1986 tog den nybakade KTH-studenten Klas Berglöf patent på en metod att mäta driften av värmepumpar. 40 år senare övervakar hans bolag Climacheck driften av tusentals kylprocesser och värmepumpar över hela världen med hjälp av samma mätmetod. Nu hägrar pensionen och mer fritid. Men för Klas Berglöf är det än så länge mest en hägring.

– Jag kör vidare ett tag till, deklarerar 67-åringen som fortfarande brinner för att få alla delar i en geoenergianläggning att fungera på bästa möjliga sätt.

När Klas Berglöf läste maskinteknik på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, i Stockholm på 1980-talet ingick krav på praktik. Klas hamnade på en mindre installatörsfirma, Energihuset, där han fick fortsatt förtroende att arbeta med felsökning och service under terminerna. För problemlösaren Klas var det en perfekt kombination.

– Det blev roligare att studera när jag såg kopplingen mellan teori och praktik. Jag blev väldigt intresserad av felsökning under den här tiden.

När Klas säger ”blev” är det en sanning med modifikation. Under hela sin uppväxt tog han på sig rollen som familjens fixare. Så fort något behövde lagas hamnade det på hyllan innanför dörren i pojkrummet hemma i Östersund.

– Jag är sådan, ser jag att något inte fungerar vill jag försöka få det att funka igen. En kund kallade mig till Klas ”Inga problem” Berglöf. Det är det mest smickrande namnet någon har gett mig!

Ryktet om Klas förmåga att lösa problem spred sig i branschen. Han fick allt fler uppdrag där han med hjälp av olika mätare försökte hitta felen ute i fält. Vilket visade sig vara rätt komplicerat.

– Jag tänkte att det här måste kunna göras bättre och gick tillbaka till teorin och termodynamiken. ”Det går inte”, sa alla till mig. Det gick visst. 1986 kunde jag patentera den mätmetod som vi än i dag använder i Climacheck.

Men än skulle det dröja nästan 20 år innan Klas ”bebis” Climacheck skulle se dagens ljus. Efter några år på Energihuset gick Klas vidare till kylgrossisten AKA. Där blev han kvar i tio år och hamnade mitt i den stora utfasningen av freoner. Klas engagerade sig i olika forskningsprogram kring freonfria köldmedier, något som skulle ge honom även internationell erfarenhet. Det blev också startskottet för Klas som egen företagare. 1999 sa han upp sig från AKA och startade ett eget konsultbolag där han arbetade med freonavveckling i utvecklingsländer under det internationella traktatet Montrealprotokollet, som fasar ut substanser som skadar ozonskiktet. Uppdragen tog honom till Filippinerna, Balkan, Moldavien och Georgien, där han tog fram planer och incitament för industrin att gå över till freonfria alternativ.

Hemma i Sverige ville värmepumpstillverkaren Thermia utveckla sina testriggar. De kontaktade Klas som de kände väl sedan tiden på Energihuset, då han hade hjälpt dem med många mätningar. Kunde han tillämpa den mätmetod som hade använts i den ”kyldator” som han använde under tiden på AKA för att analysera kylmaskiners prestanda, och anpassa den till deras testriggar för värmepumpar?

Som den problemlösare han är kunde Klas inte motstå utmaningen. Han kontaktade industriprogrammeraren Per-Olof Ohlsson som nappade. Tillsammans bildade de bolaget Climacheck.

– Jag såg ett jättebehov, både när jag jobbade som konsult och som installatör, att kunna se hur anläggningarna faktiskt fungerar. Jag såg så många haverier och tvister bara för att man inte mätte och följde upp driften.

I dag övervakar bolagets servrar över 5 000 kyl- och värmepumpsystem över hela världen. Klas nämner stora geoenergianläggningar hos Ikea och Vasakronan, sjukhus i USA, kasinon i Macao och hundratals butiker runtom i världen. Men ännu väntar det stora genombrottet.

– Vi möter stor skepsis från branschen, eftersom det är servicen som är lukrativ i dag. Det går många timmar, kanske dagar, om en servicefirma eller konsult måste åka ut och felsöka. Med data insamlad på ett strukturerat sätt kan det räcka med tio minuter vid datorn för att följa upp och få en bättre underbyggd korrekt analys. Men då försvinner servicetimmarna – och ett kompressorhaveri är väldigt lönsamt!

Trots motvinden ger Klas inte upp, fast det nu har gått drygt 20 år sedan han grundade bolaget. Han beskriver sig själv som ”enveten”.

– Jag har många gånger känt att nu ger jag upp det här. Sedan sover jag på saken, vaknar och ser åter potentialen och kämpar lite till. Men min tid att driva det här är ju inte obegränsad.

Enligt Klas står kyl- och värmepumpbranschen inför ett paradigmskifte som kommer förändra hela spelplanen. Med maskininlärning och digitala tvillingar kan servicen utföras när den behövs utifrån hur maskinen arbetar i driften, snarare än utifrån ett på förhand fastställt schema.

– Med övervakningssystem, AI och digitala tvillingar hittar vi avvikelser utifrån varje driftsfall. Rätt person kan då skickas ut för att utföra rätt åtgärd. Med övervakning dygnet runt tar man bort nästan alla haverier, försäkrar Klas och slår fast:

– Du kan överlag spara 20 procent energi på värmepumpsystem i dag om du optimerar och följer upp driften.

Borrentreprenörerna har en viktig roll för att marknaden ska lyfta till sin verkliga potential, menar Klas. Ett hinder han upplever är beställarnas osäkerhet och rädsla att en geoenergilösning med värmepumpar inte kommer att fungera lika enkelt och tryggt som exempelvis fjärrvärme.

– Kan vi lösa den rädslan och det motståndet på kundsidan, då skulle marknaden för geoenergi explodera. Därför är det viktigt att borrentreprenörer som säljer hela installationer höjer sin kompetens inom fjärrövervakning och digitala tvillingar. Kan vi ta bort oron för komplexiteten med värmepumpar och borrhålslager, då finns en stor global potential.

Under ett samtal med Klas Berglöf står det snabbt klart vad som är hans drivkraft. Han pratar mycket, snabbt och gärna om flöden, verkningsgrader, givare och insamling av data. Inte lika mycket om de affärsmässiga möjligheterna.

– Det är solklart det tekniska som driver mig. Jag är en typisk tråkig ingenjör. Sedan ser jag såklart gärna att det blir en peng över, vilket det inte har blivit hittills. Det är tufft att driva utveckling i ett litet företag som går motvalls gängse affärsmodeller. Men det kommer ändras, säger han trosvisst.

– Det går inte att stoppa utvecklingen. Och vi ligger i särklass längst fram, inom analys och felsökning av kyl- och värmepumpprocesser är vi erkänt ledande av till exempel forskningsinstitut inom det amerikanska energidepartementet.

Enligt Klas finns det hundratals miljoner anläggningar på marknaden som går dåligt. Men de är inte hopplösa fall, menar han. En bra optimering går att uppnå i de flesta fall.

– När du har ställt in dem rätt är kylanläggningar och värmepumpar extremt driftssäkra. Många gånger går det att köra dem bättre än vad de är beräknade för. Det finns ingen perfekt design som beskriver verkligheten exakt. Du måste alltid trimma in anläggningen utifrån hur det faktiskt blev.

I en digital värld präglad av full automatisering och AI-teknik, ser Klas en utveckling som kräver en industriell partner för att Climacheck ska blomma ut och nå sin fulla potential.

– Det här är en omställning av gigantiska mått i en konservativ bransch. När tåget går krävs större aktörer.

När de här andra aktörerna kliver in skapar det ett fönster för Klas att kliva ur, får man förmoda. För än så länge hänger han kvar.

– Jag hoppas väl kunna trappa ned successivt och lämna över till yngre förmågor. Det blir inte så mycket fritid när man driver småföretag. Men än tycker jag det är kul – de andra blir inte av med mig helt i närtid!

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: ANETTE PERSSON

Svenska Kyl- och Värmepumpföreningens vd Anders Mårtensson bär organisationens fana högt och stolt – hela vägen ut i Europa.

– Svensk kyl- och värmepumpsteknik är en viktig del av EU:s gröna energiomställning, säger han till Borrsvängen.

Europavägen E18 fungerar som en röd tråd i Anders Mårtenssons liv. Han har hittills följt den utan några större avvikelser. Målinriktat och uthålligt.

– Jag har alltid en idé om vart jag ska, säger han. Och jag är fullt beredd att sakta men säkert ta mig dit.

Till skillnad från E18 utgick Anders dock inte från det mytomspunna Sankt Petersburg i Ryssland, utan han på­ började sin levnadsbana i den kanske något blygsammare staden Örebro. Men europavägen lockade och den skulle så småningom ta honom norrut till Stockholm och sedermera vd-­stolen på Svenska Kyl­ och Värmepumpförening­ en (SKVP) där han sitter just nu. Men vi backar bilen något. Första stoppet efter Örebro var nämligen Enköping där han gjorde värnplikten som reservofficer. En ledarposition som skulle visa vägen för Anders karriär.

– Jag har haft många chefsjobb, berättar han. Varför? För att det är roligt att kunna påverka och en utmaning att driva ett förändringsarbete.

Efter en avstickare till Uppsala och KTH där han utbildade sig till civilingenjör var han tillbaka på E18 där nästa stopp blev posten som projektledare på ABB i Västerås. Efter några år gick färden vidare till Ericsson, där blev han utvecklingschef. Efter en tid som utvecklingschef på ABB:s Stockholms­ kontor följde bland annat chefspositioner på Schneider Electric, Vattenfall samt VVS-­Fabrikanternas Råd i Stockholm. Och däremellan hann han även med en omväg till Visby – inte via E18, utan sjövägen denna gång – där han var vd på Gotlands Energi.

Anders berättar att de flesta stoppen på karriärvägen har sin grund i hans stora intresse för områdena elektroteknik, energi och miljö. Av samma anledning passar även jobbet som vd för Svenska Kyl-­ och Värmepumpföreningen honom väldigt bra, konstaterar han och fortsätter:

– De områdena finns representerade i kyl­- och värmepumpbranschen. SKVP är till exempel en viktig komponent i den stora gröna miljöomställningen som sker i Europa just nu och det är väldigt spännande att få vara med i det föränd­ringsarbetet.

Anders har definitivt hamnat på rätt plats i rätt tid. I och med att EU:s nya oli­ka klimat­ och miljödirektiv, till exempel Fit for 55 och Repower EU, ska göra EU klimatneutralt år 2050 sätts stort fokus på värmepumptekniken som en del av omställningen.

– Här i Norden tar vi värmepum­pen för givet, men vi får inte glömma att i övriga Europa är det fortfarande huvudsakligen gas som gäller som upp­ värmningskälla. Många länder har till exempel inte utbyggd centralvärme.

EU har kommit fram till att värmepumpar är ett fantastiskt alternativ till rysk gas, konstaterar Anders. Och då tekniken nu ingår i riktlinjerna för det gröna Europa ökar efterfrågan.

– Det byggs många fabriker ute i Europa just nu för att täcka behovet. Branschen expanderar kraftigt även i Sverige och då har vi redan många företag som exporterar värmepumpsteknik.

Det är inte bara ont om värmepumpar i EU, även kunskapen om hur man installerar dem är en bristvara, säger Anders och berättar att det inte är ovanligt att EU­-parlamentariker hör av sig till SKVP.

– De vill höra hur vi resonerar efter­som Sverige har en mogen marknad för tekniken. Här är vi vana vid hårda kvalitetskontroller och krav på att certifieringar fullföljs och vi skulle kunna exportera den kunskapen i högre grad än vad vi gör nu. Det är viktigt att de som installerar kan sin sak och gör rätt, annars kommer det att slå tillbaka på hela branschen.

Även på hemmaplan har tekniken sedan några år fått ett uppsving. Och det på bekostnad av el och olja. Den enkla anledningen är att energipriset har ökat, konstaterar Anders.

– När det blir dyrt ökar intresset att se över sina energikostnader. Med värmepumpar blir man mer oberoende och kan påverka kostnaden själv.

Men med stor efterfrågan, och växande produktion som följd, ökar också behovet av återväxt. Precis som borrbranschen lider kyl­ och värmepumpbranschen av låg nyrekrytering bland unga. Det är en anledning till att påverkansarbete är en viktig del av SKV­P:s verksamhet, berättar Anders. Bland mycket annat anordnar man därför sedan några år ett skol-SM för gymnasieelever på teknisk linje med kyl­ och värmepumpinriktning.

– Det är en möjlighet för branschen att synas, säger Anders. Tävlingen uppmärksammas ute på skolorna och det får lärare att intressera sig för tekniken. Och det brukar även bli genomslag i lokal­ media, vilket så klart också är bra för nyrekryteringen.

Ett annat slags påverkansarbete bedrivs gentemot myndigheter. Det sker på uppdrag av SKVP:s medlemsföretag.

– Vi tar upp det som pumptillverkarna vill att vi ska ta upp, vi är deras röst, berättar Anders. Det fungerar åt båda hållen, myndigheterna föredrar att prata med oss istället för med många olika företag. Vi samlar och för vidare informationen.

SKVP informerar även om nya lagar och regler samt hjälper medlemmarna att svara på remisser.

Även om Europas och EU:s dragningskraft nog har ett ganska fast grepp om Anders så sitter han väldigt bra på SKVP:s vd-­stol, försäkrar han. Han har suttit in sig och han trivs.

– På den här posten stannar jag kvar ett bra tag till, lovar han.

Men vem vet? Påfarten till E18 ligger ju förhållandevis nära organisationens kontor i Alvik och det finns alltid nya spännande mål att utforska. Och Anders gillar ju förändring.

10 snabba med Anders Mårtensson

Familj?
Fru och två stora barn. Hunden Baloo.

Vad ville du bli när du var liten?
Jag ville bli civilingenjör och bo i Tyskland.

Din starkaste drivkraft?
Förändring.

Stad eller landsbygd?
Landet. Mänskligare än staden.

Favoritplats?
Fjällen en krispig vinterdag.

Vad har du kvar på din bucketlist?
Jag har alltid velat se japanska jättesalamandrar.

På nattygsbordet?
Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafon.

Favoritfilm eller tv-serie?
Veronikas dubbelliv.

Favoritmat?
Räksmörgås med nyskalade räkor.

Favoritdryck?
Gärna en kyld öl till räksmörgåsen.

TEXT: SIMON JOHANSSON FOTO: ANETTE PERSSON

Han gillar vatten i alla dess former. Han dricker det, han badar i det, han spenderar fritiden i det. Han arbetar med det. Och han är inte rädd för att simma motströms – många är de strider han tagit för vår rätt till friskt svenskt vatten. Möt Svenskt Vattens vd Pär Dalhielm.

Nordens Venedig gjorde sig sannerligen förtjänt av sitt smeknamn när Borrsvängen besökte Svenskt Vattens huvudkontor i Alvik strax utanför Stockholm. Ett hundra procent himmelskt svenskt vatten, det vill säga regn, dränkte huvudstaden denna novembereftermiddag. Men en riktig rotblöta är inget som bekommer Svenskt Vattens vd Pär Dalhielm. Han gillar vatten i alla dess former. Rent vatten är dock inget han tar för självklart.

– Inte alla vet hur mycket arbete som behövs för att behålla kvaliteten på vårt vatten, säger han. Vårt friska vatten är ständigt hotat. Mycket av det som produceras i världen innehåller nämligen substanser och material som är lösliga och vars produktionsrester påverkar vattenkvaliteten.

Vi är en stormakt när det gäller vatten, slår Pär Dalhielm fast. Sverige har 40 procent av alla sjöar i EU och det är väldigt mycket även i ett globalt perspektiv. Och det är just globalt vi måste tänka när det gäller vattenrening.

– Bättre vatten till fler människor är en bra utgångspunkt. Det tillkommer nya hot hela tiden som måste mötas med en ständig teknikutveckling för att vattenreningen ska bli bättre i hela världen.

Pär lever som han lär. Han kombinerar vd-posten på Svenskt Vatten med olika uppdrag internationellt. Han är styrelseledamot i WaterAid Sverige som är en internationell organisation som jobbar med att förbättra tillgången till rent vatten och sanitet i världens fattigaste samhällen. Och tidigare i år blev han ledamot i EurEau som är ett samarbetssorgan för Europas vattenbolag.

Läkemedel är miljöpåverkande

Ett stort hot mot vattnet i världen är industriellt framställda kemikalier som till exempel de extremt svårnedbrytbara PFAS-ämnen som återfinns i tusentals produkter som kläder och plastsaker. Och läkemedelsrester är ett annat stort problem, berättar Pär.

– Det finns till exempel läkemedelssubstanser som gör att fiskar tappar sin reproduktionsförmåga. Och vi använder smärtlindrande salvor som duschas bort och rinnar ut i våra sjöar. De ämnena går inte att rena bort ur avloppsvattnet. Det är en svår avvägning, särskilt när det handlar om mediciner som räddar liv samtidigt som de dödar våra sjöar.

Pär har ett stort engagemang i dessa frågor och han tar gärna upp ämnet med både producenter och konsumenter. Men diskussionen om kemikalier i samhället är komplicerad och ansvarsfrågan är svår. Svenskt Vatten äger inte alla frågor själva utan är beroende av samarbete med politiker och andra samhällsaktörer, konstaterar han.

– Vem tar ansvaret? Det är inte så enkelt att det finns någon att ringa till. Det är en utmaning att få till en annan inställning till produktionen av den typen av produkter. Allt hamnar ju till slut i avloppet och det är där vi får ta hand om kemikalieresterna som producenterna inte bryr sig om.

Uppströmsarbete

Svenskt Vatten arbetar därför för att företagen ska bli bättre på det som organisationen kallar uppströmsarbete, det vill säga rening redan i produktionsledet innan resterna hamnar i vårt vatten.

– Det är inte bara dricksvattnet som kommer ur kranen hemma som påverkas, säger Pär. Hela näringar är i riskzonen. Till exempel skadas jordbruket genom att de får dåligt vatten till sina bevattningsanläggningar. Det gäller att hitta en balans mellan bättre rening och producentansvar.

Hur ser då framtiden ut för Svenskt Vatten? Sverige har en gigantisk uppgift framför sig, konstaterar Pär. Större delen av landets AV-system härstammar från 1960- och 70-talen och underhållet är eftersatt. Rören börjar bli dåliga och de läcker. Mätningar visar att så mycket som 15 procent av allt dricksvatten inte når konsumenten. Nästan alla avlopps- och vattenrör i samtliga kommuner måste bytas ut. Och det är inga små ingrepp som ska göras, Sverige har ett rörsystem vars sammanlagda längd motsvarar fem varv runt jorden vid ekvatorn.

– Vi står inför en enorm investering. För att vi ska klara fortsatt dagvattenhantering, avloppsrening och dricksvattenproduktion så måste kommunerna investera 460 miljarder de kommande 19 åren.

Borrföretag är viktiga

Men investeringsviljan bland kommunerna är liten. Det handlar om en infrastruktur som inte syns, och som gemene man kanske inte tänker på dagligen, vilket gör att kommunerna förhalar då de har andra mer synliga och brådskande utgifter.

– Kommunerna skjuter gärna på vatteninvesteringarna, trots att vatten är en grundbult för ett fungerande samhälle. Vi kan inte vänta tills det slutar fungera, det tar ju tid att bygga upp ett så omfattande system. Här har kommunpolitikerna en viktig uppgift.

Några som är med om att bygga upp den nya infrastrukturen är landets borrföretag. Brunnsborrare är till stor hjälp när man byter gamla system och vattentäkter, menar Pär och konstaterar att borrföretag alltid har varit viktiga för Svenskt Vatten.

– Borrföretagen är viktiga för att säkra hög kvalitet vid borrningen. Bra brunnsborrning behövs för att garantera vattentillgången vilket gör dem till en betydande länk i kedjan för att säkra dricksvattnet. Det är särskilt viktigt för de kommuner som inte har reservvatten och inte har tillgång till ytvatten.

Rening av Östersjön

När man frågar Pär om vad han är mest stolt över när det gäller vad Svenskt Vatten har åstadkommit så svarar han utan att tveka att det är reningen av Östersjön.

– Utan en bra rening av våra avlopp så hade Östersjön varit knäckt för länge sedan. I många år hade den svårt att överleva på grund av stora fosfor- och kväveutsläpp som orsakade dålig vattencirkulation och övergödning. Det var stora problem med bland annat algblomning. När det larmades om havsdöd införde vi höga krav på reningen och sedan tio år renas 98 procent av det som släpps ut i Östersjön.

Miljötänk är inte bara viktigt för Svenskt Vatten, det är också något som ligger Pär varmt om hjärtat. Han har visserligen en gedigen bakgrund som beteendevetare och nationalekonom, men det är det stora natur- och miljöintresset som har fått in honom på oväntade vägar, berättar han. Som 26-åring fick han sitt första chefsjobb, på Skogsstyrelsen, och efter en omväg som förvaltningsansvarig i Västerås Kommun hittade han för tre år sedan rätt till vd-stolen på Svenskt Vatten.

– Jag gillar att vårda miljön och ledarskapets utmaningar. Och jag gillar vatten. På Svenskt Vatten kan jag kombinera allt det, säger han.

Rätt man på rätt plats

Det undgår nog inte den som har läst ända hit att Pär Dalhielm gillar vatten. Och våra begåvade läsare vet ju att människan består av 60 procent vatten. Men den procenten räcker nog inte i Pärs fall, här är definitivt andelen vatten betydligt större. Han arbetar med det och han spenderar sin fritid i det, det står helt klart att han strävar efter att vara omgiven av det så mycket det bara går. Är det inte på Svenskt Vattens kontor i Alvik med Mälarens grågröna vågor utanför fönstren så är det nybadad på en brygga vid landstället i Bergslagen. Om det mot förmodan inte skulle räcka med vattenanknytning så kan det nämnas att det rinner en brusande å intill sommarhuset – som dessutom flankeras av två sjöar. Vatten är inget man kan få för mycket av, säger Pär med ett leende.

– Jag älskar vatten! Det finns inget som jag kan längta efter så mycket som ett glas kallt kranvatten. Det funkar alltid.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Chef för internationella affärer inom Nibe, president för den europeiska branschorganisationen och styrelsemedlem i den amerikanska – Martin Forsén är en man med makt och mycket kunskap inom värmepumpar. Oförtröttligt arbetar han för en fossilfri framtid, från Stockholm såväl som Bryssel och Washington.

På hemmaplan axlar han en tung roll inom Nibe Energy Systems, och som om inte det räckte är han president för European Heat Pump Association, EHPA. Det innebär hårt arbete i den belgiska huvudstaden. För några år sedan tog han även plats vid styrelsebordet i Geothermal Exchange Organization på andra sidan Atlanten.

– När jag läste energiteknik på KTH blev det tydligt för mig vilken överlägsen teknik värmepumpen är. Då var inte koldioxidutsläpp den största frågan utan fossila bränslen och minskad energianvändning. Vi använde oljepannor till 75 procent och jag insåg att det var helt nödvändigt med en omställning, säger Martin Forsén.

Enkla val

– Jag nördade ner mig i värmepumpar, jag tyckte det var så intressant! Redan då tänkte jag att det bara var en tidsfråga innan branschen skulle växa sig riktigt stor, och då ville jag vara med, fortsätter han.

Martin Forsén övervägde snabbt hur och var han kunde göra nytta med sin kunskap. Han ville arbeta med värmepumpar och helst vara kvar i Stockholm. Svaret han gav sig själv tog honom till Svenska Kyl & Värmepumpföreningen, tidigare Svep, där han blev vd.

– För mig är värmepumpen ett enkelt val. Vem vill inte spara pengar? Det är en drivkraft för mig.

Martin Forséns arbete framstår långt ifrån som enkelt. Uppdraget för NIBE, att ansvara för affärsområdets bevakning och påverkan på utformningen av EU:s energilagstiftning och internationella standarder, bygger både på hans tekniska kunskap och internationella erfarenhet. Han har forskat vid KTH och i den rollen skapade han sig tidigt ett nätverk ute i Europa.

– Jag försöker hålla span på alla lagar och förordningar på EU-nivå som påverkar vårt produktområde. Som byggregler, produktförordningar och direktiv som rör energi. Industrin har en viktig roll i att bevaka och vara remissinstans. Vi har detaljkunskap ner på skruv- och mutternivå.

Nibe, som har sitt huvudkontor i Markaryd, har försäljningskontor i Stockholm och det är härifrån han i möjligaste mån arbetar. Han bor och har familj i Sundbyberg.

Maktens korridorer

Med jämna mellanrum kallar Bryssel, om än inte under pandemin. För sju år sedan valdes Martin Forsén till president för den europeiska värmepumpsföreningen EHPA. Uppdraget är att föra branschens talan i maktens korridorer, att driva lobbning.

– Energiomställningen går fortfarande långsamt i stora delar av Europa. Vi behöver lagar för att påskynda arbetet. Värmesektorn står för knappt hälften av energianvändningen och för en stor del koldioxidutsläpp.

– Från dag ett har EHPA:s vision varit att värmepumpar ska vara ledande när det gäller uppvärmning. I början såg många det som orimligt, även internt. Uppvärmning var inte prioriterat och vår teknik var endast en liten del av marknaden. Så visst har uppdraget haft sina utmaningar.

Skam den som ger sig. På senare år har de fått gehör för sin teknik och sina krav. EHPA ses som en viktig part i debatten, tycker han, man är en given remissinstans. 2020 nämndes värmepumpen i flera publikationer som den viktigaste tekniken för uppvärmning av bostäder. En vitbok indikerar att riktningen på Europas framtida energipolitik bygger på elbaserade värmesystem. Arbetet har burit frukt.

– EU:s mål är att ha infört upp mot 40 procent värmepumpar 2030, för att sedan nå 50-70 procent 2050. Det ser jag som en enorm framgång!

Vad är det då värmepumpen kan bidra till i miljö- och klimatarbetet, vad kan den göra för energisektorns klimatomställning?

– Tekniken tillgodoser tre avgörande krav: den minskar utsläppen av växthusgaser, den ökar användandet av förnybar energi och den bidrar till ökad energieffektivitet, menar Martin Forsén.

Med all respekt för Martin Forséns kunskap, det är sannolikt också Sveriges långa erfarenhet av värmepumpar som fått EHPA att sätta en svensk vid rodret. Sverige framhålls ofta som ett föregångsland och ses fortfarande som nummer ett, även om Norge och Finland har något fler värmepumpar per capita.

– Vi har fasat ut alla oljepannor i Sverige, vi har minskat koldioxidutsläppen från uppvärmning med mer än 90 procent och vi har minskat användningen av el för uppvärmning med drygt 20 procent. Detta har jag i alla år arbetat för att förankra internationellt.

Tveksam omvärld

Men där är, eller har åtminstone varit, en viss tröghet i värmepumpens internationella karriär. Varför låter inte hela världen sig frälsas?

– Gasen är för billig i många länder, det är politiskt svårt att få till en beskattning av fossil gas. Det finns en energifattigdom i många länder, folk har svårt att betala sin värmeräkning och det sätter press på att inte höja priset på fossila bränslen. Alla länder har inte pris på sina koldioxidutsläpp, och då blir inte fördelen med att investera i värmepump tydlig.

– Det handlar om djupt rotade mönster, om konventionella metoder som är enkla och billiga och som hindrar ett nödvändigt miljö- och klimatarbete.

Närmar sig fjärvärmeindustrin

På hemmaplan hoppas Martin Forsén på ett samarbete med fjärrvärmeindustrin. Han medger att det fortfarande finns ett visst motstånd mellan branscherna.

– Det finns en bild av att det inte är någon klimatnytta med en teknik som är beroende av el, men idag har vi ett överskott av el och den är inte längre sprungen ur kol. Det råder brist på tillräcklig eleffekt, ja, men med tanke på allt fler elbilar kommer nätet att behöva byggas ut.

Martin Forsén tror att värmepumpen kan få en roll om fjärrvärmeindustrin satsar på att återvinna överskottsvärme från exempelvis stora industrier, genom att den matas in och förs vidare ut till fjärrvärmekunderna.

– Det är helt enkelt en otroligt intressant tid nu! utbrister mannen som kommit att viga sitt liv åt värmepumpen.