Catharina Elmsäter-Svärd: Vi behöver rusta Sverige för framtiden

Medlemsnytta och samhällsnytta – där lägger Sveriges Byggindustriers nya vd Catharina Elmsäter-Svärd sitt fokus.
Hon sträcker fram handen, ler varmt och presenterar sig:
– Hej, jag heter Cathis.

I tidigare intervjuer har hon berättat att det långa för- och efternamnet kan vara besvärligt för andra att komma ihåg, medan smeknamnet Cathis landar lättare. Det stämmer. Även sinnebilden av kvinnan som skakar hand här på Sveriges Byggindustriers kontor på Storgatan 19 i Stockholm, lättas upp. Catharina Elmsäter-Svärd ger intrycket av att vara en rättfram person som vill möta människor i ögonhöjd och hon gör det genom att riva barriärer.
I oktober 2017 tillträdde Catharina Elmsäter-Svärd, 53 år, sin tjänst på Sveriges Byggindustrier. I grunden beskriver hon sig som en samhällsbyggare som har tagit vägen att förstå människor, förstå politiken för att nu verka här på Sveriges Byggindustrier.
En av grundstenarna till att hon valdes till posten är hennes ledaregenskaper.

– Vill man ha ett framtidsyrke, vill man vara med och bygga samhället – då är det i byggbranschen man ska vara.

Bygger ett lag

– Som ledare tar jag med mig mycket från tidigare erfarenheter, inte minst hur jag kan få människor i min omgivning att växa. Det är ungefär som man bygger ett lag, att man har olika roller och rollfördelningar. För att en organisation ska fungera måste medarbetarna våga, vilja och förmå ta ansvar. När vi känner varandra, vet vi att resultatet blir bra. Dessutom spar det tid – jag får tid att göra annat och det är bra, säger Catharina Elmsäter-Svärd.

Förstår organisationer

Ett annat skäl är hennes kunskap och förmåga att bygga organisationer.
– I den tidsanda vi befinner oss i finns ett starkt behov av att forma organisationen gentemot våra medlemmar. Min förhoppning är att jag kan använda det jag har med mig från mitt tidigare yrkesliv och det som är kopplat till politiken, till den roll Sveriges Byggindustrier har för att vara relevanta i samhällsanalysen. Där ska vi också vara med och bidra, säger hon.
Högst upp på Sveriges Byggindustriers agenda är uppgiften att få medlemmarnas intressen och samhällets intressen att hänga ihop. Fokusområdena handlar om en byggsektor som är attraktiv, sund och säker.

Fokus på 2025

– Det viktigaste för mig personligen är att sätta på mig glasögonen och se till att vi drivs åt samma håll. Vi behöver rusta Sverige och hålla fokus på Sverige 2025, säger Catharina Elmsäter-Svärd.
Om sju år beräknas Sverige ha elva miljoner invånare. Behovet av bostäder och samhällsstruktur är stort.
– Och det är just där våra medlemsföretag har sin kärna. Kan vi haka på maximal samhällsnytta för maximal medlemsnytta, då gör vi rätt saker, säger Catharina Elmsäter-Svärd.

– Som ledare tar jag med mig mycket från tidigare erfarenheter, inte minst
hur jag kan få människor i min omgivning att växa.

50 000 medarbetare behövs

I Arbetsförmedlingens senaste rapport om bristyrken fanns flera av byggsektorns yrken med. Kompetensförsörjningen är ett fokusområde och en utmaning för Sveriges Byggindustrier. 50 000 nya medarbetare behövs i byggsektorn bara för att täcka pensionsavgångarna de närmaste fem åren, och för att lyckas behöver branschen bli betydligt mer attraktiv – både för killar och tjejer, menar Catharina Elmsäter-Svärd. Här handlar det om att riva barriärer, få bort förlegade synsätt och förutfattade meningar, exempelvis att arbetet i byggbranschen är för tungt för kvinnor.
– Det pratas aldrig om att jobbet inom vården är tungt, en sektor där många kvinnor arbetar, konstaterar Catharina Elmsäter-Svärd.
Hon har en övertygelse om att arbetsplatser blir bättre om mångfalden är större – så varför bara rekrytera från halva befolkningen och inte hela?

Byggbranschen ett framtidsyrke

– I dag finns bra hjälpmedel, det finns nya tekniker, digitala lösningar och vi jobbar i processer. Det finns möjligheter och utvecklingen går ganska fort. Vill man ha ett framtidsyrke, vill man vara med och bygga samhället – då är det i byggbranschen man ska vara, säger Catharina Elmsäter-Svärd.
Efter 30 år i yrkeslivet som hotellchef, politiker och på ministerposter, som konsult och föreläsare är Catharina Elmsäter-Svärd van att jobba mycket, varje dag. Som vd på Sveriges Byggindustrier är schemat också fullt. Regelbundna mikropauser under dagen, kontroll över dagens uppgifter och att beta av dem en efter en är ett sätt hon använder för att återhämta sig och få tillbaka fokus.

Vill se resultat

Just fokus är en av Catharina Elmsäter-Svärds drivkrafter. Hon vill se resultat, oavsett hur vägen ser ut. Därtill har hon talets och retorikens gåva.
– Jag har två öron också, annars kan jag inte förstå vad som behövs, och jag har rätt god erfarenhet av att se människan. I processer med människor brukar jag säga att roligast vinner. Roligast är när man får med människor på tåget man själv tror på, säger hon.

Text: Elisabet Tapio Neuwirth Foto: Anette Persson

 

Catharina Elmsäter-Svärd vd för Sveriges Byggindustrier.

Vem är…

  • Namn: Catharina Elmsäter-Svärd
  • Bor: På landet i Enhörna, utanför Södertälje. Jag är uppvuxen där.
  • Familj: Gift sedan 30 år, vi har två barn som är 25 och 27 år. Nu har vi bara katter och en häst hemma.
  • Bakgrund: Hotellchef i sju år, heltid i politiken (M), kommun, landsting, riksdag och regering i 25 år.
  • Fritid: På min lediga tid tittar jag mycket på hockey. Jag är intresserad men också ordförande i Södertälje HK. Att bara vara hemma är skönt, att inte ha några tider att passa eller väskor att packa.

 

Andra artiklar om Sveriges Byggindustrier:

Sveriges Byggindustrier: Så tycker Geotecs medlemmar

Golvbranschen ser Sveriges Byggindustrier som renodlad arbetsgivarpart

Arbetsrätt – en het medlemsfråga i Sveriges Byggindustrier

Så arbetar Sveriges Byggindustrier med opinionsbildning

Rådgivning är en hjärtefråga för Sveriges Byggindustrier

Sveriges Byggindustrier ger medlemsservice med mångfald

Ulf Domeij – en flygande diamantborrargubbe

Ulf Domeij är en av Sveriges främsta experter på borrmätning. Trots att pensionsåldern har passerats med god marginal reser han runt och mäter borrhål på skilda håll i både Sverige och i övriga Europa. Kopplar av gör han bakom spakarna på sitt eget flygplan.

”Så länge doktorn låter mig flyga tänker jag fortsätta jobba också”, säger Ulf Domeij. Foto: Jonas Westling.

Arbetet som expert på borrhålsmätning medför många och långa resor för Ulf Domeij. Navet i tillvaron finns dock i ett gult suterränghus i Östanbäck norr om Skellefteå. Solen är på väg ner och nu när löven har fallit ser man glimtar av Kågefjärden från huset. I det ljusa köket med det egenhändigt lagda schackrutiga golvet har Ulf Domeij sitt kontor på en surfplatta (eller äppelplatta, som Ulf kallar det. Reds anm.)
− Jag bildade mitt eget företag DDMC Borrmätning 1995. Innan dess hade jag jobbat för Boliden under hela mitt arbetsliv, berättar han.
Han började på Bolidens prospekteringsavdelning inom diamantborrning, utbildade sig till gruvingenjör vid Bergsskolan i Filipstad och gjorde sitt examensarbete på Grönland.
− Det var vid en gruva som låg 600 meter över havet och där berget var djupfryst av permafrosten. För att inte vattnet i borrhålen skulle frysa fick man tillsätt mängder med salt som fraktades upp med linbana. Det var en annorlunda gruvmiljö.
Efter examen befordrades Ulf Domeij till biträdande avdelningschef och så småningom avdelningschef för prospekteringsavdelningen inom diamantborrning vid huvudkontoret i Boliden. Men i slutet av 1980-talet blev Boliden ett helägt dotterbolag till Trelleborg AB och under 1990-talet inledde Trelleborg en större omstrukturering av koncernen och avyttrade Bolidengruppens gruvor, smältverk, tillverkningsanläggningar och tjänster.
− Det var ingen rolig tid, konstaterar Ulf Domeij.

Maxibor mäter krökning

”Jag brukar inte tiga med min åsikt att hammarborrning hör hemma i urtid medan diamantborrning är nutid”, säger Ulf Domeij. Foto: Jonas Westling.

Vid det laget hade han kommit i kontakt med ett instrument som heter Maxibor och som mäter krökning i borrhål genom att reflektera ljus inuti ett stålrör. Instrumentet registrerar avvikelser i höjd- och sidled vid en serie mätpunkter, ofta var tredje meter. Värdena överförs sedan till ett datorprogram. Instrumentet fungerar även i magnetisk malm.
− Jag lärde mig att använda Maxibor och när Trelleborg avvecklade vår avdelning fick jag köpa loss utrustningen och startade DDMC Borrmätning, berättar Ulf Domeij.
Mätningarna gör han framför allt i gruvor, men Ulf Domeij har även bland annat mätt hål som borrats för transporter av olja och gas i Norge och för provborrningar för slutförvar av kärnavfall utanför Oskarshamn.

Omöjligt borra rakt

Vid gruvbrytning borras flera hundra hål genom malmkroppen för att få en exakt bild som möjligt av dess utbredning. Men vid borrning är det så gott som omöjligt att få hålen spikraka utan mätning. Därför mäter man normalt fortlöpande, varpå borrarna kalibrerar utifrån mätresultaten. Man mäter dock inte för styrning utan för att se var borrhålet är och för att upptäcka om det ”dragit iväg”.
Ulf Domeij har ett exempel på att det kan gå helt fel.
− I Malmberget hade LKAB borrat ett cirka 415 meter långt hål som lutade 2 grader, det vill säga det var nästan horisontellt. Det var meningen att det skulle sluta i en snedbana, men det kom aldrig fram. Man visste helt enkelt inte var hålet var i förhållande till banan. Jag for upp och mätte och kunde konstatera att hålet slutade tolv meter för långt ner i förhållande till snedbanan. Lösningen fick bli en 55 meter lång ny ort som det tog en månad att driva fram till borrhålet. Det blev dyrt.
Det går inte att mäta lodräta hål med Maxibor. Därför var Ulf Domeij inledningsvis lite tveksam när han ombads mäta ett två kilometer djupt prospekteringshål i Vätterns botten.
− Borrningsutrustningen fanns på en förankrad flotte och det var 90 meter ner till sjöns botten. När jag mätte visade det sig att hålet hade 88 graders lutning. Flotten hade helt enkelt drivit en aning, vilket gjorde att borrhålet beskrev en diagonal i stället för att bli lodrätt, konstaterar han.

Är nog inte populär

Under hela sitt arbetsliv har Ulf Domeij varit medlem av FAB, Föreningen för Aktiva i Borrbranschen. Han sitter i valberedningen men har aldrig varit intresserad av en styrelseplats. Genom FAB har han även kommit i kontakt med Geotec, men säger med ett leende att han troligen inte är så populär bland brunnsborrarna.
− Jag brukar inte tiga med min åsikt att hammarborrning hör hemma i urtid medan diamantborrning är nutid. Skäret blir mer exakt och du kan få upp hela borrkärnan, kan klyva den och göra en analys. Jag är en riktigt hängiven diamantborrargubbe, säger han och skrattar.
Flyg är Ulf Domeijs stora intresse vid sidan om borrningen.
− Jag har varit flygare i 40 år och äger en Glasair Sportsman 2+2 som står uppe i Fällfors, ett nedlagt militärt flygfält. Flygningen är absolut mitt fritidsintresse nummer ett, säger Ulf Domeij.
− För att få flyga måste man vara frisk och ha god syn. Jag tänker att jag jobbar så länge jag får flyga. Den dag min läkare säger att jag inte får flyga mer, lägger jag av med jobbet också.

Text: Karin Strand

Vem är…

Namn: Ulf Domeij
Ålder: 74 år
Bor: Villa i Östanbäck norr om Skellefteå
Familj: Barn och barnbarn
Bakgrund: Utbildad byggnadsingenjör och gruvingenjör. Biträdande avdelningschef och avdelningschef för Bolidens prospekteringsavdelning inom diamantborrning. 1995 bildade han DDMC Borrmätning AB, ett företag som han fortfarande äger och driver, nu som enda anställd.
På fritiden: ”Jag flyger ofta och gärna min egen Glasair Sportsman 2+2. Sedan träffar jag ofta barnbarnen och dessutom sysslar jag lite med aktier.”

Foto: Jonas Westling

Roland Netterlind: En vd med sprängkraft

Bergsprängningsentreprenörernas förening (BEF) har gått från en handfull intresserade företag till en välrenommerad branschorganisation med 105 medlemmar och 60 aktivt stödjande partners. Under Roland Netterlinds 15 år som vd har organisationen blivit känd och respekterad såväl i bygg- och anläggningsbranschen som hos berörda myndigheter.

När Roland Netterlind på sin arbetsplats träffade den kvinna som skulle bli hans hustru betydde det inledningen på en ny karriär.

Roland Netterlind lämnar nu BEF efter 15 år.

− Jag tyckte inte att vi som par skulle arbeta på samma ställe så jag såg mig om efter något nytt. Det sammanföll med att några bergsprängare ville starta en branschförening. De hade bildat en interimsstyrelse och annonserade efter en vd. Jag sökte och fick jobbet, berättar han när vi träffas på Bergsprängningsentreprenörernas förenings kansli i Jakobsberg i nordvästra Storstockholm.

Efter 15 år har han för sista gången stängt dörren till det ljusa vd-rummet med dess utsikt över pendeltågsstationen.

− Nu är det dags för de yngre att ta över.

Under åren har BEF utvecklats till en väl fungerande branschorganisation med omfattande utbildnings- och rådgivningsverksamhet samt ett brett kontaktnät inom bransch och myndigheter. Dessutom ger föreningen ut en tidning och är medarrangör till mässan Borr & Spräng samt det årliga seminariet Bergsprängardagarna.

Utbildning är viktigt

Föreningens kursverksamhet ligger Roland Netterlind särskilt varmt om hjärtat.

− Arbetsmiljö och säkerhet står högt på agendan och olyckor ska inte få inträffa, säger han.

En stor fara vid bergsprängning är så kallade dolor. Det är sprängmedel som av olika anledningar inte detonerat och som därför finns kvar i borrhålet eller i det lossprängda berget. En av BEF:s kurser fokuserar därför på just dolor, hur och varför de uppstår och förebyggande skydd.

Många av kurserna rör olika typer av sprängteknik samt förarintyg vid transport av explosiva varor. Men det finns också en kurs i upphandling och avtal.

− Bergsprängare är ofta praktiska människor, inte sällan små- eller ensamföretagare, som verkar i en alltmer komplex bransch. Det är viktigt att kalkylera rätt och förstå hur man ska manövrera så att man får rätt betalt, konstaterar Roland Netterlind.

Svårt att rekrytera ungdom

Han är övertygad om att den svenska bygg- och anläggningsbranschen går en fortsatt ljus tid till mötes. Men det finns ett problem, och det är den framtida kompetensförsörjningen.

− Det är jättesvårt att rekrytera ungdomar till branschen – ja till praktiska jobb över huvud taget. Det är IT som gäller, det ser jag hos mina egna söner.

Roland Netterlind kollar laguppställningen i BEF 2012.

För att försöka säkra den framtida kompetensen stödjer BEF skolor som har utbildningar inom bergsprängning och i samarbete med Sandvik delar föreningen ut stipendier för att uppmuntra ungdomar att söka sig till branschen.

− Bergsprängaryrket är fortfarande relativt tungt fysiskt, men har blivit betydligt lättare under senare år. Det finns faktiskt några kvinnliga medlemmar i föreningen, men de utgör fortfarande en försvinnande liten del, säger Roland Netterlind.

Bra samarbete med Geotec

Bergsprängarna har en hel del gemensamt med brunnsborrare – borriggarna har exempelvis ofta samma stomme. Bergsprängarna borrar dock inte på långa vägar lika djupt − det handlar om cirka 20 meter i en bergtäkt och 10−15 meter när man spränger berg för vägdragning.

− Vi har ett bra samarbete med Geotec, men det skulle kunna bli ännu djupare, konstaterar Roland Netterlind.

− Vi har många gemensamma leverantörer och vi har en del att lära av Geotec när det gäller organisationens program för borrutveckling och service.

BEF samarbetar även nära med Sveriges Bergmaterialindustri (SBMI) och verkar inom ramen för regionråden inom Sveriges Byggindustrier.

− Där kan vi påverka de stora byggentreprenörerna, säger Roland Netterlind.

Fördel med utifrånperspektiv

Roland Netterlind har aldrig sett det som en nackdel att han leder och företräder bergsprängarbranschen trots att han inte själv är bergsprängare i botten.

− Tvärtom faktiskt. Ibland kan det vara bra att inte veta för mycket utan se på frågor lite utifrån. Sedan har jag ju faktiskt varit med och sprängt, så helt okunnig var jag inte när jag tillträdde.

Roland Netterlind syftar på sina år på Siab då han arbetade på anläggningssidan och var involverad i en hel del sprängarbeten.

− Min efterträdare är inte heller bergsprängare utan polis. Han heter Patrik Jansson arbetar på Stockholmspolisens tillståndsavdelning för explosiva ämnen.

Patrik Jansson får ta över en välskött organisation. Men Roland Netterlind vill inte ta åt sig äran själv utan lyfter fram de två styrelseordförande som verkat under de här 15 åren.

− Den förste, Wolgan Carlsson, är en riktig visionär och den andre, Jan Johansson, en skicklig strateg och utvecklare. Utan dem hade föreningen inte varit vad den är i dag.

Kajakpaddling och husfix

Roland Netterlind ser åren på BEF som en av de stora höjdpunkterna under arbetslivet.

− Det har hänt så mycket och vi har växt till en stor organisation. Cirka 85 procent av all bergsprängning ovan jord utförs av våra medlemmar.

Men vid fyllda 70 år tycker Roland Netterlind att det är dags att dra sig tillbaka.

− Det kanske blir lite svårt att varva ner. Men min hustru har gjort en lista med 40 punkter över vad som behövs göras på huset och i trädgården, så nog finns det sysselsättning, konstaterar han med ett leende.

− Dessutom fick jag en kajak i födelsedagspresent. Hittills har jag bara testat den i Mälaren, men så småningom ska jag ge mig ut i skärgården.

Roland Netterlind har gjort BEF känd och respekterad i både branschen och hos myndigheter.

Vem är…

Namn: Roland Netterlind

Ålder: 70 år

Bor: Villa i Viksjö, Järfälla kommun i nordvästra Storstockholm.

Familj: Hustru och tre söner. ”Tyvärr har ingen av dem sökt sig till bygg- och anläggningsbranschen.”

Bakgrund: Byggnadsingenjörsutbildning, arbete på anläggningssidan på Siab (nu NCC), arbete med industriavfall på Ragn-Sells, arbete med teknisk fastighetsdrift på Dalkia (nu Veolia), vd för Bergsprängningsentreprenörernas Förening, BEF, 2002−2017.

På fritiden: Tidigare båtliv i skärgården, nu kajakpaddling samt friluftsliv i alla former, gärna fjällvandring.

 

Bergsprängningsentreprenörernas förening

  • 105 medlemsföretag
  • 60 aktivt stödjande partners (leverantörer av produkter och tjänster inom branschen)
  • Medlemsföretagen står för 85 procent av ovanjordssprängningarna i Sverige
  • Kansli i Jakobsberg, Järfälla kommun
  • Föreningen är remissinstans till MSB – Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, Arbetsmiljöverket och Polismyndigheten
  • bef.nu

Text: Karin Strand Foto: Anette Persson

Geolog sedan fyra års ålder

– Du kan aldrig lura geologin. Men som borrare kan du lära dig att se tecknen på när geologin börjar lura dig!

Mattias Gustafsson är statsgeolog och regionansvarig för SGU i södra Sverige. Han älskar att prata geologi, förklara hur uråldriga landbildningar påverkar hur vi lever, bygger och färdas idag och hur man kan träna sig att läsa landskapet.

– Men det allra bästa med geologi är att man aldrig blir fullärd, säger han.

Mattias Gustafsson, statsgeolog och regionansvarig på SGU i södra Sverige. Foto: Aline Lessner

Vi träffas på SGU:s regionkontor i hjärtat av det lärda Lund. I entrén finns en utställning med fokus på den skånska geologin. Den som Mattias Gustafsson tycker är en av de mest spännande som finns:

– Skåne är kanske den plats i norra Europa där man hittar flest variationer inom ett litet område.

Men för 20 år sedan var den skånska geologin inte lika lockande. Mattias är uppvuxen i Östergötland och Dalsland och hade redan från fyra-femårsåldern följt med sin pappa, som var geotekniker, ut i fält på provborrning. Upplevelserna väckte intresset. 1997 hade han nyligen lämnat universitetet efter fyra års studier och jobbat några månader med moränprovtagning i Norrland, när SGU fick i uppdrag av Båstads kommun att ta reda på vad som, ur geologiskt perspektiv, egentligen hände i det då nyligen havererade tunnelbygget.

– Jag fick frågan från SGU om att hjälpa till med det. Skåne kändes avlägset och inte så kul, men det var ett uppdrag på tre månader, så jag tänkte att det nog skulle funka. Jag är fortfarande kvar och har verkligen lärt mig att gilla den här delen av landet – och inte bara för geologins skull.

Ett nöje att undervisa

Som regionansvarig för SGU är Mattias roll mycket att vara bollplank för omvärlden, när det gäller vilka behov det finns av SGU:s tjänster. I den rollen har han framför allt kontakt med länsstyrelser och kommuner. En annan del av jobbet är undervisning på utbildningen till borrtekniker, som Geotec sedan många år arrangerar på uppdrag av Arbetsförmedlingen.

– Det är en väldigt spännande och inspirerande del av mitt jobb. En riktigt kul utmaning, för nästan ingen av dem som går utbildningen är akademiker. De vill vara ute och borra och mitt uppdrag är att ge dem fyra års högskolestudier om geologi och grundvatten koncentrerade till ett utbildningsblock på två veckor.

I 15 år har Mattias varit lärare på utbildningen och det är fortfarande lika roligt med varje ny årskull.

– Det ställer speciella krav på mig. Jag måste vara väldigt konkret och det går inte att gömma sig bakom svåra ord och krångliga begrepp. Jag försöker lära eleverna hur man genom kunskap om geologi kan lära sig att läsa landskapet omkring sig och därigenom i sin tur förstå hur förutsättningarna är för att borra. Jag brukar säga att man aldrig kan lura geologin, men genom att förstå den kan du lära dig att se – och förutse – när geologin börjar spela dig spratt. Varför sprutar plötsligt vatten okontrollerat upp ur hålet, till exempel?

Den skånska geologin tillhör landets mest varierade. Foto: Aline Lessner

– Varje år är det någon elev som får en aha-upplevelse och blir sugen på att lära sig mer om geologi.

Kartlägger dricksvatten

Mattias Gustafsson är också svensk representant i Geo-ERA, ett stort geologiskt forskningsprojekt under EU-flagg. Men den största och på senare tid mest aktuella och angelägna av hans arbetsuppgifter handlar om kartläggning av våra grundvattenresurser och om vattenförvaltning enligt EU:s normer för dricksvattenkvalitet.

– Kartläggningen av grundvattenresurserna handlar framför allt om att undersöka de stora grus- och sandmagasinen. Vi studerar strömningsförhållanden och varifrån vattnet kommer, tittar på risker och hot i tillrinningsområdet.

Flera olika metoder

Kartläggningen bygger dels på kända fakta, dels på egna undersökningar.

– Vi använder oss såklart mycket av de uppgifter brunnsborrarna lämnar till Brunnsarkivet. Det är ett väldigt viktigt faktaunderlag för oss. Men vi gör också egna undersökningar, både genom borrning och exempelvis georadar.

Georadarn ger reflexer av de olika skikten i marken, framför allt från grundvattenytan och berggrundens topp. Med den tekniken kan man gå ner till 50-60 meters djup. En mer avancerad undersökningsmetod är SkyTEM som görs från helikopter och når 300 meter ner i marken.

Arbetet resulterar i beskrivningar, rapporter och beräkningar, bland annat av hur mycket vatten man kan ta ut ur ett magasin. Uppgifterna används av kommuner, länsstyrelser och konsulter.

9 000 magasin

I Sverige finns omkring 9 000 definierade grundvattenmagasin. Hittills har SGU kartlagt ungefär 500 av dem.

– Så det finns ju oerhört mycket arbete kvar att göra. Men man ska veta att en väldigt stor del av de 9 000 magasinen finns under skogarna i Norrland och med dagens befolkningssituation är de svåra att komma åt. Samtidigt har vi sett att den pågående situationen med brist på vatten har gjort att den sträcka kommuner är beredda att gå för att säkra försörjningen har ökat.

Reservvatten viktigare

Hur allvarlig är då egentligen grundvattenkrisen?

– De flesta kommuner får sitt vatten från magasin i stora istidsavlagringar, som inte är så känsliga på ett par tre års sikt. Samtidigt ser vi redan nu väldigt låga nivåer i ett område från norra Småland och upp mot Örebro/Uppsala. Enligt våra prognoser för Östergötland och Närke kommer vi även vid normal nederbörd i år att få de lägsta nivåerna sedan vi började mäta i slutet av 1960-talet.

– Så visst är situationen allvarlig på sina håll. Det har lett till att fler och fler börjat intressera sig för reservvattenförsörjning och att koppla ihop sig med andra kommuners nät.

Nu pågår arbetet med att samla information kring vattentäkter och grundvattenbildning på flera fronter och mer intensivt än tidigare. SGU har upprättat ett vattentäktsarkiv i vilket man vill att kommunerna ska mata in uppgifter om sina täkter. Man har också ett regeringsuppdrag att belysa frågan om grundvattenbildning – vilka områden är känsliga och vilka är mer stabila?

Vidare pågår samverkan mellan SGU, SMHI, Havs- och vattenmyndigheten och Livsmedelsverket. Och en statlig utredning kring riksintressen har bland annat lyft grundvattenresurser, vilket eventuellt leder till en lagstiftning som tvingar kommuner att skydda sina resurser. Det tycker Mattias Gustafsson är rätt väg att gå:

– Kanske har vi tagit vattnet lite för givet, säger Mattias Gustafsson på SGU. Foto: Aline Lessner

Inte ta för givet

– Kanske har vi tagit vattnet lite för givet. Det handlar ju om ett cykliskt förlopp och det har varit nära ögat förr på många håll i landet. Nu säger optimisten att nivåerna förr eller senare kommer att återgå till de normala, medan pessimisten säger att nästa gång nivåerna blir låga så blir de ännu lägre än senast. Oavsett vilket så måste vi vara förberedda – då klarar vi faktiskt ganska stora förändringar.

Mattias Gustafssons och SGU:s bästa råd till kommunerna är:

  • Använd SGU:s underlag.
  • Ta reda på var era extraresurser finns. Det kan vara i en annan kommun.
  • Gör en plan för reservvattenförsörjning.
  • Skydda grundvattenresurserna på lång sikt, så att de till exempel inte byggs bort.

Allt kan lösas

I vissa sammanhang kommer SGU:s funktion som rådgivande myndighet i konflikt med olika intressen och kan uppfattas som ologisk.

– Ett exempel är Gotland, där vi pekat ut områden som är av riksintresse för

mineralbrytning och områden som är viktiga för vattenförsörjning. På Gotland är de oftast på samma plats och det kan ju tyckas att vi agerar konstigt. Men vi är opartiska – Miljödomstolen fattar besluten. Ofta går de motstående intressena att kombinera, men det kräver att alla tänker lite utanför boxen. Kalkindustrin

kanske får backa från vissa uttagsvolymer och vattensidan kan tänka in ett extra reningssteg. Allt går att lösa, bara man vill.

Vem är…

• Namn: Mattias Gustafsson

• Bor: Villa i Furulund.

• Familj: Sambo och två söner, 11 och 13 år.

• Fritid: Sönernas fotboll, joggning för egen del. Som terapi har jag en Mercedes 280S av 1973 års modell – ett renoveringsobjekt.

• Resor: Vi har en stuga i Östergötland. Den har egen grävd brunn men ligger tack och lov i en sänka – men mitt i en kohage… Gillar också att vandra i de österrikiska alperna.

Text: Jörgen Olsson Foto: Aline Lessner

Så gick Johan Blomdahl från borroperatör till regionchef

Johan Blomdahl har avancerat från borroperatör till regionchef inom Styrud-koncernen. Under perioden som borroperatör varvade han borrarbetena med elitsatsning på den japanska kampsporten ju-jutsu. I dag är det fullt fokus på arbetet.

Styrud Ingenjörsfirma arbetar med schaktfritt ledningsbyggande, grundläggning, brunnar för geoenergi och vatten samt gruvborrning och prospektering. Företagets huvudkontor ligger en trappa upp i en företagspark i Sävedalen i Göteborg. Besökare välkomnas av en varmröd fondvägg med företagsloggan i vitt.

− Jag tillbringar mycket tid här, men även ute hos kunder och på arbetsplatser, berättar Johan Blomdahl, som har sin egen arbetsplats i ett ljust rum där väggarna är prydda med bilder från olika anläggningsprojekt.

Johan Blomdahls expertområde inom borrning är schaktfritt ledningsbyggande. De praktiska kunskaperna skaffade han sig som borroperatör i företaget på 1990-talet.

− Under gymnasietiden utbildade jag mig till kock och jobbade några år på en lunchrestaurang, men efter militärtjänsten kände jag att jag ville göra något annat och började jobba som borroperatör för Styrud i stället, berättar han.

Världsmästare i ju-jutsi

Samtidigt tränade Johan Blomdahl ju-jutsu på elitnivå och då passade jobbet på Styrud extra bra.

− Arbetet var flexibelt och jag kunde ta ledigt under längre perioder för träningsläger och mästerskap.

Satsningen på ju-jutsun blev framgångsrik. Ett VM-brons i mellanviktsklassen 1994 följdes av EM-guld 1995, VM-guld 1996 och ytterligare ett EM-guld 1997. Utöver det vann han ett antal SM-guld. Sedan var det dags att fokusera på jobbet på Styrud – en satsning som också blev framgångsrik.

− Jobbet som borroperatör är lärorikt och givande. Eftersom borrning är ett brett område blir man expert inom sin nisch och lär sig mycket om de tekniska och geologiska förutsättningarna. Dessutom lär man sig hantera mycket kringutrustning och stora fordon, men framför allt att hantera kundrelationer, konstaterar Johan Blomdahl.

Tack vare att Styrud var ett företag i tillväxt öppnades också nya möjligheter för Johan Blomdahl.

Johan Blomdahl har gjort en lång karriär inom Styrud. Foto: Sergio Joselovsky.

Har växt med företaget

− Jag har jobbat här sedan 1994 och i många olika roller. Företaget har hela tiden växt och man kan säga att vi har växt och utvecklats tillsammans, säger han.

I dag är han regionchef med eget resultatansvar. Regionen har lokalkontor i Malmö och Göteborg och egen verkstadsdel i Herrljunga. Gruppen består av 55 anställda. Johans arbetsuppgifter är många och spänner över ett brett spektrum, men mycket fokus ligger på försäljning, projektledning, rekrytering och att hantera framtida investeringar.

− Jag trivs bra med min roll. Det är roligt och stimulerande att arbeta med en mix av människor och affärer. Jag har ett öppet sinne och lär mig nya saker varje dag. Att se medarbetare utvecklas är mycket motiverande som chef. I entreprenadbranschen innebär den geografiska spridningen av medarbetarna en extra utmaning för ledarskapet. Det gäller att hantera varje frågeställning på rätt sätt, säger Johan Blomdahl.

Mognande marknad

Den absoluta majoriteten av Styruds uppdrag rör schaktfritt ledningsbyggande. Det är ett komplext arbete där det gäller att jobba metodiskt med olika typer av tekniker.

− De geologiska förutsättningarna skiljer sig hela tiden och det gäller att ha rätt utrusning på rätt ställe, säger Johan Blomdahl och tillägger att han har glädje av sin erfarenhet som borroperatör i sitt nuvarande arbete.

− Tack vare min bakgrund tror jag att jag har en ökad förståelse för och överblick över projekten.

Han säger att marknaden för schaktfritt ledningsbyggande har börjat mogna och att efterfrågan på företagets tjänster hela tiden ökar. Samtidigt blir jobben större.

− För 10−15 år sedan ansågs en borrning på ett par hundra meter vara lång, nu kan det handla om upp till 1 000 meter. Dimensionerna blir också grövre, från 300−400 millimeter till dagens 800−900 millimeter, säger han.

Styrud har under de senaste åren medvetet breddat sin verksamhet.

− Förr var endast enskilda borrningar i fokus men i dag åtar vi oss helhetslösningar för slutkunder. Vi står ofta som totalleverantör, vilket värdesätts.

Satsningar i storstäder ger nya uppdrag och utmaningar

Branschen har haft skiftande uppdrag genom åren. Efter fiberboomen för drygt tio år sedan, då de stora näten byggdes över landet, kom de svåra orkanerna Gudrun och Per som gjorde att elbolagen valde att kanalisera sina luftledningar. I dag handlar mycket om att leda in fiber till fastigheter och nästa trend är redan på gång.

− Det pågår stora infrastrukturprojekt med vägtunnelbyggen i storstäderna. Det innebär att befintliga ledningar, både för VA och för el måste flyttas. Dessutom kräver urbaniseringen och klimatförändringarna att de ofta eftersatta VA-systemen måste dimensioneras upp, konstaterar Johan Blomdahl.

− Om man enbart räknar kostnad per meter är det dyrare att borra än att gräva, men man slipper exempelvis trafikstörningar. Borrning ger större samhällsnytta, tillägger han.

Nu ersätter crossfit ju-jutsun

2016 bildades Branschorganisationen Schaktfritt, BOS, och Johan Blomdahl sitter i organisationens styrelse.

− Vårt arbete är ännu i sin linda, men vi tittar på samarbete med andra organisationer, som Geotec, för att se vilka tjänster som organisationen kan erbjuda, säger han.

− Vi måste självfallet ta reda på vad våra medlemsföretag efterfrågar, men jag kan tänka mig att det exempelvis kommer att handla om utbildningar och seminarier i bland annat arbetsmiljörelaterade frågor. Utöver det ser vi det som viktigt att vända oss till våra kunder och utveckla upphandlingsförfarandet så att det blir enklare och tryggare för dem att handla upp schaktfria tjänster.

Slutligen, hur går det med ju-jutsun nuförtiden?

− Sedan ett par år tillbaka har jag trappat ned ju-jutsun och växlat över till crossfit. Den träningsformen passar mig jättebra och nu är jag en glad motionär. Träning är en livsstil för mig, säger Johan Blomdahl.

Text: Karin Strand

Johan Blomdahl är, förutom regionchef i Styrud-koncernen, världsmästare i ju-jutsu. Foto: Sergio Joselovsky.

Vem är…

  • Namn: Johan Blomdahl
  • Ålder: 43 år
  • Bor: Lerum utanför Göteborg
  • Familj: Hustru, två döttrar på 12 och 13 år.
  • Bakgrund: Kock på lunchrestaurang i Herrljunga 1990-93, borroperatör på Styrud 1994-2000, under de närmaste tio åren i tur och ordning arbetsledare, projektledare, inköps- och utvecklingsansvarig och marknadschef på Styrud, vd för företagets dotterbolag Styrud TGB 2010-12, affärsområdeschef i moderbolaget 2012-2015 (sedan dotterföretaget integrerats i moderbolaget), samt från 2015 chef för region Sydväst.
  • Utbildning: Marknadsekonom vid IHM Business school
  • Uppdrag utanför jobbet: Styrelseledamot i Branschorganisationen Schaktfritt, BOS.
  • På fritiden: ”Jag tränar crossfit nästan varje dag. Träningen gör mig mer sorterad och klarsynt och ger ett inre lugn. Dessutom är jag fotbollstränare för mina döttrar.”

Siktet är inställt på expansion

Debe pumpar i Sundbyberg, vd Oscar Heydorn. Fotograferat för Borrsvängen på uppdrag av Wirtén Media

Oscar Heydorn vill att det ska hända saker omkring honom. Och det gör det. Sedan han tillträdde som vd för Debe Pumpar har omsättningen fyrdubblats och en internationell expansion inletts.

I det som en gång var en Shellmack på Gamla Enköpingsvägen i Sundbyberg ligger sedan 1970-talet företaget Debe Pumpar. Industrifastigheten är omgiven av villor och på andra sidan gamla E18 tornar Hallonbergens höga huskomplex upp sig.

− I slänten här ner mot gamla E18 gick jag som barn och samlade skräp, berättar Debe Pumpars vd Oscar Heydorn.

− Jag är uppvuxen i västerort och spelade fotboll i Team Tensta och Spånga IS. Ett sätt för oss i lagen att dra in pengar var att städa vägkanter och jag minns så väl att jag brukade gå just här.

Så rent geografiskt kan man säga att cirkeln har slutits för Oscar Heydorn. Han tycker också att han hittat hem rent jobbmässigt.

− Tidigare har jag inte stannat på något jobb mer än tre−fyra år. Här har det blivit åtta. Jobbet och företaget passar mig, jag är ingen förvaltare utan jag vill att det ska hända saker. Och det gör det här.

Kraftig expansion

Det är bara att hålla med. Sedan 2008, när Oscar Heydorn tog över som vd, har företaget expanderat kraftigt. Antalet anställda har ökat från nio till 25 och omsättningen från 20 till 80 miljoner kronor. Dessutom finns Debe Pumpar numera även i Finland och Norge. I Finland köpte man ett befintligt företag, i Norge hittade Oscar Heydorn inget lämpligt företag, så där startade man från scratch.

− Vid förvärv gäller det att hitta rätt företag med rätt produkter. Går inte det får man starta från början, konstaterar han.

Debe Pumpar säljer både egentillverkade pumpar och utvalda pumpar av andra fabrikat. För att ytterligare bredda sig köpte 2015 företaget H2O Filterteknik i Lerum och 2016 PBT Pump och Brunnsteknik i Kungälv.

Stora planer på expansion

− Förvärven gör att vi kan ligga i framkant vad gäller teknikutvecklingen samtidigt som vi blir heltäckande vad gäller pumpar, vattenrening och teknik för geoenergi. Vi har helt enkelt valt ut en nisch på marknaden och specialiserat oss på vad just brunnsborrarna behöver, säger Oscar Heydorn.

− Min ambition är att vi ska växa ytterligare, både genom förvärv och organiskt, tillägger han.

Den internationella expansionen är än så länge begränsad till Sveriges nordiska grannar Norge och Finland, men Oscar Heydorn tänker inte nöja sig med det.

− Svensktillverkade produkter har gott renommé och 30 procent av vår försäljning går på export, framför allt till Baltikum och Ryssland – till och med till Marocko. Det skulle kännas naturligt att etablera företaget även i de baltiska staterna och Danmark och det vore fantastiskt om vi kunde ta oss in på den amerikanska marknaden.

Oscar Heydorn säger att han känner ett starkt stöd av ägarna till Debe Pumpar, investmentbolaget Pomona.

− De låter mig sköta bolaget som om det vore mitt eget och de stöttar mig till 110 procent.

Egen montering och testning

Vi klättrar nerför den branta spiraltrappan från Oscar Heydorns ljusa arbetsrum på övervåningen till nedervåningen, som är platsen för produktion och lager. En vägg är täckt av runda rör – ungefär som ställ för vinflaskor – och här ligger dränkbara pumpar i olika

− Vi tar in konsulter för själva utvecklingen av nya pumpar, sedan köper vi in delar, främst från Europa och USA.

längder. Vid en arbetsbänk arbetar två av de anställda med montering.

− Vi tar in konsulter för själva utvecklingen av nya pumpar, sedan köper vi in delar, främst från Europa och USA. Här sätter vi samman och testar pumparna innan de går ut till kund, berättar Oscar Heydorn.

Just i dag är det mycket som ska hämtas och ena änden av byggnaden är full med lådor. Det är trångt, trots att huset byggdes ut för ett par år sedan.

− Just nu bygger vi ut lokalerna i Kungälv. Tanken är att leveranserna till södra Sverige och Norge ska gå därifrån och leveranserna till resten av Sverige och Finland ska gå härifrån, säger Oscar Heydorn.

− Det går bra för oss, faktum är att den största begränsande faktorn just nu är jag själv – jag hinner helt enkelt inte med. Men nu ska vi anställa en person som kan hjälpa till med vissa delar och avlasta mig.

Stöder gemensam branschorganisation

Oscar Heydorns första dag som vd på Debe Pumpar reste han till Gotland för ett tredagarsmöte med Geotec. Det var emellertid inte hans första kontakt med organisationen, hans arbetsgivare har varit knutna till Geotec i över 15 år.

− Jag är glad över att frågan nu drivs om en gemensam branschorganisation. Geotec har ju samma mål som Avanti så det bästa vore om de kan gå samman och sedan blicka framåt, säger han.

− Ett annat positivt initiativ är NordDrill, mässan var fantastiskt bra. Det har inte funnits någon bra nordisk mötesplats för branschen tidigare.

Sommarledigt i Florida 

En månad varje sommar tar Oscar Heydorn ledigt. Då reser hela familjen till Floridas västkust där de hyr ett hus och tar det lugnt.

− Då är det lågsäsong, lite folk och lågt tempo. Vi badar, åker på vattenskotersafari, till Everglades eller till sötvattenskällorna i centrala Florida. Där är vattnet kristallklart som i ett akvarium och härligt att dyka i.

Om vi då tittar tio år framåt i tiden, vad gör Oscar Heydorn då?

− Ja, om vi får in den där foten på den amerikanska marknaden har jag lämnat över vd-stolen här till någon annan och tagit jobbet som platschef där borta. Det vore drömmen!

Fotnot: Nästa nordiska branschmässa Elmia NordDrill äger rum den 11-12 maj 2017.