Alla borrare har erfarenheter av att kommuner har gett avslag på ansökningar om borrtillstånd. Men även svårare fall kan lösa sig, om alla parter bjuder till. David Johansson på Finspångs Brunnsborrning FBB har ett aktuellt exempel från Norrköping, där en stor investering i geoenergi räddades tack vare konstruktiv dialog och lösningsfokus.

Ärendet gäller en stor fastighet i det gamla industrilandskapet i centrala Norrköping. Här fanns det indikationer på att en tidigare verksamhet hade lämnat föroreningar i marken.

– Det fanns tidigare provborrningar, tre stycken, som inte visat på några markföroreningar. Däremot gick det att uppmäta förhöjda halter i inomhusluften, säger David Johansson.

Misstanken var att fastighetens bottenplatta var förorenad av klorerade lösningsmedel och farhågan blev att sprickor i plattan skulle leda ner föroreningarna till grundvattnet.

– Givetvis ska man vara försiktig när det gäller olika typer av föroreningar och i synnerhet när det gäller klorerade lösningsmedel. Oljebaserade föroreningar håller sig i regel på ytan, men de klorerade har högre densitet och kan tränga ner och transportera sig vidare, konstaterar David Johansson.

FBB hänvisade till Normbrunn -16 samt Borrföretagens nyproducerade guide för handläggare, Geoguiden, och hur den visar på olika tillvägagångssätt för att med bland annat stålrör och partiell återfyllning täta bort föroreningar.

Men Norrköpings miljöskyddsenhet nöjde sig inte med det. De krävde fler provborrningar som kunden fick betala. Kostnaderna drog snabbt i väg.

– En mindre beställare hade sannolikt backat ur och projektet hade gått i stöpet. Nu handlade detta om en väldigt stor investering där kunden var genuint intresserad av ett energisystem som bidrar till minskat klimatavtryck för fastigheten. De var angelägna om att systemet skulle bli verklighet och bestämde sig för att gå vidare med kompletterande provtagningar och borrningar.

Men är det inte självklart att man, som Norrköpings kommun i det här fallet, är väldigt försiktig när det gäller så potenta föroreningar?
– Jo, det ska man absolut respektera. Finns det indikationer så behöver den typen av ärenden få ta längre tid inom en rimlig skälighet, säger David Johansson. Initialt tyckte vi att de gick lite för långt med försiktighetsprincipen. Vi har tidigare erfarenheter från andra orter där fastighetsägare inte orkar eller tycker det blir för kostsamt att bemöta besluten.

Lyckligtvis, säger David Johansson, visade miljöskyddsenheten en vilja att föra en dialog. Man höll ett antal möten, som han beskriver som ömsesidigt givande och utbildande, och vid ett av dem medverkade även Borrföretagens vd Mattias Gustafsson som sakkunnig geolog.

– Långt ifrån alla kommuner väljer dialog och konstruktiva möten, man kan säga nej rakt av bara på misstanken om en förorening. Här valde kommunen att gå väldigt grundligt till väga, men öppnade också för dialog och förståelse vilket jag vill rikta särskilt beröm för.

”Vår handläggning ska präglas av respekt”, säger Magdalena Öberg, chef för miljöskyddsenheten i Norrköpings kommun. FOTO: PRIVAT

Magdalena Öberg är chef för miljöskyddsenheten i Norrköpings kommun.

Hur skulle du beskriva Norrköpings inställning till energiborrning?
– Vår inställning är att det är tillåtet om det kan ske så att det inte påverkar hälsa och miljö negativt. Vi granskar varje fall för sig och förlägger om försiktighetsmått, så att borrning kan ske på ett säkert sätt. Det händer också att vi bedömer att det inte går att borra säkert.

Hur såg problemet med den aktuella fastigheten ut, ur ert perspektiv?
– Det fanns misstankar om föroreningar i form av klorerade lösningsmedel. I och med att området inte var utrett så behövde det undersökas vidare för att utesluta att borrning skulle ge negativ påverkan på hälsa och miljö.

En ganska färsk rapport från Statens geotekniska institut, SGI, anger säkerhetsavstånd till borrning vid kända föroreningar. Hur tungt väger den rapporten för er?
– SGI är en vägledande expertmyndighet och vi ser rapporten just som en vägledning. Den är ingen regel, utan det viktiga är att vi ser på varje fall enskilt.

Sett utifrån hade det kunnat vara lätt att neka tillstånd i det här fallet. Men ni valde dialog och samarbete – hur gick era resonemang?
– Vi som tillsynsmyndighet har skyldigheter enligt förvaltningslagen. Vi ska vara tydliga och begripliga, vi ska underlätta för enskilda och vår handläggning ska präglas av respekt. Det är en serviceskyldighet vi har och i det här väldigt komplexa ärendet såg vi det som viktigt att mötas i dialog för att kunna fatta ett rättssäkert beslut. Det behövdes ett antal möten för att skapa förståelse för varandra och för problemen med fastigheten.

David Johansson ser gärna att det går till på det här sättet i fler ärenden.

– Det är ju just dialogen vi vill ha. En chans att förklara vad det är vi gör och vilka metoder vi har för att säkra borrhålen. Norrköpings kommun hade gjort ett väldigt grundligt arbete och de krävde mycket, men dialogen och viljan att hitta en lösning gjorde att vi och vår kund slutligen fick tillstånd.

TEXT: JÖRGEN OLSSON

I Östersunds kommun finns sex vattenskyddsområden, varav flera stora. Ett av dem innefattar stora delar av centralorten, och utgör samtidigt kommunens dricksvattentäkt. Hur påverkar det handläggningen av borrärenden? Borrsvängen ringde upp Johan Persson, biträdande avdelningschef på samhällsbyggnadsförvaltningen.

Storsjön förser cirka 55 000 invånare med kommunalt dricksvatten. Därför finns ett vattenskyddsområde som innefattar stora delar av centralorten Östersund. Dessutom finns stora vattenskyddsområden söder om tätorten. Trots det finns inga generella begränsningar i skyddsföreskrifterna för borrning, mer än att det kräver en anmälan till kommunen.

”I grunden ser vi positivt på energiborrning”, säger Johan Persson på samhällsbyggnadsförvaltningen i Östersund.

– Det är egentligen ingen skillnad mot andra områden utanför skyddsområdet, mer än att vi är mer vakna för hur borrkaxet tas om hand, säger Johan Persson.

Något kommunen tittar extra noga på är att borrkax inte släpps ut direkt i Storsjön eller via dagvattennätet.

– Vi är noggranna när det gäller borrkax. Vi har även områden med skyddsvärda vattendrag att ta hänsyn till. Där har vi haft exempel på borrentreprenörer som har haft svag avskiljning av borrkax, vilket har lett till grumlingar över fiskens lekbottnar, berättar Johan Persson men tillägger:

– Överlag tas borrkaxet om hand på ett bra sätt, vi har inga större problem vad gäller utsläpp. Det har varit några händelser, men jag tycker att borrbranschen sköter sig.

Hur ser ni på brunnsborrning rent allmänt?
– I grunden ser vi positivt på energiborrning. Det är en fråga om effektiv energianvändning, vi ser det som en del i vårt arbete att bli en fossilfri kommun. Där har geoenergi sin plats. Därför är vi glada att vi inte behöver ha stora förbudsområden, även om vi har förbud för borrning i vissa vattenskyddsområden.

– Sedan har vi en del områden med förorenad mark, där det har varit svårt att ge borrtillstånd. Då har vi försökt justera placeringen av borrhålen och på så sätt göra det möjligt att borra. Vår prövning gäller ju eventuella miljö- och hälsorisker i samband med borrningen.

Vad ställer ni för krav på energiborrning; vilka uppgifter begär ni in i samband med en anmälan?
– Vi begär först och främst in en karta med fastighetsgränser och andra kända borrhål utmärkta, både energi- och vattenbrunnar, enskilda avlopp och annat som kan påverka. Vi vill även veta vilken typ av köldbärarvätska och köldmedier som kommer att användas, liksom hur borrkaxet kommer att hanteras.

Vad kan föranleda ett nej?
– Det skulle vara om man kommer för nära en tomtgräns eller andra borrhål. Vi vill att man håller sig tio meter från tomtgränsen. Det kan också vara om borrningen sker nära skyddsvärda områden eller förorenad mark. Men vi har en bra dialog med borrentreprenörerna, oftast löser vi det genom att justera borrplanen. Vid förorenad mark som inte är utredd kan det till exempel vara en billigare lösning att försöka hitta en annan lokalisering än att behöva provborra.

Tycker du att tillståndsprocessen kan förenklas?
– Det går alltid att effektivisera. Jag tycker inte vi ska fråga om onödiga saker i anmälningshandlingarna. En annan viktig aspekt är att ha erfaren personal som är van vid att handlägga. Det här är en typ av ärenden vi hanterar rätt snabbt, det tar vanligen en till två veckor.

Statens geotekniska institut, SGI, har nyligen gått ut och rekommenderat att avståndet till ett område som misstänks vara förorenat av klorerade lösningsme- del ska vara 100-150 meter vid borrning. Hur förhåller ni er till det?
– Vägledningar är vad de heter, vi bedömer alltid utifrån det enskilda fallet. Vi tar fram våra egna rutiner, men det är bra att det tas fram allmänna råd, det hjälper oss.

Hur hanterar ni målkonflikter som kan uppstå kopplade till geoenergi, exempelvis där energiborrning kan krocka med miljöhänsyn och även kommunala fjärrvärmeintressen. Vilket väger tyngst?
– Som myndighet gör vi inga sådana avvägningar, vi prövar varje ärende strikt utifrån miljö- och hälsoskyddslagstiftningen. Vi avväger inte vilka energisystem som ska väljas.

Behöver ni mer stöd och kunskap om borrning och geoenergi?
– Det är alltid bra att ha en diskussion med branschen och att det finns utbildningar och underlag att ta del av. Det sker hela tiden en teknikut- veckling, samtidigt som det kommer in nya medarbetare på tillståndssidan. Därför är det viktigt att vi har färsk och bra information att ta del av. Vi tycker också det är viktigt att ha en dialog med fastighetsägare och entreprenörer för att kunna justera planerna om det behövs. Det är viktigt för att handläggningen ska gå snabbt.

TEXT: LARS WIRTÉN

SKR har inga synpunkter på hur kommunerna utövar sin tillsyn i detalj. Men likvärdighet, kvalitet och robusthet är viktiga faktorer, säger Oskar Wikstrand, sakkunnig på SKR.
FOTO: SKR

Hur kommunerna bedömer och handlägger tillstånd för brunnsborrning är inte ett ämne som Sveriges kommuner och regioner, SKR, lägger sig i. Men att kommuners myndighetsutövning ska vara likvärdig är något man arbetar intensivt med.

– Likvärdigheten mellan kommuner har varit på tapeten länge. Vi tar det på allvar, säger Oskar Wikstrand, sakkunnig på SKR.

Sveriges kommuner och regioner, SKR, stöttar sina medlemmar med råd och kunskap inom alla de områden där kommuner och regioner är verksamma. Kommuners myndighetsutövning är lite speciellt. Det är ett uppdrag och ansvar som sträcker sig över flera lagstyrda verksamheter, bland annat prövning och tillsyn enligt miljöbalken.

Här kan det skilja stort mellan olika kommuner, allt från vilken information man begär in i samband med ansökan till hur man tolkar lagutrymmet och vilka krav som ställs i besluten. Digitaliseringen öppnar nu upp nya möjligheter för att öka likvärdigheten.

– Just nu pågår ett arbete för att ta fram en digital plattform som kan vägleda i kommunernas tillsynsarbete. Det är tänkt att vara en plats där man kan samla olika vägledningar kopplade till miljöbalken, dela erfarenheter och harmonisera arbetet så att det blir likartat. Detta har potential att både stärka tillsyn och prövning samt göra den mer likvärdig, berättar Oskar Wikstrand.

Utöver arbetet med den digitala tillsynsplattformen, som föreslås hamna under Naturvårdsverkets ansvar, pågår flera andra förändringar inom staten som kan påverka de kommunala tillsynsmyndigheterna.

– Det händer en del på det här området. Bland annat planerar staten att inrätta en ny miljöprövningsmyndighet. Vi ser en tendens till ökad centralisering, och det är inte osannolikt att staten framöver även vill ta över stora delar av tillsynen. Om vi utarmar det kommunala tillsynsansvaret försämrar vi samtidigt möjligheterna för kommunerna att bedriva en effektiv och kvalitativ tillsyn.

Oskar Wikstrand lyfter fram att länsstyrelserna i dag har ansvar för att vägleda och samordna frågor kring hur miljöbalken ska tillämpas.

– Det är viktigt att poängtera att det finns förutsättningar att förbättra likvärdigheten redan nu, inom den lagstiftning och det samordningsansvar som finns. Länsstyrelserna ska samla länets kommuner i de här frågorna. Vissa län är bra på det och skapar nätverk där man samlar kommunerna. I andra län finns knappt sådana nätverk, vilket är ett problem.

SKR uppmuntrar mindre kommuner, som inte har samma resurser och tillgång på kompetens som storstadskommuner, att gå ihop och exempelvis bilda gemensamma nämnder för myndighetsutövandet. Ett annat sätt som SKR rekommenderar är att genom avtalssamverkan köpa tjänster och expertis av varandra, dela på en tjänst eller skapa en resurspool. Ytterligare en möjlighet som Oskar Wikstrand lyfter fram är att bilda kommunalförbund, något som är vanligt inom räddningstjänsterna.

– Kommunerna behöver ha en rimlig nivå på kompetensen i sin organisation. Är man en liten organisation som ska hålla koll på mycket tung lagstiftning, då kan det bli svårt. Graden av samverkan behöver därför öka, säger Oskar Wikstrand.

Har ni några synpunkter på hur kommunerna utövar sin tillsyn och handlägger tillståndsärenden?
– Vårt uppdrag är att säkerställa att kommunerna har möjlighet att utföra sitt uppdrag. Vi eftersträvar likvärdighet, kvalitet och bättre robusthet, vi bör inte ha för små kontroll- och tillsynsmyndigheter. Men i detalj har vi inga synpunkter.

Hur ser ni på kommunernas roll i klimatomställningen och hur de kan hantera målkonflikter, till exempel där energiborrning kan krocka med miljöhänsyn eller kommunala fjärrvärmeintressen?
– Kommunerna ska vara ledande i klimatarbetet och vara med att skapa klimatsmarta lösningar. Både fjärrvärme och geoenergi är smarta lösningar. Vi förespråkar teknikneutrala styrmedel från staten, så att man kan välja teknik utifrån behov. En annan viktig aspekt är att energisystemet behöver vara flexibelt, vi måste väga in faktorer som robusthet och energisäkerhet. Lokala lösningar är därför viktiga.

Men hur ska kommunen agera vid målkonflikter mellan miljö- och klimathänsyn?
– Vårt svar är att vägledningen från staten måste förbättras, så det blir tydligare hur kommunerna ska tolka sådana komplexa frågor. Samtidigt måste jag flika in att vi inte vill att kommunernas självbestämmanderätt inskränks i allt för hög utsträckning. Det måste finnas utrymme för lösningar utifrån lokala förutsättningar.

När det gäller tillstånd för brunnsborrning är det inget SKR får in specifika frågor om till sin juridiska rådgivning.

– Vår bedömning är att kommunerna inte upplever några stora behov av rådgivning kring just brunnsborrning, säger Oskar Wikstrand.

TEXT: LARS WIRTÉN