Möjligheter och utmaningar när borrbranschens plast ska återvinnas
I augusti i fjol trädde den nya avfallsförordningen i kraft. Den innehåller bland annat tydligare bestämmelser för bygg- och rivningsavfall och förbjuder förbränning av separat insamlat avfall. – Det innebär att till exempel allt plastavfall från borrplatser, i huvudsak kollektorer, ska sorteras som en ren plastfraktion, som inte får förbrännas. Detta är borrföretagets ansvar, säger David Börjesson på Altea till Borrsvängen.
Plastmaterialet i kollektorerna, PE 100, beskrivs som en av de renaste plaster som finns. – Den ska absolut återvinnas, det tycker jag är ett gemensamt miljöansvar vi har som borrföretag, säger, Emrik Eklund på Peekab. Han har redan sedan ett par år tillbaka engagerat sig i frågan; dels genom projektet RePipe med bland andra Chalmers i Göteborg och nu under våren i ett samarbete med ett plaståtervinningsföretag, Novoplast.
– Vi har länge sorterat ut kollektorerna som en plastfraktion, men problemet är att de som hämtar vårt avfall ändå slänger det i brännbart. Det är ett stort slöseri, men tyvärr finns inte riktigt strukturerna för att ta hand om plastavfallet, säger Emrik Eklund. Han hoppas att samarbetet med Novoplast ska leda till att kollektorresterna från Peekab, uppskattningsvis tre ton om året, nu ska kunna tas om hand:

Emrik Eklund på Peekab vill gärna återvinna företagets plastavfall.
Risk för föroreningar
– Ett problem är att kollektorerna kan förorenas av lera och grus, som sedan förstör de kvarnar plaståtervinnarna använder för att mala ner plasten. Men det är något som återvinningsföretaget måste lösa, det är inte rimligt att vi borrare ska stå och tvätta kollektorerna. I samarbetet med Novoplast har Peekab åtagit sig att klippa ner kollektorerna i mindre bitar, så att de packas bättre för transport.
– Det är ett litet merarbete, men det tycker jag att det kan vara värt. Bara från vårt företag rör det sig alltså om bortemot tre ton om året. Tänk vilka enorma mängder ren plast vi i borrbranschen tillsammans lämnar som avfall på ett år. Det är ett stort slöseri och helt fel ur miljösynpunkt, säger Emrik Eklund.
Strukturer behövs
Han efterlyser bättre strukturer för att ta omhand plastavfallet och för att säkerställa att det återvinns.
– Man kan tycka att när det nu är lag på återvinning av plasten så borde det också finnas en marknad för den som vill tjäna pengar på att ta hand om materialet. Utmaningen ligger i att organisera återvinningen utan att det kostar oss borrare pengar. Vi borrare kan göra vår del genom att sortera ut det och underlätta transporten. Här ligger ansvaret på lagstiftaren, men det borde också vara i återvinningsföretagens intresse att det fungerar, säger Emrik Eklund.
”Uppfinner hjulet”
Fredrik Ek är affärsutvecklingschef på Novoplast, ett av de plaståtervinningsföretag som står redo att ta emot utsorterade kollektorer från Peekab och alla andra svenska borrföretag. Han bekräftar bilden av att hanteringssystemen idag inte är riktigt uppbyggda för att kunna svara fullt ut mot de nya lagkraven – men att det är på gång.
– Vi uppfinner hjulet samtidigt som vi springer i det, säger han, och betonar vikten av att det som lämnas från borrföretagen är ordentligt sorterat: – Med all återvinning, oavsett material, gäller att ju bättre sorterat det är, ju större är chansen att hitta ekonomi i återvinningen. Är avfallsfraktionen för smutsig eller består av för mycket blandat material så blir det svårt.
Enorma mängder plast varje år
Novoplast, som idag har en återvinningsfabrik i Karlskoga och är i färd med att bygga ytterligare en utanför Örebro, har bland annat investerat i en torrtvätt för att rengöra plastmaterialet från brunnsborrarna. Under året kommer kapaciteten att växa till 10 000 ton om året och målet är att om ett par år kunna ta omhand 20 000 ton.
– Men då ska man veta att plasten från byggbranschen idag ligger på 150 000 ton varje år. Till det kommer bland annat all plast vi använder som privatpersoner. Det är enorma mängder, hela branschen växer så att det knakar och investeringsbehoven är enorma. Men vi behöver också regleringar som gynnar återvinning och som skapar marknader, säger Fredrik Ek.
Måste hålla ekonomiskt
Kedjan ser ut som så att borraren sorterar sitt avfall, som sedan hämtas av till exempel Renova, Sita, Stena eller något annat avfallsbolag. De säljer isin tur materialet på marknaden, till företag som Novoplast.
– De ska leverera kollektorplasten till oss. Vi tvättar den, maler ner den och smälter den till ett nytt granulat som vi i vår tur kan sälja till någon som använder granulatet i nytillverkning. Vi behöver alltså även i vår tur hitta en köpare, så i hela kedjan är kvaliteten och renheten i materialet avgörande för att det ska bli ekonomi i verksamheten, förklarar Fredrik Ek.
Borrföretagen engagerar sig
Borrföretagen har också varit med i projektet RePipe och Dominika Rydel uppmanar medlemsföretagen att återvinna sin plast:
– Om kollektorresterna bränns, vilket till största del sker idag, så kliver man ner ett par steg i avfallstrappan. Meningen är att materialet ska återanvändas och bli till nya plastprodukter av olika slag. Dock finns ett antal utmaningar, både praktiska och ekonomiska. Även Dominika Rydel påpekar att det trots den nya lagstiftningen inte finns färdiga system för att ta emot, behandla och återvinna plasten.
– Men det finns lösningar också. Man kan till exempel se på lantbruksbranschens plast. De har sedan flera år ett system för insamling av plasten från bland annat de stora ensilagebalarna som ligger ute på fälten. Den samlas in regionvis och återvinns. Skapar vi goda rutiner och utbildar oss, så blir det enkelt.
Ta betalt för plasten!
Idag får borrföretagen betala för bortforslingen av plasten – som sedan bränns. – Men åtminstone i storstadsregionerna kan man i stället få minst 300 kronor per ton för plasten. Än så länge kräver det dock att man själv sorterar och transporterar och att fraktionen är ren. Det här är i dagsläget ingen lönsam affär, men det finns en vilja i branschen att återvinna och vi kommer att fortsätta leta efter bättre lösningar, säger Dominika Rydel.
TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: KAJSA THORSON
Lämna en kommentar
Want to join the discussion?Dela med dig av dina synpunkter!