Lovande förutsättningar att lagra koldioxid till havs

Sverige kan komma att ta emot och lagra koldioxid till havs i Östersjön. I alla fall om de första resultaten av de provborrningar på land som Sveriges geologiska undersökning, SGU, har genomfört visar sig hålla hela vägen.

– Vi tycker det ser lovande ut, säger Sofie Lindström, projektledare för uppdraget på SGU.

SGU undersöker just nu möjligheterna att lagra koldioxid till havs i Sverige. 2023 provborrade man på land med hjälp av Riksriggen på Gotland och förra året i Smygehamn öster om Trelleborg för att analysera berggrunden. I mars börjar Riksriggen nya provborrningar i Skåre, väster om Trelleborg.

Provborrningarna är ett led i ett regeringsuppdrag att utreda möjligheterna att lagra koldioxid i den svenska berggrunden till havs, som SGU fick 2023 och som ska slutrapporteras i början av nästa år. Det är främst två områden som undersöks; sydöstra Östersjön, med provborrningar på Gotland, och södra Östersjön, med provborrningar utanför Trelleborg.

På Gotlands södra spets borrades två borrhål till 790 meters djup. Borrningarna visade att ett av tre undersökta sandstenslager från perioden Kambrium, det så kallade Faluddenledet, utgör en lovande reservoar. Den har hög porositet och permeabilitet, det vill säga förmåga att släppa igenom vatten, vilket gör den lämplig för lagring av koldioxid.

– Det är viktigt att det finns porutrymmen där koldioxiden kan breda ut sig. Här finns relativt få mineraliseringar och cementeringar mellan sandkornen som hindrar koldioxiden, förklarar Sofie Lindström.

Utöver att få upp borrkärnor pumpade Riksriggen också vatten mellan borrhålen för att se hur det spred sig. SGU har även genomfört seismiska undersökningar i området.

– Vi behöver seismiska data för att kunna bedöma om det råder samma förutsättningar i berggrunden till havs som på land.

Analyserna har visat att takbergarterna i skiktet ovanför reservoaren har god hållfasthet med en mäktighet om 600 meter. Det rör sig om kalksten med bentonitlager (gammal vulkanaska), slamsten och lersten. SGU har även undersökt om det finns förkastningar i berggrunden som kan leda till läckage.

– Vi kan se att takbergarterna är så täta att vi kan vara säkra på att koldioxiden stannar i reservoaren, konstaterar Sofie Lindström.

Borrningarna i Skåne går djupare och i en helt annan tidsperiod. I Smygehamn borrade man under hösten genom sediment från Krita till 1 290 meters djup, där urberget tog vid.

– Precis ovanpå låg den så kallade Arnagergrönsanden som vi var ute efter. Den är väldigt speciell och kan ha både god porositet och permeabilitet. Den innehåller dessutom ett mineral som heter glaukonit.

Det är ett lättlösligt mineral som kan reagera med koldioxiden och bilda ett annat mineral som heter siderit, vilket är eftertraktat om man ska lagra koldioxid.

– Det innebär att koldioxiden binds direkt i sedimentet. Det är positivt eftersom det i längden säkrar att vi fångar in koldioxiden så att den inte kan läcka, förklarar Sofie Lindström.

Hon betecknar provborrningen i Smygehamn som mycket lyckad, med fina borrkärnor både från grönsandsreservoaren och från takberget.

– Just nu undersöker vi hur porös och permeabel grönsanden är och vilka andra mineraler som finns, samt hur täta takbergarterna är. Vi försöker också åldersbestämma grönsanden för att se om det är samma grönsand som finns dokumenterad i äldre borrningar i Skåne. Det är viktigt att veta när vi ska modelle- ra lagren, förklarar Sofie Lindström.

I mars påbörjas en avslutande provborrning i Skåre väster om Trelleborg. Här hoppas projektet att komma ned till 1 600 meter, kanske ännu djupare, för att undersöka andra intressanta intervall utöver Arnagergrönsanden.

– Här finns också en äldre kritsand och en tjockare sekvens längre ned från tidig Jura som också kan ha rätt förutsättningar. Det är inte säkert att det är grönsanden som har de bästa förutsättningarna i det här området, säger Sofie Lindström.

När projektet löper ut nästa år hoppas SGU på en fortsättning för vidare undersökningar. Sofie Lindström kan inte säga när det kan vara möjligt att börja lagra koldioxid i Sverige till havs. Men en jämförelse med Danmark ger en indikation. Där började undersökningarna 2022 och nu finns ett licenssystem för företag som vill göra egna undersökningar.

– Men i Danmark har man haft en utvecklad oljeindustri där mycket av kunskapen om berggrunden och infrastrukturen har kunnat utnyttjas. Så vi får räkna med att det kommer ta lite längre tid i Sverige.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: LAURENZ KLEINHEIDER / UNSPLASH