Medlemmarna: Bränslet gör den stora skillnaden

Martin Johansson, FBB Finspångs Brunnsborrning.
Foto: Privat

Hur går det egna arbetet med grön omställning när det gäller till exempel återvinning och bränsleförbrukning? Och hur viktiga är miljöaspekterna i upphandlingar och anbud? Borrsvängen har stämt av läget med några medlemsföretag.

Martin Johansson, FBB Finspångs Brunnsborrning:

– Drivmedlet är det stora området för oss. Vi förbrukar en större mängd diesel i verksamheten och i vår strävan att minska vår påverkan gentemot miljön har vi lyckats reducera mängden bland annat genom att investera i moderna och effektiva borriggar, lastbilar och kompressorer. Vi har också skaffat ett ordersystem som gör att vi kan planera jobben bättre så att våra transporter mellan de olika arbetsplatserna minskar. Bättre planering leder nu till att vi kan utföra våra arbeten mer områdesvis och undviker att köra så mycket kors och tvärs rent geografiskt.

FBB:s satsning på att få ner dieselförbrukningen har burit frukt. Under de senaste tre åren har bränsleförbrukningen minskat med nästan åtta procent.

Återvinningen är ett bekymmer

– Vi sorterar såklart och vi har ett företag som kommer och hämtar vårt verksamhetsavfall. Men när det gäller plastslangen har vi inte riktigt kunnat lösa det, trots att vi försökt hitta olika återvinningslösningar, säger Martin Johansson.

Han upplever inte att kraven på miljöarbete och grön profil har skärpts på senare tid:

– Nej, tyvärr är det så att miljökraven snarare är väldigt lamt formulerade. Det är som att krav kopplade till miljöarbete och certifieringar inte riktigt har slagit igenom på beställarsidan, inte ens när det gäller miljöklassade motorer. Kraven kan finnas från beställare i samband med förfrågningar, men det är tyvärr sällan som det följs upp om entreprenaden verkligen utförs med efterfrågade krav.

Martin skickar också en passning till leverantörerna:

– Vi får till exempel inte tanka vissa fabrikat av maskiner med HVO, för då gäller inte garantin. Jag tycker att leverantörerna har ett ansvar här. Bränslet är den faktor där vi kan påverka som mest och min förhoppning är att vi på sikt kan göra en lika stor omställning som flertalet åkeriföretag har gjort, tycker jag.

Fr v GE Maskintjänsts vd Janne Pellikka och delägare Ralf Eriksson.
FOTO: Kjell Törmä

Janne Pellikka, GE Maskintjänst, Gällivare:

– Borrning är ju en klart mindre del av vår verksamhet, som domineras av jobb med bland annat grävmaskiner och hjullastare. Men vi gör vad vi kan. Det är kompressorernas bränsleförbrukning som är den stora delen kopplad till borrning och när det blir nyinvesteringar ser vi alltid till att satsa på den senaste tekniken med snålare och mer effektiva maskiner.

– Själva har vi geoenergi i alla våra lokaler, bland annat stora maskinhallar och vår mekaniska verkstad. Vi har också två vindkraftverk ute i Kalix skärgård som med 3,8 miljoner KW om året får kompensera en del för det smutsiga vi gör. Vindkraften har vi haft i snart 13 år och vi var också mycket tidiga med geoenergi – företagets grundare såg tidigt fördelarna med det energisystemet.

Tror på el och vätgas i framtiden

– I upphandlingar stöter vi sällan på krav, men vi är noga med att i våra anbud alltid komplettera med förslag på lösningar med till exempel HVO 100 eller andra CO2-kompenserande åtgärder.

– Gruvindustrin är en av våra största beställare och de börjar mer och mer att efterfråga kreativa lösningar, till exempel just när det gäller bränslet. På gruvsidan har man kommit långt med autonoma maskiner och vi tittar även mer på hybridmaskiner med en kombination av förbrännings- och elmotorer. Jag tror att vi är på väg mot en större och större elektrifiering, men man ska inte glömma vätgasen. Den kan få en viktig roll i de stora investeringar som väntar i Malmfälten. Hur och om vätgas kan användas i vår bransch är en fråga för framtiden.

Christian Dunkhols, Lebam Brunnsborrning.
Foto: Privat.

Christian Dunkhols, Lebam Brunnsborrning, Vagnhärad:

– I verksamheten försöker vi göra så litet avtryck vi kan. Vi satsar på moderna maskiner med miljömotorer – det gäller speciellt kompressorer och riggar som går mycket. Vi anstränger oss också för att optimera borrningen, ju fortare det går desto mindre bränsle går det åt. Bränslemängden per dag ökar, men bränsle per borrad meter minskar. Med de kompressorer på 25 bars tryck som vi hade för tio-femton år sedan gick det 2,5 liter diesel per meter, men nu när vi kör med dagerns maskiner och 35 bar ligger vi på strax under 1,5 liter metern. Tyvärr tycker vi att HVO 100 är för dyrt, annars hade vi gärna tankat maskinerna med det miljöbränslet.

Får betala för plastavfallet

– Vi sorterar allt avfall från verksamheten. När det gäller plasten handlar det om så små mängder och vi har hittills varit hänvisade till att lämna det för förbränning. Nu har vi hittat ett ställe i Södertälje, Tveta Återvinning, som tar emot plasten och materialåtervinner den. Men då får vi köra dit den själv och dessutom betala för att lämna det.

– När det gäller upphandlingar kan jag tyvärr inte säga att miljökraven spelar någon stor roll. Det är priset som styr och det är väldigt tydligt när det gäller de stora jobben. Det är väldigt sällan någon kräver ISO-certifiering eller miljömotorer, men det kommer kanske.

TEXT: JÖRGEN OLSSON

Eldrivna kompressorer rycker närmare – och materialen blir alltmer hållbara

Fredrik Ålund, sälj- och marknadschef på Atlas Copco. Foto: Atlas Copco

Kompressorn är den komponent i borrningen som har mest påtaglig och uppenbar påverkan på klimatet, då den drivs med diesel – än så länge ska sägas.

Även hammare och borrkronor har betydelse för klimatavtrycket. Ju fler borrmeter per timme vid ett givet tryck, desto mindre materialåtgång och dieselförbrukning och därmed utsläpp.

Inom gruvdriften har elektriska kompressorer slagit igenom på bred front. För brunnsborrare lyser däremot elektriska alternativ med sin frånvaro. Men den första elektriska, mobila kompressorn som kan leverera tillräckligt högt tryck för brunnsborrning rycker allt närmare. Nyligen lanserade Atlas Copco en mindre eldriven kompressor. Den är frekvensstyrd och ger ett tryck på 14 bar med ett flöde på 23–31 kubikmeter.

– Det är för lite för brunnsborrning, men till vissa grundläggningsarbeten fungerar den, säger Fredrik Ålund, sälj- och marknadschef på Atlas Copco.

Fredrik Ålund tror starkt på elektrifiering av kompressorer och menar att det bara är en tidsfråga innan även brunnsborrare kan köra elektriskt.

– Inom fem år har vi kompressorer som klarar upp till 35 bar. Jag tror till och med att det i framtiden kan bli krav på eldrift i storstäderna.

Flera fördelar

Fredrik Ålund ser både stora miljöfördelar och ekonomiska fördelar med elektriska kompressorer.

– Du slipper hantera diesel med transporter och risk för spill, och givetvis avgasutsläppen under drift. De är också mycket tystare vilket kan vara viktigt i stadsmiljöer. Sammantaget blir arbetsmiljön klart bättre.

– Ser vi det ur ett affärsperspektiv är de mycket billigare att driva, du räknar snabbt hem en elkompressor. Servicekostnaden är, precis som med elbilar, betydligt lägre. Elkompressorer håller också längre, så de behöver inte bytas lika ofta.

Kräver effekt på plats

Idel fördelar alltså. Men det finns en stor utmaning. När allt mer elektrifieras på anläggningsplatserna ökar även kraven på effekt.

– Det kommer ställa stora krav på att planera för både laddning och stora effektbehov. Infrastrukturen för bygg- och anläggningsplatser måste utvecklas.

Utöver mer framdragen effekt lyfter Fredrik Ålund även fram batteriteknik som kan förstärka effekten på plats.

– Vi lanserar mobila batterilager i höst och längre fram kommer vi kunna erbjuda större, containerbaserade batterier.

Biobränslen och bättre styrning

När det gäller befintliga dieseldrivna kompressorer kan alla från Atlas Copco köras på biodrivmedlet HVO 100.

– Många har kört på HVO under lång tid och har goda erfarenheter. Alla kompressorer uppfyller också kraven i Steg V, som är EU:s högsta krav vad gäller utsläpp av kväveoxider, säger Fredrik Ålund.

En bättre motorstyrning sänker förbrukningen och därmed utsläppen av växthusgaser.

– För några år sedan gick vi över från mekanisk till elektronisk styrning, vilket gör motorerna mer effektiva.

Fredrik Ålund känner av ett påtagligt tryck från marknaden i hållbarhetsfrågor.

– För några år sedan fick vi aldrig frågor om miljö och klimat. Nu levereras alla våra maskiner med miljödokument. Både våra kunder och deras kunder efterfrågar den typen av verifieringar.

Hybridrigg på gång

Hardab i Forshaga, som tillverkar och säljer borriggar, har utvecklat en helelektrisk rigg för gruvindustrin. För energi- och vattenborrning driver företaget ett utvecklingsprojekt för att ta fram en hybridrigg, med ett batteripaket och generator/elmotor. För hybridriggen håller Hardab också på att utveckla ett nytt hydraulsystem som kommer att minska bränsleförbrukningen ytterligare.

– Hybridtekniken ger ett energitillskott som gör att vi kan använda en mindre motor med lägre bränsleförbrukning och därmed utsläpp. Elektrifiering kommer mer och mer och vi tror mycket på hybridtekniken. Men vi tror inte på helt eldrivna riggar för energi- och vattenborrning på många år, säger Hardabs vd Bosse Sjöberg.

Skälet är infrastrukturen för el. Det saknas helt enkelt effekt där borrningarna ska göras.

– Du behöver mer ström än vad ett vanligt hus har tillgång till. Vi tror därför på att använda mindre och mer effektiva dieselmotorer som också kan köras på HVO 100, där batterier avlastar vid toppeffekterna, förklarar Bosse Sjöberg.

Hardab driver ett utvecklingsprojekt för att ta fram en elhybridrigg. På bilden en av företagets konventionella dieselriggar. Foto: Hardab

Fokus på material

På Sandvik och Mincon, som tillverkar hammare, borrkronor och annan borrutrustning, ligger fokus på hållbarhet i bokstavlig bemärkelse – det vill säga att produkterna ska hålla längre och klara fler borrmeter på kortare tid.

– Vi arbetar kontinuerligt med att utveckla ny hårdmetall som håller längre och som gör att det går åt mindre energi i borrningen, med minskade utsläpp av koldioxid som följd. Vi tittar till exempel på hammare som med bibehållen kapacitet förbrukar mindre luft. Det är en självklarhet och samtidigt en utmaning för hela branschen, säger Martin Lundgren, försäljningschef på Sandvik Rock Tools.

Trycket i hållbarhetsfrågor kommer inte i första hand från brunnsborrare, utan från samhället i stort, menar Martin Lundgren.

– Alla stora företag i bygg- och anläggningsbranschen har fokus på hållbarhet i dag. Vi har exempelvis ett program för att återvinna så mycket metaller som möjligt ur begagnade hårdmetallverktyg. Den återvunna hårdmetallen får sedan nytt liv i form av nya produkter, något som gynnar miljön.

Få ut fler meter

Även John Göytil, Sverigechef på Mincon, pekar på vikten av mer hållbara material.

– Det handlar om att få ut fler meter i borrningen. Därför tittar vi mycket på material och materialbehandlingar av alla våra produkter som hammare, borrkronor och borrör.

Inte heller John Göytil känner av något större tryck i hållbarhetsfrågan från brunnsborrarna i bemärkelsen klimat och miljö. Men just när det kommer till hållbarhet i betydelsen hålla länge är trycket stort. Och det ena hänger nära ihop med det andra.

– Det är drifttiden på borren och ökad produktivitet som är vårt fokus. Kan du borra 200 meter på kortare tid är det bättre för miljön. Ju längre våra produkter håller, desto mindre järnmalm och kol behöver vi ta upp ur gruvan till stålet för att få borrmetrarna, konstaterar John Göytil.

TEXT: LARS WIRTÉN

Ernströmgruppen köper MuoviTech: Deras produkter gör världen bättre

Alexander Wennergren-Helm, vd på Ernströmgruppen.

Ernströmgruppen har förvärvat majoriteten av Muovitech-koncernen.

– Vi vill bygga företagande genom generationer och då måste man vara långsiktigt hållbar, både finansiellt, socialt och klimatmässigt. Det ser vi att Muovitech är – de har produkter som gör världen lite bättre, säger Ernströmgruppens vd Alexander Wennergren-Helm till Borrsvängen.

Ernströmgruppen är ett privatägt konglomerat och har som affärsidé att driva, utveckla och förvärva företag inom teknikhandel och industri. Man har ett tydligt miljöfokus i sin strategi när det gäller uppköp och företagande.

Klimatfrågan är väldigt viktig, både på kort och lång sikt. Vi är övertygade om att det är dagens klimatsmarta företag, eller de som klarar att snabbt ställa om, som är framtidens vinnare. Kapitalet har bestämt sig för att satsa på det som bidrar till ett hållbart samhälle. De verksamheter som inte gör det kommer att slås ut och för oss är klimatsmarthet ingen kostnad, det är en investering, säger Alexander Wennergren-Helm.

Stark position redan

Han beskriver att man under en längre tid varit nära Muovitech.

– Vi ser att det pågår en stor omställning i flera av de länder där Muovitech finns. Det riktigt intressanta är att de redan har en stark position när det gäller de egenskaper vi tittar på. De ligger i framkant teknikmässigt, de utvecklar sina egna produkter och de patentskyddar dem. Produkterna går att internationalisera och inte minst bidrar de till att göra världen lite bättre.

Alexander Wennergren-Helm påpekar att Ernströmgruppen, som har drygt 30 bolag med sammantaget över 1 000 anställda, redan har erfarenhet på energiområdet.

– Vi äger och utvecklar andra företag inom både värme och kyla, så vi kan värdekedjan i branschen. Tillsammans med Muovitech kan vi bygga nya lösningar för framtiden.

Hållbarhet är vägen framåt

För kunderna ska uppköpet inte innebära någon skillnad. MuoviTtech fortsätter under eget namn.

– Det blir inga förändringar annat än på sikt till det bättre när det gäller produktutvecklingen.

När Borrsvängen når Kari Ojala, grundare och COO på Muovitech på huvudkontoret i Brämhult utanför Borås beskriver han de senaste fyra månaderna innan affären gick i lås som hektiska.

– Vi har tidigare haft investerare som knackat på dörren och vi har inte varit främmande för att göra affär. Vi får helt andra möjligheter i att ha en stark ägare bakom oss för att kunna gå framåt. Men det var först när Ernströmgruppen kom som vi kände att det var en ”perfect match”. De äger över 30 bolag och bland dem finns det flera som vi direkt ser att vi kan samarbeta med. Bland annat när det gäller styr- och reglerteknik, solceller och solfångare. Dessutom har de goda kontakter i fastighetsbranschen.

– Ernströmgruppen satsar på hållbarhet när de investerar. Jag är övertygad om att det är den enda vägen framåt – det kommer helt enkelt inte att vara lönsamt att göra på något annat sätt. Politiken driver på den gröna omställningen, men det är företagen som ligger i framkant och skapar lösningarna. Tillsammans kan vi utveckla vår affärsmodell för att möta framtidens behov av förnyelsebar och klimatneutral energi, säger Kari Ojala.

Han betonar att det blir ”business as usual” ur kundperspektivet.

– Det blir inga förändringar vare sig gentemot kunder, leverantörer eller samarbetspartners. Den stora förändringen blir hos oss själva.

Tror på ny teknik

Kari Ojala ser särskilt två utvecklingsområden:

– Vi kan utveckla marknaderna fortare i och med att vi kommer att kunna investera mer. För det andra så ser vi en fantastisk möjlighet att tillsammans med Ernströmgruppen ligga i framkant vad det gäller digital transformation i vår bransch. Vi ser flera möjligheter att digitalisera våra produkter, automatisera interna processer, effektivisera produktionen och använda oss av nydanande teknik som artificiell intelligens och ”internet of things”. Digital utveckling och innovation är idag några av de viktigaste faktorerna för att bygga konkurrenskraft, och det gäller även inom geoenergisektorn.

Kari Ojala är trygg med Muovitechs starka position i Norden och ser nu möjligheterna till expansion.

– Vi har sju fabriker i Europa idag och de ska bli fler. På flera av de europeiska marknaderna pågår nu stora omställningar där vi ska spela en viktig roll. Vi vill satsa framåt och bygga ett av världens starkaste varumärke inom geoenergi, säger han.

TEXT: JÖRGEN OLSSON

Grönt investmentbolag har köpt Rototec

Teresa Enander, operativ chef på Formica.

Formica Capital har köpt Rototec Group. Investmentbolaget Formica har en tydlig hållbarhetsagenda både i val av investeringar och i sin aktiva ägarmodell.

– Vi investerar bara i bolag som är med och driver omställningen till ett mer hållbart samhälle. Det är de som kommer att vara lönsamma i framtiden, säger Teresa Enander, operativ chef på Formica, till Borrsvängen.

– Det finns en mycket stark och tydlig korrelation mellan hållbarhet och lönsamhet och geoenergi och Rototec passar väldigt bra in i de hållbarhetskriterier vi väger in när vi investerar. Geoenergi är utifrån ett CO2- perspektiv det mest klimatsmarta sättet att få värme och kyla till en byggnad och är dessutom väldigt yteffektivt. Vi är övertygade om att yta kommer att vara en resurs i framtiden, i takt med urbaniseringen, säger Teresa Enander.

Tre kriterier

Hon förklarar att Formica Capital screenar potentiella företag utifrån tre kriterier ur ett hållbarhetsperspektiv inför ett eventuellt uppköp:

  • Affärsidén – den ska vara positiv utifrån ett omställnings- och hållbarhetsperspektiv.
  • Ledningen –  den ska vara syftesdriven, alltså ha ett högre syfte än endast lönsamhet.
  • Ansvarstagandet – bedriver man sin verksamhet på ett ansvarsfullt sätt?

– Geoenergi är som sagt helt rätt sett till den gröna omställning som är nödvändig att genomföra. Rototec har ett attraktivt erbjudande och är ett bolag som vuxit starkt både organiskt och genom förvärv och vi planerar att fortsätta förvärva bolag för att växa både inom och utanför Norden. Vi uppfattar också Rototecs ledning som syftesdriven och man tar ansvar i sin verksamhet genom att hela tiden arbeta för förbättringar, bland annat för att få ner bränsleförbrukningen, säger Teresa Enander.

Vill expandera mer

Hon beskriver investeringen och ambitionen som långsiktig – Formica har ingen fastlagd försäljningshorisont.

– Vi ser många vägar framåt, inte minst på den europeiska marknaden. Så fort man kommer utanför Norden är det mycket fossil energi som används och energitransformeringen till fossilfritt är ett av Formicas fokusområden. Genom att expandera med Rototec vill vi hjälpa geoenergin att nå sin fulla potential och skapa Europas ledande aktör inom geoenergi.

– Om fem år hoppas och tror jag att Rototec är en ledande kvalitetsaktör i Europa, alltså med en betydligt större geografisk bas än idag, säger Teresa Enander.

Ser stor potential

Borrsvängen har sökt företrädare för Rototec för en intervju. I en kommentar i en pressrelease i samband med att affären offentliggjordes säger Rototec Groups vd Alexej von Bagh:

– Med Formica får vi en långsiktig partner vars erfarenhet av att bygga starka företag och expertis inom energisektorn kommer att vara en stor tillgång för oss. Deras starka tro på hållbara energisystem i kombination med deras fokus på påverkan och ansvar är helt i linje med våra värderingar och vår syn på framtiden. Vi ser stor potential i samarbetet för att fortsätta utveckla ett starkt Rototec in i framtiden.

Säljare av Rototec, grundat 2007, är Intera Partners som ägt företaget sedan 2014.

TEXT: JÖRGEN OLSSON

Färdplan ska göra byggbranschen klimatneutral

Birgitta Govén.
FOTO: Sveriges Byggindustrier.

Bygg- och anläggningssektorn inklusive fastighetssektorn står i dag för en femtedel av Sveriges klimatpåverkan. Därför har man gemensamt tagit fram en färdplan för att bli klimatneutral. 2045 ska branschen ha nått nollutsläpp av växthusgaser.

Klimatfärdplanen har tagits fram av över hundra företag och organisationer och har skett inom ramen för regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige. Tillsammans med åtta andra branscher lämnades färdplanerna över till regeringen i april 2018. Sedan dess har Sveriges Byggindustrier fått ansvaret att se till att planen genomförs.

– Just nu ligger fokus på innovation och kartläggning av utsläpp av växthusgaser, säger Birgitta Govén, energiexpert på Sveriges Byggindustrier.

Det första målet är att aktörerna i bygg- och anläggningssektorn har kartlagt sina utsläpp och satt klimatmål 2022. Redan 2025 ska utsläppen av växthusgaser tydligt ha börjat minska.

– Vi har tagit fram olika vägledningar, till exempel för hållbar upphandling, hur man kartlägger sina utsläpp och hur en miljöpolicy tas fram.

Om utsläppen tydligt ska ha börjat minska 2025 kan det tyckas som att det inte finns tid att kartlägga och ta fram policys. Men Birgitta Govén menar att det är nödvändigt.

– Att mäta är att veta, det är en grundläggande tes. Vi måste börja med att få en bild av hur mycket vi släpper ut för att veta vad vi kan göra för att minska utsläppen. De stora företagen har redan mycket kunskap om det här, men för småföretagen är det här knepigt. Därför måste vi vara superpedagogiska och tydliga.

Renovering och innovation

Vid sidan av kartläggningen har två projekt startats, ett om den hållbara byggplatsen och ett om hållbar renovering.

– 90 procent av alla byggnader finns redan. Därför är det viktigt att vi börjar med att energieffektivisera och renovera det befintliga byggnadsbeståndet.

Det är också starkt fokus på innovation så här i början av klimatfärdplanen.

– Färdplanen slår fast att vi kan halvera utsläppen till 2030 med befintlig teknik, men för att nå noll utsläpp till 2045 krävs innovation och teknikskiften. Därför har vi tillsatt ett innovationsråd. Vi ser att det redan pågår mycket innovation i de olika lokala initiativ som har tagits runt om i landet.

Upphandlingar nyckeln

Men det kostar att satsa på hållbarhet, både i investeringar, driftskostnader och tid. Samtidigt är priset ofta avgörande. För att få hållbarhetsarbetet lönsamt lyfter färdplanen fram upphandlingar som en nyckel till framgång.

– Det som obönhörligen kommer att driva det här arbetet är upphandlingar. Om upphandlingarna ställer klimatkrav kommer det att tvinga entreprenörer och leverantörer att ställa sig i ledet.

– Vi är tydliga i färdplanen att utgångspunkten måste vara lönsamhet. Vi kan inte hoppas på ideella insatser. Men då måste privata beställare komma bort från pay-off-tänkandet. När det ska skrivas avtal är det tyvärr ofta fortfarande lägsta pris som gäller och premieras. Upphandlingarna är en stor sak som måste lösas, det är motorn som driver klimatarbetet, konstaterar Birgitta Govén.

Samtidigt är det viktigt att de krav som ställs i upphandlingarna inte stänger småföretagen ute.

– Beställarna måste ställa relevanta krav. Om du ska bygga en korvkiosk kan du inte ställa samma krav som om du ska bygga Karolinska sjukhuset. Men det lilla entreprenadföretaget ska förstå och veta hur man bygger hållbart. Därför är det så viktigt att få med småföretagen i arbetet.

Alla ska vara klara med kartläggningen av sina utsläpp 2022, enligt färdplanen. Klarar ni det?

– Vi har inget mandat att utöva någon tillsyn, vi har heller ingen möjlighet att kolla alla våra 3 800 medlemsföretag. Färdplanen bygger på att företagen tar eget ansvar. Vi uppmuntrar och inspirerar och understryker att det här är en konkurrensfördel.

Vad förväntas av borrentreprenörerna?

– Jag tycker de enskilda företagen ska se över sin maskinpark och ställa krav på exempelvis tillverkare av borriggar och kompressorer att ta fram produkter som gör att vi når nollutsläppsmålet. Börja med att göra den grundläggande mätningen och kartläggningen av de egna utsläppen. En annan viktig del är livscykel-perspektivet: kartlägg vad som händer med borrkax och spillmaterial när arbetet är färdigt, tipsar Birgitta Govén.

Färdplan 2045

Följande mål har satts upp:

  • 2020-2022: Aktörer i bygg- och anläggningssektorn har kartlagt sina utsläpp och satt klimatmål.
  • 2025: Utsläppen av växthusgaser visar en tydligt minskande trend.
  • 2030: 50 procent minskade utsläpp av växthusgaser (jämfört med 2015).
  • 2040: 75 procent minskade utsläpp av växthusgaser (jämfört med 2015).
  • 2045Netto nollutsläpp av växthusgaser.

Fem nyckelfaktorer pekas ut för att nå en klimatneutral värdekedja i bygg- och anläggningssektorn:

  1. Samverkan, ledarskap och kunskap.
  2. Långsiktiga spelregler som möjliggör investeringar och omställning till klimatneutrala material och processer.
  3. En utveckling från linjära till cirkulära processer.
  4. Tillgång och effektivt nyttjande av biobaserade råvaror.
  5. Offentlig upphandling som motor för omställning.

TEXT: LARS WIRTÉN

Malin Forsgren: Det är bråttom nu

Malin Forsgren
Foto: 2050

– Känslan är att nu går det väldigt fort med hållbarhetskraven. Företag som inte har förberett sig för detta kommer inte klara sig. Det rör sig om företagens överlevnad. Det säger Malin Forsgren, hållbarhetskonsult på konsultföretaget 2050.

2050 är ett konsultföretag som hjälper företag och organisationer att bli mer lönsamma genom att minska sin påverkan på klimatet och bedriva ett aktivt hållbarhetsarbete. Malin Forsgren är senior konsult med inriktning på affärsutveckling och påverkan för bland annat energi-, transport- och byggbranschen. Konkret handlar det bland annat om att konkretisera övergripande klimatmål till faktiska åtgärder som gör att målen kan nås.

– Många företag ligger just där i processen, att gå från ord till verkstad. Men analysskedet är viktigt. Det är svårt att sätta relevanta mål om man inte vet var man befinner sig i förhållande till sin omvärld och vilka utsläpp ens egen verksamhet ger upphov till. Malin Forsgren ser tre huvudsakliga skäl till att utvecklingen nu går snabbt mot en fossilfri ekonomi:

  1. Statliga och mellanstatliga regleringar.
  2. Ekonomiska fördelar.
  3. Tiden: snart är det för sent att undvika mycket kostsamma effekter.

Statliga och mellanstatliga regleringar

Malin Forsgren ser hur fler företag ställer allt högre krav på sina leverantörer och att deras kunder i sin tur skärper kraven och förväntningarna på ett aktivt och öppet klimatarbete. Marknaden trycker på för förändring. Men trycket från stater och mellanstatliga samarbeten som EU ökar just nu ännu snabbare.

– Förra veckan kom så många beslut att det är svårt att ens sammanfatta. EU-kommissionen skärpte sitt bindande mål om minskning av utsläppen från 40 till 55 procent till 2030. Det kommer att backas upp av massor med lagstiftning som gör det dyrare att använda kol och andra fossila bränslen.

Ett annat beslut som Malin Forsgren nämner är EU:s så kallade taxonomi, som ska främja hållbara investeringar genom att göra det tydligare vilka verksamheter som bidrar till EU:s miljömål. Taxonomin ställer bland annat upplysningskrav på alla större företag samt aktörer på finansmarknaden och börjar gälla den 1 januari 2022.

– Alla större företag kommer att tvingas att i sina årsredovisningar ange hur stor del av deras omsättning som är hållbar. Det kommer krävas att investerare har hållbara portföljer. Taxonomin kommer även vara styrande för bankerna, vilket gör det svårare att låna pengar till investeringar som inte uppfyller höga hållbarhetskrav.

– Det sistnämnda kommer ha stor påverkan på byggsektorn. Stora företag märker redan av detta, men jag tror att kraven snart kommer nå ända ner på småföretagarnivå.

Ekonomiska fördelar

Förutom regleringar och kraftigt höjda klimatambitioner i världen, pekar Malin Forsgren på ekonomiska fördelar som en andra anledning att snabbt ställa om.

– All företagsekonomisk forskning visar att företag som har en stark hållbarhetsprofil går bättre än andra, både vad gäller kursutveckling på börser och lönsamheten.

Även USA:s kraftigt ökade klimatmål kommer att påverka marknaden globalt och därmed även i Sverige, menar Malin Forsgren.

– Idén om ett globalt pris på koldioxid, likt den svenska koldioxidskatten, kan nu få fäste. Då blir komponenter som importeras mycket dyrare om de produceras med fossil kraft.

Det är bråttom nu

Den tredje anledningen, att det är bråttom, kan tyckas ligga bortom marknadens ekonomiska drivkrafter. Tvärtom, häri ligger vad som i alla fall borde vara den starkaste drivkraften, menar Malin Forsgren.

– Många förstår inte hur akut läget är. Vi har verkligen inte lång tid på oss att vända utvecklingen. Det går inte ens att föreställa sig kostnaderna om vi inte ställer om. Vi kommer till exempel inte kunna odla livsnödvändiga livsmedel på många platser. Det kommer att kosta både enorma summor pengar och många liv.

Malin Forsgren verkar ändå vara optimistisk. Det är nu det händer – och det händer på riktigt.

– Det går inte att förutsäga hur snabbt det här kommer att gå, det beror på vilka makthavare som väljs och hur engagerade de är. Men känslan är att allt går väldigt fort nu.

TEXT: LARS WIRTÉN

Biobränslen blir allt viktigare

Transporter utgör en betydande del av borrningsbranschens påverkan på miljö och klimat. Vanlig diesel var länge det helt dominerande drivmedlet. Men i dag finns fossilfria alternativ, framför allt så kallad HVO.

– Den fungerar som vanlig diesel och sliter inte på motorerna, snarare tvärtom, säger Tommy Åström, drivmedelsansvarig på Åfa, Åkarnas Försäljnings AB.

Den som tankar på macken får diesel med en inblandning av cirka 30 procent biodrivmedel i form av RME och HVO. RME står för rapsmetylester och utgör sju procent av den diesel som säljs i macken. Cirka 25 procent utgörs av HVO, eller hydrerad vegetabilisk olja.

Den som vill ha högre andel biobränsle eller helt rent biobränsle, måste köpa in den på egen hand. Här kommer Åfa in i bilden. Åfa har hjälpt åkerier och entreprenadföretag att handla upp rätt drivmedel i 65 år. Men företaget lär knappast behöva gå i pension. Med hållbarhetsfrågan allt högre på bygg- och anläggningsbranschens agenda ökar behovet att hitta hållbara drivmedel till rätt pris.

Än så länge finns inte så många alternativ, men HVO är på stark frammarsch. HVO är framställd av restprodukter från framför allt växtriket, men även slaktavfall förekommer som råvara. Diesel som endast innehåller HVO kallas HVO 100 och de flesta fordonstillverkare har godkänt drift med HVO 100.

Palmolja på väg bort

En vanlig och mycket omdebatterad råvara är PFAD, en restprodukt från produktion av palmolja.

– Vi försöker hålla oss ifrån palmoljan så mycket vi kan, även om vi inte kan garantera att PFAD inte används. De flesta producenter jobbar nu på att få bort den successivt, en utveckling som går ganska snabbt, förklarar Tommy Åström.

En fördel med HVO är att den går att använda precis som vanlig diesel. Inga anpassningar av motorerna krävs och den sliter inte mer på motorerna än vanlig diesel.

– Min personliga uppfattning är att den smörjer bättre än fossil diesel. Men den är dyrare. Det kostar att vara miljövänlig, alla är inte villiga att betala för den.

Även den andra typen av biodiesel, RME, kan köpas helt ren.

– Den är lite billigare än vanlig diesel, men å andra sidan måste motorn anpassas. Den kräver också kortare serviceintervall vilket ger högre kostnader. Så med RME får man avväga det lägre inköpspriset mot högre servicekostnader.

Biogasen ökar

Ytterligare ett hållbart alternativ till diesel är biogas. Det kräver inköp av nya fordon, men är samtidigt bättre ur både miljö- och klimatsynpunkt.

– Men den är lite dyrare än HVO. Det finns olika uppfattningar om man tjänar på biogasen i längden eller inte. Men biogasen kommer allt mer, även om det inte är en stor produkt än, säger Tommy Åström.

Eldrift på väg

Bakom hörnet väntar elektrifiering av vägtransportsektorn. Den har kommit långt på personbilssidan, men last- och entreprenadmaskiner är ännu i lanseringsstadiet. Scania lanserade sina första eldrivna lastbilar i höstas. Volvo inleder serieproduktion av eldrivna, tunga lastbilar hösten 2022, medan företaget redan producerar lättare och medeltunga lastbilar.

Tommy Åström tror att eldrift har etablerats brett på marknaden någon gång runt 2030. Det är också då han förutspår att den fossila dieseln kommer att börja fasas ut på allvar.

– Det hänger dels på vad som händer med priset på HVO, dels vilka krav som kommer att ställas från myndigheter och beslutsfattare. Men en lastbil håller länge, så dieseln kommer att finnas kvar många år framåt.

TEXT: LARS WIRTÉN

Höga temperaturer ställer stora krav på kollektorn

Claes Regander, Sweco.

Från fjärrvärmebranschen syns ett växande intresse för att ta tillvara överskottsvärmen från näten. Det är lösningar som ibland innefattar borrhålslager, vilka har kollektorer som värmeväxlare. Vilka krav ställer de höga temperaturerna på kollektorn och hur ska systemen utformas? Claes Regander, senior energikonsult på Sweco, har lett ett försök tillsammans med Öresundskraft i Helsingborg.

– Vårt syfte eller koncept var att hitta en teknisk och ekonomiskt gångbar metod för att lagra överskottsvärmen från avfallseldningen på Filbornaverket. Man vill lagra värmen från den eldning som sker under sommaren, för att sedan kunna nyttja den i fjärrvärmenätet på vintern. Lagringen behöver ske vid temperaturer upp till 100 grader, så vi visste redan från början att det inte fanns någon färdig teknik, till exempel i form av kollektorer, att köpa. Traditionella kollektorer är garanterade att klara omkring 25 grader och det finns någon som tål omkring 60–65 grader långsiktigt, berättar Claes Regander.

Geologin på just den här platsen består inte, som vanligt i större delen av Sverige, av kristallint urberg utan av sedimentärt berg i form av ler-, silt- och sandsten.

– Vi bestämde oss för en lösning med slutna borrhål, alltså med foderrör hela vägen ner till 120 meter och med tätplugg i botten. Hålen skulle inte ha någon kontakt med det omgivande grundvattnet. I hålen satte vi innerrör, så att det blev som en koaxiallösning säger Claes Regander.

Två varianter

Foderrören gängades samman, eftersom tiden för svetsning i ett fullskalesystem beräknades motsvara omkring ett års arbetstid. Man gjorde två varianter av experimenthålen. I det ena sattes ett rostfritt dubbelrör med vakuumspalt.

– Det här skulle vara ”state of the art”- lösningen, eftersom vakuum är en så bra isolator. Den är tekniskt sett i någon mening optimal, men av kostnadsskäl aldrig tänkt att användas. Vi gjorde den för att jämföra den andra varianten med, säger Claes Regander.

I det andra hålet sattes en EPDMslang; tillverkad av specialgummi och förstärkt med en inbäddad stålspiral. Det är samma typ av slangar som används bland annat i motorer och som klarar de höga temperaturerna.

EPDM kräver högre flöden

– Den är väsentligt billigare i inköp än stålröret, men frågan är om den skulle vara tillräckligt bra, säger Claes Regander som berättar att man även gjorde en rad andra undersökningar av hålen, bland annat geofysiska mätningar och termiska responstester. Man räknade i första hand på en lösning utan värmepumpar – lagret skulle växlas direkt mot fjärrvärmenätet.

Stålrörsvärmeväxlaren fungerade som väntat mycket bra vid de olika flödeshastigheter man provade med.

– Men EPDM-slangen klarade inte låga flöden. Vid flöden på 0,2–0,3 liter per sekund var den direkt dålig. Det blev så kallad termisk kortslutning, när gummit inte förmådde isolera utan släppte tillbaka den omgivande värmen in i slangen. Men vid högre flöden, från 0,6 upp till 0,8 liter per sekund, var den billigare EPDM-lösningen nästan lika bra som stålröret.

– Så EPDM-slangen skulle kunna vara ett fungerande alternativ för ett fullskalesystem, förutsatt att flödet överstiger 0,6 liter per sekund vid inlagring och uttag av energi. Men borrhålen kan inte göras djupare än cirka 120 meter, för då ökar den termiska kortslutningen igen.

Täta borrhål viktigt

Sammanfattningsvis betonar Claes Regander vikten av att täta borrhålen så att inte grundvattenrörelser orsakar oacceptabla energiförluster.

– Det gäller i första hand foderrören, vi hade problem med att få foderrörsgängorna helt täta. Men sen märkte vi även att det på utsidan av foderrören hade bildats en tunn grundvattenfylld spalt som minskade värmeledningen mellan borrhålet och omgivande berg. Men detta är problem som vi räknar att kunna komma tillrätta med under den fortsatta projektutvecklingen och för det fullt utbyggda systemet räknar vi med en verkningsgrad på 75–80 procent.

Passar europeisk geologi

Avslutningsvis betonar Claes Regander vikten av fortsatt forskning och utveckling, inte minst på materialsidan.

– Det finns en marknad både inom och utom Sverige för att lagra spillvärme från energiprodukter och större industrier, men det finns ingen beprövad teknik eller färdiga produkter för värmeväxling vid de här temperaturerna. Den teknik vi utvecklar här passar för den geologi som finns i stora delar av Europa, till exempel i Tyskland, Danmark och Polen.

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: CLAES REGANDER OCH SWECO

Forskarperspektiv: Koaxialrör intressant att studera mer

Willem Mazzotti Pallard på KTH i Stockholm forskar om bland annat djupa borrhål.

Willem Mazzotti Pallard forskar bland annat på kollektorer för djupa borrhål på KTH i Stockholm. I sitt doktorandarbete har han intresserat sig extra för koaxialrör. – Tryckfallet kan bli lägre i koaxialrör, därför är de intressanta att titta på, särskilt som de är rätt nya på marknaden.

Willem Mazzotti Pallard har sammanställt mätdata från olika projekt där man har testat koaxiala rör, för att få en bild av hur de fungerar i verkliga förhållanden.

– Vi ser att tryckfallet brukar vara lägre i koaxiala rör jämfört med u-rör, men vi kan samtidigt konstatera att verkligheten avviker från teorin. Tryckfallet är högre i verkliga förhållanden, vilket är viktigt att veta för att dimensionera borrhålen rätt. Det visar att koaxialrör har potential att bli ännu bättre, förklarar Willem.

Han har ännu inte jämfört den termiska prestandan mellan koaxiala rör och u-rör.

– Det är en annan viktig faktor. Det är inte säkert att koaxiala rör är bättre än u-rör i djupa borrhål. Den termiska kortslutningen, det vill säga att värme vandrar från den varma till den kalla delen av kollektorn, kan vara större i koaxiala rör. Det beror på hur det är utformat, till exempel om centerröret är isolerat.

Värmeväxling vid ytan

Willem Mazzotti Pallard berättar också om ett forskningsprojekt inom Energiforsk, Termiska energilager (Termo), där man tänker helt annorlunda. Projektet tittar på möjligheten att värmeväxla i en kort slinga uppe vid ytan och helt kunna ta bort kollektorerna i borrhålet.

– I den modellen pumpar man upp grundvatten från borrhålet och låter det strömma genom den korta slingan vid ytan. En sådan lösning skulle ta bort behovet att installera hundratals meter kollektorer i borrhålet. Men det kräver en väldigt hög värmeväxlingsfaktor i slingan.

– Jag tror det är svårt att få det att fungera, men det är en intressant idé som är värd att titta närmare på och som kanske kan utvecklas.

Det korta perspektivet

Willem Mazzotti Pallard efterlyser också mer forskning kring hur kollektorerna reagerar kortsiktigt rent termiskt.

– Värmepumpar arbetar ofta i korta cykler, kanske en halvtimme i taget. Vad händer i kollektorn under dessa korta perioder? Den kortsiktiga värmeresponsen vore intressant att titta närmare på. Det kanske går att optimera värmepumpen bättre om man har bättre förståelse för hur kollektorn reagerar kortsiktigt. Det är en extra intressant faktor för djupa borrhål, då det tar längre tid för vätskan att cirkulera i djupa borrhål.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: PRIVAT

Forskarperspektiv: Vill se bioetanol som köldbärare

Sverige är bäst i klassen vad gäller köldbärarvätskor, bioetanol är bästa valet och allt pekar på att forskning och framtid handlar om att ta miljöanpassningen till nästa nivå. Det menar Monika Ignatowicz vid KTH Energiteknik som länge forskat kring köldbärarnas egenskaper.

Etanol eller glykol i vattnet – hur blandar jag den bästa köldbäraren, vad är bästa receptet för att kunna ta värme från berget till värmepumpen? Enligt Monika Ignatowicz, doktorand och forskningsingenjör på KTH, talar det mesta för etanol.

– Jag rekommenderar bioetanol. Som forskare ser jag att det är den produkt som bäst uppfyller de krav vi måste kunna ställa på en modern köldbärare, säger hon.

De krav Monika Ignatowicz tänker på handlar främst om låg pumpeffekt, bra termofysikaliska egenskaper, låg giftighet och bra miljöegenskaper – och det uppfyller främst bioetanol, menar hon.

Egenskaperna varierar

– Etanol löser sig relativt lätt i vatten, den har låg fryspunkt och eventuella läckage innebär vanligen inte något större miljöproblem, etanol oxiderar och bryts ner naturligt, förklarar Monika Ignatowicz.

Om det finns läckage i marken har bioetanol kortast nedbrytningstid, mellan tio och 28 dagar och redan tionde dagen är 90 procent nedbrutet. Glykol kräver upp till 90 dagar för att brytas ned.

Geoenergiindustrin vill ha enkla köldbärare, menar hon, och dit räknas inte propylenglykol som är giftigt. Köldbärarvätskor som bygger på salt såväl som glykol – där olja används vid tillverkningen, kräver destruktion och det är omständligt. Då ska systemet tömmas och innehållet skickas i container till en anläggning för destruktion, eller återvinning. Destruktion görs i alla kommuner och på några få ställen finns företag som återvinner glykolen genom att separera den från vätskan.

– Det är också svårt att få till bra saltbaserade köldbärare. De är termofysikaliskt bra och har bra miljöegenskaper, men de är korrosiva, de fräter och det kräver korrosionsskydd

Monika Ignatowicz, KTH Energiteknik.

Olika länder olika skydd

Olika länder använder olika frostskydd i vattenlösningen. I USA och Kanada är metanol och propylenglykol vanliga. Europa använder främst etanol, salt och propylenglykol. I Finland, som har ett förhållandevis kallt klimat, körs systemen med låga temperaturer och det ställer stora krav på frostskyddet. Det krävs då en högre koncentration av etanolen, vilket medför andra och besvärligare brandskyddsklasser än vid den koncentration vi normalt använder.

– Tyskland har strikta normer för hur borrhålen ska designas, men det är tråkigt att propylenglykol fortfarande är största och enda köldbärare, tycker Monika Ignatowicz.

Metanol som används som köldbärare i USA har en bra prestanda, låg energianvändning och pumpeffekt, men det är väldigt giftigt. År 2000 förbjöds det inom EU. USA har börjat konvertera sina system till propylenglykol eller bioetanol.

Etanol dominerar

I Sverige använder vi över 80 procent bioetanol. Men även om detta är den köldbärare Monika Ignatowicz förespråkar kan hon i sin forskning visa på stora skillnader mellan olika etanolbaserade köldbärare och de egenskaper som påverkar värmeövergångstalen.

Den vanligaste etanolbaserade produkten i Sverige visade sig ha bäst egenskaper bland alla produkter i Europa – tio procent högre värmeöverföring och tre procent lägre tryckfall jämfört med andra etanolbaserade produkter.

En utmaning är att etanol har relativt hög brännbarhet. Stora anläggningar med många borrhål sänker gärna koncentrationen. Är den för hög sjunker flampunkten och dagens gräns för vad som klassas som brandfarligt är 30 grader celcius. I Sverige är det vanligt med 25 procentig koncentration, och det innebär en flampunkt som ligger ganska nära gränsen.

– Ju lägre koncentration desto bättre prestanda för värmepumpen, förklarar hon. Det krävs mindre pumpeffekt och mindre energi för att snurra köldbäraren och det ger högre effekt på den värme som skickas in i systemet. Risken är annars dålig energibesparing och låg kostnadseffektivitet.

En annan utmaning är att etanol ses som berusningsmedel. Generellt krävs att man tillsätter ett denatureringsmedel för att ta ifrån etanolen denna effekt, vilket i och för sig kan ge köldbärarvätskan en lägre viskositet. Den blir mer lättflytande, med de bättre egenskaper det medför.

– Alla alkoholer har en viss giftverkan, men etanol är den minst giftiga. Men man ska veta att köldbärare med keton som denaturering kräver åtta procent högre pumpeffekt, den har sämre värmekapacitet och lägre värmeledningsförmåga.

Just nu driver Monika Ignatowicz ett forskningsprojekt kring framtida köldbärare som är finansierat av Energimyndigheten, 13 olika företag – flera inom geoenergi och några tillverkare av köldbärare – samt Kylbranschens Samarbetsstiftelse, KYS.

Fokus är på att få fram icke brandfarliga, mindre korrosiva och mer energieffektiva och miljöanpassade köldbärare, berättar hon om det arbete som startade 2018 och slutar 2022. De ska både uppfinna nya och förbättra de köldbärare som finns.

– En insats är att vi har förbättrat recepten på denatureringsämnen som finns. En annan är att vi tittar närmare på en produkt som glycerol för att den är lätt att tillverka, kostnadseffektiv, har kort nedbrytningstid och bra miljöegenskaper. Glycerolen har flampunkten över 100 grader och skulle kunna användas som både denatureringsämne och flampunktshöjare.

Miljöanpassning är framtiden

– I framtiden kommer vi att prioritera miljöanpassade och energieffektiva köldbärare, det är jag övertygad om. Vi miljömärker redan bergvärmesystem, säger Monika Ignatowicz. Framtiden kan handla om att återanvända spill i form av alkoholrester för att blanda med vattnet, eller använda tallolja för att höja flampunkt och lösningsgrad. Till samma prisnivå men med en annan tillverkningsmetod, menar hon.

– Sverige är bäst i klassen, vi är duktiga på både energiprestanda och brännsäkerhet, men kraven är fler än så. Det är mycket som ska uppfyllas, och inte minst handlar det om att vässa det vi redan är bra på.

TEXT: MIA ISING FOTO: PRIVAT