Bevattningsbrunnar – en nischad bransch med höga krav

Att anlägga bevattningsbrunnar är en nischad bransch. Kunderna är förhållandevis få och finns dessutom huvudsakligen inom ett geografiskt begränsat område.

– Vi borrar bevattningsbrunnar för jordbruk, golfbanor och en och annan fotbollsanläggning. Och de flesta uppdragen finns i Skåne och i synnerhet på Kristianstadsslätten.

Det säger Martin Möller som i 15 år har jobbat med vattenbrunnar på Malmberg i Åhus.

Martin Möller jobbar med tekniska lösningar inom borrning för vatten. Kommunala upphandlingar samt uppdrag för industri och lantbruk utgör merparten av arbetet. Just när det kommer till lantbruk kan det bli fråga om att göra bevattningsbrunnar.

– Skåne i allmänhet och slätterna runt Kristianstad utmärker sig geologiskt genom att här är jordarna sandigare än på andra platser i landet. Det gör att jordens förmåga att hålla vatten minskar. Vattnet rinner rakt igenom och ska man odla grödor som potatis och majs så måste man bevattna, säger han.

För bevattningsbrunnar handlar det om stora uttag av vatten – ofta omkring 1 000 liter per minut eller mer.

– För att hitta rätt platser att borra använder vi oss av SGU:s brunnsarkiv och vi har även vårt eget arkiv, som sträcker sig tillbaka ända till 1930. När man har vanan inne går det också att utläsa en hel del av omgivningen när man bedömer var det är bäst att borra och ungefär hur lång rördrivningen kan tänkas bli.

Men resultatet måste bli bra. Ingenting kan ske bara på en höft – Martin Möller trycker på vikten av att göra en ordentlig förundersökning

.– Det kan vara stora och svåra beslut för kunden. För att få anlägga en bevattningsbrunn behöver man en vattendom och en sådan kan kosta flera hundra tusen kronor med alla undersökningar som ska till. Då kan man tycka att det blir dyrt när vi också ska provborra, men det är viktigt att göra allting rätt.

Resultatet av provborrningar kan i slutänden bli både bättre och billigare än man tänkt sig från början.

– När man borrar för vatten måste man hela tiden vara uppmärksam på det material man får upp. Det är inte ovanligt att komma ner i en sprickzon som ger tillräckligt med vatten. Då finns det kanske ingen anledning att gå djupare bara för att man har offererat ett visst djup.

Många bevattningsbrunnar är bergborrade, men i områden med mäktiga sand- och gruslager förekommer även filterbrunnar. De bergborrade är enklare, eftersom de bara kräver att man sätter foderrör ner till fast berg. Men ett par gånger om året är Martin Möller med och projekterar för filterbrunnar, vilket är en annan typ av hantverk.

– Filterbrunnar kräver prover och tester på ett helt annat sätt. Man tar prover på grus och sand från provborrningen och gör blåstest. Då ”blåser” man upp vattnet med tryckluft och mäter hur lång tid det tar att fylla ett kärl på 50-liter samt kollar hur snabbt vattnet blir rent och om det finns lerpartiklar. Blåstesten görs varje meter nere i den önskade formationen.

Markproverna tas sedan med hem och siktas, meter för meter. Det är avgörande för att dimensionera slitsarna i det rör som sedan ska sättas i botten av brunnen och som utgör en del av filtret.

– Det finns två typer av filterbrunnar. I en formationsfilterbrunn lägger sig den befintliga formationen runt det slitsade röret. Till en grusfilterbrunn lägger vi ner tvättat grus av rätt fraktion runt röret, förklarar Martin Möller.

Bevattningsbrunnar för jordbruket är markant mycket större än hushållsbrunnar, som normalt är på 168 eller 139 millimeter. Dimensionen styrs av vilken pump man ska använda.

– Vanligen borras hål på omkring 273 till 323 millimeter beroende på pumpdimension och önskat flöde.

Tekniskt sett skiljer sig annars själva borrningen inte så mycket från annan, mer än att borraren får ta det lite lugnare, menar Martin Möller.

– Maskiner och all utrustning är större och det handlar om stora flöden under högt tryck. Det är mer utmanande och kräver större kontroll – man kan inte bara mata på.

Det har med tiden blivit svårare för lantbrukare att få vattendomar och därmed tillstånd för att kunna ta ut önskade mängder för bevattning av sina grödor. Den ”underjordiska sjön” under Kristianstadsslätten är trots allt inte outtömlig.

– Det är ingen sjö, utan en sandsten med hög genomsläpplighet. Den innehåller mycket glaukonit eller grönsand som släpper väldigt mycket vatten. Det är det som är ”sjön” och även om den kanske inte sinar, så kan det bli problem med föroreningar när vattennivåerna sjunker.

Här har Martin Möller ett medskick – men inte till jordbrukare och myndigheter, utan till industrin som tillverkar utrustningen för bevattning.

– Dagens vattenkanoner, de man oftast ser stå ute på fälten och skjuta ut vatten, är ineffektiva. De slösar vatten. Här borde tillverkarna satsa på att göra mer effektiva maskiner som hushåller med vattnet. Det finns även väldigt fina system med ramp- eller droppbevattning som är mycket mer effektiva. Det behövs fler sådana lösningar om lantbrukarna ska kunna fortsätta driva upp potatis, spannmål och grönsaker.

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: MALMBERG