God affärsetik och sund konkurrens – det är begrepp som låter vackra och kan tyckas självklara. Men vad betyder de i praktiken i den dagliga driften?

Borrsvängen stämde möte med två välkända och erfarna entreprenörer i branschen – Andrei Fazakas på Jannes Brunnsborrning och Joachim Wagenius på JW Brunnsborrning – för att höra lite närmare hur resonemangen går och hur de ser på läget i branschen. Stöter de på fuskande företag, hur kan fusket se ut och vad tycker de om det? Vilken roll spelar Borrföretagen i sammanhanget? Sker det kontroller från myndigheter och hur fin är egentligen gränsen för när kundvård riskerar att bli mutor?

Andrei Fazakas och Anna-Karin Claesson driver Jannes Brunnsborrning i Burseryd sedan 2020. På hemsidan deklareras tydligt att man bygger på sund affärsetik och företaget stöttar även organisationen Giving People.

– Det enkla svaret på vad sund affärsetik betyder för oss, är att alltid vara rak och ärlig mot både kunder och medarbetare. När det gäller medarbetarna är det faktiskt inte så svårt – vi är ett litet företag och alla här känner varandra och är goda vänner. I kontakten med kunderna handlar det till exempel om att inte lova sådant man inte kan hålla och att vara tydlig med vad som ingår i ett uppdrag och vad som är tillkommande, säger Andrei Fazakas.

Kan inte det sistnämnda vara ganska svårt ibland?

– Jo, särskilt när det gäller större uppdrag med omfattande förfrågningsunderlag. Å andra sidan kan man då ganska ofta, baserat på erfarenheten, se att det kommer att krävas tillkommande jobb och då behöver vi förklara det från början. Det kan kräva en del men är värt det. Konsekvensen kan annars bli att kunden får en obehaglig överraskning i form av en kostnad man inte räknat med, eller att vi löper risken att göra jobb vi inte får betalt för. Det blir ingen part glad av. Väldigt mycket av våra arbetssätt styrs också av våra certifieringar, vi har både ISO 9001, 14001 och 45001, säger Andrei.

Vad gör Giving People och varför har ni valt just den organisationen?

– De stöttar barnfamiljer som har det svårt ekonomiskt. Det känns som en lite bortglömd grupp, men deras verksamhet ligger nära oss. Alla som jobbar här har familj och barn. Utöver att vi skänker till Giving People så deltar vi i mustaschkampen varje höst.

Kan du utveckla lite hur ni har det med arbetsmiljön, just utifrån sund affärsetik?

– Att vara brunnsborrare är ett stressigt och tungt jobb med många farliga moment. Stressen är bland det farligaste, därför anstränger vi oss för att göra plats i schemat. Idén är att alla ska kunna vara tillbaka här vid 16-tiden och kunna snacka ner dagen och briefa oss och varandra om hur det går.

När det gäller kunder och konkurrens – märks det ofta att kunder bara går på pris och anlitar mindre seriösa företag som dumpar priserna?

– Ja, men jag tycker inte att det är jättevanligt. Visst händer det att vi förlorar anbud för att någon annan gått in med ett lägre pris. Det är retfullt, särskilt om jag vet att vi själva har räknat lågt men ändå förlorar. Men jag kan ha en viss förståelse, det kan ju vara en firma som har väldigt lite att göra. Och det är skillnad på att pruta och att dumpa.

Andrei Fazakas lyfter skillnader i kunskap mellan olika beställare som en viktig faktor när det gäller att bedöma vilka anbud som är rimliga.

– På ett sätt är det lätt som kund att göra efterforskningar, det är bara en googling bort att läsa omdömen från andra och göra en bedömning av vem som är seriös. Samtidigt är det vi sysslar med mer komplicerat och innehåller fler osäkra faktorer än låt säga att byta ett fönster eller lägga ett trädäck, så det kan bli svårare bedömningar för kunden. Proffsbeställare och privatpersoner har inte alls samma koll och ju mindre koll beställaren har desto mer krävs av oss i form av tydlighet.

Vad tänker du om företag som fuskar på olika sätt, till exempel genom att dumpa priset?

– Jag tänker nog inget speciellt om dem. Annat än att det måste missgynna det företaget i det långa loppet – och framför allt att det missgynnar branschen.

Vilken roll spelar Borrföretagen i det här sammanhanget? Tycker du att medlemsorganisationen gör tillräckligt?

– Jag tycker att man har blivit bättre på att lyfta frågorna om etik och sund konkurrens de senaste åren. Men det går alltid att göra mer. För Borrföretagen tycker jag att det viktigaste är att ”sprida ordet” – att informera om och propagera för att alla ska anlita medlemsföretag, eftersom det innebär mycket större trygghet.

Är ni ofta med om myndighetskontroller?

– Under de åren jag själv borrade var jag nog inte med om en enda arbetsplatskontroll. Men i dag är det vanligt. Man kommer ut och kollar ID06 och om det finns riskanalyser. Det händer också att det kommer miljöhandläggare från kommunen och tittar när vi borrar hos privatpersoner. På större byggen hålls det stabsmöten där man går igenom allt. Det tycker jag är bra, eftersom det är för allas trygghet.

Tycker du att ni har koll på hur mycket man får bjuda på eller själv bli bjuden på inom ramen för kundvård och när det övergår i mutor?

– Faktum är att vi inte blir bjudna på något och vi brukar inte bjuda våra kunder på saker heller. Det där är kanske vanligare på större orter. De flesta av våra kunder är VVS:are som är återkommande, så kundvården sker ju i form av att man gör bra jobb och visar att man är att lita på, helt enkelt.

Har du något medskick till organisationen och till kollegorna?

– Ja, att ju mer vi pratar om de här frågorna desto bättre är det. Jag tycker att vi är öppnare mot varandra nu än för tio år sedan. Och vi vet alla att oseriös prissättning straffar sig i längden – då blir det mindre kvar till både löner och maskiner och i slutänden även till arbetsmiljön.

TEXT: JÖRGEN OLSSON

Institutet Mot Mutor (IMM) är en oberoende näringslivsorganisation som ända sedan 1923 har arbetat för att motverka korruption i Sverige. Uppdraget är att stötta företag och offentliga aktörer i att förebygga och hantera risker för mutor och otillbörlig påverkan.

– Det gör vi genom bland annat kunskapsspridning, normbildning och vägledning. Jag brukar kalla oss för en påverkansorganisation, säger IMM:s general­ sekreterare Parul Sharma till Borrsvängen.

IMM:s viktigaste verktyg är Näringslivskoden, en branschövergripande självreglering. Koden ger praktiska riktlinjer för vad som är tillåtet och otillåtet i frågor som representation, gåvor och intressekonflikter.

– Vi arbetar även med utbildningar, seminarier, remissvar och råd till olika samhällssektorer. På så sätt bidrar vi till att alla från små entreprenörer till stora koncerner kan göra rätt och konkurrera på lika villkor.

Hur definierar ni god affärsetik?

– God affärsetik är att göra rätt även när ingen ser. Det innebär att följa lagar och interna riktlinjer, hantera intressekonflikter öppet, agera rättvist i relationer och ta långsiktigt ansvar för kunder, leverantörer, medarbetare och samhället.

Men god affärsetik är inte bara en moralisk fråga, betonar Parul Sharma, utan också en affärsstrategisk. Den minskar juridiska risker, sänker kostnader för svinn och tvister, stärker konkurrenskraften i upphandlingar och gör företaget mer attraktivt för medarbetare och investerare.

– Etik och antikorruption är en konkurrensfördel.

Hur stort problem är det med mutor och korruption i Sverige generellt?

– Sverige rankas fortfarande högt i internationella jämförelser, men utvecklingen går åt fel håll. I Transparency Internationals korruptionsindex (CPI) 2024 tappade Sverige två placeringar, från plats sex till åtta. I EU-perspektiv ligger vi fortfarande bland de bättre länderna, men jämför man olika branscher i Sverige ser vi större skillnader internt än mellan nordiska länder.

Hur ser det ut i byggsektorn specifikt?

– Byggsektorn är särskilt utsatt och har en högriskprofil. Vår genomgång av mutbrottsdomar visar att branschen återkommer i statistiken. I vår kartläggning från 2024 av 34 fällande domar såg vi flera exempel på vänskapskorruption inom bygg- och anläggning. Det kan vara privata förmåner till beslutsfattare, från omfattande renoveringshjälp till lån av maskiner.

Varför är det så just i byggbranschen?

– Därför att det rör sig om mycket stora summor, komplexa leverantörskedjor och täta kontakter med myndigheter kring mark, bygglov och tillsyn. Riskerna är särskilt stora i upphandlingsledet och i så kallade ÄTA-skeden (ändrings- och tilläggsarbeten), där snabba beslut ska fattas och kontrollen ofta är svagare. Jag brukar trycka på att byggsektorn främst behöver prata om dessa frågor internt, policydokument räcker inte.

Vilken betydelse har korruption för samhällsekonomin? Hur påverkas samhällskontraktet?

– När korruption får fäste ökar kostnaderna för alla. Korruption driver upp transaktionskostnader, snedvrider konkurrensen och riskerar att leda till lägre kvalitet i byggnation och infrastruktur. På samhällsnivå är tilliten avgörande. I Sverige förlitar vi oss på att beslut fattas sakligt och objektivt. Brister i affärsetiken underminerar den grunden. Resultatet blir fler regler, mer byråkrati och minskad innovationskraft.

Parul Sharma framhåller att om korruption normaliseras upplever såväl medborgare som företag att regler inte gäller för alla. Offentlig upphandling och kommunala bolag blir särskilt utsatta arenor, där tilliten snabbt kan skadas.

– Tyvärr är mörkertalet stort inom kommunala bolag. För byggsektorn, som är beroende av offentliga investeringar, är det extra allvarligt.

Vad är okej att göra inom ramen för kundvård och när blir det mutor?

– Brottsbalken reglerar mutbrott, men det finns inga fasta beloppsgränser och inget ”ringa värde” att luta sig emot. Allt bedöms i sitt sammanhang, där personen och situationen avgör sammanhanget, säger Parul Sharma och listar ett antal praktiska tumregler:

• Syfte och timing: Aldrig förmåner när upphandling pågår eller beslut ska fattas.
• Transparens och öppenhet: Skulle det kännas okej att offentliggöra förmånen?
• Måttfullhet och saklig koppling: Små, arbetsrelaterade inslag kan accepteras i vissa privata relationer, men aldrig i offentlig sektor.
• Privata nyttigheter: Renoveringar, rabatter eller lån av maskiner är alltid otillåtna.

Kan du ge ett par exempel på sådant som faktiskt är godkänt?

– En enklare arbetslunch i samband med ett möte kan vara okej i privat-privat relation, men inte om en upphandling pågår. För offentliganställda gäller nolltolerans

– En teknisk visning eller utbildning kan också vara acceptabel om den har sakligt program, är dokumenterad och kostnaderna delas rättvist. Men att bekosta resor och boende för en offentlig kund är inte tillåtet.

– I relationer mellan privata aktörer finns ett något större utrymme för måttfull representation, men även där måste man vara försiktig, påpekar Parul Sharma. Under förhandlingar eller upphandlingar gäller samma skärpta restriktivitet som i offentlig sektor.

Behöver varje bransch besluta om sina regler eller kan samma gälla för alla?

– Det behövs en kombination av generella och branschspecifika regler. Näringslivskoden fungerar som en gemensam bas för alla, men tillämpningen måste anpassas efter riskerna i olika branscher.

Har ni det stöd ni behöver i form av lagstiftning och myndigheter eller behövs mer? I så fall vad?

– Lagstiftningen i Sverige och framför allt Brottsbalken och upphandlingslagstiftningen är i grunden tillräcklig. Vi har också fått viktiga verktyg genom den nya visselblåsarlagen.

– Det som behövs framåt är bland annat mer konsekvent tillsyn och samordning mellan myndigheter. Jag brukar också ofta peka på den växande tystnadskulturen inom offentlig sektor som en av vår tids största korruptionsutmaningar i Sverige. Ju större tystnad desto större korruptionsrisker.

TEXT: JÖRGEN OLSSON