Jan-Erik Nowacki

Den uppfinningsrike värmepumpexperten

Han är civilingenjören och värmepumpspecialisten som tidigt i gryningen stått på Slussen och tiggt påhugg som hamnsjåare. Han har som lastbilschaufför kört ut tidningen Mitt Livs Novell. Han är dessutom uppfinnare med ett tiotal patent i portföljen. Möt Borrsvängens profil Jan-Erik Nowacki.

Augusti, 1975. Sverige drabbas av en rejäl värmebölja. Termometern närmar sig 37 grader och en sådan sydeuropeisk hetta har inte tidigare mätts upp på våra norra breddgrader. Samtidigt når sjuttiotalets stora energi- kris sin kulmen och OPEC har dragit åt oljekranarna. Krisen nära på lamslår Sverige och att diskutera alternativa energikällor står högt på dagordningen. Den gassande solen får onekligen tankarna att söka sig till solenergi som ett första alternativ. Dessutom gör den bedövande värmeböljan att tanken på att bygga värmepumpar ligger långt borta för de allra flesta. Men det är just precis i de banorna den unge civilingenjören Jan-Erik Nowacki funderar. Han är nämligen vid sidan om sitt arbete med härdnödkylning på Studsvik i Nyköping i färd med att utveckla en dieseldriven frikolvskompressor för värmepumpar. Vad är det då med värmepumpar som fångar hans intresse?

– Jag tyckte, och tycker fortfarande, att värmepumptekniken är förbluffande. Man tar tre fjärdedelar solenergi och tillsätter en del el och vips får man fyra fjärdedelar värme, säger Jan-Erik.

Mötte motstånd

Motståndet mot sådana moderniteter som värmepumpar är emellertid stort vid den här tiden. Jan-Erik ansöker om finansiering av värmepumpsprojektet men får nej överallt. Anslagsmyndigheterna inte bara avslår ansökningarna, de avråder även starkt. I ett utlåtande hette det:

”En värmepump är en komplicerad maskin. Den kommer att kosta minst en halv miljon och den kommer bara att hålla i två år. Tre personer kommer att få bosätta sig i pannrummet för att kunna underhålla den dygnet runt. Och värmeutbytet kommer bara bli en och en halv gång mer än den el man tillför”.

Jan-Erik blir dock inte avskräckt utan fortsätter att utveckla sina idéer och bygger flera prototyper. Han får oväntat stöd av Vattenfall och ASEA som helt plötsligt har fått upp ögonen för värmepumpar. Jan-Eriks hårda arbete ger resultat i form av ett nytt jobb och en ny utmaning.

– 1981 blev jag konstruktions- och utvecklingschef på Thermia Energiteknik och där började jag bygga stora värmepumpar. Den största var på 1 500 kW och den kunde värma upp en mindre ort. Vi värmde upp Lidingös fjärrvärmenät med två sådana.

Den stora oljekrisen fortsätter och behovet av en ny uppvärmningsteknik ökar. Thermia Energiteknik och Jan-Erik bygger värmepumpar i rasande takt i hela landet.

Första patentet

1985 är energikrisen över. Energipriset sjunker drastiskt samtidigt som räntan höjs och värmepumpmarknaden kollapsar. Under ett decennium är geoenergi iskallt, om uttrycket tillåts. Iskallt för alla utom för ihärdiga ingenjörer, som till exempel Jan-Erik, som brinner för bergvärme. Under ett decennium förbättras tekniken i det tysta samtidigt som branschens aktörer inväntar rätt tillfälle att komma tillbaka på marknaden. Jan-Erik passar på att göra sin licentiatavhandling på KTH Energiteknik.

Den handlar om, ja ni gissade rätt, värmepumpar. I avhandlingen presenterar han en ny och revolutionerande pump som han har tagit fram med sin mentor, professor Eric Granryd. De söker och får patent på uppfinningen.

– Det är en värmepump och kylmaskin med enbart en rörlig del som bara arbetar med vatten och luft. Det är det patentet jag är mest stolt över.

Vändpunkten för geoenergibranschen kommer 1995 då Nutek utlyser en värmepumptävling. Förutsättningarna var att pumpen skulle vara lättinstallerad, billig, miljövänlig och ha lång livslängd.

– Jag deltog, men vann tyvärr inte, minns Jan-Erik. Men det kom många nya bra pumpar och system i och med tävlingen.

Efterfrågan på geoenergi ökar och det kommer många nya kompetenta tillverkare. Tusentals driftsäkra, miljövänliga och energisnåla värmepumpar installeras i landet. Trenden har vänt och resten är geoenergihistoria.

Marginalel och livscykelanalys

Som förespråkare av geoenergi och värmepumpar får Jan-Erik ibland höra argument om att värmepumptekniken är miljöfarlig. Begrepp som marginalel brukar användas, säger han. Marginalel är den elkraft som med ett marknadsekonomiskt synsätt just för tillfället är dyrast att producera. I centraleuropa är marginalelen kolkondensproducerad el och eftersom Sverige är en del av detta system är kolkondensproducerad el även marginalel här.

– Fjärrvärmeförespråkare brukar säga att värmepumpar tar all sin el från det smutsigaste kolkraftverk i låt oss säga Rumänien. De menar om man inte använder värmepumpar så minskas åtgången av el så att rumänska kraftverket kan stängas av. Jag anser att om marginalelsteorin ska tillämpas så ska den göra det på alla slags bränslen. I så fall är varje vedträ vi eldar i Sverige lika dåligt som rumänskt fulkol.

Jan-Erik har inte heller mycket till övers för den så vanligt förekommande miljölivscykelanalysen. Han hävdar att det i ett långsiktigt perspektiv är en överskattad analysmetod eftersom det alltid finns okända faktorer. Man måste till exempel gissa hur länge maskinen kommer att hålla, man måste förutspå hur samhället kommer att se på miljön och man måste veta utveckling av energipriser och förväntade räntekostnader under den tidsperiod man har maskinen.

– Efter tio år har faktorer ändrat sig och då står man där med sin undermåliga kalkyl. Man använder gissade parametrar, helt enkelt. På oljepannetiden var det svavel och sot som var problemet, när oljan ersattes med kärnkraft blev det problematiskt med strålning och olyckor och nu är det växthuseffekten som måste undvikas.

En stolt uppfinnare

Jan-Erik Nowacki

Jan-Erik Nowacki

Jan-Erik kallar sig med stolthet för uppfinnare. Vad är det som är så lockande med att uppfinna?

– Ja, inte är det pengar, säger han och skrattar. Jag har inte tjänat ett öre på mina patent. Jag drivs av viljan att uppfinna något som inte redan finns. Jan-Erik har ett tiotal patent. Värmepumpen med den rörliga delen har vi redan nämnt. Bland de övriga patenten står några ut. Till exempel energispararen ”Blippen” – en tejpliknande remsa som fästs på olika ställen i bostaden.

– Blippen färgas röd, grön eller gul beroende på hur elsituationen ser ut. Är det elbrist färgas Blippen som sitter på badkaret röd för att varna för att det kan bli dyrt att ta ett hett bad. När det är mycket kallt ute blir Blippen vid braskaminen grön och signalerar att det är rimligt att tända en brasa. Blippen arbetar med nudging och är bara rådgivande.

En skeptisk tvivlare

Jan-Erik är numera pensionerad men än så länge har han inga planer på att sluta arbeta. Han arbetar fortfarande för Svenska Kyl & Värmepumpföreningen och KTH samt är ordförande för Svenska Uppfinnareföreningen. Dessutom driver han sitt företag Nowab. Vad är det då som driver Jan-Erik? Han är en tvivlare, förklarar han.

– Jag är skeptisk, jag tror inte på något. Tvivel för forskning framåt. Människor som är bombsäkra på att de har rätt driver mig att fortsätta.

För Jan-Erik går arbete och fritid hand i hand. Just nu bygger han en liten segelbåt tillsammans med en av sönerna. Den sex meter långa och ihopfällbara katamaranen ligger i trädgården.

– Jag ska segla Lidingö runt när den är klar, säger han och utbrister sedan med ett leende:

– Livet är verkligen roligt, man kan göra så mycket!

Han inte bara ler när han säger det, han formligen lyser upp. Det är onekligen så att Jan-Erik, 75, har många likheter med den unge högskolestudenten som körde ut ungdomstidningar och jobbade som hamnsjåare för mer än femtio år sedan. Han är fortfarande samma nyfikna och uppfinningsrika person med huvudet fullt av värmepumpar och andra nya spännande idéer. Men vad det är för revolutionerande påhitt får framtiden utvisa.

TEXT: SIMON JOHANSSON FOTO: ANETTE PERSSON

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.