”Vi förlorar jobb för att andra fuskar”

Joachim Wagenius driver JW Brunnsborrning
med bas i Kovland utanför Sundsvall.
FOTO: JW BRUNNSBORRNING

På JW Brunnsborrning betyder god etik och sund konkurrens att vara rak och ärlig i affärer och att erbjuda schyssta villkor för de anställda. Joachim Wagenius driver JW Brunnsborrning med bas i Kovland utanför Sundsvall sedan snart 25 år. Han lyfter en annan aspekt av diskussionen kring etik och konkurrensrisken att själv bli lurad eller utnyttjad av företag som inte kör med helt schyssta metoder.

– Genom åren har vi jobbat en hel del för stora företag och det är då man blir varse vilka krav som ställs, till exempel på dokumentation. En del har varit duktiga på att utnyttja det och i efterhand krävt väldigt omfattande dokumentation på allt vi gjort, till exempel med bilder som är svåra eller omöjliga att få fram. Det resulterade vid några tillfällen i att vi inte kunde fakturera fullt ut och det var väldigt dyra lärpengar, säger Joachim.

Joachim lärde sig läxan och begär nu alltid att få alla krav skriftligt i förväg.

– Det har lett till att vi inte får de jobben längre och det är ingenting jag saknar.

JW har branschens alla tre ISO-certifieringar.

– Att vi certifierade oss innebar egentligen inte att vi behövde ändra på så mycket, men det är bra att ha allt på papper – det blir lättare att ha koll då.

Att få mer eller mindre uttalade frågor om svartjobb eller att på andra sätt fuska händer, men är inte jättevanligt, enligt Joachim.

– Vi gör ju mycket styrd borrning i samband medschaktfri markförläggning av ledningar. Den verksamheten är styrd av väldigt många regler, till exempel när detgäller vilket djup man ska lägga på. Det händer då och då attkunder tycker att vi kan tulla lite på reglerna, för att borrningen ska bli kortare och billigare. Men där är jag stenhård. Dels finns ju reglerna av goda skäl, dels är det vanligare änman tror att Trafikverket kommer ut och provgräver närman lagt en ledning under en väg. Blir det inte godkänt fårman göra om det, utan betalning.

Joachim upplever, som så många andra i branschen, stora skillnader på att jobba för offentliga respektive privata uppdragsgivare. De offentliga kunderna är avsevärt enklare.

– Där är ju allting reglerat och följer man det så blir det inget krångel. Med privata kunder hamnar man mer i en gråzon, eftersom det handlar så mycket om vad kunden tror och tycker att man kommit överens om.

Känner du att du har koll på var gränserna går mellan kundvård och mutor och vad man får bjuda på och inte?

– I det offentliga är det tydligt, man får inte bjuda på någonting. För ett par år sedan ville vi ha ett möte med miljökontoret i Sundsvall. De hade anställt många nya handläggare på kort tid och det hade blivit krångligt med borrtillstånden, så vi ville träffa dem och förklara vad vi gör. Det fick vi göra, men vi fick inte ens ta med oss en påse bullar till mötet – det kan jag tycka är lite överdrivet.

I den privata sfären är det annorlunda. Det går att göra lite mer för kontaktpersoner och kunder.

– Vi brukar inte bjuda på något, men vi får ganska ofta frågan om att hänga med på det ena eller det andra, en hockeymatch eller så. Det är inte hela världen tycker jag och det är inte konstigt om man har en bra relation med kunderna.

Hur ser du på konkurrenssituationen, är alla företag lika seriösa?

– Nej, jag vet att vi förlorar jobb för att andra fuskar. Men jag kan inte göra något åt det, om jag ska fortsätta hålla på min affärsetik. I så fall måste jag ju ge mig in i samma fusk själv.

Vad kan Borrföretagen göra i sammanhanget?

– Jag tycker det är bra att vi tar upp de här frågorna på möten ibland. Men jag har egentligen ganska låga förväntningar på organisationens roll i detta – nästan vad man än gör så kan det bara bli bättre.