En teknikpionjär som fortsätter se möjligheter

Ny teknik har varit drivkraften för företaget genom årtiondena. Grävfirma Jan Lundblad expanderar mer än någonsin. Både sett till anställda, verksamhet och kvadratmeter.

Strax innan de sista vägkrökarna leder ned mot den blånande Vättern och charmerande Hjo, ligger Korsberga och navet för Grävfirma Jan Lundblad. I den lilla röda stugan, tvärs över parkeringen vid gamla verkstaden, är kontoret inhyst. Sandra, som är gift med Klas, en av Jan Lundblads två söner, huserar bland pärmar och datorer och fixar kaffe till den hembakade citronkakan som står uppdukad på köksbordet.

Jan Lundblad.

Klas kommer in i värmen, med piggt röda kinder efter ett arbetspass ute i höstrusket med sin ständige parhäst Mattias. Pappa Jan – som aldrig kallas Janne – har varit en stund i sitt arbetsrum. De andra suckar och skakar på huvudet åt alla pärmar och pappershögar. Men företagets ständige motor Jan ler mest lite åt saken.

Jobb sju dagar i veckan

Vid 72 jobbar han fortfarande sju dagar i veckan medan hustrun Eja numera delvis är pensionär efter många år av heltidsarbete i firman. Varken pappersarbete eller kontorsstädning är längre det som lockar Jan mest. Ny teknik och nya metoder däremot – då blir han ivrig!
– Vi har mnga fötter att stå på. Det är därför företaget går så väldigt bra idag. Slutar man investera blir företaget inte gammalt. Man måste fortsätta hela tiden. Och vara en sådan som vågar chansa, säger Jan så det glittrar i .gonen.

Mycket på gång

Energigivande. En vanlig tisdag i Hjo finns det utrymme för en stunds glad samvaro vid kaxlådan, när Klas Lundblad besöker Anders Pettersson och Linus Gustavsson, som är flitiga energiborrare.

Förra året var första gången han tog ut ett vinstkapital för egen del, ur företaget. Men där sönerna sätter guldkant på tillvaron med någon solresa emellanåt, valde Jan att lägga sin del på expansion av firmans byggnader…
– Jag började med den här lilla verkstaden som jag köpte för 15 000 kronor på 60-talet. Nu håller vi på att bygga fastigheter på totalt 4 500 kvadratmeter. Plus de andra ytorna, visar Jan när han och Klas tar bilen runt området för att visa vad som är på gång.
Ny verkstad, varmgarage, tjusiga personalutrymmen och lager håller på att färdigställas samtidigt som gårdsplanen vuxit långt förbi skogen som stod här för bara några år sedan. Nu vill företaget gjuta en enorm platta för bland annat flisupplag, som är ett av alla de sidospår som kommit till som en av alla de där ”fötterna” som företaget vilar på.

Tog över 1971

Det hela tog sin början när Jans pappa tillsammans med en granne skaffade en traktorgrävare till gården och det blev Jan som styrde spakarna.
– Sedan började jag gräva 1963. Då täckdikade vi för hela slanten. Tänk, idag är det straffbart att lägga igen marker som vi dikade på den tiden. 1971 köpte vi en runtomsvängande grävare på band. Det tyckte min kompanjon innebar för stora risker så då tog jag över hela firman, berättar Jan.
Hans berättelse om företaget utmärker sig genom att han tidigt, tidigt anammade ny teknik och utförde tjänster där konkurrensen initialt var liten. Att plöja ned jordvärme började han med redan 1978.
– Det var ingen annan som trodde att det skulle gå att plöja ned slang i marken på en meters djup. Vi tillverkade maskinerna, som i början var väldigt prototypiska. Anläggningarna fungerade jättebra även om pumparna var dyra i inköp då.

Tidig med nya maskiner

Värmepumpar med berg- och jordvärme är alltjämt en viktig del för firman som varje dag har almanackan full med nya platser där nya anläggningar ska in. Fiberplogar köpte Jan 1982, samma år som han också köpte utställningsexemplaret av en maskin för grävfri dränering. En teknik som inte sågs med blida ögon av konservativa konkurrenter.
– Folk trodde inte på det för att de inte såg röret. Den styrdes med laser. Den första lasern köpte vi förresten 1976.
Jan berättar om år, maskiner, människor och projekt – allt sådant som både kommit och gått med varierande resultat. Vad som verkar vara en gemensam nämnare är hur lönsamt det varit att vara först med tekniken i branschen.

Hustrun räddade firman

– Fast vi har haft väldigt svåra stunder också. Vi har varit nära konkurs mer än en gång. Ett tag, i början av 90-talet, fick vi till och med låna till driften när några stora kunder gick i konkurs. Men Eja, min fru, låg på, förhandlade, ringde och hittade lösningar med banken som trodde på oss och vår verksamhet. Eja är verkligen jätteduktig.
Kärleken i rösten är inte att ta miste på, kärleken som började på en dans i Varola på skärtorsdagen 1963. Sedan dess har de levt och arbetat ihop. Han med maskinerna, hon med det växande kontoret. Idag går Jan fortfarande till jobbet sju dagar i veckan. Precis som sönerna, intygar svärdottern Sandra mellan kaffet och den ringande telefonen.

Ett sätt att leva

– Att ha ett familjeföretag är ett sätt att leva. Man växer in i det. Vi mammor måste vara drivna och klara oss själva. Det är inte tal om att ringa maken och be honom skjutsa barnen till träningen precis… Eja har dragit ett väldigt tungt lass. Det stämmer verkligen att bakom varje framgångsrik man står en stark kvinna, säger Sandra som, liksom maken Klas, kan alla historier om maskiner och händelser, trots att de inte var med när det begav sig.
– Jag tror inte att jag har arbetat mindre än tolv timmar en enda dag de senaste fem åren i alla fall. Men det är roligt, säger Klas och gestikulerar med armen mot den långa cykelbanan som leder från sjön i grannskapen, hela vägen till den mer välkända sjön i Hjo.
– Oj, vad vi grävde här. Och tusentals ton grus! Men fint blev det.

Generationsskifte bekymrar

Eja arbetar varje måndag för ”att hålla sig à jour med företaget” och kunna hoppa in när svärd.ttrarna Sandra och Anette behöver vara hemma med sjuka eller lovlediga barn, men är i övrigt pensionär som trivs med att umgås med vännerna. Vill hon träffa sin make för längre samtal får hon vackert följa med i bilen när Jan åker och tittar på kommande jobb om söndagarna.
– Då brukar vi äta på någon golfrestaurang längs vägen, säger Jan förnöjt om det trogna parets små dejter.
Med Ejas erfarenhet i ryggen har de båda svärdöttrarna datoriserat företaget som, sedan några år, till hälften ägs av de båda bröderna Lundblad. Även om barnbarnen fortfarande är så unga att de går i grundskolan, oroar sig Jan för företagets fortlevnad i nästa generation.
– Det bekymrar mig mest av allt; att alla barnbarnen inte är intresserade. Det blir svårt med nästa generationsskifte i företaget nu när det är så stort och finns så mycket pengar i det. Det vill till att hålla sams, säger Jan och skakar eftertänksamt på huvudet.

Inte tvinga barnen

Kanske måste företaget en dag då säljas, konstaterar han. Men Klas och Sandra är inte bekymrade över den tanken. Att driva ett familje

Inne i den röda stugan som utgör företagets huvudkontor, är det familjens kvinnor som styr.
Sandra Lundblad har fullt upp med administrationen, arbetsuppgifter som hon delar med svägerskan Anette och svärmodern Eja.

företag – att välja den livsstil som familjeföretaget kräver – är inget måste för barnbarnen.
– För oss är det viktigt att barnen får välja själva vad de vill studera och arbeta med. Vi är väldigt noga med att de inte tvingas in i företaget, säger Sandra.
– Ja, det är mycket troligt att företaget säljs. Men här och nu har vi väldigt bra relationer allihop. Jag och Per har aldrig några konflikter, inte med mamma och pappa heller. Sandra och Anette sköter kontoret tillsammans. Och jag känner för egen del att jag valt mitt yrke helt självständigt, konstaterar Klas.

Utveckling är en drivkraft

Som sin bror är han uppvuxen bakom spakarna.
– En gång kom du barfota till grävmaskinen. Stövlarna hade du trampat ned i leran så de var borta. Jag minns än idag var det var någonstans, säger Jan med det där glittret i ögonen när han ser på sin son.
– Och Per var med mig och täckdikade hela veckan då du föddes. Han fick vackert följa med. Någon barnomsorg hade vi inte. Och ni har alltid varit intresserade av maskinerna.
Jan har ägnat hela livet åt maskinerna, företaget, familjen – allt hänger samman. Att ”sluta” verkar inte vara en existerande tanke.
– Drivkraften är att investera, utveckla och göra så att företaget lever kvar. Man måste alltid ha beredskap. Mellan varven kommer lågkonjunkturen. Men just nu är det högkonjunktur. Inom överskådlig framtid kommer företaget att fortsätta växa okontrollerat, tror jag.

Smörjgrav. Den nya verkstaden är snart klar för drift. Men för Jan Lundblad höll det på att sluta illa när det nya var på gång; han föll handlöst ned i smörjgraven och bröt ryggen så illa att medarbetarna trodde att han omkommit. Men nu är han på benen och jobbar som vanligt igen.

Text & foto: Anna Hagnell

Grävfirma Jan Lundblad AB

• Företaget: Grävfirma Jan Lundblad AB som firar 55 år 2018. Familjeföretag med 32 antal anställda varav två heltid på den egna verkstaden. Arbetar enbart mot företagskunder.
• Var: Företaget ligger i Korsberga, utanför Hjo. Har stora fastigheter under expansion, totalt flera hektar mark för verksamheten.
• Vad: Brunnsborrning, styrd borrning, hammarborrning, rörtryckning, jordvärme, grävning, rivning, kabelförläggning, flisning, bergtäkter. Jan äger också andelar i vindkraft och har nyss avvecklat ett polskt företag.
• Vem: Företagets grundare Jan och hustrun Eja bor i Värsås. Sonen Per, 45, med hustrun Anette och två barn i Korsberga samt sonen Klas, 41, med hustrun Sandra och tre barn i Forsby. Alla vuxna arbetar i företaget. Jan äger 50 procent av företaget och sönerna delar på de andra 50.

Jan Lundblad om sin…

• Bästa investering: Att vara med tidigt, tidigt med ny teknik som exempelvis kabelplöjning och grävfri dränering
• Sämsta investering: Mångåriga projektet med att driva ett företag för dränering och borrning i Polen. ”All täckdikning upphörde i Sverige. Då var vi några som bildade ett företag i Polen. Men vi bara investerade hela tiden utan att det gav någon vinst. Det är svårt att driva företag utomlands.”

2 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *