Geolog sedan fyra års ålder

– Du kan aldrig lura geologin. Men som borrare kan du lära dig att se tecknen på när geologin börjar lura dig!

Mattias Gustafsson är statsgeolog och regionansvarig för SGU i södra Sverige. Han älskar att prata geologi, förklara hur uråldriga landbildningar påverkar hur vi lever, bygger och färdas idag och hur man kan träna sig att läsa landskapet.

– Men det allra bästa med geologi är att man aldrig blir fullärd, säger han.

Mattias Gustafsson, statsgeolog och regionansvarig på SGU i södra Sverige. Foto: Aline Lessner

Vi träffas på SGU:s regionkontor i hjärtat av det lärda Lund. I entrén finns en utställning med fokus på den skånska geologin. Den som Mattias Gustafsson tycker är en av de mest spännande som finns:

– Skåne är kanske den plats i norra Europa där man hittar flest variationer inom ett litet område.

Men för 20 år sedan var den skånska geologin inte lika lockande. Mattias är uppvuxen i Östergötland och Dalsland och hade redan från fyra-femårsåldern följt med sin pappa, som var geotekniker, ut i fält på provborrning. Upplevelserna väckte intresset. 1997 hade han nyligen lämnat universitetet efter fyra års studier och jobbat några månader med moränprovtagning i Norrland, när SGU fick i uppdrag av Båstads kommun att ta reda på vad som, ur geologiskt perspektiv, egentligen hände i det då nyligen havererade tunnelbygget.

– Jag fick frågan från SGU om att hjälpa till med det. Skåne kändes avlägset och inte så kul, men det var ett uppdrag på tre månader, så jag tänkte att det nog skulle funka. Jag är fortfarande kvar och har verkligen lärt mig att gilla den här delen av landet – och inte bara för geologins skull.

Ett nöje att undervisa

Som regionansvarig för SGU är Mattias roll mycket att vara bollplank för omvärlden, när det gäller vilka behov det finns av SGU:s tjänster. I den rollen har han framför allt kontakt med länsstyrelser och kommuner. En annan del av jobbet är undervisning på utbildningen till borrtekniker, som Geotec sedan många år arrangerar på uppdrag av Arbetsförmedlingen.

– Det är en väldigt spännande och inspirerande del av mitt jobb. En riktigt kul utmaning, för nästan ingen av dem som går utbildningen är akademiker. De vill vara ute och borra och mitt uppdrag är att ge dem fyra års högskolestudier om geologi och grundvatten koncentrerade till ett utbildningsblock på två veckor.

I 15 år har Mattias varit lärare på utbildningen och det är fortfarande lika roligt med varje ny årskull.

– Det ställer speciella krav på mig. Jag måste vara väldigt konkret och det går inte att gömma sig bakom svåra ord och krångliga begrepp. Jag försöker lära eleverna hur man genom kunskap om geologi kan lära sig att läsa landskapet omkring sig och därigenom i sin tur förstå hur förutsättningarna är för att borra. Jag brukar säga att man aldrig kan lura geologin, men genom att förstå den kan du lära dig att se – och förutse – när geologin börjar spela dig spratt. Varför sprutar plötsligt vatten okontrollerat upp ur hålet, till exempel?

Den skånska geologin tillhör landets mest varierade. Foto: Aline Lessner

– Varje år är det någon elev som får en aha-upplevelse och blir sugen på att lära sig mer om geologi.

Kartlägger dricksvatten

Mattias Gustafsson är också svensk representant i Geo-ERA, ett stort geologiskt forskningsprojekt under EU-flagg. Men den största och på senare tid mest aktuella och angelägna av hans arbetsuppgifter handlar om kartläggning av våra grundvattenresurser och om vattenförvaltning enligt EU:s normer för dricksvattenkvalitet.

– Kartläggningen av grundvattenresurserna handlar framför allt om att undersöka de stora grus- och sandmagasinen. Vi studerar strömningsförhållanden och varifrån vattnet kommer, tittar på risker och hot i tillrinningsområdet.

Flera olika metoder

Kartläggningen bygger dels på kända fakta, dels på egna undersökningar.

– Vi använder oss såklart mycket av de uppgifter brunnsborrarna lämnar till Brunnsarkivet. Det är ett väldigt viktigt faktaunderlag för oss. Men vi gör också egna undersökningar, både genom borrning och exempelvis georadar.

Georadarn ger reflexer av de olika skikten i marken, framför allt från grundvattenytan och berggrundens topp. Med den tekniken kan man gå ner till 50-60 meters djup. En mer avancerad undersökningsmetod är SkyTEM som görs från helikopter och når 300 meter ner i marken.

Arbetet resulterar i beskrivningar, rapporter och beräkningar, bland annat av hur mycket vatten man kan ta ut ur ett magasin. Uppgifterna används av kommuner, länsstyrelser och konsulter.

9 000 magasin

I Sverige finns omkring 9 000 definierade grundvattenmagasin. Hittills har SGU kartlagt ungefär 500 av dem.

– Så det finns ju oerhört mycket arbete kvar att göra. Men man ska veta att en väldigt stor del av de 9 000 magasinen finns under skogarna i Norrland och med dagens befolkningssituation är de svåra att komma åt. Samtidigt har vi sett att den pågående situationen med brist på vatten har gjort att den sträcka kommuner är beredda att gå för att säkra försörjningen har ökat.

Reservvatten viktigare

Hur allvarlig är då egentligen grundvattenkrisen?

– De flesta kommuner får sitt vatten från magasin i stora istidsavlagringar, som inte är så känsliga på ett par tre års sikt. Samtidigt ser vi redan nu väldigt låga nivåer i ett område från norra Småland och upp mot Örebro/Uppsala. Enligt våra prognoser för Östergötland och Närke kommer vi även vid normal nederbörd i år att få de lägsta nivåerna sedan vi började mäta i slutet av 1960-talet.

– Så visst är situationen allvarlig på sina håll. Det har lett till att fler och fler börjat intressera sig för reservvattenförsörjning och att koppla ihop sig med andra kommuners nät.

Nu pågår arbetet med att samla information kring vattentäkter och grundvattenbildning på flera fronter och mer intensivt än tidigare. SGU har upprättat ett vattentäktsarkiv i vilket man vill att kommunerna ska mata in uppgifter om sina täkter. Man har också ett regeringsuppdrag att belysa frågan om grundvattenbildning – vilka områden är känsliga och vilka är mer stabila?

Vidare pågår samverkan mellan SGU, SMHI, Havs- och vattenmyndigheten och Livsmedelsverket. Och en statlig utredning kring riksintressen har bland annat lyft grundvattenresurser, vilket eventuellt leder till en lagstiftning som tvingar kommuner att skydda sina resurser. Det tycker Mattias Gustafsson är rätt väg att gå:

– Kanske har vi tagit vattnet lite för givet, säger Mattias Gustafsson på SGU. Foto: Aline Lessner

Inte ta för givet

– Kanske har vi tagit vattnet lite för givet. Det handlar ju om ett cykliskt förlopp och det har varit nära ögat förr på många håll i landet. Nu säger optimisten att nivåerna förr eller senare kommer att återgå till de normala, medan pessimisten säger att nästa gång nivåerna blir låga så blir de ännu lägre än senast. Oavsett vilket så måste vi vara förberedda – då klarar vi faktiskt ganska stora förändringar.

Mattias Gustafssons och SGU:s bästa råd till kommunerna är:

• Använd SGU:s underlag.
• Ta reda på var era extraresurser finns. Det kan vara i en annan kommun.
• Gör en plan för reservvattenförsörjning.
• Skydda grundvattenresurserna på lång sikt, så att de till exempel inte byggs bort.

Allt kan lösas

I vissa sammanhang kommer SGU:s funktion som rådgivande myndighet i konflikt med olika intressen och kan uppfattas som ologisk.

– Ett exempel är Gotland, där vi pekat ut områden som är av riksintresse för

mineralbrytning och områden som är viktiga för vattenförsörjning. På Gotland är de oftast på samma plats och det kan ju tyckas att vi agerar konstigt. Men vi är opartiska – Miljödomstolen fattar besluten. Ofta går de motstående intressena att kombinera, men det kräver att alla tänker lite utanför boxen. Kalkindustrin

kanske får backa från vissa uttagsvolymer och vattensidan kan tänka in ett extra reningssteg. Allt går att lösa, bara man vill.

Vem är…

• Namn: Mattias Gustafsson

• Bor: Villa i Furulund.

• Familj: Sambo och två söner, 11 och 13 år.

• Fritid: Sönernas fotboll, joggning för egen del. Som terapi har jag en Mercedes 280S av 1973 års modell – ett renoveringsobjekt.

• Resor: Vi har en stuga i Östergötland. Den har egen grävd brunn men ligger tack och lov i en sänka – men mitt i en kohage… Gillar också att vandra i de österrikiska alperna.

Text: Jörgen Olsson Foto: Aline Lessner