Snabbväxande företag med guld i sikte

Protek Norr AB är ett snabbväxande företag i Norsjö som främst arbetar med kärnborrning åt gruv- och prospekteringsindustrin. Företaget ägs och leds av Freddy Flodman som förvärvade Protek efter en karriär som marknadschef inom skogsindustrin.

Freddy Flodman föddes och växte upp i Luleå. Efter att ha studerat till marknadsekonom gav han sig in i skogsindustrin där dåvarande Assi Domän blev hans arbetsgivare.
– Hos dem stannade jag i tretton år. De sista åren var jag försäljningschef hos Kappa Packaging som Assi Domän blivit en del av. Jag bodde då i Eindhoven i Nederländerna där de har sitt huvudkontor, berättar han.
Freddy drabbades av hemlängtan och ville att de tre barnen Daniel, Felix och Lovisa, skulle få växa upp i Sverige. 2003 blev Hovås i södra Göteborg familjens nya bas och han började nu leta efter företag att köpa upp.

– För att kunna vara verksam i den här branschen är arbetsmiljöarbetet viktigt både för oss själva och våra uppdragsgivare, säger Freddy Flodman. Foto: Christian Mård

– Jag sökte då främst efter sådana i norra Sverige. Det var nog främst på grund av nostalgiska skäl.
När företaget Prospekteringsteknik i Norrland – Protek, som var en outsourcing i slutet av 1990-talet från Boliden mineral, blev till salu 2007 slog Freddy Flodman till och köpte det. Protek hade då tolv anställda och sysslade med ovanjordsborrning.

Boom inom prospektering

– Jag fick en mycket bra relation med dåvarande huvudägaren som hade många presumtiva köpare till Protek men han valde att genomföra affären med oss.
Inom prospekteringsbranschen rådde det vid den tiden en boom på grund av en enorm efterfrågan på metaller från Kina. 2008 köpte Freddy ytterligare ett bolag, KGH Borr som också hade tiotal anställda och de arbetade uteslutande med underjordsborrning i Västerbotten.
– 2011 hade omsättningen tiodubblats och vi utsågs då till ett gasellföretag av Dagens Industri. Den här branschen är mycket volatil och beroende av metallpriserna. I år räknar jag med att vi landar kring 130 miljoner kronor i omsättning och 2020 kommer vi förmodligen upp i närmare 200 miljoner, berättar Freddy Flodman.

40 riggar

Proteks största kunder utgörs av LKAB och Boliden. Hela flottan av riggar är datastyrda. Det handlar då både om djuphålsmaskiner och lättare maskiner. För ovanjords-borrningar är borrsystemen både baserade på fast montage och flakväxlarsystem.
– Och vi har även riggar anpassade för helikopterlyft som kan användas i väglöst land.
På lönelistan har Protek idag 75 diamantborrare som utför kärnborrningar. Under nästa år räknar Freddy med att utöka manskapet med 10-15 personer för att kunna möta efterfrågan. 90 procent av uppdragen handlar om prospekteringsborrning där man letar efter ny malm. En del infrastrukturprojekt blir det också.

Kalle Lindblom är en av
Proteks 75 diamantborrare. Foto: Christian Mård

– Norra Sverige är Proteks huvudsakliga marknad, men även Finland och Norge är aktuella från tid till annan för uppdrag.
Branschen är relativt liten och konsoliderad. Detta har under årens lopp med stora konjunktursvängningar inneburit färre och större aktörer i branschen.

Klassiska lokaler

Protek hade från början sina lokaler i Boliden men sedan 2011 finns de i Norsjö där de tog över från lokalerna från Bergteamet Raiseboring när de valde att flytta sin verksamhet till Kiruna.
– Det här är klassiska lokaler där Torbjörn Bask tillverkade sina egenutvecklades borrmaskiner och som sedan Jama Mining Machines också höll till i.
Verkstaden som Protek använder för att anpassa egna borriggar och för att serva dem är på 2 000 kvadratmeter.
– In till verkstaden har vi en stor elförsörjningskapacitet vilket vi har stor nytta av i vår konstruktionsavdelning.
Borrarna kommer från hela landet med tyngdpunkten i Västerbotten. Det finns en tradition av diamantborrare i trakten på grund av att SGU har sitt mineralinformationskontor i Malå och där finns en stark tradition när det gäller prospektering.

– Min inställning är att ”alla vill göra sitt bästa” om de får förtroende från arbetsgivaren, säger Freddy Flodman. Foto: Christian Mård

Frihet under ansvar

Alla borrare ligger borta under veckorna och arbetar i huvudsak tolvtimmars skift. Protek har inte haft några problem med att rekrytera medarbetare.
– Vi rekryterar i huvudsak genom vårt eget nätverk. Borrarna kan vi lära upp ute på fältet medan mekanikerna måste ha en utbildning. Arbetet innebär både frihet och ansvar för den egna individen. Min inställning är att ”alla vill göra sitt bästa” om de får förtroende från arbetsgivaren.
Han berättar att man har en mycket liten personalomsättning och mycket låg sjukfrånvaro hos Protek.
– För att kunna vara verksam i den här branschen är arbetsmiljöarbetet viktigt både för oss själva och våra uppdragsgivare.

Kan borra djupare

När det gäller teknikutvecklingen konstaterar Freddy Flodman att det hänt mycket under de senaste tio åren.
– Vi kan nu borra betydligt djupare än tidigare. En annan skillnad är att vi numera kan använda grövre dimensioner på borrarna och att det finns mer avancerade tjänster i borrhålen.
Protek samarbetar med Lunds Tekniska Högskola kring det internationella forskningsprojektet Riksriggen.
– I Åretrakten har vi med Riksriggen, som finns här hos oss i Norsjö, borrat ett så djupt hål som 2 496 meter.
Den vanligaste diametern när det gäller borrar som används vid prospektering är 76 millimeter men det nyttjas även dimensioner på 56-96 millimeter.

Elias Nilsson och Stig-Ove Södermark arbetar med prospekteringsborrning i närheten av Bolidens gruva i Kankberg. Foto: Christian Mård

Utvecklar egen robot

– Ett borrör på 56 millimeter väger 11 kilo och ett på 76 millimeter väger 20 kilo så med grövre rör måste man få till en mer automatiserad hantering. Vi håller nu på att utveckla en egen helautomatisk robot som kan klara detta, berättar Freddy.
Vid sidan av sitt engagemang i Protek är Freddy Flodman även delägare i rederiet Condor Shipping i Luleå som kör turbåtstrafik och chartertrafik i Luleå skärgård samt taxitrafik runt skärgården.
Han arbetar två veckor från kontoret i Norsjö och en vecka från hemmet i Hovås.
– Fritiden ägnar jag mest åt att följa barnen på hockeyträningar och det blir också en del golf. För närvarande har jag ett handikapp på 14. Det blev en lyckad lösning att lämna toppjobbet hos Kappa och flytta tillbaka till Sverige. Nu njuter jag av att se hur Proteks verksamhet växer och utvecklas, avslutar Freddy Flodman.

Text: Lars Westerlund

Protek Norr AB i Norsjö

  • Förvärvades 2007 av Freddy Flodman.
  • Har 100 anställda och 40 borriggar.
  • Omsätter cirka 130 miljoner (2019).
  • Arbetar främst med kärnborrning år gruv- och prospekteringsindustrin.

“Vi ser oss som nya, men med mycket erfarenhet”

Det pratas om kronprinsarna i branschen. Om generationsskiften då söner tar över brunnsborrarföretagen efter sina pappor. En del väljer att gå samman med större bolag, men det finns också kronprinsar som väljer en annan riktning. Kristian Lindkvist, vd på Mälaröarnas brunnsborrning är en av dem.

Drygt tio minuters resväg från Drottningholms slott, där som bekant Sveriges kung och drottning bor, ligger Mälaröarnas brunnsborrnings kontor och verkstad. Kristian Lindkvist, 42 år, tog över bolaget från föräldrarna Leif och Torborg Lindkvist förra året.
Ute på gården i Skå, bland fordon, maskiner och slangar, susar toypudeln Greta fram som en liten virvelvind för att hälsa välkommen. Kort därefter kommer Lina Lindkvist, 40, som är gift med Kristian.
Några minuter senare dyker Kristian upp tillsammans med praktikanten Abbe. I dag var trafiken tillbaka till Ekerö trögare än förväntat, men efter en sen och snabb lunch på golfrestaurangen tvärs över vägen är energidepåerna påfyllda.

Mälaröarnas Brunnsborrning AB är ett familjeägt företag som drivs av andragenerationens brunnsborrare Kristian Lindkvist och hans fru Lina.

Strategier för framtiden

I köket står termosen laddad med nybryggt kaffe. Med koppen i handen berättar Kristian om generationsskiftet som skedde för bara år sedan. För hans del har den nya rollen inte inneburit några större förändringar.
– Nja, de senaste fem åren har jag mer eller mindre skött och drivit företaget. Det har kanske blivit fler arbetstimmar per dag sedan dess, men omställningen är inte jättestor. Den stora skillnaden var att vi kunde ta investeringsbeslut, säger han.
Lina sitter med vid köksbordet, nickar och intygar:
– Ja, vi har köpt en ny borrigg och det är den stora investeringen. Sedan har vi en plan på hur vi ska investera framöver och vilket team vi vill bygga. Det kommer avgöra hur vi investerar i maskinerna runtomkring, säger hon.

Borrkaxet i lungorna

Paret Lindkvist drar upp strategierna för framtiden tillsammans. De jobbar och planerar tätt ihop, precis som Kristians föräldrar gjorde. Lina är auktoriserad redovisningskonsult i eget bolag, men hon har också skött redovisningen i företaget i många år.
Kristian, som “har borrkaxet i lungorna sedan födseln” var anställd i familjeföretaget i 15 år. När pappa Leif började prata om att göra ett generationsskifte, hade han helst sett att alla tre syskon varit med i bolaget på något sätt.
– Han tycker att brunnsborrning är det bästa som finns och det var ett starkt skäl till att han önskade att vi alla skulle vara involverade, säger Kristian.
Så småningom utkristalliserade det sig att storebror Kristian hade störst intresse av att axla rollen. Redan 2006 blev det uttalat att han skulle ta över. På brunnsborrarmötena presenterade pappa Leif honom med orden “det är den här grabben som ska ta över”.
2018 skedde det. När de väl bestämde sig gick det fort. Tre veckor senare var Kristian självständig ägare till bolaget. Leif och Torborg firades av med varsin elcykel.

Varumärket putsas

Mälaröarnas brunnsborrning etablerades 1977, samma år som Kristian föddes. Namnet är välkänt, företaget har gott rykte och trogna kunder. De får ofta nya uppdrag via rekommendationer. Namnet behåller Kristian mer än gärna.
Det finns andra saker att sätta sin prägel på.
I den här nya fasen är det främst första intrycket och varumärket som Kristian och Lina putsar och bygger upp. Sedan övertagandet har de hunnit bygga en ny logotyp och en ny hemsida. En del av det arbetet sköter de själva, bland annat lägger de ut fotografering och arbetet med webbplatsen. Där ses en stolt Kristian i full jobbmundering.
Redan nu kan de se att satsningen ger effekt.
– Vår praktikant Abbe berättade han kollade upp vilka bolag han vill jobba på. Han tyckte att vår hemsida var snygg och professionell och sökte sig hit. Det är roligt. Vi vill ju attrahera nya kunder och vara attraktiva för våra medarbetare och personer som söker brunnsborrarjobb. Hela det här arbetet tror jag är viktigt för vår egen identitet och vilka vi är. Vi ser om oss som nya, men med väldigt mycket erfarenhet, säger Lina.

Egen identitet. Kristian Lindkvist bygger vidare på det som fungerar och putsar på det som behövs.

Svårt hitta erfarna medarbetare

Precis som många andra i branschen brottas Mälaröarnas brunnsborrning med personalbristen. Det är svårt att få tag i erfarna brunnsborrare och det är en av de stora utmaningarna för företaget och dess utveckling.
– Det är lättare att hitta en guldklimp i skogen. Visst, många jobbar på f-skattesedel, men vi har gamla hederliga anställningar, och så vill vi ha det, säger Kristian.
Det är tydligt att paret vill behålla det som fungerar, och inte köra på för hårt i det här läget. Kristian berättar att bolaget under årens lopp har varit stort med många anställda, periodvis har Mälaröarnas brunnsborrning också varit litet. Nu hör de till den mindre skalan med sina fem anställda. Och det känns rätt just nu.

Samarbetar med branschkollegor

De satsar på energi- och vattenborrning, varav 99 procent av uppdragen är energiborrning. De vanligaste kunderna består av privatpersoner, vvs-installatörer och värmepumpsinstallatörer. De får också uppdrag från bostadsrättsföreningar som inte längre tvekar att konvertera till bergvärme.
– Ena veckan kan det handla om att borra 15 hål. Nästa en singel- eller vattenborrning. De stora jobben för vår del kan handla om 30 hål. Får vi in uppdrag på 60 hål samarbetar vi alltid med branschkollegor, säger Kristian.
– Vi tycker om den variationen, och killarna verkar också uppskatta det, flikar Lina in.

Fokus på smidigt maskineri

Kristian Lindkvist rattar företaget sedan 2018. Stadig kurs är devisen.

Många företag i branschen växer via uppköp. Hur ser det ut för er egen del?
– Jag har märkt att de större aktörerna köper upp företag och blir större. Men vi är inte i närheten av att vare sig sälja eller bli uppköpta. Ambitionen är att bygga upp ett smidigt maskineri. Vi jobbar för våra kunder och det räcker så, säger Kristian.
Han och Lina har funderat på balansgången. Den som handlar om att bygga för framtiden, eller att gasa på, anställa och köpa in maskiner.
– Då måste vi satsa på de riktigt stora projekten. Men risken är att vi en dag står med gubbar på gården och väldigt stora investeringar. Ett enda ekipage kostar runt 10 miljoner kronor. Det är mycket för ett mindre företag som vårt, säger Lina.
Istället fokuserar de på att hitta rätt medarbetare – och att söka lösningar med kollegor i branschen.
– Det finns fortfarande många företag i vår storlek och vi samarbetar när det behövs. Just nu får vi många jobb som andra inte hinner med utan skickar vidare till oss. Och om vi inte har möjligt, rekommenderar vi alltid vidare till Geotec-anslutna kolleger, säger Kristian.

Text: Elisabet Tapio Neuwirth Foto: Anette Persson

Mälaröarnas Brunnsborrnings AB

  • Startade 1977 av Leif Lindkvist, i samarbete med hustrun Torborg Lindkvist.
  • Generationsskifte år 2018.
  • Företagsledare: Kristian Lindkvist, född 1977. Företagets redovisning sköts av hustrun Lina Lindkvist, född 1979, auktoriserad redovisningskonsult.
  • Anställda: Fem medarbetare.

James Vaughan kände borrsuget igen

Att borra brunnar i Sverige blev för tråkigt. Så irländaren James Vaughan sa upp sig från borrningsfirman i Kallinge för att satsa på stenläggning och grävarbeten. Men så kände han suget, köpte en borrigg och med ens var han brunnsborrare igen. Brunnsborrning och stenläggning i Blekinge var fött.

Det är fredag eftermiddag och regnet hänger i luften i den lilla orten Kallinge norr om Ronneby i Blekinge. Vid en typisk villagata hittar jag James Vaughan på Brunnsborrning och stenläggning i Blekinge. Han måste hinna fylla ett dräneringsarbete med ett lass jord innan han kan ta helg. Både det hotande regnet och Borrsvängen borde stressa honom. Men James Vaughan tar det med ro och ett stort skratt, stänger av grävaren och vi åker hem till hans kök några kvarter bort för en kopp kaffe. Snart öser regnet ned utanför fönstret.

– Jaha, då var eftermiddagen förstörd, säger James och skrattar igen.

Han har hela tiden nära till skrattet, irländaren som kom till Sverige via London för cirka 25 år sedan, där han träffade kärleken.

– Jag grävde fiber i London när jag träffade Malin och bestämde mig för att flytta med henne till Sverige. Jag tyckte det kändes kul att prova på något annat. Man lever bara en gång!

Han har aldrig ångrat att han lämnade sitt hemland för Sverige.

– Jag trivs bra här och skulle aldrig flytta tillbaka till Irland. De ligger 30 år efter med det mesta. Det enda jag saknar är den sociala biten, att man träffas på puben över några pints. Det går inte i Sverige, då tror folk att man är alkoholist.

James Vaughan har aldrig långt till skrattet. Foto: Lars Wirtén.

Stenläggning bara del av namnet

När James kom till Sverige hade han ingen erfarenhet av brunnsborrning, det var grävarbeten och stenläggning som hade gällt dittills. Väl i Sverige och Kallinge träffade han Jim Bardesten som driver Bardestens Brunnsborrning.

– Jag fick hänga med som dräng i några år, men tröttnade på det. Jag tyckte det blev för tråkigt, säger han och levererar ännu ett av sina stora, hjärtliga skratt efter en kort konstpaus och tillägger: Men sen blev jag ju sugen igen.

James Vaughan tog då saken i egna händer, köpte en rigg och drog igång Brunnsborrning och stenläggning i Blekinge. Men riggen blev stående i början. Han fick händerna fulla av stenläggnings- och grävarbeten.

– Jag förstod att jag måste ha riggen igång, den stod och kostade pengar. Jag prioriterade om och började borra igen.

Borrningsarbetena strömmade in och stenläggningen fick stryka allt mer på foten. Idag är stenläggning i princip bara en del av företagsnamnet.

– Det är bara jag som kan det och det blir för tungt. Men dränering och avlopp utför jag fortfarande vid sidan av brunnsborrningen.

Sebastian Karlsson till vänster assisterar Albin Andersson som sköter merparten av brunnsborrningarna. Om allt går enligt planerna tar Albin Andersson över firman om några år. Foto: Lars Wirtén.

Albin sköter brunnsborrningarna

En dag för sex år sedan när James var ute och borrade dök en ung man oförhappandes upp och frågade om det fanns jobb. Nej svarade James. Men den unge mannen gav sig inte. Två veckor senare kom han tillbaka en fredag och ställde samma fråga igen. Nu hade James hunnit tänka igenom saken bättre. Han insåg att han behövde en brunnsborrare till.

– Kan du börja på måndag? blev svaret den här gången.

Den unge mannen var Albin Andersson. Idag är det han som i första hand sköter brunnsborrningarna.

– Jag hade jobbat i fem år hos en annan brunnsborrare så jag kunde jobbet när jag kom hit. Och nu vill James att jag ska ta över firman, berättar Albin när han ansluter vid James grävning efter att ha förberett en brunnsborrning vid ett fritidshus i Olofström.

Vi återkommer till det där med ägarskiftet.

Gott om uppdrag

Ytterligare två medarbetare, David Patterson och Sebastian Karlsson, assisterar vid borrningarna och grävarbetena. James har därmed gått från att vara sin egen till att vara arbetsgivare och chef.

– Jag är en arbetande chef, men det är inte bara att vara ute och borra och gräva. Det är mycket annat som ska ordnas. Jag måste se till att killarna har jobb och att de sedan gör sitt jobb.

Att dra in jobb är det minsta problemet. Vi befinner oss i Blekinge som har drabbats hårt av de senaste två årens torka.

– Vi har haft väldigt mycket jobb. Det kommer att bli så i år också. Det har inte varit någon nederbörd i vinter att tala om och nu tar växtligheten allt. Det blir kaos igen. Förra året var hemskt. Folk ringde dag och natt och helger och var förtvivlade, de hade inget vatten.

– Då prioriterade vi familjer med barn. Grävarbeten och energibrunnar fick vänta, ändå jobbade vi både kvällar och helger.

Det är mest vatten som gäller fortfarande, bekräftar Albin Andersson.

– Idag kör vi i princip en brunn om dagen. De senaste två veckorna har vi haft åtta-tio brunnar, varav bara två har varit energibrunnar.

Ett grävarbete avslutas i Kallinge. Foto: Lars Wirtén.

Krävs många timmar

Det har givetvis varit bra för affärerna, men James Vaughan menar att man måste jobba många timmar för att få ekonomin att gå runt. 40 timmar i veckan räcker inte.

– Man försöker ta betalt så mycket man kan, men andra ligger lägre och då får man anpassa sig. Och ibland är jag väl dumsnäll som åker ut på kvällar och helger. Men det gör mig samtidigt inget, det går bra.

James har investerat i tre grävmaskiner och en borrigg. Alla måste hållas igång för att få lönsamhet. Att bara välja det ena framför det andra är inget alternativ, menar James. Det blir inte lönsamt då.

– Det är en helhet. Att bara borra eller gräva, det förlorar du på. Jag vill helst få hela entreprenader och kunna sälja pump, slang och installation hela vägen in i huset.

Hårt jobb och våga satsa

Att vara företagare är det enda som gäller för James, även om han inte beskriver det som någon dans på rosor.

– Det ska ju innebära frihet, men det gör det inte. Man jobbar dag och natt, ansvarar för anställda och att allting fungerar och blir bra hos kunden. Men jag trivs trots det. Ingen skulle anställa mig ändå, jag är för envis, skrattar han och blir snabbt allvarlig igen:

– Du måste vara det för att överleva och få saker gjorda. Det handlar om att jobba och våga satsa och stå på egna ben. Det är hårt jobb som gäller och att ha en framtidsplan.

Att utöka verksamheten och låta företaget växa är inte en del av den planen.

– Att ha tre riggar och 10-12 anställda skulle bli för mycket för mig. Då skulle jag stressa ihjäl. Man ska inte bara dö, man ska hinna leva på vägen också.

Faktum är att brunnsborrning överhuvudtaget inte är en del i James Vaughans större framtidsplan.

– Jag fyller 50 om tre år. Då ska jag pensionera mig och flytta till Thailand tillsammans med frugan och starta ett café där. Vi ska försöka i alla fall. Då får Albin ta över firman.

 

Brunnsborrning och stenläggning i Blekinge

Startade 2007, medlem i Geotec sedan 2017.

Anställda: Fyra medarbetare.

Årsomsättning: 6,5 miljoner kronor 2018.

Ort: Kallinge, Blekinge.

 

Text och foto: Lars Wirtén

Första, andra, tredje: Generationsskiften med aptit på framtiden

Bland åkrar och vid en slingrig väg i Vallentuna, norr om Stockholm, ligger Stures Brunnsborrning. Mitt på dagen är fastigheten tom, förutom på andra våningen där Bo Jansson och hustrun Lena har kontor. Orientaliska mattor på golvet och generösa skrivbord i trä ger kontrast till verkstadshallen en metalltrappa ner, där maskiner, slangar och annan utrustning skvallrar om företagets verksamhet.

Ändrade roller. För tre år sedan tog Jonas Jansson över vd-rollen på Stures Brunnsborrning. Bo Jansson är numera konsult, mentor och mycket nöjd med sonens utveckling av företaget. Foto: Anette Persson

De fem anställda borrarna och montörerna är på uppdrag och sonen Jonas Jansson, företagsledare i tredje generation, har precis kommit in efter en landning på Arlanda.
Resorna till och från Finland är frekventa sedan Stures Brunnsborrning förvärvades av den snabbväxande geoenergikoncernen Rototec i november förra året. Rototecs lokala kontor ligger på bara fem minuters avstånd, och det är där Jonas arbetar nuförtiden.
Vad är det då för företag Rototec har förvärvat?
Stures Brunnsborrning är ett av Sveriges äldsta företag i branschen, välkänt för att ligga i teknisk framkant, med ägare som har djup kunskap och erfarenhet och som inte sällan agerar rådgivare åt både branschkolleger och kunder.

Generationer av utveckling

Företagets utveckling kan dels ses som en spegling av sin tid, dels som ett vittnesmål om äldre generationers öppna sinne för vad den yngre kan åstadkomma. Entreprenörskap, fingertoppskänsla för vart utvecklingen är på väg och god tajming tycks också ingå i receptet.
I mitten av 1970-talet när tekniken för energi- och värmepumpar var ny, bad grundaren Sture Jansson sonen Bo att ta hand om den delen, medan han själv fortsatte med borrning av vattenbrunnar.
– Det är därför vi alltid har legat långt fram i teknikutvecklingen och i branschen. Jag är tekniskt nyfiken och intresserad. För att driva utvecklingen framåt har jag initierat nära samarbeten med doktorander på olika högskolor och varit involverad i forskningsprojekt i syfte att stärka kompetens och kunnande. Det har varit intressant, ja en fantastisk resa, säger han.

Digitalt och effektivt

Jonas i sin tur är barn av sin tid: digital med intresse för bolagsutveckling.
När han började arbeta i familjeföretaget efter gymnasiet 2005 noterade han att företaget skulle kunna drivas mer effektivt.
– Ja, Jonas tillhör ju den digitala generationen och det är en otrolig skillnad. Jag jobbar med tusen pärmar, medan Jonas har en dator och utför tre gånger så mycket som jag på en fjärdedel av tiden, säger Bo.
Jonas ler, nickar och håller med.
– Så är det. I dag är dessutom kraven i projekt och byggen stora, och all input har jag här i min dator. En fördel är att jag har kontoret med mig jämt. Men att som pappa jobba sex dagar i veckan tolv timmar om dagen … Borrning är kul och intressant men inte allt i mitt liv. Dessutom är det andra tider nu.

Nu krävs större resurser

Det han syftar på är att Stures Brunnsborrning, precis som alla företag i branschen, har ställts inför nya utmaningar: Kunderna och de största beställarna är numera fastighetsbolag, landsting och kommuner och projekten kräver större resurser, fler borrmaskiner och därmed mer personal och större omsättning.
– Omsättningskrav på 25 miljoner kronor på vissa entreprenader är inte ovanliga. Projekten blir allt mer komplexa och kompetenskrävande, säger Jonas.
För tre år sedan när Jonas tog över som vd, började far och son analysera det nya landskapet. De såg fler sammanslagningar, att antalet företag minskade medan antalet maskiner och ekipage ökade.
– Det blir vanligare med företagskonstellationer – och de kommer för att man ska kunna bygga framtiden, säger Jonas.

Bo och Jonas Jansson delar entreprenörandan och fingertoppskänslan för vart geoenergibranschen är på väg. Samgåendet med Rototec visar vägen – och den är framåt. Foto: Anette Persson

Gasa eller bromsa?

– Enmansföretaget fungerar tyvärr inte längre, säger Bo. Du har inte resurser att göra femtio borrhål på tre veckor, som då ska vara kontrollerade, klara och dokumenterade.
Större organisationer och mer kompetens är därför ett krav i dag – och ska man vara med och fortsatt ligga i framkant, då hamnar man vid ett vägskäl.
– Vi insåg att antingen accelererar vi eller så accepterar vi att åka med i bakvattnet. Men den ambitionen har inte någon av oss. Stures Brunnsborrning var ett välmående bolag, men ett bolag som inte hänger med, det är inte min grej, säger Jonas.
– När vi tittade framåt såg vi också att det började bli dags för mig att trappa ner, och i dag har Jonas två små barn. När Rototec visade intresse för oss, såg vi att samgåendet gör framtiden. Nu kan Stures Brunnsborrning öka tillsammans med Rototec, säger Bo.

Mer kompetens i alla led

Jonas tycker att samgåendet känns helt naturligt, givet de förutsättningar som gäller i branschen.
– Det  kommer leda till fler stora projekt. Vi tar med kunder och erfarenhet, och kan vi kombinera maskinparken och ledningen där kommer vi bli ännu mer kompetenta på fält och på tjänstemannasidan. Jag har pappa med i bakgrunden som mentor, det är en trygghet.  Samtidigt utvecklas branschen hela tiden, och han ska vara med i olika arbetsgrupper.
Bo skrattar till:
– Jag vill definitivt inte sitta hemma i soffan. Det är lagom att vara rådgivare, konsulta och hjälpa till i den nya konstellationen. Det finns oerhört många kompetenta personer på Rototec. Samtidigt behöver bolag som har stark tillväxt som målsättning och tillströmning av nytt folk erfarenhet att stödja sig mot. Och den har jag.

Vad skulle Sture säga?

Plötsligt uppstår ett replikskifte i pingpong-stil mellan far och son.
– Han skulle vara stolt över det vi har byggt upp. Vi tog över hans livsverk och lyfte det till höga nivåer. Vi har ett bra rykte runt om oss och lojala kunder, inleder Bo.
– Vi har inte skickat ut en annons på tio år.
– Nej, vi har snarare varit ordermottagare än säljare.
– Och starka i projektrollen – så något rätt har vi gjort, konstaterar Jonas.

Text: Elisabet Tapio Neuwirth 

Stures Brunnsborrning/Rototec

  • Startade 1940, ingår i Rototec-koncernen sedan 2018.
  • Företagsledare: Jonas Jansson, född 1986, med mentor Bo Jansson, född 1956.
  • Anställda: Åtta medarbetare.
  • Årsomsättning: 25 till 30 miljoner kronor per år.

Geo-gruppen växer strategiskt

Flera borrentreprenörer på västkusten har sitt ursprung i bolaget TGB, Tung Geoteknisk Borrning. Mikael Lilja, idag vd och huvudägare i Geo-gruppen i Göteborg AB, är en av dem. Sören Frosth på Vatten- och Borrteknik i Småland en annan. När Geo-gruppen förra året köpte upp Vatten- och Borrteknik slöts därmed en cirkel. Och Geo-gruppen blev komplett.

Mikael Lilja är huvudägare och vd i Geo-gruppen i Göteborg. ”Jag brukar säga att jag är vaktmästare och diskare, så titeln är vd”, skrattar han. ”Min största uppgift är att alla ska trivas.”

Att anlända till Göteborg är att dimpa rakt ner i en gigantisk byggarbetsplats. Gamla industriområden vid centralstationen ska omvandlas till moderna kontorskvarter. Samtidigt har arbetet med Västlänken, åtta kilometer järnvägsspår i tunnel under staden, gått igång och vänt upp och ner på stora delar av staden. Både bokstavligt och bildligt. Ett stort motstånd har växt fram i Göteborg mot projektet. Mikael Lilja ställer sig både frågande till och förstår motståndet.
– Visst, vill man att Göteborg ska förbli den lilla storstaden förstår jag att man tycker det är onödigt, säger han samtidigt som han rycker på axlarna när han trasslar sig fram genom rondeller och omledningar.

Expansiv region

Vi är på väg från Centralstationen ut till Geo-gruppens kontor i Marieholms industriområde i norra delen av staden i höjd med Kortedala. Han beskriver utvecklingen i Göteborg med kinesiska Geely som kommer att satsa stort för att stärka produktionen av Volvo. Han låter förstå att han inte tillhör länkmotståndarna utan bejakar utvecklingen.
– Vi har tur som ligger i en expansiv region med allt som händer i Göteborg. Vi kommer att få väldigt mycket jobb med både hammarborrning, kärnborrning och rördrivningar i samband med Västlänken och övriga projekt.

Hårda år

Kärnborrning är ett av tre ben i Geo-gruppen. David Scherman visar upp en borrkärna i granit.

Det hela började med att Mikael Lilja redan som 17-åring började i borrningsbranschen. Efter ett antal hårda år på TGB med många och långa svängar runtom i världen, bland annat Grönland och Saudiarabien, fick han frågan 1998 om han ville bli en del av det då ganska nystartade bolaget Geo-gruppen.
– Just då passade det mig väldigt bra att bli mer stationär så jag hoppade på det här, förklarar han.
Det gick bra några år men 2006 var företaget illa ute.
– Då delade vi upp företaget och jag fick det som jag såg att vi kunde bygga vidare på. Vi var fem personer som fortsatte under samma namn.
Ett par år senare ringde en gammal arbetskamrat och presenterade idén att starta kärnborrning. Mikael Lilja var inte sen att nappa på idén och därmed stod företaget på tre borrningsben: geoteknik, miljöundersökningar och kärnborrning.

Kunde inte låta bli

2014 stärktes kärnborrningen upp genom att Olstam Borrteknik i Örebro och 2015 då Borrbolaget Entreprenad i Väst förvärvades. Men brunnsborrning lyste fortfarande med sin frånvaro. När öppningen kom med Mikael Liljas gamla kollega Sören Frosths bolag Vatten- och Borrteknik i Småland tvekade han inte.
– Jag har jobbat med alla discipliner inom borrning och var inte alls främmande för att även ta in brunnsborrning i vårt koncept. Jag kunde inte låta bli, säger han med ett skratt som återkommer ofta under Borrsvängens besök.

Entreprenad lockar

Det är inte lönsamheten i brunnsborrning som lockade Mikael Lilja. Den bedömer han som generellt tämligen svag. Det är snarare en strategisk tanke att få ett starkare erbjudande inom entreprenadborrning som gjorde affären intressant för Geo-gruppen.
– Tack vare våra geotekniska undersökningar kommer vi in hos konsultbolagen och ser behoven. Där finns väldigt bra affärer att göra, då det är en helt annan prisbild än vid brunnsborrning. Jag hoppas kunna avsätta en av brunnsborrarriggarna för entreprenadborrning.
Men det kan vara lättare sagt än gjort. Beläggningen i brunnsborrningen är det inget fel på just nu.
– Sören har aldrig haft så mycket att göra som efter den här sommaren. De flesta privatpersoner vill inte chansa och överger nu sina grävda brunnar till förmån för borrade brunnar.

Sven Andersson har varit på Geo-gruppen sedan starten för 20 år sedan. När Borrsvängen är på besök har han just anlänt till verkstaden efter en geoteknisk undersökning i stadsdelen Majorna där det ska byggas hyresrätter på en tidigare fabriksfastighet.

Geoteknik särskiljer

Få andra företag i Sverige, om något, erbjuder såväl geoteknik och kärnborrning som brunnsborrning. Det är tre fundamentalt olika typer av borrning, där geoteknik särskiljer sig mest.
– Geoteknik handlar om att mäta. Vi använder spetsar som är instrumenterade och har speciella provtagare som vi trycker ner och vrider i jordlagren. Spetsarna mäter till exempel portryck, lokal friktion och spetsmotstånd. I våra rapporter använder vi inte ens begreppet borrning, vi skriver att vi sonderar, förklarar Mikael Lilja.
Geoteknik används i första hand inför grundläggningar. Det ställer höga krav på noggrannhet.
– Vi har bara certifierade fältgeotekniker och kalibrerade instrument och maskiner. Kunden måste kunna lita på materialet som vi släpper ifrån oss.

Avslappnat

Geo-gruppen har vuxit snabbt de senaste åren. Idag är man 26 medarbetare och omsätter cirka 50 miljoner kronor. Nu tänker de lugna ner sig och låta allt sätta sig den närmaste tiden framöver.
– Det har kostat på, både mänskligt och ekonomiskt att växa så här. Den närmaste tiden behöver vi bygga en gemensam företagskänsla.
Den känslan ska bygga på en så avslappnad arbetsmiljö som möjligt, menar Mikael Lilja.
– Jag lägger mig inte i, jag litar på det medarbetarna gör och rapporterar. De har stort eget ansvar och förtroende. Det skulle inte fungera annars, vi är ju väldigt utspridda på olika uppdrag. Nu är en maskin i Östersund och två är på Gotland och så har vi brunnsborrningen i Stockaryd. Skulle jag inte lita på medarbetarna skulle jag inte få mycket nattsömn.

En på fem blir bra

Mikael Lilja lyfter fram människorna framför maskinerna som nyckeln till framgång.
– Maskiner kan du köpa, men människor slutar och går vidare om de inte trivs.
Här ligger den stora utmaningen för branschen menar han: att hitta bra borr- och geotekniker. Tillgången på kompetens är ett stort problem. För det räcker inte att ha gått en borrteknikerutbildning för att platsa på Geo-gruppen.
– Om du anställer fem, stannar två och en blir bra. För många är det här yrket inte vad de tänkte sig. Det är hårt, skitigt och ensamt. Du måste både fungera i sociala sammanhang och trivas med att vara ensamvarg. Dessutom måste du visa intresse för ditt jobb och inte vara rädd för att rycka in när det behövs.

Mattias Magnusson är analytiker och har full koll på geoteknikproven.

Alla ska trivas

– Samtidigt ska vi som företag naturligtvis ta hänsyn till dagishämtningar och andra privata behov. Det är där förtroendet kommer in. Så länge det inte missbrukas gentemot mig, arbetskamrater och kunder erbjuder vi ett fritt arbete.
Mikael Lilja beskriver sin roll som vd som vaktmästare och diskare – en allt-i-allo helt enkelt.
– Min största uppgift är att få alla att trivas. Nu har vi haft en period med otroligt mycket att göra. Då måste vi skapa oss luft även för annat. Om det här blir en fabrik då är vi fel ute.

Text och foto: Lars Wirtén

Företaget

  • Startade: 1997
  • Ägare: Mikael Lilja, delägare sedan 1998, idag huvudägare med 45 procent av aktierna. Tre medarbetare äger 25 procent. Extern ägare 30 procent.
  • Anställda: 26 medarbetare, varav nio i brunnsborrningsdelen Vatten- och Borrteknik i Småland.
  • Antal uppdrag per år: Brunnsborrning 400-500, geoteknik och kärnborrning cirka 300.

Engagemang och känsla är UBE:s framgångsrecept

En modern maskinpark med hög kapacitet. Det är framgångsreceptet för att kunna möta framtidens behov, menar Pelle Svensson som har 35 års erfarenhet av en bransch i förändring.

För Pelle Svensson på UBE Borrning har hösten dragit igång med rekordfart. Den heta sommaren har inneburit ovanligt mycket borrande av vattenbrunnar till privatpersoner på landsbygden. Sammanlagt 300 borrhål per år brukar det bli för Pelle och hans anställda. Men mest borrning blir det för geoenergi. Därefter kommer vattenbrunnar. Pelle tror att behov av geoenergi, som ju även kan leverera kyla, kommer öka ännu mer framöver när klimatet blir varmare. Dessutom växer marknaden för att borra energibrunnar hos både privatpersoner och industrier.

Pelle Svensson och hans killar på UBE har mer jobb än de hinner med just nu.

Vill lämna fjärrvärmen

Sina största kunder och beställare har UBE i Kronobergs län. Växjö kommun har varit offensiva i sina kampanjer med att få villaägare att ansluta till fjärrvärmesystemet. Men i takt med att fjärrvärmesystemet börjar få några år på nacken, har en och annan villaägare börjat bryta sig loss. Nu efterfrågar de billigare och mer långsiktiga alternativ som geoenergi.
– Än så länge är det ingen trend, men en tendens. Att sälja tomter där fjärrvärme ingick gav ju aldrig någon valfrihet.
I takt med att fler väljer geonergi får de som stannar kvar i fjärrvärmesystemet högre kostnader. I längden skulle det kunna innebära betydligt mer jobb för Pelle Svensson och hans fem anställda på UBE Borrning, som redan är överbelastade med jobb.

25 års erfarenhet

– Jag skulle kunna jobba dygnet runt om jag bara orkade, säger Pelle Svensson.
Han står i ett borrhål och spänner de sista muttrarna på ett energibrunnslock. Strax är konverteringen från jordvärme till geoenergi klar på en stor villatomt i centrala Växjö.
– Kunden behöver mer gräsyta för att kunna anlägga pool, förklarar han och torkar pannan.
Just idag skulle Pelle egentligen borrat en vattenbrunn. Men ett missöde härom dagen omkullkastade planerna, så nu får han arbeta med energibrunnar istället.

Den heta sommaren har inneburit många vattenbrunnar för UBE och de anställda Martin Sandborg och Markus Thommes.

Modern maskinpark ett måste

– Jag fick ett hammarhaveri. Nu väntar jag på en ny för si sådär 25 000 kronor, säger han och suckar lite. Efter ett helt liv som borrare vet han att han är i en kostnadskrävande bransch. Sedan han startade eget för 25 år sedan har han byggt upp en maskinpark med tre ekipage med vardera fem till sju miljoner i anskaffningsvärde.
– Att ha en modern maskinpark med hög kapacitet och miljövänliga produkter är det absolut viktigaste för att klara konkurrensen och framtidens behov. Och att självklart alltid göra ett bra jobb, säger han.

 

Aldrig bättre än senaste jobbet

Efter gymnasieutbildningen till mekaniker fick han jobb genom en bekant som jobbade på ett borrföretag. Jobbet passade Pelle som hand i handske. Han uppskattar att träffa nya människor och samtidigt kunna ägna sig åt sitt teknikintresse. Efter tio år tog han steget och startade eget. Två år senare anställde han sin första medarbetare. Idag har han fem anställda plus extrapersonal vid arbetstoppar. De första fem åren som egenföretagare var hundår. Det var tufft att hitta kunder och bygga sig ett gott rykte.
– Jag brukar säga att det tar tio år att bygga upp ett rykte och ett enda dåligt utfört jobb att förstöra de tio åren. Man är aldrig bättre än sitt senaste jobb.
Idag driver han företaget med sin fru Charlotte som sköter det administrativa. De driver företaget hemifrån där de har både kontor och maskinpark. Det blir mycket jobbprat hemma.
– Det blir en livsstil där jobb och privatliv går ihop. Men på helgerna tar vi ledigt och pratar om annat.

Lönsamt och slitsamt

Under Pelles 35 år i branschen har mycket förändrats. Både på gott och ont. Tekniken har ökat lönsamheten. Men samtidigt krävs det idag ännu större arbetsinsatser.
– Innan borrade jag 60 till 70 meter på en hel arbetsdag. Idag borrar jag 30 meter på en timme. Men det innebär också att jag måste lyfta otroligt många fler borrstänger varje dag. På så vis har jobbet blivit mycket mer slitsamt. Det är egentligen konstigt att man inte hittat bättre metoder för stånghantering.

Tommy Hjortskull på UBE Brunnsborrning i aktion.

Ska vara tusenkonstnär

Men Pelle klagar inte. Affärerna går bra, trots stor konkurrens i regionen med fyra till fem företag. UBE Borrning omsätter cirka 14 miljoner kronor per år och siktar på att nå en lönsamhet kring tio procent. En lönsamhet som krävs för att ha råd med ständiga nyinvesteringar. Om det inte varit för brist på tid och personal hade företaget lätt kunnat uppnå ännu högre omsättning.
– Men det är ju nästan omöjligt att hitta lämpligt folk idag.
Som borrare måste man nämligen vara lite av en tusenkonstnär, menar Pelle. Man ska inte bara kunna borra, reparera och svetsa. Man ska även vara en bra försäljare och ha fingertoppskänsla. Pelle slår ut med armarna på den stilrena tomten där det ska bli pool.
– Vi ska inte bara komma hit och borra. Vi ska bemöta kunderna på bästa sätt och lämna tomten så som den var när vi kom. Det krävs engagemang och finkänslighet för att bli en bra borrare.

Text: Janna Li Holmberg Foto: Sofia Ernerot

Fakta

  • UBE Borrning AB i Åseda
  • Ägs av Pelle Svensson och Charlotte Svensson
  • Fem anställda
  • Omsätter 14 miljoner kronor
  • Maskinpark med tre kompletta ekipage

Problemlösning förgyller vardagen på Bredareds

960 gånger per dag lyfter Klas Samuelsson (t h) borrstänger när Sonicborren vibrerar fram borrkärnor på bortåt 62 meter. Men idag lyfter både Klas och Per Särnmark när det ska bli ny vattenbrunn i Rångedala.

Det är roligare när det krånglar, tycker Klas Samuelsson, tredje generationens brunnsborrare på Bredareds Brunnsborrning.

Idag är en rolig dag.

PANG säger det när proppen släpper inne i maskinen och kompressorn protesterar.

– Det var nog en slang som exploderade, gissar en man i den nyfikna skara som samlats på gårdstunet utanför den röda stugan vid Rångedala hembygdsförening.

Klas och kollegan Per Särnmark får plocka fram slägga och de stora nycklarna för att justera anordningen. De har bara hunnit sex meter ned i backen och det tar ett tag innan de får allt på plats igen. Så stänger de av och ser nästan lite generade ut när de fulla med små, grå prickar av lerigt vatten går åt sidan för att prata.

– Jag som skulle vara ren idag, flinar Klas åt kameran, men han är förberedd för det mesta och snart har den smutsiga tröjan fått fungera som handduk och en renare version kommit på.

Någon explosion var det förstås inte tal om, mer en vanlig dag på jobbet. Både Klas och Per tycker att det roligaste med arbetet är det där som kräver improvisation och kreativ problemlösning.

Per Särnmark har bara varit på firman i ett halvår, men han och Klas har känt varandra sedan barnsben.

Som far och farfar

Per har jobbat ett halvår i firman medan ägaren Klas gjorde som far och farfar och började borra brunnar så fort som möjligt, med något som enbart kan beskrivas som iver. Pappa Kurt slutade skolan så snart det bara gick, för att få jobba i sin pappa Yngves firma. Klas hann testa lite annat efter gymnasiet men det var ändå brunnsborrningen som vann.

– Det är ju ett så omväxlande jobb. Även om det är samma moment är det olika kunder, olika trädgårdar. Och nya problem varje dag, säger Klas med ett av sina många leenden.

– Ja, vi gillar problemlösning. Idag körde vi fast med kronan men här är lätt att arbeta i övrigt, säger Per med en nick mot gårdstunet.

– Andra gånger får vi knappt fram riggen ens. Allt handlar om att lösa uppgifterna i stunden.

Svarar på nyfikna frågor

Det regnar småspik ute och vi sitter i ett uthus där så småningom den nya hydroforen till den nyborrade vattenbrunnen ska installeras. Strax kommer ett par som haft med sig fällstolar och kaffetermos när de tittade på brunnsborrarnas arbete.

– När vi borrade brunn fick de inte vatten förrän vid 120 meter. Hur ska det bli här, undrar de.

Klas och Per svarar tålmodigt på frågorna som upprepas varje dag, med samma goda jämnmod och varma leende.

– Det är inte en borrning utan att folk kommer och tittar och byter några ord.

Kanske är det de stora maskinerna, kraften och det djupt mänskliga i att söka vatten, funderar vi, som lockar åskådarna. Men Klas tror att det mest är för en äldre generation som brunnsborrarjobbet kunnat vara en dröm. De unga gillar inte smutsen, vädret och grovarbetet, gissar han. För den digitala generationen är brunnsborrning inget framtidsarbete.

– Men vattenbrunnar kommer alltid att behövas. För energiborrningens del kommer marknaden däremot att ändras snart. Även om vi i vårt företag inte märkt av det än. Alltså, i princip görs ju färre och färre hål för bergvärme för privatkunder. Men för oss har det inte minskat. Konstigt nog.

Störst i trakten

Bredareds brunnsborrning har sitt huvudkontor på Samuelssons släktgård Sköttning utanför Borås och arbetar inom ett femmilsområde med traditionell borrning. Idag är de störst i trakten, med två maskiner. För 15 år sedan var de ett av fyra företag där de största konkurrenterna hade fem, sex maskiner.

– Bergvärme för villakunder börjar ju bli färdiggjort. Men jag tror att geo-energin har en framtid när man talar om bergvärme för större geoenergianläggningar. Sedan skulle även ny teknik för exempelvis vägvärme innebära ett stort uppsving för branschen.

Med Sonic Geodrill kan man ta upp ostörda borrkärnor för analys.

En resa med Sonic

Ett biföretag till den traditionella borrningen är Sonic Geo Drill, där hela borrkärnor tas upp med vibrerande teknik. Kärnorna använd sedan för geologisk analys och undersökning av förorenad mark. Här har Klas företag länge varit ensamt i Sverige. Förra året var första gången maskinen var fullbelagd.

– Det har varit en lång uppförsbacke för att få igång marknaden. Det är så när man är först med ny teknik. Det krävs mycket arbete för att få igång efterfrågan.

Sonicborren har en vibrerande enhet som kan plocka upp intakta borrkärnor av jord, lera och grus ned till 62 meters djup. Här har företaget kunder, huvudsakligen åt myndigheter, från sydligaste Skåne till nordligaste Norrland.

Att den nya verksamheten ligger Klas varmt om hjärtat är inte att ta miste på. Att våga satsa på det nya var hans och pappa Kurts gemensamma ”baby”. När Kurt gick ur tiden 2009, bara 58 år gammal, valde Klas ändå att gå vidare på egen hand.

– Det var vår idé, som vi utvecklade tillsammans. Det är klart att jag saknar honom på en massa olika sätt. Sedan hade det gjort en stor skillnad för företaget om han hade varit kvar.

Far och son snackade jobb vare sig de var på jobbet eller ej. Idag arbetar ofta Klas tillsammans med sin bror Henrik som är rörläggare. De anställda är grannar och vänner sedan länge. Nu senast är det Per som tillkommit. De båda har jagat tillsammans ”sen Klas knappt kunde gå” och jobbförslaget framförde Klas från semesterstugan medan Per dukade inför den årliga grabbmiddagen. När nu hustru Maria går in i företaget för att arbeta med både administration och tekniskt planarbete är cirkeln sluten. Varför prata om något annat än borrning, när det ändå är på allas läppar?

Klas Samuelsson är tredje generationens brunnsborrare på Bredareds Brunnsborrning.

Bredareds Brunnsborrning

Bredareds Brunnsborrning är beläget på gården Sköttning, Bredared, utanför Borås.

Startat av farfar Yngve 1952 (med egen maskin sedan 1956). Yngve dog 1999, pappa Kurt som tagit över dog redan 2009, 58 år gammal. Idag har företaget sex medarbetare och leds av Klas Samuelsson.

Verksamhet: Brunnsborrning och underhåll av vattenbrunnar, energiborrning, stenspräckning samt borrning med Sonic som tar borrkärnor.

Klas om Geotec och Avanti:

”Det blir jättebra för kunderna med en enad branschorganisation när de söker kvalitet. Två organisationer skapar tvetydighet. Jag tror mycket på sammanslagningen.”

Text och foto: Anna Hagnell

Bergfast genuin kunskap, djup värme och toppjobb

Klockan är halv nio och det håller så sakteliga på att ljusna. Ute biter det i kinder och näsa men inne i det ljusgröna huset värmer det gott. Här går man runt i strumplästen och allt eftersom droppar personal in för en kopp kaffe, en macka och lite snack kring olika uppdrag – det blir fler och fler skor innanför ytterdörren.

Nye ägaren Rickard Zetterholm med vd Stefan Eriksson i bakgrunden.

Vi är i Hökbäck i Lit. För de som inte vet, är det få som skulle tro att den moderna villan uppe i backen är ett kontor och det för en borrfirma. Här huserar Brunnsborrarna i Östersund AB och trots namnet befinner vi oss ett par mil utanför den jämtländska staden, alldeles vid Indalsälven.
– Vi håller på att föra över all verksamhet från Brunnsborrarna Ederwall och Eriksson AB till det nya företaget Brunnsborrarna i Östersund AB men fysiskt ligger kontor, verkstad och lager kvar här i Lit och det kommer det att göra framöver också, berättar Stefan Eriksson, vd och styrelseordförande.
De har valt att inte skynda på processen. Det är stora tillgångar som de nya ägarna ska få en rimlig möjlighet att förvärva och man vill behålla en kontinuitet i företaget så att uppdragen kan löpa på som vanligt och så att de nya ägarna, Rickard Zetterholm och Ronnie Hoflén som tidigare varit anställda, succesivt kan sätta sig in i allt och komma in i sina roller.

Erfarenhet

Stefan, och även hans bror Urban, har klivit av ifrån all den dagliga verksamheten och är numera rådgivare och de har en del erfarenhet att förmedla. Deras far, Anton Eriksson, var med och bildade företaget 1944. Det har alltså 74 år på nacken och Stefan själv började arbeta i firman 1976 och Urban 1966. Det finns ett gediget arkiv och många möten har skett med kunder och borrare. Under åren har utvecklingen inom branschen gått stadigt framåt.
– I våra rapportböcker står det att en av företagets första anställda, Pelle Jonsson, på 40-talet borrade 1 000 meter på ett år – ett rekord ingen kunde slå i Norrland. I dag borrar man 1 000 meter på en vecka, berättar Stefan med ett leende.

Här har Brunnsborrarna i Östersund sitt kontor.

Leenden möter man många på kontoret. Här i huset är det inte bara ombonad värme, det finns en gemytlighet som spiller över på kunder och besökare. Kanske är det en av anledningarna att flera jobbat här 15-20 år och att Brunnsborrarna i Östersund AB är den största borrfirman i Jämtland.
– Jag skulle tro att 60-70 procent av jobben kommer via rörfirmor, tio procent från kommuner och resten är privatpersoner som anlitar oss. Vi har jämn beläggning sommar som vintertid och det ser ut att fortsätta på ungefär samma sätt och i samma omfattning framöver.

Toppjobb

I en region med mycket vildmark och fjäll blir det emellanåt annorlunda, spännande uppdrag som kräver speciallösningar för att frakta både manskap och utrustning på plats. Under åren har Brunnsborrarna i Östersund AB utfört borrningar åt Åreliftarna och på flera av Svenska Turistföreningens fjällstationer, där man använt sig av både flyg och allehanda terrängfordon.
Rickard Zetterholm har kommit in i köket och berättar om ett annat toppjobb som nyligen utfördes i Fjällnäs, Härjedalen.
– En vattenborrning till en restaurang högt uppe på fjället, tre kilometer från avlastningsplatsen. Normalt är det bra att göra de här jobben med bärighet på snö men i det här fallet kom vi lite utanför den uppgjorda transportleden och körde fast. Efter en hel del trixande ordnade det sig och vi tog oss fram till borrplatsen. Det blir en del utmaningar men det är helt klart värt det. Fantastiska arbetsmiljöer och nöjda kunder som i det här fallet bjöd på mat i restaurangen!
– Och här har vi en av rookiesarna som bara har tre år på stället, skrattar kollegorna när Martin Eriksson kommer in och slår sig ned vid bordet.

Martin Eriksson, kund- och säljansvarig.

Martin, ansvarig för offerter, sälj och kundbesök, är lite trött efter att ha kört bil i snöglopp hela natten från Sandviken. Sonens lag tog sig till final i en fotbollscup. Samtalet glider över på fotboll och ÖFKs framgångar och den Brunnsborrarcup som företaget anordnade och sponsrade förra året. Åtta lag med spelare födda 02-03 från bland annat Dorotea, Åre och Funäsdalen möttes i Häggenås – fyra mil norr om Östersund.

Gemenskap

Birgitta Nordell har snart jobbat 20 år på kontoret hos Brunnsborrarna i Östersund AB.

Under de morgontimmar vi besöker företaget är det många som kommer och går men eftersom man har jobb utspridda med mer är femton mils radie från Östersund är det sällan alla i företaget är på plats samtidigt. De flesta befinner sig också i en ålder med familj och små barn så föräldraledigheter och vård av sjuka barn kommer emellan.
– Men alla är inne var eller varannan vecka och eftersom de jobbat så länge tillsammans fungerar det jättebra med kontakt via telefon. Sedan träffas vi ju alla när det är kurser och säkerhetsgenomgångar, säger Birgitta Nordell, som jobbar inne på kontoret.
Hon funderar en stund och så utbrister hon.
– Jamen i vår är det är ju faktiskt 20 års sedan jag började – roligt, då har vi en anledning att samlas till fest!
Och roligt verkar man ha på Brunnsborrarna i Östersund AB – med kunder, jobb och med varandra.

Text: Katarina Ryckenberg, R-Write Foto: Gertrud Bertilsdotter Reineke

Fakta: Brunnsborrarna i Östersund AB

• Bildades: 1944
• Kontor: Hökbäck, Lit, två mil utanför Östersund.
• Verksamhetsområde: Hela Jämtland och Härjedalen.
• Anställda: Åtta, alla på heltid.
• Ägare: Rickard Zetterholm och RonnieHoflén.
• Uppdrag: Vatten-, energi-och entreprenadborrningar samt installationer av pumpar och vattenfilter. Jämn beläggning sommar som vintertid.

Vid ett tillfälle körde borriggen fast i snön.

 

I höstas behövde Sveriges högst belägna fjällstation Blåhammaren, 1086 meter över havet, servicehjälp med vattnet. Vädret var inte det bästa och efter ett dygns väntan kunde helikoptern lyfta med en tekniker ombord.

En teknikpionjär som fortsätter se möjligheter

Ny teknik har varit drivkraften för företaget genom årtiondena. Grävfirma Jan Lundblad expanderar mer än någonsin. Både sett till anställda, verksamhet och kvadratmeter.

Strax innan de sista vägkrökarna leder ned mot den blånande Vättern och charmerande Hjo, ligger Korsberga och navet för Grävfirma Jan Lundblad. I den lilla röda stugan, tvärs över parkeringen vid gamla verkstaden, är kontoret inhyst. Sandra, som är gift med Klas, en av Jan Lundblads två söner, huserar bland pärmar och datorer och fixar kaffe till den hembakade citronkakan som står uppdukad på köksbordet.

Jan Lundblad.

Klas kommer in i värmen, med piggt röda kinder efter ett arbetspass ute i höstrusket med sin ständige parhäst Mattias. Pappa Jan – som aldrig kallas Janne – har varit en stund i sitt arbetsrum. De andra suckar och skakar på huvudet åt alla pärmar och pappershögar. Men företagets ständige motor Jan ler mest lite åt saken.

Jobb sju dagar i veckan

Vid 72 jobbar han fortfarande sju dagar i veckan medan hustrun Eja numera delvis är pensionär efter många år av heltidsarbete i firman. Varken pappersarbete eller kontorsstädning är längre det som lockar Jan mest. Ny teknik och nya metoder däremot – då blir han ivrig!
– Vi har mnga fötter att stå på. Det är därför företaget går så väldigt bra idag. Slutar man investera blir företaget inte gammalt. Man måste fortsätta hela tiden. Och vara en sådan som vågar chansa, säger Jan så det glittrar i .gonen.

Mycket på gång

Energigivande. En vanlig tisdag i Hjo finns det utrymme för en stunds glad samvaro vid kaxlådan, när Klas Lundblad besöker Anders Pettersson och Linus Gustavsson, som är flitiga energiborrare.

Förra året var första gången han tog ut ett vinstkapital för egen del, ur företaget. Men där sönerna sätter guldkant på tillvaron med någon solresa emellanåt, valde Jan att lägga sin del på expansion av firmans byggnader…
– Jag började med den här lilla verkstaden som jag köpte för 15 000 kronor på 60-talet. Nu håller vi på att bygga fastigheter på totalt 4 500 kvadratmeter. Plus de andra ytorna, visar Jan när han och Klas tar bilen runt området för att visa vad som är på gång.
Ny verkstad, varmgarage, tjusiga personalutrymmen och lager håller på att färdigställas samtidigt som gårdsplanen vuxit långt förbi skogen som stod här för bara några år sedan. Nu vill företaget gjuta en enorm platta för bland annat flisupplag, som är ett av alla de sidospår som kommit till som en av alla de där ”fötterna” som företaget vilar på.

Tog över 1971

Det hela tog sin början när Jans pappa tillsammans med en granne skaffade en traktorgrävare till gården och det blev Jan som styrde spakarna.
– Sedan började jag gräva 1963. Då täckdikade vi för hela slanten. Tänk, idag är det straffbart att lägga igen marker som vi dikade på den tiden. 1971 köpte vi en runtomsvängande grävare på band. Det tyckte min kompanjon innebar för stora risker så då tog jag över hela firman, berättar Jan.
Hans berättelse om företaget utmärker sig genom att han tidigt, tidigt anammade ny teknik och utförde tjänster där konkurrensen initialt var liten. Att plöja ned jordvärme började han med redan 1978.
– Det var ingen annan som trodde att det skulle gå att plöja ned slang i marken på en meters djup. Vi tillverkade maskinerna, som i början var väldigt prototypiska. Anläggningarna fungerade jättebra även om pumparna var dyra i inköp då.

Tidig med nya maskiner

Värmepumpar med berg- och jordvärme är alltjämt en viktig del för firman som varje dag har almanackan full med nya platser där nya anläggningar ska in. Fiberplogar köpte Jan 1982, samma år som han också köpte utställningsexemplaret av en maskin för grävfri dränering. En teknik som inte sågs med blida ögon av konservativa konkurrenter.
– Folk trodde inte på det för att de inte såg röret. Den styrdes med laser. Den första lasern köpte vi förresten 1976.
Jan berättar om år, maskiner, människor och projekt – allt sådant som både kommit och gått med varierande resultat. Vad som verkar vara en gemensam nämnare är hur lönsamt det varit att vara först med tekniken i branschen.

Hustrun räddade firman

– Fast vi har haft väldigt svåra stunder också. Vi har varit nära konkurs mer än en gång. Ett tag, i början av 90-talet, fick vi till och med låna till driften när några stora kunder gick i konkurs. Men Eja, min fru, låg på, förhandlade, ringde och hittade lösningar med banken som trodde på oss och vår verksamhet. Eja är verkligen jätteduktig.
Kärleken i rösten är inte att ta miste på, kärleken som började på en dans i Varola på skärtorsdagen 1963. Sedan dess har de levt och arbetat ihop. Han med maskinerna, hon med det växande kontoret. Idag går Jan fortfarande till jobbet sju dagar i veckan. Precis som sönerna, intygar svärdottern Sandra mellan kaffet och den ringande telefonen.

Ett sätt att leva

– Att ha ett familjeföretag är ett sätt att leva. Man växer in i det. Vi mammor måste vara drivna och klara oss själva. Det är inte tal om att ringa maken och be honom skjutsa barnen till träningen precis… Eja har dragit ett väldigt tungt lass. Det stämmer verkligen att bakom varje framgångsrik man står en stark kvinna, säger Sandra som, liksom maken Klas, kan alla historier om maskiner och händelser, trots att de inte var med när det begav sig.
– Jag tror inte att jag har arbetat mindre än tolv timmar en enda dag de senaste fem åren i alla fall. Men det är roligt, säger Klas och gestikulerar med armen mot den långa cykelbanan som leder från sjön i grannskapen, hela vägen till den mer välkända sjön i Hjo.
– Oj, vad vi grävde här. Och tusentals ton grus! Men fint blev det.

Generationsskifte bekymrar

Eja arbetar varje måndag för ”att hålla sig à jour med företaget” och kunna hoppa in när svärd.ttrarna Sandra och Anette behöver vara hemma med sjuka eller lovlediga barn, men är i övrigt pensionär som trivs med att umgås med vännerna. Vill hon träffa sin make för längre samtal får hon vackert följa med i bilen när Jan åker och tittar på kommande jobb om söndagarna.
– Då brukar vi äta på någon golfrestaurang längs vägen, säger Jan förnöjt om det trogna parets små dejter.
Med Ejas erfarenhet i ryggen har de båda svärdöttrarna datoriserat företaget som, sedan några år, till hälften ägs av de båda bröderna Lundblad. Även om barnbarnen fortfarande är så unga att de går i grundskolan, oroar sig Jan för företagets fortlevnad i nästa generation.
– Det bekymrar mig mest av allt; att alla barnbarnen inte är intresserade. Det blir svårt med nästa generationsskifte i företaget nu när det är så stort och finns så mycket pengar i det. Det vill till att hålla sams, säger Jan och skakar eftertänksamt på huvudet.

Inte tvinga barnen

Kanske måste företaget en dag då säljas, konstaterar han. Men Klas och Sandra är inte bekymrade över den tanken. Att driva ett familje

Inne i den röda stugan som utgör företagets huvudkontor, är det familjens kvinnor som styr.
Sandra Lundblad har fullt upp med administrationen, arbetsuppgifter som hon delar med svägerskan Anette och svärmodern Eja.

företag – att välja den livsstil som familjeföretaget kräver – är inget måste för barnbarnen.
– För oss är det viktigt att barnen får välja själva vad de vill studera och arbeta med. Vi är väldigt noga med att de inte tvingas in i företaget, säger Sandra.
– Ja, det är mycket troligt att företaget säljs. Men här och nu har vi väldigt bra relationer allihop. Jag och Per har aldrig några konflikter, inte med mamma och pappa heller. Sandra och Anette sköter kontoret tillsammans. Och jag känner för egen del att jag valt mitt yrke helt självständigt, konstaterar Klas.

Utveckling är en drivkraft

Som sin bror är han uppvuxen bakom spakarna.
– En gång kom du barfota till grävmaskinen. Stövlarna hade du trampat ned i leran så de var borta. Jag minns än idag var det var någonstans, säger Jan med det där glittret i ögonen när han ser på sin son.
– Och Per var med mig och täckdikade hela veckan då du föddes. Han fick vackert följa med. Någon barnomsorg hade vi inte. Och ni har alltid varit intresserade av maskinerna.
Jan har ägnat hela livet åt maskinerna, företaget, familjen – allt hänger samman. Att ”sluta” verkar inte vara en existerande tanke.
– Drivkraften är att investera, utveckla och göra så att företaget lever kvar. Man måste alltid ha beredskap. Mellan varven kommer lågkonjunkturen. Men just nu är det högkonjunktur. Inom överskådlig framtid kommer företaget att fortsätta växa okontrollerat, tror jag.

Smörjgrav. Den nya verkstaden är snart klar för drift. Men för Jan Lundblad höll det på att sluta illa när det nya var på gång; han föll handlöst ned i smörjgraven och bröt ryggen så illa att medarbetarna trodde att han omkommit. Men nu är han på benen och jobbar som vanligt igen.

Text & foto: Anna Hagnell

Grävfirma Jan Lundblad AB

• Företaget: Grävfirma Jan Lundblad AB som firar 55 år 2018. Familjeföretag med 32 antal anställda varav två heltid på den egna verkstaden. Arbetar enbart mot företagskunder.
• Var: Företaget ligger i Korsberga, utanför Hjo. Har stora fastigheter under expansion, totalt flera hektar mark för verksamheten.
• Vad: Brunnsborrning, styrd borrning, hammarborrning, rörtryckning, jordvärme, grävning, rivning, kabelförläggning, flisning, bergtäkter. Jan äger också andelar i vindkraft och har nyss avvecklat ett polskt företag.
• Vem: Företagets grundare Jan och hustrun Eja bor i Värsås. Sonen Per, 45, med hustrun Anette och två barn i Korsberga samt sonen Klas, 41, med hustrun Sandra och tre barn i Forsby. Alla vuxna arbetar i företaget. Jan äger 50 procent av företaget och sönerna delar på de andra 50.

Jan Lundblad om sin…

• Bästa investering: Att vara med tidigt, tidigt med ny teknik som exempelvis kabelplöjning och grävfri dränering
• Sämsta investering: Mångåriga projektet med att driva ett företag för dränering och borrning i Polen. ”All täckdikning upphörde i Sverige. Då var vi några som bildade ett företag i Polen. Men vi bara investerade hela tiden utan att det gav någon vinst. Det är svårt att driva företag utomlands.”

Lillebror visade sig duga mer än väl

 

– Jag är så väldigt glad att jag har de här unga killarna i företaget, säger Lars-Göran Svensson. Utan dem skulle jag inte klara mig. Fr v: William Dahlberg, Lars-Göran Svensson, Stig Svensson och Mikael Karlsson.

Lars-Göran Svensson har närmare 46 år i branschen. Yrkesvalet var storebrorsornas ”fel” – det var för att visa dem att han dög som han blev så skicklig. Tack vare det har han bland annat varit borrningsinstruktör i Kirunagruvan och precisionsborrat i Norge.

– Jag tänker jobba i tre år till, tills jag är 67, säger Lars-Göran Svensson. Sedan säljer jag och tar ledigt.

Lars-Göran Svensson är inte en person som framhäver sig själv och säger att han är duktig. Inte alls. Men det skymtar fram mellan orden i alla de historier han berättar från sitt långa yrkesliv. Numera driver han ABUB, AB Ullareds Brunnsborrning, som just har flyttat till den lilla orten Ätran, några mil in i landet från den halländska kustorten Varberg. Men egentligen ville han bli bonde som pappa. När pappa bestämt avrådde från det yrkesvalet tänkte Lars-Göran, Lasse kallad, bli elektriker i stället. Och han trivdes bra som elektrikerlärling. Ända tills han hade tagit körkort.
– Då märkte jag att den minimala lönen inte räckte till bränslet, säger han.

Ville visa bröderna att han kunde

Därför började han tjata på sina äldre bröder Ove och Stig att få jobba i deras brunnsborrningsföretag. De hade 1971 startat Sydsvensk Garantiborrning, med ett eget koncept: de tog tio kronor mer per meter, men garanterade kunderna vatten. Det var Ove som fick idén efter att ha mött en person som fått ett 60 meters hål borrat, men inget vatten.
– De fick massor av kunder. Men från början ville mina bröder inte ha med mig, de är nästan 20 år äldre än jag och tyckte att jag var för liten eller för klen.

Under 1970-talet åkte borrarna i Lars-Göran Svenssons bröders företag ut två och två med lastbil och husvagn och jobbade runt om i landet. De hade fullt upp att göra eftersom de gav garanti på att borrningen skulle leda till
att kunderna fick vatten.

När han väl fick jobba hos dem på prov slet han som ett djur för att visa att han dög. Det värsta han kunde tänka sig var att en kund skulle vara missnöjd och säga det till bröderna. Skickligt folk behövdes, orderböckerna var välfyllda och bröderna hade en väntelista som täckte in ett helt år. Så visst fick Lasse vara kvar.
Företaget köpte den ena begagnade amerikanska riggen efter den andra, monterade dit borrtorn, rotation och hiss och sände ut den på jobb. Lasse jobbade ihop med en nyanställd ett halvår innan han fick gå vidare, sätta ihop en ny maskin och ta med sig en ny kille att lära upp.
– Samtidigt tog jag mig an ytterligare en ny kille. Det var inte så svårt på den tiden, bara tre spakar att sköta. Då gällde det att sikta rätt

Men efter tio år sålde bröderna sitt företag, varpå Lasse började jobba på TGB, Tung Geoteknisk Borrning AB, i stället. Där fick han köra det mesta på marknaden förekommande maskiner. Han var även med och byggde om en oljerigg som skulle till England, där de hade särskilda krav. Ja, han blev utskickad på alla möjliga uppdrag.
– Och jag fick så småningom vara med i gänget som utvecklade metoder för schaktfri ledningsläggning, så kallad bananborrning, i samarbete med forskare på Chalmers, säger Lars-Göran Svensson. Vi gick ner med borren och styrde det under åar, vägar och liknande. Den största bananborrningen vi gjorde var under Nordre Älv i Kungälv, 480 meter.
I samband med att LKAB omorganiserade i Kirunagruvan hyrdes TGB in som underentreprenör och Lars-Göran Svensson skickades upp för att lära personal att borra raka hål.
– De skulle borra 100–110 meter i ett svep och spränga allt på en gång i stället för att, som tidigare, borra tio meter i taget och spränga varje natt. Förutsättningen för att detta skulle fungera var att hålen hade max en procent avvikelse. Det var väldigt svårt.
Han har också arbetat ett antal år i Norge med genomborrning, där det borras från exempelvis en bostadstomt 30–50 meter genom ett berg rakt mot en specifik punkt där vatten, el, tele och liknande finns. Då gällde det att sikta rätt, och erfarenheterna från mätningar, styrning och vilken utrustning som fanns kom väl till pass.

Bästa reklamen är att kunderna är nöjda

Så småningom vaknade intresset för att starta eget och jobba närmare hemmet och familjen. Sagt och gjort, 2004 köpte Lars-Göran Svensson en maskin och startade ABUB, AB Ullareds Brunnsborrning. Strax började folk att ringa.
– Många kände till mig, och det borrades väldigt mycket för geoenergi just då, så jag fick genast massor med jobb.
Han har aldrig lagt några pengar på marknadsföring, utan tänker i stället att nöjda kunder leder till fler jobb.
– Det finns inget som sprider sig så snabbt som när en kund är missnöjd. Därför har jag lagt mitt krut på att göra lite extra så att kunden inte har minsta anledning att bli missnöjd. Jag borrar alltid vattenbrunnar 5,5 tum och med en garanti på minst 3 000 liter vatten per dygn.

Lars-Göran Svensson har tidigare gjort det mesta och till exempel själv lagat sina maskiner när det har varit möjligt. Men den nya riggen är nog William Dahlberg den enda på företaget som kan hantera fullt ut.

Han arbetade länge ensam i sitt företag, förutom att brodern Stig Svensson ryckte in vid behov. Men för tre år sedan anställde han William Dahlberg, som är en baddare på att köra den nyinköpta riggen. Och ett år senare anställde han Mikael Karlsson, som har lastbilskörkort och har kört spolbil.
– Jag är så himla glad att jag har de här killarna! Folk ringer ofta och säger ”sickna goa killar du har, dem ska du vara rädd om”. Och det är jag. Det senaste året har varit ganska tungt med sjukdom i familjen, samtidigt som vi måste leta ny lokal till företaget. Men tack vare killarna har det funkat bra ändå och jobben har rullat in.

Tror på en ljus framtid för företaget

Numera består uppdragen av ungefär lika delar energiborrning och vattenborrning.
– Men vi har också andra uppdrag. Vi har haft ett par, i våra ögon, stora uppdrag med förankringshål och undersökningshål. Egentligen skulle vi nog kunna anställa någon till, men jag vill ta det lite vackert.
Lars-Göran Svensson tänker bli pensionär på heltid om tre år och då ska ABUB säljas. Han tror att köparen kommer att gå en ljus framtid till mötes.
– Det finns många nya områden för den här typen av utrustning, samtidigt som jag tror att trenden med nybyggnation här på landet kommer att hålla i sig, säger han. Så jag tror det kommer att finnas väldigt gott om jobb framöver. En annan sak som är bra är att samarbetet mellan olika borrare är så gott nu. Förut betraktade många varandra som konkurrenter, men nu hjälps folk åt, lånar ut utrustning till varandra och så. Det gillar jag!

Text & foto: Lena M Fredriksson

FAKTA
ABUB, AB Ullareds Brunnsborrning

• Startade: 2004
• Ägare: Lars-Göran Svensson
• Anställda: borrarna William Dahlberg och Mikael Karlsson
• Plats: Ätran, några mil öster om Varberg i Halland
• Utrustning: En Welldrill 3062, en Nemec 407 och en kompressor Atlas Copco Y35
• Devis: Kunden ska vara nöjd!

Lars-Göran Svensson på ett av sina första uppdrag i storebrödernas företag. Som synes var det viktigare att bli solbränd än att ha skyddsutrustning vid arbetet.

FAKTA
Lars-Göran Svensson

• Ägare till ABUB.
• Gift med Susanne Hillar. Två döttrar, Linn och Johanna.
• Började i brödernas företag Sydsvensk Garantiborrning 1972.
• Arbetade på TGB 1982–1992, med uppdrag på många platser, bland annat för att lära personer i Kirunagruvan att borra rakt.
• Arbetade 1993–2004 i Norge, åt Vestnorsk Brunnborning, där han bland annat precisionsborrade.