Köldbärare med etanol klassas som brandfarlig vara

Pierre Wahlqvist på Brandskyddslaget rekommenderar att alltid använda stål- eller kopparrör inomhus. FOTO: ANNA FAGERSTRÖM

Köldbäraren i energibrunnarnas kollektorslangar innehåller i regel etanol, som klassas som brandfarlig vara. Därmed måste den hanteras enligt de nya föreskrifter som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, publicerade i slutet av förra året.

MSB:s nya föreskrifter är tydligare i hur brandfarliga varor ska hanteras och att risker måste utredas i större geoenergiprojekt. Det har också blivit tydligare i vilka fall det krävs tillstånd att hantera brandfarlig vara.

– En- och tvåfamiljshus är alltid undantagna tillståndsplikt. Om anläggningen har en mindre volym än 3 000 liter i mark eller 100 liter inomhus i rör, expansionskärl och blandningskärl med mera, behövs heller inte tillstånd. Men du måste fortfarande uppfylla regelverket, understryker Pierre Wahlqvist, riskhanteringskonsult på Brandskyddslaget.

En brist Pierre Wahlqvist ofta stöter på är att man använder plaströr med köldbärare inomhus.

– Det är inte en acceptabel lösning, såvida inte rörledningen skyddas mot brand i ett eget, brandtekniskt avskilt utrymme som dessutom ska vara inspekterbart.

För att undvika en sådan fördyrande åtgärd rekommenderar Pierre Wahlqvist att alltid använda stål- eller kopparrör inomhus.

– Det är brandbeständiga material, medan plast och lättmetaller som aluminium smälter vid en brand.

Enligt Pierre Wahlqvist finns en del rykten och myter kring köldbärarna.

– Något vi ofta hör är att etanol inte är brandfarligt eller att det inte är tillräckligt brandfarligt för att omfattas av reglerna, vilket inte stämmer. En annan felaktig uppfattning är att det finns en regel som tillåter plaströr en halvmeter in i byggnaden. Någon sådan regel finns inte och har heller inte funnits tidigare i föreskrifterna, förklarar Pierre Wahlqvist.

I MSB:s handbok om de nya föreskrifterna anges detta tydligt: ”De rör man använder inomhus behöver ha ett eget brandmotstånd eller på annat sätt vara skyddade mot en yttre brand enligt MSB:s föreskrifter MSBFS 2018:3.”

Pierre Wahlqvist nämner ett par olika lösningar på hur övergången från utedelens plaströr till innedelens metallrör kan ske.

– Ett sätt kan vara att använda ett certifierat brandskydd. Det vanligaste är att avskilja plaströret brandtekniskt i ett eget utrymme i minst brandteknisk klass EI 30, med en lucka så att man kommer åt och kan inspektera övergången.

Ett certifierat brandskydd skulle vara den enklaste lösningen för småhus. Men vad det innebär är oklart. Pierre Wahlqvist har själv inte sett någon motsvarande produkt på marknaden som löser problemet.

När det gäller rören är det viktigt att ha koll på diametern.

– Det finns krav på hur rören får sammanfogas, beroende på diametern. Stora rör måste svetsas, medan mindre rör får vara exempelvis presskopplade.

Med tillståndsplikten följer ett krav på att utreda alla risker kopplade till brand och explosion som är förknippade med köldbäraren. Utredningen, som utgör en del av tillståndsansökan, ska visa hur man har kommit fram till en acceptabel risknivå.

– Utredningen ska anpassas till verksamhetens art och komplexitet, men en geoenergianläggning är i regel inte särskilt komplex i det här hänseendet.

Det är viktigt att skilja på själva borrtillståndet och tillstånd att hantera brandfarlig vara.

Det krävs ett särskilt tillstånd från den lokala räddningstjänsten för hantering av brandfarlig vara. Borrtillstånd söker man alltid, men delen med brandfarlig vätska glöms många gånger bort, säger Pierre Wahlqvist.

TEXT: LARS WIRTÉN

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *