”Att vara oseriös straffar sig i längden”

Andrei Fazakas är vd på Jannes
Brunnsborrning i Burseryd.
FOTO: PRIVAT

God affärsetik och sund konkurrens – det är begrepp som låter vackra och kan tyckas självklara. Men vad betyder de i praktiken i den dagliga driften?

Borrsvängen stämde möte med två välkända och erfarna entreprenörer i branschen – Andrei Fazakas på Jannes Brunnsborrning och Joachim Wagenius på JW Brunnsborrning – för att höra lite närmare hur resonemangen går och hur de ser på läget i branschen. Stöter de på fuskande företag, hur kan fusket se ut och vad tycker de om det? Vilken roll spelar Borrföretagen i sammanhanget? Sker det kontroller från myndigheter och hur fin är egentligen gränsen för när kundvård riskerar att bli mutor?

Andrei Fazakas och Anna-Karin Claesson driver Jannes Brunnsborrning i Burseryd sedan 2020. På hemsidan deklareras tydligt att man bygger på sund affärsetik och företaget stöttar även organisationen Giving People.

– Det enkla svaret på vad sund affärsetik betyder för oss, är att alltid vara rak och ärlig mot både kunder och medarbetare. När det gäller medarbetarna är det faktiskt inte så svårt – vi är ett litet företag och alla här känner varandra och är goda vänner. I kontakten med kunderna handlar det till exempel om att inte lova sådant man inte kan hålla och att vara tydlig med vad som ingår i ett uppdrag och vad som är tillkommande, säger Andrei Fazakas.

Kan inte det sistnämnda vara ganska svårt ibland?

– Jo, särskilt när det gäller större uppdrag med omfattande förfrågningsunderlag. Å andra sidan kan man då ganska ofta, baserat på erfarenheten, se att det kommer att krävas tillkommande jobb och då behöver vi förklara det från början. Det kan kräva en del men är värt det. Konsekvensen kan annars bli att kunden får en obehaglig överraskning i form av en kostnad man inte räknat med, eller att vi löper risken att göra jobb vi inte får betalt för. Det blir ingen part glad av. Väldigt mycket av våra arbetssätt styrs också av våra certifieringar, vi har både ISO 9001, 14001 och 45001, säger Andrei.

Vad gör Giving People och varför har ni valt just den organisationen?

– De stöttar barnfamiljer som har det svårt ekonomiskt. Det känns som en lite bortglömd grupp, men deras verksamhet ligger nära oss. Alla som jobbar här har familj och barn. Utöver att vi skänker till Giving People så deltar vi i mustaschkampen varje höst.

Kan du utveckla lite hur ni har det med arbetsmiljön, just utifrån sund affärsetik?

– Att vara brunnsborrare är ett stressigt och tungt jobb med många farliga moment. Stressen är bland det farligaste, därför anstränger vi oss för att göra plats i schemat. Idén är att alla ska kunna vara tillbaka här vid 16-tiden och kunna snacka ner dagen och briefa oss och varandra om hur det går.

När det gäller kunder och konkurrens – märks det ofta att kunder bara går på pris och anlitar mindre seriösa företag som dumpar priserna?

– Ja, men jag tycker inte att det är jättevanligt. Visst händer det att vi förlorar anbud för att någon annan gått in med ett lägre pris. Det är retfullt, särskilt om jag vet att vi själva har räknat lågt men ändå förlorar. Men jag kan ha en viss förståelse, det kan ju vara en firma som har väldigt lite att göra. Och det är skillnad på att pruta och att dumpa.

Andrei Fazakas lyfter skillnader i kunskap mellan olika beställare som en viktig faktor när det gäller att bedöma vilka anbud som är rimliga.

– På ett sätt är det lätt som kund att göra efterforskningar, det är bara en googling bort att läsa omdömen från andra och göra en bedömning av vem som är seriös. Samtidigt är det vi sysslar med mer komplicerat och innehåller fler osäkra faktorer än låt säga att byta ett fönster eller lägga ett trädäck, så det kan bli svårare bedömningar för kunden. Proffsbeställare och privatpersoner har inte alls samma koll och ju mindre koll beställaren har desto mer krävs av oss i form av tydlighet.

Vad tänker du om företag som fuskar på olika sätt, till exempel genom att dumpa priset?

– Jag tänker nog inget speciellt om dem. Annat än att det måste missgynna det företaget i det långa loppet – och framför allt att det missgynnar branschen.

Vilken roll spelar Borrföretagen i det här sammanhanget? Tycker du att medlemsorganisationen gör tillräckligt?

– Jag tycker att man har blivit bättre på att lyfta frågorna om etik och sund konkurrens de senaste åren. Men det går alltid att göra mer. För Borrföretagen tycker jag att det viktigaste är att ”sprida ordet” – att informera om och propagera för att alla ska anlita medlemsföretag, eftersom det innebär mycket större trygghet.

Är ni ofta med om myndighetskontroller?

– Under de åren jag själv borrade var jag nog inte med om en enda arbetsplatskontroll. Men i dag är det vanligt. Man kommer ut och kollar ID06 och om det finns riskanalyser. Det händer också att det kommer miljöhandläggare från kommunen och tittar när vi borrar hos privatpersoner. På större byggen hålls det stabsmöten där man går igenom allt. Det tycker jag är bra, eftersom det är för allas trygghet.

Tycker du att ni har koll på hur mycket man får bjuda på eller själv bli bjuden på inom ramen för kundvård och när det övergår i mutor?

– Faktum är att vi inte blir bjudna på något och vi brukar inte bjuda våra kunder på saker heller. Det där är kanske vanligare på större orter. De flesta av våra kunder är VVS:are som är återkommande, så kundvården sker ju i form av att man gör bra jobb och visar att man är att lita på, helt enkelt.

Har du något medskick till organisationen och till kollegorna?

– Ja, att ju mer vi pratar om de här frågorna desto bättre är det. Jag tycker att vi är öppnare mot varandra nu än för tio år sedan. Och vi vet alla att oseriös prissättning straffar sig i längden – då blir det mindre kvar till både löner och maskiner och i slutänden även till arbetsmiljön.

TEXT: JÖRGEN OLSSON