Taggarkiv: profilen

Säkerhetsarbete på flera arenor

/0 Kommentarer

Arbetsmiljö- och säkerhetsfrågor ligger på Berndt Jonssons bord och nära hans hjärta. Som nationell arbetsmiljösamordnare på Sveriges Byggindustrier ser han till att frågorna genomsyrar allt han gör – nu och i framtiden.

Berndt Jonsson har vigt majoriteten av sitt yrkesliv åt arbetsmiljö- och säkerhetsfrågor. Sedan fem år tillbaka är han nationell arbetsmiljösamordnare på Sveriges Byggindustrier och på sätt och vis är cirkeln nu sluten. Han började sitt yrkesliv i byggbranschen – först som snickare, därefter vuxenutbildade han sig och blev arbetsledare, platschef och produktionsledare. Under 16 år arbetade han på Arbetsmiljöverket i olika befattningar.
– Det är egentligen inte så stor skillnad när jag nu arbetar med arbetsmiljöfrågor som nationell arbetsmiljösamordnare på Sveriges Byggindustrier. Mina drivkrafter är lika nu som då. De handlar om att se till individen, företaget eller organisationer och samhället, säger han.

Berndt Jonsson, projektledare för En säker arbetsplats på Sveriges Byggindustrier.

Säkerhet en hjärtefråga

Säkerhet – eller bristen på den – är i hetluften just nu. Antalet dödsolyckor på Sveriges arbetsplatser har ökat under 2019 i jämförelse med 2018, enligt Arbetsmiljöverkets preliminära statistik. Januari sticker ut som en svart månad.
– Det är helt oacceptabelt att människor blir sjuka, skadade eller i allra värsta fall förolyckade på arbetet. Vi vill vara en bransch som är sund och säker, säger Berndt Jonsson.
Som nationell arbetsmiljösamordnare ligger de här frågorna på hans bord och det är ständig aktivitet kring dem. Frågorna har också en personlig beröringspunkt.
– Det är en värdering jag har, om att få göra saker bättre, utveckla, vara med och förebygga att någon skadas – eller ännu värre förolyckas. Kan vi bidra till att färre människor skadas i branschen, är det så klart till nytta för Sveriges Byggindustriers medlemsföretag. Förutom det självklara när personer drabbas, är det också kostsamt och resurskrävande på många sätt, säger han.

Recept för säkerhetskultur

För att skapa en sund och säker arbetsplats måste organisationens sikte vara inställt på en god säkerhetskultur. Det innebär att både individer och gruppen bygger säkerhetskulturen på gemensamma värderingar, föreställningar, attityder, kunskaper och beteenden. Alla är med andra ord inriktade på att skapa säkerhet i verksamheten.
Men för att den ska implementeras och sedan efterlevas är ledningen en avgörande faktor, menar Berndt Jonsson. Och för att säkerhetskulturen ska fungera i praktiken måste varje individ känna sig delaktig, ha tid att tänka efter före – och känna sig trygg med att agera på egen hand.
Här tar Berndt Jonsson flygindustrin som ett exempel:
– Där är säkerhetskulturen ett fundament. Ingen skulle acceptera att ett flygbolag eller besättningen tummade på säkerheten på grund av stress, eller hoppade över något led i säkerhetsarbetet för att hålla tidtabellen. Alla är dessutom oerhört tacksamma om individen använder sig av all sin erfarenhet, exempelvis om piloten känneratt något inte stämmer och agerar på det, säger Berndt Jonsson.

Utvecklingen går trots allt framåt

Bernd Jonsson vill inte på något sätt förminska det faktum att statistiken för arbetsolyckor har ökat under årets första månader. Men han är mån om att poängtera, att utvecklingen i byggbranschen går framåt och har varit bra i ett längre perspektiv.
I dag finns en uttalad nollvision för arbetsolyckor i byggbranschen och under samtalets gång ifrågasätter Berndt Jonsson att man ens ska behöva använda plåster på jobbet och ha acceptans för småskador. Ska man helt enkelt inte komma hem utan skador?
– Nollvisionen handlar inte om att man ska gå till jobbet och överleva. Visionen sträcker sig längre än så. För att komma längre och nå förbättringar i en verksamhet som redan har nått långt, krävs ofta både nya infallsvinklar och god uthållighet, säger han.
Och om det finns attityder eller en kåranda som säger att ”män ska klara några smällar”, vill Sveriges Byggindustrier motverka den bilden.
– Vi vill öka attraktionskraften för branschen och bidra till att den blir sund och säker. Mångfalden behöver stärkas så att branschen speglar samhället på ett bättre sätt. En viktig del i detta är att öka andelen kvinnor, säger han.

Kunderna ett led i att hålla nollan

Berndt Jonsson vill också påverka kundernas kunskap och beteenden kring upphandlingar, så att de blir bättre på att agera och vara medvetna om hur de säkerställer att de jobbar med bra företag.
Just i dag när Berndt Jonsson blir intervjuad av Borrsvängen, ska han delta i en workshop där branschens kunder och leverantörerarbetar ihop för att skapa en tryggare byggbransch. ”Håll nollan – samverkan för noll olyckor i byggbranschen” är ett projekt med branschens entreprenörer och byggherrar.

I projektet ”Håll nollan” samverkar branschens entreprenörer och byggherrar. Berndt Jonsson diskuterar en tryggare byggbransch med bland andra Helena Parker på Skanska.

– Här jobbar vi gemensamt för att hitta arbetsformer som säkerställer ett bra säkerhetsarbete och förutsättningar för en bra arbetsmiljö. Håll Nollan är en fristående organisation och ett relativt nytt initiativ som Sveriges Byggindustrier stödjer, berättar han.
Folk strömmar in i lokalen på Kungsholmen i Stockholm – det börjar bli dags för Berndt Jonsson att slå sig ner vid bordet och delta i workshoppen.
– Det är jättekul att jobba med arbetsmiljöfrågorna på flera arenor. Allt från möten med det enskilda företaget till att kanske träffa en minister då och då, säger han.

Text: Elisabet Tapio Neuwirth Foto: Anette Persson

Fakta

  • Bernd Jonsson
  • Ålder: 59 år
  • Bor: Sundsvall
  • Arbetar: Halva tiden arbetar jag som nationell samordnare och fokuserar på arbetsmiljöfrågor. Den andra halvan är jag verksam som regionchef i södra Norrland med personal-, verksamhet-  och ekonomiansvar för en enhet om sju personer.

Liten bransch med stor betydelse

/0 Kommentarer

Kyl- och värmepumpbranschen går för högtryck. I tio års tid har branschen haft en högkonjunktur och den tycks inte mattas av. Snarare ropar företagen efter tekniker som kan arbeta med befintliga anläggningar och hjälpa till att ta klivet in i framtiden. Per Jonasson, vd på Svenska Kyl- och Värmepumpföreningen, visar vägen.

I totalt nio år har Per Jonasson arbetat som vd i kyl- och värmeteknikbranschen. Först på Kyl- & Värmepumpföretagen, och när organisationen slogs ihop med Svenska Värmepumpföreningen för fyra år sedan, utsågs han till vd för den nya branschorganisationen Svenska Kyl- och Värmepumpföreningen, SKVP.

Per Jonasson vd Svenska kyl- och värmepumpsföreningen.

Hur kommer det sig att man viger sitt liv åt branschen?
– Den är ju livets mitt, säger han med ett skratt. Allt rör sig kring den här branschen.
Per Jonasson säger det med en skämtsam ton, där han sitter i SKVPs konferensrum vid Alviks strand i Stockholm med en kopp kaffe framför sig. Men under samtalets gång målar han upp en bild som visar att kyl- och värmepumpsbranschen verkligen har betydelse, både i privatpersoner liv och för samhällets strukturer.
Den här sommarens ihållande värmebölja är ett exempel på det. Samhällsfunktioner som vårdinrättningar, kirurg- och förlossningsavdelningar och livsmedelsbutiker fick stora problem med sina kylanläggningar.
– Sommaren har mest inneburit kaos för branschen tyvärr. Man går från rationell hantering av affärer till rena panikåtgärder. Vi får räkna med mycket efterarbete för dem som har haft kris, säger Per Jonasson.

Sommaren skapade kaos

Kaoset beror på klimatförändringarna. Sommaren i fjol var den kallaste i mannaminne, i år slogs värmerekord.
– Någon dag med så höga temperaturer är okej, men när det är extremtemperaturer från maj till augusti klarar de befintliga kylanläggningarna inte av det. Det finns mycket att göra i förebyggande underhåll. Framöver måste man också titta på dimensioneringar, säger Per Jonasson.

Tio år av högkonjunktur

Samtidigt – på värmepumpssidan – är bilden ljusare. Kunderna är tekniken trogen. Teknikutveckling och de globala målen för uppvärmning gör att branschen kommer att blomstra nu och i framtiden. Som helhet har branschen gått för högtryck i flera år.
– Vi har haft en högkonjunktur sedan 2007/2008. Intresset för värmepumpsteknik i fastighetsbranschen ökar, statistiken visar att försäljningen av bergvärmepumpar är lika stor som förra året. Det vi väntar på nu är utbytesmarknaden. När det är dags att byta ut pumparna kan det bli en skjuts framåt även för geoenergibranschen, kanske i form av kompletteringsborrningar, tror Per Jonasson.
Brunnsborrnings- och kyl- och värmeteknikbranscherna är i symbios. Branscherna har kontakt på daglig basis, både på förenings- och företagsnivå.
– Om geoenergibranschen och brunnsborrarna har mycket att göra, då har vi mycket att göra, konstaterar han.

Jobbar för än nu smartare system

På systemsidan ser Per Jonasson en kraftig utveckling. Dagens värmepumpar är effektivare och har nya smarta styrningar.
– Det som förr var tekniskt omöjligt eller för dyrt är nu möjligt. Det är bara fantasin som sätter gränser. Vi har ”Internet of things” som kan samköra olika enheter, även batterier. Hela kombinationen är jätteintressant, säger Per Jonasson.
SKVP har börjat pusha för plusenergihus, berättar Per Jonasson – en kombination som ofta består av geoenergi, värmepump, solceller och smarta systemlösningar som kan förvandla en byggnad till energiproducent, det vill säga att huset levererar ett nettoöverskott av energi. Tekniken går att applicera på förhållandevis standardiserade hus.
– Den här utvecklingen gör dessutom att vi blir det vi själva tycker att vi är: Miljöhjältar.

Per Jonasson vd Svenska kyl- och värmepumpsföreningen.

Spännande tider

Tiderna är spännande och Per Jonasson ser en förändring i branschen, även internationellt.  Om den tidigare var statisk, tar branschen nu stora strategiska kliv.
– Vi försöker bli en annan typ av aktör, som visar vilket värde och vilken nytta och skillnad vi gör i vår bransch, säger han.
När det gäller samarbetet med brunnsborrarna har man också kommit långt, anser Per Jonasson.
– Processen för kyl- och värmepumpsanläggningar är industrialiserad i Sverige till skillnad mot i Europa. Vi har gjort många installationer, hela logistiken och etableringen är utvecklad. Men visst finns det innovationsfönster. Vi jobbar exempelvis med Geotec och Avanti i olika forskningsprojekt, säger han.

Kompetensbristen är skriande

Men allt är inte solsken och gröna ängar. Den absolut största frågan för branschen kvarstår, och den handlar om hur återväxten och rekryteringen av kyl- och värmepumpstekniker ska öka. Det är numera bristyrke nummer 1 på Statistiska Centralbyråns senaste rankinglista.
– Vi behöver folk. Vi skulle kunna anställa 750 certifierade personer direkt och ytterligare 500 personer per år. Situationen är kritisk. Det finns företag som tackar nej till jobb, eller ger jobb vidare eftersom de inte har kapacitet. Det är en kvävande faktor för våra medlemsföretag. Hela installationsbranschen står inför samma problem, säkert borrarna också, säger Per Jonasson.

Ett framtidsjobb

Men Per Jonasson när hopp om framtiden. Det är en liten bransch med stor påverkan. Det i sin tur borde slå an en sträng av intresse hos unga personer på väg ut i yrkeslivet.
– Vi vet att dagens ungdomar inte bara vill ha ett jobb, utan de vill också göra avtryck och bidra med något. Det kan man göra i vår bransch – vi gör samhällsnytta, säger han.

Text: Elisabet Tapio Neuwirth Foto: Anette Persson

Vem är…

  • Namn: Per Jonasson.
  • Ålder: 57 år.
  • Familj: Gift med Kristina, två vuxna barn.
  • Bor:  I Spånga, västra Stockholm.
  • Fritiden: Jag gör klassiska saker, som att motionera och fixa i trädgården både i huset och på semesterstället i Roslagen.

”Vatten är livsmedel – inte bara H2O”

/0 Kommentarer

– Tyvärr kan människor alltför lite om vatten, säger forskaren Ingegerd Rosborg. Foto Anette Persson

Ur kranarna porlar rent vatten. Men behandlingarna av dricksvattnet riskerar att ta bort mer än föroreningar och ämnen som slaggar igen rör och slangar. De naturliga, livsnödvändiga mineralerna behövs – för hälsans skull, menar Ingegerd Rosborg, gästforskare på KTH.

Dricksvatten – en livsnödvändig tillgång för allt levande. I vattnet kan ohälsosamma föroreningar förekomma samt ämnen som orsakar rostangrepp och avlagringar i rör och installationer. För att råda bot på det hela behandlas dricksvatten över hela jorden, så även i Sverige: pH-värdet regleras med natriumhydroxid, vattnet avhärdas och filtreras. I vissa delar av världen framställs dricksvatten genom omvänd osmos, det vill säga att vatten avsaltas.
Det vi får ur kranarna är rent vatten – men behandlingarna bidrar till att de naturliga, och många gånger livsnödvändiga mineralerna ofta är på för låga nivåer, eller saknas helt.

Kunskap saknas

– Tyvärr kan människor alltför lite om vatten. I dag är vi mer fokuserade på att ta bort ämnen som kan orsaka stopp i det tekniska maskineriet – och man glömmer bort vad det mänskliga maskineriet behöver. Det är i regel ingenjörer som tar besluten, när det är nutrionister vi egentligen behöver, säger Ingegerd Rosborg, gästforskare på KTH, näringsterapeut och konsult i eget företag.
Ingegerd Rosborg har en vetenskaplig och holistisk syn på dricksvattnet. Vattnet är ett livsmedel – inte bara den kemiska beteckningen H20 – och för hälsans skull behöver det innehålla mineraler.
– Mineralerna fungerar även som antagonister till toxiska metaller som kan finnas i dricksvatten. Kalcium är exempelvis en bra antagonist till uran, men vid normal filtrering och avhärdning sjunker just nivåerna av kalcium och uranet i dricksvattnet släpps vidare, säger Ingegerd Rosborg.

Försurningens effekter

Ingegerd Rosborg har alltid haft en stark dragning till naturen och i synnerhet till vatten. Som barn tog hon alla chanser att vara utomhus. I strilande vårregn, under de skira lövverken, på cykeln ner till sjön.
På 1970-talet och fram till mitten av 1980-talet såg hon hur naturen förändrades av försurade regn. Luftföroreningar från Ruhrområdet i Tyskland, Polen och England öste ned över delar av Sverige i form av sur nederbörd.
Med egna ögon såg Ingegerd Rosborg hur kräftorna i området kring Tiveden i Västergötland inte bara blev färre till antalet, hon kände också att kräftskalet förändrades. Det var mjukt som silkespapper. Löv- och barrträdens former förändrades, vissa arter drabbades av svampangrepp och den gula kantarellen försvann.
– Trattkantarellen som tycker om sur jord bredde istället ut sig, säger Ingegerd Rosborg.

– Dricksvatten kan utgöra en betydande del av det dagliga mineralintaget, särskilt för små barn som växer och för äldre som har svårt att få i sig tillräckligt med näring, säger Ingegerd Rosborg. Foto: Anette Persson

Medför hälsorisker

Men om skogarna och vattendragen drabbas så hårt och synligt av försurningen – hur drabbas då människan?
År 2000 var Ingegerd Rosborgs första del i doktorandstudierna vid Kristianstads Högskola klar. Hon gjorde en vetenskaplig studie på 150 kvinnor bosatta i Härryda och Hässleholms kommuner. Hon kunde visa att de kvinnor som druckit försurat brunnsvatten hade betydligt fler sjukdomssymptom än de kvinnor som drack basiskt brunnsvatten från Kristianstadsslätten, som består av 100 meter tjock kalksten. Hon kunde visa att mineraler som kalcium, magnesium och bikarbonat tycks vara kopplade till friskfaktorer för hjärta, kärl och andra folksjukdomar, medan mineralfattigt och försurat vatten istället skapar riskfaktorer för hälsan.

De viktiga mineralerna

Kan man lösa problemet med att ta ett dagligt mineraltillskott eller genom kosten?
Det är en möjlighet, menar Ingeborg Rosborg, men det är bevisat att kroppen lättare tar upp mineraler via vatten som kommer från kalkrika områden än via mat.
– Dricksvatten kan utgöra en betydande del av det dagliga mineralintaget, särskilt för små barn som växer och för äldre som har svårt att få i sig tillräckligt med näring, säger hon.
Inte sällan möter hon samstämmiga experter på konferenser och seminarier. De talar samma språk, det vill säga vikten av att bevara mineraltillgången i dricksvatten.

Vill vidga perspektivet

Ingegerd Rosborg redigerar just nu den andra utgåvan av boken Drinking Water Minerals and Mineral Balance – Importance, Health Significance, Safety Precautions (Springer förlag), en bok där en rad experter tillsammans med Ingegerd Rosborg har avsikten att vidga perspektivet kring vattnets beskaffenhet. I dag talar man om övre högst tillåtna halter för oönskade substanser och högsta accepterade koncentrationer av vissa livsnödvändiga mineraler.
– De halterna handlar om att undvika avsättning på rör, missfärgning av porslin och tvätt med mera. Vi vill vidga perspektivet till en basal mineralbalans i vatten och intervallen i boken presenteras för samtliga essentiella mineralämnen där magnesium och kalcium hör till några av de viktigaste, säger Ingegerd Rosborg.

Ger aldrig upp

Som forskare och näringsterapeut kämpar Ingeborg Rosborg för människans rätt till det mineralrika vattnet. Hon vill öka förståelsen, förändra synen – även om hon emellanåt får kämpa i motvind.
– Men jag ger inte upp som forskare. En klok person jag mötte en gång sade, att hade jag inte mött motstånd i livet, då hade jag inte heller stått emot i forskningen. När WHO ändrar sin vattenreglering – då kan jag dö, säger hon.

Text: Elisabet Tapio Neuwirth

Vem är… Ingegerd Rosborg

  • Bor: På Östermalm i Stockholm – har lantställe i Skåne.
  • Familj: Tre barn.
  • Bakgrund: Gymnasie- och högskolelärare i kemirelaterade ämnen, teknologie doktor.
  • På fritiden: Bad – året runt.

Catharina Elmsäter-Svärd: Vi behöver rusta Sverige för framtiden

/0 Kommentarer

Medlemsnytta och samhällsnytta – där lägger Sveriges Byggindustriers nya vd Catharina Elmsäter-Svärd sitt fokus.
Hon sträcker fram handen, ler varmt och presenterar sig:
– Hej, jag heter Cathis.

I tidigare intervjuer har hon berättat att det långa för- och efternamnet kan vara besvärligt för andra att komma ihåg, medan smeknamnet Cathis landar lättare. Det stämmer. Även sinnebilden av kvinnan som skakar hand här på Sveriges Byggindustriers kontor på Storgatan 19 i Stockholm, lättas upp. Catharina Elmsäter-Svärd ger intrycket av att vara en rättfram person som vill möta människor i ögonhöjd och hon gör det genom att riva barriärer.
I oktober 2017 tillträdde Catharina Elmsäter-Svärd, 53 år, sin tjänst på Sveriges Byggindustrier. I grunden beskriver hon sig som en samhällsbyggare som har tagit vägen att förstå människor, förstå politiken för att nu verka här på Sveriges Byggindustrier.
En av grundstenarna till att hon valdes till posten är hennes ledaregenskaper.

– Vill man ha ett framtidsyrke, vill man vara med och bygga samhället – då är det i byggbranschen man ska vara.

Bygger ett lag

– Som ledare tar jag med mig mycket från tidigare erfarenheter, inte minst hur jag kan få människor i min omgivning att växa. Det är ungefär som man bygger ett lag, att man har olika roller och rollfördelningar. För att en organisation ska fungera måste medarbetarna våga, vilja och förmå ta ansvar. När vi känner varandra, vet vi att resultatet blir bra. Dessutom spar det tid – jag får tid att göra annat och det är bra, säger Catharina Elmsäter-Svärd.

Förstår organisationer

Ett annat skäl är hennes kunskap och förmåga att bygga organisationer.
– I den tidsanda vi befinner oss i finns ett starkt behov av att forma organisationen gentemot våra medlemmar. Min förhoppning är att jag kan använda det jag har med mig från mitt tidigare yrkesliv och det som är kopplat till politiken, till den roll Sveriges Byggindustrier har för att vara relevanta i samhällsanalysen. Där ska vi också vara med och bidra, säger hon.
Högst upp på Sveriges Byggindustriers agenda är uppgiften att få medlemmarnas intressen och samhällets intressen att hänga ihop. Fokusområdena handlar om en byggsektor som är attraktiv, sund och säker.

Fokus på 2025

– Det viktigaste för mig personligen är att sätta på mig glasögonen och se till att vi drivs åt samma håll. Vi behöver rusta Sverige och hålla fokus på Sverige 2025, säger Catharina Elmsäter-Svärd.
Om sju år beräknas Sverige ha elva miljoner invånare. Behovet av bostäder och samhällsstruktur är stort.
– Och det är just där våra medlemsföretag har sin kärna. Kan vi haka på maximal samhällsnytta för maximal medlemsnytta, då gör vi rätt saker, säger Catharina Elmsäter-Svärd.

– Som ledare tar jag med mig mycket från tidigare erfarenheter, inte minst
hur jag kan få människor i min omgivning att växa.

50 000 medarbetare behövs

I Arbetsförmedlingens senaste rapport om bristyrken fanns flera av byggsektorns yrken med. Kompetensförsörjningen är ett fokusområde och en utmaning för Sveriges Byggindustrier. 50 000 nya medarbetare behövs i byggsektorn bara för att täcka pensionsavgångarna de närmaste fem åren, och för att lyckas behöver branschen bli betydligt mer attraktiv – både för killar och tjejer, menar Catharina Elmsäter-Svärd. Här handlar det om att riva barriärer, få bort förlegade synsätt och förutfattade meningar, exempelvis att arbetet i byggbranschen är för tungt för kvinnor.
– Det pratas aldrig om att jobbet inom vården är tungt, en sektor där många kvinnor arbetar, konstaterar Catharina Elmsäter-Svärd.
Hon har en övertygelse om att arbetsplatser blir bättre om mångfalden är större – så varför bara rekrytera från halva befolkningen och inte hela?

Byggbranschen ett framtidsyrke

– I dag finns bra hjälpmedel, det finns nya tekniker, digitala lösningar och vi jobbar i processer. Det finns möjligheter och utvecklingen går ganska fort. Vill man ha ett framtidsyrke, vill man vara med och bygga samhället – då är det i byggbranschen man ska vara, säger Catharina Elmsäter-Svärd.
Efter 30 år i yrkeslivet som hotellchef, politiker och på ministerposter, som konsult och föreläsare är Catharina Elmsäter-Svärd van att jobba mycket, varje dag. Som vd på Sveriges Byggindustrier är schemat också fullt. Regelbundna mikropauser under dagen, kontroll över dagens uppgifter och att beta av dem en efter en är ett sätt hon använder för att återhämta sig och få tillbaka fokus.

Vill se resultat

Just fokus är en av Catharina Elmsäter-Svärds drivkrafter. Hon vill se resultat, oavsett hur vägen ser ut. Därtill har hon talets och retorikens gåva.
– Jag har två öron också, annars kan jag inte förstå vad som behövs, och jag har rätt god erfarenhet av att se människan. I processer med människor brukar jag säga att roligast vinner. Roligast är när man får med människor på tåget man själv tror på, säger hon.

Text: Elisabet Tapio Neuwirth Foto: Anette Persson

 

Catharina Elmsäter-Svärd vd för Sveriges Byggindustrier.

Vem är…

  • Namn: Catharina Elmsäter-Svärd
  • Bor: På landet i Enhörna, utanför Södertälje. Jag är uppvuxen där.
  • Familj: Gift sedan 30 år, vi har två barn som är 25 och 27 år. Nu har vi bara katter och en häst hemma.
  • Bakgrund: Hotellchef i sju år, heltid i politiken (M), kommun, landsting, riksdag och regering i 25 år.
  • Fritid: På min lediga tid tittar jag mycket på hockey. Jag är intresserad men också ordförande i Södertälje HK. Att bara vara hemma är skönt, att inte ha några tider att passa eller väskor att packa.

 

Andra artiklar om Sveriges Byggindustrier:

Sveriges Byggindustrier: Så tycker Geotecs medlemmar

Golvbranschen ser Sveriges Byggindustrier som renodlad arbetsgivarpart

Arbetsrätt – en het medlemsfråga i Sveriges Byggindustrier

Så arbetar Sveriges Byggindustrier med opinionsbildning

Rådgivning är en hjärtefråga för Sveriges Byggindustrier

Sveriges Byggindustrier ger medlemsservice med mångfald

Ulf Domeij – en flygande diamantborrargubbe

/1 Kommentar

Ulf Domeij är en av Sveriges främsta experter på borrmätning. Trots att pensionsåldern har passerats med god marginal reser han runt och mäter borrhål på skilda håll i både Sverige och i övriga Europa. Kopplar av gör han bakom spakarna på sitt eget flygplan.

”Så länge doktorn låter mig flyga tänker jag fortsätta jobba också”, säger Ulf Domeij. Foto: Jonas Westling.

Arbetet som expert på borrhålsmätning medför många och långa resor för Ulf Domeij. Navet i tillvaron finns dock i ett gult suterränghus i Östanbäck norr om Skellefteå. Solen är på väg ner och nu när löven har fallit ser man glimtar av Kågefjärden från huset. I det ljusa köket med det egenhändigt lagda schackrutiga golvet har Ulf Domeij sitt kontor på en surfplatta (eller äppelplatta, som Ulf kallar det. Reds anm.)
− Jag bildade mitt eget företag DDMC Borrmätning 1995. Innan dess hade jag jobbat för Boliden under hela mitt arbetsliv, berättar han.
Han började på Bolidens prospekteringsavdelning inom diamantborrning, utbildade sig till gruvingenjör vid Bergsskolan i Filipstad och gjorde sitt examensarbete på Grönland.
− Det var vid en gruva som låg 600 meter över havet och där berget var djupfryst av permafrosten. För att inte vattnet i borrhålen skulle frysa fick man tillsätt mängder med salt som fraktades upp med linbana. Det var en annorlunda gruvmiljö.
Efter examen befordrades Ulf Domeij till biträdande avdelningschef och så småningom avdelningschef för prospekteringsavdelningen inom diamantborrning vid huvudkontoret i Boliden. Men i slutet av 1980-talet blev Boliden ett helägt dotterbolag till Trelleborg AB och under 1990-talet inledde Trelleborg en större omstrukturering av koncernen och avyttrade Bolidengruppens gruvor, smältverk, tillverkningsanläggningar och tjänster.
− Det var ingen rolig tid, konstaterar Ulf Domeij.

Maxibor mäter krökning

”Jag brukar inte tiga med min åsikt att hammarborrning hör hemma i urtid medan diamantborrning är nutid”, säger Ulf Domeij. Foto: Jonas Westling.

Vid det laget hade han kommit i kontakt med ett instrument som heter Maxibor och som mäter krökning i borrhål genom att reflektera ljus inuti ett stålrör. Instrumentet registrerar avvikelser i höjd- och sidled vid en serie mätpunkter, ofta var tredje meter. Värdena överförs sedan till ett datorprogram. Instrumentet fungerar även i magnetisk malm.
− Jag lärde mig att använda Maxibor och när Trelleborg avvecklade vår avdelning fick jag köpa loss utrustningen och startade DDMC Borrmätning, berättar Ulf Domeij.
Mätningarna gör han framför allt i gruvor, men Ulf Domeij har även bland annat mätt hål som borrats för transporter av olja och gas i Norge och för provborrningar för slutförvar av kärnavfall utanför Oskarshamn.

Omöjligt borra rakt

Vid gruvbrytning borras flera hundra hål genom malmkroppen för att få en exakt bild som möjligt av dess utbredning. Men vid borrning är det så gott som omöjligt att få hålen spikraka utan mätning. Därför mäter man normalt fortlöpande, varpå borrarna kalibrerar utifrån mätresultaten. Man mäter dock inte för styrning utan för att se var borrhålet är och för att upptäcka om det ”dragit iväg”.
Ulf Domeij har ett exempel på att det kan gå helt fel.
− I Malmberget hade LKAB borrat ett cirka 415 meter långt hål som lutade 2 grader, det vill säga det var nästan horisontellt. Det var meningen att det skulle sluta i en snedbana, men det kom aldrig fram. Man visste helt enkelt inte var hålet var i förhållande till banan. Jag for upp och mätte och kunde konstatera att hålet slutade tolv meter för långt ner i förhållande till snedbanan. Lösningen fick bli en 55 meter lång ny ort som det tog en månad att driva fram till borrhålet. Det blev dyrt.
Det går inte att mäta lodräta hål med Maxibor. Därför var Ulf Domeij inledningsvis lite tveksam när han ombads mäta ett två kilometer djupt prospekteringshål i Vätterns botten.
− Borrningsutrustningen fanns på en förankrad flotte och det var 90 meter ner till sjöns botten. När jag mätte visade det sig att hålet hade 88 graders lutning. Flotten hade helt enkelt drivit en aning, vilket gjorde att borrhålet beskrev en diagonal i stället för att bli lodrätt, konstaterar han.

Är nog inte populär

Under hela sitt arbetsliv har Ulf Domeij varit medlem av FAB, Föreningen för Aktiva i Borrbranschen. Han sitter i valberedningen men har aldrig varit intresserad av en styrelseplats. Genom FAB har han även kommit i kontakt med Geotec, men säger med ett leende att han troligen inte är så populär bland brunnsborrarna.
− Jag brukar inte tiga med min åsikt att hammarborrning hör hemma i urtid medan diamantborrning är nutid. Skäret blir mer exakt och du kan få upp hela borrkärnan, kan klyva den och göra en analys. Jag är en riktigt hängiven diamantborrargubbe, säger han och skrattar.
Flyg är Ulf Domeijs stora intresse vid sidan om borrningen.
− Jag har varit flygare i 40 år och äger en Glasair Sportsman 2+2 som står uppe i Fällfors, ett nedlagt militärt flygfält. Flygningen är absolut mitt fritidsintresse nummer ett, säger Ulf Domeij.
− För att få flyga måste man vara frisk och ha god syn. Jag tänker att jag jobbar så länge jag får flyga. Den dag min läkare säger att jag inte får flyga mer, lägger jag av med jobbet också.

Text: Karin Strand

Vem är…

Namn: Ulf Domeij
Ålder: 74 år
Bor: Villa i Östanbäck norr om Skellefteå
Familj: Barn och barnbarn
Bakgrund: Utbildad byggnadsingenjör och gruvingenjör. Biträdande avdelningschef och avdelningschef för Bolidens prospekteringsavdelning inom diamantborrning. 1995 bildade han DDMC Borrmätning AB, ett företag som han fortfarande äger och driver, nu som enda anställd.
På fritiden: ”Jag flyger ofta och gärna min egen Glasair Sportsman 2+2. Sedan träffar jag ofta barnbarnen och dessutom sysslar jag lite med aktier.”

Foto: Jonas Westling

Roland Netterlind: En vd med sprängkraft

/0 Kommentarer

Bergsprängningsentreprenörernas förening (BEF) har gått från en handfull intresserade företag till en välrenommerad branschorganisation med 105 medlemmar och 60 aktivt stödjande partners. Under Roland Netterlinds 15 år som vd har organisationen blivit känd och respekterad såväl i bygg- och anläggningsbranschen som hos berörda myndigheter.

När Roland Netterlind på sin arbetsplats träffade den kvinna som skulle bli hans hustru betydde det inledningen på en ny karriär.

Roland Netterlind lämnar nu BEF efter 15 år.

− Jag tyckte inte att vi som par skulle arbeta på samma ställe så jag såg mig om efter något nytt. Det sammanföll med att några bergsprängare ville starta en branschförening. De hade bildat en interimsstyrelse och annonserade efter en vd. Jag sökte och fick jobbet, berättar han när vi träffas på Bergsprängningsentreprenörernas förenings kansli i Jakobsberg i nordvästra Storstockholm.

Efter 15 år har han för sista gången stängt dörren till det ljusa vd-rummet med dess utsikt över pendeltågsstationen.

− Nu är det dags för de yngre att ta över.

Under åren har BEF utvecklats till en väl fungerande branschorganisation med omfattande utbildnings- och rådgivningsverksamhet samt ett brett kontaktnät inom bransch och myndigheter. Dessutom ger föreningen ut en tidning och är medarrangör till mässan Borr & Spräng samt det årliga seminariet Bergsprängardagarna.

Utbildning är viktigt

Föreningens kursverksamhet ligger Roland Netterlind särskilt varmt om hjärtat.

− Arbetsmiljö och säkerhet står högt på agendan och olyckor ska inte få inträffa, säger han.

En stor fara vid bergsprängning är så kallade dolor. Det är sprängmedel som av olika anledningar inte detonerat och som därför finns kvar i borrhålet eller i det lossprängda berget. En av BEF:s kurser fokuserar därför på just dolor, hur och varför de uppstår och förebyggande skydd.

Många av kurserna rör olika typer av sprängteknik samt förarintyg vid transport av explosiva varor. Men det finns också en kurs i upphandling och avtal.

− Bergsprängare är ofta praktiska människor, inte sällan små- eller ensamföretagare, som verkar i en alltmer komplex bransch. Det är viktigt att kalkylera rätt och förstå hur man ska manövrera så att man får rätt betalt, konstaterar Roland Netterlind.

Svårt att rekrytera ungdom

Han är övertygad om att den svenska bygg- och anläggningsbranschen går en fortsatt ljus tid till mötes. Men det finns ett problem, och det är den framtida kompetensförsörjningen.

− Det är jättesvårt att rekrytera ungdomar till branschen – ja till praktiska jobb över huvud taget. Det är IT som gäller, det ser jag hos mina egna söner.

Roland Netterlind kollar laguppställningen i BEF 2012.

För att försöka säkra den framtida kompetensen stödjer BEF skolor som har utbildningar inom bergsprängning och i samarbete med Sandvik delar föreningen ut stipendier för att uppmuntra ungdomar att söka sig till branschen.

− Bergsprängaryrket är fortfarande relativt tungt fysiskt, men har blivit betydligt lättare under senare år. Det finns faktiskt några kvinnliga medlemmar i föreningen, men de utgör fortfarande en försvinnande liten del, säger Roland Netterlind.

Bra samarbete med Geotec

Bergsprängarna har en hel del gemensamt med brunnsborrare – borriggarna har exempelvis ofta samma stomme. Bergsprängarna borrar dock inte på långa vägar lika djupt − det handlar om cirka 20 meter i en bergtäkt och 10−15 meter när man spränger berg för vägdragning.

− Vi har ett bra samarbete med Geotec, men det skulle kunna bli ännu djupare, konstaterar Roland Netterlind.

− Vi har många gemensamma leverantörer och vi har en del att lära av Geotec när det gäller organisationens program för borrutveckling och service.

BEF samarbetar även nära med Sveriges Bergmaterialindustri (SBMI) och verkar inom ramen för regionråden inom Sveriges Byggindustrier.

− Där kan vi påverka de stora byggentreprenörerna, säger Roland Netterlind.

Fördel med utifrånperspektiv

Roland Netterlind har aldrig sett det som en nackdel att han leder och företräder bergsprängarbranschen trots att han inte själv är bergsprängare i botten.

− Tvärtom faktiskt. Ibland kan det vara bra att inte veta för mycket utan se på frågor lite utifrån. Sedan har jag ju faktiskt varit med och sprängt, så helt okunnig var jag inte när jag tillträdde.

Roland Netterlind syftar på sina år på Siab då han arbetade på anläggningssidan och var involverad i en hel del sprängarbeten.

− Min efterträdare är inte heller bergsprängare utan polis. Han heter Patrik Jansson arbetar på Stockholmspolisens tillståndsavdelning för explosiva ämnen.

Patrik Jansson får ta över en välskött organisation. Men Roland Netterlind vill inte ta åt sig äran själv utan lyfter fram de två styrelseordförande som verkat under de här 15 åren.

− Den förste, Wolgan Carlsson, är en riktig visionär och den andre, Jan Johansson, en skicklig strateg och utvecklare. Utan dem hade föreningen inte varit vad den är i dag.

Kajakpaddling och husfix

Roland Netterlind ser åren på BEF som en av de stora höjdpunkterna under arbetslivet.

− Det har hänt så mycket och vi har växt till en stor organisation. Cirka 85 procent av all bergsprängning ovan jord utförs av våra medlemmar.

Men vid fyllda 70 år tycker Roland Netterlind att det är dags att dra sig tillbaka.

− Det kanske blir lite svårt att varva ner. Men min hustru har gjort en lista med 40 punkter över vad som behövs göras på huset och i trädgården, så nog finns det sysselsättning, konstaterar han med ett leende.

− Dessutom fick jag en kajak i födelsedagspresent. Hittills har jag bara testat den i Mälaren, men så småningom ska jag ge mig ut i skärgården.

Roland Netterlind har gjort BEF känd och respekterad i både branschen och hos myndigheter.

Vem är…

Namn: Roland Netterlind

Ålder: 70 år

Bor: Villa i Viksjö, Järfälla kommun i nordvästra Storstockholm.

Familj: Hustru och tre söner. ”Tyvärr har ingen av dem sökt sig till bygg- och anläggningsbranschen.”

Bakgrund: Byggnadsingenjörsutbildning, arbete på anläggningssidan på Siab (nu NCC), arbete med industriavfall på Ragn-Sells, arbete med teknisk fastighetsdrift på Dalkia (nu Veolia), vd för Bergsprängningsentreprenörernas Förening, BEF, 2002−2017.

På fritiden: Tidigare båtliv i skärgården, nu kajakpaddling samt friluftsliv i alla former, gärna fjällvandring.

 

Bergsprängningsentreprenörernas förening

  • 105 medlemsföretag
  • 60 aktivt stödjande partners (leverantörer av produkter och tjänster inom branschen)
  • Medlemsföretagen står för 85 procent av ovanjordssprängningarna i Sverige
  • Kansli i Jakobsberg, Järfälla kommun
  • Föreningen är remissinstans till MSB – Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, Arbetsmiljöverket och Polismyndigheten
  • bef.nu

Text: Karin Strand Foto: Anette Persson