Slussens pålar säkras med vatten

Nu grundläggs den nya Slussenbron i Stockholm som ska sträcka sig från Stadsgårdskajen till Gamla Stan. Det som säkrar konstruktionen är ett omfattande pålningsarbete med många meter hammarborrning, bland annat med vattendriven sänkhammare.

Andreas Backhammar, blockchef inom Skanskas
grundläggning, berättade om projektet med att bygga den nya Slussen i Stockholm på NordDrill.

Andreas Backhammar, blockchef för grundläggningsarbeten på Skanska, berättade om projektet på NordDrill.

– Just nu handlar det om borrningsarbete på land och här ska ett trettiotal pålar säkra bron. Resterande sjuttio ska borras ute på Saltsjön från ponton. Just i det här projektet använder vi vatten som spolmedel istället för luft när vi borrar. Det är känsliga jordlager och med en bebyggelse som är gammal och dåligt grundlagd. Den vattendrivna tekniken minskar risken för sättningar och syresättning av organiska rester i jorden.

Pålningsprojektet är ett av de mest komplicerade och omfattande grundläggningsarbetena i Sverige. När det är klart kommer runt 1 700 pålar ha borrats ner.

20 meter hög 65-tonsrigg

I pålningslaget ingår en borrmaskinist, en borrhjälpare som kör laddmaskinen och bistår maskinisten med exempelvis borrstål och två smeder som svetsskarvar rör och svetsar slagskor. Maskinen väger 65 ton och kan lyfta 18 ton. Masten är 20 meter hög, vilket gör att den längsta rörlängden kan vara 16 meter, något som effektiviserar arbetet märkbart. För att säkerställa att berget har tillräcklig bärkraft stoppslås pålens fot mot bergytan med en hejare och de stötvågor som studsar tillbaka mäts. För att förstärka och skydda pålen fylls den slutligen med betong.

Olika jordlager ger tekniska utmaningar

Utmaningarna i pålningsarbetet är flera. Jordlagren varierar i sammansättning och stabilitet, vilket ger tekniska utmaningar. Det ytliga lagret är fyllningsmassor med rester från sten- och träkonstruktioner, gamla båtvrak och timmer. Under det, rester av bottensediment med sand, dy och gyttja. Ytterligare ett steg ner ligger en rullstensås med huvudsakligen sand och grus. Under allt detta finns till slut fast kristallint berg.

– De olika lagren gör det svårt att komma igenom. Dessutom är det 45 till 70 meter djupt vilket medför stora påfrestningar på utrustningen, förklarade Andreas Backhammar.

Text: Lars Wirtén Foto: Jörgen Olsson