Dålig passform för Sverige när Europa försöker standardisera vatten- och energibrunnar
Sedan ett par år tillbaka pågår ett arbete för att ta fram gemensamma europeiska standarder för såväl vatten- som energibrunnar. Det första utkastet för energibrunnar har nyligen varit ute på remiss och ett utkast till den första delen av standardiseringen av vattenbrunnar har varit på internremiss.
Dominika Rydel på Borrföretagen är ordförande för den svenska spegelkommitté som följer arbetet. Spegelkommittén tillsammans med ett antal andra kommittéer och nationella experter från andra länder, är remissinstans för internt arbete.
– Initiativet till standardiseringar kommer ursprungligen från Frankrike och drivs av det europeiska standardiseringsorganet CEN. Initialt svarade vi från Sverige att geologin i Skandinavien skiljer sig från övriga Europa, att vår marknad fungerar bra utan standardiseringar med Normbrunn 16 när det gäller brunnar. Arbetet inom CEN skulle pågå även om Sverige inte aktivt deltog. Så här bildades en spegelkommitté för att ha insyn, bevaka arbetet och komma med synpunkter om det behövdes, säger hon.
Oenighet försenar arbetet
Arbetet med standardiseringen, i synnerhet när det gäller vattenbrunnar, har som befarats, präglats av oenighet mellan de deltagande länderna. Detta beror bland annat på skillnader i geologi men också på skilda traditioner. Förutom att arbetet blivit kraftigt försenat vad avser vattenbrunnar har detta även resulterat i att standarden för just vattenbrunnar inte blir ett kort och sammanhållet dokument utan standarden har delats upp i tre olika delar – en del för design, en för konstruktion och en tredje för drift och avveckling av vattenbrunnen.
– Ett utkast till den första delen, som alltså handlar om själva designen, har va- rit ute på internremiss hos de utvalda tekniska experterna under hösten. Vi i den svenska kommittén har granskat den och vi har även konsulterat SGU i samband med att vi lämnat våra kommentarer.
Irrelevant för Sverige
Det konstaterades att det som behandlas i designförslaget handlar om konstruktioner som sällan eller nästintill aldrig används i Sverige.
– Det rör sig om betydligt större vattentäkter, inte alls om de brunnar för små vattenuttag som våra svenska borrare huvudsakligen ägnar sig åt, säger Dominika Rydel.
Jonas Gierup på SGU var med och läste och kommenterade utkastet:
– Det man kan säga är att delar av standarden kanske skulle kunna appliceras på vissa vattentäkter i Sverige. Det handlar i så fall om stora grusfilterbrunnar i åsar, men även där skiljer sig förslaget från hur vi gör i Sverige. I utkastet nämns ingenting om borrning i urberg, tätning med foderrör etcetera som ju är den metod vi använder i Sverige och som sedan länge fastställs i Normbrunnen, säger han.
– I vårt svar har vi även lyft fram att förslaget är för omfattande och otydligt för att kunna vara ett praktiskt verktyg för borrföretag att använda sig av. Vi påpekar också att en eventuell standard inte ska vara teknikhämmande och att förslaget till standard så som det presenteras idag inte är förenligt med svensk lag, säger Dominika Rydel.
Arbetet med vattenbrunnsstandarden är fortfarande i sin linda och ingen tidsplan för fortsättningen är fastställd, mer än att den första delen nu ska presenteras som en officiell remiss hos alla medlemsstater.
Bara återfyllda energibrunnar
När det gäller förslaget till standard för geoenergibrunnar så menar den svenska spegelkommittén att inte heller det är särskilt relevant för svenska förhållanden.
– Förslaget behandlar endast återfyllda borrhål och vi har varit noga med att påpeka att standardutkastet därmed är olämpligt för svenska förhållanden, eftersom vi inte som standard återfyller borrhål. Vi har jobbat med att titeln och innehållet tydligt framhäver att standarden inte inbegriper vattenfyllda borrhål, med hänvisning till vår geologi, säger Dominika Rydel.
På grund av att rösterna i CEN är viktade och Sverige som litet land därmed inte har så mycket kraft, är det en risk att Sveriges synpunkter inte hörsammas i samband med röstningen. Enligt tidsplanen ska det ske runt november nästa år.
– Den europeiska standarden blir inte svensk lag, men en oerfaren beställare kan hänvisa till den i exempelvis en upphandling och i så fall måste entreprenören följa den. Här är det viktigt att myndigheter och branschen i stort sluter upp och är tydliga med vad som gäller för vår geologi och vårt sätt att arbeta, säger Dominika Rydel.
TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: ANETTE PERSSON
Lämna en kommentar
Want to join the discussion?Dela med dig av dina synpunkter!