James Vaughan kände borrsuget igen

Att borra brunnar i Sverige blev för tråkigt. Så irländaren James Vaughan sa upp sig från borrningsfirman i Kallinge för att satsa på stenläggning och grävarbeten. Men så kände han suget, köpte en borrigg och med ens var han brunnsborrare igen. Brunnsborrning och stenläggning i Blekinge var fött.

Det är fredag eftermiddag och regnet hänger i luften i den lilla orten Kallinge norr om Ronneby i Blekinge. Vid en typisk villagata hittar jag James Vaughan på Brunnsborrning och stenläggning i Blekinge. Han måste hinna fylla ett dräneringsarbete med ett lass jord innan han kan ta helg. Både det hotande regnet och Borrsvängen borde stressa honom. Men James Vaughan tar det med ro och ett stort skratt, stänger av grävaren och vi åker hem till hans kök några kvarter bort för en kopp kaffe. Snart öser regnet ned utanför fönstret.

– Jaha, då var eftermiddagen förstörd, säger James och skrattar igen.

Han har hela tiden nära till skrattet, irländaren som kom till Sverige via London för cirka 25 år sedan, där han träffade kärleken.

– Jag grävde fiber i London när jag träffade Malin och bestämde mig för att flytta med henne till Sverige. Jag tyckte det kändes kul att prova på något annat. Man lever bara en gång!

Han har aldrig ångrat att han lämnade sitt hemland för Sverige.

– Jag trivs bra här och skulle aldrig flytta tillbaka till Irland. De ligger 30 år efter med det mesta. Det enda jag saknar är den sociala biten, att man träffas på puben över några pints. Det går inte i Sverige, då tror folk att man är alkoholist.

James Vaughan har aldrig långt till skrattet. Foto: Lars Wirtén.

Stenläggning bara del av namnet

När James kom till Sverige hade han ingen erfarenhet av brunnsborrning, det var grävarbeten och stenläggning som hade gällt dittills. Väl i Sverige och Kallinge träffade han Jim Bardesten som driver Bardestens Brunnsborrning.

– Jag fick hänga med som dräng i några år, men tröttnade på det. Jag tyckte det blev för tråkigt, säger han och levererar ännu ett av sina stora, hjärtliga skratt efter en kort konstpaus och tillägger: Men sen blev jag ju sugen igen.

James Vaughan tog då saken i egna händer, köpte en rigg och drog igång Brunnsborrning och stenläggning i Blekinge. Men riggen blev stående i början. Han fick händerna fulla av stenläggnings- och grävarbeten.

– Jag förstod att jag måste ha riggen igång, den stod och kostade pengar. Jag prioriterade om och började borra igen.

Borrningsarbetena strömmade in och stenläggningen fick stryka allt mer på foten. Idag är stenläggning i princip bara en del av företagsnamnet.

– Det är bara jag som kan det och det blir för tungt. Men dränering och avlopp utför jag fortfarande vid sidan av brunnsborrningen.

Sebastian Karlsson till vänster assisterar Albin Andersson som sköter merparten av brunnsborrningarna. Om allt går enligt planerna tar Albin Andersson över firman om några år. Foto: Lars Wirtén.

Albin sköter brunnsborrningarna

En dag för sex år sedan när James var ute och borrade dök en ung man oförhappandes upp och frågade om det fanns jobb. Nej svarade James. Men den unge mannen gav sig inte. Två veckor senare kom han tillbaka en fredag och ställde samma fråga igen. Nu hade James hunnit tänka igenom saken bättre. Han insåg att han behövde en brunnsborrare till.

– Kan du börja på måndag? blev svaret den här gången.

Den unge mannen var Albin Andersson. Idag är det han som i första hand sköter brunnsborrningarna.

– Jag hade jobbat i fem år hos en annan brunnsborrare så jag kunde jobbet när jag kom hit. Och nu vill James att jag ska ta över firman, berättar Albin när han ansluter vid James grävning efter att ha förberett en brunnsborrning vid ett fritidshus i Olofström.

Vi återkommer till det där med ägarskiftet.

Gott om uppdrag

Ytterligare två medarbetare, David Patterson och Sebastian Karlsson, assisterar vid borrningarna och grävarbetena. James har därmed gått från att vara sin egen till att vara arbetsgivare och chef.

– Jag är en arbetande chef, men det är inte bara att vara ute och borra och gräva. Det är mycket annat som ska ordnas. Jag måste se till att killarna har jobb och att de sedan gör sitt jobb.

Att dra in jobb är det minsta problemet. Vi befinner oss i Blekinge som har drabbats hårt av de senaste två årens torka.

– Vi har haft väldigt mycket jobb. Det kommer att bli så i år också. Det har inte varit någon nederbörd i vinter att tala om och nu tar växtligheten allt. Det blir kaos igen. Förra året var hemskt. Folk ringde dag och natt och helger och var förtvivlade, de hade inget vatten.

– Då prioriterade vi familjer med barn. Grävarbeten och energibrunnar fick vänta, ändå jobbade vi både kvällar och helger.

Det är mest vatten som gäller fortfarande, bekräftar Albin Andersson.

– Idag kör vi i princip en brunn om dagen. De senaste två veckorna har vi haft åtta-tio brunnar, varav bara två har varit energibrunnar.

Ett grävarbete avslutas i Kallinge. Foto: Lars Wirtén.

Krävs många timmar

Det har givetvis varit bra för affärerna, men James Vaughan menar att man måste jobba många timmar för att få ekonomin att gå runt. 40 timmar i veckan räcker inte.

– Man försöker ta betalt så mycket man kan, men andra ligger lägre och då får man anpassa sig. Och ibland är jag väl dumsnäll som åker ut på kvällar och helger. Men det gör mig samtidigt inget, det går bra.

James har investerat i tre grävmaskiner och en borrigg. Alla måste hållas igång för att få lönsamhet. Att bara välja det ena framför det andra är inget alternativ, menar James. Det blir inte lönsamt då.

– Det är en helhet. Att bara borra eller gräva, det förlorar du på. Jag vill helst få hela entreprenader och kunna sälja pump, slang och installation hela vägen in i huset.

Hårt jobb och våga satsa

Att vara företagare är det enda som gäller för James, även om han inte beskriver det som någon dans på rosor.

– Det ska ju innebära frihet, men det gör det inte. Man jobbar dag och natt, ansvarar för anställda och att allting fungerar och blir bra hos kunden. Men jag trivs trots det. Ingen skulle anställa mig ändå, jag är för envis, skrattar han och blir snabbt allvarlig igen:

– Du måste vara det för att överleva och få saker gjorda. Det handlar om att jobba och våga satsa och stå på egna ben. Det är hårt jobb som gäller och att ha en framtidsplan.

Att utöka verksamheten och låta företaget växa är inte en del av den planen.

– Att ha tre riggar och 10-12 anställda skulle bli för mycket för mig. Då skulle jag stressa ihjäl. Man ska inte bara dö, man ska hinna leva på vägen också.

Faktum är att brunnsborrning överhuvudtaget inte är en del i James Vaughans större framtidsplan.

– Jag fyller 50 om tre år. Då ska jag pensionera mig och flytta till Thailand tillsammans med frugan och starta ett café där. Vi ska försöka i alla fall. Då får Albin ta över firman.

 

Brunnsborrning och stenläggning i Blekinge

Startade 2007, medlem i Geotec sedan 2017.

Anställda: Fyra medarbetare.

Årsomsättning: 6,5 miljoner kronor 2018.

Ort: Kallinge, Blekinge.

 

Text och foto: Lars Wirtén

Första, andra, tredje: Generationsskiften med aptit på framtiden

Bland åkrar och vid en slingrig väg i Vallentuna, norr om Stockholm, ligger Stures Brunnsborrning. Mitt på dagen är fastigheten tom, förutom på andra våningen där Bo Jansson och hustrun Lena har kontor. Orientaliska mattor på golvet och generösa skrivbord i trä ger kontrast till verkstadshallen en metalltrappa ner, där maskiner, slangar och annan utrustning skvallrar om företagets verksamhet.

Ändrade roller. För tre år sedan tog Jonas Jansson över vd-rollen på Stures Brunnsborrning. Bo Jansson är numera konsult, mentor och mycket nöjd med sonens utveckling av företaget. Foto: Anette Persson

De fem anställda borrarna och montörerna är på uppdrag och sonen Jonas Jansson, företagsledare i tredje generation, har precis kommit in efter en landning på Arlanda.
Resorna till och från Finland är frekventa sedan Stures Brunnsborrning förvärvades av den snabbväxande geoenergikoncernen Rototec i november förra året. Rototecs lokala kontor ligger på bara fem minuters avstånd, och det är där Jonas arbetar nuförtiden.
Vad är det då för företag Rototec har förvärvat?
Stures Brunnsborrning är ett av Sveriges äldsta företag i branschen, välkänt för att ligga i teknisk framkant, med ägare som har djup kunskap och erfarenhet och som inte sällan agerar rådgivare åt både branschkolleger och kunder.

Generationer av utveckling

Företagets utveckling kan dels ses som en spegling av sin tid, dels som ett vittnesmål om äldre generationers öppna sinne för vad den yngre kan åstadkomma. Entreprenörskap, fingertoppskänsla för vart utvecklingen är på väg och god tajming tycks också ingå i receptet.
I mitten av 1970-talet när tekniken för energi- och värmepumpar var ny, bad grundaren Sture Jansson sonen Bo att ta hand om den delen, medan han själv fortsatte med borrning av vattenbrunnar.
– Det är därför vi alltid har legat långt fram i teknikutvecklingen och i branschen. Jag är tekniskt nyfiken och intresserad. För att driva utvecklingen framåt har jag initierat nära samarbeten med doktorander på olika högskolor och varit involverad i forskningsprojekt i syfte att stärka kompetens och kunnande. Det har varit intressant, ja en fantastisk resa, säger han.

Digitalt och effektivt

Jonas i sin tur är barn av sin tid: digital med intresse för bolagsutveckling.
När han började arbeta i familjeföretaget efter gymnasiet 2005 noterade han att företaget skulle kunna drivas mer effektivt.
– Ja, Jonas tillhör ju den digitala generationen och det är en otrolig skillnad. Jag jobbar med tusen pärmar, medan Jonas har en dator och utför tre gånger så mycket som jag på en fjärdedel av tiden, säger Bo.
Jonas ler, nickar och håller med.
– Så är det. I dag är dessutom kraven i projekt och byggen stora, och all input har jag här i min dator. En fördel är att jag har kontoret med mig jämt. Men att som pappa jobba sex dagar i veckan tolv timmar om dagen … Borrning är kul och intressant men inte allt i mitt liv. Dessutom är det andra tider nu.

Nu krävs större resurser

Det han syftar på är att Stures Brunnsborrning, precis som alla företag i branschen, har ställts inför nya utmaningar: Kunderna och de största beställarna är numera fastighetsbolag, landsting och kommuner och projekten kräver större resurser, fler borrmaskiner och därmed mer personal och större omsättning.
– Omsättningskrav på 25 miljoner kronor på vissa entreprenader är inte ovanliga. Projekten blir allt mer komplexa och kompetenskrävande, säger Jonas.
För tre år sedan när Jonas tog över som vd, började far och son analysera det nya landskapet. De såg fler sammanslagningar, att antalet företag minskade medan antalet maskiner och ekipage ökade.
– Det blir vanligare med företagskonstellationer – och de kommer för att man ska kunna bygga framtiden, säger Jonas.

Bo och Jonas Jansson delar entreprenörandan och fingertoppskänslan för vart geoenergibranschen är på väg. Samgåendet med Rototec visar vägen – och den är framåt. Foto: Anette Persson

Gasa eller bromsa?

– Enmansföretaget fungerar tyvärr inte längre, säger Bo. Du har inte resurser att göra femtio borrhål på tre veckor, som då ska vara kontrollerade, klara och dokumenterade.
Större organisationer och mer kompetens är därför ett krav i dag – och ska man vara med och fortsatt ligga i framkant, då hamnar man vid ett vägskäl.
– Vi insåg att antingen accelererar vi eller så accepterar vi att åka med i bakvattnet. Men den ambitionen har inte någon av oss. Stures Brunnsborrning var ett välmående bolag, men ett bolag som inte hänger med, det är inte min grej, säger Jonas.
– När vi tittade framåt såg vi också att det började bli dags för mig att trappa ner, och i dag har Jonas två små barn. När Rototec visade intresse för oss, såg vi att samgåendet gör framtiden. Nu kan Stures Brunnsborrning öka tillsammans med Rototec, säger Bo.

Mer kompetens i alla led

Jonas tycker att samgåendet känns helt naturligt, givet de förutsättningar som gäller i branschen.
– Det  kommer leda till fler stora projekt. Vi tar med kunder och erfarenhet, och kan vi kombinera maskinparken och ledningen där kommer vi bli ännu mer kompetenta på fält och på tjänstemannasidan. Jag har pappa med i bakgrunden som mentor, det är en trygghet.  Samtidigt utvecklas branschen hela tiden, och han ska vara med i olika arbetsgrupper.
Bo skrattar till:
– Jag vill definitivt inte sitta hemma i soffan. Det är lagom att vara rådgivare, konsulta och hjälpa till i den nya konstellationen. Det finns oerhört många kompetenta personer på Rototec. Samtidigt behöver bolag som har stark tillväxt som målsättning och tillströmning av nytt folk erfarenhet att stödja sig mot. Och den har jag.

Vad skulle Sture säga?

Plötsligt uppstår ett replikskifte i pingpong-stil mellan far och son.
– Han skulle vara stolt över det vi har byggt upp. Vi tog över hans livsverk och lyfte det till höga nivåer. Vi har ett bra rykte runt om oss och lojala kunder, inleder Bo.
– Vi har inte skickat ut en annons på tio år.
– Nej, vi har snarare varit ordermottagare än säljare.
– Och starka i projektrollen – så något rätt har vi gjort, konstaterar Jonas.

Text: Elisabet Tapio Neuwirth 

Stures Brunnsborrning/Rototec

  • Startade 1940, ingår i Rototec-koncernen sedan 2018.
  • Företagsledare: Jonas Jansson, född 1986, med mentor Bo Jansson, född 1956.
  • Anställda: Åtta medarbetare.
  • Årsomsättning: 25 till 30 miljoner kronor per år.

Geo-gruppen växer strategiskt

Flera borrentreprenörer på västkusten har sitt ursprung i bolaget TGB, Tung Geoteknisk Borrning. Mikael Lilja, idag vd och huvudägare i Geo-gruppen i Göteborg AB, är en av dem. Sören Frosth på Vatten- och Borrteknik i Småland en annan. När Geo-gruppen förra året köpte upp Vatten- och Borrteknik slöts därmed en cirkel. Och Geo-gruppen blev komplett.

Mikael Lilja är huvudägare och vd i Geo-gruppen i Göteborg. ”Jag brukar säga att jag är vaktmästare och diskare, så titeln är vd”, skrattar han. ”Min största uppgift är att alla ska trivas.”

Att anlända till Göteborg är att dimpa rakt ner i en gigantisk byggarbetsplats. Gamla industriområden vid centralstationen ska omvandlas till moderna kontorskvarter. Samtidigt har arbetet med Västlänken, åtta kilometer järnvägsspår i tunnel under staden, gått igång och vänt upp och ner på stora delar av staden. Både bokstavligt och bildligt. Ett stort motstånd har växt fram i Göteborg mot projektet. Mikael Lilja ställer sig både frågande till och förstår motståndet.
– Visst, vill man att Göteborg ska förbli den lilla storstaden förstår jag att man tycker det är onödigt, säger han samtidigt som han rycker på axlarna när han trasslar sig fram genom rondeller och omledningar.

Expansiv region

Vi är på väg från Centralstationen ut till Geo-gruppens kontor i Marieholms industriområde i norra delen av staden i höjd med Kortedala. Han beskriver utvecklingen i Göteborg med kinesiska Geely som kommer att satsa stort för att stärka produktionen av Volvo. Han låter förstå att han inte tillhör länkmotståndarna utan bejakar utvecklingen.
– Vi har tur som ligger i en expansiv region med allt som händer i Göteborg. Vi kommer att få väldigt mycket jobb med både hammarborrning, kärnborrning och rördrivningar i samband med Västlänken och övriga projekt.

Hårda år

Kärnborrning är ett av tre ben i Geo-gruppen. David Scherman visar upp en borrkärna i granit.

Det hela började med att Mikael Lilja redan som 17-åring började i borrningsbranschen. Efter ett antal hårda år på TGB med många och långa svängar runtom i världen, bland annat Grönland och Saudiarabien, fick han frågan 1998 om han ville bli en del av det då ganska nystartade bolaget Geo-gruppen.
– Just då passade det mig väldigt bra att bli mer stationär så jag hoppade på det här, förklarar han.
Det gick bra några år men 2006 var företaget illa ute.
– Då delade vi upp företaget och jag fick det som jag såg att vi kunde bygga vidare på. Vi var fem personer som fortsatte under samma namn.
Ett par år senare ringde en gammal arbetskamrat och presenterade idén att starta kärnborrning. Mikael Lilja var inte sen att nappa på idén och därmed stod företaget på tre borrningsben: geoteknik, miljöundersökningar och kärnborrning.

Kunde inte låta bli

2014 stärktes kärnborrningen upp genom att Olstam Borrteknik i Örebro och 2015 då Borrbolaget Entreprenad i Väst förvärvades. Men brunnsborrning lyste fortfarande med sin frånvaro. När öppningen kom med Mikael Liljas gamla kollega Sören Frosths bolag Vatten- och Borrteknik i Småland tvekade han inte.
– Jag har jobbat med alla discipliner inom borrning och var inte alls främmande för att även ta in brunnsborrning i vårt koncept. Jag kunde inte låta bli, säger han med ett skratt som återkommer ofta under Borrsvängens besök.

Entreprenad lockar

Det är inte lönsamheten i brunnsborrning som lockade Mikael Lilja. Den bedömer han som generellt tämligen svag. Det är snarare en strategisk tanke att få ett starkare erbjudande inom entreprenadborrning som gjorde affären intressant för Geo-gruppen.
– Tack vare våra geotekniska undersökningar kommer vi in hos konsultbolagen och ser behoven. Där finns väldigt bra affärer att göra, då det är en helt annan prisbild än vid brunnsborrning. Jag hoppas kunna avsätta en av brunnsborrarriggarna för entreprenadborrning.
Men det kan vara lättare sagt än gjort. Beläggningen i brunnsborrningen är det inget fel på just nu.
– Sören har aldrig haft så mycket att göra som efter den här sommaren. De flesta privatpersoner vill inte chansa och överger nu sina grävda brunnar till förmån för borrade brunnar.

Sven Andersson har varit på Geo-gruppen sedan starten för 20 år sedan. När Borrsvängen är på besök har han just anlänt till verkstaden efter en geoteknisk undersökning i stadsdelen Majorna där det ska byggas hyresrätter på en tidigare fabriksfastighet.

Geoteknik särskiljer

Få andra företag i Sverige, om något, erbjuder såväl geoteknik och kärnborrning som brunnsborrning. Det är tre fundamentalt olika typer av borrning, där geoteknik särskiljer sig mest.
– Geoteknik handlar om att mäta. Vi använder spetsar som är instrumenterade och har speciella provtagare som vi trycker ner och vrider i jordlagren. Spetsarna mäter till exempel portryck, lokal friktion och spetsmotstånd. I våra rapporter använder vi inte ens begreppet borrning, vi skriver att vi sonderar, förklarar Mikael Lilja.
Geoteknik används i första hand inför grundläggningar. Det ställer höga krav på noggrannhet.
– Vi har bara certifierade fältgeotekniker och kalibrerade instrument och maskiner. Kunden måste kunna lita på materialet som vi släpper ifrån oss.

Avslappnat

Geo-gruppen har vuxit snabbt de senaste åren. Idag är man 26 medarbetare och omsätter cirka 50 miljoner kronor. Nu tänker de lugna ner sig och låta allt sätta sig den närmaste tiden framöver.
– Det har kostat på, både mänskligt och ekonomiskt att växa så här. Den närmaste tiden behöver vi bygga en gemensam företagskänsla.
Den känslan ska bygga på en så avslappnad arbetsmiljö som möjligt, menar Mikael Lilja.
– Jag lägger mig inte i, jag litar på det medarbetarna gör och rapporterar. De har stort eget ansvar och förtroende. Det skulle inte fungera annars, vi är ju väldigt utspridda på olika uppdrag. Nu är en maskin i Östersund och två är på Gotland och så har vi brunnsborrningen i Stockaryd. Skulle jag inte lita på medarbetarna skulle jag inte få mycket nattsömn.

En på fem blir bra

Mikael Lilja lyfter fram människorna framför maskinerna som nyckeln till framgång.
– Maskiner kan du köpa, men människor slutar och går vidare om de inte trivs.
Här ligger den stora utmaningen för branschen menar han: att hitta bra borr- och geotekniker. Tillgången på kompetens är ett stort problem. För det räcker inte att ha gått en borrteknikerutbildning för att platsa på Geo-gruppen.
– Om du anställer fem, stannar två och en blir bra. För många är det här yrket inte vad de tänkte sig. Det är hårt, skitigt och ensamt. Du måste både fungera i sociala sammanhang och trivas med att vara ensamvarg. Dessutom måste du visa intresse för ditt jobb och inte vara rädd för att rycka in när det behövs.

Mattias Magnusson är analytiker och har full koll på geoteknikproven.

Alla ska trivas

– Samtidigt ska vi som företag naturligtvis ta hänsyn till dagishämtningar och andra privata behov. Det är där förtroendet kommer in. Så länge det inte missbrukas gentemot mig, arbetskamrater och kunder erbjuder vi ett fritt arbete.
Mikael Lilja beskriver sin roll som vd som vaktmästare och diskare – en allt-i-allo helt enkelt.
– Min största uppgift är att få alla att trivas. Nu har vi haft en period med otroligt mycket att göra. Då måste vi skapa oss luft även för annat. Om det här blir en fabrik då är vi fel ute.

Text och foto: Lars Wirtén

Företaget

  • Startade: 1997
  • Ägare: Mikael Lilja, delägare sedan 1998, idag huvudägare med 45 procent av aktierna. Tre medarbetare äger 25 procent. Extern ägare 30 procent.
  • Anställda: 26 medarbetare, varav nio i brunnsborrningsdelen Vatten- och Borrteknik i Småland.
  • Antal uppdrag per år: Brunnsborrning 400-500, geoteknik och kärnborrning cirka 300.

Engagemang och känsla är UBE:s framgångsrecept

En modern maskinpark med hög kapacitet. Det är framgångsreceptet för att kunna möta framtidens behov, menar Pelle Svensson som har 35 års erfarenhet av en bransch i förändring.

För Pelle Svensson på UBE Borrning har hösten dragit igång med rekordfart. Den heta sommaren har inneburit ovanligt mycket borrande av vattenbrunnar till privatpersoner på landsbygden. Sammanlagt 300 borrhål per år brukar det bli för Pelle och hans anställda. Men mest borrning blir det för geoenergi. Därefter kommer vattenbrunnar. Pelle tror att behov av geoenergi, som ju även kan leverera kyla, kommer öka ännu mer framöver när klimatet blir varmare. Dessutom växer marknaden för att borra energibrunnar hos både privatpersoner och industrier.

Pelle Svensson och hans killar på UBE har mer jobb än de hinner med just nu.

Vill lämna fjärrvärmen

Sina största kunder och beställare har UBE i Kronobergs län. Växjö kommun har varit offensiva i sina kampanjer med att få villaägare att ansluta till fjärrvärmesystemet. Men i takt med att fjärrvärmesystemet börjar få några år på nacken, har en och annan villaägare börjat bryta sig loss. Nu efterfrågar de billigare och mer långsiktiga alternativ som geoenergi.
– Än så länge är det ingen trend, men en tendens. Att sälja tomter där fjärrvärme ingick gav ju aldrig någon valfrihet.
I takt med att fler väljer geonergi får de som stannar kvar i fjärrvärmesystemet högre kostnader. I längden skulle det kunna innebära betydligt mer jobb för Pelle Svensson och hans fem anställda på UBE Borrning, som redan är överbelastade med jobb.

25 års erfarenhet

– Jag skulle kunna jobba dygnet runt om jag bara orkade, säger Pelle Svensson.
Han står i ett borrhål och spänner de sista muttrarna på ett energibrunnslock. Strax är konverteringen från jordvärme till geoenergi klar på en stor villatomt i centrala Växjö.
– Kunden behöver mer gräsyta för att kunna anlägga pool, förklarar han och torkar pannan.
Just idag skulle Pelle egentligen borrat en vattenbrunn. Men ett missöde härom dagen omkullkastade planerna, så nu får han arbeta med energibrunnar istället.

Den heta sommaren har inneburit många vattenbrunnar för UBE och de anställda Martin Sandborg och Markus Thommes.

Modern maskinpark ett måste

– Jag fick ett hammarhaveri. Nu väntar jag på en ny för si sådär 25 000 kronor, säger han och suckar lite. Efter ett helt liv som borrare vet han att han är i en kostnadskrävande bransch. Sedan han startade eget för 25 år sedan har han byggt upp en maskinpark med tre ekipage med vardera fem till sju miljoner i anskaffningsvärde.
– Att ha en modern maskinpark med hög kapacitet och miljövänliga produkter är det absolut viktigaste för att klara konkurrensen och framtidens behov. Och att självklart alltid göra ett bra jobb, säger han.

 

Aldrig bättre än senaste jobbet

Efter gymnasieutbildningen till mekaniker fick han jobb genom en bekant som jobbade på ett borrföretag. Jobbet passade Pelle som hand i handske. Han uppskattar att träffa nya människor och samtidigt kunna ägna sig åt sitt teknikintresse. Efter tio år tog han steget och startade eget. Två år senare anställde han sin första medarbetare. Idag har han fem anställda plus extrapersonal vid arbetstoppar. De första fem åren som egenföretagare var hundår. Det var tufft att hitta kunder och bygga sig ett gott rykte.
– Jag brukar säga att det tar tio år att bygga upp ett rykte och ett enda dåligt utfört jobb att förstöra de tio åren. Man är aldrig bättre än sitt senaste jobb.
Idag driver han företaget med sin fru Charlotte som sköter det administrativa. De driver företaget hemifrån där de har både kontor och maskinpark. Det blir mycket jobbprat hemma.
– Det blir en livsstil där jobb och privatliv går ihop. Men på helgerna tar vi ledigt och pratar om annat.

Lönsamt och slitsamt

Under Pelles 35 år i branschen har mycket förändrats. Både på gott och ont. Tekniken har ökat lönsamheten. Men samtidigt krävs det idag ännu större arbetsinsatser.
– Innan borrade jag 60 till 70 meter på en hel arbetsdag. Idag borrar jag 30 meter på en timme. Men det innebär också att jag måste lyfta otroligt många fler borrstänger varje dag. På så vis har jobbet blivit mycket mer slitsamt. Det är egentligen konstigt att man inte hittat bättre metoder för stånghantering.

Tommy Hjortskull på UBE Brunnsborrning i aktion.

Ska vara tusenkonstnär

Men Pelle klagar inte. Affärerna går bra, trots stor konkurrens i regionen med fyra till fem företag. UBE Borrning omsätter cirka 14 miljoner kronor per år och siktar på att nå en lönsamhet kring tio procent. En lönsamhet som krävs för att ha råd med ständiga nyinvesteringar. Om det inte varit för brist på tid och personal hade företaget lätt kunnat uppnå ännu högre omsättning.
– Men det är ju nästan omöjligt att hitta lämpligt folk idag.
Som borrare måste man nämligen vara lite av en tusenkonstnär, menar Pelle. Man ska inte bara kunna borra, reparera och svetsa. Man ska även vara en bra försäljare och ha fingertoppskänsla. Pelle slår ut med armarna på den stilrena tomten där det ska bli pool.
– Vi ska inte bara komma hit och borra. Vi ska bemöta kunderna på bästa sätt och lämna tomten så som den var när vi kom. Det krävs engagemang och finkänslighet för att bli en bra borrare.

Text: Janna Li Holmberg Foto: Sofia Ernerot

Fakta

  • UBE Borrning AB i Åseda
  • Ägs av Pelle Svensson och Charlotte Svensson
  • Fem anställda
  • Omsätter 14 miljoner kronor
  • Maskinpark med tre kompletta ekipage

Problemlösning förgyller vardagen på Bredareds

960 gånger per dag lyfter Klas Samuelsson (t h) borrstänger när Sonicborren vibrerar fram borrkärnor på bortåt 62 meter. Men idag lyfter både Klas och Per Särnmark när det ska bli ny vattenbrunn i Rångedala.

Det är roligare när det krånglar, tycker Klas Samuelsson, tredje generationens brunnsborrare på Bredareds Brunnsborrning.

Idag är en rolig dag.

PANG säger det när proppen släpper inne i maskinen och kompressorn protesterar.

– Det var nog en slang som exploderade, gissar en man i den nyfikna skara som samlats på gårdstunet utanför den röda stugan vid Rångedala hembygdsförening.

Klas och kollegan Per Särnmark får plocka fram slägga och de stora nycklarna för att justera anordningen. De har bara hunnit sex meter ned i backen och det tar ett tag innan de får allt på plats igen. Så stänger de av och ser nästan lite generade ut när de fulla med små, grå prickar av lerigt vatten går åt sidan för att prata.

– Jag som skulle vara ren idag, flinar Klas åt kameran, men han är förberedd för det mesta och snart har den smutsiga tröjan fått fungera som handduk och en renare version kommit på.

Någon explosion var det förstås inte tal om, mer en vanlig dag på jobbet. Både Klas och Per tycker att det roligaste med arbetet är det där som kräver improvisation och kreativ problemlösning.

Per Särnmark har bara varit på firman i ett halvår, men han och Klas har känt varandra sedan barnsben.

Som far och farfar

Per har jobbat ett halvår i firman medan ägaren Klas gjorde som far och farfar och började borra brunnar så fort som möjligt, med något som enbart kan beskrivas som iver. Pappa Kurt slutade skolan så snart det bara gick, för att få jobba i sin pappa Yngves firma. Klas hann testa lite annat efter gymnasiet men det var ändå brunnsborrningen som vann.

– Det är ju ett så omväxlande jobb. Även om det är samma moment är det olika kunder, olika trädgårdar. Och nya problem varje dag, säger Klas med ett av sina många leenden.

– Ja, vi gillar problemlösning. Idag körde vi fast med kronan men här är lätt att arbeta i övrigt, säger Per med en nick mot gårdstunet.

– Andra gånger får vi knappt fram riggen ens. Allt handlar om att lösa uppgifterna i stunden.

Svarar på nyfikna frågor

Det regnar småspik ute och vi sitter i ett uthus där så småningom den nya hydroforen till den nyborrade vattenbrunnen ska installeras. Strax kommer ett par som haft med sig fällstolar och kaffetermos när de tittade på brunnsborrarnas arbete.

– När vi borrade brunn fick de inte vatten förrän vid 120 meter. Hur ska det bli här, undrar de.

Klas och Per svarar tålmodigt på frågorna som upprepas varje dag, med samma goda jämnmod och varma leende.

– Det är inte en borrning utan att folk kommer och tittar och byter några ord.

Kanske är det de stora maskinerna, kraften och det djupt mänskliga i att söka vatten, funderar vi, som lockar åskådarna. Men Klas tror att det mest är för en äldre generation som brunnsborrarjobbet kunnat vara en dröm. De unga gillar inte smutsen, vädret och grovarbetet, gissar han. För den digitala generationen är brunnsborrning inget framtidsarbete.

– Men vattenbrunnar kommer alltid att behövas. För energiborrningens del kommer marknaden däremot att ändras snart. Även om vi i vårt företag inte märkt av det än. Alltså, i princip görs ju färre och färre hål för bergvärme för privatkunder. Men för oss har det inte minskat. Konstigt nog.

Störst i trakten

Bredareds brunnsborrning har sitt huvudkontor på Samuelssons släktgård Sköttning utanför Borås och arbetar inom ett femmilsområde med traditionell borrning. Idag är de störst i trakten, med två maskiner. För 15 år sedan var de ett av fyra företag där de största konkurrenterna hade fem, sex maskiner.

– Bergvärme för villakunder börjar ju bli färdiggjort. Men jag tror att geo-energin har en framtid när man talar om bergvärme för större geoenergianläggningar. Sedan skulle även ny teknik för exempelvis vägvärme innebära ett stort uppsving för branschen.

Med Sonic Geodrill kan man ta upp ostörda borrkärnor för analys.

En resa med Sonic

Ett biföretag till den traditionella borrningen är Sonic Geo Drill, där hela borrkärnor tas upp med vibrerande teknik. Kärnorna använd sedan för geologisk analys och undersökning av förorenad mark. Här har Klas företag länge varit ensamt i Sverige. Förra året var första gången maskinen var fullbelagd.

– Det har varit en lång uppförsbacke för att få igång marknaden. Det är så när man är först med ny teknik. Det krävs mycket arbete för att få igång efterfrågan.

Sonicborren har en vibrerande enhet som kan plocka upp intakta borrkärnor av jord, lera och grus ned till 62 meters djup. Här har företaget kunder, huvudsakligen åt myndigheter, från sydligaste Skåne till nordligaste Norrland.

Att den nya verksamheten ligger Klas varmt om hjärtat är inte att ta miste på. Att våga satsa på det nya var hans och pappa Kurts gemensamma ”baby”. När Kurt gick ur tiden 2009, bara 58 år gammal, valde Klas ändå att gå vidare på egen hand.

– Det var vår idé, som vi utvecklade tillsammans. Det är klart att jag saknar honom på en massa olika sätt. Sedan hade det gjort en stor skillnad för företaget om han hade varit kvar.

Far och son snackade jobb vare sig de var på jobbet eller ej. Idag arbetar ofta Klas tillsammans med sin bror Henrik som är rörläggare. De anställda är grannar och vänner sedan länge. Nu senast är det Per som tillkommit. De båda har jagat tillsammans ”sen Klas knappt kunde gå” och jobbförslaget framförde Klas från semesterstugan medan Per dukade inför den årliga grabbmiddagen. När nu hustru Maria går in i företaget för att arbeta med både administration och tekniskt planarbete är cirkeln sluten. Varför prata om något annat än borrning, när det ändå är på allas läppar?

Klas Samuelsson är tredje generationens brunnsborrare på Bredareds Brunnsborrning.

Bredareds Brunnsborrning

Bredareds Brunnsborrning är beläget på gården Sköttning, Bredared, utanför Borås.

Startat av farfar Yngve 1952 (med egen maskin sedan 1956). Yngve dog 1999, pappa Kurt som tagit över dog redan 2009, 58 år gammal. Idag har företaget sex medarbetare och leds av Klas Samuelsson.

Verksamhet: Brunnsborrning och underhåll av vattenbrunnar, energiborrning, stenspräckning samt borrning med Sonic som tar borrkärnor.

Klas om Geotec och Avanti:

”Det blir jättebra för kunderna med en enad branschorganisation när de söker kvalitet. Två organisationer skapar tvetydighet. Jag tror mycket på sammanslagningen.”

Text och foto: Anna Hagnell

Bergfast genuin kunskap, djup värme och toppjobb

Klockan är halv nio och det håller så sakteliga på att ljusna. Ute biter det i kinder och näsa men inne i det ljusgröna huset värmer det gott. Här går man runt i strumplästen och allt eftersom droppar personal in för en kopp kaffe, en macka och lite snack kring olika uppdrag – det blir fler och fler skor innanför ytterdörren.

Nye ägaren Rickard Zetterholm med vd Stefan Eriksson i bakgrunden.

Vi är i Hökbäck i Lit. För de som inte vet, är det få som skulle tro att den moderna villan uppe i backen är ett kontor och det för en borrfirma. Här huserar Brunnsborrarna i Östersund AB och trots namnet befinner vi oss ett par mil utanför den jämtländska staden, alldeles vid Indalsälven.
– Vi håller på att föra över all verksamhet från Brunnsborrarna Ederwall och Eriksson AB till det nya företaget Brunnsborrarna i Östersund AB men fysiskt ligger kontor, verkstad och lager kvar här i Lit och det kommer det att göra framöver också, berättar Stefan Eriksson, vd och styrelseordförande.
De har valt att inte skynda på processen. Det är stora tillgångar som de nya ägarna ska få en rimlig möjlighet att förvärva och man vill behålla en kontinuitet i företaget så att uppdragen kan löpa på som vanligt och så att de nya ägarna, Rickard Zetterholm och Ronnie Hoflén som tidigare varit anställda, succesivt kan sätta sig in i allt och komma in i sina roller.

Erfarenhet

Stefan, och även hans bror Urban, har klivit av ifrån all den dagliga verksamheten och är numera rådgivare och de har en del erfarenhet att förmedla. Deras far, Anton Eriksson, var med och bildade företaget 1944. Det har alltså 74 år på nacken och Stefan själv började arbeta i firman 1976 och Urban 1966. Det finns ett gediget arkiv och många möten har skett med kunder och borrare. Under åren har utvecklingen inom branschen gått stadigt framåt.
– I våra rapportböcker står det att en av företagets första anställda, Pelle Jonsson, på 40-talet borrade 1 000 meter på ett år – ett rekord ingen kunde slå i Norrland. I dag borrar man 1 000 meter på en vecka, berättar Stefan med ett leende.

Här har Brunnsborrarna i Östersund sitt kontor.

Leenden möter man många på kontoret. Här i huset är det inte bara ombonad värme, det finns en gemytlighet som spiller över på kunder och besökare. Kanske är det en av anledningarna att flera jobbat här 15-20 år och att Brunnsborrarna i Östersund AB är den största borrfirman i Jämtland.
– Jag skulle tro att 60-70 procent av jobben kommer via rörfirmor, tio procent från kommuner och resten är privatpersoner som anlitar oss. Vi har jämn beläggning sommar som vintertid och det ser ut att fortsätta på ungefär samma sätt och i samma omfattning framöver.

Toppjobb

I en region med mycket vildmark och fjäll blir det emellanåt annorlunda, spännande uppdrag som kräver speciallösningar för att frakta både manskap och utrustning på plats. Under åren har Brunnsborrarna i Östersund AB utfört borrningar åt Åreliftarna och på flera av Svenska Turistföreningens fjällstationer, där man använt sig av både flyg och allehanda terrängfordon.
Rickard Zetterholm har kommit in i köket och berättar om ett annat toppjobb som nyligen utfördes i Fjällnäs, Härjedalen.
– En vattenborrning till en restaurang högt uppe på fjället, tre kilometer från avlastningsplatsen. Normalt är det bra att göra de här jobben med bärighet på snö men i det här fallet kom vi lite utanför den uppgjorda transportleden och körde fast. Efter en hel del trixande ordnade det sig och vi tog oss fram till borrplatsen. Det blir en del utmaningar men det är helt klart värt det. Fantastiska arbetsmiljöer och nöjda kunder som i det här fallet bjöd på mat i restaurangen!
– Och här har vi en av rookiesarna som bara har tre år på stället, skrattar kollegorna när Martin Eriksson kommer in och slår sig ned vid bordet.

Martin Eriksson, kund- och säljansvarig.

Martin, ansvarig för offerter, sälj och kundbesök, är lite trött efter att ha kört bil i snöglopp hela natten från Sandviken. Sonens lag tog sig till final i en fotbollscup. Samtalet glider över på fotboll och ÖFKs framgångar och den Brunnsborrarcup som företaget anordnade och sponsrade förra året. Åtta lag med spelare födda 02-03 från bland annat Dorotea, Åre och Funäsdalen möttes i Häggenås – fyra mil norr om Östersund.

Gemenskap

Birgitta Nordell har snart jobbat 20 år på kontoret hos Brunnsborrarna i Östersund AB.

Under de morgontimmar vi besöker företaget är det många som kommer och går men eftersom man har jobb utspridda med mer är femton mils radie från Östersund är det sällan alla i företaget är på plats samtidigt. De flesta befinner sig också i en ålder med familj och små barn så föräldraledigheter och vård av sjuka barn kommer emellan.
– Men alla är inne var eller varannan vecka och eftersom de jobbat så länge tillsammans fungerar det jättebra med kontakt via telefon. Sedan träffas vi ju alla när det är kurser och säkerhetsgenomgångar, säger Birgitta Nordell, som jobbar inne på kontoret.
Hon funderar en stund och så utbrister hon.
– Jamen i vår är det är ju faktiskt 20 års sedan jag började – roligt, då har vi en anledning att samlas till fest!
Och roligt verkar man ha på Brunnsborrarna i Östersund AB – med kunder, jobb och med varandra.

Text: Katarina Ryckenberg, R-Write Foto: Gertrud Bertilsdotter Reineke

Fakta: Brunnsborrarna i Östersund AB

• Bildades: 1944
• Kontor: Hökbäck, Lit, två mil utanför Östersund.
• Verksamhetsområde: Hela Jämtland och Härjedalen.
• Anställda: Åtta, alla på heltid.
• Ägare: Rickard Zetterholm och RonnieHoflén.
• Uppdrag: Vatten-, energi-och entreprenadborrningar samt installationer av pumpar och vattenfilter. Jämn beläggning sommar som vintertid.

Vid ett tillfälle körde borriggen fast i snön.

 

I höstas behövde Sveriges högst belägna fjällstation Blåhammaren, 1086 meter över havet, servicehjälp med vattnet. Vädret var inte det bästa och efter ett dygns väntan kunde helikoptern lyfta med en tekniker ombord.

En teknikpionjär som fortsätter se möjligheter

Ny teknik har varit drivkraften för företaget genom årtiondena. Grävfirma Jan Lundblad expanderar mer än någonsin. Både sett till anställda, verksamhet och kvadratmeter.

Strax innan de sista vägkrökarna leder ned mot den blånande Vättern och charmerande Hjo, ligger Korsberga och navet för Grävfirma Jan Lundblad. I den lilla röda stugan, tvärs över parkeringen vid gamla verkstaden, är kontoret inhyst. Sandra, som är gift med Klas, en av Jan Lundblads två söner, huserar bland pärmar och datorer och fixar kaffe till den hembakade citronkakan som står uppdukad på köksbordet.

Jan Lundblad.

Klas kommer in i värmen, med piggt röda kinder efter ett arbetspass ute i höstrusket med sin ständige parhäst Mattias. Pappa Jan – som aldrig kallas Janne – har varit en stund i sitt arbetsrum. De andra suckar och skakar på huvudet åt alla pärmar och pappershögar. Men företagets ständige motor Jan ler mest lite åt saken.

Jobb sju dagar i veckan

Vid 72 jobbar han fortfarande sju dagar i veckan medan hustrun Eja numera delvis är pensionär efter många år av heltidsarbete i firman. Varken pappersarbete eller kontorsstädning är längre det som lockar Jan mest. Ny teknik och nya metoder däremot – då blir han ivrig!
– Vi har mnga fötter att stå på. Det är därför företaget går så väldigt bra idag. Slutar man investera blir företaget inte gammalt. Man måste fortsätta hela tiden. Och vara en sådan som vågar chansa, säger Jan så det glittrar i .gonen.

Mycket på gång

Energigivande. En vanlig tisdag i Hjo finns det utrymme för en stunds glad samvaro vid kaxlådan, när Klas Lundblad besöker Anders Pettersson och Linus Gustavsson, som är flitiga energiborrare.

Förra året var första gången han tog ut ett vinstkapital för egen del, ur företaget. Men där sönerna sätter guldkant på tillvaron med någon solresa emellanåt, valde Jan att lägga sin del på expansion av firmans byggnader…
– Jag började med den här lilla verkstaden som jag köpte för 15 000 kronor på 60-talet. Nu håller vi på att bygga fastigheter på totalt 4 500 kvadratmeter. Plus de andra ytorna, visar Jan när han och Klas tar bilen runt området för att visa vad som är på gång.
Ny verkstad, varmgarage, tjusiga personalutrymmen och lager håller på att färdigställas samtidigt som gårdsplanen vuxit långt förbi skogen som stod här för bara några år sedan. Nu vill företaget gjuta en enorm platta för bland annat flisupplag, som är ett av alla de sidospår som kommit till som en av alla de där ”fötterna” som företaget vilar på.

Tog över 1971

Det hela tog sin början när Jans pappa tillsammans med en granne skaffade en traktorgrävare till gården och det blev Jan som styrde spakarna.
– Sedan började jag gräva 1963. Då täckdikade vi för hela slanten. Tänk, idag är det straffbart att lägga igen marker som vi dikade på den tiden. 1971 köpte vi en runtomsvängande grävare på band. Det tyckte min kompanjon innebar för stora risker så då tog jag över hela firman, berättar Jan.
Hans berättelse om företaget utmärker sig genom att han tidigt, tidigt anammade ny teknik och utförde tjänster där konkurrensen initialt var liten. Att plöja ned jordvärme började han med redan 1978.
– Det var ingen annan som trodde att det skulle gå att plöja ned slang i marken på en meters djup. Vi tillverkade maskinerna, som i början var väldigt prototypiska. Anläggningarna fungerade jättebra även om pumparna var dyra i inköp då.

Tidig med nya maskiner

Värmepumpar med berg- och jordvärme är alltjämt en viktig del för firman som varje dag har almanackan full med nya platser där nya anläggningar ska in. Fiberplogar köpte Jan 1982, samma år som han också köpte utställningsexemplaret av en maskin för grävfri dränering. En teknik som inte sågs med blida ögon av konservativa konkurrenter.
– Folk trodde inte på det för att de inte såg röret. Den styrdes med laser. Den första lasern köpte vi förresten 1976.
Jan berättar om år, maskiner, människor och projekt – allt sådant som både kommit och gått med varierande resultat. Vad som verkar vara en gemensam nämnare är hur lönsamt det varit att vara först med tekniken i branschen.

Hustrun räddade firman

– Fast vi har haft väldigt svåra stunder också. Vi har varit nära konkurs mer än en gång. Ett tag, i början av 90-talet, fick vi till och med låna till driften när några stora kunder gick i konkurs. Men Eja, min fru, låg på, förhandlade, ringde och hittade lösningar med banken som trodde på oss och vår verksamhet. Eja är verkligen jätteduktig.
Kärleken i rösten är inte att ta miste på, kärleken som började på en dans i Varola på skärtorsdagen 1963. Sedan dess har de levt och arbetat ihop. Han med maskinerna, hon med det växande kontoret. Idag går Jan fortfarande till jobbet sju dagar i veckan. Precis som sönerna, intygar svärdottern Sandra mellan kaffet och den ringande telefonen.

Ett sätt att leva

– Att ha ett familjeföretag är ett sätt att leva. Man växer in i det. Vi mammor måste vara drivna och klara oss själva. Det är inte tal om att ringa maken och be honom skjutsa barnen till träningen precis… Eja har dragit ett väldigt tungt lass. Det stämmer verkligen att bakom varje framgångsrik man står en stark kvinna, säger Sandra som, liksom maken Klas, kan alla historier om maskiner och händelser, trots att de inte var med när det begav sig.
– Jag tror inte att jag har arbetat mindre än tolv timmar en enda dag de senaste fem åren i alla fall. Men det är roligt, säger Klas och gestikulerar med armen mot den långa cykelbanan som leder från sjön i grannskapen, hela vägen till den mer välkända sjön i Hjo.
– Oj, vad vi grävde här. Och tusentals ton grus! Men fint blev det.

Generationsskifte bekymrar

Eja arbetar varje måndag för ”att hålla sig à jour med företaget” och kunna hoppa in när svärd.ttrarna Sandra och Anette behöver vara hemma med sjuka eller lovlediga barn, men är i övrigt pensionär som trivs med att umgås med vännerna. Vill hon träffa sin make för längre samtal får hon vackert följa med i bilen när Jan åker och tittar på kommande jobb om söndagarna.
– Då brukar vi äta på någon golfrestaurang längs vägen, säger Jan förnöjt om det trogna parets små dejter.
Med Ejas erfarenhet i ryggen har de båda svärdöttrarna datoriserat företaget som, sedan några år, till hälften ägs av de båda bröderna Lundblad. Även om barnbarnen fortfarande är så unga att de går i grundskolan, oroar sig Jan för företagets fortlevnad i nästa generation.
– Det bekymrar mig mest av allt; att alla barnbarnen inte är intresserade. Det blir svårt med nästa generationsskifte i företaget nu när det är så stort och finns så mycket pengar i det. Det vill till att hålla sams, säger Jan och skakar eftertänksamt på huvudet.

Inte tvinga barnen

Kanske måste företaget en dag då säljas, konstaterar han. Men Klas och Sandra är inte bekymrade över den tanken. Att driva ett familje

Inne i den röda stugan som utgör företagets huvudkontor, är det familjens kvinnor som styr.
Sandra Lundblad har fullt upp med administrationen, arbetsuppgifter som hon delar med svägerskan Anette och svärmodern Eja.

företag – att välja den livsstil som familjeföretaget kräver – är inget måste för barnbarnen.
– För oss är det viktigt att barnen får välja själva vad de vill studera och arbeta med. Vi är väldigt noga med att de inte tvingas in i företaget, säger Sandra.
– Ja, det är mycket troligt att företaget säljs. Men här och nu har vi väldigt bra relationer allihop. Jag och Per har aldrig några konflikter, inte med mamma och pappa heller. Sandra och Anette sköter kontoret tillsammans. Och jag känner för egen del att jag valt mitt yrke helt självständigt, konstaterar Klas.

Utveckling är en drivkraft

Som sin bror är han uppvuxen bakom spakarna.
– En gång kom du barfota till grävmaskinen. Stövlarna hade du trampat ned i leran så de var borta. Jag minns än idag var det var någonstans, säger Jan med det där glittret i ögonen när han ser på sin son.
– Och Per var med mig och täckdikade hela veckan då du föddes. Han fick vackert följa med. Någon barnomsorg hade vi inte. Och ni har alltid varit intresserade av maskinerna.
Jan har ägnat hela livet åt maskinerna, företaget, familjen – allt hänger samman. Att ”sluta” verkar inte vara en existerande tanke.
– Drivkraften är att investera, utveckla och göra så att företaget lever kvar. Man måste alltid ha beredskap. Mellan varven kommer lågkonjunkturen. Men just nu är det högkonjunktur. Inom överskådlig framtid kommer företaget att fortsätta växa okontrollerat, tror jag.

Smörjgrav. Den nya verkstaden är snart klar för drift. Men för Jan Lundblad höll det på att sluta illa när det nya var på gång; han föll handlöst ned i smörjgraven och bröt ryggen så illa att medarbetarna trodde att han omkommit. Men nu är han på benen och jobbar som vanligt igen.

Text & foto: Anna Hagnell

Grävfirma Jan Lundblad AB

• Företaget: Grävfirma Jan Lundblad AB som firar 55 år 2018. Familjeföretag med 32 antal anställda varav två heltid på den egna verkstaden. Arbetar enbart mot företagskunder.
• Var: Företaget ligger i Korsberga, utanför Hjo. Har stora fastigheter under expansion, totalt flera hektar mark för verksamheten.
• Vad: Brunnsborrning, styrd borrning, hammarborrning, rörtryckning, jordvärme, grävning, rivning, kabelförläggning, flisning, bergtäkter. Jan äger också andelar i vindkraft och har nyss avvecklat ett polskt företag.
• Vem: Företagets grundare Jan och hustrun Eja bor i Värsås. Sonen Per, 45, med hustrun Anette och två barn i Korsberga samt sonen Klas, 41, med hustrun Sandra och tre barn i Forsby. Alla vuxna arbetar i företaget. Jan äger 50 procent av företaget och sönerna delar på de andra 50.

Jan Lundblad om sin…

• Bästa investering: Att vara med tidigt, tidigt med ny teknik som exempelvis kabelplöjning och grävfri dränering
• Sämsta investering: Mångåriga projektet med att driva ett företag för dränering och borrning i Polen. ”All täckdikning upphörde i Sverige. Då var vi några som bildade ett företag i Polen. Men vi bara investerade hela tiden utan att det gav någon vinst. Det är svårt att driva företag utomlands.”

Lillebror visade sig duga mer än väl

 

– Jag är så väldigt glad att jag har de här unga killarna i företaget, säger Lars-Göran Svensson. Utan dem skulle jag inte klara mig. Fr v: William Dahlberg, Lars-Göran Svensson, Stig Svensson och Mikael Karlsson.

Lars-Göran Svensson har närmare 46 år i branschen. Yrkesvalet var storebrorsornas ”fel” – det var för att visa dem att han dög som han blev så skicklig. Tack vare det har han bland annat varit borrningsinstruktör i Kirunagruvan och precisionsborrat i Norge.

– Jag tänker jobba i tre år till, tills jag är 67, säger Lars-Göran Svensson. Sedan säljer jag och tar ledigt.

Lars-Göran Svensson är inte en person som framhäver sig själv och säger att han är duktig. Inte alls. Men det skymtar fram mellan orden i alla de historier han berättar från sitt långa yrkesliv. Numera driver han ABUB, AB Ullareds Brunnsborrning, som just har flyttat till den lilla orten Ätran, några mil in i landet från den halländska kustorten Varberg. Men egentligen ville han bli bonde som pappa. När pappa bestämt avrådde från det yrkesvalet tänkte Lars-Göran, Lasse kallad, bli elektriker i stället. Och han trivdes bra som elektrikerlärling. Ända tills han hade tagit körkort.
– Då märkte jag att den minimala lönen inte räckte till bränslet, säger han.

Ville visa bröderna att han kunde

Därför började han tjata på sina äldre bröder Ove och Stig att få jobba i deras brunnsborrningsföretag. De hade 1971 startat Sydsvensk Garantiborrning, med ett eget koncept: de tog tio kronor mer per meter, men garanterade kunderna vatten. Det var Ove som fick idén efter att ha mött en person som fått ett 60 meters hål borrat, men inget vatten.
– De fick massor av kunder. Men från början ville mina bröder inte ha med mig, de är nästan 20 år äldre än jag och tyckte att jag var för liten eller för klen.

Under 1970-talet åkte borrarna i Lars-Göran Svenssons bröders företag ut två och två med lastbil och husvagn och jobbade runt om i landet. De hade fullt upp att göra eftersom de gav garanti på att borrningen skulle leda till
att kunderna fick vatten.

När han väl fick jobba hos dem på prov slet han som ett djur för att visa att han dög. Det värsta han kunde tänka sig var att en kund skulle vara missnöjd och säga det till bröderna. Skickligt folk behövdes, orderböckerna var välfyllda och bröderna hade en väntelista som täckte in ett helt år. Så visst fick Lasse vara kvar.
Företaget köpte den ena begagnade amerikanska riggen efter den andra, monterade dit borrtorn, rotation och hiss och sände ut den på jobb. Lasse jobbade ihop med en nyanställd ett halvår innan han fick gå vidare, sätta ihop en ny maskin och ta med sig en ny kille att lära upp.
– Samtidigt tog jag mig an ytterligare en ny kille. Det var inte så svårt på den tiden, bara tre spakar att sköta. Då gällde det att sikta rätt

Men efter tio år sålde bröderna sitt företag, varpå Lasse började jobba på TGB, Tung Geoteknisk Borrning AB, i stället. Där fick han köra det mesta på marknaden förekommande maskiner. Han var även med och byggde om en oljerigg som skulle till England, där de hade särskilda krav. Ja, han blev utskickad på alla möjliga uppdrag.
– Och jag fick så småningom vara med i gänget som utvecklade metoder för schaktfri ledningsläggning, så kallad bananborrning, i samarbete med forskare på Chalmers, säger Lars-Göran Svensson. Vi gick ner med borren och styrde det under åar, vägar och liknande. Den största bananborrningen vi gjorde var under Nordre Älv i Kungälv, 480 meter.
I samband med att LKAB omorganiserade i Kirunagruvan hyrdes TGB in som underentreprenör och Lars-Göran Svensson skickades upp för att lära personal att borra raka hål.
– De skulle borra 100–110 meter i ett svep och spränga allt på en gång i stället för att, som tidigare, borra tio meter i taget och spränga varje natt. Förutsättningen för att detta skulle fungera var att hålen hade max en procent avvikelse. Det var väldigt svårt.
Han har också arbetat ett antal år i Norge med genomborrning, där det borras från exempelvis en bostadstomt 30–50 meter genom ett berg rakt mot en specifik punkt där vatten, el, tele och liknande finns. Då gällde det att sikta rätt, och erfarenheterna från mätningar, styrning och vilken utrustning som fanns kom väl till pass.

Bästa reklamen är att kunderna är nöjda

Så småningom vaknade intresset för att starta eget och jobba närmare hemmet och familjen. Sagt och gjort, 2004 köpte Lars-Göran Svensson en maskin och startade ABUB, AB Ullareds Brunnsborrning. Strax började folk att ringa.
– Många kände till mig, och det borrades väldigt mycket för geoenergi just då, så jag fick genast massor med jobb.
Han har aldrig lagt några pengar på marknadsföring, utan tänker i stället att nöjda kunder leder till fler jobb.
– Det finns inget som sprider sig så snabbt som när en kund är missnöjd. Därför har jag lagt mitt krut på att göra lite extra så att kunden inte har minsta anledning att bli missnöjd. Jag borrar alltid vattenbrunnar 5,5 tum och med en garanti på minst 3 000 liter vatten per dygn.

Lars-Göran Svensson har tidigare gjort det mesta och till exempel själv lagat sina maskiner när det har varit möjligt. Men den nya riggen är nog William Dahlberg den enda på företaget som kan hantera fullt ut.

Han arbetade länge ensam i sitt företag, förutom att brodern Stig Svensson ryckte in vid behov. Men för tre år sedan anställde han William Dahlberg, som är en baddare på att köra den nyinköpta riggen. Och ett år senare anställde han Mikael Karlsson, som har lastbilskörkort och har kört spolbil.
– Jag är så himla glad att jag har de här killarna! Folk ringer ofta och säger ”sickna goa killar du har, dem ska du vara rädd om”. Och det är jag. Det senaste året har varit ganska tungt med sjukdom i familjen, samtidigt som vi måste leta ny lokal till företaget. Men tack vare killarna har det funkat bra ändå och jobben har rullat in.

Tror på en ljus framtid för företaget

Numera består uppdragen av ungefär lika delar energiborrning och vattenborrning.
– Men vi har också andra uppdrag. Vi har haft ett par, i våra ögon, stora uppdrag med förankringshål och undersökningshål. Egentligen skulle vi nog kunna anställa någon till, men jag vill ta det lite vackert.
Lars-Göran Svensson tänker bli pensionär på heltid om tre år och då ska ABUB säljas. Han tror att köparen kommer att gå en ljus framtid till mötes.
– Det finns många nya områden för den här typen av utrustning, samtidigt som jag tror att trenden med nybyggnation här på landet kommer att hålla i sig, säger han. Så jag tror det kommer att finnas väldigt gott om jobb framöver. En annan sak som är bra är att samarbetet mellan olika borrare är så gott nu. Förut betraktade många varandra som konkurrenter, men nu hjälps folk åt, lånar ut utrustning till varandra och så. Det gillar jag!

Text & foto: Lena M Fredriksson

FAKTA
ABUB, AB Ullareds Brunnsborrning

• Startade: 2004
• Ägare: Lars-Göran Svensson
• Anställda: borrarna William Dahlberg och Mikael Karlsson
• Plats: Ätran, några mil öster om Varberg i Halland
• Utrustning: En Welldrill 3062, en Nemec 407 och en kompressor Atlas Copco Y35
• Devis: Kunden ska vara nöjd!

Lars-Göran Svensson på ett av sina första uppdrag i storebrödernas företag. Som synes var det viktigare att bli solbränd än att ha skyddsutrustning vid arbetet.

FAKTA
Lars-Göran Svensson

• Ägare till ABUB.
• Gift med Susanne Hillar. Två döttrar, Linn och Johanna.
• Började i brödernas företag Sydsvensk Garantiborrning 1972.
• Arbetade på TGB 1982–1992, med uppdrag på många platser, bland annat för att lära personer i Kirunagruvan att borra rakt.
• Arbetade 1993–2004 i Norge, åt Vestnorsk Brunnborning, där han bland annat precisionsborrade.

Per-Åke på Inpro flyger högt över Åland

I snart 40 år har Per-Åke Pettersson drivit Inpro AB, ett av två Geotec-företag på Åland. Nu gör han sitt bästa för att få sonen Jonas att ta över, för själv vill han ägna mer tid åt sin fritid. Men sluta helt – det vill han inte.

– Vad skulle jag göra då?

Långt österut på Åland, längs med slingriga grusvägar, ligger Per-Åke Petterssons bostad. Gräsmattan sluttar rakt ner i Ålands hav, utanför hans vardagsrumsfönster finns vatten så långt man kan se.

– Där brukar en säl ligga och äta gädda, berättar han och pekar ut över en vassbeklädd vik.

Per-Åke Petterssons gård ligger precis vid stranden i den åländska skärgården.

Per-Åke Pettersson är hemma i dag. Hans son Jonas Pettersson, delägare i Inpro, sitter bredvid honom på den soliga verandan. Alldeles snart ska Jonas åka till Gotland, för där arbetar han och arbetskamraten Conny Eriksson sedan ungefär ett år tillbaka. Det går inte riktigt att få företaget att gå runt endast på Ålands behov av borrning.

– Jag vet inte exakt men i Sverige går det ungefär 60 000 människor på ett brunnsborrningsföretag. Här är vi två företag på 29 000. Det säger sig självt att det inte fungerar, säger Per-Åke.

Framför allt jobbar Inpro på Öland och Gotland, men de har också varit på flera andra ställen i Sverige. Även Norge och Finland har fått besök av det åländska företaget. Norge var svårt att jobba i rent administrativt och i Finland ställer språket till det.

– Jag klarar mig någorlunda på finskan. Men det känns mer hemma i Sverige, säger Per-Åke.

 

Stora skillnader från ö till ö

Skillnaden mellan att borra på Åland och på de svenska öarna är rätt stor. Gotland och Öland består av kalksten medan Åland är känt för sin röda granit. Inpro var bland de första i Europa att borra med styrd hammarborrning i berg. Och det är det de gör både i Sverige och på Åland.

– Tekniken fungerar speciellt bra på kalkberg. I granit tar det längre tid att borra.

Så nu åker de fram och tillbaka, Jonas arbetar tolv dagar på Gotland och är sedan hemma på Åland i nio dagar.

Företaget har fem anställda, så medan Jonas och Conny är i Sverige sköter de andra om de åländska jobben som dyker upp. Och uppdragen är fler i dag. 2011 var ett riktigt rekordår men därefter kom en sämre period.

– Men de senaste månaderna har det blivit bättre igen. Det märks rent allmänt att konjunkturen vänder. Människor har blivit mer positiva, säger Per-Åke.

Det absolut svåraste i branschen är att hitta medarbetare, tycker Per-Åke.

– Vad som helst kan hända, man vet inte vilka problem man stöter på. Därför gäller det att vara vaken och intresserad.

Nu har Per-Åke den personal som han vill ha. Två nyanställda är ute ensamma på arbete efter att ha skolats in ordentligt.

– Det är bästa sättet. Jag säger att de ska ringa när de får problem. De blir bara nervösa om jag hänger över axeln.

 

Vill flyga flygplan

De flesta arbeten som utförs på Åland är mindre jobb där Inpro borrar mellan tre och fem hål. Många nya hus och bostadsområden byggs just nu på Åland. Men det är oftast fjärrvärme som gäller.

– Jag tycker ju att det är gammalmodigt med fjärrvärme, säger Per-Åke.

Jonas Pettersson ska ta över Inpro efter Per-Åke. Men när det blir är ännu inte klart. Per-Åke vill inte sluta arbeta helt, men minska ner på antalet timmar skulle han gärna göra.

Jonas som sitter bredvid instämmer. Han har arbetat i företaget lång tid, sedan 2003 som delägare. Och tanken är att han ska ta över.

– Jag är pensionär sedan ett år tillbaka, säger Per-Åke.

Jonas ler, han ser inte övertygad ut över att Per-Åke verkligen skulle vilja sluta.

– Nej, inte helt. Men minska ner skulle jag vilja göra. Jag vill flyga.

För fyra år sedan tog Per-Åke flygcertifikat för ultralätt flyg. Nu har han uppgraderat det och får flyga tolv passagerare. Tanken är att han ska flyga sin personal mellan Åland och Gotland eller Öland. Och faktum är att han faktiskt redan har ryckt ut en gång och räddat ett jobb på Gotland.

En fredagkväll ringde Jonas därifrån, då hade något gått sönder. PerÅke ringde direkt till vännen Håkan i Norrköping.

– Jag frågade: Kan du vara på flygfältet med reservdelar i morgon bitti? Och Håkan stod där. Jag drog vidare från Norrköping till Gotland med planet och vid elva-tiden borrade de igen.

– Det var helg, det hade varit omöjligt att lösa på något annat sätt, säger Jonas.

 

Har jobbat i Hongkong och Panama

Så Per-Åke vill gå ner i arbetstid, ägna sig åt flygningen och flyga Inpros anställda fram och tillbaka. Först ska han bara få ordning på sin nyopererade arm.

– Sedan ska det bli mer av flygningen. Då ska jag kombinera nytta med nöje.

Annars är Per-Åke nöjd med tillvaron. Han har fått resa mycket och varit både i Hongkong och Panama och jobbat. I Hongkong borrade han avlopp 140 meter under Hongkong River. Där är avloppsledningarna tre meter i diameter.

– Det är något annat än Ålands avlopp, säger han och skrattar.

I Panama var han ännu längre under markytan. Där borrade han för att stabilisera väggarna i ett vattenkraftverk nästan 500 meter ner i vulkaniskt berg. Och Panama lockar fortfarande.

– Jag längtar dit. Får jag erbjudande om att åka och jobba i dag så åker jag i morgon, säger han och ser ut över vattnet.

 

Text och foto: Petra Dahlgren

 

Inpro Brunnsborrning AB

Startade: 1979, då som mekanisk verkstad. Började med brunnsborrning 1985.

Ägare: Per-Åke Pettersson och sonen Jonas Pettersson som kom med som delägare 2003.

Antal anställda: 5.

Specialitet: Borrning av raka hål i mark och berg. Horisontalborrning, vatten- och energiborrning.

 

Per-Åke Pettersson

Överallt runt gården finns det djur. Per-Åke kontrollerar om det kommer några fågelungar i holken i år.

Bor: Södra Finby, Sund, Åland. Huset ligger precis vid havet och en bastu står så nära strandkanten att den nästan är på väg över kanten.

Ålder: 64.

Familj: Särbo, två söner och en dotter, tre barnbarn. Plus bonusbarn och bonusbarnbarn. Och katterna såklart.

Arbete: Driver Inpro Brunnsborrning AB.

Utbildning: Övermaskinmästare från Ålands tekniska skola.

Intressen: Flyga. Flygningen har tagit över tidigare intressen som att fiska och jaga.

 

Företaget: Hasse i Vara fortsätter blicka framåt

Hasse in action. Trots uppnådda 75 år siktar företagsplanen alltjämt tio år framåt.

Hasse i Vara är en av Geotecs grand old men. Vid 75 års ålder har han alltjämt en tioårsplan för sin egen verksamhet. Fast idag borrar han hellre på tvären än på djupet – för framtidens skull.

Det är en sådan där dag då vintern tagit en paus och solen strålar över Varaslätten, de vidsträckta åkrarnas landskap i Västergötlands hjärta. Det skulle kunna vara snö och kallt men idag stiger plusgraderna ikapp med solen och det är då Hasse kan tänkas jobba. Den nyaste borrningstekniken lämpar sig inte för dåligt väder eller tjäle i backen och det passar Hasse alldeles utmärkt som får sig lediga dagar mellan varven.

Han heter förstås Hans egentligen, och Olsson i efternamn, men för de flesta i branschen är han Hasse i Vara. Han har rent av skaffat sig mejladressen @iVara, så etablerat är namnet.

Grundade Geotec

För 40 år sedan var han en av grabbarna som satt i gräset utanför kvartärgeologen på Uppsala universitet och bildade Geotec – ett beslut ackompanjerat med ärtsoppa och punsch. Initiativet kom från Sven-Göran Andersson, brunnsborrare i Uppsala, som en reaktion mot det då rådande affärskonceptet Avanti. Efter några års uppehåll i föreningen är Hasse åter medlem med förnyad kraft. Nu som då, är hans mål med föreningsarbetet att i gemenskap med andra styrka branschen, normer och standarder.

Vi ses vid en av Hasses så typiska arbetsplatser, en vägkorsning på slätten. Det ska bli schaktfri rörläggning, utan åverkan på körbanan. Det är lite kladdigt i diket där tjälen släppt men Ditch witchen, diksehäxan som den amerikanska tillverkaren kallar sin maskin, är förhållandevis lätt och smidig att styra på sina larvfötter, från lastbilen fram till den plats där sonden ska ned. Sonden ser heller inte så mycket ut för världen, ett blankt rör som andra, men tekniken är avancerad med full kontroll på vad som händer därunder.

En bit ute på vägen står medarbetaren Leif Lindgren med mätinstrumentet, som mest ser ut som en orange vägkon. Genom maskinernas och männens kommunikation kan man följa sondens väg exakt. Hasse själv anser att detta är ett bra komplement för framtidens brunnsborreri.

Skillnad från förr

– Fysiskt är detta väldigt lite ansträngande. Det är en oändlig skillnad mot traditionell brunnsborrning. Nu behöver jag nästan inte bära någonting. Förr kunde jag lyfta 2 000–3 000 kilo per dag. Det är därför jag är så ung och vacker!

Hasse ler så hela ansiktet skiner. Han har en räv bakom varje öra och uttrycker sig rappt och drastiskt. Samtidigt ryms det seriösa, han har exempelvis full koll på både maskiner, bransch och ett brinnande intresse för geologi.

– Borrarbranschen har framtiden för sig, även om den kommer att se annorlunda ut när kommuner drar så mycket ledningsnät.

Den styrda borrningen som Ditch witchen utför, är en form av spolborrning. I lastbilen finns två tankar med vatten. En fyrakubikare för rent vatten, en tvåkubikare där ett spolmedium (bentonit) kan blandas i, för att förändra viskositeten och därmed borrningsförmågan under spolningen.

– Går temperaturen under tre, fyra minus, då står vi still. Det är ju vatten vi håller på med. Det är annat än förr när man borrade i minus 20 och snöstorm och fick värma luftmotorerna.

Humor och allvar. Hasse Olsson och Leif Lindgren både skrattar och kommunicerar med varandra på ett sätt där ömsesidigheten avspeglas.

Hasse skrattar förnöjt och byter en av många blickar med Leif, över kaffebordet, dit vi nu har kommit. Det är inte bara i arbetssituationen som de har en ordlös kommunikation, också här märks gemenskapen mellan dem båda.

Tappade fotfästet

Leif jobbar på timmar, med egen f-skattsedel, de dagar Hasse arbetar. Tidigare hade Hasse en medhjälpare som hette Anders, som också var Leifs gode vän.

– Så omkom han i en mc-olycka. I Spanien, berättar Hasse.

Han harklar sig, stannar upp och tar en mun kaffe till. Leif böjer sig ned och tittar i sin kopp. Den stora loggan han har på tröjan, för West coast choppers, vittnar om hur han delade sin väns motorcykelintresse. Det blir tyst vid bordet. Smärtan och sorgen är tydligt närvarande.

– Men vi var ju tvungna att fortsätta på något vis, börjar Hasse.

Det visar sig att Hasse hade hoppats att Anders var den som skulle ta vid, fortsätta det goda arbete de etablerat. Istället uteblev pensioneringen, Leif tog ett steg in i verksamheten och arbetet rullade på.

– Fast jag tappade lite fotfästet efter det hände. Därför sökte jag medlemskap i Geotec igen. För att kunna ha kolleger att diskutera med.

Han lägger handen tungt bredvid kakfatet och där syns åren och erfarenheten tydligt: Fingertopparna och naglarna är alla ärrade efter åren med brunnsborrning.

Hasses 75-åriga hand vittnar om många år av tungt, fysiskt arbete där fingrarna fått sina smällar.

– Du vet, borrhammaren jag använde vägde bortåt 80 kilo. Du kan tänka dig vad man åkallade för makter när man slog den på fingret…

Det busiga skrattet återvänder till ögonvrån. Det glittrar till i Leifs ögon igen. Tillsammans utstrålar de styrka och gemensam arbetsglädje. Hasse har varit med om sina smällar genom åren och verkar ha hittat sätt att resa sig igen.

Pension kvittar

Idén att bli brunnsborrare kom från en lekkamrats pappa, som var i yrket. Men innan dess hann Hasse vara både springpojke och ”tjäna pengar” på nybyggena vid Götaverken i flera år och dessutom vara försäljare för Electrolux.

– Det ledade liksom upp käften på mig, flinar Hasse.

– På den tiden kunde man få jobb överallt. Jag försökte mig också på att läsa till ingenjör. Men jag hade inte riktigt rätta motivationen…

Sedermera blev det brunnsborrning för hela slanten och har så varit i 43 år vid det här laget. Ganska snart ”sprang han ihop med” livskamraten Eva och genom hennes rötter på Varaslätten hamnade han och den växande familjen här. Idag bor de granne med ett av barnbarnen och familjen verkar ha en stor plats i tillvaron för dem båda. Och Hasse tänker framåt, frisk och utan värk trots alla år av tungt, fysiskt arbete. Han vet att han är privilegierad med detta.

– Det där med att vara pensionär, det får kvitta nu…

Text och foto: Anna Hagnell

Hasse i Vara, en av Geotecs grundare, har en räv bakom varje öra. Men här finns också kunskapen, erfarenheten och allvaret.

Hans Hasse Olsson

• Bor: Helås i Vara kommun – där Joldiahavet en gång låg, risken för salta brunnar är stor i området. Född i Göteborg

• Ålder: 75 år

• Familj: Hustrun Eva, döttrarna Åsa och Malin, barnbarn och barnbarnsbarn

• Arbete: Driver två företag, en med styrd borrning, där han själv är aktiv, och en med VA-anläggning åt kommuner och föreningar.

• Aktuell i Geotec: En av föreningens grundare som nu återkommit med förnyad kraft som medlem

• Kuriosa: Provborrade på Hallandsåsen inför det eventuella tunnelbygget. Avrådde bestämt från tunnelbygge: ”Berget läckte som ett såll, med gammal horst. Vi sa att åsen verkligen inte var lämplig för en tunnel. Men det blev många kockar i frågan. Det gick allt lite troll i beslutet.”

• Tilltro till slagruta: Mycket motvilligt, men ja, det fungerar i praktiken. Exemplen är många genom åren, summerar Hasse.

Schaktfri borrning

• Schaktfri borrning går också under den mer konkret beskrivande benämningen horisontell, styrbar borrning. I Europa finns tre märken på marknaden, två amerikanska och ett tyskt. Amerikanska Ditch witch är marknadsledande i Sverige.

• Räckvidden för en Ditch witch är beroende av modell. Maximalt kan en maskin nå 120 meter men i verkligt gynnsam mark går det att förlänga ytterligare bortåt 30 meter. Sökinstrumentet kan mäta ner till 28 meters djup men ett vanligt arbetsdjup är mellan en halv och halvannan meter. Varje borrör har en böjradie på sju procent.

• Fördelen med horisontell borrning är att den är skonsam för miljön: Trafikavbrott kan minimeras vid vägarbeten, miljöpåverkan minskar då stora sår i marken inte är nödvändiga och heller inte transport och återförande av massor. Det leder också till kostnadseffektivitet och kortare tidsåtgång.

• Maskinen styrs av en operatör med en joystick vid en display efter värden som medarbetaren får i sin sökare. Arbetet är helt beroende av samspelet mellan de båda.

• Vid horisontell borrning kan initialt ett smalare hål borras. Därefter kan man använda en upprymmare för att vidga hålet på tillbakavägen. Då kan också ett rör fästas i anordningen, så att röret monteras i hålet samtidigt som borrutrustningen avlägsnas.

• Tekniken är utmärkt när exempelvis fiberrör ska läggas på en villatomt med uppvuxna träd, stenläggningar och gräsmattor.

(KÄLLA: Björn Säwe, vd på lokala agenturen JLM Scandinavia AB, till Borrsvängen.)

Hasses milstolpar

1941: Föds i augusti

1955: Första jobbet

1962: Börjar som brunnsborrare, linstötare

1968: Köper första egna maskinen

1973-1974: År med liten nederbörd, bäddar för vatten- och brunnskris

1974: Går över till tryckluftsbaserad borrning, potentialen ökar drastiskt

1976: Är med och startar Geotec som konstitueras 1977

1978: Storsatsar på tre maskiner och två nyanställda

1979: Marknaden för brunnsborrning ”störtdyker” första halvåret. Hasse säljer och avvecklar delar. På hösten samma år stiger marknaden igen så hastigt att Hasse tar in arbetskraft från Skåne genom Geotec-samarbete.

1993: Första datorn i firman

2005: Börjar övergå till schaktfri borrning

2006: Blir folkpensionär och planerar för nedtrappning av arbetet.

2015: Tilltänkte efterträdaren omkommer i en olycka. Hasse går in i företaget med förnyad kraft.

2017: Satsar framåt med en tioårsplan för verksamheten.