Sprängbotten krävde mattor och fjärrstyrning i Hävla

När FBB Finspångs Brunnsborrning skulle anlägga ett andra borrhålslager på Häfla Bruks stötte man på problem. Rasbenäget berg, massor med grundvatten och kanske allvarli­gast; borrningen skedde på en gammal sprängbotten med risk för kvarglömd dynamit.

Häfla Bruks i den lilla orten Hävla i Östergötland tillverkar galvaniserade produkter som räcken, trappor och gallerdurk. Redan 2012 borrade FBB Finspångs Brunnsborrning 45 borrhål till 210 meters djup. Den geoenergianläggningen värmer 16 000 kvadratmeter fördelat på 15 hus och två industrisektioner. Den ger också frikyla till 1 000 kvadratmeter, huvudsakligen kontor.

Under hösten i år borrades 42 nya borrhål till cirka 300 meters djup för att förse ytterligare 12 000 kvadratmeter med värme och kyla. Men medan markförhållandena i den första etappen var stabila och i princip oproblematiska, möttes FBB av helt andra förutsättningar den här gången. Detta trots att man borrade bara cirka 500 meter från det första borrhålslagret, i princip på andra sidan fabriksbyggnaden.

Berget visade sig vara mycket poröst, med instabila zoner där berget var benäget att rasa in. Mängder av grundvatten strömmade in i borrhålen. Ibland stod det som gejsrar ur hålen, berättade Häfla Bruks tidigare platschef Anders Schön när han besökte Geoenergidagen tidigare i höstas. En försvårande omständighet var att ytan som fanns till förfogande att borra på var mycket begränsad.

– Framför allt i större system, där man har begränsat med borrbar yta, är det klokt att provborra i ett tidigt skede för att förvissa sig om de borrtekniska egenskaperna i området. Vi var väl lite naiva som inte gjorde det på Häfla Bruks, eftersom vi hade borrat där tidigare. Både beställaren och vi trodde att marken skulle vara likvärdig. Men det här visar hur mycket det kan variera inom ett och samma område, säger David Johansson på FBB Finspångs Brunnsborrning.

Den andra och allvarligaste utmaningen var att borrningen skulle ske på gammal sprängbotten, vilket påverkade foderrörsborrningen. David Johansson betonar vikten av att vara observant som entreprenör innan man börjar borra.

– I sådana områden kan det finnas gammal odetonerad dynamit kvar i marken, vilket kan leda till riktigt allvarliga olyckor. Därför var vi extra försiktiga och borrade med radiostyrda riggar som stod på sprängmattor. På så sätt kunde våra borrare stå på behörigt säkerhetsavstånd medan de borrade på de djup där det kunde finnas odetonerat sprängmedel.

Att placera ut sprängmattor krävde extra maskiner, vilket var tidskrävande och innebar extra kostnader för beställaren.

– Men det är sekundärt i sammanhanget. Säkerheten går alltid i första hand.

Även problematiken med vatten och rasbenäget berg ledde till förseningar i projektet.

– Det blev mycket extra rensningstid. Vi fick ägna cirka en extra arbetsvecka för att göra det möjligt att komma ner till fullt håldjup med kollektorerna. I vissa energibrunnar gick det inte, det kunde vi delvis kompensera med större djup i andra. Men vi behövde också komplettera med extra borrpunkter, som vi varit förutseende nog att planera in från början. Vi nådde rätt antal energibrunns- och kollektormeter. Men det var utmanande och satte våra medarbetare på ordentliga prövningar mellan varven, förklarar David Johansson.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: HÄFLA BRUKS