Inlägg

Så kan vi skydda dricksvattnet

Rent dricksvatten är inte längre en självklarhet i Sverige. Kraftfulla politiska insatser måste till för att vända utvecklingen. Det är budskapet i en debattartikel i Sydsvenskan som en rad experter och branschföreträdare skrev under i samband med Grundvattendagarna i Lund.

Grundvattennivåerna i landet har sjunkit varje år sedan 2015, samtidigt som kemiska och mikrobiella föroreningar gör att yt- och grundvattnets kvalitet försämras, skriver författarna och konstaterar: ”Det är kostsamt och besvärligt att kontrollera, ersätta och rena vattnet från föroreningar för att uppnå dricksvattenkvalitet.”
Debattörerna kräver därför insatser inom fyra huvudområden för att säkra tillgången på vatten av god kvalitet i framtiden i Sverige.

  • Satsa på en nationellt täckande kartering av Sveriges grundvattenresurser. De extrapengar regeringen har avsatt räcker inte.
  • Öka takten när det gäller sanering av förorenade områden.
  • Skapa en myndighet som har huvudansvar för landets vattenresurser, för att övervaka och skydda dem. I dag är ansvaret fördelat mellan nästan tio myndigheter.
  • Skjut till pengar för forskning om vattenrening, sanering, skydd och värdering av vattenresurser.

Charlotte Sparrenbom, docent och lektor i geologi vid Lunds universitet. Foto: Peter Kroon

Ingen vet

Charlotte Sparrenbom, docent och lektor i geologi vid Lunds universitet, är huvudförfattare till debattartikeln. Hon menar att huvudproblemet är att ingen vet hur det står till med vår framtida vattenförsörjning. Övervakningen av grundvattnet är för dålig vilket också leder till kritik från EU, vars vattendirektiv säger att varje medlemsland ska mäta och kontrollera alla så kallade vattenförekomster.
– Tittar man på SGU:s grundvattennät så har det visserligen utökats, men det räcker inte alls till. Vi har potentiellt 83 000 förorenade områden. Det kan vara påverkan från allt från stora industrier till små mekaniska verkstäder och kemtvättar. Kemikalier som hamnar i marken går så småningom vidare till grundvattnet. Väl där börjar kemikalierna transporteras, säger Charlotte Sparrenbom.
Hon påpekar att endast en tredjedel av de områden som kan vara förorenade har inventerats.
– Med andra ord har vi inte koll på två tredjedelar. De ligger därute som tickande bomber. Det kommer att kosta enorma summor, men vi måste hitta lösningar. Staten borde ha tagit tag i detta långt tidigare.

Ett övergripande ansvar

En av punkterna i debattartikeln adresserar ansvar och organisation i den statliga förvaltningen. Författarna efterlyser en myndighet som har det övergripande ansvaret för alla vattenfrågor. I dag är ansvaret vida spritt över olika myndigheter.

  • SGU ansvarar för grundvattnet.
  • Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för yt- och havsvatten.
  • SMHI övervakar nederbörd, tar fram vattenprognoser baserade på ytvattnet och bedriver forskning.
  • Livsmedelsverket ansvarar för vatten som dricksvatten.
  • Fem olika vattenmyndigheter är kopplade till de olika avrinningsområdena i Sverige. Dessa ansvarar för rapporteringen till EU.
  • Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för Sveriges miljömål och administrerar bidrag till sanering av en del förorenade områden.

Charlotte Sparrenbom menar att ingen tar helhetsansvar för just vattenfrågorna.
– Det är viktigt att vi tar de här frågorna på allvar och ser att tillgång och kvalitet hör ihop. Vi behöver säkra både att vi har tillräckliga mängder och att vattnet håller bra kvalitet.

Ingen långsiktighet

Just nu har SGU fått extra pengar till att kartera förekomsten av grundvatten. Med helikopter kartläggs stora områden och nu i höst flyger man i delar av Skåne och Blekinge. Tidigare har SGU flugit även över Gotland, Öland, Östergötland, Västergötland, Halland och Örebro län. Men det är medel som tar slut nästa år. Charlotte Sparrenbom är kritisk:
– SGU får aldrig en långsiktig möjlighet att utföra det här viktiga arbetet.
I Brunnsarkivet finns mycket information att hämta, men Charlotte Sparrenbom menar att det inte räcker för att skapa sig en heltäckande bild.
– Det är olika kvalitet på det som kommer in och det finns fortfarande äldre brunnar som inte är rapporterade.

Efterlyser reaktioner

Det är sällan vattenprover är tagna och vattennivåerna är osäkra då de mäts i samband med att man borrar. Brunnsarkivet omfattar dessutom bara borrade brunnar, de grävda brunnarna har vi inga data om.
”Vi är förundrade över att politiker vågar låta bli att satsa på ökad kunskap och samordning när det gäller landets framtida vattenförsörjning”, avslutar artikelförfattarna.
– De reaktioner jag får från branschen är att vi behöver ta tag i precis det här. Men jag får inga reaktioner från politiskt håll, säger Charlotte Sparrenbom.

Utöver Charlotte Sparrenbom undertecknades debattartikel av följande personer:

Johan Barth, hydrogeolog, vd Geotec, Svenska Borrentreprenörers Branschorganisation.
Göran Persson, ordförande i Sveriges Avantiborrares förening.
Peter Dahlqvist, Carola Lindeberg och Maria Åkesson, verksamma vid SGU.
Torleif Dahlin och Kenneth M Persson, professorer vid LTH, Lunds universitet.
Lars Rosén, professor vid Chalmers tekniska högskola.
Fritjof Fagerlund, universitetslektor i geohydrologi, Uppsala universitet.
Gerhard Barmen och Jan-Erik Rosberg, universitetslektorer i grundvattenteknik vid LTH, Lunds universitet.
Jenny Norrman, docent vid Chalmers tekniska högskola.
Hans Jeppsson, hydrogeolog, konsultföretaget WSP.
Nikolas Höglund och Sofia Åkesson, doktorander i geologi, Lunds universitet.
Bo Olofsson, professor vid KTH.
Jeffrey Lewis, senior hydrogeolog Tyréns AB och docent vid Göteborgs universitet.

Text: Lars Wirtén

Värmdö och KTH forskar om vattenförsörjning

Värmdö kommun och KTH Vattencentrum får 500 000 kronor från Vinnova för ett projekt med testbäddar inom vattenförsörjning. Testbädden syftar till att utveckla nya hållbara och småskaliga lösningar för trygg vattenförsörjning och god vattenstatus i Östersjön.
Värmdö är en skärgårdskommun som omfattar omkring 10 000 öar. Öarna, liksom flera områden på fastlandet, saknar anslutning till kommunalt vatten- och avloppsnät. Stora delar av kommunens invånare är beroende av lokala lösningar för sin vattenförsörjning.

Långsiktig hållbarhet

Testbäddsutvecklingen är ett led i ett långsiktigt arbete med syfte att utveckla lösningar för hållbar vattenförsörjning, som kan tillämpas i olika sammanhang med skilda förutsättningar. På så sätt ska testbädden bidra till att säkerställa tillgång till säkert dricksvatten.
Projektet skall ge forskare, företag och entreprenörer möjlighet att testa småskaliga tekniska och organisatoriska lösningar i en verklig miljö. Inom projektet samverkar offentlig sektor, civilsamhälle, akademi och näringsliv.

Sandviken digitaliserar dricksvattnet

Genom datainsamling, modellering och övervakning av vattenresurserna ska projektet effektivisera och trygga dricksvattenproduktionen i Sandviken.

Det kommer att ske genom digitalisering och automatisering av produktionsprocesserna från vattentäkt till färdig produkt. Genom att bättre förstå råvattenkällorna, sjön och grundvattnet samt hur förändringar sker under året kan dricksvattenförsörjningen effektiviseras. Som under vissa delar av året, då det är mycket organiskt kol i sjön som kräver mer kemikalier för att rena. Då kan man använda mer grundvatten istället för sjövatten.
Projektet ska både förbättra processtyrningen och ta fram ett produktionsplaneringsverktyg. Där ska modeller för ytvatten, grundvatten och process integreras i en och samma operatörsvy. Genom detta ska Sandviken Energi mer effektivt kunna styra den framtida dricksvattenproduktionen.

”Vatten är livsmedel – inte bara H2O”

– Tyvärr kan människor alltför lite om vatten, säger forskaren Ingegerd Rosborg. Foto Anette Persson

Ur kranarna porlar rent vatten. Men behandlingarna av dricksvattnet riskerar att ta bort mer än föroreningar och ämnen som slaggar igen rör och slangar. De naturliga, livsnödvändiga mineralerna behövs – för hälsans skull, menar Ingegerd Rosborg, gästforskare på KTH.

Dricksvatten – en livsnödvändig tillgång för allt levande. I vattnet kan ohälsosamma föroreningar förekomma samt ämnen som orsakar rostangrepp och avlagringar i rör och installationer. För att råda bot på det hela behandlas dricksvatten över hela jorden, så även i Sverige: pH-värdet regleras med natriumhydroxid, vattnet avhärdas och filtreras. I vissa delar av världen framställs dricksvatten genom omvänd osmos, det vill säga att vatten avsaltas.
Det vi får ur kranarna är rent vatten – men behandlingarna bidrar till att de naturliga, och många gånger livsnödvändiga mineralerna ofta är på för låga nivåer, eller saknas helt.

Kunskap saknas

– Tyvärr kan människor alltför lite om vatten. I dag är vi mer fokuserade på att ta bort ämnen som kan orsaka stopp i det tekniska maskineriet – och man glömmer bort vad det mänskliga maskineriet behöver. Det är i regel ingenjörer som tar besluten, när det är nutrionister vi egentligen behöver, säger Ingegerd Rosborg, gästforskare på KTH, näringsterapeut och konsult i eget företag.
Ingegerd Rosborg har en vetenskaplig och holistisk syn på dricksvattnet. Vattnet är ett livsmedel – inte bara den kemiska beteckningen H20 – och för hälsans skull behöver det innehålla mineraler.
– Mineralerna fungerar även som antagonister till toxiska metaller som kan finnas i dricksvatten. Kalcium är exempelvis en bra antagonist till uran, men vid normal filtrering och avhärdning sjunker just nivåerna av kalcium och uranet i dricksvattnet släpps vidare, säger Ingegerd Rosborg.

Försurningens effekter

Ingegerd Rosborg har alltid haft en stark dragning till naturen och i synnerhet till vatten. Som barn tog hon alla chanser att vara utomhus. I strilande vårregn, under de skira lövverken, på cykeln ner till sjön.
På 1970-talet och fram till mitten av 1980-talet såg hon hur naturen förändrades av försurade regn. Luftföroreningar från Ruhrområdet i Tyskland, Polen och England öste ned över delar av Sverige i form av sur nederbörd.
Med egna ögon såg Ingegerd Rosborg hur kräftorna i området kring Tiveden i Västergötland inte bara blev färre till antalet, hon kände också att kräftskalet förändrades. Det var mjukt som silkespapper. Löv- och barrträdens former förändrades, vissa arter drabbades av svampangrepp och den gula kantarellen försvann.
– Trattkantarellen som tycker om sur jord bredde istället ut sig, säger Ingegerd Rosborg.

– Dricksvatten kan utgöra en betydande del av det dagliga mineralintaget, särskilt för små barn som växer och för äldre som har svårt att få i sig tillräckligt med näring, säger Ingegerd Rosborg. Foto: Anette Persson

Medför hälsorisker

Men om skogarna och vattendragen drabbas så hårt och synligt av försurningen – hur drabbas då människan?
År 2000 var Ingegerd Rosborgs första del i doktorandstudierna vid Kristianstads Högskola klar. Hon gjorde en vetenskaplig studie på 150 kvinnor bosatta i Härryda och Hässleholms kommuner. Hon kunde visa att de kvinnor som druckit försurat brunnsvatten hade betydligt fler sjukdomssymptom än de kvinnor som drack basiskt brunnsvatten från Kristianstadsslätten, som består av 100 meter tjock kalksten. Hon kunde visa att mineraler som kalcium, magnesium och bikarbonat tycks vara kopplade till friskfaktorer för hjärta, kärl och andra folksjukdomar, medan mineralfattigt och försurat vatten istället skapar riskfaktorer för hälsan.

De viktiga mineralerna

Kan man lösa problemet med att ta ett dagligt mineraltillskott eller genom kosten?
Det är en möjlighet, menar Ingeborg Rosborg, men det är bevisat att kroppen lättare tar upp mineraler via vatten som kommer från kalkrika områden än via mat.
– Dricksvatten kan utgöra en betydande del av det dagliga mineralintaget, särskilt för små barn som växer och för äldre som har svårt att få i sig tillräckligt med näring, säger hon.
Inte sällan möter hon samstämmiga experter på konferenser och seminarier. De talar samma språk, det vill säga vikten av att bevara mineraltillgången i dricksvatten.

Vill vidga perspektivet

Ingegerd Rosborg redigerar just nu den andra utgåvan av boken Drinking Water Minerals and Mineral Balance – Importance, Health Significance, Safety Precautions (Springer förlag), en bok där en rad experter tillsammans med Ingegerd Rosborg har avsikten att vidga perspektivet kring vattnets beskaffenhet. I dag talar man om övre högst tillåtna halter för oönskade substanser och högsta accepterade koncentrationer av vissa livsnödvändiga mineraler.
– De halterna handlar om att undvika avsättning på rör, missfärgning av porslin och tvätt med mera. Vi vill vidga perspektivet till en basal mineralbalans i vatten och intervallen i boken presenteras för samtliga essentiella mineralämnen där magnesium och kalcium hör till några av de viktigaste, säger Ingegerd Rosborg.

Ger aldrig upp

Som forskare och näringsterapeut kämpar Ingeborg Rosborg för människans rätt till det mineralrika vattnet. Hon vill öka förståelsen, förändra synen – även om hon emellanåt får kämpa i motvind.
– Men jag ger inte upp som forskare. En klok person jag mötte en gång sade, att hade jag inte mött motstånd i livet, då hade jag inte heller stått emot i forskningen. När WHO ändrar sin vattenreglering – då kan jag dö, säger hon.

Text: Elisabet Tapio Neuwirth

Vem är… Ingegerd Rosborg

  • Bor: På Östermalm i Stockholm – har lantställe i Skåne.
  • Familj: Tre barn.
  • Bakgrund: Gymnasie- och högskolelärare i kemirelaterade ämnen, teknologie doktor.
  • På fritiden: Bad – året runt.