Finland söker affärsmodeller djupt nere i urberget

Teppo Arola, geoenergiexpert på finska myndigheten GTK.
FOTO: PRIVAT

De geologiska förutsättningarna finns, borrtekniken likaså. Det som behöver utvecklas är affärsmodellerna.

– För att göra det krävs mer borrning och mer erfarenhet.

Det säger Teppo Arola, geoenergiexpert på GTK, som i mångt och mycket är Finlands motsvarighet till SGU och som har studerat det man kallar medeldjup geoenergi – anläggningar på mellan 500 och 3 000 meter.

GTK står för Geologian Tutkimuskeskus, vilket betyder Geologiska forskningscentralen. Teppo Arola beskriver myndigheten och dess uppdrag och arbete som en blandning av SGU och Svenskt Geoenergicentrum.

– Vi har mer av tillämpad forskning och spelar en mer aktiv roll i förhållande till industrin, marknaden och specifika projekt än vad svenska SGU gör. På det sättet liknar vi Svenskt Geoenergicentrum, säger han.

GTK har under ett par års tid intresserat sig för ett tiotal finska geoenergianläggningar av den typ man definierar som medeldjupa, på 500 till 3 000 meters djup.

– De exakta gränserna för vad som betraktas som medeldjupt kommer att flyttas med tiden och har egentligen redan gjort det. När vi började studien var det lätt att borra 400 meter. Nu är det lätt att borra minst 600 meter. Då fanns det inte U-kollektorer till så stora djup, men i dag har vi sådana kollektorer i 860- metersbrunnar i Helsingfors.

Studien har GTK gjort för att försäkra sig om att fånga upp kunskaper och erfarenheter från de olika projekten och kunna föra dessa vidare till framtida satsningar. Och sådana kommer. Den finska staten har en positiv syn på geoenergi, det finns mekanismer för finansiering och riskdelning och även kommunerna är positiva när det gäller tillståndsgivning, förklarar Teppo Arola.

– Geoenergi är och kommer att vara en central del i vår gröna energiomställning i Finland. Det vi från GTK och även branschen ser, är att det kommer att behöva borras mer och mer i tättbebyggda områden där det är ont om plats. Då kommer det att bli nödvändigt att borra djupare, säger han.

Ju fler anläggningar som projekteras för större djup, ju viktigare blir de geologiska kunskaperna, förstudierna och erfarenheterna från andra liknande anläggningar. Inte minst viktigt är det att beräkna potentialen vid olika djup. Till anläggningar på de djup GTK har studerat räcker termisk responstest, TRT, inte riktigt till.

– På större djup än 500 meter använder vi en metod som heter ADTS, active distributed temperature sensing. Det är en gammal grundteknik, men i en ny applikation som vi har utvecklat. Där använder vi en kabel som värmer borrhålet och en eller två optiska kablar med vilka vi kan mäta termokonduktiviteten och även se grundvattenrörelserna på djupet, säger Teppo Arola.

De flesta av de anläggningar GTK studerat ligger i Helsingforsområdet. Myndighetens analys visar att bäst geologiska förutsättningar finns just i sydöstra Finland, men även runt Uleåborg vid norra Bottenviken samt på Åland.

Några viktiga slutsatser har man dragit: På plussidan konstateras att tekniken för medeldjup borrning finns och att det är klokt att gå djupare steg för steg och lära sig av projekten längs vägen – alltså att inte satsa på väldigt djupa borrningar från början.

Utmaningar saknas sannerligen inte. Kunskap och erfarenhet är en, ekonomin är en annan.

– Ju djupare man går, desto mer geologisk och geoteknisk information behöver man. Det är nödvändigt att ha expertis involverad – dels expertis som kan förstå och tolka djupgeologin, dels expertis som kan dra ekonomiska slutsatser av den informationen, säger Teppo Arola.

Han säger att ett av målen med de medeldjupa anläggningarna i framtiden kommer att vara att leverera värme till lokala fjärrvärmenät, inte ”bara” att försörja en eller ett fåtal fastigheter.

– I ett läge där anläggningarna kan leverera värme till lokala nät kommer det att uppstå affärsmöjligheter, eftersom både energibolag och lokala samfälligheter kommer att vara intresserade av att vara med. Men just affärsmodellerna är en av de saker som måste utvecklas. Både tekniken och affärerna kring den är ännu unga. Just därför är det är så viktigt att studera de anläggningar som gjorts och ta med sig erfarenheterna från dem i utvecklingen framåt.

Teppo Arola menar att GTK har tillräckliga kunskaper och vetenskapliga resurser för att kunna ge råd om vilket som är det idealiska borrdjupet på varje given plats. Han är övertygad om att det om fem till åtta år är vardagsmat att borra till 1 000 meter och att det inom samma tidsrymd finns många anläggningar på 2 500 meter.

– Kunskapen finns och tekniken utvecklas snabbt, bland annat kommer det nu koaxialkollektorer med vakuumisolering som minskar värmeförlusterna, även om de fortfarande är väldigt dyra. Däremot finns inte den idealiska medeldjupa anläggningen ännu – för det behövs mer planering och mer borrning.

I Salo anlägger företaget Qheat geoenergi och har borrat till drygt 2 000 meter. FOTO: QUANTITATIVE HEAT LTD

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: QUANTITATIVE HEAT LTD