Stockholm blockerar hållbar omställning

I en nyligen publicerad rapport pekar SGU och Trafikverket på behovet av att samordna planeringen av undermarkkonstruktioner. Det inbegriper brunnar av olika slag, men utredningen tar fasta på geoenergin vilket gör att den berör vår bransch i allra högsta grad.
Det kommunala inflytandet när det gäller hur marken skall användas är i Sverige ovanligt stort. Det kommunala planmonopolet i kombination med att kommunerna vanligtvis är de största markägarna i en kommun, gör att den kommunala instansen sitter på en mycket stor, för att inte säga oinskränkt, makt. Det finns mycket gott i det och fungerar i de flesta fall så länge bestämmanderätten används med förnuft och känsla för samtliga medborgares bästa.

En fastighet avgränsas normalt horisontellt, men ägaren har rätt till utrymmet både under och över fastigheten. Det innebär i teorin att en tredje part måste inhämta tillstånd, ett nyttjanderättsavtal, för att anlägga en konstruktion under någon annans fastighetsbildning. Avseende energibrunnar är det inte prövat juridiskt, men det har varit kutym att från vår bransch tillse att brunnarnas geometri stannar under den egna fastigheten, eller att be om tillstånd.
Så är långt har förfarandet fungerat bra. Vi är ovanligt duktiga på geoenergi i Sverige och geoenergin är en väl integrerad del i samhället och en viktig del i omställningen till ett hållbart samhälle. Men sedan i somras har det i Stockholm blivit ett klimatombyte. Det är iskallt. Exploateringskontoret har som ny remissinstans sagt nej till samtliga brunnar i innerstaden som utgår från stadens mark eller vinklas in under. Man hänvisar till att det är trångt i undermarken och att man i framtiden vill kunna bygga vad man vill utan att behöva ta hänsyn till energibrunnar.

En stadsförvaltning skall planera för stadens framtida skepnad. Det innebär även det som inte syns. Normalt läggs planer på mer än 20-30 år när det gäller större infrastrukturprojekt som till exempel tunnelbanor och vägtunnlar. Jag tror att en invånare med lätthet accepterar att man nekas ett borrtillstånd om det om 20 år planeras en tunnelbana under fastigheten. Men att säga blankt nej överallt? Även när vinklade borrhål korsar fastighetsgränserna på djup som ligger en bra bit under byggnationsdjupet för tunnelbanor med mera. Vad är det för planering? Och även om staden tolkar lagstiftningen till sin förmån, finns det ett vidare perspektiv att vila sina beslut på. Nämligen den enskilde medborgarens möjlighet till att ta en aktiv del i omställningen till ett hållbart samhälle. Och gärna med en bättre ekonomi än vad det centraliserade energisystemet kan erbjuda. Att inte utnyttja en gratis och förnybar resurs är ett slöseri vi inte har råd med.

I förordet till rapporten från SGU och Trafikverket beskrivs en vision för undermarken:
”Ett hållbart och resurseffektivt utnyttjande av undermarken ger tillväxt och en attraktiv stadsmiljö ovan jord”
Jag kan inte annat än att hålla med!