Ny rapport ska under­lätta bedömningen vid förorenat berg

100-150 meter. Så långt bör avståndet vid energiborrning vara från borrhål till ett område med berg som misstänks vara förorenat av klorerade lösningsmedel. Det rekommenderar Statens geotekniska institut, SGI, i en ny rapport.

– Men det är inte ett fast avstånd, det som avgör är hur mycket kunskap som finns om området, säger Helena Branzén, miljöingenjör på SGI.

Statens geotekniska institut, SGI, har tagit fram en rapport som belyser risker med att borra i berg som är eller kan vara förorenat av klorerade lösningsmedel. Ofta rör det sig om fastigheter där det har legat en kemtvätt eller en verksamhet för ytbehandling av metaller. Risken med spridning är störst när de klorerade lösningsmedlen förekommer som en egen fas, det vill säga i vätskeform.

– Klorerade lösningsmedel är problematiska, då densiteten är högre än vatten samtidigt som viskositeten är låg. Detta gör att de både uppför sig annorlunda och rör sig lättare än vatten. De rör sig snabbt och tränger lätt in i sprickor, du hinner inte stoppa spridningen. Det är också en mycket potent förorening, ett läckage kan innebära en rejäl förorening.

Riktvärdet för klorerade lösningsmedel i dricksvatten är tio mikrogram per liter, det vill säga tio miljondels gram. En liter klorerade lösningsmedel kan med andra ord förorena väldigt stora volymer vatten.

– Finns en risk att de sprids bör man inte borra eftersom konsekvensen blir mycket stor, säger Helena Branzén.

Bakgrunden till rapporten är att SGI i flera fall fungerat som expertstöd till kommuner och länsstyrelser när de har bedömt ansökningar om att borra för geoenergi. I takt med att energiborrning har blivit vanligare och därmed allt oftare kommer i kontakt med förorenade områden, har SGI fått allt fler frågor om risken i enskilda fall.

– För oss är det väldigt svårt att svara på, då vi har begränsad tid till vårt förfogande. Vi har dessutom sällan den platsspecifika kunskap som kommunen har tillgång till, förklarar Helena Branzén.

Rapporten är mer en kunskapssammanställning än regelrätt vägledning, menar SGI.

– Vi kan bidra med kunskap om klorerade lösningsmedel och hur vi ser på risker med spridningar. Rapporten är ett försök att ge frågeställarna samma generella kunskap som vi själva har, så att de med sin mer insatta och platsspecifika kunskap själva ska kunna göra bedömningen.

Helena Branzén understryker att det är kunskapen om den specifika platsen som avgör bedömningen. Men utifrån den generella kunskap som finns och de konsekvenser en spridning kan få, rekommenderar SGI ett avstånd på 100- 150 meter till den så kallade källzonen eller fastighetsgränsen om det saknas kunskap om hur delar av föroreningen ser ut. Om situationen är väl känd och avgränsad, kan man enligt SGI borra så nära som 50 meter.

– Kravet på att ta fram kunskap ligger hos den som ska borra och det är inte en självklar rätt att få borra. Finns en risk för spridning bör man inte borra. Det är viktigt att vi är rädda om grundvattnet, säger hon.

Helena Branzén ser inte det rekommenderade avståndet som en begränsande faktor för energiborrning. Hon vänder på perspektivet.

– Som det ser ut i dag stoppas redan geoenergianläggningar på grund av att kommuner inte vågar ta ställning. Det kan hända att de kräver både 200 och 300 meter, jag har även fått frågan om 500 meter är tillräckligt avstånd. Jag hoppas att de med stöd av vår rapport nu vågar säga ja till dem.

Osäkerheten är stor och att förutse hur klorerade lösningsmedel i egen fas ska bete sig är svårt.

– Vi tror att 100-150 meter är tillräckligt säkert, men vi vet inte. Vi försökte göra en rimlig avvägning och kallar det utgångspunkter. Jag hoppas att rapporten bidrar till att frågan diskuteras mer och att området undersöks innan man börjar borra. Det här är inte riktat mot borrningsbranschen, utan ett sätt att begränsa ett miljöproblem.

I rapporten rekommenderar SGI även hel återfyllning av borrhålet om klorerade lösningsmedel finns löst i grundvattnet i borrhålet eller om borrningen genomförs inom 150 meter från avgränsade källzoner. Borrhålet kan återfyllas partiellt om halterna är låga och det är klart att ett källområde med egen fas inte finns eller det handlar om en upplöst förorening som befinner sig i ytterområdet av en så kallad spridningsplym.

– Det här är en obehaglig förorening, den tränger igenom det mesta. Sannolikheten att den sprids är kanske inte så stor, men konsekvensen är mycket stor om det skulle ske – och du kommer inte att upptäcka det förrän det är för sent, säger Helena Branzén.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: GEO DANMARK