Leif Bjelm har gått ur tiden
I februari avled Leif Bjelm efter en längre tids sjukdom. Leif var tidigt en av få att lyfta borrningsprofessionen till den akademiska världen.
Smålänningen Leif examinerades som geolog 1970, och trots att inledningen av hans arbetskarriär var mer geologiskt traditionell blev det ganska snart fokus på teknik i allmänhet och borrning i synnerhet. Ett intresse som tillsammans med forskningskapaciteten ledde fram till en professur i Georesursteknik på Lunds Tekniska Högskola.
Leif var involverad i gasborrningsprojekt på Svalbard, var med om att utveckla Sveriges enda nu fungerande geotermisystem, tog fram modeller för tolkning av geofysiska mätmetoder i borrhål och var även med i djupgeotermiprojekten i Lund i början av 2000-talet. I det sistnämnda projektet erhöll man mycket värdefull information om teknik och möjligheter.
Riksriggen
Det var också Leif som i huvudsak stod bakom införskaffandet av Riksriggen, Sveriges enda borrningsplattform för forskningen. Trots relativt kort tid i drift har borrningsprojekten som man genomfört med Riksriggen gett Sverige ovärderliga geologiska kunskaper som man inte tidigare haft möjlighet till. En fantastisk prestation!
Smittande entusiasm
När en sådan tongivande person visar ett genuint intresse för borrningsteknik och vad man kan ta reda på med hjälp av borrning, spiller entusiasmen över på andra. Vår bransch har under många år fått ta del av personer som har gått i Leifs plantskola. Och på det sättet kommer Leifs gärning att få leva vidare under många år fram i tiden.
Den gärningen, och mycket annat, har borrningsbranschen mycket att tacka för!
Text: Johan Barth
Olle Anderssons minnesord över Leif Bjelm
Född och uppvuxen i Eksjö var du redan från barnsben färgad av den småländska kulturen. Vi två träffades som något vilsna studenter i Lund och blev snabbt vänner för livet. Av en slump började vi båda läsa geologi, detta efter att ha misslyckats med första årets studier (för din del i psykologi). Vi satt på ATEN (dåtidens samlingsplats) och bläddrade i universitetets ämneskatalog när vi valde att bli geologer. Allt sedan dess har det varit ett nöje att vara en nära vän till dig, både i och utanför arbetet. Även med våra respektive familjer har vi haft många njutbara och roliga stunder. Vi i familjen minns med glädje alla våra gemensamma firanden och resor.
Småländsk envishet
Du var en mångfacetterad person med en säregen humor med tycke för det dråpliga och det genuint småländska. Inte minst vårdade du ”gammelsmåländskan” ömt, ett språk vi två ofta använde oss av sinsemellan. Trots din höga akademiska rang, kunde du också konsten att prata med ”bönder på bönders vis och de lärde på latin”. Du var också mycket drivande i allt du hann med att genomföra. ”Man kan bara själv skapa sin egen livssituation” var ditt grundläggande rättesnöre här i livet. Din småländska envishet, ditt sinne för bildspråk, dina djupa kunskaper samt din övertalningsförmåga ledde till flera personliga framgångar. Exempelvis lyckades du att från en blygsam befattning på LTH på kort tid bygga upp en kraftfull egen avdelning för teknisk geologi, som nu lever vidare. För detta och mycket annat kommer du att bli ihågkommen för lång tid framöver.
Jag och min familj saknar Dig mycket!
Din vän Olle Andersson med familj
He
Jag gjorde examensarbete för Leif och han uppmärksammade mig och jag fick anställning vid Inst för Teknisk Vattenresurslära där jag också doktorerade samt fick docenttur. Jag fick möjligheten där att bygga upp avfallshantering som akademiskt ämne med hjälp av Kjell Nilsson då VD för avfallsbolaget. Detta ledde till att jag vid Linneuniversitet fick en professur i Avfallshantering och återbruk som jag nu haft snart 25 år. Jag är Leif evigt tacksam att han gav mig chansen. Jag fick aldrig möjligheten att tacka honom för det. Vänner gör saker innan det är för sent!