Espen Alvestad efterlyser mer fokus på geoenergi hos de norska myndigheterna.
FOTO: MEF

– Vår stora utmaning är att geoenergi inte ses som en del av den gröna omställningen i Norge. Men får vi bara myndigheterna att förstå ser vi väldiga möjligheter för framtiden.

Så sammanfattar Espen Alvestad, fackchef för Boring og fundamentering i Maskinentreprenørenes Forbund, MEF, läget för borrningsbranschen i Norge.

I Norge är branschförbundet Boring i arbetsgivar- och branschorganisationen Maskinentreprenørenes Forbund, MEF. Det riktar sig till små och mellanstora företag och har cirka 2 500 medlemmar, varav 38 tillhör Boring og fundamentering.

I Norge är energiborrning betydligt mindre utbrett än i Sverige, trots de geologiska likheterna. Orsaken går att hitta i den historiskt goda tillgången på el från vattenkraft med väldigt låga elpriser. Det har helt enkelt inte funnits incitament att energieffektivisera; direktverkande el är väldigt utbrett i Norge.

Men även Norge är nu uppkopplat på det europeiska elnätet, och energikrisen i samband med Ukraina-kriget har påverkat landet kraftigt. Priset på el har rusat från att vara en fråga om ören till flera kronor vintertid. Det har lett till en livlig debatt där energieffektivisering med hjälp av värmepumpar har börjat lyftas fram som en nödvändig framtidslösning.

– Vi ligger efter på det området jämfört med Sverige. Norrmännen har aldrig tidigare behövt tänka på energieffektivisering, säger Espen Alvestad.

I Norge utgör havsbaserad vindkraft något av fundamentet i den gröna omställningen. Geoenergi nämns inte alls när myndigheterna planerar för framtiden, enligt Espen Alvestad.

– När myndigheterna pratar om hur energiförsörjningen ska se ut på 10-30 års sikt, då finns inte geoenergi med över huvud taget. Den är inte en del av lösningen i Norge. Här fokuserar myndigheterna på dyra lösningar som havsbaserad vindkraft. Vi önskar att de samtidigt såg att man kan spara väldigt mycket energi på att bygga ut geoenergin.

Det här året hade behövt lite statlig uppmuntran. Precis som i Finland och Sverige ser man en nedgång på marknaden 2024, både vad gäller energi- och vattenbrunnar, efter några bra år med 2022 som rekordår i antal borrade brunnar. Lönsamheten är heller inte på topp.

– Meterpriserna har stått stilla de senaste tio åren. Det är stor konkurrens i branschen, utrustningen är dyr och jag tror medlemmarna har svårt att ta ut höjda kostnader på kunden.

På dricksvattensidan driver MEF att de offentliga investeringarna inte bara ska gå till stora, kommunala nät, vilket är fallet i dagsläget.

– Vi vill se fler satsningar på lokala grundvattenlösningar. I dag kommer nästan allt dricksvatten i Norge från insjöar.

Ett område som skiljer Norge från de övriga nordiska länderna är tillgången på utbildad arbetskraft. Landet har en särskild gymnasial lärlingsutbildning för att bli brunnsborrare. Eleverna går två år i skolan och följer upp med två års praktik – ett upplägg unikt för Norden. 2023 påbörjade 20 elever utbildningen.

– Det är en fråga förbundet har drivit länge, så det var en seger när vi fick igenom detta för några år sedan. Från och med i år har vi även fått en lärlingsutbildning för grundläggning.

Espen Alvestad tycker ändå att kompetensförsörjningen är en viktig fråga i Norge.

– 20 elever per år är inte så många, men det är rätt väg att gå, då detta är branschens kanske största framtidsutmaning.

Det kan komma att behövas en ordentlig påfyllning av brunnsborrare i Norge. I dag finns endast cirka en tiondel så många energibrunnar som i Sverige. Om branschen lyckas argumentera för geoenergins roll i den gröna omställningen i Norge öppnar sig en väldig marknad med stor potential att växa.

– Medlemmarna känner att det finns stora möjligheter. Vi vet att det kan räcka med små förändringar i myndigheternas inställning för att geoenergin ska bli stor i Norge. Jag skulle säga att branschen präglas av en blandning av optimism och frustration.

Espen Alvestad är helt nytillträdd som fackchef för borrning och grundläggning inom MEF och ser fram emot ett mer aktivt nordiskt samarbete.

– Sverige har ju gått före oss i utbyggnaden av geoenergi, det kan vi ha nytta av i vårt arbete gentemot myndigheterna. De är rimligen intresserade av vad som sker i grannländerna. Vi behöver lyfta fram de goda exemplen både för myndigheterna och befolkningen generellt.

TEXT: LARS WIRTÉN

– Det är dags nu! Vi har utvecklat den här tekniken utifrån våra egna erfarenheter. Vi känner att vi kan släppa bromsen och köra på.
Det säger Klas Samuelsson på Bredareds Brunnsborrning om satsningen på så kallad sonicborrning i det separata bolaget Sonic Geo Drill.

Det hela började med en diskussion om lönsamheten inom energiborrning i familjeföretaget Bredareds Brunnsborrning för nästan 20 år sedan.

– Vi började då inse att lönsamheten i brunnsborrningsbranschen var för dålig. De stora volymerna ligger i energiborrning och där är prisbilden för låg, för många dumpar priserna för att få projekten. I dag har vi i stort sett samma meterpris som vi hade då. Samtidigt har investeringskostnaderna fördubb- lats. Vi kände därför att vi inte kunde förlita oss på energiborrningen, vi var tvungna att hitta något annat att bredda oss med, berättar Klas Samuelsson, som äger Bredareds Brunnsborrning.

Klas fick upp ögonen för så kallad sonicborrning via dåvarande Gea Welltech som sålde olika typer av borrutrustning. Efter lite fundering levererades den första sonicriggen 2010 till Bredareds Brunnsborrning, som då registrerade Sonic Geo Drill som en bifirma inom bolaget.

– Vi var först i Sverige med sonicborrning och bröt ny mark. Det är en helt annan borrteknik. Därför har vi försökt hålla isär personalen i så stor utsträck- ning som möjligt. Det är så pass stor skillnad i hur man ska borra, säger Klas Samuelsson.

Efter nästan femton års erfarenhet av sonicborrning känner sig Klas Samuelsson redo att ta ett större steg ut på marknaden. I år registrerades därför Sonic Geo Drill som ett eget aktiebolag och en andra sonicrigg har just levererats.

– Vi har lärt oss tekniken och hur vi ska hantera provtagningarna. Det har tagit sin tid, det är väldigt känsliga riggar. Minsta fel kan bli väldigt kostsamma.

Till skillnad från den traditionella borrningens slag och rotationer, utnyttjar man vibrationer vid sonicborrning för att få marken att självmant flytta sig. Det gör det lättare att gå ner i marken och ger borrkärnor av hög kvalitet. Detta gör tekniken lämplig för att ta upp jordkärnor för att se hur geologin ser ut eller analysera markföroreningar.

– Så fort det av olika orsaker blir svårt att få upp jordprover eller det krävs prover av hög kvalitet lämpar sig sonicborrning. Med den nya riggen kan vi även ta bergkärnor.

Sonicborrning är en mångsidig teknik och klarar väldigt många olika typer av uppdrag. Priset är att riggarna är känsliga.

– Om vibrationen inte går ut i geologin går den tillbaka i maskinen, med risk att dyrbar utrustning går sönder. Det ställer väldigt höga krav på den som borrar. Det här är ett verkligt hantverk där du måste vara konstant aktiv med vad som händer i borrhålet, förklarar Klas Samuelsson.

Marknaden för sonicborrning ser bra ut, menar Klas Samuelsson, inte minst på grund av all förorenad mark som behöver utredas.

– Jag ser ljust på framtiden. Det viktiga är att vi som finns i sonicbranschen nu utför bra arbeten, så att marknaden får goda erfarenheter av tekniken.

Efter att ha varit först och ensam på den svenska marknaden har ett par andra firmor följt efter.

– Det ser vi bara positivt på, tekniken behöver spridas, så länge jobben utförs bra så att kunderna får goda erfarenheter. Fler firmor som levererar kvalitet är en fördel för alla.

Ett skäl till att Klas Samuelsson nu har valt att lägga sonicborrningen i ett sepa- rat bolag är att teknikerna och användningsområdena är så pass olika.

– I början var vi tvungna att fokusera på båda teknikerna samtidigt, det blev inte hundra procent fokus på något. Det har bidragit till att det tog nästan femton år att utveckla tekniken. Det har inte varit enkelt, men nu har det börjat lätta både vad gäller tekniken och på marknaden, säger Klas Samuelsson.

Med hjälp av sonicborrningen har man också utvecklat en nisch med djupjordvärme, där kollektorer installeras vertikalt direkt i jord utan foderrör. På det sättet kan de erbjuda konkurrenskraftig geoenergi i mark där det är långt ned till berg, 40 meter eller mer.

– I de fall där det finns bra vattenrörelse i marken har vi faktiskt kunnat påvisa bättre temperaturer än vid bergvärme, säger Klas Samuelsson.

Jocke Wagenius äger och driver JW Borr i Sundsvall sedan 2002. Hans resa inom styrd borrning började på Brunnsborrardagen 2012.
– Då hade Mincon med sig en styrd borrhammare som de visade. För min del hade det varit lite halvdåligt med jobb en tid och jag hade funderat av och an på olika komplement till den vanliga brunnsborrningen. Styrd borrning kändes genast intressant och det visade sig vara rätt.

Det behövdes inte lång betänketid för Jocke Wagenius. Han köpte en begagnad rigg för styrd borrning och satte i gång. Han hade då, efter att först varit anställd på Bryngels i över tio år, drivit sitt företag som ensam borrare med en anställd som skötte ingrävningar.

– Tanken var att fortsätta på den nivån och att jag skulle växla mellan det ena och det andra. Men det blev inte så – det kom ett uppsving på marknaden och inte minst rullade de styrda uppdragen in i mycket större omfattning än jag hade väntat mig eller vågat hoppas på.

JW fick snabbt anställa ytterligare två medarbetare. I dag har man fyra styrda riggar – men under några år fanns det nio ekipage i firman. Efterfrågan var våldsam och Jocke beskriver det som att de gick i ett rus; köpte den ena maskinen efter den andra och anställde mer och mer folk. Omsättningen blev stor men det var sämre med lönsamheten.

– För två år sedan sålde jag av ett antal maskiner och behöll de mest erfarna borrteknikerna. Nu är vi på en nivå där kostymen passar, säger han.

Just kostnaderna kan vara ett hinder för den entreprenör som vill ge sig på styrd borrning. Maskinerna som krävs är en bra bit dyrare än riggar för vanlig brunnsborrning.

– Mina 18-tonsmaskiner kostar sju miljoner kronor styck. Redan det är nästan dubbelt så mycket som för en vanlig rigg och med den kringutrustning som krävs hamnar man på tio till tolv miljoner för ett komplett ekipage.

Utöver den tunga investeringen innebär styrd borrning annars inga anmärkningsvärda utmaningar – åtminstone inte för en erfaren borrare.

– Kan man sina saker är det ingen svår grej att börja med, så ingen ska tveka av den anledningen. Det kan behövas en eller annan kortare kurs, till exempel i kabelförläggning, men inte mer än så. Tvärtom är styrd borrning roligare än traditionell, resonerar Jocke Wagenius.

– Det kräver mer tankeverksamhet, fler beräkningar och större noggrannhet. Sådant tycker jag är roligt.

Med styrd borrning, oavsett den sker med spolning eller rullborrkrona, tar man sig smidigt under vägar och vattendrag med såväl fiber som VA-rör och elkablar.

Styrd borrning står för 70 procent av JW:s omsättning – en fördelning som enligt Jocke Wagenius både speglar hur marknaden ser ut och hur han själv vill ha det. De styrda uppdragen återfinns inom de tre områdena fiberdragning, VA och elnät.

– Fiberjobben gör man med ganska små riggar och sett bara till själva borrningen är det ganska enkla uppdrag. Det som kan krångla till det är att man ska långa sträckor ute i markerna och ofta visar det sig saknas avtal med markägare. Min erfarenhet är att det ofta blir tjafs med markägare, så fiber är inga favoritjobb.

När det gäller att borra för VA-nät har JW löpande avtal med ett antal kommuner som återkommer med uppdrag år efter år. Elnätsuppdragen är de som är mest varierade och som kan ställa ganska stora krav.

– Vid borrning för elnät kan man behöva växla mellan olika borrtekniker.

Är det i lös mark som i jord så blir det så kallad JT-borrning, där man med spolning driver en borrsked genom marken. I berg och i stenig mark behöver man använda sig av så kallad AT-borrning, där det sitter en rullborrkrona framme på stången.

Styrd borrning för elnätsförstärkning görs både utanför och inne i samhällen. Utanför tät bebyggelse innebär uppdragen sällan några större utmaningar, det handlar oftast om att gå under vägar och vattendrag. Men Jocke Wagenius har erfarenhet av borrningar inne i samhällen där det har krånglat till sig mer.

– Det beror på att det ofta redan ligger en massa annat i marken. Det ställer stora krav på ledningsägarna och det händer inte sällan att det saknas dokumentation av vad som ligger där och precis var det går. Det kan bli en knepig situation för borraren, för vi kan ju inte chansa och riskera att förstöra något. Går det inte att få fram exakta uppgifter om andra ledningar i marken blir lösningen ofta att gå på djupet, minst sex meter ner. Då är man på den säkra sidan.

Jocke Wagenius ser ljust på framtiden. Marknaden ser stabil och pålitlig ut och med en återhämtning i ekonomin, där inte minst infrastruktursatsningarna kan skjuta fart igen, kan det bli ännu bättre. Med brunnsborrningen håller han sig i och kring hemstaden Sundsvall – medan de styrda riggarna går på uppdrag över hela landet.

– Jag skulle aldrig kunna hålla de tyrda riggarna i gång bara på uppdrag i hemtrakterna. Så ser den styrda branschen ut, jag tror att alla som jobbar med styrt behöver ta uppdrag mer eller mindre över hela landet. Vi har avtal med kommuner lite varstans i landet, säger han.

Som företagsledare borrar Jocke själv inte alls lika mycket nu som tidigare.

– Det blir mest att jag hoppar in som vikarie så att de andra kan få semester. Annars håller jag mest till i verkstaden. Det finns alltid något att laga och skruva på. I verkstaden trivs jag bra – mycket bättre än på kontoret.

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: JW BORR

Kan brunnsborrare bli krigsplacerade med hänvisning till yrkets betydelse vid höjd beredskap? Vad innebär en krigsplacering med hänvisning till anställningsavtalet? Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har publicerat en sida med frågor och svar om krigsorganisation och krigsplacering på sin webbplats. Här är ett axplock:

Vad innebär det att vara krigsplacerad?
”Att vara krigsplacerad innebär att en person är ianspråktagen av en organisation för att tjänstgöra under höjd beredskap. Skyldigheten att tjänstgöra inträder när regeringen beslutar om höjd beredskap och allmän tjänsteplikt.”

Vilka företag förväntas krigsplacera sin personal?
”Det finns inga uttryckliga författningskrav för företag att ta fram och bemanna krigsorganisationer. Detta får i stället göras utifrån frivilliga åtaganden efter samråd med myndigheterna, exempelvis i syfte att kunna uppfylla åtaganden i avtal med den offentliga sektorn.

Vidare finns det inte någon reglering av vilka företag som är så pass viktiga för totalförsvaret att de bör ta fram och bemanna krigsorganisationer. Även denna bedömning får därför ske i samråd med berörda myndigheter.”

Kan arbetsgivaren krigsplacera arbetstagare med stöd av anställningsavtalet?
”Arbetsgivaren kan när som helst under anställningen fatta beslut om krigsplacering med stöd av författning.”

För att få lite större klarhet i frågan om krigsplacering med stöd av anställningsavtalet kontaktar vi MSB. Jacob Nordfors, utredare på MSB, förklarar vad som gäller för arbetsgivare och arbetstagare vid höjd beredskap:

– Det är viktigt att ha i åtanke att anställningsavtal fortsätter att gälla även under höjd beredskap. Man ska alltså fortsätta gå till jobbet. Utöver detta har regeringen under höjd beredskap möjlighet att föreskriva om så kallad allmän tjänsteplikt. En arbetstagare som omfattas av allmän tjänsteplikt är under plikt skyldig att fortsätta gå till jobbet och får inte säga upp sig.

Allmän tjänsteplikt görs dock inte ”med stöd av anställningsavtalet”, utan den formuleringen handlar om den krigsplacering som arbetsgivare kan göra av anställda.

– Vi har valt att kalla denna typ av krigsplacering för ”krigsplacering enligt anställningsavtalet” för att särskilja den från den krigsplacering som görs av värnpliktiga och civilpliktiga. En krigsplacering utifrån anställningsavtalet har nämligen ingen inverkan på den anställde och är endast ett planeringsinstrument som arbetsgivaren kan använda sig av för att vara säker på att anställda inte tas av någon annan del av totalförsvaret.

Jonny Pettersson har råkat ut för artesiskt vatten många gånger.
FOTO: PRIVAT

Jonny Pettersson är senior rådgivare på FBB Finspångs Brunnsborrning och har flera decenniers erfarenhet av brunnsborrning. Hans första tanke när artesiskt vatten kommer på tal är komplexiteten.
– Det kan bli flera problem att hantera samtidigt och helst ska det gå snabbt, säger han.

Ett akut problem med fritt flödande artesiskt vatten är att det blir stora eller rentav mycket stora vattenmängder på marken.

– Eftersom man oftast stöter på artesiskt vatten på låglänta områden med höjder runtomkring kan det vara svårt nog att leda bort vattnet. Är det stora mängder är det inte heller säkert att man får leda bort det hur som helst utan att ha tillstånd för vattenverksamhet. Samtidigt som man står med ett okontrollerat vattenflöde gäller det att kvickt täta brunnen och veta hur man ska göra, påpekar Jonny Pettersson.

En sak man kan ta till, om tryckskillnaderna inte är så stora, är att höja upp foderröret en eller två meter över markytan.

– Det räcker ganska ofta. Men då kommer nästa problem, nämligen att vattnet i röret som sticker upp sedan fryser på vintern. Så det bästa är att täta, säger Jonny Pettersson.

Att täta artesiska brunnar kan vara en svår konst som kräver erfarenhet. Det finns några hjälpmedel och metoder, berättar Jonny:

– Det finns något som heter Aquatät, som jag vill minnas kom fram under 90-talet. Det är gummi som sväller när det kommer i vatten och bildar en propp. Man kan också använda expander- cement och bentonit. Poängen är att man ska sätta tätningen precis där foderröret slutar i berget. Kommer tätningen fel kan vattnet tränga upp mellan foderröret och berget i stället.

Jonny Pettersson har råkat ut för artesiskt vatten många gånger. Erfarenheten har lärt honom var och när det gäller att vara extra försiktig och förberedd.

– Man kan aldrig riktigt säkert veta, men på vissa platser kan man på goda grunder misstänka att det är artesiskt och ofta har man rätt. Men det kan också hända helt överraskande. Har man då ingenstans att göra av vattnet så har man stora problem och måste snabbt skapa en avledning för det.

Fenomenet med att icke-artesiska brunnar plötsligt blir det är välkänt, men är enligt Jonny ett mindre problem.

– Det kan hända att brunnar börjar rinna över. Det har vi sett när grundvattennivåerna är högre än normalt, som exempelvis den här våren. Det gäller framför allt vattenbrunnar som inte har expandertätning. Men oftast är det inte så högt tryck och ger därför inte så stora vattenmängder. För det mesta räcker det med att kunden själv gräver en dränering eller så kommer vi ut och hjälper till med det.

TEXT: JÖRGEN OLSSON