Borrningen har tagit honom ända till Indien
När Mikael Lindgren började jobba som brunnsborrare anade han inte att det var ett yrke som skulle ta
honom utomlands.
Men för AB Norrfjärdens Brunnsborrningar utanför Piteå är arbetsfältet Norrbotten, Västerbotten – och resten av världen.
Det var för tolv år sedan som Norrfjärdens Brunnsborrningar fick sitt första uppdrag utanför landets gränser. Företaget blev anlitat för att tömma en masugn i Holland på smält stål inför en renovering, något som man redan hade gjort vid upprepade tillfällen åt stålverket SSAB i Luleå.
Tillvägagångssättet liknar det som man använder när man borrar för bergvärme.
– Vi borrar ett hål genom teglet snett in under masugnen, så att det flytande stålet som rinner ner genom ett tapphål kan rinna vidare ut på en sandbädd, förklarar Mikael Lindgren.
Renoveringen behöver endast ske ungefär vart tionde eller upp till vart tjugonde år och därför är det inte många borrföretag som har erfarenhet av det.
– Tidigare var det folk som stod på två meters håll och borrade med syrgaslans. Det kom ut giftiga gaser och man kunde dö. Men vi kör borrsträngen in i ugnen och själva står vi med borriggen 40 meter bort. Med vårt sätt att göra det är det inte alls farligt.
Tack vare arbetena de har gjort hos SSAB har de fått rykte om sig i världen att de behärskar en säker teknik och har lång erfarenhet av masugnstömningarna. Efter det första utlandsuppdraget etablerade de ett samarbete med ett holländskt företag som säljer sitt koncept över hela världen. Norrfjärdens brunnsborrning sköter borrningen medan ett annat bolag gör murningen av det nya teglet på insidan av masugnen.
Började efter lumpen
Norrfjärdens brunnsborrning startade redan 1948 och Mikael Lindgren började arbeta som anställd 1996 direkt efter lumpen. Han var utbildad svetsare sedan gymnasiet och i arbetet på borrningsföretaget ingick en del svetsning, medan han fick lära sig brunnsborrning från grunden av förre ägaren.
– Det var inte så svårt att lära sig när man hade en bra lärare.
Det var hans bästa kompis pappa, som i sin tur hade tagit över efter sin svärfar, som drev företaget på den tiden. Mikael Lindgren och hans kompis började båda två att jobba på företaget. Han trivdes bra från start.
– Alla kände alla och det var god gemenskap.
Kompisen, som han har känt sedan lågstadiet, arbetar fortfarande kvar och de umgås även utanför jobbet. När det blev tal om att någon skulle ta över från tidigare ägaren hade de först tänkte göra det gemensamt, men i slutänden var det bara Mikael Lindgren som var intresserad. Det var 2006 och den tidigare ägaren arbetade kvar för att hjälpa honom in i den nya rollen. Han gick i pension först för ett par år sedan.
Mer ansvar
Skillnaden mot att vara anställd och att driva företaget är ganska stor tycker han. Det innebär betydligt mer ansvar, både att säkerställa att de får in nya uppdrag och att vara sina tidigare kollegors chef.
– Samtidigt var det en nytändning för mig.
Än idag när han beskriver sin roll i företaget, kallar han sig inte enbart vd utan också arbetare – för han deltar fortfarande aktivt i borrningen.
– Inriktningen är den samma nu som tidigare. Vi utför borrning för dricksvatten, borrar efter bergvärme och åtar oss uppdrag åt Vattenfall som behöver hjälp att kontrollera dammsäkerheten. Vi arbetar också ibland med vattentäkter åt kommuner eller hjälper till att skapa energianläggningar till större fastigheter som hyreshus och hotell.
Mikael Lindgren tycker det är roligt med utmaningarna som de större uppdragen innebär. Men även att borra brunn åt en privatperson och se glädjen när de hittar vatten har sin tjusning.
– Det händer ibland att man får en vinflaska då, säger han och ler.
40 grader varmt
Därutöver har Norrfjärden sina utlandsjobb. Hittills har han hunnit åka och jobba i Holland, Italien, Kanada, Brasilien och Indien. Japan och Sydkorea är på gång om Corona-restriktionerna upphör.
De skickar borrutrustningen med båt eller flyg om det inte finns att hyra på plats. Själva borrningen tar fyra timmar, men med alla förberedelser och säkerhetsutbildningar behöver de i regel vara på plats i en vecka.
I Brasilien och Italien var det fint minns han, men den mest spännande resan var tveklöst den till Indien:
– Det är stor skillnad på kulturen. Dessutom var det 40 grader varmt och både fattigt och smutsigt. Men de hade hög säkerhet på järnverket.
Bara att ta sig igenom tullen in och ut ur landet var ett äventyr.
– Det tog ett år innan vi hade fått hem grejerna. Vi hann inte uppleva så mycket av landet, men fick ändå se några tempel, heliga kor och lite av byn och staden där vi jobbade.
Aldrig saknat jobb
Under åren som Mikael Lindgren har varit vd har de aldrig saknat jobb.
– Det är stor konkurrens, men vi har ett gott rykte sedan gammalt så vi får många förfrågningar och behöver inte annonsera särskilt mycket.
Han tror att det beror på att de alltid försöker ställa upp för kunderna och inte glömmer bort någon.
– Gör man något fel får man stå för det och rätta till det.
Vad har du för framtidsvisioner?
– Att försöka utveckla borrsäkerheten så att det ska gå lättare och vara roligt för mina anställda att gå till jobbet och sedan att se till att vi har jobb.
Mikael månar om trivseln och ordnar gärna firmafester. Det har också hänt att han har bjudit på en weekend vid Piteå havsbad eller i Stockholm för de anställda och deras respektive.
Tidigare var företaget medlem i Avanti, som han tycker att han hade mycket nytta av, men han ser positivt på bildandet av Borrföretagen.
– Att vara med i en sådan organisation ger ju gemenskap, man lär känna gruppen ganska väl och kan ta hjälp från folk söderifrån om man behöver. Jag hoppas att det kommer fungera likadant i den nya organisationen, att det finns möjlighet till att gå utbildningar och att vi gemensamt kan få bra rabatt på till exempel diesel.
Mikael Lindgren
Ålder: 45
Bor: Norrfjärden, Piteå
Familj: Fru och ett barn, 5 år
Gör: Vd och arbetare
Bolagsform: Aktiebolag
Antal anställda: 6 totalt med mig
Omsättning: 15 miljoner kronor per år
Fritidsintressen: Skoter, fjällen, motorsport
Utbildning: Utbildade sig till svetsare i gymnasiet.
Text och bild: Ulrika Vallgårda
Lämna en kommentar
Want to join the discussion?Dela med dig av dina synpunkter!