Borrföretagens årsstämma: frågetecken kring föro­reningar och borrkax

Det blev en något ironisk inramning när Borrföretagen höll årsstämma på World of Volvo i Göteborg i slutet av maj. Medan Calle Hjerne på SGU gick igenom det sällsynt dåliga grundvattenläget för årstiden, stod skyarna vidöppna över Västkusten och lät regnet smattra mot de generöst tilltagna panoramaglasen.

Dennis Skånberg, Gobis i Kungälv, passade
på att diskuterade geoenergi med Signhild
Gehlin, vd Svenskt Geoenergicentrum,
under lunchen.

2024 kan betraktas som något av ett mellanår för branschen vad gäller efterfrågan generellt sett på marknaden. Borrföretagen som organisation har samtidigt haft fullt upp. Borrteknikerutbildningen, certifieringsutbildningar, seminarier och att ta fram en handledning om geoenergi till kommunala handläggare, Geoguiden, var några av de aktiviteter som präglade året, konstaterade Borrföretagens vd Mattias Gustafsson.

Efter de sedvanliga stämmohandlingarna övergick årsmötet traditionsenligt till branschens vårmöte. Borrföretagens Tekniska kommitté inledde med att redogöra för årets genomförda undersökningar och projekt. Kommittén har bland annat tittat på möjligheterna att använda gängade foderrör. Men att simulera inläckage i gängor har visat sig vara svårt.

– Vi har varit i kontakt med forskningsinstitutet Rise om vi kan använda deras testbädd. Men vår slutsats är att vi först behöver ha en dialog med leverantörerna om hur vi kan komma vidare. Under 2025 är vår ambition att få till en test av gängade foderrör, konstaterade Mattias Gustafsson.

Tekniska kommittén har också bland annat tittat på partiell tätning och återfyllning av borrhål och arbetsmiljörisker vid tryckning av brunnar, där man kommer att ta fram en riskanalys och checklista.

Signhild Gehlin från Svenskt Geoenergicentrum gick igenom statistik och utvecklingen inom geoenergiområdet. Försäljningen av bergvärmepumpar är en tydlig katalysator för hur marknaden för energiborrning ser ut. Efter ett 2024 präglat av låg försäljning har 2025 startat i en helt annan anda.

– Under första kvartalet är det gröna siffror, framför allt för vätska-vatten-pumpar.

Signhild Gehlin redogjorde också för en analys av hur värmepumparna har utvecklats i effektivitet sedan de introducerades på 1970-talet.

– Då låg verkningsgraden, eller COP, på cirka 2,0. Därefter har den ökat med ungefär 0,5 per decennium och är nu i regel uppe i 5,5.

På 1970-talet kom med andra ord hälften av energin till huset från elnätet. I dag kan mer än 80 procent komma från marken.

– Det innebär att man ökar belastningen på marken, vilket betyder att man behöver mer borrhål än tidigare – det leder till mer borrning helt enkelt, påpekade Signhild Gehlin.

Samtidigt underströk Signhild Gehlin att verkningsgrad (coefficient of performance, COP) inte är samma sak som säsongsverkningsgrad (seasonal performance factor, SPF).

– COP är mätt under specifika, standardiserade förhållanden för att kunna jämföra olika värmepumpar med varandra. Det säger inget om hur värmepumpen fungerar i fält, vilket SPF är ett mått på.

Signhild Gehlin har under det gångna året också analyserat den så kallade Nils Holgersson-rapporten som har publi­cerats sedan 1996. Den redovisar driftskostnaden för ett fiktivt standardhus med 15 lägenheter. Utifrån Nils Holgersson-huset har hon även tagit fram statistik för ett annat fiktivt hus – Georg Holgersson-huset. Det är samma hus, men uppvärmt med geoenergi istället för fjärrvärme. Med en säsongsverkningsgrad på 4,0 har hon jämfört driftskostnaden jämfört med fjärrvärme.

– Sett hela vägen tillbaka till 1996 har fjärrvärmen kostat 4,1 miljoner kronor medan huset med geoenergi har kostat 2,3 miljoner att värma upp. Och ingen tror att fjärrvärmen kommer att bli billigare. Efterfrågan på biobränslen bara ökar, vilket driver upp priset, konstaterade Signhild Gehlin.

Calle Hjerne från Sveriges geologiska undersökning gick igenom grundvattenläget och visade de olika grundvattenkartor som SGU uppdaterar varje vecka.

– Det är rekordlåga eller nära rekordlåga nivåer över i princip hela Sverige jämfört med nivåerna sedan mätningarna började i slutet av 1960-talet. Därför har vi gått ut så tidigt med att meddela risk för vattenbrist, förklarade Calle Hjerne.

Eftermiddagen ägnades åt två faktorer som kan framkalla huvudvärk för brunnsborrare: föroreningar i berg och borrkax. Fredric Engelke, Relement AB, berättade om föroreningar i grundvatten med fokus på spridningsbenägna tunga vätskor som kan sprida sig vid borrning. Här är de allvarligaste föroreningarna olika typer av PFAS och klorerade lösningsmedel.

– Klorerade lösningsmedel kommer främst från kemtvättar. När det gäller PFAS är det främst där brandskum har använts, exempelvis räddningstjänsternas och militärens övningsplatser, som det kan bli allvarligt om de sprids genom borrning, sa Fredric Engelke.

2024 släppte Statens geotekniskainstitut, SGI, en rapport som belyserrisker med att borra i berg som är ellerkan vara förorenat av klorerade lösningsmedel (se Borrsvängen nr 1/25).Enligt SGI bör avståndet vara 100-150meter från borrhål till ett område sommisstänks vara förorenat av kloreradelösningsmedel. Data finns bland annathos SGU, som har karterat förorenadeområden. Länsstyrelserna tillhandahåller även den så kallade EBH-portalen,med information och handledning omförorenade områden.

– Ni som borrentreprenörer är skyldiga att ta reda på om berget är förorenat innan ni borrar. Titta på SGU:s kartor, kika i EBH-portalen, fråga beställaren och dokumentera det ni får fram, då har ni uppfyllt kunskapskravet. Om det finns risk för föroreningar måste ni ta en dialog med myndigheterna och anmäla till kommunen, då det kan krävas provtagningar.

Fredric Engelke från miljökonsultbyrån Relement, höll ett föredrag om föroreningar i berg som kan ställa till problem vid borrning – främst klorerade lösningsmedel och PFAS.

Klorerade lösningsmedel är farliga främst vid så kallad fri fas i form av vätska.

– Vi har utvecklat en metodik där man mäter kompressorluften som används för att få upp kaxet. På så sätt kan vi se om det finns fri fas i berget medan ni borrar. Om vi ser att ni går igenom en zon med fri fas, avbryt borrningen direkt. Annars riskerar ni att orsaka stor spridning, uppmanade Fredric Engelke men tillade:

– Än så länge har vi inte hittat klorerade lösningsmedel i fri fas i samband med att man söker tillstånd för energiborrning.

När det gäller PFAS finns däremot inga direktmätande instrument.

– Där får man ta prover på vattnet i brunnen direkt efter borrning, det är enda sättet. För en dricksvattenbrunn rekommenderar jag en PFAS-analys.

Mötet diskuterade också problemen med att hantera borrkax, som per definition klassas som avfall i samband med brunnsborrning – trots att det kan återanvändas och betraktas som en resurs.

– Att återanvända borrkax är jättebra. Men det är alltid bra att ha ett myndighetstillstånd, annars kan ni anklagas för olovlig kvittblivning, rekommenderade Fredric Engelke.

TEXT OCH FOTO: LARS WIRTÉN