”Vatten är livsmedel – inte bara H2O”

– Tyvärr kan människor alltför lite om vatten, säger forskaren Ingegerd Rosborg. Foto Anette Persson

Ur kranarna porlar rent vatten. Men behandlingarna av dricksvattnet riskerar att ta bort mer än föroreningar och ämnen som slaggar igen rör och slangar. De naturliga, livsnödvändiga mineralerna behövs – för hälsans skull, menar Ingegerd Rosborg, gästforskare på KTH.

Dricksvatten – en livsnödvändig tillgång för allt levande. I vattnet kan ohälsosamma föroreningar förekomma samt ämnen som orsakar rostangrepp och avlagringar i rör och installationer. För att råda bot på det hela behandlas dricksvatten över hela jorden, så även i Sverige: pH-värdet regleras med natriumhydroxid, vattnet avhärdas och filtreras. I vissa delar av världen framställs dricksvatten genom omvänd osmos, det vill säga att vatten avsaltas.
Det vi får ur kranarna är rent vatten – men behandlingarna bidrar till att de naturliga, och många gånger livsnödvändiga mineralerna ofta är på för låga nivåer, eller saknas helt.

Kunskap saknas

– Tyvärr kan människor alltför lite om vatten. I dag är vi mer fokuserade på att ta bort ämnen som kan orsaka stopp i det tekniska maskineriet – och man glömmer bort vad det mänskliga maskineriet behöver. Det är i regel ingenjörer som tar besluten, när det är nutrionister vi egentligen behöver, säger Ingegerd Rosborg, gästforskare på KTH, näringsterapeut och konsult i eget företag.
Ingegerd Rosborg har en vetenskaplig och holistisk syn på dricksvattnet. Vattnet är ett livsmedel – inte bara den kemiska beteckningen H20 – och för hälsans skull behöver det innehålla mineraler.
– Mineralerna fungerar även som antagonister till toxiska metaller som kan finnas i dricksvatten. Kalcium är exempelvis en bra antagonist till uran, men vid normal filtrering och avhärdning sjunker just nivåerna av kalcium och uranet i dricksvattnet släpps vidare, säger Ingegerd Rosborg.

Försurningens effekter

Ingegerd Rosborg har alltid haft en stark dragning till naturen och i synnerhet till vatten. Som barn tog hon alla chanser att vara utomhus. I strilande vårregn, under de skira lövverken, på cykeln ner till sjön.
På 1970-talet och fram till mitten av 1980-talet såg hon hur naturen förändrades av försurade regn. Luftföroreningar från Ruhrområdet i Tyskland, Polen och England öste ned över delar av Sverige i form av sur nederbörd.
Med egna ögon såg Ingegerd Rosborg hur kräftorna i området kring Tiveden i Västergötland inte bara blev färre till antalet, hon kände också att kräftskalet förändrades. Det var mjukt som silkespapper. Löv- och barrträdens former förändrades, vissa arter drabbades av svampangrepp och den gula kantarellen försvann.
– Trattkantarellen som tycker om sur jord bredde istället ut sig, säger Ingegerd Rosborg.

– Dricksvatten kan utgöra en betydande del av det dagliga mineralintaget, särskilt för små barn som växer och för äldre som har svårt att få i sig tillräckligt med näring, säger Ingegerd Rosborg. Foto: Anette Persson

Medför hälsorisker

Men om skogarna och vattendragen drabbas så hårt och synligt av försurningen – hur drabbas då människan?
År 2000 var Ingegerd Rosborgs första del i doktorandstudierna vid Kristianstads Högskola klar. Hon gjorde en vetenskaplig studie på 150 kvinnor bosatta i Härryda och Hässleholms kommuner. Hon kunde visa att de kvinnor som druckit försurat brunnsvatten hade betydligt fler sjukdomssymptom än de kvinnor som drack basiskt brunnsvatten från Kristianstadsslätten, som består av 100 meter tjock kalksten. Hon kunde visa att mineraler som kalcium, magnesium och bikarbonat tycks vara kopplade till friskfaktorer för hjärta, kärl och andra folksjukdomar, medan mineralfattigt och försurat vatten istället skapar riskfaktorer för hälsan.

De viktiga mineralerna

Kan man lösa problemet med att ta ett dagligt mineraltillskott eller genom kosten?
Det är en möjlighet, menar Ingeborg Rosborg, men det är bevisat att kroppen lättare tar upp mineraler via vatten som kommer från kalkrika områden än via mat.
– Dricksvatten kan utgöra en betydande del av det dagliga mineralintaget, särskilt för små barn som växer och för äldre som har svårt att få i sig tillräckligt med näring, säger hon.
Inte sällan möter hon samstämmiga experter på konferenser och seminarier. De talar samma språk, det vill säga vikten av att bevara mineraltillgången i dricksvatten.

Vill vidga perspektivet

Ingegerd Rosborg redigerar just nu den andra utgåvan av boken Drinking Water Minerals and Mineral Balance – Importance, Health Significance, Safety Precautions (Springer förlag), en bok där en rad experter tillsammans med Ingegerd Rosborg har avsikten att vidga perspektivet kring vattnets beskaffenhet. I dag talar man om övre högst tillåtna halter för oönskade substanser och högsta accepterade koncentrationer av vissa livsnödvändiga mineraler.
– De halterna handlar om att undvika avsättning på rör, missfärgning av porslin och tvätt med mera. Vi vill vidga perspektivet till en basal mineralbalans i vatten och intervallen i boken presenteras för samtliga essentiella mineralämnen där magnesium och kalcium hör till några av de viktigaste, säger Ingegerd Rosborg.

Ger aldrig upp

Som forskare och näringsterapeut kämpar Ingeborg Rosborg för människans rätt till det mineralrika vattnet. Hon vill öka förståelsen, förändra synen – även om hon emellanåt får kämpa i motvind.
– Men jag ger inte upp som forskare. En klok person jag mötte en gång sade, att hade jag inte mött motstånd i livet, då hade jag inte heller stått emot i forskningen. När WHO ändrar sin vattenreglering – då kan jag dö, säger hon.

Text: Elisabet Tapio Neuwirth

Vem är… Ingegerd Rosborg

  • Bor: På Östermalm i Stockholm – har lantställe i Skåne.
  • Familj: Tre barn.
  • Bakgrund: Gymnasie- och högskolelärare i kemirelaterade ämnen, teknologie doktor.
  • På fritiden: Bad – året runt.
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *