Återfyllning – Därför behövs mer kunskap om återfyllning

/0 Kommentarer

– Grundprincipen vid borrning i Sverige är öppna borrhål. Det är bättre ur många aspekter. Däremot har vi vissa områden där det kan finnas fog för att återfylla, helt eller delvis. Framför allt i områden med speciella geologiska förutsättningar eller i skyddsområden.

Generellt tycker jag att vi ska se återfyllning som en ökad kunskap och möjlighet för branschen.

Så säger Johan Barth, hydrogeolog vid Borrföretagens kansli.

– Man ska se återfyllning och särskilt partiell återfyllning som ett hjälpmedel att kunna utföra energibrunnar i speciella områden, till exempel i ett vattenskyddsområdes sekundära zon. Hel eller partiell återfyllning eliminerar de problem som djupt liggande och oönskat grundvatten kan ge. Det blir en möjlighet att utföra energiborrningar på områden där det tidigare inte har getts tillstånd, vilket ger fler möjlighet att dra nytta av geoenergins fördelar och skapar fler uppdrag för vår bransch.

I de riktlinjer för återfyllning som Svenskt Geoenergicentrum tagit fram rekommenderas särskilt partiell återfyllning.

– Vi ska vara rädda om det söta grundvattnet och en partiell tätning på rätt djup blockerar den vertikala hydrauliska koppling som borrhålet kan åstadkomma, säger Johan Barth och fortsätter:

– Att i ett område göra en vattenbrunn till 100 meters djup med god kvalitet är inget ovanligt. Men det är inte bra att sedan borra en 200 meter djup energibrunn kanske bara 20 meter därifrån, om det finns dåligt grundvatten på djupet.

Mer kunskap behövs

Johan Barth menar att kunskapen om partiell återfyllning idag är ganska dålig. Få svenska brunnsborrare har särskilt stor erfarenhet av metoder och ännu sämre är kunskapsläget hos beslutsfattare ute i kommunerna.

– Det görs en del hela återfyllningar, till exempel i sekundär zon och i andra skyddsvärda geologier och områden. Men ryggmärgsreaktionen hos kommunerna är att säga nej. Dock visar vår erfarenhet att efter en dialog där vi får tillfälle att förklara tekniken, så ger man tillstånd. Jag tror att krav på återfyllning – hel eller partiell – kommer att bli vanligare. Dels därför att det borras allt mer för geoenergi, dels i takt med att kunskapen om metoderna ökar, både hos bransch och beslutsfattare.

Johan Barth uppmanar branschen att ta till sig riktlinjerna och framför allt de metoder som gäller kring partiell återfyllning:

– Det är egentligen ingenting konstigt. Visar klorid- eller konduktivitetsmätningen saltvatten på en viss nivå så löser man det snabbt genom att ha plugg och bentonitpellets i beredskap.

Text: Jörgen Olsson, Illustration: Svenskt Geoenergicentrum & Geostrata.

Återfyllning – Partiell tätning är att föredra

/0 Kommentarer

– Vi gör bedömningen att vid de allra flesta borrningar där återfyllning över huvud taget blir aktuellt, kommer man att klara sig med partiell tätning med bentonitpellets. Det är ett utmärkt sätt att få ett fullgott skydd med bibehållen prestanda, men kräver såklart att man noga bedömer de förhållanden som råder i det specifika borrhålet, säger Joakim Hjulström, teknisk kommunikatör på Borrföretagen.

Han ger ett antal generella exempel på olika geologier där partiell tätning kan bli aktuell och hur den i så fall ska utföras.

– Borrhålet kan skapa hydraulisk kontakt mellan två olika grundvattenmagasin, till exempel i en formation där man har två sandstenslager åtskilda av en tät lerskiffer. Det återställer man genom en partiell tätning på det djupet där lerskiffern finns. Då gäller det att vara uppmärksam när man borrar och hålla noga koll på kaxet. Man avgör med ganska stor noggrannhet var olika geologiska formationer ändrar sig, åtminstone med någon meters marginal och med en tätning på cirka fem meter är man normalt på den säkra sidan.

En annan typisk formation är att två sprickzoner i kristallint berg åtskiljs av tätt berg.

– Borrningen kommer att sätta de båda sprickzonerna i förbindelse med varandra och det löser man genom att sätta en tätning på några meter någonstans i det täta berget. Även här gäller det alltså att vara uppmärksam under borrningen och notera sprickzonernas lägen och på vilket djup det täta berget finns, säger Joakim Hjulström.

Några hydrogeologiska situationer när partiell tätning kan tillämpas. A. Två akviferer (grundvattenmagasin) med olika hydrostatiskt tryck får grundvatten att flöda genom borrhålet från den ena akviferen till den andra. Detta förekommer främst mellan sandstenar i sedimentär berggrund. B. Samma sak som A, men nu mellan olika sprickzoner i fast eller kristallint berg. Detta förekommer ibland i närheten av tektoniska zoner. C. Salt eller bräckt vatten från djupare sprickor tränger upp genom hålet och kan sprida sig i ytnära sprickor. Risken uppstår i de fall det finns vattenbrunnar i området som sänker grundvattennivån i de ytnära sprickorna. D. En vattenförande sprickzon påträffad som har ett hydrostatiskt tryck som når över marknivån. Detta artesiska grundvatten gör att brunnen rinner över. Detta förekommer oftast i dalgångar eller låg terräng som omgärdas med markant högre liggande omgivning.

Saltvatten och föroreningar

Saltvatten är en annan faktor som kan kräva partiell återfyllning.

– Saltvattnet är ju tyngre och återfinns normalt djupt nere. Genom de konduktivitets- eller kloridmätningar som ska utföras enligt Normbrunn 16 märker man var det salta vattnet uppträder och kan sedan blockera det genom en tätning ett antal meter ovanför.

I områden där det finns föroreningar i marken, som inte få nå ner till grundvattnet, fungerar också partiell återfyllning.

– Här tätar man av den övre delen av borrhålet. Pluggen monteras ca fem meter under borrskon och pelletsen fylls upp till någon meter i foderröret, säger Joakim Hjulström. Det avskärmar borrhålet från att få kontakt med markytan via eventuella ytliga sprickor i berggrunden och kan vara särskilt användbara på platser med tunt jordtäcke.

Fördelar med pellets

Själva metoden går ut på att man fäster någon typ av stopp på kollektorn och ovanpå detta fyller på med några meter bentonitpellets.

– Stoppet kan antingen vara en plugg med svällande gummi eller trattformad anordning av plast som spänner ut mot borrhålets väggar. Ovanpå stoppet fyller man på med bentonitpellets medan man monterar kollektorn. Genom att inte hela borrhålet fylls med tätande material bibehålls de små grundvattenrörelser som är så gynnsamma för energiöverföringen. En partiell återfyllning ger heller inte alls den belastning på kollektorn som uppstår vid fullhålsåterfyllning.

Text: Jörgen Olsson, Illustrationer: Svenskt Geoenergicentrum & Geostrata.

Återfyllning – Fyllnadsmaterialet avgör prestandan

/0 Kommentarer

Vid återfyllning av energibrunnar är val av material centralt. Viktigast är att det är tätt, men även att det tål frysning och har bra värmeledningsförmåga. Återfyllda hål i Sverige ger ändå nästan alltid lägre energiutbyte jämfört med motsvarande borrhål som fylls med grundvatten.

Geoenergisystem i Sverige skiljer sig från andra länder i Europa på flera sätt som har betydelse vid återfyllning. De geologiska förhållandena i Sverige skiljer sig vanligtvis från större delen av kontinentala Europa. Här har vi i huvudsak hård och tät kristallin berggrund till skillnad från de sedimentära berggrunder, ofta med akviferer i flera skikt, som dominerar på kontinenten. Det hårda berget och möjligheten att ha grundvattenfyllda borrhål gör att vi borrar djupare i Sverige. Vi tar huvudsakligen ut värme ur berget på grund av vårt dominerande behov av uppvärmning, och vi låter temperaturen i borrhålen nå lägre temperaturer än i kontinentala Europa. Ett återfyllt hål i Sverige behöver tåla att utsättas för minusgrader. Det gör att till exempel ren cement inte är lämpligt att fylla ett borrhål med.

– Det krävs att återfyllningsmaterialen består av en blandning av material som är tillräckligt tätt, har bra värmeledningsförmåga och går bra att pumpa ned i borrhålet. Dessutom bör det klara viss frysning, förklarar Signhild Gehlin på Svenskt Geoenergicentrum.

Svenskt Geoenergicentrum har nyligen tillsammans med Olof Andersson från Geostrata tagit fram rådgivande dokument om återfyllning av energibrunnar.

Vänster: principutförande för fullhålstätning i utlandet. Höger: Jämfört med en typisk nordisk energibrunn som är fylld med grundvatten.

Vatten i rörelse

Som regel fylls svenska energibrunnar med grundvatten. Trots att stillastående vatten inte är en särskilt bra värmeledare, är energiutbytet nästan alltid bättre jämfört med återfyllda borrhål. Skälet är att vatten i praktiken aldrig står stilla när det uppstår temperaturskillnader – något som alltid är fallet i en energibrunn. Temperaturskillnaderna uppstår mellan borrhålets övre och nedre del, mellan slangar och borrhålsväggen och mellan uppåtgående och nedåtgående slang. Det innebär att vattnet överför värme även genom sin rörelse, så kallad konvektion, inte bara genom ren värmeledning.

– Det betyder att värmeöverföringen i ett grundvattenfyllt borrhål varierar över tid och beror på temperaturskillnaderna i borrhålet, vilket i sin tur beror på flödet i slangarna, värmebärarens temperaturberoende viskositet, eller flödeströghet, och hur djupt borrhålet är. Ett grundvattenfyllt hål är dynamiskt, ett återfyllt är mer statiskt, säger Signhild Gehlin.

– När man har gjort termiska responstester i Sverige visar dock resultaten i stort sett alltid att värmeöverföringen är bättre i grundvattenfyllda borrhål jämfört med återfyllda borrhål. Grundvattenfyllda hål är kostnadseffektiva och ger en bra termisk kontakt mellan slangar och borrhålsvägg. Det är väldigt bra att vi kan göra det i Sverige, förklarar Signhild Gehlin.

Exempel på tätningsplacering i sedimentärt och kristallint berg.

Använd Hamburglistan

Men i vissa fall ställs krav på återfyllnad och då gäller det att välja rätt material. Här är det lämpligt att hålla sig till produkter på den så kallade Hamburglistan, understryker Signhild Gehlin. Det är en lista på fyllnadsmaterial som är testade av den tyska delstaten Hamburg och utgör en oberoende sammanställning av produkter testade enligt samma kriterier.

– Det är klokt att hålla oss till den när vi återfyller energibrunnar i Sverige, tills det finns en standard för test av återfyllningsmaterial som ger jämförbara resultat, säger Signhild Gehlin.

Några slutsatser

I en svensk studie från 2012 av olika fyllnadsmaterial som används utomlands, drogs några viktiga slutsatser:

  • Bentonitbaserade material torkar lätt ut, vilket gör att materialet krymper och ger sämre värmeledning.
  • Ren cement har bättre värmeledning men krymper när det härdar och kan spricka när det fryser.
  • Cementbaserade blandningar med bentonit och ämnen som ökar värmeledningen är lämpliga för återfyllnad i Sverige.
  • Även bentonitbaserade blandningar kan vara lämpliga, då de tätar bra, förutsatt att de tål frysning och saltvatten.

Högre tryckklass

Även kollektorerna påverkas av återfyllnad. De måste ha en högre tryckklass än i grundvattenfyllda borrhål eftersom tyngden och därmed trycket från återfyllningen är högre än från grundvatten. Det innebär att slangväggarna blir tjockare. Det medför också lägre energiutbyte vilket innebär att du måste borra djupare för att kompensera även av den anledningen.

– Man måste tänka på detta när man ska återfylla djupa borrhål i Sverige. För att inte kollektorn ska riskera att knycklas ihop kan man behöva fylla borrhålet i etapper. Det är också en komplicerande och fördyrande faktor, konstaterar Signhild Gehlin.

Exempel på förstärkt tätning för energibrunnar med risk för spridning av föroreningar från jordlager till bergets grundvatten.

Text: Lars Wirtén, Illustration: Svenskt Geoenergicentrum & Geostrata

Råd i rätt tid kan rädda kundrelationen

/0 Kommentarer

Branschorganisationen Borrföretagen ser en ökning av antalet ärenden där privatkunder klagar på utförda uppdrag och vill ha dess utlåtande. En bedömning är, att entreprenörerna inte skriver tillräckligt tydliga avtal. Men hjälp finns att få.

Byggföretagen, före detta Sveriges Byggindustrier, som är den stora bransch- och arbetsgivarorganisationen, erbjuder liksom Borrföretagen, kostnadsfri rådgivning och standardavtal för sina medlemmar.

Missnöjda kunder vill ingen ha, men ändå händer det. Det arbete entreprenören utfört går inte hem hos kunden. Bittra mejl och upprörda telefonsamtal avlöser varandra, kunden hotar med att inte betala och en konflikt är i antågande.

På Borrföretagen – sammanslagningen av de tidigare branschorganisationerna Geotec och Avanti – noterar man att allt fler privatkunder vänder sig dit för att vädra sitt missnöje. Kunden vill få Borrföretagens syn på saken, få ett utlåtande om rätt och fel.

– Vår bedömning är att problemen många gånger bottnar i dåligt skrivna avtal, eller inga avtal alls. Entreprenören är inte tillräckligt tydlig i beskrivningen av uppdraget och vad som ingår och inte ingår i det arbete som ska utföras, säger Johan Barth på Borrföretagen.

Kostnadsfri hjälp

Borrföretagen är en av de bransch-föreningar som har samarbetsavtal med Byggföretagen. Ett 20-tal av Borrföre-tagens medlemmar har även valt att teckna egna medlemskap med Byggföretagen för att ha en kompletterande arbetsgivarpart, och här finns ytterligare hjälp att få.

– Alla våra medlemmar har rätt till en timmes kostnadsfri och branschinriktad juridisk rådgivning per uppdrag. Oftast vänder sig medlemmar till oss för att det uppstått en tvist, när de har blivit osams med kunden, men ibland handlar det om att de vill ha råd inför en kontraktsskrivning, säger Erik Lindtorp, affärs- och entreprenadjurist på Byggföretagen.

Byggföretagen rekommenderar givetvis att alltid ha skriftliga avtal, det minskar risken för oklarheter och på så sätt kan många tvister undvikas.

– Det är alltid bättre för alla parter om man kan reda ut eventuella oklarheter medan man fortfarande är sams.

Erik Lindtorp, Byggföretagen.

Checklistor och avtal

Utöver rådgivning arbetar bransch- och arbetsgivarorganisationen Byggföretagen proaktivt med att ta fram standardavtal och olika kunskapsdokument, exempelvis checklistor med information om vad som är viktigt att tänka på för den som träffar avtal med konsument.

De håller även kurser i konsumententreprenadjuridik. Under kursen går de igenom konsumentlagstiftningen och de vanligaste standardavtalen, samt ger praktiska tips om vad entreprenören bör tänka på.

– Ett avtal behöver inte alltid vara så avancerat. För små arbeten kan det ibland räcka att man skriver ner vad man är överens om i ett mejl. För större arbeten är det ofta bra med lite mer heltäckande avtal. Standardavtal är i det avseendet bra hjälpmedel, säger Erik Lindtorp på Byggföretagen.

Tillsammans med Konsumentverket och Villaägarnas Riksförbund har de tagit fram ett standardavtal för konsumententreprenader, ”Hantverkarformuläret 17”, som kan laddas ned kostnadsfritt på nätet.

För den ovane som ska ingå ett större entreprenadavtal kan det vara klokt att anlita en extern jurist som hjälper till med att skriva avtalet, tycker han. Byggföretagen bistår inte med att skriva hela avtal, men hjälper gärna medlemmar med tips och råd. Om det är en särskild fråga man vill reglera kan de hjälpa till med att utforma avtalet i den begränsade delen.

– Det absolut viktigaste att få med är priset och omfattningen, vad som ska göras och hur mycket det kostar. Om detta tydligt framgår är mycket vunnet. Andra frågor som kan vara bra att klargöra är vad som gäller vid ändrings- och tilläggsarbeten, när arbetet ska vara färdigt och tiden för betalning.

Avrådandeskyldighet

Det är även viktigt att tänka på avrådandeskyldigheten, påminner Erik Lindtorp. Inom konsumententreprenader talar man inte på samma sätt om total- och utförandeentreprenader. Konsumenttjänstlagens tvingande bestämmelser lägger alltid ett visst funktionsansvar på entreprenören. Ett exempel är avrådande-skyldigheten.

Om en tjänst inte kan anses vara till rimlig nytta ska entreprenören avråda kunden från att låta utföra tjänsten. Missar entreprenören det kan denne i värsta fall tappa rätten till ersättning för den utförda tjänsten.

– Ett konkret exempel skulle kunna vara borrning för installation av en bergvärmeanläggning. Om borrentreprenören med sin fackkunskap kan se att markförhållandet är sådant att det inte finns förutsättningar att få ut tillräckligt med värme kan det finnas en skyldighet att avråda från borrning.

Tydlighet är A och O

Erik Lindtorp bekräftar den bild Johan Barth på Borrföretagen ger: Otydliga avtal kan leda till missförstånd, vilket är en vanlig orsak till missnöje.

– Missförstånd mellan parterna är en av de vanligaste orsakerna till tvister. Kanske uppfattar kunden det som att ett visst arbete ingår medan entreprenören är av en annan uppfattning. Men det finns ett bra sätt att få bukt med det problemet. Var tydlig i avtalet!

Text: Mia Ising, Foto: Byggföretagen

Så undviker du tvist med konsumenten

/0 Kommentarer

Risken att hamna i en kostsam och energikrävande tvist minskar väsentligt om du har ett tydligt och skriftligt avtal. Var noga med att skriva in avtalspart, vad som ingår, bakgrundsinformation och förutsättningar samt beskriva kostnadsmodellen.

Det rådet ger advokaterna Per Vestman och Emma Gustafsson.

Att utföra borrningsarbeten åt konsumenter skiljer sig rättsligt åt jämfört med uppdrag där företag är kund. Här gäller konsumentlagstiftningen och konsumenttjänstlagen som bland annat ålägger entreprenören en så kallad omsorgsplikt. Det innebär att du som entreprenör är skyldig att ifrågasätta och ge råd kring vad som är bäst att göra, oavsett vad konsumenten vill att du ska göra. Om ett avtal dessutom är bristfälligt och otydligt ger detta en grogrund till oenighet och tvister.

Per Vestman och Emma Gustafsson är advokater på Foyen, en advokatbyrå inriktad på bland annat bygg- och fastighetssektorn och entreprenad- och konsulträtt. Båda är överens om att tvister ofta beror på att avtalet har varit otydligt på viktiga punkter. Om det ens har funnits ett skriftligt avtal. Muntliga överenskommelser gäller förvisso också som avtal, men då står ord mot ord i en tvist. I konsumentfall är det entreprenören som har bevisbördan, varför konsumentens ord ofta väger tyngre.

– Ett skriftligt avtal är alltid att rekommendera. Inte bara för att belysa och dokumentera vad man är överens om, utan även i den grundläggande frågan vem man har avtal med. Det är inte alltid självklart, säger Per Vestman och ger ett exempel:

– Jag hade ett fall där en borrentreprenör kontaktades av en byggentreprenör som uppförde en villa. Men borrentreprenören hade också direktkontakt med fastighetsägaren och uppfattade att han hade ett muntligt avtal med denne. Han fakturerade fastighetsägaren som dock vägrade betala, då han menade att fakturan skulle gå till byggentreprenören som var hans avtalspart. Men då hade byggentreprenören hunnit gå i konkurs. Ord stod mot ord och borrentreprenören förlorade i rätten då han inte kunde bevisa att det finns ett muntligt avtal om ett uppdrag från fastighetsägaren.

Skriftlig accept

Vad är då att betrakta som ett avtal? En offert räcker så länge allt av vikt tydligt framgår. Helst ska den vara skriftligt accepterad.

– Det räcker med ett mejl, den måste inte vara underskriven för hand. Även utan skriftlig accept väger offerten tungt som avtal, men det finns en risk att konsumenten då kan hävda att det finns ytterligare villkor och förutsättningar som har avtalats muntligt, säger Emma Gustafsson.

– Det kan räcka med en offert så länge du är tydlig med vem den är ställd till och att de begränsningar och villkor som gäller framgår av offerten, säger Per Vestman och tillägger:

– Oavsett hur tydlig du är i avtalet måste du ha med dig konsumentperspektivet och din omsorgsplikt. Om förutsättningarna ändras och du stöter på problem av olika slag, måste du ta en dialog med beställaren.

Tyst accept

Att stämma av eventuella problem eller ändrade förutsättningar kan vara svårt i brunnsborrningsprojekt som utförs på en dag eller två. Det kräver närvaro eller snabb tillgång till beställaren för att kunna ställa frågor, ge råd och få accept att gå vidare på ett visst sätt. Det ställer frågan om så kallad tyst accept på sin spets: Går det att använda gentemot konsument och fortsätta arbetet utan att konsumenten har återkopplat?

– Det går, men vi rekommenderar att man har ett tydligt godkännande från konsumenten. Här kommer vi tillbaka till avtalet: Gör behovet av närvaro eller tillgänglighet tydligt i avtalet. Skriv in att om inget besked ges inom exempelvis två timmar har ni rätt att gå vidare utifrån er bedömning. Alternativet är att konsumenten enligt avtalet blir skyldig att betala stilleståndsersättning tills ni får kontakt, förklarar Emma Gustafsson.

– I den här typen av projekt, med mycket utrustning och arbete på kort tid där det kan uppstå många oförutsedda saker, är det extra viktigt att behovet av närvaro eller tillgänglighet är inskrivet i avtalet, understryker hon.

Emma Gustafsson, Foyen.

Funktion

Omsorgsplikten kan ställa till det om oförutsedda saker inträffar eller om vattnet inte är på det djup man räknat med. Det som i entreprenörens ögon är en teknisk installation, uppfattar konsumenten som en funktion. Man har helt enkelt beställt en brunn med tjänligt vatten.

– Entreprenören riskerar att bli skyldig att leverera den funktionen oavsett vad som krävs om det inte är tydligt specificerat vad som ingår i uppdraget, till vilket djup offerten är räknad på och vilka förutsättningar som gäller i övrigt, säger Per Vestman.

– Det gäller även omvänt. Om entreprenören ser att det finns ytligare vattenförande partier som bedöms ha tjänligt vatten, då är det viktigt att det påtalas så att konsumenten får ett val. Annars kan konsumenten vägra betala hela eller delar av fakturan och hävda att entreprenören brustit i sin omsorgsplikt och att man hade avbeställt den djupare borrningen om man hade blivit informerad om alternativet.

Svårt att förutse

Brunnsborrning är speciellt i avseendet att arbeten under mark är svåra att förutse. Viss information kan hämtas från Brunnsarkivet och SGU om de geologiska förutsättningarna, men det går inte att veta exakt hur det förhåller sig i marken. Därför är det viktigt att ha en bra dialog från början med beställaren.

– Du måste skapa förståelse hos beställaren att det inte går att förutsäga kostnaderna exakt och att du därför måste ha tillägg och reservationer av olika slag i avtalet. Däremot kan du inte ha någon generell friskrivning från ansvar i avtalet. Konsumenttjänstlagen gäller alltid, inklusive omsorgsplikt och att arbetet ska vara fackmannamässigt utfört, säger Emma Gustafsson.

Ansvar för uppgifter

När det gäller förutsättningar är entreprenören även beroende av beställarens uppgifter. Huvudregeln är att den som tillhandahåller en uppgift också är ansvarig för dess riktighet. Men återigen kan omsorgplikten gentemot konsument ställa till det. Per Vestman menar därför att principen blir ganska urvattnad.

– Du kan inte blint förlita dig på en uppgift som kommer från en konsument. Du måste bedöma om uppgiften verkar rimlig. I omsorgsplikten ligger att alltid vara ifrågasättande och värdera de uppgifter man får. Om inte uppgiften kommer från en säker källa bör du gräva lite djupare.

Per Westman, Foyen.

Förlikning

Tvister slutar ofta med förlikning, även om det har funnits ett tydligt avtal. Trots att du tycker att du har följt avtalet till punkt och pricka riskerar du därmed att förlora pengar vid en tvist. Varför ska man då lägga tid och energi på avtal? Både Per Vestman och Emma Gustafsson menar att det ändå är säkrare och tryggare med ett avtal.

– Risken för tvist finns alltid. Avtalen är sällan helt uttömmande om varje tänkbar situation, vilket öppnar upp för tolkningar. Men de flesta tvister undviks om du har ett, säger Per Vestman. Tvisten i exemplet ovan, där borrentreprenören inte kunde bevisa att han hade avtal med fastighetsägaren, hade aldrig uppkommit om man hade haft ett skriftligt avtal.

– Det kostar mycket att driva processer, inte bara i pengar utan även i tid och energi. En process kan pågå i flera år om det blir överklaganden, konstaterar Emma Gustafsson.

Förlikning kan därför vara rätt väg att gå menar båda, även om ett tydligt avtal gör att du troligen får rätt vid en stämning. Tingsrätten är dessutom skyldig att försöka få parterna att nå en förlikning.

– De brukar pressa på rätt hårt mot en förlikning, säger Emma Gustafsson.

Det som kännetecknar de flesta tvister är enligt Per Vestman att dialogen med beställaren har brustit och att denne inte förstår vad man har kommit överens om.

– Att förebygga tvister handlar mycket om att vara tydlig, pedagogisk och att ha en bra dialog med konsumenten.

– Det lönar sig verkligen att göra sig omaket att lägga en extra timme på att skriva ett tydligt avtal, säger Emma Gustafsson. 

Text: Lars Wirtén, Foto: Advokatbyrån Foyen

Allt fler tvister med konsumenter

/0 Kommentarer

Borrföretagen står till samhällets förfogande när det gäller frågor om brunnar. En strid ström av samtal hamnar hos oss och dessa kommer från både kommuner, konsulter, borrföretag, installatörer och myndigheter. Men den största massan utgörs av konsumenter som har frågor runt brunnar i allmänhet och problem i samband med entreprenader i synnerhet.

Text: Lars Wirtén, Johan Barth och Advokatbyrån Foyen

Illustration: Myra S. Söderström

Under de senaste två åren har vi känt av en ökad kontakt från just den senare gruppen, och nästan alltid handlar det om ett arbete som inte har gått så som man hade tänkt sig. Det kan vara att man har fått för lite vatten, för mycket vatten, borrat på fel plats, borrat för grunt, egendom som har gått sönder i samband med borrning med mera.

Ni som entreprenörer vet om att när man utför arbeten i orörd och ej inspekterbar mark, kan det inträffa saker som inte går att förutse. Det kan också inträffa saker som går att förutse, om man gör förhållandevis enkla undersökningar. Oavsett vilket, går det att hantera mycket av den frustration som alla dessa konsumentkontakter vittnar om genom att vara tydlig i ett avtal.

Vi har uppfattat att det råder brist på skrivna avtal mellan borrföretag och konsumenter, och med installatörerna för den delen också. Men inte hur stor bristen är. Därför genomförde vi en enklare undersökning bland medlemsföretagen, som redovisas på sidan 24.

Undersökningen stärkte vår misstanke när den visar att cirka 80 procent av företagen aldrig eller sällan använder någon form av skrivna avtal. Det finns alltså med mycket enkla medel en fantastisk möjlighet till förbättringar för både konsument och entreprenör. För tvister kostar i alla lägen. Både tid och pengar.

Borrsvängen tar i det här numret upp ett antal fall som vi har kommit i kontakt med. Vi ger vår syn på frågan, och vår samarbetspartner, Foyen Advokatfirma, ger sin.

Skyldighet att avbryta?

Kunden vill ersätta sin befintliga grävda brunn, ca 5 meter djup, med en borrad för att vara säker på att få stabil tillgång till grundvatten av god kvalitet.
Entreprenör X ska borra en vattenbrunn och anger ett grundpris inklusive 30 meter borrning. Därutöver tillkommer ett meterpris ned till 120 meters djup. Entreprenör X borrar ned till 120 meter och fakturerar efter överenskommelsen.

Kunden ifrågasätter nu om X verkligen hade behövt borra så djupt. På 4–17 meters djup påträffades en grusig lerig sand som från 8 meters djup gav vatten. Kunden hävdar att tillräcklig mängd vatten hade kunnat fås här och hänvisar till en organisations broschyr ”Eget vatten från djupborrad brunn”. Här står det att borrning ska avslutas vid tillräckligt stort vattenflöde.

Beskrivningen av arbetet som ska utföras är knapphändig i offerten. Brunnen beskrivs med uppgifterna ”borrning av vatten”, dess dimension och ”rördrivning till berg”. Det står också ”arbete och material enligt Normbrunn-16, SGU och Borrentreprenörerna”.

Borde X ha avbrutit arbetet och istället installerat en filterbrunn i jordlagren?

Vilken roll spelar borrarens skyldighet att ta tillvara på kundens intressen i det här fallet?

Vilken roll spelar formuleringar i avtalet i det här fallet?

Borrföretagen kommenterar

I det här fallet gjorde vi bedömningen att borraren inte har brutit mot avtalet. Det står tydligt att borrning mellan 30-120 meter kommer faktureras enligt prislista. Man har uppgett ett meterpris för borrning eller extra foderrör som tillkommer eller avgår vid behov.

Vi anser inte heller att borraren brustit i sitt ansvar att ta tillvara på kundens intressen. Det är troligt att den grusiga lersanden mellan 4-17 meter utgör ett och samma vattenmagasin. Kunden skulle då få ett likartat vatten i en filterbrunn som denne redan har i den befintliga brunnen. Även om man sparar borrmetrar på att anlägga en filterbrunn drar det också med sig tillkommande kostnader för analyser, material och arbete. Därför är det inte alls säkert att prisskillnaden skulle bli så stor som kunden förväntar sig. Det faktum att lera förekommer i materialet gör att det är mindre lämpat att sätta filter i, eftersom brunnen riskerar att producera partiklar. Sådana partiklar är dessutom besvärliga att rena bort med filter.

Flera avvägningar

Även om vi anser att organisationens broschyr med goda råd kring eget vatten från djupborrad brunn är en bra skrift är den inte bindande avtalsrättsligt. Den beskriver ett fackmässigt utförande, men det finns fler avvägningar som måste göras än bara mängden vatten.

Det är möjligt att den här tvisten kunnat undvikas om man formulerat sig tydligare i offerten. Istället för ”borrning av vatten” skulle ”borrning av bergborrad brunn” vara tydligare och lämna mindre utrymme för tolkning.

Utrymme för tolkning

Man skriver även ”arbete och material enligt Normbrunn-16, SGU och Borr-entreprenörerna. www.sgu.se och
www.geotec.se”. Normbrunn-16 är en välkänd branschnorm som beskriver regler kring utförande och går därför bra att hänvisa till. Det är mindre tydligt vad som avses med SGU och Borr-entreprenörerna, vilket ger ett stort utrymme för tolkning. Är meningen att allt på sgu.se och geotec.se ska vara en bindande del av avtalet? Är det Geotecs typgodkända brunn som avses? Är det branschorganisationens instruktioner till medlemmarna?

Sammanfattningsvis anser Borrföretagen inte att entreprenören misskött sig i det här fallet, men att dennes juridiska ställning vid en eventuell rättslig tvist skulle vara starkare om avtalet varit tydligare formulerat.

Advokatbyrån Foyen kommenterar

I detta fall verkar kommunikationen ha brustit. Det ligger entreprenören i fatet att det inte klargjorts vad för typ av brunn som entreprenaden avsåg. Om det inte finns en tydlig teknisk beskrivning av vad som ska utföras riskerar man hamna i ett funktionsansvar gentemot en konsument där man som entreprenör får ansvaret för att välja bästa ekonomiskt och tekniska lösning för att tillgodose behovet.

Som entreprenör har man gentemot en konsument en omsorgsplikt och skyldighet att ge råd. Om beställaren har bestämt sig för vad han vill ha och valet framstår som förnuftigt minskar skyldigheten att rådge eller ifrågasätta för entreprenören. Vidare ska tjänsten vara till rimlig nytta för konsumenten.

Borde resonerat med beställaren

Det som entreprenören borde ha gjort är att vid 8 – 17 meter djup diskutera frågan med konsumenten, det vill säga hur bör man gå vidare. Om det hade varit möjligt att installera en filterbrunn bör entreprenören avråda konsumenten från ytterligare borrning och installera nämnda brunn. Hade man diskuterat frågan med beställaren vid 8 – 17 meters djup, hade man kanske kunnat undvika tvisten och i stället kunnat föra ett pedagogiskt resonemang med beställaren.

Ett genomtänkt val

Man kan konstatera att beställaren i detta fall hade en grävd brunn på fem meters djup och nu ville ha en borrad brunn där djup på mellan 30-120 meter uppenbarligen är den bedömning som gjorts. Utifrån det framstår det som befogat att beställaren var införstådd med att vatten inte skulle tas på samma djup som befintligt, utan att en väsentligt djupare brunn men med bättre vattenkvalitet var målsättningen. Det borde alltså för entreprenören framstå som att beställarens val av anläggning var genomtänkt och att en brunn som tog vatten på samma djup som den befintliga inte var ett alternativ. Det förändras inte av att man hittar vatten som är sandigt tidigt. Vi har alltså svårt att se att entreprenören brustit i sin omsorg i detta fall.

 

I tidningen trycktes fler frågor och svar.

Schakt och dagbrott kan ha stor påverkan på grundvattnet

/0 Kommentarer

SGU har tagit fram en ny handledning för hur man bedömer influensområden för grundvattenpåverkan kring bland annat schakter och dagbrott.
Björn Holgersson, statsgeolog på SGU, presenterade handledningen.

– Målgruppen för handledningen är konsulter och tjänstemän. Den kommer att publiceras som webb, vilket är en stor fördel i och med att det kommer att finnas en ändringslogg som användarna kan följa. Det kommer även att finnas möjlighet att komma in med synpunkter.
Bedömningar av vilka områden som påverkas och hur de påverkas av en grundvattensänkning till följd av en ny schakt eller ett dagbrott är komplicerad matematik. Björn Holgersson redogjorde för huvuddragen.
Många hänsyn ska tas, bland annat till om det finns geoenergianläggningar inom det område som kommer att påverkas.

Björn Holgersson på SGU. Foto: Jörgen Olsson

Naturliga variationer väger in

– SGU:s utgångspunkt är att man ska räkna försiktigt och dessutom ta till en stor skyddsmarginal.
– Samtidigt beror mycket på hur omgivningen ser ut. Om omgivningen är ett känsligt ekosystem kan en avsänkning av grundvattnet med bara en decimeter ha en mycket stor påverkan. Om däremot de naturliga variationerna är stora – det kan handla om så stora naturliga variationer som en meters skillnad med bara några veckors intervall – så har en avsänkning med en halvmeter kanske inte så stor påverkan.
Handledningen kommer att publiceras på SGU:s webb före årsskiftet.

Text: Jörgen Olsson

Grundvattnet har många funktioner

/0 Kommentarer

I norra Afrika finns en gigantisk akvifer, där vattnet lagrats och använts i över en miljon år. Men med dagens förbrukning, där flera länder tar ur mer och mer vatten ur akviferen, beräknas den vara tömd om ett par decennier.

Olof Taromi Sandström, hållbarhetsstrateg vid SGU, gav med ovanstående ett tydligt och slående exempel på hur värdefullt och avgörande grundvattnet kan vara.

Olof Taromi Sandström, hållbarhetsstrateg på SGU. Foto: Jörgen Olsson

– Grundvattnets funktion kan uttryckas bland annat som nytta och värde. Nyttan är hur vi använder oss av funktionen, medan värdet är storleken på nyttan. Det värdet kan vara både monetärt och kulturellt.
Grundvattnet har många funktioner. Först och främst tänker man gärna på den försörjande funktionen; för dricksvatten, bevattning, för industriell verksamhet och för djurhållning och jordbruk.

Grundvattnet i kulturen

– Men grundvattnet har också stödjande funktioner, till exempel för att upprätthålla tryck och stabilitet i berget och som bärare av ekosystem som är beroende av grundvattnet, påpekade Olof Taromi Sandström.
En annan funktion är den kulturella.
– Grundvattnet bildar karster, alltså det vittringsfenomen som uppstår när grundvatten med lågt pH sakta löser upp olika bergarter. Karstbildningen har gett oss grottor och olika landskapsformer som är viktiga och betydelsefulla i alla kulturer. Så grundvattnet är också en viktig kulturbärare.

Reglerande funktion

En annan funktion är den reglerande. Grundvatten spelar en viktig roll i diagenes, alltså den process där sediment och jordarter omvandlas till olika bergarter.
– Till den reglerande funktionen hör också grundvattnets förmåga att transportera värme och kyla från mark, alltså det vi kallar geoenergi, konstaterade Olof Taromi Sandström.

Text: Jörgen Olsson

 

 

 

 

 

Så kan vi skydda dricksvattnet

/0 Kommentarer

Rent dricksvatten är inte längre en självklarhet i Sverige. Kraftfulla politiska insatser måste till för att vända utvecklingen. Det är budskapet i en debattartikel i Sydsvenskan som en rad experter och branschföreträdare skrev under i samband med Grundvattendagarna i Lund.

Grundvattennivåerna i landet har sjunkit varje år sedan 2015, samtidigt som kemiska och mikrobiella föroreningar gör att yt- och grundvattnets kvalitet försämras, skriver författarna och konstaterar: ”Det är kostsamt och besvärligt att kontrollera, ersätta och rena vattnet från föroreningar för att uppnå dricksvattenkvalitet.”
Debattörerna kräver därför insatser inom fyra huvudområden för att säkra tillgången på vatten av god kvalitet i framtiden i Sverige.

  • Satsa på en nationellt täckande kartering av Sveriges grundvattenresurser. De extrapengar regeringen har avsatt räcker inte.
  • Öka takten när det gäller sanering av förorenade områden.
  • Skapa en myndighet som har huvudansvar för landets vattenresurser, för att övervaka och skydda dem. I dag är ansvaret fördelat mellan nästan tio myndigheter.
  • Skjut till pengar för forskning om vattenrening, sanering, skydd och värdering av vattenresurser.

Charlotte Sparrenbom, docent och lektor i geologi vid Lunds universitet. Foto: Peter Kroon

Ingen vet

Charlotte Sparrenbom, docent och lektor i geologi vid Lunds universitet, är huvudförfattare till debattartikeln. Hon menar att huvudproblemet är att ingen vet hur det står till med vår framtida vattenförsörjning. Övervakningen av grundvattnet är för dålig vilket också leder till kritik från EU, vars vattendirektiv säger att varje medlemsland ska mäta och kontrollera alla så kallade vattenförekomster.
– Tittar man på SGU:s grundvattennät så har det visserligen utökats, men det räcker inte alls till. Vi har potentiellt 83 000 förorenade områden. Det kan vara påverkan från allt från stora industrier till små mekaniska verkstäder och kemtvättar. Kemikalier som hamnar i marken går så småningom vidare till grundvattnet. Väl där börjar kemikalierna transporteras, säger Charlotte Sparrenbom.
Hon påpekar att endast en tredjedel av de områden som kan vara förorenade har inventerats.
– Med andra ord har vi inte koll på två tredjedelar. De ligger därute som tickande bomber. Det kommer att kosta enorma summor, men vi måste hitta lösningar. Staten borde ha tagit tag i detta långt tidigare.

Ett övergripande ansvar

En av punkterna i debattartikeln adresserar ansvar och organisation i den statliga förvaltningen. Författarna efterlyser en myndighet som har det övergripande ansvaret för alla vattenfrågor. I dag är ansvaret vida spritt över olika myndigheter.

  • SGU ansvarar för grundvattnet.
  • Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för yt- och havsvatten.
  • SMHI övervakar nederbörd, tar fram vattenprognoser baserade på ytvattnet och bedriver forskning.
  • Livsmedelsverket ansvarar för vatten som dricksvatten.
  • Fem olika vattenmyndigheter är kopplade till de olika avrinningsområdena i Sverige. Dessa ansvarar för rapporteringen till EU.
  • Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för Sveriges miljömål och administrerar bidrag till sanering av en del förorenade områden.

Charlotte Sparrenbom menar att ingen tar helhetsansvar för just vattenfrågorna.
– Det är viktigt att vi tar de här frågorna på allvar och ser att tillgång och kvalitet hör ihop. Vi behöver säkra både att vi har tillräckliga mängder och att vattnet håller bra kvalitet.

Ingen långsiktighet

Just nu har SGU fått extra pengar till att kartera förekomsten av grundvatten. Med helikopter kartläggs stora områden och nu i höst flyger man i delar av Skåne och Blekinge. Tidigare har SGU flugit även över Gotland, Öland, Östergötland, Västergötland, Halland och Örebro län. Men det är medel som tar slut nästa år. Charlotte Sparrenbom är kritisk:
– SGU får aldrig en långsiktig möjlighet att utföra det här viktiga arbetet.
I Brunnsarkivet finns mycket information att hämta, men Charlotte Sparrenbom menar att det inte räcker för att skapa sig en heltäckande bild.
– Det är olika kvalitet på det som kommer in och det finns fortfarande äldre brunnar som inte är rapporterade.

Efterlyser reaktioner

Det är sällan vattenprover är tagna och vattennivåerna är osäkra då de mäts i samband med att man borrar. Brunnsarkivet omfattar dessutom bara borrade brunnar, de grävda brunnarna har vi inga data om.
”Vi är förundrade över att politiker vågar låta bli att satsa på ökad kunskap och samordning när det gäller landets framtida vattenförsörjning”, avslutar artikelförfattarna.
– De reaktioner jag får från branschen är att vi behöver ta tag i precis det här. Men jag får inga reaktioner från politiskt håll, säger Charlotte Sparrenbom.

Utöver Charlotte Sparrenbom undertecknades debattartikel av följande personer:

Johan Barth, hydrogeolog, vd Geotec, Svenska Borrentreprenörers Branschorganisation.
Göran Persson, ordförande i Sveriges Avantiborrares förening.
Peter Dahlqvist, Carola Lindeberg och Maria Åkesson, verksamma vid SGU.
Torleif Dahlin och Kenneth M Persson, professorer vid LTH, Lunds universitet.
Lars Rosén, professor vid Chalmers tekniska högskola.
Fritjof Fagerlund, universitetslektor i geohydrologi, Uppsala universitet.
Gerhard Barmen och Jan-Erik Rosberg, universitetslektorer i grundvattenteknik vid LTH, Lunds universitet.
Jenny Norrman, docent vid Chalmers tekniska högskola.
Hans Jeppsson, hydrogeolog, konsultföretaget WSP.
Nikolas Höglund och Sofia Åkesson, doktorander i geologi, Lunds universitet.
Bo Olofsson, professor vid KTH.
Jeffrey Lewis, senior hydrogeolog Tyréns AB och docent vid Göteborgs universitet.

Text: Lars Wirtén

Så bygger SGU ut grundvattennätet

/0 Kommentarer

Syftet med utbyggnaden är
att få bättre täckning, säger Calle Hjerne på SGU. Foto: Lars Wirtén.

Antalet mätstationer där SGU mäter grundvattennivåer kommer vara nästan fördubblat om ett år. Merparten av mätningarna kommer att ske automatiskt. Det berättade Calle Hjerne från SGU på Grundvattendagarna i Lund.

Förra året inledde SGU ett omfattande arbete att utöka och uppgradera sitt nät av mätstationer. Efter sommaren 2020 ska utbyggnaden vara klar och en ny sök- och databank kommer att lanseras på SGU:s hemsida.

– Vår tidigare övervakning gav inte tillräckligt underlag för samhällsplanering. Vi har i huvudsak gjort referensmätningar. Syftet med utbyggnaden är att få bättre täckning.

Projektet består av två huvuddelar: Den rent fysiska utbyggnaden och att utveckla information och tjänster kopplade till grundvattennätet. Utöver att täcka in fler områden och få fler stationer är SGU:s mål att få en lättare drift, bättre nivåmodelleringar, kunna hantera data bättre och erbjuda mer och bättre information på ett tydligare sätt för användarna.

– I januari 2018 hade vi cirka 300 stationer i 80 områden. Cirka hundra av dessa hade automatisk loggning., övriga lästes av manuellt två gånger i månaden. Efter utbyggnaden kommer vi totalt ha cirka 600 nivåstationer varav cirka 570 blir automatiska mätstationer.

Fler sökmöjligheter

SGU kommer fortsätta att ha fokus på vattenförsörjningen och särskilt utsatta områden. Två nya typer av områden är urbana områden och rasriskområden. När det gäller funktionalitet och sökmöjligheter på SGU:s hemsida, kommer kartvisaren att utvecklas med fler funktioner och information.

– Användarna kommer att kunna använda fler sökparametrar, få upp flera grafer samtidigt och välja olika bakgrunder, exempelvis jordartskarta om det är relevant för hur informationen ska användas, förklarade Calle Hjerne.

60 kartor varje månad

Inte minst kommer mängden tillgänglig data att öka markant.

– Idag presenterar vi tre till sex olika nivåkartor per månad. Efter utbyggnaden kommer vi att ha cirka 60 kartor varje månad. Vi kommer också att kunna visa relativa nivåer mellan stationerna och även beskriva olika scenarier.

– Därför är det viktigt att vi lyckas presentera detta pedagogiskt, samlat och tydligt. Det kommer att presenteras på webbplatsen med olika ingångar beroende på vad man är intresserad av, exempelvis historisk, aktuell eller framtida grundvattensituation, grundvattennivåer med mera.

Utbyggnaden av grundvattennätet är ett stort projekt med ett trettiotal medarbetare på SGU involverade. Därutöver har SGU även engagerat konsulter och borrare, SMHI, SGI, länsstyrelser, kommuner och Trafikverket.

Text: Lars Wirtén