Lång väg till rätten att utvinna mineraler

Åsa Persson, Bergmästare på Bergstaten. Foto: Privat

I den ena ringhörnan en prospektör som vill utvinna mineraler och i den andra en markägare som vill skydda sina domäner. Så kan den arena se ut där Bergsstaten är domare genom att pröva och bevilja tillstånd. Processen från prospektering till gruvstart tar flera år, överklaganden och ofullständiga ansökningar spelar in i tillståndsdelen. Myndigheten hoppas och tror att större tydlighet och bättre kommunikation ska ge en effektivare handläggning.

Bergsstaten har snudd på ålders-rekord bland statliga verksamheter – för några år sedan firade man 375 år och få myndigheter har fler år på nacken. Organisatoriskt tillhör Bergsstaten SGU, Sveriges geologiska undersökning, men man är självständiga i sin myndighetsutövning. Bergsstatens roll är bland annat att pröva frågor om tillstånd för prospektering och utvinning av mineralfyndigheter.

– Vi handlägger undersökningstillstånd och bearbetningskoncessioner, och vi informerar om minerallagen och bevakar att den följs, berättar bergmästaren Åsa Persson.

Minerallagen är till för att underlätta samhällets försörjning av nödvändiga metaller och mineraler och Bergsstaten informerar företag, sakägare och andra intressenter som myndigheter, media och allmänhet om dess betydelse.

Bergmästaren basar

Att Åsa Persson är bergmästare betyder att hon är chef för Bergsstaten, lokaliserad i Luleå och med ett tiotal anställda. Bergmästaren är den som ytterst fattar beslut i de allra flesta ärenden. Åsa Persson har haft uppdraget i snart tio år och hon konstaterar, utan att tveka, att det kan storma rejält på jobbet.

En markägare kan vara lika angelägen att skydda sina domäner, och förhindra en exploatering, som prospektören är att få tillgång till området för att sondera och utvinna en mineral eller metall. Protester och överklaganden av tillstånd är inte ovanligt.

Tydlighet

Både prospektering och utvinning kräver tillstånd. Ett undersökningstillstånd fås som regel inom tre månader. Avsikt och möjlighet att prospektera är ett par av kraven för att få ett undersökningstillstånd.

Det kan ta många år att få etablera en gruva. Vid ansökan om bearbetningskoncession ska den sökande kunna visa att det finns en bärkraftig fyndighet och att ingen annan markanvändning bör ha företräde.

– Här krävs omfattande ansökningshandlingar, remissrunda samt en miljö-konsekvensbeskrivning, och ibland överklagas ärendet. Sådant tar tid, säger Åsa Persson.

Men hon tror att tempot i ansökningsförfarandet skulle kunna skruvas upp något.

– Vi kan säkert bli tydligare i vår kommunikation, så att vi får in de dokument vi behöver och sökanden inte lägger ner tid på fel saker. Färre kompletteringar och turer under handläggningen helt enkelt, säger hon.

Före gruvstart krävs dessutom en prövning hos Mark- och miljödomstolen.

Konflikter

Konflikter uppstår, precis som när det gäller intressen inom exempelvis vindkraft och infrastruktur, påpekar Åsa Persson. Ibland möter entreprenörerna motstånd, som kan resultera i överklaganden, redan vid prospekteringen. Men vanligen blir motståndet mer tydligt vid ansökan om utvinning.

– Att undersökningsborra ger förhållandevis små ingrepp. De skador som uppstår är oftast av karaktären körskador när maskinerna körs till borrplatsen och det reagerar inte omgivningen så mycket på. Det skulle i så fall vara att körskadorna väcker tanken att prospektering kan leda till en gruva.

Konflikterna mellan prospektör och sakägare ser olika ut beroende på var i landet de uppstår. Intresset för att undersöka och bearbeta är störst i de norra delarna av Sverige och här kan prospektörer komma i konflikt med rennäringen.

Men ingen undgick väl motståndet när nyligen ett engelskt bolag fick tillstånd att utforska marker i Skåne i jakten på Vanadin, som både kan öka styrkan i stål och lagra stora mängder energi. 4 000 markägare, däribland slott och kloster, påverkades av de elva tillstånden, fördelade på 22 000 hektar. Demonstrationer, insändare och överklaganden avlöste varandra.

Överklaganden äter tid

2019 överklagades beslut om tillstånd i 30 procent av fallen, av kommuner såväl som enskilda individer. Men det ska mycket till för att domstolen ska bifalla överklaganden om undersökningstillstånd.

– Ibland upplever jag att kommuner överklagar som en politisk manifestation, de vill visa sina medborgare att de lyssnar på dem, även där ett bifall redan på förhand ter sig omöjligt eller då kommunen inte är markägare och har klagorätt. Detta både äter tid för oss och kostar skattepengar, markerar Åsa Persson.

Intresset för att prospektera och bearbeta fyndigheter har dock minskat de senaste åren. Allt färre har sökt tillstånd. Vad hände?

– Världspriserna gick ned, och det hettade till i gruvdebatten. Men nu har klimatomställningen gjort mineraler för ny, energieffektiv teknik intressanta. Vi bygger vindkraftverk som kräver stål och andra material för sin konstruktion, elbilarna blir fler och man vill leta batterimetaller som kobolt, litium och vanadin.

– Så det kommer att vända, vi kommer att notera fler ansökningar framöver. Det är bara en fråga om när.

Text: Mia Ising

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *