SGU hittar PFAS överallt – ”Kan bli ett problem på sikt”

Sedan 2023 pågår en statlig satsning för att ta reda på var i miljön det förekommer PFAS, där SGU genomför breda undersökningar av både grundvatten och mark. När de första resultaten presenteras visar det sig att PFAS-ämnet TFA finns i grundvattnet så gott som överallt.

– Det här är inget larm. Men TFA kan bli ett problem på sikt, eftersom PFAS-ämnena inte bryts ner och halterna därför kommer att öka över tid, säger Lars Rosenqvist, statsgeolog på SGU.

Statsgeolog Lars Rosenqvist på besök vid vad han menar är Sveriges vackraste kallkälla – Grodkällan utanför Arvidsjaur. Källan ligger utanför karteringsområdet och provtogs därför inte för PFAS.
FOTO: EVA WENDELIN

I Sverige finns ett antal välkända föroreningskällor för ”evighetskemikalierna” inom PFAS-gruppen. Det är främst brandövningsplatser, men även pappers- och textilindustrier samt avloppsreningsverk.

Det SGU har gjort, för att stödja Naturvårdsverkets regeringsuppdrag, är att under ett par år med start 2023 studera förekomsten av PFAS-ämnen bortom dessa kända källor, alltså var det finns PFAS som kommer med regn och vind.

– Kartläggningen görs bland annat för att få ett underlag för nya riktvärden, säger Lars Rosenqvist.

Undersökningen omfattar cirka 300 grundvattenprover tagna i det nationella miljöövervakningsnätet för grundvatten. Utöver detta finns markprover och prover från våtmarker samt en del undersökningar i städer som Göteborg och Karlstad med i underlaget.

– Det finns väldigt många olika PFAS-ämnen. Vi har tittat efter 46 av dem. Utan TFA hittar man PFAS av olika slag i 30 procent av proverna. Men med TFA inräknat blir det över 90 procent. Det är väldigt tydligt – TFA finns överallt i både Sverige och Europa. Vi hittar det i halter som är 100 till 1 000 gånger högre än andra PFAS-ämnen, säger Lars Rosenqvist.

TFA, eller trifluorättik­ syra, är en så kallat ultrakort molekyl. Det betyder att den passerar snabbare genom kroppen än de längre och mer toxiska PFAS-molekyler som bland annat lett till förgiftningsskandalen i blekingska Kallinge.

– TFA anses inte giftig i de halter vi uppmäter. Den spelar inte i samma liga som de 24 mest toxiska PFAS, de som man verkligen vill ha koll på. Men eftersom den inte bryts ner och vi inte har tillräcklig kunskap om den, samt att påfyllning sker hela tiden, så är det här allvarligt, betonar Lars Rosenqvist.

Varifrån kommer då dessa föroreningar, när det inte finns kända källor? Svaret ligger närmare borr- och geoenergibranschen än man skulle önska.

– TFA härrör främst från kylanläggningar och värmepumpar. De finns i de syntetiska köldmedierna och frigörs i processen. De sprider sig i atmosfären och kommer sedan ner med regn och nedfall, så kallad deposition. Det kan även finns en koppling till användningen av vissa bekämpningsmedel inom jordbruket, säger Lars Rosenqvist.

Utifrån vad som är känt i dag innebär de halter av TFA som uppmätts i grundvatten ingen hälsorisk och ämnet finns inte med bland de PFAS där Livsmedelsverket satt upp gränsvärden. Men i ”30-procentsmodellen” hittar man PFAS som finns med på listan över de 24 farligaste.

Säger den modellen något om var man inte ska borra för dricksvatten?

– Nej, det skulle jag inte säga. Man ska förhålla sig till Livsmedelverkets gränsvärden och i majoriteten av fynden ser vi inte halter som överskrider dem.

Man ska också veta att våra prover omfattar ganska ”ungt” grundvatten, mellan ett och 30 år gammalt och där man kan förvänta sig att det finns PFAS från deposition. I djupa, isolerade akviferer kanske vi inte kommer att se detta på många år, förklarar Lars Rosenqvist.

Han är noga med att resultatet av undersökningen inte ska se som alarmerande – men att PFAS i närmiljön är ett problem vi kommer att få leva med.

Vad kan vi göra åt det?

– Sluta släppa ut PFAS. Men det är lättare sagt än gjort, ämnena är många och väldigt lättrörliga. När det gäller kyl- och värmepumpar kan man övergå till naturliga köldmedier. Lagstiftning kring detta är på väg. Det undersöks också olika innovativa metoder för att rena områdena och man kan tänka sig en situation där man även behöver rena vid dricksvattenkällan.

Vad ser du att era resultat kan få för påverkan på borrbranschen när det gäller dricksvatten?

– I dagsläget inte annat än att underlaget ger en ökad kunskap om vad man kan förvänta sig att hitta på olika platser.

Vad gör SGU framåt på det här området?

– Vi fortsätter med undersökningar och utvärderingar och kommer att presentera de intressanta nyheterna löpande – det kommer mer data om PFAS i grundvatten och jord under året. Vi har också sökt pengar för att göra djupare undersökningar i urbana områden. Dessutom arbetar vi med att få in allt i våra databaser, så att uppgifterna ska kunna användas fritt av alla.

Hela rapporten finns att läsa på SGU:s hemsida.

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: FREDRIK THEOLIN, SGU