Taggarkiv: Forskning

Leif Bjelm har gått ur tiden

/1 Kommentar

I februari avled Leif Bjelm efter en längre tids sjukdom. Leif var tidigt en av få att lyfta borrningsprofessionen till den akademiska världen.

Smålänningen Leif examinerades som geolog 1970, och trots att inledningen av hans arbetskarriär var mer geologiskt traditionell blev det ganska snart fokus på teknik i allmänhet och borrning i synnerhet. Ett intresse som tillsammans med forskningskapaciteten ledde fram till en professur i Georesursteknik på Lunds Tekniska Högskola.

Leif Bjelm vid en föreläsning på Kungliga Vetenskapsakademin
år 1990. Foto: Privat.

Leif var involverad i gasborrningsprojekt på Svalbard, var med om att utveckla Sveriges enda nu fungerande geotermisystem, tog fram modeller för tolkning av geofysiska mätmetoder i borrhål och var även med i djupgeotermiprojekten i Lund i början av 2000-talet. I det sistnämnda projektet erhöll man mycket värdefull information om teknik och möjligheter.

Riksriggen

Det var också Leif som i huvudsak stod bakom införskaffandet av Riksriggen, Sveriges enda borrningsplattform för forskningen. Trots relativt kort tid i drift har borrningsprojekten som man genomfört med Riksriggen gett Sverige ovärderliga geologiska kunskaper som man inte tidigare haft möjlighet till. En fantastisk prestation!

Smittande entusiasm

När en sådan tongivande person visar ett genuint intresse för borrningsteknik och vad man kan ta reda på med hjälp av borrning, spiller entusiasmen över på andra. Vår bransch har under många år fått ta del av personer som har gått i Leifs plantskola. Och på det sättet kommer Leifs gärning att få leva vidare under många år fram i tiden.
Den gärningen, och mycket annat, har borrningsbranschen mycket att tacka för!

Text: Johan Barth

Olle Anderssons minnesord över Leif Bjelm

Född och uppvuxen i Eksjö var du redan från barnsben färgad av den småländska kulturen. Vi två träffades som något vilsna studenter i Lund och blev snabbt vänner för livet.  Av en slump började vi båda läsa geologi, detta efter att ha misslyckats med första årets studier (för din del i psykologi). Vi satt på ATEN (dåtidens samlingsplats) och bläddrade i universitetets ämneskatalog när vi valde att bli geologer. Allt sedan dess har det varit ett nöje att vara en nära vän till dig, både i och utanför arbetet. Även med våra respektive familjer har vi haft många njutbara och roliga stunder. Vi i familjen minns med glädje alla våra gemensamma firanden och resor.

Småländsk envishet

Du var en mångfacetterad person med en säregen humor med tycke för det dråpliga och det genuint småländska. Inte minst vårdade du ”gammelsmåländskan” ömt, ett språk vi två ofta använde oss av sinsemellan. Trots din höga akademiska rang, kunde du också konsten att prata med ”bönder på bönders vis och de lärde på latin”. Du var också mycket drivande i allt du hann med att genomföra. ”Man kan bara själv skapa sin egen livssituation” var ditt grundläggande rättesnöre här i livet. Din småländska envishet, ditt sinne för bildspråk, dina djupa kunskaper samt din övertalningsförmåga ledde till flera personliga framgångar. Exempelvis lyckades du att från en blygsam befattning på LTH på kort tid bygga upp en kraftfull egen avdelning för teknisk geologi, som nu lever vidare. För detta och mycket annat kommer du att bli ihågkommen för lång tid framöver.
Jag och min familj saknar Dig mycket!

Din vän Olle Andersson med familj

Värmdö och KTH forskar om vattenförsörjning

/0 Kommentarer

Värmdö kommun och KTH Vattencentrum får 500 000 kronor från Vinnova för ett projekt med testbäddar inom vattenförsörjning. Testbädden syftar till att utveckla nya hållbara och småskaliga lösningar för trygg vattenförsörjning och god vattenstatus i Östersjön.
Värmdö är en skärgårdskommun som omfattar omkring 10 000 öar. Öarna, liksom flera områden på fastlandet, saknar anslutning till kommunalt vatten- och avloppsnät. Stora delar av kommunens invånare är beroende av lokala lösningar för sin vattenförsörjning.

Långsiktig hållbarhet

Testbäddsutvecklingen är ett led i ett långsiktigt arbete med syfte att utveckla lösningar för hållbar vattenförsörjning, som kan tillämpas i olika sammanhang med skilda förutsättningar. På så sätt ska testbädden bidra till att säkerställa tillgång till säkert dricksvatten.
Projektet skall ge forskare, företag och entreprenörer möjlighet att testa småskaliga tekniska och organisatoriska lösningar i en verklig miljö. Inom projektet samverkar offentlig sektor, civilsamhälle, akademi och näringsliv.

”Vatten är livsmedel – inte bara H2O”

/0 Kommentarer

– Tyvärr kan människor alltför lite om vatten, säger forskaren Ingegerd Rosborg. Foto Anette Persson

Ur kranarna porlar rent vatten. Men behandlingarna av dricksvattnet riskerar att ta bort mer än föroreningar och ämnen som slaggar igen rör och slangar. De naturliga, livsnödvändiga mineralerna behövs – för hälsans skull, menar Ingegerd Rosborg, gästforskare på KTH.

Dricksvatten – en livsnödvändig tillgång för allt levande. I vattnet kan ohälsosamma föroreningar förekomma samt ämnen som orsakar rostangrepp och avlagringar i rör och installationer. För att råda bot på det hela behandlas dricksvatten över hela jorden, så även i Sverige: pH-värdet regleras med natriumhydroxid, vattnet avhärdas och filtreras. I vissa delar av världen framställs dricksvatten genom omvänd osmos, det vill säga att vatten avsaltas.
Det vi får ur kranarna är rent vatten – men behandlingarna bidrar till att de naturliga, och många gånger livsnödvändiga mineralerna ofta är på för låga nivåer, eller saknas helt.

Kunskap saknas

– Tyvärr kan människor alltför lite om vatten. I dag är vi mer fokuserade på att ta bort ämnen som kan orsaka stopp i det tekniska maskineriet – och man glömmer bort vad det mänskliga maskineriet behöver. Det är i regel ingenjörer som tar besluten, när det är nutrionister vi egentligen behöver, säger Ingegerd Rosborg, gästforskare på KTH, näringsterapeut och konsult i eget företag.
Ingegerd Rosborg har en vetenskaplig och holistisk syn på dricksvattnet. Vattnet är ett livsmedel – inte bara den kemiska beteckningen H20 – och för hälsans skull behöver det innehålla mineraler.
– Mineralerna fungerar även som antagonister till toxiska metaller som kan finnas i dricksvatten. Kalcium är exempelvis en bra antagonist till uran, men vid normal filtrering och avhärdning sjunker just nivåerna av kalcium och uranet i dricksvattnet släpps vidare, säger Ingegerd Rosborg.

Försurningens effekter

Ingegerd Rosborg har alltid haft en stark dragning till naturen och i synnerhet till vatten. Som barn tog hon alla chanser att vara utomhus. I strilande vårregn, under de skira lövverken, på cykeln ner till sjön.
På 1970-talet och fram till mitten av 1980-talet såg hon hur naturen förändrades av försurade regn. Luftföroreningar från Ruhrområdet i Tyskland, Polen och England öste ned över delar av Sverige i form av sur nederbörd.
Med egna ögon såg Ingegerd Rosborg hur kräftorna i området kring Tiveden i Västergötland inte bara blev färre till antalet, hon kände också att kräftskalet förändrades. Det var mjukt som silkespapper. Löv- och barrträdens former förändrades, vissa arter drabbades av svampangrepp och den gula kantarellen försvann.
– Trattkantarellen som tycker om sur jord bredde istället ut sig, säger Ingegerd Rosborg.

– Dricksvatten kan utgöra en betydande del av det dagliga mineralintaget, särskilt för små barn som växer och för äldre som har svårt att få i sig tillräckligt med näring, säger Ingegerd Rosborg. Foto: Anette Persson

Medför hälsorisker

Men om skogarna och vattendragen drabbas så hårt och synligt av försurningen – hur drabbas då människan?
År 2000 var Ingegerd Rosborgs första del i doktorandstudierna vid Kristianstads Högskola klar. Hon gjorde en vetenskaplig studie på 150 kvinnor bosatta i Härryda och Hässleholms kommuner. Hon kunde visa att de kvinnor som druckit försurat brunnsvatten hade betydligt fler sjukdomssymptom än de kvinnor som drack basiskt brunnsvatten från Kristianstadsslätten, som består av 100 meter tjock kalksten. Hon kunde visa att mineraler som kalcium, magnesium och bikarbonat tycks vara kopplade till friskfaktorer för hjärta, kärl och andra folksjukdomar, medan mineralfattigt och försurat vatten istället skapar riskfaktorer för hälsan.

De viktiga mineralerna

Kan man lösa problemet med att ta ett dagligt mineraltillskott eller genom kosten?
Det är en möjlighet, menar Ingeborg Rosborg, men det är bevisat att kroppen lättare tar upp mineraler via vatten som kommer från kalkrika områden än via mat.
– Dricksvatten kan utgöra en betydande del av det dagliga mineralintaget, särskilt för små barn som växer och för äldre som har svårt att få i sig tillräckligt med näring, säger hon.
Inte sällan möter hon samstämmiga experter på konferenser och seminarier. De talar samma språk, det vill säga vikten av att bevara mineraltillgången i dricksvatten.

Vill vidga perspektivet

Ingegerd Rosborg redigerar just nu den andra utgåvan av boken Drinking Water Minerals and Mineral Balance – Importance, Health Significance, Safety Precautions (Springer förlag), en bok där en rad experter tillsammans med Ingegerd Rosborg har avsikten att vidga perspektivet kring vattnets beskaffenhet. I dag talar man om övre högst tillåtna halter för oönskade substanser och högsta accepterade koncentrationer av vissa livsnödvändiga mineraler.
– De halterna handlar om att undvika avsättning på rör, missfärgning av porslin och tvätt med mera. Vi vill vidga perspektivet till en basal mineralbalans i vatten och intervallen i boken presenteras för samtliga essentiella mineralämnen där magnesium och kalcium hör till några av de viktigaste, säger Ingegerd Rosborg.

Ger aldrig upp

Som forskare och näringsterapeut kämpar Ingeborg Rosborg för människans rätt till det mineralrika vattnet. Hon vill öka förståelsen, förändra synen – även om hon emellanåt får kämpa i motvind.
– Men jag ger inte upp som forskare. En klok person jag mötte en gång sade, att hade jag inte mött motstånd i livet, då hade jag inte heller stått emot i forskningen. När WHO ändrar sin vattenreglering – då kan jag dö, säger hon.

Text: Elisabet Tapio Neuwirth

Vem är… Ingegerd Rosborg

  • Bor: På Östermalm i Stockholm – har lantställe i Skåne.
  • Familj: Tre barn.
  • Bakgrund: Gymnasie- och högskolelärare i kemirelaterade ämnen, teknologie doktor.
  • På fritiden: Bad – året runt.

Riksriggen testar borrparametrar

/0 Kommentarer

I skånska Hörröd har ett grustag blottlagt urberget och därför valdes den platsen för borrningarna. Foto: Riksriggen

Lunds universitets forskningsrigg för djup kärnborrning, Riksriggen, har under hösten borrat i skånska Hörröd. Syftet är att se vilken inverkan på borrkronan olika parametrar har.

Riksriggen borrade tre olika 130 meter djupa borrhål. I det första borrhålet användes de rekommenderade parametrarna för rotation och sjunkhastighet. I det andra borrhålet ökades sjunkhastigheten betydligt, samtidigt som rotationen var lägre. I det tredje slutligen användes mer moderata inställningar i form av lägre sjunkhastighet och högre rotation jämfört med rekommenderade parametrar. För varje borrhål användes helt nya borrkronor.
– Studenter i Uppsala kommer i vår att studera diamanterna i mikroskop för att bedöma slitaget på borrkronorna som en del i deras exjobb, säger Jan-Erik Rosberg som är föreståndare för Riksriggen.

Hur påverkas slitaget?

Ett annat exjobb kommer att studera hur geologin har påverkat slitaget, genom att titta på borrkärnorna och korrelera med slitaget på borrkronorna, samt med det kontinuerligt registrerade borrförloppet.
– Våra borrningar gav också möjlighet för personal på Atlas Copco att komma till borrplatsen och träna sig på riggen. Även studenter som går en kurs i fältundersökningsmetodik kunde komma ut och studera borrning i fält, förklarar Jan-Erik Rosberg.

Berget blottat

Hörröd, som ligger söder om Kristianstad på Linderödsåsen, valdes på grund av det grustag som finns på orten och där urberget på några ställen ligger blottat vid ytan.
– Vi ville absolut inte borra i jordlagren utan kunna borra uteslutande i hårt berg. I ett grustag stör vi dessutom inte omgivningen, så Hörröd var perfekt. Där är berget dessutom av bättre kvalitet än runt Lund, där det är mer uppsprucket.
Jan-Erik Rosberg hoppas att resultatet av borrningarna ska kunna appliceras av branschen genom att möjligen kunna optimera slitage och hastighet bättre genom använda optimala borrparameter och inställningar.
– Det är en kombination av att kunna borra snabbare och slippa byta borrkronor lika ofta och samtidigt få en hög kärnåtervinning. Där kan man spara mycket tid och därmed pengar.

De fortsätta djupborrningarna

Analyserna från Hörrödsborrningarna kommer troligen vara klara i början av sommaren 2018.
Framöver hoppas Jan-Erik Rosberg kunna få ihop finansiering till några grundvattenrelaterade projekt för att undersöka framtida akvifärer, samt inte minst att kunna göra en fortsättning på Åreborrningen 2014, då Riksriggen borrade ner till 2 496 meter.

Text: Lars Wirtén

Riksriggen

• I november 2009 tilldelades Teknisk Geologi, Lunds universitet, ett anslag från Vetenskapsrådet på 25,8 miljoner kronor för att bygga upp en nationell forskningsinfrastruktur för djup kärnborrning. Den nationella infrastrukturen ska vara en resurs för forskare från universitet, högskolor och andra organisationers forskningsverksamhet, enligt vetenskapsrådets föreskrifter.
• Under åren 2010 till 2012 pågick ett intensivt upphandlingsarbete för att införskaffa och bygga upp verksamheten, som nu går under namnet Riksriggen. I april 2014 tilldelades Teknisk geologi och Riksriggen ett driftsbidrag från Vetenskapsrådet.

Hörrödsborrningarna

• Tre borrhål, cirka 130 meter djupa.
• Borrningen utfördes med dimension N, håldiameter 75,7 mm, kärndiameter 47,6 mm.
• Dominerande bergart i området är en finkornig ortognejs.
• Borrningarna ingår i det EU-finansierade infrastrukturprojektet I-EDDA.
• Borrningarna utfördes som ett samarbete mellan Lunds och Uppsala universitet, RISE, LKAB och Atlas Copco.

Äspölaboratoriet: En testbädd för forskning i bergsdjupet

/0 Kommentarer

På nästan 500 meters djup i urberget utanför Oskarshamn har det i 25 år bedrivits fullskaliga försök kring slutförvaringen av det använda kärnbränslet från de svenska reaktorerna. Nu är studierna och undersökningarna i Äspölaboratoriet snart klara.

– Men SKB vill gärna och aktivt medverka till att anläggningen görs tillgänglig för nya angelägna forskningsändamål. Den är en utmärkt miljö för forskning kring förhållanden djupt nere i berget, säger Mats Ohlsson, koordinator för externa relationer vid Äspölaboratoriet i Oskarshamn.

Mats Ohlsson har jobbat på Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, sedan 1991. Nu, när forskningsanläggningen börjar spela ut sin roll vad gäller forskning och teknikutveckling kring slutförvaring av använt kärnbränsle, jobbar han och SKB tillsammans med Oskarshamns kommun på ett par olika spår för anläggningens framtid:

– Dels samarbetar vi med ett antal universitet och tekniska högskolor, under samordning av KTH i Stockholm. Det har alldeles nyligen resulterat i att universiteten har lämnat in en behovsanmälan till Vetenskapsrådet i syfte att kvalificera Äspölaboratoriet som en potentiell nationell forskningsinfrastruktur. Kvalificeringen syftar till att få behörighet till Vetenskapsrådets utlysning 2019, säger han.

Mats Ohlsson, koordinator för externa relationer vid SKB:s anläggning Äspölaboratoriet i Oskarshamn. Foto: Johan Barth.

Konkret handlar det om att söka driftmedel för Äspölaboratoriet. Ett huvudtema för den forskning som är tänkt att bedrivas handlar om att fortsätta studera de geovetenskapliga förhållandena på stort djup i berggrund. Den kunskapen är värdefull när till exempel utvinningen av geoenergi går mot allt större djup.

Finns behov av testbädd

Det andra spåret gäller samverkan med olika delar av svenskt näringsliv.

– Genom det statliga innovationsprogrammet InfraSweden2030 fick vi finansiering till en förstudie tillsammans med bland annat de stora bygg- och anläggningsföretagen. Den föll väl ut. Företagen har bekräftat att det finns ett behov av en nationell test- och demonstrationsanläggning – en testbädd – som till exempel Äspölaboratoriet.

– Nu arbetar vi med en ny ansökan; en fortsättning av förstudien där vi bland annat ska specificera vilken tillämpad forskning som är mest aktuell och angelägen. Vidare behöver ett konsortium bildas för att komma vidare i testbäddsutvecklingen.

Decennier av forskning

Historien tar annars sin början redan 1977, när SKB inleder sin forskning kring slutförvaringen av det använda svenska kärnbränslet, som måste slutförvaras säkert i minst 100 000 år.

De allra första försöken gjordes i en nedlagd gruva (Stripa gruva i Bergslagen), men snart stod det klart att forskningen och teknikutvecklingen måste ske i mer jungfruligt berg. Beslutet att bygga ett underjordslaboratorium togs 1986. Några år senare, efter omfattande undersökningar av berggrunden, lokaliserades laboratoriet till Äspö och 1990 startade bygget. En 3,5 kilometer lång ramp och en spiralformad tunnel leder ner till 460 meters djup.

– Efter omfattande studier har det framkommit att det behövs 500 meter bergtäckning för att avfallet ska ligga säkert och oåtkomligt och att där råder syrefria förhållanden. Vi har mycket god kunskap om berget ända ner till 1 000 meters djup och vårt djupaste borrhål går ner till drygt 1 600 meter, säger Mats Ohlsson.

Robotar för kopparkapslar

Nere i berget har det i 25 år gjorts fullskaliga försök för att utveckla och demonstrera tekniken (KBS-3-metoden) som ska användas vid slutförvaringen av det använda kärnbränslet. Man har bland annat drivit horisontella tunnlar och utvecklat deponeringsmaskiner och robotar som ska hantera kopparkapslarna med det använda kärnbränslet. Försök pågår fortfarande bland annat kring hur deponeringstunnlarna ska förslutas.

Före årsskiftet väntas Mark- och miljödomstolen komma med ett utlåtande om SKB:s förslag till system för slutförvaring, som om det därefter blir godkänt av regeringen ska ske i Forsmark.

Fin arbetsmiljö i berget

Oavsett hur utslaget blir ser Mats Ohlsson och medlemmarna i den blivande industriella intresseorganisationen en rad framtida användningsområden för Äspöanläggningen.

– Äspö ligger i det småländska kustlandskapet med natursköna omgivningar. Att vara nere i berget är som att befinna sig i en kombination av en gruva och en tunnelbanestation. Det är en ren, ljus och fin miljö med välutvecklad kommunikation i form av tele- och dataöverföring. Här finns containrar som är inredda som kontorsrum. Det är dränerat och asfalterat. Gods- och utrustningstransporter sker med fordon längs tillfartstunneln och persontransporterna med hiss från Äspö forskarby ned till de olika experimentplatserna, berättar Mats Ohlsson.

Mer infrastruktur under mark

– Framtida tillämpad forskning kan gälla att utveckla ny teknik för borrning och tunneldrivning och att bli bättre på att täta urbergets vattenförande sprickor.

– Vidare går trenden mot att de stora städerna flyttar ner och bygger ut infrastruktur under mark. Det ställer alldeles särskilda krav på hur man bygger. Och kommer vi dit att folk även ska jobba huvudsakligen under mark blir även frågor kring arkitektur och belysning aktuella.

– Det är även intressant att studera hur föroreningar sprider sig i berg och här har vi inledande samtal med expertis på Chalmers i Göteborg.

Möjligheter för geoenergi

Även Svenskt Geoenergicentrum är en av intressenterna.

– Man kan tänka sig att göra studier av sprickflöden, alltså hur grundvattnet rör sig i sprickor på stora djup och även att studera sprickorna i sig, säger Signhild Gehlin på Svenskt Geoenergicentrum.

– Ett annat område kan vara kemikalier – hur beter de sig vid olika djup och med olika tryck-och syreförhållanden.

Text: Jörgen Olsson

Svenskt Geoenergicentrum driver på

/0 Kommentarer

Signhild Gehlin på Svenskt Geoenergicentrum uppdaterade medlemmarna på Geotecs årsstämma om höstens verksamheter och planerna inför 2018.

– Inte minst har SKL:s Guide till geoenergi kommit ut. Den kan jag rekommendera.

Signhild Gehlin rapporterade från Svenskt Geoenergicentrum på årsstämman.

Svenskt Geoenergicentrum driver oförtrutet geoenergifrågorna framåt. Höstens stora arrangemang var Geoenergidagen som gick av stapeln den 28-29 september i Stockholm med cirka 80 deltagare. 2018 blir Geoenergidagen den 3-4 oktober på samma plats, Scandic Talk vid Stockholmsmässan.

På kurssidan har tre kurser genomförts under hösten: en för studenter på KTH, en grundkurs och två designkurser. Grundkursen och designkurserna kommer att ges även våren 2018.

Med i internationell forskning

På forskningssidan är Svenskt Geoenergicentrum med i International Energy Agencys, IEA:s, forskningsprojekt ECES om kvalitetssäkring av borrhålssystem, Annex 27.

– Vi räknar med att vara klar med en slutrapport i mars 2018. Vi håller också på att ställa samman en remiss om State-of-the-art i Sverige, där vi beskriver hur geoenergisystem installeras idag.

– Den kan ni använda för att visa vad som är praxis i Sverige och kommer att vara tillgänglig på vår hemsida.

Ett nytt samarbetsprojekt, annex 52, är beviljat av IEA och kommer att pågå januari 2018 till december 2021 och ledas av Sverige.

– Det kommer att undersöka långtidsmätning av prestanda i geoenergisystem. Jag hoppas att så många länder som möjligt vill delta i det. Idag gör man lite som man vill och redovisar på olika sätt.

– Jag kommer att leda annexet och den svenska arbetsgruppen som jag håller på att sätta samman. Det är väldigt roligt att detta blir av. Och våra möten kommer att vara helt öppna, så vill ni vara med är det bara att kontakta mig.

Tekniskt godis

Signhild delade också med sig av lite nytt ”teknikgodis”, framför allt en liten kula för mätning av temperatur, tryck och läge som enkelt släpps ned i kollektorslangen.

– Det kan bli ett enkelt sätt att göra ett slags termiska responstester. Den kan också komma att utrustas med kamera så att man kan filma inifrån kollektorslangen. Skillnaden mot optisk fiber är att den här kan flyttas fritt mellan olika borrhål, berättade Signhild Gehlin.

Text och foto: Lars Wirtén