Allt större gårdar kräver allt större brunnar

Vatten är, precis som för brunnsborrare, en central fråga för Sveriges lantbrukare.

– Vattenfrågorna är helt avgörande för lantbruket och hela samhället. Det måste fungera. Oavsett om det rör sig om för lite eller för mycket vatten.

Det säger Fredrik Andersson, växtodlare i Arboga och styrelseledamot i LRF, Lantbrukarnas Riksförbund.

På Viby Sävgården utanför Arboga i Västmanland odlar Fredrik Andersson med fa- milj spannmål, oljeväxter och utsädesfröer. De har lerjordar med god vattenhållande förmåga på sina marker, varför det inte är lönsamt att bevattna i dagsläget. Men Fredrik jobbar ändå mycket med vattenfrågor via sitt engagemang i LRF:s styrelse.

– Det här är en viktig fråga för LRF, även om det oftast inte rör grundvatten utan mer handlar om vår påverkan på vattendrag, sjöar och hav.

Det betyder inte att grundvattenfrågorna är oviktiga för lantbruket. Tvärtom. Om grundvattnet tar slut blir livet på gården besvärligt. Om lantbruket har djur blir det mer än besvärligt – det blir snabbt kritiskt.

– Ofta rör det sig om stora djurbesättningar som får slut på vattnet. Då blir det en akut och allvarlig situation, larmen går och brunnsborrarna blir nedringda, förklarar Fredrik.

Utvecklingen inom lantbruket följer mönstret i många andra branscher: många små gårdar omvandlas till färre men allt större gårdar. Verksamheten utvecklas och växer efter hand, bit för bit. Men man förlitar sig ofta fortfarande på samma vattenkälla.

– Så blir det torrår och plötsligt får man problem med vattenförsörjningen, konstaterar Fredrik.

Strukturrationaliseringen i lantbruket innebär att punktuttagen blir större. På platsen där den stora gården hamnar kan det bli stora utmaningar att få fram tillräckligt med vatten.

– På totalen, sett över hela Sverige, har nog inte uttaget av grundvatten ökat. Men punktbelastningen kommer att öka, framför allt eftersom vi nu ska öka livsmedelsproduktionen i Sverige som det finns ett politiskt beslut på.

Kraven på vattenkvalitet ökar också allt mer. Djurbesättningar har högst krav på kvalitet, i princip är det dricksvattenkvalitet som gäller.

– Det är både industrin och myndigheter som kräver det för djurhälsan.

Även för bevattning av grödor har kraven skärpts, framför allt där man vattnar direkt på grödan som exempelvis grönsaker. Då krävs livsmedelskvalitet. Om du däremot vattnar vall som går till djurfoder, då räcker det med skapligt rent vatten.

Det är inte bara växternas behov av vatten som styr vilka grödor som bevattnas. Även ekonomin väger tungt. Det är nämligen dyrt med bevattning.

– Framför allt är det infrastrukturen som är dyr. Du ska bygga ledningssystem och investera i teknik som vattnar effektivt. Till det kommer energin till pumparna. Har du djurproduktion med vall och högomsättande grödor som grönsaker, potatis och majs, då är det lönsamt.

En annan faktor som driver kostnaden är tillståndsprocessen. Enligt Fredrik Andersson är det på gång att det tillståndsfria uttaget för husbehov till människor och djur är på väg att skärpas, en följd av att gårdarna blir färre men större.

– Det går ut mycket dricksvatten till djuren. Men det krävs även alltmer vatten för att diska och tvätta utrustning. Vi i LRF är frågande till att den som äger marken inte skulle ha rådighet över det vatten man har på sin fastighet, säger Fredrik och fortsätter:

– Tillståndsprocesserna är alldeles för bökiga och komplicerade, de är inte gjorda för småföretagare. Det här är förvisso svåra ämnen som måste hanteras klokt, men det är inte samma sak som att kräva långa och krångliga processer. Och det som är krångligt är dyrt, eftersom du behöver ta hjälp av någon som kan krånglet. Regelförenklingar är en viktig fråga för oss, oavsett vad det rör. Det tror jag även brunnsborrare kan känna igen sig i.

Nyligen kom en FN-rapport med budskapet att jordens vattensystem håller på att kollapsa, bland annat för att människan tar ut för mycket grundvatten, främst inom lantbruket. Fredrik Andersson bekräftar allvaret i situationen på global nivå. Men i Sverige är förhållandena annorlunda.

– Vi bevattnar 2,5 procent av vår areal i Sverige. Det största problemet i Sverige är inte att vi gör av med för mycket vatten. Vi har tvärtom ett nettoöverskott av vatten. Vi behöver istället hantera avrinningen så att jorden inte försumpas. Klimatförändringarna gör troligen att den totala årsnederbörden kommer att öka hos oss och det måste vi kunna hantera.

LRF har identifierat dränering av jordarna som den viktigaste åtgärden för att hantera och få en jämn tillgång på vatten.

– Då får vi jordar som fungerar som en svamp som kan hålla vatten tillgängligt till grödorna utan att de drunknar.

Enligt Fredrik Andersson bidrar dränering också till att näringsläckaget till omgivande vattendrag och hav minskar.

– Vi vill att vattnet ska infiltrera och stanna i marken.

En annan viktig åtgärd är att bygga bevattningsdammar som kan samla upp vatten som kommer i stora mängder under framför allt höst och vinter.

– Det kommer vara en lösning för en del av den odlade arealen. På andra arealer kommer säkert vattenborror vara lösningen.

Fredrik Andersson tror att det i framtiden kommer ställas högre krav på att kunna hantera både för mycket och för lite vatten – både i lantbruket och i städerna.

– Det kräver kunskap och omsorg om vattnet. Det kommer efterfrågas större kunskap hos bland annat brunnsborrarna om hur mycket vatten av rätt kvalitet vi kan få ut på en viss plats. Hela vårt samhälle är präglat av att vi har gott om vatten. Men vi kan inte ta vattnet för givet i alla lägen längre.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: LRF