Kommuner saknar mandat mot privata pooler

Joakim Nilsson, Karlskrona kommun.
FOTO: PRIVAT.

På många håll, särskilt i sydöstra Sverige, har torkan och vattenbristen på senare år varit påtaglig och ett högst märkbart problem både för konsumenter med privata brunnar och för kommunala vattenbolag.

Samtidigt anläggs det privata pooler i stor omfattning – pooler som kräver väldiga mängder vatten när de ska fyllas. Borrsvängen kollade läget med ett par kommuner och vattenförvaltare om vad som egentligen gäller.

– Om vi har gått ut med ett bevattningsförbud är det solklart: Då får man inte fylla några pooler. Men det är å andra sidan det enda mandat och de enda muskler vi har. I övrigt kan vi bara ge tips och råd för att spara på vatten, det vill säga att fylla poolen långsamt och att helst göra det nattetid när belastningen på nätet är låg, säger Joakim Nilsson, kvalitetschef på VA- och Hamnavdelningen i Karlskrona kommun.

Utöver problemet med den stora vattenåtgången kan en fyllning av en stor pool sänka trycket i ett litet vattenledningsnät så mycket att det uppstår problem med missfärgning av vattnet.

Förutom de bygglovspliktiga poolerna har han på senare år sett en ökning av stora, uppblåsbara pooler. De tar också stora mängder vatten och till skillnad från byggda pooler måste de tömmas helt och fyllas igen efter och inför varje säsong.

– Tömningen är en annan sak som är värd att nämna. Egentligen ska man avklorifiera vattnet innan man tömmer poolen; vi vill inte ha ut allt det kloret varken i naturen eller i spillvattennätet. Men våra möjligheter att kolla är mycket begränsade. Jag hade egentligen önskat att vi hade mer att ta till när det gäller poolerna än det allmänna bevattningsförbudet, för jag tycker att man ska använda vårt gemensamma dricksvatten på ett förnuftigt sätt, säger Joakim Nilsson.

Suzan Nilsson, tf VA-chef i Västerviks kommun. FOTO: PRIVAT.

Vad har då kommuner för praktiska möjligheter att kolla att poolfyllning – eller annan vattenanvändning som inte är tillåten vid bevattningsförbud – inte sker ändå, och vilka kan konsekvenserna bli?

Frågan går till Suzan Nilsson, tillförordnad VA-chef i Västerviks kommun.

– Vi åker ju inte ut och kontrollerar överallt utan vi får hålla oss till att informera i alla kanaler. Däremot händer det att grannar rapporterar att någon fyller poolen trots att det råder bevattningsförbud. Då kontaktar vi fastighetsägaren, som kanske har missat informationen. Vi är i första hand intresserade av att informera med hållbarhet i fokus och att fastighetsägarna ska samarbeta, inte av att bestraffa.

Rent teoretiskt kan kommunen stänga av vattnet till en fastighet där ägarna inte respekterar ett bevattningsförbud.

– Men än så länge har vi inte hamnat i ett läge där det blir fråga om sanktioner. Dessutom har vi en skyldighet att leverera vatten till hygien och matlagning, så i ett sådant fall hade vi behövt hänvisa till närmaste tappställe där man kan hämta vatten. Men vi vill alltså i första hand samarbeta och informera, säger Suzan Nilsson.

Västervik är en till ytan mycket stor kommun, särskilt i förhållande till grannkommunerna och vi producerar stora mängder dricksvatten.

– Jag kan inte säga att vi märker någon påverkan i produktionsvolym i samband med att folk fyller sina pooler. De enskilda fastigheternas förbrukning övervakas inte kontinuerligt och alla fastighetsägare tömmer inte heller sina pooler helt. Det brukar räcka med att sänka vattennivån något inför vintern. Detta gör att det inte går åt lika mycket vatten när poolsäsongen drar i gång igen, säger Suzan Nilsson.

TEXT: JÖRGEN OLSSON

Uppsala växer – och utreder nya vattentäkter

Maria Lindqvist Pettersson.

Uppsala är en av Sveriges kraftigast växande kommuner, utanför Stockholmsområdet. I centrum för expansionen står det så kallade Uppsala-paketet, med bland annat ny järnväg och 33 000 nya bostäder. Hur hänger vattenförsörjningen med i den snabba expansionen?

Uppsala-paketet är ett mångmiljardavtal, i vilket staten investerar i nya järnvägsspår mellan Uppsala och Stockholm, en ny järnvägsstation söder om staden och en ny spårväg. I gengäld garanterar Uppsala 33 000 nya bostäder i de södra stadsdelarna.

Samtidigt expanderar Uppsala även norr om staden, framför allt genom att Storvreta kommer att växa etappvis. Detta i en kommun som i dag är helt beroende av grundvatten för sin dricksvattenförsörjning. Men expansionen kan leda till att Uppsala i framtiden kommer att hämta vatten även från Dalälven.

Fullt upp

Uppsala tätort är byggd på Uppsalaåsen, varifrån staden också hämtar sitt dricksvatten. Orterna runtomkring försörjs av andra, borrade grundvattentäkter. Den planerade expansionen gör att det är fullt upp på Uppsala Vatten och Avfall, där Maria Lindqvist Pettersson är utredningsingenjör.

– Vi jobbar både med utredningar av behov och tillgång och vilka tillstånd vi behöver söka för vattentäkterna. Utifrån kommunens befolkningsprognoser och den planerade tillväxten bedömer vi vilka orter vi ska prioritera. Vi genomför även fältförsök som provpumpningar för att trygga vattenförsörjningen, berättar Maria Lindqvist Pettersson och fortsätter:

– Vissa orter som Storvreta kommer att växa, där projekterar vi ett nytt vattenverk för att kunna leverera tillräckligt med dricksvatten. Vi kommer också behöva utöka råvattentillgången med fler brunnar.

Behöver ny vattenresurs

För att få en bättre redundans bygger Uppsala Vatten och Avfall överföringsledningar mellan det växande Storvreta och ett par andra orter, så att flera täkter kan försörja Storvreta och vice versa.

När det gäller Uppsala stad behöver kapaciteten öka även där. Ett nytt vattenverk även i staden är under utredning.

– Vi behöver både fler brunnsområden och större infiltrationskapacitet i Uppsalaåsen till 2030. I dag fyller vi på åsen med vatten från Fyrisån, men behöver utreda hur länge åns vatten räcker och hur vi kan optimera systemet. Vi behöver dessutom ytterligare en vattenresurs till staden. Därför kommer vi att utreda Dalälven som ett alternativ, främst som infiltrationsvatten. Men vi kan inte utesluta att vi kommer att behöva det även som en ytvattenresurs, säger Maria Lindqvist Pettersson.

Det är stora vatteninvesteringar framöver, inte minst ett nytt vattenverk för staden?

– Ja, det skulle jag vilja säga. Det kom egentligen inte som en överraskning. Det har funnits en strategi för ett tredje vattenverk under en längre tid.

Upplever du att det finns en medvetenhet om vattenfrågorna i kommunen?

– Jag tycker att den har hamnat högre upp på agendan. De torra somrarna har gjort att många kommuner har upptäckt att vattenresurserna inte räcker hur länge som helst. Vi behöver använda dem vi har smart och effektivt.

Kan tillgången på vatten sätta stopp för en planerad expansion?

– Ja, det kan den göra. Men många städer har byggts kring vattenresurser. För andra blir det en ekonomisk fråga. Vatten finns, det är bara en fråga om avstånd och kostnad.

Kommer de stora satsningarna på infrastruktur, ny järnväg och spårväg, att påverka vattenresurserna?

– Vi har våra vattentäkter i huvudsak norr om Uppsala och den största expansionen planeras i de sydöstra stadsdelarna. Men eftersom åsen löper under hela staden kan det finnas vissa utmaningar. Det krävs genomarbetade underlag för att visa att de detaljplaner som tas fram är genomförbara, utan att äventyra yt- och grundvatten. I de fall där det råder osäkerhet om risk för påverkan på grundvattnet ska försiktighetsprincipen gälla.

– Spårväg och nya broar kan riskera att påverka grundvattnets kvalitet. Därför är det väldigt viktigt att utföra relevanta utredningar och skyddsåtgärder, både i byggskedet och för att säkerställa det långsiktiga skyddet.

Kommer vattnet att räcka till alla nya Uppsalabor?

– Ja, när vi har genomfört våra satsningar kommer det att räcka. Men en så utmanande stadsutveckling gör att samarbetet med kommunen och andra intressen måste fungera, att vi har förståelse för varandras perspektiv och förutsättningar. Den här expansionen innefattar väldigt stora frågor och händelser.

TEXT: LARS WIRTÉN

Vatten – rent av livsavgörande

Vatten är grundläggande för vår överlevnad. Ändå saknar var tredje människa på jorden möjlighet att få rent vatten. Vad är då rent vatten? Vi frågade några experter i ämnet.

SGS Analytics är specialiserade inom vatten- och livsmedelsanalyser och har bland annat ett avancerat laboratorium för miljögiftsanalyser. Man erbjuder ett brett spektrum av analyser inom företagets fyra huvudområden som är vatten, livsmedel, fasta material och luft. Magnus Berglund, affärsutvecklingschef och Matilda Dahlin, e-handelsansvarig, har båda mångårig erfarenhet av vattenanalys och vet hur man upptäcker dåligt vatten. Tyvärr räcker det inte med att vattnet smakar och luktar gott för att man med säkerhet ska veta att det är rent.

– Man måste analysera ned på bakterienivå för att få svar på den frågan, säger Magnus. Precis som Livsmedelsverket rekommenderar vi att man analyserar vattnet minst var tredje år. Helst varje år om man har barn som ska dricka det.

– Det är viktigt att göra kontroller ofta och med jämna mellanrum då vattnet förändras med tiden. Inte bara från år till år utan även mellan årstiderna, säger Matilda.

Första dygnet kritiskt

Dåligt vatten upptäcks alltså oftast inte förrän det analyseras av ett ackrediterat labb. Hur går då en analys till rent praktiskt? Först och främst måste brunnsägaren ta ett vattenprov och lämna in det till labbet helst samma dag, dock senast inom 48 timmar. Och det gör man lättast på en av de många inlämningsstationerna som finns runt om i landet. Det är säkert och effektivt, försäkrar Magnus.

– Vi tar hand om provet direkt, säger han. Eftersom det första dygnet är tidskritiskt har vi flera team som är specialiserade på olika testområden. Vattenprovet delas upp så att vi kan göra flera analyser samtidigt.

Ett 40-tal tester

I en normalbeställning ingår ett 40-tal kemiska tester. Bland annat så testas vattnet för odlingsbara mikroorganismer, det är bra indikatorer på om det förekommer inrunnet ytvatten eller om det finns ett läckande avlopp i närheten. Man undersöker dessutom provets grumlighet och färg eftersom det är ett mått på hur mycket partiklar som finns i vattnet. Hur det luktar ger en indikation på om det även finns andra problem med vattnet, det kan till exempel innehålla ämnen som inte analyserats. Man mäter dessutom konduktiviteten och det görs för att se hur stor vattnets förmåga är att leda ström. Är förmågan stor innebär det att vattnet innehåller höga halter av salt. När alla tester är klara görs en sammantagen bedömning av provet. Vattnet klassificeras som tjänligt, tjänligt med anmärkning eller otjänligt.

– Är vattnet otjänligt så rapporterar vi orsaken till det, säger Matilda. Vi återkopplar till kunden vilken parameter som avvikit och på vilken nivå de biologiska och kemiska halterna bör ligga. Vi ger också information om vad det innebär att ha höga halter av olika ämnen som till exempel närsalter och radon.

Magnus poängterar att det är särskilt viktigt för småbarnsföräldrar att hålla koll på halterna av närsalter i vattnet.

– Nitrit och nitrat kan hämma upptagningsförmågan av syre vilket inte är bra för barn under ett år.

SGS Analytics laboratorium gör ett 40-tal tester på ett vattenprov. Sedan lämnar de testresultaten till brunnsägaren som i sin tur kontaktar ett vattenreningsföretag som åtgärdar eventuella problemen utifrån labbets rapport.

Otjänligt blir tjänligt

Visar vattenprovet att man har otjänligt vatten i sin brunn så ska man inte oroa sig allt för mycket, menar Matilda. Det går oftast att åtgärda och det är sällan så illa att man måste borra en ny brunn.

– Vattnet går nästan alltid att rena, det är sällsynt att det behövs så stora ingrepp som att borra nytt, konstaterar hon. Ett vanligt problem är att brunnen får in ytvatten och då kan en brunnsborrare täta de övre lagren i brunnen, täta det befintliga foderröret eller sätta in nytt.

Markvattenläckage är dock vanligare i grävda brunnar än i borrade. Annars är inte skillnaderna så stora på olika brunnnar, berättar Magnus. Det brukar vara ungefär samma vattenkvalitet. Dock är vattnet i regel stabilare i en borrad brunn.

– Där är det oftare jämnare kvalitet på vattnet, det blir sällan variationer, säger han. Har man däremot en grävd brunn innebär det större risk att få problem med bland annat E-colibakterier, koliforma bakterier och närsalter.

Ny analys efter åtgärd

SGS Analytics ackrediterade laboratorium redovisar testresultatet men rekommenderar inte åtgärder. Att ordna problemet lämnar man till brunnsägaren som får ta kontakt med en brunnsborrare eller något av de företag som är specialiserade på att installera vattenrening. När problemen med brunnen är åtgärdade och man har kört anläggningen i ett år bör man skicka in ett uppföljande prov för att säkerställa att vattnet är tjänligt.

Har man för höga halter av närsalter i vattnet kan upptagningsförmågan av syre minska säger Magnus.

TEXT OCH FOTO: SIMON JOHANSSON

SGU:s grundvattensatsning har gett resultat på både kvantitet och kvalitet

Mattias Gustafsson.
Foto: Aline Lessner

SGU:s grundvattensatsning har pekat ut närmare 60 nya magasin i bristområden och även gett förbättrade prognoser samt mer detaljerad information om grundvattnets kvalitet.

Det säger Mattias Gustafsson, statsgeolog med ansvar för grundvattenfrågor i södra och sydöstra Sverige.

– I skiftet september/oktober inträffar den tid då grundvattennivåerna är som allra lägst. Vi har utfärdat varningar för risk för vattenbrist i en rad områden, något vi kan göra med större precision sedan vårt observationsnät byggts ut och till stor del automatiserats.

Mattias Gustafssons ansvarsområde är i stort sett identiskt med den del av Sverige där vattenbristen varit som svårast under delar av året de senaste åren. De aktuella varningarna för förhöjd risk för vattenbrist gäller Skåne och Blekinge, Kalmars, Kronobergs och Östergötlands län samt Gotland.

Han nämner de stora regnen som kom i augusti och menar att de kan rädda lite – men inte allt:

– Normalt sett sker ingen grundvattenbildning under sommaren, men när det kommer så stora mängder kan avsänkningen i magasinen trots allt hejdas lite.

Särskilt uppdrag

Under åren 2017–2020 hade SGU ett särskilt uppdrag med extra medel för en grundvattensatsning, för att förbättra kunskapen om framför allt bristområdena. Satsningen innebar bland annat att observationsnätet nu har dubbelt så många mätstationer som tidigare och att mätningarna sker automatiskt.

– I och med automatiseringen kan vi nu mäta flera gånger per dag. Vi har också utvecklat prognosverktyget, så att vi kan laborera med olika väderscenarier och spå lite in i framtiden. Vi baserar prognoserna på våra mätningar och information från SMHI. Det ger värdefull information som kommunerna använder som beslutsunderlag för till exempel bevattningsförbud, för allmänheten och för konsulter och kraftbolag. Ju bättre prognoser vi kan leverera, ju bättre kan samhället förbereda sig på en kommande bristsituation, säger Mattias Gustafsson.

Ökad kartläggning

Vidare har SGU fortsatt med helikopterburna kartläggningar med TEM-metoden, framför allt i sydvästra Skåne, på Listerlandet i Blekinge, på Östgöta- och Närkeslätterna samt i områden väster om Vättern.

– Metoden lämpar sig bäst på stora ytor där man har sedimentär berggrund eller stora jorddjup. Då är den effektiv och ger mycket information om riskområden och en bättre modell av hur berget ser ut.

Långa ledtider för ny vattentäkt

Med hjälp av informationen kan SGU till exempel peka ut områden och platser för nya vattentäkter. Ett utpekat område är några kvadratkilometer stort och beskrivs med 3D-modellering. Informationen kan användas som beslutsunderlag för att exploatera grundvattnet – men också för att skydda det.

När SGU levererat sina modeller är det upp till bland annat kommuner, konsulter och jordbrukare att ta informationen vidare och använda sig av den.

– Det handlar om långa ledtider med många processer innan en ny vattentäkt blir verklighet. Vi pekar ut områden där vi menar att det finns resurser som man kan använda om 10–15 år.

Under grundvattensatsningen har SGU kunnat peka ut närmare ett 60-tal ”nya” grundvattenmagasin av lite mindre storlek i de aktuella bristområdena i södra och sydöstra Sverige.

Beskriver kvaliteten

SGU har också förbättrat sina beskrivningar av grundvattnets kvalitet, berättar Mattias Gustafsson:

– Vi har försett dem med fler tabeller och förklarande text, bland annat kring tungmetaller och risk för PFAS, alltså högfluorerade ämnen. PFAS är ett reellt hot som bland annat lett till att man fått lägga ner vattentäkter, till exempel i Kallinge.

Nyligen har man identifierat ett område vid Funäsdalen, med grundvatten nära en stor skidanläggning.

– Det är ett riskområde för PFAS, eftersom skidvalla utsöndrar det, säger Mattias Gustafsson.

PFAS det stora hotet

Kommuners och länsstyrelsers intresse för grundvattenkvalitet är stort.

– De vill såklart veta så mycket som möjligt och vi ger en bred bild baserad på provtagningar på flera olika ställen i samma magasin. Kvaliteten inom ett magasin kan skilja sig en hel del, dels genom mänsklig påverkan som jordbruk eller industrier, dels naturligt i form av till exempel högre järnhalter eller lågt pH.

– Men PFAS är det värsta, eftersom det är svårt att filtrera bort eller åtgärda på annat sätt, säger Mattias Gustafsson.

Två av SGU:s nya automatiserade mätstationer. Till vänster en mätpunkt i jord på Lovön och till höger en som mäter nivån i berggrund i Östhammar.

TEXT: JÖRGEN OLSSON

Högtryck i vattenfrågorna

Det är högt tryck i vattenfrågorna just nu. Konsultbolagen har mer uppdrag än de hinner med och vattenförsörjningen syns alltmer i det offentliga samtalet.

Klimatförändringarna är starkt bidragande liksom förekomsten av alltmer föroreningar och kemikalier.

Borrsvängen har tagit tempen på vattnet genom att prata med några av de stora konsultbolagen.

Saskia Eriksson.

Ett förändrat klimat med längre perioder av torka och intensiva skyfall gör att många kommuner nu ser över sina vattenresurser. De som är beroende av mindre grundvattentäkter försöker hitta nya, större eller binda ihop flera till ett större sammanhängande system, berättar Saskia Eriksson, hydrogeolog på WSP i Växjö.

– Vi har fått uppdrag att göra förstudier kring möjligheten att slå ihop och hitta en gemensam, stor resurs för f lera kommuner.

Länsstyrelserna ger sedan årsskiftet bidrag för att inrätta vattenskyddsområden. Här finns ett stort, uppdämt behov ute i kommunerna, vilket märks hos konsulterna. Uppdragen kring vattenskyddsområden dominerar just nu och en del länsstyrelser hinner inte med att handlägga alla ansökningar, säger Saskia Eriksson.

– Det händer väldigt mycket kring vattenfrågorna, det finns mycket att göra. Det uppmärksammas även från politiskt håll.

Mer robust

Saskia Eriksson lyfter fram redundansen som en stor utmaning i framtiden för grundvatten som en dricksvattenresurs.

– Tillgången behöver bli mer robust. Det är därför kommuner försöker koppla ihop flera täkter för att säkra tillgången på dricksvatten. Man behöver även reservtäkter. Den som endast har grundvatten som resurs är sårbar. Många tittar därför på möjligheten att förstärka med en ytvattenresurs.

Det är inte bara tillgången på vatten som hotas av klimatförändringar och att en del kommuner expanderar med en växande befolkning. Även kvaliteten på grundvattnet är hotat.

– I Danmark hittar du någon form av bekämpningsmedel i nästan alla vattentäkter. Tyvärr kan det nog se likadant ut i lantbruksintensiva områden i Sverige. PFAS, som används i bland annat släckningsskum, är ett bra exempel. Hela Kallinges vattentäkt, i Ronneby kommun, slogs ut genom att ha förorenats av PFAS. Det kan finnas många andra hälso- och miljöfarliga ämnen vi inte känner till, vi hittar bara det vi letar efter. Mindre kommuner har inte resurser att mäta ofta och brett, men följer de krav och riktlinjer som Livsmedelsverket sätter kring olika ämnen, säger Saskia Eriksson.

Eva-Karin Jonsson.

Säkerhet allt viktigare

Eva-Karin Jonsson har jobbat som hydrogeolog och miljökonsult inom föroreningar i 30 år, de senaste tio åren på Afry (tidigare ÅF). Eva-Karin jobbar bland annat med byggnads- och infrastrukturprojekt och utredningar för industrin inför byggnationer eller försäljning av mark. Det blir med andra ord mycket grundvattenutredningar och analyser av föroreningar.

– I dag är det stort fokus på att skydda vatten som kan användas som dricksvatten. Det finns ett stort intresse runt föroreningsproblematik kopplat till grundvatten, säger Eva-Karin Jonsson.

Begränsad kunskap

Problemet med föroreningar är att kunskapen om vilka kemiska ämnen som kan finnas i vattnet fortfarande är begränsad. Ständigt upptäcks nya ämnen som kan vara farliga och som kan finnas på många platser. PFAS och mikroplaster är två sådana exempel. På flera platser har små mängder plaster uppmätts i kommunalt dricksvatten.

– Där man har plastprodukter utomhus som är utsatta för stort slitage, till exempel konstgräsplaner, tycker jag att man ska vara extra försiktiga och utreda risken för påverkan på grundvatten. Det gäller alla kemikalier överlag, menar Eva-Karin Jonsson.

Fokus på kemi

Hon tycker ändå att utvecklingen går åt rätt håll.

– Med den nya kemikalielagstiftningen i EU, Reach, är det större fokus på kemiska ämnens påverkan på miljö och människa. Det är viktigt att försöka hitta vilka kemiska ämnen som kan vara farliga. Dessutom har vi blandningar av kemiska ämnen i oändliga kombinationer som vi inte vet något om. Men vi lär oss mer och mer.

Eva-Karin Jonsson bekräftar att kommunerna är mycket aktiva när det gäller att inrätta och uppdatera vattenskyddsområden och att hitta nya vattenresurser som reservtäkter.

– Säkerhetsaspekten kommer in alltmer, både vad gäller back-up och att minimera risken för åverkan och attentat.

Linn Ödlund Eriksson.

Mer känsligt

Linn Ödlund Eriksson på Sweco pekar på klimatförändringarna som den faktor som påverkar vattenfrågorna mest just nu. Många uppdrag handlar om att hjälpa kommuner med vattenförsörjningen.

– Både torka, nederbörd och förändrade nederbördsmönster påverkar grundvattenbildningen och hur mycket grundvatten kommunerna kan ta ut. Tillgången på vatten kan bli känslig och kommunerna behöver tänka på att ha reservvatten och att sprida riskerna.

Hon efterlyser bättre samverkan mellan konsulter, byggbranschen och akademin när det gäller hur klimatförändringarna påverkar vattentillgången.

– Det finns mycket kunskap i branschen men också mycket osäkerhet kopplat till klimatet. Att det förändras vet vi, men exakt hur det kommer att påverka vattnet vet vi inte. Det är en stor branschutmaning. Det krävs forskning och att myndigheterna arbetar aktivt med vattenfrågorna.

Jag saknar en gemensam riktning eller instruktion för branschen.

Påverkar beräkningar

Linn Ödlund Eriksson arbetar främst med grundvattenfrågor i större bygg- och infrastrukturprojekt. Förändringarna i klimatet påverkar även de modelleringar och beräkningar som ligger till grund för konstruktionerna under mark.

– Det vi bygger i dag ska hålla i kanske hundra år, men nu vet vi inte hur grundvattennivåerna kommer att se ut i framtiden. Vilken grundvattennivå vi räknar med är viktigt för att konstruktionerna ska hålla över tid. Det kan vara extra intressant i områden nära ytvatten. Är det ytvatten eller grundvatten som riskerar att sjunka respektive stiga, eller både och?

– Det finns också projekt under mark där man utnyttjar vattnets bärkraft. Förändras grundvattnet kan hela konstruktionen påverkas.

Behöver uppdateras

Utöver osäkerheterna kring klimatet lyfter Linn Ödlund Eriksson lagstiftningen och avvägning av olika intressen som två utmaningar kring grundvattnet.

– Jag tror att lagstiftningen och kriterierna för infrastruktur- och byggprojekt behöver uppdateras för att möta de framtida utmaningarna på ett bättre sätt.

Linn Ödlund Eriksson bekräftar att efterfrågan på vattenkompetens är stor.

– Det finns väldigt mycket jobb. Ibland önskar jag att vi som jobbar med grundvatten kunde klona oss för att kunna hjälpa till överallt där vi behövs. Det är ett positivt tecken på att vattenfrågorna nu lyfts alltmer, men det blir samtidigt tydligt att vi inte är så många som jobbar med just grundvatten. Vi behöver bli fler – inom alla typer av vattenfrågor.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: ISTOCKPHOTO

Medlemmarna: Bränslet gör den stora skillnaden

Martin Johansson, FBB Finspångs Brunnsborrning.
Foto: Privat

Hur går det egna arbetet med grön omställning när det gäller till exempel återvinning och bränsleförbrukning? Och hur viktiga är miljöaspekterna i upphandlingar och anbud? Borrsvängen har stämt av läget med några medlemsföretag.

Martin Johansson, FBB Finspångs Brunnsborrning:

– Drivmedlet är det stora området för oss. Vi förbrukar en större mängd diesel i verksamheten och i vår strävan att minska vår påverkan gentemot miljön har vi lyckats reducera mängden bland annat genom att investera i moderna och effektiva borriggar, lastbilar och kompressorer. Vi har också skaffat ett ordersystem som gör att vi kan planera jobben bättre så att våra transporter mellan de olika arbetsplatserna minskar. Bättre planering leder nu till att vi kan utföra våra arbeten mer områdesvis och undviker att köra så mycket kors och tvärs rent geografiskt.

FBB:s satsning på att få ner dieselförbrukningen har burit frukt. Under de senaste tre åren har bränsleförbrukningen minskat med nästan åtta procent.

Återvinningen är ett bekymmer

– Vi sorterar såklart och vi har ett företag som kommer och hämtar vårt verksamhetsavfall. Men när det gäller plastslangen har vi inte riktigt kunnat lösa det, trots att vi försökt hitta olika återvinningslösningar, säger Martin Johansson.

Han upplever inte att kraven på miljöarbete och grön profil har skärpts på senare tid:

– Nej, tyvärr är det så att miljökraven snarare är väldigt lamt formulerade. Det är som att krav kopplade till miljöarbete och certifieringar inte riktigt har slagit igenom på beställarsidan, inte ens när det gäller miljöklassade motorer. Kraven kan finnas från beställare i samband med förfrågningar, men det är tyvärr sällan som det följs upp om entreprenaden verkligen utförs med efterfrågade krav.

Martin skickar också en passning till leverantörerna:

– Vi får till exempel inte tanka vissa fabrikat av maskiner med HVO, för då gäller inte garantin. Jag tycker att leverantörerna har ett ansvar här. Bränslet är den faktor där vi kan påverka som mest och min förhoppning är att vi på sikt kan göra en lika stor omställning som flertalet åkeriföretag har gjort, tycker jag.

Fr v GE Maskintjänsts vd Janne Pellikka och delägare Ralf Eriksson.
FOTO: Kjell Törmä

Janne Pellikka, GE Maskintjänst, Gällivare:

– Borrning är ju en klart mindre del av vår verksamhet, som domineras av jobb med bland annat grävmaskiner och hjullastare. Men vi gör vad vi kan. Det är kompressorernas bränsleförbrukning som är den stora delen kopplad till borrning och när det blir nyinvesteringar ser vi alltid till att satsa på den senaste tekniken med snålare och mer effektiva maskiner.

– Själva har vi geoenergi i alla våra lokaler, bland annat stora maskinhallar och vår mekaniska verkstad. Vi har också två vindkraftverk ute i Kalix skärgård som med 3,8 miljoner KW om året får kompensera en del för det smutsiga vi gör. Vindkraften har vi haft i snart 13 år och vi var också mycket tidiga med geoenergi – företagets grundare såg tidigt fördelarna med det energisystemet.

Tror på el och vätgas i framtiden

– I upphandlingar stöter vi sällan på krav, men vi är noga med att i våra anbud alltid komplettera med förslag på lösningar med till exempel HVO 100 eller andra CO2-kompenserande åtgärder.

– Gruvindustrin är en av våra största beställare och de börjar mer och mer att efterfråga kreativa lösningar, till exempel just när det gäller bränslet. På gruvsidan har man kommit långt med autonoma maskiner och vi tittar även mer på hybridmaskiner med en kombination av förbrännings- och elmotorer. Jag tror att vi är på väg mot en större och större elektrifiering, men man ska inte glömma vätgasen. Den kan få en viktig roll i de stora investeringar som väntar i Malmfälten. Hur och om vätgas kan användas i vår bransch är en fråga för framtiden.

Christian Dunkhols, Lebam Brunnsborrning.
Foto: Privat.

Christian Dunkhols, Lebam Brunnsborrning, Vagnhärad:

– I verksamheten försöker vi göra så litet avtryck vi kan. Vi satsar på moderna maskiner med miljömotorer – det gäller speciellt kompressorer och riggar som går mycket. Vi anstränger oss också för att optimera borrningen, ju fortare det går desto mindre bränsle går det åt. Bränslemängden per dag ökar, men bränsle per borrad meter minskar. Med de kompressorer på 25 bars tryck som vi hade för tio-femton år sedan gick det 2,5 liter diesel per meter, men nu när vi kör med dagerns maskiner och 35 bar ligger vi på strax under 1,5 liter metern. Tyvärr tycker vi att HVO 100 är för dyrt, annars hade vi gärna tankat maskinerna med det miljöbränslet.

Får betala för plastavfallet

– Vi sorterar allt avfall från verksamheten. När det gäller plasten handlar det om så små mängder och vi har hittills varit hänvisade till att lämna det för förbränning. Nu har vi hittat ett ställe i Södertälje, Tveta Återvinning, som tar emot plasten och materialåtervinner den. Men då får vi köra dit den själv och dessutom betala för att lämna det.

– När det gäller upphandlingar kan jag tyvärr inte säga att miljökraven spelar någon stor roll. Det är priset som styr och det är väldigt tydligt när det gäller de stora jobben. Det är väldigt sällan någon kräver ISO-certifiering eller miljömotorer, men det kommer kanske.

TEXT: JÖRGEN OLSSON

Eldrivna kompressorer rycker närmare – och materialen blir alltmer hållbara

Fredrik Ålund, sälj- och marknadschef på Atlas Copco. Foto: Atlas Copco

Kompressorn är den komponent i borrningen som har mest påtaglig och uppenbar påverkan på klimatet, då den drivs med diesel – än så länge ska sägas.

Även hammare och borrkronor har betydelse för klimatavtrycket. Ju fler borrmeter per timme vid ett givet tryck, desto mindre materialåtgång och dieselförbrukning och därmed utsläpp.

Inom gruvdriften har elektriska kompressorer slagit igenom på bred front. För brunnsborrare lyser däremot elektriska alternativ med sin frånvaro. Men den första elektriska, mobila kompressorn som kan leverera tillräckligt högt tryck för brunnsborrning rycker allt närmare. Nyligen lanserade Atlas Copco en mindre eldriven kompressor. Den är frekvensstyrd och ger ett tryck på 14 bar med ett flöde på 23–31 kubikmeter.

– Det är för lite för brunnsborrning, men till vissa grundläggningsarbeten fungerar den, säger Fredrik Ålund, sälj- och marknadschef på Atlas Copco.

Fredrik Ålund tror starkt på elektrifiering av kompressorer och menar att det bara är en tidsfråga innan även brunnsborrare kan köra elektriskt.

– Inom fem år har vi kompressorer som klarar upp till 35 bar. Jag tror till och med att det i framtiden kan bli krav på eldrift i storstäderna.

Flera fördelar

Fredrik Ålund ser både stora miljöfördelar och ekonomiska fördelar med elektriska kompressorer.

– Du slipper hantera diesel med transporter och risk för spill, och givetvis avgasutsläppen under drift. De är också mycket tystare vilket kan vara viktigt i stadsmiljöer. Sammantaget blir arbetsmiljön klart bättre.

– Ser vi det ur ett affärsperspektiv är de mycket billigare att driva, du räknar snabbt hem en elkompressor. Servicekostnaden är, precis som med elbilar, betydligt lägre. Elkompressorer håller också längre, så de behöver inte bytas lika ofta.

Kräver effekt på plats

Idel fördelar alltså. Men det finns en stor utmaning. När allt mer elektrifieras på anläggningsplatserna ökar även kraven på effekt.

– Det kommer ställa stora krav på att planera för både laddning och stora effektbehov. Infrastrukturen för bygg- och anläggningsplatser måste utvecklas.

Utöver mer framdragen effekt lyfter Fredrik Ålund även fram batteriteknik som kan förstärka effekten på plats.

– Vi lanserar mobila batterilager i höst och längre fram kommer vi kunna erbjuda större, containerbaserade batterier.

Biobränslen och bättre styrning

När det gäller befintliga dieseldrivna kompressorer kan alla från Atlas Copco köras på biodrivmedlet HVO 100.

– Många har kört på HVO under lång tid och har goda erfarenheter. Alla kompressorer uppfyller också kraven i Steg V, som är EU:s högsta krav vad gäller utsläpp av kväveoxider, säger Fredrik Ålund.

En bättre motorstyrning sänker förbrukningen och därmed utsläppen av växthusgaser.

– För några år sedan gick vi över från mekanisk till elektronisk styrning, vilket gör motorerna mer effektiva.

Fredrik Ålund känner av ett påtagligt tryck från marknaden i hållbarhetsfrågor.

– För några år sedan fick vi aldrig frågor om miljö och klimat. Nu levereras alla våra maskiner med miljödokument. Både våra kunder och deras kunder efterfrågar den typen av verifieringar.

Hybridrigg på gång

Hardab i Forshaga, som tillverkar och säljer borriggar, har utvecklat en helelektrisk rigg för gruvindustrin. För energi- och vattenborrning driver företaget ett utvecklingsprojekt för att ta fram en hybridrigg, med ett batteripaket och generator/elmotor. För hybridriggen håller Hardab också på att utveckla ett nytt hydraulsystem som kommer att minska bränsleförbrukningen ytterligare.

– Hybridtekniken ger ett energitillskott som gör att vi kan använda en mindre motor med lägre bränsleförbrukning och därmed utsläpp. Elektrifiering kommer mer och mer och vi tror mycket på hybridtekniken. Men vi tror inte på helt eldrivna riggar för energi- och vattenborrning på många år, säger Hardabs vd Bosse Sjöberg.

Skälet är infrastrukturen för el. Det saknas helt enkelt effekt där borrningarna ska göras.

– Du behöver mer ström än vad ett vanligt hus har tillgång till. Vi tror därför på att använda mindre och mer effektiva dieselmotorer som också kan köras på HVO 100, där batterier avlastar vid toppeffekterna, förklarar Bosse Sjöberg.

Hardab driver ett utvecklingsprojekt för att ta fram en elhybridrigg. På bilden en av företagets konventionella dieselriggar. Foto: Hardab

Fokus på material

På Sandvik och Mincon, som tillverkar hammare, borrkronor och annan borrutrustning, ligger fokus på hållbarhet i bokstavlig bemärkelse – det vill säga att produkterna ska hålla längre och klara fler borrmeter på kortare tid.

– Vi arbetar kontinuerligt med att utveckla ny hårdmetall som håller längre och som gör att det går åt mindre energi i borrningen, med minskade utsläpp av koldioxid som följd. Vi tittar till exempel på hammare som med bibehållen kapacitet förbrukar mindre luft. Det är en självklarhet och samtidigt en utmaning för hela branschen, säger Martin Lundgren, försäljningschef på Sandvik Rock Tools.

Trycket i hållbarhetsfrågor kommer inte i första hand från brunnsborrare, utan från samhället i stort, menar Martin Lundgren.

– Alla stora företag i bygg- och anläggningsbranschen har fokus på hållbarhet i dag. Vi har exempelvis ett program för att återvinna så mycket metaller som möjligt ur begagnade hårdmetallverktyg. Den återvunna hårdmetallen får sedan nytt liv i form av nya produkter, något som gynnar miljön.

Få ut fler meter

Även John Göytil, Sverigechef på Mincon, pekar på vikten av mer hållbara material.

– Det handlar om att få ut fler meter i borrningen. Därför tittar vi mycket på material och materialbehandlingar av alla våra produkter som hammare, borrkronor och borrör.

Inte heller John Göytil känner av något större tryck i hållbarhetsfrågan från brunnsborrarna i bemärkelsen klimat och miljö. Men just när det kommer till hållbarhet i betydelsen hålla länge är trycket stort. Och det ena hänger nära ihop med det andra.

– Det är drifttiden på borren och ökad produktivitet som är vårt fokus. Kan du borra 200 meter på kortare tid är det bättre för miljön. Ju längre våra produkter håller, desto mindre järnmalm och kol behöver vi ta upp ur gruvan till stålet för att få borrmetrarna, konstaterar John Göytil.

TEXT: LARS WIRTÉN

Ernströmgruppen köper MuoviTech: Deras produkter gör världen bättre

Alexander Wennergren-Helm, vd på Ernströmgruppen.

Ernströmgruppen har förvärvat majoriteten av Muovitech-koncernen.

– Vi vill bygga företagande genom generationer och då måste man vara långsiktigt hållbar, både finansiellt, socialt och klimatmässigt. Det ser vi att Muovitech är – de har produkter som gör världen lite bättre, säger Ernströmgruppens vd Alexander Wennergren-Helm till Borrsvängen.

Ernströmgruppen är ett privatägt konglomerat och har som affärsidé att driva, utveckla och förvärva företag inom teknikhandel och industri. Man har ett tydligt miljöfokus i sin strategi när det gäller uppköp och företagande.

Klimatfrågan är väldigt viktig, både på kort och lång sikt. Vi är övertygade om att det är dagens klimatsmarta företag, eller de som klarar att snabbt ställa om, som är framtidens vinnare. Kapitalet har bestämt sig för att satsa på det som bidrar till ett hållbart samhälle. De verksamheter som inte gör det kommer att slås ut och för oss är klimatsmarthet ingen kostnad, det är en investering, säger Alexander Wennergren-Helm.

Stark position redan

Han beskriver att man under en längre tid varit nära Muovitech.

– Vi ser att det pågår en stor omställning i flera av de länder där Muovitech finns. Det riktigt intressanta är att de redan har en stark position när det gäller de egenskaper vi tittar på. De ligger i framkant teknikmässigt, de utvecklar sina egna produkter och de patentskyddar dem. Produkterna går att internationalisera och inte minst bidrar de till att göra världen lite bättre.

Alexander Wennergren-Helm påpekar att Ernströmgruppen, som har drygt 30 bolag med sammantaget över 1 000 anställda, redan har erfarenhet på energiområdet.

– Vi äger och utvecklar andra företag inom både värme och kyla, så vi kan värdekedjan i branschen. Tillsammans med Muovitech kan vi bygga nya lösningar för framtiden.

Hållbarhet är vägen framåt

För kunderna ska uppköpet inte innebära någon skillnad. MuoviTtech fortsätter under eget namn.

– Det blir inga förändringar annat än på sikt till det bättre när det gäller produktutvecklingen.

När Borrsvängen når Kari Ojala, grundare och COO på Muovitech på huvudkontoret i Brämhult utanför Borås beskriver han de senaste fyra månaderna innan affären gick i lås som hektiska.

– Vi har tidigare haft investerare som knackat på dörren och vi har inte varit främmande för att göra affär. Vi får helt andra möjligheter i att ha en stark ägare bakom oss för att kunna gå framåt. Men det var först när Ernströmgruppen kom som vi kände att det var en ”perfect match”. De äger över 30 bolag och bland dem finns det flera som vi direkt ser att vi kan samarbeta med. Bland annat när det gäller styr- och reglerteknik, solceller och solfångare. Dessutom har de goda kontakter i fastighetsbranschen.

– Ernströmgruppen satsar på hållbarhet när de investerar. Jag är övertygad om att det är den enda vägen framåt – det kommer helt enkelt inte att vara lönsamt att göra på något annat sätt. Politiken driver på den gröna omställningen, men det är företagen som ligger i framkant och skapar lösningarna. Tillsammans kan vi utveckla vår affärsmodell för att möta framtidens behov av förnyelsebar och klimatneutral energi, säger Kari Ojala.

Han betonar att det blir ”business as usual” ur kundperspektivet.

– Det blir inga förändringar vare sig gentemot kunder, leverantörer eller samarbetspartners. Den stora förändringen blir hos oss själva.

Tror på ny teknik

Kari Ojala ser särskilt två utvecklingsområden:

– Vi kan utveckla marknaderna fortare i och med att vi kommer att kunna investera mer. För det andra så ser vi en fantastisk möjlighet att tillsammans med Ernströmgruppen ligga i framkant vad det gäller digital transformation i vår bransch. Vi ser flera möjligheter att digitalisera våra produkter, automatisera interna processer, effektivisera produktionen och använda oss av nydanande teknik som artificiell intelligens och ”internet of things”. Digital utveckling och innovation är idag några av de viktigaste faktorerna för att bygga konkurrenskraft, och det gäller även inom geoenergisektorn.

Kari Ojala är trygg med Muovitechs starka position i Norden och ser nu möjligheterna till expansion.

– Vi har sju fabriker i Europa idag och de ska bli fler. På flera av de europeiska marknaderna pågår nu stora omställningar där vi ska spela en viktig roll. Vi vill satsa framåt och bygga ett av världens starkaste varumärke inom geoenergi, säger han.

TEXT: JÖRGEN OLSSON

Grönt investmentbolag har köpt Rototec

Teresa Enander, operativ chef på Formica.

Formica Capital har köpt Rototec Group. Investmentbolaget Formica har en tydlig hållbarhetsagenda både i val av investeringar och i sin aktiva ägarmodell.

– Vi investerar bara i bolag som är med och driver omställningen till ett mer hållbart samhälle. Det är de som kommer att vara lönsamma i framtiden, säger Teresa Enander, operativ chef på Formica, till Borrsvängen.

– Det finns en mycket stark och tydlig korrelation mellan hållbarhet och lönsamhet och geoenergi och Rototec passar väldigt bra in i de hållbarhetskriterier vi väger in när vi investerar. Geoenergi är utifrån ett CO2- perspektiv det mest klimatsmarta sättet att få värme och kyla till en byggnad och är dessutom väldigt yteffektivt. Vi är övertygade om att yta kommer att vara en resurs i framtiden, i takt med urbaniseringen, säger Teresa Enander.

Tre kriterier

Hon förklarar att Formica Capital screenar potentiella företag utifrån tre kriterier ur ett hållbarhetsperspektiv inför ett eventuellt uppköp:

  • Affärsidén – den ska vara positiv utifrån ett omställnings- och hållbarhetsperspektiv.
  • Ledningen –  den ska vara syftesdriven, alltså ha ett högre syfte än endast lönsamhet.
  • Ansvarstagandet – bedriver man sin verksamhet på ett ansvarsfullt sätt?

– Geoenergi är som sagt helt rätt sett till den gröna omställning som är nödvändig att genomföra. Rototec har ett attraktivt erbjudande och är ett bolag som vuxit starkt både organiskt och genom förvärv och vi planerar att fortsätta förvärva bolag för att växa både inom och utanför Norden. Vi uppfattar också Rototecs ledning som syftesdriven och man tar ansvar i sin verksamhet genom att hela tiden arbeta för förbättringar, bland annat för att få ner bränsleförbrukningen, säger Teresa Enander.

Vill expandera mer

Hon beskriver investeringen och ambitionen som långsiktig – Formica har ingen fastlagd försäljningshorisont.

– Vi ser många vägar framåt, inte minst på den europeiska marknaden. Så fort man kommer utanför Norden är det mycket fossil energi som används och energitransformeringen till fossilfritt är ett av Formicas fokusområden. Genom att expandera med Rototec vill vi hjälpa geoenergin att nå sin fulla potential och skapa Europas ledande aktör inom geoenergi.

– Om fem år hoppas och tror jag att Rototec är en ledande kvalitetsaktör i Europa, alltså med en betydligt större geografisk bas än idag, säger Teresa Enander.

Ser stor potential

Borrsvängen har sökt företrädare för Rototec för en intervju. I en kommentar i en pressrelease i samband med att affären offentliggjordes säger Rototec Groups vd Alexej von Bagh:

– Med Formica får vi en långsiktig partner vars erfarenhet av att bygga starka företag och expertis inom energisektorn kommer att vara en stor tillgång för oss. Deras starka tro på hållbara energisystem i kombination med deras fokus på påverkan och ansvar är helt i linje med våra värderingar och vår syn på framtiden. Vi ser stor potential i samarbetet för att fortsätta utveckla ett starkt Rototec in i framtiden.

Säljare av Rototec, grundat 2007, är Intera Partners som ägt företaget sedan 2014.

TEXT: JÖRGEN OLSSON

Färdplan ska göra byggbranschen klimatneutral

Birgitta Govén.
FOTO: Sveriges Byggindustrier.

Bygg- och anläggningssektorn inklusive fastighetssektorn står i dag för en femtedel av Sveriges klimatpåverkan. Därför har man gemensamt tagit fram en färdplan för att bli klimatneutral. 2045 ska branschen ha nått nollutsläpp av växthusgaser.

Klimatfärdplanen har tagits fram av över hundra företag och organisationer och har skett inom ramen för regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige. Tillsammans med åtta andra branscher lämnades färdplanerna över till regeringen i april 2018. Sedan dess har Sveriges Byggindustrier fått ansvaret att se till att planen genomförs.

– Just nu ligger fokus på innovation och kartläggning av utsläpp av växthusgaser, säger Birgitta Govén, energiexpert på Sveriges Byggindustrier.

Det första målet är att aktörerna i bygg- och anläggningssektorn har kartlagt sina utsläpp och satt klimatmål 2022. Redan 2025 ska utsläppen av växthusgaser tydligt ha börjat minska.

– Vi har tagit fram olika vägledningar, till exempel för hållbar upphandling, hur man kartlägger sina utsläpp och hur en miljöpolicy tas fram.

Om utsläppen tydligt ska ha börjat minska 2025 kan det tyckas som att det inte finns tid att kartlägga och ta fram policys. Men Birgitta Govén menar att det är nödvändigt.

– Att mäta är att veta, det är en grundläggande tes. Vi måste börja med att få en bild av hur mycket vi släpper ut för att veta vad vi kan göra för att minska utsläppen. De stora företagen har redan mycket kunskap om det här, men för småföretagen är det här knepigt. Därför måste vi vara superpedagogiska och tydliga.

Renovering och innovation

Vid sidan av kartläggningen har två projekt startats, ett om den hållbara byggplatsen och ett om hållbar renovering.

– 90 procent av alla byggnader finns redan. Därför är det viktigt att vi börjar med att energieffektivisera och renovera det befintliga byggnadsbeståndet.

Det är också starkt fokus på innovation så här i början av klimatfärdplanen.

– Färdplanen slår fast att vi kan halvera utsläppen till 2030 med befintlig teknik, men för att nå noll utsläpp till 2045 krävs innovation och teknikskiften. Därför har vi tillsatt ett innovationsråd. Vi ser att det redan pågår mycket innovation i de olika lokala initiativ som har tagits runt om i landet.

Upphandlingar nyckeln

Men det kostar att satsa på hållbarhet, både i investeringar, driftskostnader och tid. Samtidigt är priset ofta avgörande. För att få hållbarhetsarbetet lönsamt lyfter färdplanen fram upphandlingar som en nyckel till framgång.

– Det som obönhörligen kommer att driva det här arbetet är upphandlingar. Om upphandlingarna ställer klimatkrav kommer det att tvinga entreprenörer och leverantörer att ställa sig i ledet.

– Vi är tydliga i färdplanen att utgångspunkten måste vara lönsamhet. Vi kan inte hoppas på ideella insatser. Men då måste privata beställare komma bort från pay-off-tänkandet. När det ska skrivas avtal är det tyvärr ofta fortfarande lägsta pris som gäller och premieras. Upphandlingarna är en stor sak som måste lösas, det är motorn som driver klimatarbetet, konstaterar Birgitta Govén.

Samtidigt är det viktigt att de krav som ställs i upphandlingarna inte stänger småföretagen ute.

– Beställarna måste ställa relevanta krav. Om du ska bygga en korvkiosk kan du inte ställa samma krav som om du ska bygga Karolinska sjukhuset. Men det lilla entreprenadföretaget ska förstå och veta hur man bygger hållbart. Därför är det så viktigt att få med småföretagen i arbetet.

Alla ska vara klara med kartläggningen av sina utsläpp 2022, enligt färdplanen. Klarar ni det?

– Vi har inget mandat att utöva någon tillsyn, vi har heller ingen möjlighet att kolla alla våra 3 800 medlemsföretag. Färdplanen bygger på att företagen tar eget ansvar. Vi uppmuntrar och inspirerar och understryker att det här är en konkurrensfördel.

Vad förväntas av borrentreprenörerna?

– Jag tycker de enskilda företagen ska se över sin maskinpark och ställa krav på exempelvis tillverkare av borriggar och kompressorer att ta fram produkter som gör att vi når nollutsläppsmålet. Börja med att göra den grundläggande mätningen och kartläggningen av de egna utsläppen. En annan viktig del är livscykel-perspektivet: kartlägg vad som händer med borrkax och spillmaterial när arbetet är färdigt, tipsar Birgitta Govén.

Färdplan 2045

Följande mål har satts upp:

  • 2020-2022: Aktörer i bygg- och anläggningssektorn har kartlagt sina utsläpp och satt klimatmål.
  • 2025: Utsläppen av växthusgaser visar en tydligt minskande trend.
  • 2030: 50 procent minskade utsläpp av växthusgaser (jämfört med 2015).
  • 2040: 75 procent minskade utsläpp av växthusgaser (jämfört med 2015).
  • 2045Netto nollutsläpp av växthusgaser.

Fem nyckelfaktorer pekas ut för att nå en klimatneutral värdekedja i bygg- och anläggningssektorn:

  1. Samverkan, ledarskap och kunskap.
  2. Långsiktiga spelregler som möjliggör investeringar och omställning till klimatneutrala material och processer.
  3. En utveckling från linjära till cirkulära processer.
  4. Tillgång och effektivt nyttjande av biobaserade råvaror.
  5. Offentlig upphandling som motor för omställning.

TEXT: LARS WIRTÉN