa frågor som de hade samlat på sig under fältborrningarna.

– Det uppskattade de väldigt mycket, det kan vara svårt att ställa frågor när man står ute med hörselkåpor på.

Ett mångfacetterat yrke

Jan Berglund tycker att årets klass är en av de bästa grupper han har haft.

– Alla var intresserade och tog emot kunskapen på ett bra sätt. Det här är ett mångfacetterat yrke med många olika moment som kräver olika kompetenser. Det har de fått inblick i nu under tuffa förhållanden, säger Jan Berglund.

– De här veckorna är som en förpraktik till praktiken, där eleverna får möjlighet att prova sina teoretiska kunskaper på ett bra sätt, förklarar Johan Andersson på Geotec.

Mellan den 5 mars och 18 maj är eleverna ute på praktik och är därefter färdiga borrtekniker.

Text: Lars Wirtén

Saga Hasund svetsar ett foderrör och säkerställer att det håller tätt. Foto: Johan Andersson.

Ibland sitter det hårt inne! Norbert Kaczmarczyk, Miroslaw Kowalski, Christoffer Stoltz och Majed al Othman får med förenade krafter loss en koppling som kärvar på pumpen. Kenneth Nilsson från Kristianstad Water övervakar att allt går rätt till. Foto: Johan Andersson.

Borrning i berg under blå himmel. Andra veckan erbjöd torrare förhållanden än första borrningsveckan. Samtidigt blåste det hårt och var kallt. Mhadi Muse, Majed al Othman, Norbert Kaczmarczyk, utbildare Jan Berglund från Jannes Brunnsborrning, Miroslaw Kowalski, Christoffer Stoltz och på knä Tony Urbanek framför utbildningsriggen. Foto: Ali Mohammed.

 

 

 

Geopraktisk visar nyanlända vägen till borrbranschen

Det är ingen arbetsförmedling, men väl en vägvisare till en bransch i behov av arbetskraft. Det handlar om Geopraktisk – webbsidan som vänder sig till nyanlända i Sverige för att skapa intresse för yrkesutbildningar och praktiskt arbete inom geologi.

En bit in på det nya året var det dags för kickoff och lansering av Geopraktisk, webbsidan som ska locka nyanlända att utbilda sig och söka jobb inom borrbranschen och gruvnäringen. Med arbetssökande som målgrupp informerar sidan, som är en del av SGU:s webbplats, om yrken där man arbetar praktiskt med geologi. Besökaren kan göra övningar för att se om han eller hon passar för ett sådant yrke.
Pontus Westrin på SGU är statsgeolog och projektledare för satsningen, som nu lämnat pilotstadiet och inledningsvis främst fokuserar på borrbranschen.
– Här kan besökaren läsa och lära om teknik, vägar till praktik, arbetstider, lön, anställningsformer, villkor i branschen, säkerhet och sådant som är viktigt att veta innan man kommer till en arbetsplats.
Allt är presenterat på lätt svenska och med hjälp av intervjuer, illustrationer, filmer och andra rörliga moment, kompletterat av en ordbok. Geotec är en av flera samarbetspartners som bidragit med information.

Framtidsbransch

Webbsidan presenterar yrket som ett uppdrag i en framtidsbransch. Utgångspunkten är att det byggs mer än på länge och då behövs det borrning, liksom för brunnar, bergvärme och prospektering av gruvor. Borrtekniker är ett yrke med en arbetsmarknad i hela Sverige – ett arbete som handlar om att ”jobba med teknik, vara utomhus, möta människor och arbeta praktiskt”.
– Vi pekar på en bransch där det finns jobb som vi tror kan intressera nyanlända. Kanske har man redan liknande yrkeserfarenhet från sitt hemland, eller är intresserad av att sätta sig på skolbänken. Utbildningsvägen till dessa jobb behöver inte vara lång, säger Pontus Westrin.
En grupp nyanlända har fått ge synpunkter på webbsidan under uppbyggnadsfasen.
– Vår testgrupp var mycket positiv till sidan. De tyckte det verkade vara ett spännande yrke och hade många frågor om jobb som borrtekniker.

Regeringsuppdrag

Bakgrunden till Geopraktisk är ett regeringsuppdrag som SGU fick 2014, att öka omvärldens kunskap om geologi. Ett delprojekt i det arbetet riktade sig till skolorna, SGU tog fram en webbsida med undervisningsmaterial för att belysa geologi ur ett samhällsperspektiv.
– Vi fick höra att även företag använde sidan, som introduktion för nyanställda. Toppen! Då skissade vi på att anpassa sidan till arbetssökande, och sen föddes idén om Geopraktisk. Vi skrev en ansökan till Tillväxtverket, som har regeringens uppdrag att bidra till enklare vägar till jobb, om medel för att utveckla vår webbplats, berättar han.
I april 2017 gav Tillväxtverket sitt stöd till en samfinansiering. Nu är pilotprojektet – ”en modell för digitala verktyg för att skapa enklare vägar till jobb” – färdigt och en webbsida ligger uppe.

SFI

För att nå målgruppen har SGU vänt sig till SFI, den kommunala vuxenutbildningen i svenska för invandrare. Tanken är att SFI-lärarna ska använda webbsidan och dess material och övningar i sin undervisning.
– Det är ett bra sätt för oss att bana väg för framtida rekryteringar, men också ett bra sätt att lära svenska, tycker Pontus Westrin. Vi hoppas att även Arbetsförmedlingen och branschen själv hjälper oss att lyfta webbsidan.
– Geopraktisk är inte någon garanti för att du får jobb som nyanländ, men ett verktyg för att göra vägen dit enklare och kortare. Ett sätt att skaffa sig bättre förutsättningar för att söka och få ett jobb.
Planen är att även sätta gruvnäringen under lupp samt att informera om hur det är att arbeta inom bergmaterialindustrin.
– Nyanlända är en stor och heterogen grupp, många är i arbetsför ålder och en viktig resurs. Svenskarnas intresse för yrkesutbildningar är begränsat och arbetsmarknaden står inför stora pensionsavgångar. Därför har webbsidan en viktig funktion att fylla.

Text: Mia Ising

Alla kollektorer ska vara P-märkta

På hemsidan www.ri.se finns både ”Lilla boken om P” och en informationsfilm. Sök på ”P-märkning”.

Det är nu tre och ett halvt år sedan den branschgemensamma överenskommelsen om att de kollektorslangar som används i Sverige ska vara P-märkta.

Med anledning av beslutet skickades ett informationsbrev ut. Det var undertecknat av Geotecs vd Johan Barth, SKVP:s vd Per Jonasson och Avantis dåvarande vd Michael Klasson. De formulerade sig bland annat så här:

”Möte 2014-08-22 angående märkning av kollektorer

Under fredagens möte mellan Pemtec, Muovitech, Uponor, Svenska Kyl- och Värmepumpföreningen, Avanti och Geotec togs ett gemensamt beslut att de kollektorer som används i Sverige skall vara P-märkta. Gällande normer för geoenergisystem skall också hänvisa till dokument där det framgår att det är P-märkning som gäller.”

Ett kvalitetsmärke

P-märket är Rise:s (tidigare SP-koncernens) eget kvalitetsmärke och kan finnas på både produkter och tjänster. Så här skriver Rise om P-märkningen:

Märkningen innebär att förutom lag- och myndighetskrav uppfylls även marknadens höga krav. P-märket betyder också att produkten eller tjänsten är typprovad och att tillverkarens eller utförarens egenkontroll övervakas av Rise.

Vad innebär då P-märkningen rent praktiskt när det gäller kollektorer?

Frågan går till Marcus Tillman, certifieringsingenjör på Rise och den som granskar testprotokollen och utfärdar certifikatet.

– Till exempel tittar vi på densitet, termisk stabilitet och smältindex. Det är tre egenskaper som ger förutsättningar för ett stabilt material med lång livslängd.

Kontrollerna i samband med P-märkning innebär även att kollektorns returböj testas.

– Vi gör dragprov på fogarna och vill då konstatera att materialet töjer sig och att det blir ett ”segt” brott; alltså att det inte går tvärt av. Dessutom ett så kallat ”bucklingstryck” som visar hur böjen klarar påfrestningarna.

– Vi gör också tryckprov vid 20 och 80 grader i upp till 1 000 timmar, säger Marcus Tillman.

Förutsätter avtal

Utöver de praktiska testerna, som kan göras av ett ackrediterat tredjepartslabb – till exempel Rise:s eget – förutsätter P-märkningen att tillverkaren tecknar avtal om tillverknings- och egenkontroll. Rise gör sedan årliga uppföljningar, där man kontrollerar att egenkontrollen skötts på rätt sätt och att inga förändringar av till exempel råvara eller dimensioner gjorts, så att produkten inte längre är densamma som P-märkningen gäller.

Rise granskar även tillverkarens kvalitetsledningssystem samt rutiner för hur man hanterar klagomål och reklamationer.

Text: Jörgen Olsson

Om Rise

Rise – Research Institutes of Sweden – är ett oberoende, statligt forskningsinstitut och innovationspartner. I internationell samverkan med företag, akademi och offentlig sektor bidrar de till ett konkurrenskraftigt näringsliv och ett hållbart samhälle.

Rise har 2 300 medarbetare som driver och stöder alla typer av innovationsprocesser.

Rise erbjuder 100-tal test- och demonstrationsmiljöer för framtidssäkra teknologier, produkter och tjänster.

 

Grundvattennivåerna har återhämtat sig

– Grundvattennivåerna har hämtat sig, förhållandevis fort och mycket.
Så sammanfattar Bo Thunholm på SGU grundvattennivåernas återhämtning efter den extrema torkan. Nivåerna är normala eller över de normala för årstiden i de små magasinen, och i stora delar av landet är de nära de normala i de stora magasinen.

Under 2016 och 2017 drabbades landet av de lägsta grundvattennivåenra sedan mätningarna startade för 50 år sedan. Idag är situationen en annan, visar färsk statistik.
– Nivåerna har stigit och tillgången på grundvatten är god eller åtminstone tillfredsställande i större delen av landet, även om lokala avvikelser kan förekomma, säger Bo Thunholm, ansvarig för SGU:s övervakningsprogram för grundvattennivåer.

Bo Thunholm vid ett av SGU:s 300 mätrör som håller koll på grundvattnet. Foto: Kajsa Bovin

De stora grundvattenmagasinen har nivåer nära – eller i förekommande fall till och med över – de normala i Götaland, västra Svealand, Västerbottens län samt Norrbottens län. Men i östra Svealand och en stor del av södra Norrland är nivåerna fortfarande under eller mycket under de normala.

Över förväntan

Att höstens nederbörd skulle leda till mer vatten i brunnar och täkter var väntat, men i stort är resultatet över förväntan, enligt Bo Thunholm. Det tar tid för grundvattennivån i ett större magasin att

repa sig, i en rullstensås kan det handla om månader och i värsta fall något år.
– Vi hade ett nederbördsunderskott fram till sommaren, vilket var särskilt påtagligt i södra Sverige. Men höstmånadernas nederbörd blev riklig och vände grundvattennivåerna till det bättre förhållandevis fort. Det händer ibland, att de återhämtar sig så bra.
– När vi talar om återhämtning från ”mycket låga nivåer” brukar de ligga på upp mot en meter under normalsituationen för månaden. Den återhämtning vi kunde se i januari, efter sommarens bottennivåer, var minst så stor och även större på sina håll. Exempelvis noterade vi en meters ökning i jordlagren i Liatorp i Småland, och hela två meter i den snabbreagerande berggrunden på Värmdö.

Undantag

Många kommuner tar vatten från stora magasin och är vana vid att ha en vattenförsörjning med god marginal. Nu har de fått uppleva andra tider.
– Särskilt i östra Svealand är läget fortfarande besvärligt. I Sala-trakten har grundvattennivån ökat med tre decimeter sedan i somras och på Gotska Sandön och i Böda på Öland med halvmetern.
– Trenden är uppåtgående här också och nivåerna är på väg att stiga, men flödet i rullstensåsarna är trögt och långsamt. Nu hänger allt på en fortsatt bra nederbörd!

Fotnot: SGU tar ett samlat grepp om informationen kring grundvattennivåer genom en ny webbportal som ger en överskådlig bild av grundvattenläget och visar hur det framtida klimatet påverkar grundvattnet.

Fakta: Fler kommuner skaffar reservvattentäkt

Mattias Gustafsson, statsgeolog på SGU. Foto: Aline Lessner

Trots de senaste årens extremt låga grundvattennivåer kunde SGU notera att i somras hade knappt en tredjedel av landets 290 kommuner en reservvattentäkt. Nu verkar trenden vända och flera kommuner borrar sig till en bättre beredskap. Mattias Gustafsson, statsgeolog på SGU:
– Kommunerna har lärt sig något av denna period av torka och kris i tillgången på grundvatten. Fler investerar i alternativ till ordinarie vattenförsörjning.
– Mörbylånga håller på att utföra en reservvattentäkt och Hässleholms kommun ska börja borra, fick jag information om nyligen. Båda borrar i annat område än där huvudkällan är.
Kristianstads kommun har också etablerat en ny täkt i ett nytt område. På Öland, som varit särskilt utsatt, har dessutom Borgholm både förstärkt befintlig grundvattentäkt och investerat i en avsaltningsanläggning.
Tillgången till grundvatten, drickbart eller för bevattning, är fortfarande problematisk på sina håll och flera kommuner samarbetar för att lösa resursfrågan. Mattias Gustafsson räknar med att fler kommer att borra för att ha en täkt i beredskap vid problem i huvudkällan.
–  Vi vill se det som ett långsiktigt klimatarbete, och även Livsmedelsverket gör sitt för att kommunerna ska säkra sin vattenförsörjning mot klimatförändringar. Att se över sin vattenförsörjning är att rusta för framtiden.

Text: Mia Ising

Borrstoppet tillfälligt hävt i Stockholm – nu ska politiker avgöra frågan

Borrstoppet i Stockholm är hävt. De som drabbades av det halvårslånga stoppet får nu retroaktiva tillstånd. Men exploateringskontoret vill få ett politiskt beslut på att återinföra stoppet.

I början av december gick Stockholm stad tillbaka till det gamla förfaringssättet, där trafikkontoret är remissinstans på ansökan om borrningstillstånd istället för exploateringskontoret. Samtidigt fick miljöförvaltningen i uppgift att ta upp de ärenden som hamnat i kö på grund av exploateringskontorets långa handläggningstid. Redan i januari hade kötiden minskat från tjugo till tolv veckor.

– Det går åt rätt håll, många har fått tillstånd nu, säger Anne-Lee Bertenstam, sektionsansvarig på Svenska Kyl & Värmepumpföreningen.

Men det betyder inte att hotet om borrstopp är avvärjt. Exploateringskontoret har för avsikt att lägga fram ett ärende under första halvåret till exploateringsnämnden för att få ett politiskt beslut på hur man ska förhålla sig till ansökningar om borrning.

”Går politikerna på förvaltningens linje, då blir det borrstopp igen”, konstaterar Anne-Lee Bertenstam på Svenska Kyl & Värmepumpföreningen.

– De vill fortfarande ha borrstopp, men insåg väl att det gick lite för fort när tjänstemännen beslutade att exploateringskontoret ska vara remissinstans. Går politikerna på förvaltningens linje, då blir det borrstopp igen, konstaterar Anne-Lee Bertenstam.

Endast under en övergångsperiod

Fabian Kjessler, enhetschef för markförvaltningen på exploateringskontoret bekräftar att återgången till trafikkontoret endast är tänkt att vara under en övergångsperiod.

– Vi vill ha ett politiskt beslut på ärendet. Nu har vi lyssnat på kritiken och sett att i vissa fall kan eller bör vi inte säga nej, i andra fall ska vi säga nej. Det var olyckligt att vi ändrade förutsättningarna så snabbt, då flera projekt var påbörjade när ansökningarna skickades in. Det behövs en övergångsperiod så att branschen i god tid vet vad som gäller när man ansöker, medger Fabian Kjessler.

Om ansökan gäller inom en tomträtt eller på en privat fastighet, kan inte exploateringskontoret säga nej, däremot påtala att det är olämpligt påpekar Fabian Kjessler. Vilket inte helt stämmer när det gäller tomträtter. En nyhet i tillståndsprocessen är att den som har tomträttsavtal först måste kontakta exploateringskontoret för att de ska kontrollera om det finns villkor i avtalen som förhindrar borrning. Det här tycker Svenska Kyl & Värmepumpföreningen känns rättsosäkert.

– Det är en ren tolkningsfråga. Det här är gamla skrivningar där det kan stå att det inte får anläggas en pannanläggning på fastigheten. Det avsåg oljepannor, men frågan är om exploateringskontoret kommer att hävda att det även gäller värmepumpar. Det är inte säkert att ett negativt besked går att överklaga, då det inte är en del av själva tillståndsgivningen, säger Anne-Lee Bertenstam.

Ska ses som ett förhandsbesked

Fabian Kjessler kan inte säga hur exploateringskontoret kommer att tolka gamla avtal, det är en av de frågor förvaltningen ska utreda vidare. Han menar att exploateringskontorets tolkning ska ses som ett förhandsbesked.

– Säger vi nej kan man ändå gå vidare med en ansökan och, om miljöförvaltningen lyssnar på oss, få ett avslag i ett beslut som sedan kan överklagas.

Exploateringskontoret håller nu på att ta fram ett ärende till nämnden.

– Vi hoppas att det kommer upp under våren. Vi vill få besked om hur vi ska förhålla oss och agera. För oss är det självklart att exploateringskontoret ska svara på dessa ärenden utifrån stadens roll som markägare.

Text: Lars Wirtén

Mattias Gustavsson förklarar utvecklingen av en av Skånes stora åsar, Romeleåsen, från tidsåldern kambrium till idag. På Romelåsen, cirka en mil utanför Lund, ligger ett nedlagt stenbrott; Knivsåsen. Idag är det ett populärt utflyktsmål och badplats. I stenbrottet bröts tidigare röd till gråröd gnejs.

Borrarelever på utflykt i den skånska geologin

Den 31 oktober åkte eleverna på borrteknikerutbildningen på exkursion i den skånska geologin.
– Det är en resa i tiden kan man säga, säger Mattias Gustavsson på SGU som var ciceron för dagen.

Kalkstenen i Bjärsjölagård, mellan Sjöbo och Hörby, bildades av ett rev under silurtiden. Kalkstenen både under- och överlagras av grå skiffer. Kalkstenen i Bjärsjölagård bröts för att brännas till jordbrukskalk och kalk till murbruk och puts. På bilden flankeras Mattias Gustavsson av Ali Mohammed och Mhadi Muse.

Helvetesgraven, Rövarekulan, Knivsåsen. Skåne är fullt av platser med fantasieggande namn. Det är också ett landskap fullt av olika typer av geologi. Inom en radie av fem-sex mil täckte Mattias Gustavsson in det mesta som borreleverna kan komma att stöta på när de går ut i arbetslivet som brunnsborrare.

– Skåne har den mest varierade geologin i norra Europa. Här finns nästan allt. Därför är det en fantastisk möjlighet att kunna ha exkursionerna i Skåne. Det blir en pedagogisk resa genom geologin och de miljöer som har bildat de olika bergarterna.

Exkursionen ramas in av förberedande och uppföljande teorilektioner. Mattias Gustavsson tycker att det är viktigt att eleverna får möjlighet att komma ut och skaffa sig insikt i hur olika borrmiljöer kan se ut i verkligheten.

– När de ska ställa upp riggen är det viktigt att kunna läsa av landskapet och de geologiska förhållandena innan de börjar borra. Det är ett sätt att vara förberedd på vad som kan komma att hända under borrningen. Det är också ett mycket uppskattat inslag i utbildningen.

Text: Lars Wirtén
Foto: Johan Andersson

 

 

Mattias Gustavsson förklarar utvecklingen av en av Skånes stora åsar, Romeleåsen, från tidsåldern kambrium till idag. På Romelåsen, cirka en mil utanför Lund, ligger ett nedlagt stenbrott; Knivsåsen. Idag är det ett populärt utflyktsmål och badplats. I stenbrottet bröts tidigare röd till gråröd gnejs.

Mattias Gustavsson förklarar utvecklingen av en av Skånes stora åsar, Romeleåsen, från tidsåldern kambrium till idag. På Romelåsen, cirka en mil utanför Lund, ligger ett nedlagt stenbrott; Knivsåsen. Idag är det ett populärt utflyktsmål och badplats. I stenbrottet bröts tidigare röd till gråröd gnejs.

 

 

Limhamns kalkbrott utanför Malmö är ett av norra Europas största dagbrott. Det är 1 600 meter långt och 800 meter brett med ett djup på 60 meter. Kalkstenen är av två sorter. Överst ett 15 meter tjockt lager av Köpenhamnskalksten, därunder Limhamnskalksten. Lagren i botten bildades i ett tropiskt hav för 60 miljoner år sedan. I stenen finns fossil av korall, sjöborrar, krokodiler och hajtänder. Dagbrottet invigdes 1886 och verksamheten upphörde 1993.

Hassan al Mansour, Norbert Kaczmarczyk, Miroslaw Kowalski och Majed al Othman blir förevisade Rövarekulan av Mattias Gustavsson.
Rövarekulan ligger mellan Hörby och Lund och är en smal dalgång, nedskuren i cirka 400 miljoner år gammal grå silurisk skiffer. Den utgör berggrund i ett nästan milsvitt bälte diagonalt över Skåne. Här finns flera källor där grundvattnet tränger fram. En av dessa utgör mätstation för SGU:s grundvattennät.

 

Helvetesgraven, strax norr om Sjöbo, är ett vattendränkt stenbrott i sandsten. Då sanden avlagrades var den troligen gråvit. Den röda färgen har uppstått senare när sandstenen blivit impregnerad av hematit, en trevärd järnoxid.

 

 

 

 

Riksriggen testar borrparametrar

I skånska Hörröd har ett grustag blottlagt urberget och därför valdes den platsen för borrningarna. Foto: Riksriggen

Lunds universitets forskningsrigg för djup kärnborrning, Riksriggen, har under hösten borrat i skånska Hörröd. Syftet är att se vilken inverkan på borrkronan olika parametrar har.

Riksriggen borrade tre olika 130 meter djupa borrhål. I det första borrhålet användes de rekommenderade parametrarna för rotation och sjunkhastighet. I det andra borrhålet ökades sjunkhastigheten betydligt, samtidigt som rotationen var lägre. I det tredje slutligen användes mer moderata inställningar i form av lägre sjunkhastighet och högre rotation jämfört med rekommenderade parametrar. För varje borrhål användes helt nya borrkronor.
– Studenter i Uppsala kommer i vår att studera diamanterna i mikroskop för att bedöma slitaget på borrkronorna som en del i deras exjobb, säger Jan-Erik Rosberg som är föreståndare för Riksriggen.

Hur påverkas slitaget?

Ett annat exjobb kommer att studera hur geologin har påverkat slitaget, genom att titta på borrkärnorna och korrelera med slitaget på borrkronorna, samt med det kontinuerligt registrerade borrförloppet.
– Våra borrningar gav också möjlighet för personal på Atlas Copco att komma till borrplatsen och träna sig på riggen. Även studenter som går en kurs i fältundersökningsmetodik kunde komma ut och studera borrning i fält, förklarar Jan-Erik Rosberg.

Berget blottat

Hörröd, som ligger söder om Kristianstad på Linderödsåsen, valdes på grund av det grustag som finns på orten och där urberget på några ställen ligger blottat vid ytan.
– Vi ville absolut inte borra i jordlagren utan kunna borra uteslutande i hårt berg. I ett grustag stör vi dessutom inte omgivningen, så Hörröd var perfekt. Där är berget dessutom av bättre kvalitet än runt Lund, där det är mer uppsprucket.
Jan-Erik Rosberg hoppas att resultatet av borrningarna ska kunna appliceras av branschen genom att möjligen kunna optimera slitage och hastighet bättre genom använda optimala borrparameter och inställningar.
– Det är en kombination av att kunna borra snabbare och slippa byta borrkronor lika ofta och samtidigt få en hög kärnåtervinning. Där kan man spara mycket tid och därmed pengar.

De fortsätta djupborrningarna

Analyserna från Hörrödsborrningarna kommer troligen vara klara i början av sommaren 2018.
Framöver hoppas Jan-Erik Rosberg kunna få ihop finansiering till några grundvattenrelaterade projekt för att undersöka framtida akvifärer, samt inte minst att kunna göra en fortsättning på Åreborrningen 2014, då Riksriggen borrade ner till 2 496 meter.

Text: Lars Wirtén

Riksriggen

• I november 2009 tilldelades Teknisk Geologi, Lunds universitet, ett anslag från Vetenskapsrådet på 25,8 miljoner kronor för att bygga upp en nationell forskningsinfrastruktur för djup kärnborrning. Den nationella infrastrukturen ska vara en resurs för forskare från universitet, högskolor och andra organisationers forskningsverksamhet, enligt vetenskapsrådets föreskrifter.
• Under åren 2010 till 2012 pågick ett intensivt upphandlingsarbete för att införskaffa och bygga upp verksamheten, som nu går under namnet Riksriggen. I april 2014 tilldelades Teknisk geologi och Riksriggen ett driftsbidrag från Vetenskapsrådet.

Hörrödsborrningarna

• Tre borrhål, cirka 130 meter djupa.
• Borrningen utfördes med dimension N, håldiameter 75,7 mm, kärndiameter 47,6 mm.
• Dominerande bergart i området är en finkornig ortognejs.
• Borrningarna ingår i det EU-finansierade infrastrukturprojektet I-EDDA.
• Borrningarna utfördes som ett samarbete mellan Lunds och Uppsala universitet, RISE, LKAB och Atlas Copco.

Äspölaboratoriet: En testbädd för forskning i bergsdjupet

På nästan 500 meters djup i urberget utanför Oskarshamn har det i 25 år bedrivits fullskaliga försök kring slutförvaringen av det använda kärnbränslet från de svenska reaktorerna. Nu är studierna och undersökningarna i Äspölaboratoriet snart klara.

– Men SKB vill gärna och aktivt medverka till att anläggningen görs tillgänglig för nya angelägna forskningsändamål. Den är en utmärkt miljö för forskning kring förhållanden djupt nere i berget, säger Mats Ohlsson, koordinator för externa relationer vid Äspölaboratoriet i Oskarshamn.

Mats Ohlsson har jobbat på Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, sedan 1991. Nu, när forskningsanläggningen börjar spela ut sin roll vad gäller forskning och teknikutveckling kring slutförvaring av använt kärnbränsle, jobbar han och SKB tillsammans med Oskarshamns kommun på ett par olika spår för anläggningens framtid:

– Dels samarbetar vi med ett antal universitet och tekniska högskolor, under samordning av KTH i Stockholm. Det har alldeles nyligen resulterat i att universiteten har lämnat in en behovsanmälan till Vetenskapsrådet i syfte att kvalificera Äspölaboratoriet som en potentiell nationell forskningsinfrastruktur. Kvalificeringen syftar till att få behörighet till Vetenskapsrådets utlysning 2019, säger han.

Mats Ohlsson, koordinator för externa relationer vid SKB:s anläggning Äspölaboratoriet i Oskarshamn. Foto: Johan Barth.

Konkret handlar det om att söka driftmedel för Äspölaboratoriet. Ett huvudtema för den forskning som är tänkt att bedrivas handlar om att fortsätta studera de geovetenskapliga förhållandena på stort djup i berggrund. Den kunskapen är värdefull när till exempel utvinningen av geoenergi går mot allt större djup.

Finns behov av testbädd

Det andra spåret gäller samverkan med olika delar av svenskt näringsliv.

– Genom det statliga innovationsprogrammet InfraSweden2030 fick vi finansiering till en förstudie tillsammans med bland annat de stora bygg- och anläggningsföretagen. Den föll väl ut. Företagen har bekräftat att det finns ett behov av en nationell test- och demonstrationsanläggning – en testbädd – som till exempel Äspölaboratoriet.

– Nu arbetar vi med en ny ansökan; en fortsättning av förstudien där vi bland annat ska specificera vilken tillämpad forskning som är mest aktuell och angelägen. Vidare behöver ett konsortium bildas för att komma vidare i testbäddsutvecklingen.

Decennier av forskning

Historien tar annars sin början redan 1977, när SKB inleder sin forskning kring slutförvaringen av det använda svenska kärnbränslet, som måste slutförvaras säkert i minst 100 000 år.

De allra första försöken gjordes i en nedlagd gruva (Stripa gruva i Bergslagen), men snart stod det klart att forskningen och teknikutvecklingen måste ske i mer jungfruligt berg. Beslutet att bygga ett underjordslaboratorium togs 1986. Några år senare, efter omfattande undersökningar av berggrunden, lokaliserades laboratoriet till Äspö och 1990 startade bygget. En 3,5 kilometer lång ramp och en spiralformad tunnel leder ner till 460 meters djup.

– Efter omfattande studier har det framkommit att det behövs 500 meter bergtäckning för att avfallet ska ligga säkert och oåtkomligt och att där råder syrefria förhållanden. Vi har mycket god kunskap om berget ända ner till 1 000 meters djup och vårt djupaste borrhål går ner till drygt 1 600 meter, säger Mats Ohlsson.

Robotar för kopparkapslar

Nere i berget har det i 25 år gjorts fullskaliga försök för att utveckla och demonstrera tekniken (KBS-3-metoden) som ska användas vid slutförvaringen av det använda kärnbränslet. Man har bland annat drivit horisontella tunnlar och utvecklat deponeringsmaskiner och robotar som ska hantera kopparkapslarna med det använda kärnbränslet. Försök pågår fortfarande bland annat kring hur deponeringstunnlarna ska förslutas.

Före årsskiftet väntas Mark- och miljödomstolen komma med ett utlåtande om SKB:s förslag till system för slutförvaring, som om det därefter blir godkänt av regeringen ska ske i Forsmark.

Fin arbetsmiljö i berget

Oavsett hur utslaget blir ser Mats Ohlsson och medlemmarna i den blivande industriella intresseorganisationen en rad framtida användningsområden för Äspöanläggningen.

– Äspö ligger i det småländska kustlandskapet med natursköna omgivningar. Att vara nere i berget är som att befinna sig i en kombination av en gruva och en tunnelbanestation. Det är en ren, ljus och fin miljö med välutvecklad kommunikation i form av tele- och dataöverföring. Här finns containrar som är inredda som kontorsrum. Det är dränerat och asfalterat. Gods- och utrustningstransporter sker med fordon längs tillfartstunneln och persontransporterna med hiss från Äspö forskarby ned till de olika experimentplatserna, berättar Mats Ohlsson.

Mer infrastruktur under mark

– Framtida tillämpad forskning kan gälla att utveckla ny teknik för borrning och tunneldrivning och att bli bättre på att täta urbergets vattenförande sprickor.

– Vidare går trenden mot att de stora städerna flyttar ner och bygger ut infrastruktur under mark. Det ställer alldeles särskilda krav på hur man bygger. Och kommer vi dit att folk även ska jobba huvudsakligen under mark blir även frågor kring arkitektur och belysning aktuella.

– Det är även intressant att studera hur föroreningar sprider sig i berg och här har vi inledande samtal med expertis på Chalmers i Göteborg.

Möjligheter för geoenergi

Även Svenskt Geoenergicentrum är en av intressenterna.

– Man kan tänka sig att göra studier av sprickflöden, alltså hur grundvattnet rör sig i sprickor på stora djup och även att studera sprickorna i sig, säger Signhild Gehlin på Svenskt Geoenergicentrum.

– Ett annat område kan vara kemikalier – hur beter de sig vid olika djup och med olika tryck-och syreförhållanden.

Text: Jörgen Olsson

Nu kommer tester för små vattenfilter

I Norrtälje håller ett testcenter för vattenfilter till enskilda brunnar på att byggas upp.
– Vid centret ska vi testa att filtren verkligen lever upp till det leverantören lovar, säger Amelia Morey Strömberg, verksamhetsledare vid Utvecklingscentrum för vatten på Campus Roslagen.

Bakgrunden är att det idag inte finns några krav på tester av vare sig reningsgrad eller hållbarhet för filter till enskilda anläggningar, det vill säga dricksvattentäkter för under 50 personer eller under 10 kubikmeter per dygn.

Foto: Pixabay

– Att den här delen av filtermarknaden är oreglerad skapar ett mycket svårt läge för konsumenterna. De har inget att jämföra med och kan bara lita på leverantören. Det finns väldigt många seriösa aktörer på marknaden, men det finns även andra som inte är lika seriösa, säger Amelia Morey Strömberg.

Hon är civilingenjör och har i 20 år jobbat med VA-frågor i olika kommuner. Nu är hon verksamhetschef vid Utvecklingscentrum för vatten på Campus Roslagen, som är Norrtälje kommuns center för utveckling och utbildning. Vid SGU:s arrangemang Grundvattendagarna redogjorde hon bland annat för bakgrunden till det testcenter som nu är på gång och väntas kunna starta verksamheten till våren:

En miljon har enskilt vatten

– I Norrtälje kommun har vi 30 000 enskilda brunnar, vilket gör oss unika i Sverige. Men omfattningen är mycket större än så. En miljon människor i Sverige har enskilt vatten och eller avlopp året runt och ytterligare mellan en halv och en miljon har det en del av året vid sina fritidshus. Vi har genom åren haft mycket kontakt med konsumenter och det är inte ovanligt att de har filter som är installerade på 1970-talet. Men de vet inte vad det är för ett filter och det har aldrig blivit bytt.

Svårt för konsumenter

I Sverige finns idag mellan 30 och 40 filtertillverkare, berättar Amelia Morey Strömberg. Filtermassan är i många fall densamma, som tillverkaren sätter i sitt eget skal.

– Att marknaden för filter till små anläggningar är oreglerad gör läget svårhanterat för privata konsumenter och samfälligheter. Idag går det inte att jämföra hur effektivt ett filtermärke är jämfört med ett annat. Inte heller hållbarhetsaspekterna går att jämföra – hur mycket el drar filtret, hur ofta behöver det bytas, hur mycket vatten använder det till självrengöring?

Filtertest simulerar helår

Därför arbetar nu Utvecklingscentrum för vatten med statliga Vinnovapengar med att bygga upp ett testcenter.

– Vi bygger det i ett tidigare vattenverk där det finns tre gamla brunnar, som tidigare haft kvalitetsproblem så de kommer att utgöra en bra testmiljö. Men vi ska även kunna förorena vattnet med ett ämne i taget för att testa filter även på det sättet.

Filtren ska testas under loppet av 31 veckor, enligt en matris som simulerar ett helår, med vardags- och helganvändning av vatten och avlopp.

– Vi kommer även att simulera semesterdrift, elavbrott samt stor fest, säger Amelia Moray Strömberg.

– Vår tanke är att tillverkare ska komma till oss för att få sina filter testade och certifierade. Dels ska vi certifiera att de renar det som sägs att de ska, dels gradera dem enligt ett antal hållbarhetsparametrar. Bytesfrekvensen är en av dessa, men även vattenanvändningen vid självrengöring – det är en viktig aspekt i tider av lågt grundvatten och vattenbrist.

Parametrar som testas

Just nu pågår arbete med faktainsamling för att göra bilden av filtermarknaden för enskilda brunnar mer komplett.

– Dessutom ska vi besluta vilka parametrar vi ska börja med att testa. Metaller, främst järn och mangan men även arsenik samt bakterier ligger bra till. Dels är de enkla att mäta, dels är de bland de vanligaste problemen med dricksvatten från egen brunn, säger Amelia Moray Strömberg.

Arbetsnamnet på testcentret är Poseidon. Exakt hur certifieringen kommer att utformas och åskådliggöras är inte klart:

– Vi arbetar med en idé med två droppar, som kan ha olika fyllnadsgrad beroende på hur filtret presterar. En droppe för reningsgraden och en för hållbarheten.

Text: Jörgen Olsson