Problemlösning förgyller vardagen på Bredareds

960 gånger per dag lyfter Klas Samuelsson (t h) borrstänger när Sonicborren vibrerar fram borrkärnor på bortåt 62 meter. Men idag lyfter både Klas och Per Särnmark när det ska bli ny vattenbrunn i Rångedala.

Det är roligare när det krånglar, tycker Klas Samuelsson, tredje generationens brunnsborrare på Bredareds Brunnsborrning.

Idag är en rolig dag.

PANG säger det när proppen släpper inne i maskinen och kompressorn protesterar.

– Det var nog en slang som exploderade, gissar en man i den nyfikna skara som samlats på gårdstunet utanför den röda stugan vid Rångedala hembygdsförening.

Klas och kollegan Per Särnmark får plocka fram slägga och de stora nycklarna för att justera anordningen. De har bara hunnit sex meter ned i backen och det tar ett tag innan de får allt på plats igen. Så stänger de av och ser nästan lite generade ut när de fulla med små, grå prickar av lerigt vatten går åt sidan för att prata.

– Jag som skulle vara ren idag, flinar Klas åt kameran, men han är förberedd för det mesta och snart har den smutsiga tröjan fått fungera som handduk och en renare version kommit på.

Någon explosion var det förstås inte tal om, mer en vanlig dag på jobbet. Både Klas och Per tycker att det roligaste med arbetet är det där som kräver improvisation och kreativ problemlösning.

Per Särnmark har bara varit på firman i ett halvår, men han och Klas har känt varandra sedan barnsben.

Som far och farfar

Per har jobbat ett halvår i firman medan ägaren Klas gjorde som far och farfar och började borra brunnar så fort som möjligt, med något som enbart kan beskrivas som iver. Pappa Kurt slutade skolan så snart det bara gick, för att få jobba i sin pappa Yngves firma. Klas hann testa lite annat efter gymnasiet men det var ändå brunnsborrningen som vann.

– Det är ju ett så omväxlande jobb. Även om det är samma moment är det olika kunder, olika trädgårdar. Och nya problem varje dag, säger Klas med ett av sina många leenden.

– Ja, vi gillar problemlösning. Idag körde vi fast med kronan men här är lätt att arbeta i övrigt, säger Per med en nick mot gårdstunet.

– Andra gånger får vi knappt fram riggen ens. Allt handlar om att lösa uppgifterna i stunden.

Svarar på nyfikna frågor

Det regnar småspik ute och vi sitter i ett uthus där så småningom den nya hydroforen till den nyborrade vattenbrunnen ska installeras. Strax kommer ett par som haft med sig fällstolar och kaffetermos när de tittade på brunnsborrarnas arbete.

– När vi borrade brunn fick de inte vatten förrän vid 120 meter. Hur ska det bli här, undrar de.

Klas och Per svarar tålmodigt på frågorna som upprepas varje dag, med samma goda jämnmod och varma leende.

– Det är inte en borrning utan att folk kommer och tittar och byter några ord.

Kanske är det de stora maskinerna, kraften och det djupt mänskliga i att söka vatten, funderar vi, som lockar åskådarna. Men Klas tror att det mest är för en äldre generation som brunnsborrarjobbet kunnat vara en dröm. De unga gillar inte smutsen, vädret och grovarbetet, gissar han. För den digitala generationen är brunnsborrning inget framtidsarbete.

– Men vattenbrunnar kommer alltid att behövas. För energiborrningens del kommer marknaden däremot att ändras snart. Även om vi i vårt företag inte märkt av det än. Alltså, i princip görs ju färre och färre hål för bergvärme för privatkunder. Men för oss har det inte minskat. Konstigt nog.

Störst i trakten

Bredareds brunnsborrning har sitt huvudkontor på Samuelssons släktgård Sköttning utanför Borås och arbetar inom ett femmilsområde med traditionell borrning. Idag är de störst i trakten, med två maskiner. För 15 år sedan var de ett av fyra företag där de största konkurrenterna hade fem, sex maskiner.

– Bergvärme för villakunder börjar ju bli färdiggjort. Men jag tror att geo-energin har en framtid när man talar om bergvärme för större geoenergianläggningar. Sedan skulle även ny teknik för exempelvis vägvärme innebära ett stort uppsving för branschen.

Med Sonic Geodrill kan man ta upp ostörda borrkärnor för analys.

En resa med Sonic

Ett biföretag till den traditionella borrningen är Sonic Geo Drill, där hela borrkärnor tas upp med vibrerande teknik. Kärnorna använd sedan för geologisk analys och undersökning av förorenad mark. Här har Klas företag länge varit ensamt i Sverige. Förra året var första gången maskinen var fullbelagd.

– Det har varit en lång uppförsbacke för att få igång marknaden. Det är så när man är först med ny teknik. Det krävs mycket arbete för att få igång efterfrågan.

Sonicborren har en vibrerande enhet som kan plocka upp intakta borrkärnor av jord, lera och grus ned till 62 meters djup. Här har företaget kunder, huvudsakligen åt myndigheter, från sydligaste Skåne till nordligaste Norrland.

Att den nya verksamheten ligger Klas varmt om hjärtat är inte att ta miste på. Att våga satsa på det nya var hans och pappa Kurts gemensamma ”baby”. När Kurt gick ur tiden 2009, bara 58 år gammal, valde Klas ändå att gå vidare på egen hand.

– Det var vår idé, som vi utvecklade tillsammans. Det är klart att jag saknar honom på en massa olika sätt. Sedan hade det gjort en stor skillnad för företaget om han hade varit kvar.

Far och son snackade jobb vare sig de var på jobbet eller ej. Idag arbetar ofta Klas tillsammans med sin bror Henrik som är rörläggare. De anställda är grannar och vänner sedan länge. Nu senast är det Per som tillkommit. De båda har jagat tillsammans ”sen Klas knappt kunde gå” och jobbförslaget framförde Klas från semesterstugan medan Per dukade inför den årliga grabbmiddagen. När nu hustru Maria går in i företaget för att arbeta med både administration och tekniskt planarbete är cirkeln sluten. Varför prata om något annat än borrning, när det ändå är på allas läppar?

Klas Samuelsson är tredje generationens brunnsborrare på Bredareds Brunnsborrning.

Bredareds Brunnsborrning

Bredareds Brunnsborrning är beläget på gården Sköttning, Bredared, utanför Borås.

Startat av farfar Yngve 1952 (med egen maskin sedan 1956). Yngve dog 1999, pappa Kurt som tagit över dog redan 2009, 58 år gammal. Idag har företaget sex medarbetare och leds av Klas Samuelsson.

Verksamhet: Brunnsborrning och underhåll av vattenbrunnar, energiborrning, stenspräckning samt borrning med Sonic som tar borrkärnor.

Klas om Geotec och Avanti:

”Det blir jättebra för kunderna med en enad branschorganisation när de söker kvalitet. Två organisationer skapar tvetydighet. Jag tror mycket på sammanslagningen.”

Text och foto: Anna Hagnell

Bergfast genuin kunskap, djup värme och toppjobb

Klockan är halv nio och det håller så sakteliga på att ljusna. Ute biter det i kinder och näsa men inne i det ljusgröna huset värmer det gott. Här går man runt i strumplästen och allt eftersom droppar personal in för en kopp kaffe, en macka och lite snack kring olika uppdrag – det blir fler och fler skor innanför ytterdörren.

Nye ägaren Rickard Zetterholm med vd Stefan Eriksson i bakgrunden.

Vi är i Hökbäck i Lit. För de som inte vet, är det få som skulle tro att den moderna villan uppe i backen är ett kontor och det för en borrfirma. Här huserar Brunnsborrarna i Östersund AB och trots namnet befinner vi oss ett par mil utanför den jämtländska staden, alldeles vid Indalsälven.
– Vi håller på att föra över all verksamhet från Brunnsborrarna Ederwall och Eriksson AB till det nya företaget Brunnsborrarna i Östersund AB men fysiskt ligger kontor, verkstad och lager kvar här i Lit och det kommer det att göra framöver också, berättar Stefan Eriksson, vd och styrelseordförande.
De har valt att inte skynda på processen. Det är stora tillgångar som de nya ägarna ska få en rimlig möjlighet att förvärva och man vill behålla en kontinuitet i företaget så att uppdragen kan löpa på som vanligt och så att de nya ägarna, Rickard Zetterholm och Ronnie Hoflén som tidigare varit anställda, succesivt kan sätta sig in i allt och komma in i sina roller.

Erfarenhet

Stefan, och även hans bror Urban, har klivit av ifrån all den dagliga verksamheten och är numera rådgivare och de har en del erfarenhet att förmedla. Deras far, Anton Eriksson, var med och bildade företaget 1944. Det har alltså 74 år på nacken och Stefan själv började arbeta i firman 1976 och Urban 1966. Det finns ett gediget arkiv och många möten har skett med kunder och borrare. Under åren har utvecklingen inom branschen gått stadigt framåt.
– I våra rapportböcker står det att en av företagets första anställda, Pelle Jonsson, på 40-talet borrade 1 000 meter på ett år – ett rekord ingen kunde slå i Norrland. I dag borrar man 1 000 meter på en vecka, berättar Stefan med ett leende.

Här har Brunnsborrarna i Östersund sitt kontor.

Leenden möter man många på kontoret. Här i huset är det inte bara ombonad värme, det finns en gemytlighet som spiller över på kunder och besökare. Kanske är det en av anledningarna att flera jobbat här 15-20 år och att Brunnsborrarna i Östersund AB är den största borrfirman i Jämtland.
– Jag skulle tro att 60-70 procent av jobben kommer via rörfirmor, tio procent från kommuner och resten är privatpersoner som anlitar oss. Vi har jämn beläggning sommar som vintertid och det ser ut att fortsätta på ungefär samma sätt och i samma omfattning framöver.

Toppjobb

I en region med mycket vildmark och fjäll blir det emellanåt annorlunda, spännande uppdrag som kräver speciallösningar för att frakta både manskap och utrustning på plats. Under åren har Brunnsborrarna i Östersund AB utfört borrningar åt Åreliftarna och på flera av Svenska Turistföreningens fjällstationer, där man använt sig av både flyg och allehanda terrängfordon.
Rickard Zetterholm har kommit in i köket och berättar om ett annat toppjobb som nyligen utfördes i Fjällnäs, Härjedalen.
– En vattenborrning till en restaurang högt uppe på fjället, tre kilometer från avlastningsplatsen. Normalt är det bra att göra de här jobben med bärighet på snö men i det här fallet kom vi lite utanför den uppgjorda transportleden och körde fast. Efter en hel del trixande ordnade det sig och vi tog oss fram till borrplatsen. Det blir en del utmaningar men det är helt klart värt det. Fantastiska arbetsmiljöer och nöjda kunder som i det här fallet bjöd på mat i restaurangen!
– Och här har vi en av rookiesarna som bara har tre år på stället, skrattar kollegorna när Martin Eriksson kommer in och slår sig ned vid bordet.

Martin Eriksson, kund- och säljansvarig.

Martin, ansvarig för offerter, sälj och kundbesök, är lite trött efter att ha kört bil i snöglopp hela natten från Sandviken. Sonens lag tog sig till final i en fotbollscup. Samtalet glider över på fotboll och ÖFKs framgångar och den Brunnsborrarcup som företaget anordnade och sponsrade förra året. Åtta lag med spelare födda 02-03 från bland annat Dorotea, Åre och Funäsdalen möttes i Häggenås – fyra mil norr om Östersund.

Gemenskap

Birgitta Nordell har snart jobbat 20 år på kontoret hos Brunnsborrarna i Östersund AB.

Under de morgontimmar vi besöker företaget är det många som kommer och går men eftersom man har jobb utspridda med mer är femton mils radie från Östersund är det sällan alla i företaget är på plats samtidigt. De flesta befinner sig också i en ålder med familj och små barn så föräldraledigheter och vård av sjuka barn kommer emellan.
– Men alla är inne var eller varannan vecka och eftersom de jobbat så länge tillsammans fungerar det jättebra med kontakt via telefon. Sedan träffas vi ju alla när det är kurser och säkerhetsgenomgångar, säger Birgitta Nordell, som jobbar inne på kontoret.
Hon funderar en stund och så utbrister hon.
– Jamen i vår är det är ju faktiskt 20 års sedan jag började – roligt, då har vi en anledning att samlas till fest!
Och roligt verkar man ha på Brunnsborrarna i Östersund AB – med kunder, jobb och med varandra.

Text: Katarina Ryckenberg, R-Write Foto: Gertrud Bertilsdotter Reineke

Fakta: Brunnsborrarna i Östersund AB

• Bildades: 1944
• Kontor: Hökbäck, Lit, två mil utanför Östersund.
• Verksamhetsområde: Hela Jämtland och Härjedalen.
• Anställda: Åtta, alla på heltid.
• Ägare: Rickard Zetterholm och RonnieHoflén.
• Uppdrag: Vatten-, energi-och entreprenadborrningar samt installationer av pumpar och vattenfilter. Jämn beläggning sommar som vintertid.

Vid ett tillfälle körde borriggen fast i snön.

 

I höstas behövde Sveriges högst belägna fjällstation Blåhammaren, 1086 meter över havet, servicehjälp med vattnet. Vädret var inte det bästa och efter ett dygns väntan kunde helikoptern lyfta med en tekniker ombord.

En teknikpionjär som fortsätter se möjligheter

Ny teknik har varit drivkraften för företaget genom årtiondena. Grävfirma Jan Lundblad expanderar mer än någonsin. Både sett till anställda, verksamhet och kvadratmeter.

Strax innan de sista vägkrökarna leder ned mot den blånande Vättern och charmerande Hjo, ligger Korsberga och navet för Grävfirma Jan Lundblad. I den lilla röda stugan, tvärs över parkeringen vid gamla verkstaden, är kontoret inhyst. Sandra, som är gift med Klas, en av Jan Lundblads två söner, huserar bland pärmar och datorer och fixar kaffe till den hembakade citronkakan som står uppdukad på köksbordet.

Jan Lundblad.

Klas kommer in i värmen, med piggt röda kinder efter ett arbetspass ute i höstrusket med sin ständige parhäst Mattias. Pappa Jan – som aldrig kallas Janne – har varit en stund i sitt arbetsrum. De andra suckar och skakar på huvudet åt alla pärmar och pappershögar. Men företagets ständige motor Jan ler mest lite åt saken.

Jobb sju dagar i veckan

Vid 72 jobbar han fortfarande sju dagar i veckan medan hustrun Eja numera delvis är pensionär efter många år av heltidsarbete i firman. Varken pappersarbete eller kontorsstädning är längre det som lockar Jan mest. Ny teknik och nya metoder däremot – då blir han ivrig!
– Vi har mnga fötter att stå på. Det är därför företaget går så väldigt bra idag. Slutar man investera blir företaget inte gammalt. Man måste fortsätta hela tiden. Och vara en sådan som vågar chansa, säger Jan så det glittrar i .gonen.

Mycket på gång

Energigivande. En vanlig tisdag i Hjo finns det utrymme för en stunds glad samvaro vid kaxlådan, när Klas Lundblad besöker Anders Pettersson och Linus Gustavsson, som är flitiga energiborrare.

Förra året var första gången han tog ut ett vinstkapital för egen del, ur företaget. Men där sönerna sätter guldkant på tillvaron med någon solresa emellanåt, valde Jan att lägga sin del på expansion av firmans byggnader…
– Jag började med den här lilla verkstaden som jag köpte för 15 000 kronor på 60-talet. Nu håller vi på att bygga fastigheter på totalt 4 500 kvadratmeter. Plus de andra ytorna, visar Jan när han och Klas tar bilen runt området för att visa vad som är på gång.
Ny verkstad, varmgarage, tjusiga personalutrymmen och lager håller på att färdigställas samtidigt som gårdsplanen vuxit långt förbi skogen som stod här för bara några år sedan. Nu vill företaget gjuta en enorm platta för bland annat flisupplag, som är ett av alla de sidospår som kommit till som en av alla de där ”fötterna” som företaget vilar på.

Tog över 1971

Det hela tog sin början när Jans pappa tillsammans med en granne skaffade en traktorgrävare till gården och det blev Jan som styrde spakarna.
– Sedan började jag gräva 1963. Då täckdikade vi för hela slanten. Tänk, idag är det straffbart att lägga igen marker som vi dikade på den tiden. 1971 köpte vi en runtomsvängande grävare på band. Det tyckte min kompanjon innebar för stora risker så då tog jag över hela firman, berättar Jan.
Hans berättelse om företaget utmärker sig genom att han tidigt, tidigt anammade ny teknik och utförde tjänster där konkurrensen initialt var liten. Att plöja ned jordvärme började han med redan 1978.
– Det var ingen annan som trodde att det skulle gå att plöja ned slang i marken på en meters djup. Vi tillverkade maskinerna, som i början var väldigt prototypiska. Anläggningarna fungerade jättebra även om pumparna var dyra i inköp då.

Tidig med nya maskiner

Värmepumpar med berg- och jordvärme är alltjämt en viktig del för firman som varje dag har almanackan full med nya platser där nya anläggningar ska in. Fiberplogar köpte Jan 1982, samma år som han också köpte utställningsexemplaret av en maskin för grävfri dränering. En teknik som inte sågs med blida ögon av konservativa konkurrenter.
– Folk trodde inte på det för att de inte såg röret. Den styrdes med laser. Den första lasern köpte vi förresten 1976.
Jan berättar om år, maskiner, människor och projekt – allt sådant som både kommit och gått med varierande resultat. Vad som verkar vara en gemensam nämnare är hur lönsamt det varit att vara först med tekniken i branschen.

Hustrun räddade firman

– Fast vi har haft väldigt svåra stunder också. Vi har varit nära konkurs mer än en gång. Ett tag, i början av 90-talet, fick vi till och med låna till driften när några stora kunder gick i konkurs. Men Eja, min fru, låg på, förhandlade, ringde och hittade lösningar med banken som trodde på oss och vår verksamhet. Eja är verkligen jätteduktig.
Kärleken i rösten är inte att ta miste på, kärleken som började på en dans i Varola på skärtorsdagen 1963. Sedan dess har de levt och arbetat ihop. Han med maskinerna, hon med det växande kontoret. Idag går Jan fortfarande till jobbet sju dagar i veckan. Precis som sönerna, intygar svärdottern Sandra mellan kaffet och den ringande telefonen.

Ett sätt att leva

– Att ha ett familjeföretag är ett sätt att leva. Man växer in i det. Vi mammor måste vara drivna och klara oss själva. Det är inte tal om att ringa maken och be honom skjutsa barnen till träningen precis… Eja har dragit ett väldigt tungt lass. Det stämmer verkligen att bakom varje framgångsrik man står en stark kvinna, säger Sandra som, liksom maken Klas, kan alla historier om maskiner och händelser, trots att de inte var med när det begav sig.
– Jag tror inte att jag har arbetat mindre än tolv timmar en enda dag de senaste fem åren i alla fall. Men det är roligt, säger Klas och gestikulerar med armen mot den långa cykelbanan som leder från sjön i grannskapen, hela vägen till den mer välkända sjön i Hjo.
– Oj, vad vi grävde här. Och tusentals ton grus! Men fint blev det.

Generationsskifte bekymrar

Eja arbetar varje måndag för ”att hålla sig à jour med företaget” och kunna hoppa in när svärd.ttrarna Sandra och Anette behöver vara hemma med sjuka eller lovlediga barn, men är i övrigt pensionär som trivs med att umgås med vännerna. Vill hon träffa sin make för längre samtal får hon vackert följa med i bilen när Jan åker och tittar på kommande jobb om söndagarna.
– Då brukar vi äta på någon golfrestaurang längs vägen, säger Jan förnöjt om det trogna parets små dejter.
Med Ejas erfarenhet i ryggen har de båda svärdöttrarna datoriserat företaget som, sedan några år, till hälften ägs av de båda bröderna Lundblad. Även om barnbarnen fortfarande är så unga att de går i grundskolan, oroar sig Jan för företagets fortlevnad i nästa generation.
– Det bekymrar mig mest av allt; att alla barnbarnen inte är intresserade. Det blir svårt med nästa generationsskifte i företaget nu när det är så stort och finns så mycket pengar i det. Det vill till att hålla sams, säger Jan och skakar eftertänksamt på huvudet.

Inte tvinga barnen

Kanske måste företaget en dag då säljas, konstaterar han. Men Klas och Sandra är inte bekymrade över den tanken. Att driva ett familje

Inne i den röda stugan som utgör företagets huvudkontor, är det familjens kvinnor som styr.
Sandra Lundblad har fullt upp med administrationen, arbetsuppgifter som hon delar med svägerskan Anette och svärmodern Eja.

företag – att välja den livsstil som familjeföretaget kräver – är inget måste för barnbarnen.
– För oss är det viktigt att barnen får välja själva vad de vill studera och arbeta med. Vi är väldigt noga med att de inte tvingas in i företaget, säger Sandra.
– Ja, det är mycket troligt att företaget säljs. Men här och nu har vi väldigt bra relationer allihop. Jag och Per har aldrig några konflikter, inte med mamma och pappa heller. Sandra och Anette sköter kontoret tillsammans. Och jag känner för egen del att jag valt mitt yrke helt självständigt, konstaterar Klas.

Utveckling är en drivkraft

Som sin bror är han uppvuxen bakom spakarna.
– En gång kom du barfota till grävmaskinen. Stövlarna hade du trampat ned i leran så de var borta. Jag minns än idag var det var någonstans, säger Jan med det där glittret i ögonen när han ser på sin son.
– Och Per var med mig och täckdikade hela veckan då du föddes. Han fick vackert följa med. Någon barnomsorg hade vi inte. Och ni har alltid varit intresserade av maskinerna.
Jan har ägnat hela livet åt maskinerna, företaget, familjen – allt hänger samman. Att ”sluta” verkar inte vara en existerande tanke.
– Drivkraften är att investera, utveckla och göra så att företaget lever kvar. Man måste alltid ha beredskap. Mellan varven kommer lågkonjunkturen. Men just nu är det högkonjunktur. Inom överskådlig framtid kommer företaget att fortsätta växa okontrollerat, tror jag.

Smörjgrav. Den nya verkstaden är snart klar för drift. Men för Jan Lundblad höll det på att sluta illa när det nya var på gång; han föll handlöst ned i smörjgraven och bröt ryggen så illa att medarbetarna trodde att han omkommit. Men nu är han på benen och jobbar som vanligt igen.

Text & foto: Anna Hagnell

Grävfirma Jan Lundblad AB

• Företaget: Grävfirma Jan Lundblad AB som firar 55 år 2018. Familjeföretag med 32 antal anställda varav två heltid på den egna verkstaden. Arbetar enbart mot företagskunder.
• Var: Företaget ligger i Korsberga, utanför Hjo. Har stora fastigheter under expansion, totalt flera hektar mark för verksamheten.
• Vad: Brunnsborrning, styrd borrning, hammarborrning, rörtryckning, jordvärme, grävning, rivning, kabelförläggning, flisning, bergtäkter. Jan äger också andelar i vindkraft och har nyss avvecklat ett polskt företag.
• Vem: Företagets grundare Jan och hustrun Eja bor i Värsås. Sonen Per, 45, med hustrun Anette och två barn i Korsberga samt sonen Klas, 41, med hustrun Sandra och tre barn i Forsby. Alla vuxna arbetar i företaget. Jan äger 50 procent av företaget och sönerna delar på de andra 50.

Jan Lundblad om sin…

• Bästa investering: Att vara med tidigt, tidigt med ny teknik som exempelvis kabelplöjning och grävfri dränering
• Sämsta investering: Mångåriga projektet med att driva ett företag för dränering och borrning i Polen. ”All täckdikning upphörde i Sverige. Då var vi några som bildade ett företag i Polen. Men vi bara investerade hela tiden utan att det gav någon vinst. Det är svårt att driva företag utomlands.”

Lillebror visade sig duga mer än väl

 

– Jag är så väldigt glad att jag har de här unga killarna i företaget, säger Lars-Göran Svensson. Utan dem skulle jag inte klara mig. Fr v: William Dahlberg, Lars-Göran Svensson, Stig Svensson och Mikael Karlsson.

Lars-Göran Svensson har närmare 46 år i branschen. Yrkesvalet var storebrorsornas ”fel” – det var för att visa dem att han dög som han blev så skicklig. Tack vare det har han bland annat varit borrningsinstruktör i Kirunagruvan och precisionsborrat i Norge.

– Jag tänker jobba i tre år till, tills jag är 67, säger Lars-Göran Svensson. Sedan säljer jag och tar ledigt.

Lars-Göran Svensson är inte en person som framhäver sig själv och säger att han är duktig. Inte alls. Men det skymtar fram mellan orden i alla de historier han berättar från sitt långa yrkesliv. Numera driver han ABUB, AB Ullareds Brunnsborrning, som just har flyttat till den lilla orten Ätran, några mil in i landet från den halländska kustorten Varberg. Men egentligen ville han bli bonde som pappa. När pappa bestämt avrådde från det yrkesvalet tänkte Lars-Göran, Lasse kallad, bli elektriker i stället. Och han trivdes bra som elektrikerlärling. Ända tills han hade tagit körkort.
– Då märkte jag att den minimala lönen inte räckte till bränslet, säger han.

Ville visa bröderna att han kunde

Därför började han tjata på sina äldre bröder Ove och Stig att få jobba i deras brunnsborrningsföretag. De hade 1971 startat Sydsvensk Garantiborrning, med ett eget koncept: de tog tio kronor mer per meter, men garanterade kunderna vatten. Det var Ove som fick idén efter att ha mött en person som fått ett 60 meters hål borrat, men inget vatten.
– De fick massor av kunder. Men från början ville mina bröder inte ha med mig, de är nästan 20 år äldre än jag och tyckte att jag var för liten eller för klen.

Under 1970-talet åkte borrarna i Lars-Göran Svenssons bröders företag ut två och två med lastbil och husvagn och jobbade runt om i landet. De hade fullt upp att göra eftersom de gav garanti på att borrningen skulle leda till
att kunderna fick vatten.

När han väl fick jobba hos dem på prov slet han som ett djur för att visa att han dög. Det värsta han kunde tänka sig var att en kund skulle vara missnöjd och säga det till bröderna. Skickligt folk behövdes, orderböckerna var välfyllda och bröderna hade en väntelista som täckte in ett helt år. Så visst fick Lasse vara kvar.
Företaget köpte den ena begagnade amerikanska riggen efter den andra, monterade dit borrtorn, rotation och hiss och sände ut den på jobb. Lasse jobbade ihop med en nyanställd ett halvår innan han fick gå vidare, sätta ihop en ny maskin och ta med sig en ny kille att lära upp.
– Samtidigt tog jag mig an ytterligare en ny kille. Det var inte så svårt på den tiden, bara tre spakar att sköta. Då gällde det att sikta rätt

Men efter tio år sålde bröderna sitt företag, varpå Lasse började jobba på TGB, Tung Geoteknisk Borrning AB, i stället. Där fick han köra det mesta på marknaden förekommande maskiner. Han var även med och byggde om en oljerigg som skulle till England, där de hade särskilda krav. Ja, han blev utskickad på alla möjliga uppdrag.
– Och jag fick så småningom vara med i gänget som utvecklade metoder för schaktfri ledningsläggning, så kallad bananborrning, i samarbete med forskare på Chalmers, säger Lars-Göran Svensson. Vi gick ner med borren och styrde det under åar, vägar och liknande. Den största bananborrningen vi gjorde var under Nordre Älv i Kungälv, 480 meter.
I samband med att LKAB omorganiserade i Kirunagruvan hyrdes TGB in som underentreprenör och Lars-Göran Svensson skickades upp för att lära personal att borra raka hål.
– De skulle borra 100–110 meter i ett svep och spränga allt på en gång i stället för att, som tidigare, borra tio meter i taget och spränga varje natt. Förutsättningen för att detta skulle fungera var att hålen hade max en procent avvikelse. Det var väldigt svårt.
Han har också arbetat ett antal år i Norge med genomborrning, där det borras från exempelvis en bostadstomt 30–50 meter genom ett berg rakt mot en specifik punkt där vatten, el, tele och liknande finns. Då gällde det att sikta rätt, och erfarenheterna från mätningar, styrning och vilken utrustning som fanns kom väl till pass.

Bästa reklamen är att kunderna är nöjda

Så småningom vaknade intresset för att starta eget och jobba närmare hemmet och familjen. Sagt och gjort, 2004 köpte Lars-Göran Svensson en maskin och startade ABUB, AB Ullareds Brunnsborrning. Strax började folk att ringa.
– Många kände till mig, och det borrades väldigt mycket för geoenergi just då, så jag fick genast massor med jobb.
Han har aldrig lagt några pengar på marknadsföring, utan tänker i stället att nöjda kunder leder till fler jobb.
– Det finns inget som sprider sig så snabbt som när en kund är missnöjd. Därför har jag lagt mitt krut på att göra lite extra så att kunden inte har minsta anledning att bli missnöjd. Jag borrar alltid vattenbrunnar 5,5 tum och med en garanti på minst 3 000 liter vatten per dygn.

Lars-Göran Svensson har tidigare gjort det mesta och till exempel själv lagat sina maskiner när det har varit möjligt. Men den nya riggen är nog William Dahlberg den enda på företaget som kan hantera fullt ut.

Han arbetade länge ensam i sitt företag, förutom att brodern Stig Svensson ryckte in vid behov. Men för tre år sedan anställde han William Dahlberg, som är en baddare på att köra den nyinköpta riggen. Och ett år senare anställde han Mikael Karlsson, som har lastbilskörkort och har kört spolbil.
– Jag är så himla glad att jag har de här killarna! Folk ringer ofta och säger ”sickna goa killar du har, dem ska du vara rädd om”. Och det är jag. Det senaste året har varit ganska tungt med sjukdom i familjen, samtidigt som vi måste leta ny lokal till företaget. Men tack vare killarna har det funkat bra ändå och jobben har rullat in.

Tror på en ljus framtid för företaget

Numera består uppdragen av ungefär lika delar energiborrning och vattenborrning.
– Men vi har också andra uppdrag. Vi har haft ett par, i våra ögon, stora uppdrag med förankringshål och undersökningshål. Egentligen skulle vi nog kunna anställa någon till, men jag vill ta det lite vackert.
Lars-Göran Svensson tänker bli pensionär på heltid om tre år och då ska ABUB säljas. Han tror att köparen kommer att gå en ljus framtid till mötes.
– Det finns många nya områden för den här typen av utrustning, samtidigt som jag tror att trenden med nybyggnation här på landet kommer att hålla i sig, säger han. Så jag tror det kommer att finnas väldigt gott om jobb framöver. En annan sak som är bra är att samarbetet mellan olika borrare är så gott nu. Förut betraktade många varandra som konkurrenter, men nu hjälps folk åt, lånar ut utrustning till varandra och så. Det gillar jag!

Text & foto: Lena M Fredriksson

FAKTA
ABUB, AB Ullareds Brunnsborrning

• Startade: 2004
• Ägare: Lars-Göran Svensson
• Anställda: borrarna William Dahlberg och Mikael Karlsson
• Plats: Ätran, några mil öster om Varberg i Halland
• Utrustning: En Welldrill 3062, en Nemec 407 och en kompressor Atlas Copco Y35
• Devis: Kunden ska vara nöjd!

Lars-Göran Svensson på ett av sina första uppdrag i storebrödernas företag. Som synes var det viktigare att bli solbränd än att ha skyddsutrustning vid arbetet.

FAKTA
Lars-Göran Svensson

• Ägare till ABUB.
• Gift med Susanne Hillar. Två döttrar, Linn och Johanna.
• Började i brödernas företag Sydsvensk Garantiborrning 1972.
• Arbetade på TGB 1982–1992, med uppdrag på många platser, bland annat för att lära personer i Kirunagruvan att borra rakt.
• Arbetade 1993–2004 i Norge, åt Vestnorsk Brunnborning, där han bland annat precisionsborrade.

Per-Åke på Inpro flyger högt över Åland

I snart 40 år har Per-Åke Pettersson drivit Inpro AB, ett av två Geotec-företag på Åland. Nu gör han sitt bästa för att få sonen Jonas att ta över, för själv vill han ägna mer tid åt sin fritid. Men sluta helt – det vill han inte.

– Vad skulle jag göra då?

Långt österut på Åland, längs med slingriga grusvägar, ligger Per-Åke Petterssons bostad. Gräsmattan sluttar rakt ner i Ålands hav, utanför hans vardagsrumsfönster finns vatten så långt man kan se.

– Där brukar en säl ligga och äta gädda, berättar han och pekar ut över en vassbeklädd vik.

Per-Åke Petterssons gård ligger precis vid stranden i den åländska skärgården.

Per-Åke Pettersson är hemma i dag. Hans son Jonas Pettersson, delägare i Inpro, sitter bredvid honom på den soliga verandan. Alldeles snart ska Jonas åka till Gotland, för där arbetar han och arbetskamraten Conny Eriksson sedan ungefär ett år tillbaka. Det går inte riktigt att få företaget att gå runt endast på Ålands behov av borrning.

– Jag vet inte exakt men i Sverige går det ungefär 60 000 människor på ett brunnsborrningsföretag. Här är vi två företag på 29 000. Det säger sig självt att det inte fungerar, säger Per-Åke.

Framför allt jobbar Inpro på Öland och Gotland, men de har också varit på flera andra ställen i Sverige. Även Norge och Finland har fått besök av det åländska företaget. Norge var svårt att jobba i rent administrativt och i Finland ställer språket till det.

– Jag klarar mig någorlunda på finskan. Men det känns mer hemma i Sverige, säger Per-Åke.

 

Stora skillnader från ö till ö

Skillnaden mellan att borra på Åland och på de svenska öarna är rätt stor. Gotland och Öland består av kalksten medan Åland är känt för sin röda granit. Inpro var bland de första i Europa att borra med styrd hammarborrning i berg. Och det är det de gör både i Sverige och på Åland.

– Tekniken fungerar speciellt bra på kalkberg. I granit tar det längre tid att borra.

Så nu åker de fram och tillbaka, Jonas arbetar tolv dagar på Gotland och är sedan hemma på Åland i nio dagar.

Företaget har fem anställda, så medan Jonas och Conny är i Sverige sköter de andra om de åländska jobben som dyker upp. Och uppdragen är fler i dag. 2011 var ett riktigt rekordår men därefter kom en sämre period.

– Men de senaste månaderna har det blivit bättre igen. Det märks rent allmänt att konjunkturen vänder. Människor har blivit mer positiva, säger Per-Åke.

Det absolut svåraste i branschen är att hitta medarbetare, tycker Per-Åke.

– Vad som helst kan hända, man vet inte vilka problem man stöter på. Därför gäller det att vara vaken och intresserad.

Nu har Per-Åke den personal som han vill ha. Två nyanställda är ute ensamma på arbete efter att ha skolats in ordentligt.

– Det är bästa sättet. Jag säger att de ska ringa när de får problem. De blir bara nervösa om jag hänger över axeln.

 

Vill flyga flygplan

De flesta arbeten som utförs på Åland är mindre jobb där Inpro borrar mellan tre och fem hål. Många nya hus och bostadsområden byggs just nu på Åland. Men det är oftast fjärrvärme som gäller.

– Jag tycker ju att det är gammalmodigt med fjärrvärme, säger Per-Åke.

Jonas Pettersson ska ta över Inpro efter Per-Åke. Men när det blir är ännu inte klart. Per-Åke vill inte sluta arbeta helt, men minska ner på antalet timmar skulle han gärna göra.

Jonas som sitter bredvid instämmer. Han har arbetat i företaget lång tid, sedan 2003 som delägare. Och tanken är att han ska ta över.

– Jag är pensionär sedan ett år tillbaka, säger Per-Åke.

Jonas ler, han ser inte övertygad ut över att Per-Åke verkligen skulle vilja sluta.

– Nej, inte helt. Men minska ner skulle jag vilja göra. Jag vill flyga.

För fyra år sedan tog Per-Åke flygcertifikat för ultralätt flyg. Nu har han uppgraderat det och får flyga tolv passagerare. Tanken är att han ska flyga sin personal mellan Åland och Gotland eller Öland. Och faktum är att han faktiskt redan har ryckt ut en gång och räddat ett jobb på Gotland.

En fredagkväll ringde Jonas därifrån, då hade något gått sönder. PerÅke ringde direkt till vännen Håkan i Norrköping.

– Jag frågade: Kan du vara på flygfältet med reservdelar i morgon bitti? Och Håkan stod där. Jag drog vidare från Norrköping till Gotland med planet och vid elva-tiden borrade de igen.

– Det var helg, det hade varit omöjligt att lösa på något annat sätt, säger Jonas.

 

Har jobbat i Hongkong och Panama

Så Per-Åke vill gå ner i arbetstid, ägna sig åt flygningen och flyga Inpros anställda fram och tillbaka. Först ska han bara få ordning på sin nyopererade arm.

– Sedan ska det bli mer av flygningen. Då ska jag kombinera nytta med nöje.

Annars är Per-Åke nöjd med tillvaron. Han har fått resa mycket och varit både i Hongkong och Panama och jobbat. I Hongkong borrade han avlopp 140 meter under Hongkong River. Där är avloppsledningarna tre meter i diameter.

– Det är något annat än Ålands avlopp, säger han och skrattar.

I Panama var han ännu längre under markytan. Där borrade han för att stabilisera väggarna i ett vattenkraftverk nästan 500 meter ner i vulkaniskt berg. Och Panama lockar fortfarande.

– Jag längtar dit. Får jag erbjudande om att åka och jobba i dag så åker jag i morgon, säger han och ser ut över vattnet.

 

Text och foto: Petra Dahlgren

 

Inpro Brunnsborrning AB

Startade: 1979, då som mekanisk verkstad. Började med brunnsborrning 1985.

Ägare: Per-Åke Pettersson och sonen Jonas Pettersson som kom med som delägare 2003.

Antal anställda: 5.

Specialitet: Borrning av raka hål i mark och berg. Horisontalborrning, vatten- och energiborrning.

 

Per-Åke Pettersson

Överallt runt gården finns det djur. Per-Åke kontrollerar om det kommer några fågelungar i holken i år.

Bor: Södra Finby, Sund, Åland. Huset ligger precis vid havet och en bastu står så nära strandkanten att den nästan är på väg över kanten.

Ålder: 64.

Familj: Särbo, två söner och en dotter, tre barnbarn. Plus bonusbarn och bonusbarnbarn. Och katterna såklart.

Arbete: Driver Inpro Brunnsborrning AB.

Utbildning: Övermaskinmästare från Ålands tekniska skola.

Intressen: Flyga. Flygningen har tagit över tidigare intressen som att fiska och jaga.

 

Företaget: Hasse i Vara fortsätter blicka framåt

Hasse in action. Trots uppnådda 75 år siktar företagsplanen alltjämt tio år framåt.

Hasse i Vara är en av Geotecs grand old men. Vid 75 års ålder har han alltjämt en tioårsplan för sin egen verksamhet. Fast idag borrar han hellre på tvären än på djupet – för framtidens skull.

Det är en sådan där dag då vintern tagit en paus och solen strålar över Varaslätten, de vidsträckta åkrarnas landskap i Västergötlands hjärta. Det skulle kunna vara snö och kallt men idag stiger plusgraderna ikapp med solen och det är då Hasse kan tänkas jobba. Den nyaste borrningstekniken lämpar sig inte för dåligt väder eller tjäle i backen och det passar Hasse alldeles utmärkt som får sig lediga dagar mellan varven.

Han heter förstås Hans egentligen, och Olsson i efternamn, men för de flesta i branschen är han Hasse i Vara. Han har rent av skaffat sig mejladressen @iVara, så etablerat är namnet.

Grundade Geotec

För 40 år sedan var han en av grabbarna som satt i gräset utanför kvartärgeologen på Uppsala universitet och bildade Geotec – ett beslut ackompanjerat med ärtsoppa och punsch. Initiativet kom från Sven-Göran Andersson, brunnsborrare i Uppsala, som en reaktion mot det då rådande affärskonceptet Avanti. Efter några års uppehåll i föreningen är Hasse åter medlem med förnyad kraft. Nu som då, är hans mål med föreningsarbetet att i gemenskap med andra styrka branschen, normer och standarder.

Vi ses vid en av Hasses så typiska arbetsplatser, en vägkorsning på slätten. Det ska bli schaktfri rörläggning, utan åverkan på körbanan. Det är lite kladdigt i diket där tjälen släppt men Ditch witchen, diksehäxan som den amerikanska tillverkaren kallar sin maskin, är förhållandevis lätt och smidig att styra på sina larvfötter, från lastbilen fram till den plats där sonden ska ned. Sonden ser heller inte så mycket ut för världen, ett blankt rör som andra, men tekniken är avancerad med full kontroll på vad som händer därunder.

En bit ute på vägen står medarbetaren Leif Lindgren med mätinstrumentet, som mest ser ut som en orange vägkon. Genom maskinernas och männens kommunikation kan man följa sondens väg exakt. Hasse själv anser att detta är ett bra komplement för framtidens brunnsborreri.

Skillnad från förr

– Fysiskt är detta väldigt lite ansträngande. Det är en oändlig skillnad mot traditionell brunnsborrning. Nu behöver jag nästan inte bära någonting. Förr kunde jag lyfta 2 000–3 000 kilo per dag. Det är därför jag är så ung och vacker!

Hasse ler så hela ansiktet skiner. Han har en räv bakom varje öra och uttrycker sig rappt och drastiskt. Samtidigt ryms det seriösa, han har exempelvis full koll på både maskiner, bransch och ett brinnande intresse för geologi.

– Borrarbranschen har framtiden för sig, även om den kommer att se annorlunda ut när kommuner drar så mycket ledningsnät.

Den styrda borrningen som Ditch witchen utför, är en form av spolborrning. I lastbilen finns två tankar med vatten. En fyrakubikare för rent vatten, en tvåkubikare där ett spolmedium (bentonit) kan blandas i, för att förändra viskositeten och därmed borrningsförmågan under spolningen.

– Går temperaturen under tre, fyra minus, då står vi still. Det är ju vatten vi håller på med. Det är annat än förr när man borrade i minus 20 och snöstorm och fick värma luftmotorerna.

Humor och allvar. Hasse Olsson och Leif Lindgren både skrattar och kommunicerar med varandra på ett sätt där ömsesidigheten avspeglas.

Hasse skrattar förnöjt och byter en av många blickar med Leif, över kaffebordet, dit vi nu har kommit. Det är inte bara i arbetssituationen som de har en ordlös kommunikation, också här märks gemenskapen mellan dem båda.

Tappade fotfästet

Leif jobbar på timmar, med egen f-skattsedel, de dagar Hasse arbetar. Tidigare hade Hasse en medhjälpare som hette Anders, som också var Leifs gode vän.

– Så omkom han i en mc-olycka. I Spanien, berättar Hasse.

Han harklar sig, stannar upp och tar en mun kaffe till. Leif böjer sig ned och tittar i sin kopp. Den stora loggan han har på tröjan, för West coast choppers, vittnar om hur han delade sin väns motorcykelintresse. Det blir tyst vid bordet. Smärtan och sorgen är tydligt närvarande.

– Men vi var ju tvungna att fortsätta på något vis, börjar Hasse.

Det visar sig att Hasse hade hoppats att Anders var den som skulle ta vid, fortsätta det goda arbete de etablerat. Istället uteblev pensioneringen, Leif tog ett steg in i verksamheten och arbetet rullade på.

– Fast jag tappade lite fotfästet efter det hände. Därför sökte jag medlemskap i Geotec igen. För att kunna ha kolleger att diskutera med.

Han lägger handen tungt bredvid kakfatet och där syns åren och erfarenheten tydligt: Fingertopparna och naglarna är alla ärrade efter åren med brunnsborrning.

Hasses 75-åriga hand vittnar om många år av tungt, fysiskt arbete där fingrarna fått sina smällar.

– Du vet, borrhammaren jag använde vägde bortåt 80 kilo. Du kan tänka dig vad man åkallade för makter när man slog den på fingret…

Det busiga skrattet återvänder till ögonvrån. Det glittrar till i Leifs ögon igen. Tillsammans utstrålar de styrka och gemensam arbetsglädje. Hasse har varit med om sina smällar genom åren och verkar ha hittat sätt att resa sig igen.

Pension kvittar

Idén att bli brunnsborrare kom från en lekkamrats pappa, som var i yrket. Men innan dess hann Hasse vara både springpojke och ”tjäna pengar” på nybyggena vid Götaverken i flera år och dessutom vara försäljare för Electrolux.

– Det ledade liksom upp käften på mig, flinar Hasse.

– På den tiden kunde man få jobb överallt. Jag försökte mig också på att läsa till ingenjör. Men jag hade inte riktigt rätta motivationen…

Sedermera blev det brunnsborrning för hela slanten och har så varit i 43 år vid det här laget. Ganska snart ”sprang han ihop med” livskamraten Eva och genom hennes rötter på Varaslätten hamnade han och den växande familjen här. Idag bor de granne med ett av barnbarnen och familjen verkar ha en stor plats i tillvaron för dem båda. Och Hasse tänker framåt, frisk och utan värk trots alla år av tungt, fysiskt arbete. Han vet att han är privilegierad med detta.

– Det där med att vara pensionär, det får kvitta nu…

Text och foto: Anna Hagnell

Hasse i Vara, en av Geotecs grundare, har en räv bakom varje öra. Men här finns också kunskapen, erfarenheten och allvaret.

Hans Hasse Olsson

• Bor: Helås i Vara kommun – där Joldiahavet en gång låg, risken för salta brunnar är stor i området. Född i Göteborg

• Ålder: 75 år

• Familj: Hustrun Eva, döttrarna Åsa och Malin, barnbarn och barnbarnsbarn

• Arbete: Driver två företag, en med styrd borrning, där han själv är aktiv, och en med VA-anläggning åt kommuner och föreningar.

• Aktuell i Geotec: En av föreningens grundare som nu återkommit med förnyad kraft som medlem

• Kuriosa: Provborrade på Hallandsåsen inför det eventuella tunnelbygget. Avrådde bestämt från tunnelbygge: ”Berget läckte som ett såll, med gammal horst. Vi sa att åsen verkligen inte var lämplig för en tunnel. Men det blev många kockar i frågan. Det gick allt lite troll i beslutet.”

• Tilltro till slagruta: Mycket motvilligt, men ja, det fungerar i praktiken. Exemplen är många genom åren, summerar Hasse.

Schaktfri borrning

• Schaktfri borrning går också under den mer konkret beskrivande benämningen horisontell, styrbar borrning. I Europa finns tre märken på marknaden, två amerikanska och ett tyskt. Amerikanska Ditch witch är marknadsledande i Sverige.

• Räckvidden för en Ditch witch är beroende av modell. Maximalt kan en maskin nå 120 meter men i verkligt gynnsam mark går det att förlänga ytterligare bortåt 30 meter. Sökinstrumentet kan mäta ner till 28 meters djup men ett vanligt arbetsdjup är mellan en halv och halvannan meter. Varje borrör har en böjradie på sju procent.

• Fördelen med horisontell borrning är att den är skonsam för miljön: Trafikavbrott kan minimeras vid vägarbeten, miljöpåverkan minskar då stora sår i marken inte är nödvändiga och heller inte transport och återförande av massor. Det leder också till kostnadseffektivitet och kortare tidsåtgång.

• Maskinen styrs av en operatör med en joystick vid en display efter värden som medarbetaren får i sin sökare. Arbetet är helt beroende av samspelet mellan de båda.

• Vid horisontell borrning kan initialt ett smalare hål borras. Därefter kan man använda en upprymmare för att vidga hålet på tillbakavägen. Då kan också ett rör fästas i anordningen, så att röret monteras i hålet samtidigt som borrutrustningen avlägsnas.

• Tekniken är utmärkt när exempelvis fiberrör ska läggas på en villatomt med uppvuxna träd, stenläggningar och gräsmattor.

(KÄLLA: Björn Säwe, vd på lokala agenturen JLM Scandinavia AB, till Borrsvängen.)

Hasses milstolpar

1941: Föds i augusti

1955: Första jobbet

1962: Börjar som brunnsborrare, linstötare

1968: Köper första egna maskinen

1973-1974: År med liten nederbörd, bäddar för vatten- och brunnskris

1974: Går över till tryckluftsbaserad borrning, potentialen ökar drastiskt

1976: Är med och startar Geotec som konstitueras 1977

1978: Storsatsar på tre maskiner och två nyanställda

1979: Marknaden för brunnsborrning ”störtdyker” första halvåret. Hasse säljer och avvecklar delar. På hösten samma år stiger marknaden igen så hastigt att Hasse tar in arbetskraft från Skåne genom Geotec-samarbete.

1993: Första datorn i firman

2005: Börjar övergå till schaktfri borrning

2006: Blir folkpensionär och planerar för nedtrappning av arbetet.

2015: Tilltänkte efterträdaren omkommer i en olycka. Hasse går in i företaget med förnyad kraft.

2017: Satsar framåt med en tioårsplan för verksamheten.

”Vi gör fel varje dag, men ambitionen är att rätta till dem innan kvällen”

Henrik Andreasson är mångsysslare. Nitton år gammal köpte han en gammal traktorgrävare – idag sysselsätter hans företag ett trettiotal personer. Framgången ligger i att bredda verksamheten.

Termometern ligger strax under nollan, men här i Åled, en mil nordost om Halmstad, är snökaoset från södra sidan av Hallandsåsen långt borta. Solen lyser blekt, och högt upp på kortsidan av den stora maskinhallen syns företagslogotypen: Andreasson & Lindhs Entreprenad AB.

Jodå, det är rätt ställe. Jag ringer Henrik Andreasson, företagets ägare, och förklarar att jag är på plats.

Medan jag väntar på att han ska återvända från grävningsarbetet i norra Halmstad går jag in. Längst bak i maskinhallen leder en snäv och brant spiraltrappa till det lilla kontoret med utsikt över ett vidsträckt fält. Ingen här. Och det är precis som det ska vara, enligt Henrik Andreasson, som anländer några minuter senare, tillsammans med Zacko, en brun, ettårig labrador, som genast parkerar sig i en bred fåtölj.

– Vi sysselsätter ett trettiotal personer, omsätter 40 miljoner kronor och har inte en människa på kontoret. Det är rätt fantastiskt. Jag kör grävmaskin 30 timmar i veckan själv. Annars står jag inte ut. På tisdagar har jag hjälp av en tjej och en kille som sköter bokföring, fakturering och annat pappersarbete.

Henrik Andreasson och Ulf Lindh drog igång företaget för 20 år sedan, men sedan 2009 driver Henrik firman själv, medan Ulf arbetar kvar som grävmaskinist.

– Han fick en ny grävmaskin när han fyllde 65 och har lovat att stanna kvar avskrivningsperioden ut, vilket är åtta år, säger Henrik Andreasson och skrattar.

Blev Årets Företagare

Ulf Lindhs motvilja att gå i pension präglar arbetsmoralen och stämningen överlag på företaget.

− Vi sysselsätter ett trettiotal personer, omsätter 40 miljoner kronor och har inte en människa på kontoret.

Man är lojal och har kul, vilket troligen är ett av skälen till att Henrik Andreasson blev utnämnd till Årets Företagare 2013. Ett annat är hans samhällsengagemang. Han anställer gärna människor som hamnat lite snett i tillvaron.

– Vill du komma någonvart ska du ha duktigt folk. Personalen är absolut viktigast. Jag kanske inte anställer den absolut bästa killen att köra maskinen, men han ska passa in i gänget. Han ska kunna vara rak och säga till mig om jag gör något galet. Och vi är flexibla, vi har ingen klocka utan kör när kunden behöver oss. Det gör att vi kan växa. Vi har kompetenta och fulländade maskinförare, anläggare och borrare.

Utmaningen är att kunna anställa tillräckligt många personer så att de hinner med alla uppdrag.

– Det är svårt att bemanna en grävmaskin idag. Det är många krav att leva upp till, man ska vara självgående och kunna läsa ritningar, men det är få unga idag som är intresserade.

Ingen typisk borrare

Företaget är inget typiskt borrföretag utan har en stor vagn- och maskinpark för att kunna ta många typer av jobb: grävmaskiner från 1,8 till 30 ton, fem lastbilar med släp och växlare varav tre av lastbilarna är plogutrustade, traktorer, hjullastare, dumprar, mobil kross för betong och sten, väghyvlar och borriggar. Investeringstakten ligger på sex till åtta miljoner kronor per år.

– Vi gör konventionella grävmaskins-arbeten, små som stora brunnsborrningar och hela kabeldragningsuppdrag. Vi gör färdiga grunder till industrilokaler, hyvlar och kör asfalt. Det finns inget som är omöjligt, det tar bara lite längre tid.

Bredden viktig

Det är lantbrukargenerna i Henrik Andreasson som gör att han breddat verksamheten.

– Bredden är viktig för att kunna överleva. Jag har alltid varit livrädd för att det går år helvete. När man är bonde behöver man ha både grisar och kor. Säljer inte grisarna bra så gör korna det.

Stora bygg- och vägföretag såsom NCC och Skanska finns bland kunderna liksom kommuner, Trafikverket och privata byggentreprenörer. Jobben utförs från Malmö i söder till Boden i norr, men mestadels i Halland.

För drygt 15 år sedan började Andreasson & Lindh Entreprenad med brunnsborrning.

− Jag kör grävmaskin 30 timmar i veckan själv. Annars står jag inte ut.

– Det var en dyr resa att lära sig yrket. Vi fick inte lån, utan köpte begagnade grejer som gick sönder. Men det vände när vi fyra år senare kunde börja köpa nya riggar.

Henrik Andreasson provar gärna nya nischer och betonar vikten av att få göra misstag.

Vågar misslyckas

– Vi gör både rätt och fel på det här stället. Man får misslyckas, det är inget fel i det. Vi gör fel varje dag, men ambitionen är att rätta till dem innan kvällen.

En av de anställda, Per Hansson, jobbar heltid med att borra brunnar och ytterligare en person utbildas i brunnsborrning. Företaget arbetar som underentreprenör till ett tjugotal rörfirmor och kalendern är fulltecknad. För dagen är Per Hansson i Västra Karup på Bjärehalvön för att borra geoenergi åt Trivselhus.

– Här är nära till berget, så jag har bara behövt sätta sex meter foderrör, men det finns mycket vatten. Det är bra för bergvärmen, men gör det svårt att borra, ibland får jag pumpa upp 100 kubikmeter vatten i timmen, säger Per Hansson.

Andreasson & Lindh Entreprenad har nyligen blivit medlemmar i Geotec efter att ha varit med i en konkurrerande organisation tidigare.

– Geotec är en seriös organisation med mycket kunskap. Vi vill hålla oss uppdaterade och ha bra kollegor, och framför allt vill vi vara med för att själva ses som den seriösa aktör vi är.