”Vi tar hjälp för att allt ska bli rätt”

Bengt Jonssons Brunnsborrning, som i decennier drivits av bröderna Anders och Magnus, är så sakta på väg att gå över till en tredje generation.

– Vi har nyligen börjat processen. Det är jag som träder tillbaka och minskar både ägande och arbetstid till förmån för barnen. Vi har jurister och revisorer med oss hela vägen, säger Anders Jonsson.

Anders blir 65 nästa år och berättar för Borrsvängen att han känner sig ganska färdig med borrandet. Beslutet att trappa ner har inte varit svårt att fatta – men samtidigt ska de tre av brödernas totalt fyra barn som är engagerade i firman slussas in som ägare.

– Vår ambition och önskan med detta har varit att det ska bli så lite krångel med pengar som möjligt, att vi inte skulle behöva låna för att köpa ut någon och att det ska bli så rättvist som det bara går. Utifrån de faktorerna lät vi revisorn ta fram ett förslag som vi jobbar efter, berättar Anders.

Utan att gå in för djupt på detaljer fungerar upplägget så att Anders minskar sitt ägande dels genom gåvor till barnen, dels genom att sälja hälften av sin resterande andel till bolaget.

– Vi går noga till väga med hjälp av jurister och revisor. Det är svårt att göra sådant här så att det blir hundra procent rättvist, men jag skulle säga att vi anstränger oss för att det åtminstone ska bli så lite orättvisa som möjligt.

Sönerna blir tredje generation Jons­ son som driver borrföretaget i Hjälteby på Tjörn.

– Jag kom in 1979 direkt efter lumpen och fick börja hos pappa på en vakans. Den killen kom aldrig tillbaka så det är egentligen samma vikariat jag gått på hela tiden, säger Anders med ett skratt.

Brodern Magnus blev färdig elektriker 1990 och kom in i firman han också.

– Då bildade vi ett gemensamt aktie­ bolag på tre med pappa, som vi sedan tog över, säger Anders som sedan flera år jobbar tillsammans med broderns son ute på borruppdragen.

– Det fungerar bra, eftersom vi slipper ha en far/son­relation på jobbet. Min son är en duktig rörläggare och elektriker och jobbar med det, förklarar Anders Jonsson. Själv jobbar han sedan års­ skiftet tre dagar i veckan och har längre semester.

Han betonar tryggheten i att ha både juridisk och ekonomisk expertis som stöd i processen.

– Det är jätteviktigt. Inte minst för att skriva avtal som håller och inte skapar problem i framtiden, säger han.

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: JS MEDIA

Juristen: Transparens och noggrannhet är A och O

Jonas Conradsson på Foyen Advokatfirma.

Ur ett juridiskt perspektiv kan en företagsöverlåtelse inom familjen vara en förhållandevis enkel match, om de inblandade spelar bollen rätt. Eller som Jonas Conradsson på Foyen Advokatfirma uttrycker det: är tydliga med sina förväntningar och noggranna i förberedelserna.

Juridiken är viktig när ett familjeföretag ska överlåtas till nästa generation, men ämnet är komplext och bland det Jonas Conrads­ son tillskriver allra störst vikt är att överlåtelsen är genomtänkt och att alla är transparenta och tydliga med sina förväntningar.

– En viktig utgångspunkt är varför man vill avyttra sitt företag och vad som talar för och emot en överlåtelse inom familjen, liksom om det bör vara ett köp eller en gåva samt att ta hjälp så att man hamnar rätt såväl skatterättsligt som familjerättsligt och bolagsrättsligt, säger Jonas Conradsson.

– Är överlåtelsen motivationsdriven, såtillvida att ägarna vill frigöra kapital? Ta med i kalkylen om det är en skattedriven generationsväxling. Om inte ägarna är i behov av pengar ska de kanske inte sätta familjen i en situation där barnen eventuellt behöver belåna sig för att göra köpet och föräldrarna kan komma att behöva skatta för vinsten.

Där kan vara genvägar och fördelar i en överlåtelse inom familjen, men den ekonomiska regleringen och de nya rollerna kan bli tydligare vid en extern överlåtelse, konstaterar han.

Foyen Advokatfirma har levererat juridiska lösningar sedan 1987 och ett rättsområde i deras kärnverksamhet är just företagsöverlåtelser. På kontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö arbetar runt 100 affärsjurister och affärsstödjande medarbetare. Jonas Conradsson på Stockholmskontoret är advokat med inriktning på företagsöverlåtelse, bolagsrätt och kommersiella avtal. Som sådan kan han både bistå företag vid överlåtelser och företräda den ena eller andra parten vid en eventuell tvist.

Tvister ska inte behöva uppstå om ägarna planerar överlåtelsen av företaget i god tid, enligt Jonas Conradsson. Bestämmer ägarna sig för en överlåtelse inom familjen kan där vara flera familjemedlemmar att ta hänsyn till, men med en öppen dialog kring värdering, finansiering, skatt och andra frågor– och med rätt stöd – kan man komma långt.

– Viktigast är kanske inte till vilken nivå man reglerar en överlåtelse utan hur man gör det. Det är viktigt att inte lämna något osagt i överlåtelsefasen, exempelvis huruvida överlåtelsen ska vara förskott på ett arv. En väg att gå är att överlåta aktier till barn som inte ska arbeta i företaget, och det ska också regleras.

Många är rädda för att prata arv i förtid, reflekterar han, och en annan elefant i rummet kan vara när en stark och drivande förälder ligger bakom företaget. Att få en förälder som inte längre har den juridiska kontrollen att verkligen lämna över rodret kan vara en utmaning.

– Jag tror att ett misstag många familjer gör är att försöka lösa de viktiga frågorna vid köksbordet utan att ta extern hjälp. Se överlåtelsen som en viktig affär.

Gå till din revisor, prata med en skatterådgivare, anlita en jurist eller advokat, så att alla frågor kommer i ljuset och det blir en bra och rättvis affär.

Ska man överlåta ett litet företag behöver det inte nödvändigtvis krävas så många konsulttimmar, menar han. Det kan också vara värt bara att låta någon granska de avtal man tagit fram, för att undvika juridiska tvister. Att inte vara eniga är inte detsamma som att vara oense, men generellt har det skett en ökad processbenägenhet.

– Det är konjunkturbundet. I lågkonjunktur är vi mer benägna att hålla på vår rätt och då ökar tvisterna, om än tvistemålen är marginella mot antalet avtal som skrivs. Parterna tror att de är på banan med en överenskommelse, men när de börjar prata leverans etcetera kan de vara långt ifrån eniga. Så dokumentera allt! Skriv avtal med köpeskilling och de särskilda villkor som ska gälla.

– Reglera i avtalet hur långt efter överlåtelsen någon kan komma med krav. Detta kan vara känsligt i familjeföretag, men lämnar man det osagt faller det tillbaka på köprättsliga principer. En förfördelad part kan vanligen ha en god chans att ställa krav efteråt, om där är rättsliga tveksamheter.

Säljarna kan också skriva in en resultatbaserad tilläggsköpeskilling i köpeavtalet – så att en del av skillnaden betalas till föräldrarna om det gjorts en överlåtelse inom familjen och företaget därefter kan säljas externt till ett högre pris.

Spelar bolagsformen roll? Frågan går till Jonas Conradsson.

– Ja, den vanligaste formen är aktie­ bolag, då är ”allt” paketerat i bolaget och ska ägarna överlåta det är det bara att överföra aktierna. En relativt okomplicerad juridisk transaktion. Flyttar man verksamheten till ett nytt företag blir det en rörelseöverlåtelse och det är mer komplicerat.

– Å andra sidan får köpare vid en rörelseöverlåtelse en ”ren” verksamhet medan man vid ett aktieförvärv även ärver bolagets historik, innefattande eventuella tvister.

En generationsväxling kan föregå i så stora företag som Ikea, påminner han, och då krävs det många rådgivare. De flesta företagare är långt därifrån, men kan ändå behöva någon som leder in dem på rätt väg. Så, baserat på Jonas Conradssons goda råd: vägen till en lyckad företagsöverlåtelse går via både egna och andras insikter.

TEXT: MIA ISING FOTO: MALTE DANIELSSON

Malmbergs skolbesök väcker nyfikenhet och ger resultat

Malmberg jobbar aktivt och strukturerat med att rekrytera nya, unga borrare. Genom att besöka en närliggande lantbruksskola har de nu lyckats värva en ny brunnsborrare.

– En stor framgång tycker vi, så svårt som det är att hitta brunnsborrare i dag, säger Martin Rasmussen, personalansvarig för företagets brunnsborrare.

Malmberg har sedan tre år ett samarbete med Önnestad Lant­ bruksgymnasium, några mil från huvudkontoret i skånska Yngsjö. Här går elever med en profil som stämmer bra med de egenskaper som krävs av brunnsborrare: de är vana vid och förberedda på att arbeta ute och de kan maskiner och maskinteknik. Hundra dagar före studenten besöker företaget skolan och berättar om brunnsborraryrket.

– Vi har märkt att kunskapen om yrket är väldigt låg. Vi insåg att vi måste vara proaktiva i vår rekrytering och introducera yrket, vi kan inte sitta och vänta på att folk ska komma till oss, säger Viktor Ekberg, kommunikationsansvarig på Malmberg.

Martin Rasmussen

Förutom besöken Önnestad Lantbruksgymnasium har Malmberg även marknadsfört yrket på olika sätt.

Utöver att ha annonserat i sociala medier och skolans egen tidning, har företaget tagit fram filmer som även används vid anställningsintervjuer. Satsningen har burit frukt, menar Martin Rasmussen.

– Vår senast anställde brunnsborrare kommer från Önnestad. Men det här är en långsiktig satsning och egentligen är det för tidigt att utvärdera. En person kan tyckas lite, men det är stor brist på brunnsborrare. Om vi inte gör något måste vi börja importera arbetskraft.

Viktor Ekberg

Båda understryker vikten av att vara transparent vad gäller arbetsmiljön när yrket marknadsförs.

– Solen skiner inte alla dagar. Det kommer dagar i februari då det inte är så roligt att stå där ute. Förutom att vara öppna med vilka förutsättningar som gäller, gör vi även läkarundersökningar för att säkerställa att kandidaterna har rätt förutsättningar, förklarar Viktor Ekberg.

Det fysiska och tunga arbete det innebär att vara brunnsborrare sätter sina spår med åldern.

– Därför måste vi hitta nya, unga brunnsborrare, samtidigt som vi behåller de äldre som har erfarenheten, säger Viktor Ekberg.

Malmberg kan, som ett av branschens stora företag, erbjuda flera karriär­ och utvecklingsmöjligheter. Många som i dag jobbar på kontoret har en bakgrund som brunnsborrare.

– Den praktiska erfarenheten är viktig som projektledare. Vi har också brunnsservicetekniker, som kan vara ett bra alternativ lite högre upp i åldern, säger Martin Rasmussen.

– Även som säljare är det en bra erfarenhet att ha varit brunnsborrare. Då har du varit ute och känt på jordlagren, du kan geologin. Möjligheterna att kun­ na gå vidare inom företaget är väldigt viktig för oss, förklarar Viktor Ekberg.

Fram till de senaste årens systematiska och proaktiva rekryteringsarbete och samarbetet med Önnestad Lantbruks­ gymnasium, har rekryteringsbasen i princip utgjorts av anställdas vänner och bekantas bekanta.

– Det är inte hållbart i längden. Det räcker inte heller att lägga ut bilder på sociala medier. Vi måste ut på skolorna och prata med morgondagens borrare. Gör vi det under Malmbergflaggan följer även varumärket med – även om det inte är därför vi gör det här, säger Viktor Ekberg.

Överlag är Malmberg nöjda med den respons de möter ute på skolan. Det som har slagit dem är att kunskapen är låg inte bara om brunnsborrning, utan om vatten över huvud taget.

– Att förklara vad vi gör och var vattnet kommer ifrån är en viktig del av våra besök. De får något av en aha­upplevelse av var vårt vatten kommer ifrån. Sedan tycker de alltid att det är roligt att prata maskiner, säger Viktor Ekberg.

– Yrket väcker nyfikenhet. Men det är en lång bearbetningsprocess att hitta en person som varit inställd på att jobba inom lantbruket att sadla om till brunnsborrare. Kan vi så ett frö när de går i skolan kan vi skapa intresse över tiden, menar Martin Rasmussen.

Båda efterlyser mer branschsamarbete i rekryteringsfrågan

– Vi måste jobba mer tillsammans med skolorna, att få ut budskapet att vi erbjuder ett framtidsyrke. Behovet av rent vatten har aldrig varit så stort som nu. Vi behöver alla synas på gymnasiemässor, medverka på inspirationsdagar och samverka med kommunerna på olika sätt. Vi kan hitta några nya brunnsborrare lokalt här i trakten, men det löser inte situationen för hela branschen, understryker Viktor Ekberg.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: MALMBERGS

”Det gällde att agera snabbt”

För Kenneth Eriksson på Tärnsjö Brunnsborrning ställdes frågan om generationsväxling på sin spets för ett och ett halvt år sedan, när han fick ett cancerbesked.

– Jag fick veta att jag hade cancer i bukspottkörteln. Därifrån finns det ingen väg tillbaka, så det gällde att agera snabbt, säger han.

Vi ska genast berätta att beskedet visade sig vara falskt alarm. Men under de tre månader det tog att konstatera att diagnosen var felaktig och att cystorna på körteln berodde på en fel­ medicinering som enkelt kunde justeras, hade Kenneth, då 57 år, och hans familj hunnit komma överens om framtiden för företaget.

– Det gick fort, men nu är det gjort. Vi tog en lördag och samlades hela familjen, sambo och fem barn. Läget verkade ju vara akut då och det var en jättejobbig diskussion att ta upp. Man vill ju tro att man är odödlig, berättar Kenneth Eriksson.

Resultatet blev att Kenneth skänkte hela rörelsen till sambon och till äldsta sonen Rasmus. Rasmus hade redan job­bat i firman en tid och inget av de andra barnen var intresserade.

– Tre av dem är etablerade med annat och har sina egna karriärer. Yngsta dottern är 15 och tanken är att hon ska kunna köpa in sig senare om hon vill. Någon juridisk expertis tog vi inte in, men revisorn var med så att allting skulle bli rätt.

Rasmus och Kenneth Eriksson på Tärnsjö brunnsborrning.

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: PRIVAT

Inga genvägar vid generationsväxling

Det pågår en generationsväxling i borrbranschen. Succesivt lämnar de äldre över taktpinnen till de yngre. Söner och döttrar tar över familjeföretag där de är mer eller mindre uppväxta. Men blodsband är ingen garanti för en lyckad överlåtelse – det krävs både god framförhållning och gedigen överlämning, menar Rolf Borrås som i sin konsultroll väglett många företagare.

Att som föräldrar sälja eller ge sitt företag till barnen kan synas enkelt, inte sällan har barnen vuxit upp med famil­jeföretaget. Men det krävs mer än så, det vet Rolf Borrås utifrån sin erfarenhet av att såväl driva eget företag som att vägleda andra i deras affärsutveckling.

– Generellt är en generationsväxling mer utmanande idag än när föräldrar överlät företag till sina barn för några tiotal år sedan. Borrbranschen är inget undantag, säger han.

Borrföretagen har vuxit på olika sätt. De är mer komplexa och har fler anställ­ da, menar Rolf Borrås och konstaterar att ett flertal både mindre och större företag har gjort generationsväxlingar.

– Dock reflekterar många mindre familjeföretag inte så mycket kring en generationsväxling. De saknar en plan för hur de ska överlåta sitt företag och hur de ska förbereda dem som ska ta över verksamheten.

– Planering och förberedelser måste börja tidigt, jag talar om ett decenniums framförhållning. Och man ska veta att sjukdom och olycka kan kräva en generationsväxling tidigare än man tror, vilket gör det viktigt att tidigt skriva framtidsfullmakter.

Rolf Borrås, för den som inte känner honom, har lång och bred erfarenhet i borrbranschen. Tidigt i karriären var han med och grundade Styrud AB – som kom att köpa upp företag som bland annat TGB och Järvsö Borr, och bli till en 250 man stor koncern.

På meritlistan står också sex år av ordförandeskap i tidigare branschorga­nisationen Geotec samt styrelseuppdrag, mentorskap och konsultarbete inom affärsutveckling genom det egna bolaget Pilfalken AB. Bland uppdragen märks insatser som rådgivare och bollplank i företag som generationsväxlar. Ofta i borrbranschen, men även inom tillverk­ningsindustri, åkeri och försäljning. Rolf Borrås har sett mer och mindre lyckade generationsväxlingar. Det kan bjuda onödiga utmaningar vid en överlåtelse, menar han, när familjefö­retag exempelvis underlåtit att göra en oberoende värdering av företaget, inte reglerat överlåtelsen syskon emellan, saknar styrelse, inte avsatt tid för överlå­telsen och inte erbjuder introduktion och mentorskap.

– Det är viktigt att läsa på och lära sig vad som påverkar en överlåtelse. Att nätverka och lyssna på andras upplevel­ser kan vara till god hjälp, liksom att ta hjälp av ekonomer och jurister och att ha en professionell styrelse. Alla behöver någon att prata med, det är min övertygelse.

– Med många, ibland akuta, borruppdrag i orderboken kan det vara svårt att fokusera på en generationsväxling. Då är det bra att ta hjälp av någon som driver processen. Större företag har lite andra förutsättningar, där ska ju inte ledningen samtidigt sitta vid spakarna.

Att föräldrar stöttar och delar med sig av sin kunskap till sina barn är viktigt och värdefullt vid en överlåtelse. Men att hänga kvar och styra och ställa som om överlåtelsen aldrig ägt rum är inte att stötta, varnar Rolf Borrås. Det gäller att släppa fram och ha förtroende för nästa generation, att respektera de yngre och deras åsikter.

– Det finns söner och döttrar som aldrig fått en chans att påverka något i familjeföretaget, trots att man i högsta grad bidragit till att arbeta upp det. Jag har hört barn, som tagit över företag efter sina föräldrar, säga att ”hade jag vetat för tio år sedan hur komplicerat det skulle vara hade jag gjort en annan karriär”.

För den som tar över ägandet och ledningen i ett familjeföretag kan det vara en fördel att ha prövat sina vingar utanför verksamheten, tycker Rolf Bor­rås. Att ha varit ute och ”luftat” sig och byggt upp en kompetens på annat håll. Rolf Borrås ser ljust på den generationsväxling som präglar borrbranschen.

– Generationsväxlingen kan öppna för en mer digital och grön omställning. Den unga generationen har ett annat förhållningssätt till kunskap. De är mindre rädda för att blotta eventuell okunskap och mer angelägna att skaffa sig kunskap.

TEXT: MIA ISING FOTO: LARS WIRTÉN

”Nyfikenheten har drivit mig vidare”

Kundkontakt och planering fyller Andrei Fazakas dagar, men han ser till att alltid vara med ute på borrplatserna i början av projekt.

Andrei Fazakas väg in i yrket började 2002.

– Jag var 17 år och hade inget sommarjobb men en kompis bror fick in mig på Jannes. Då trodde jag att det gällde gatubrunnar, så mycket koll hade man på den tiden, minns Andrei. 21 år senare är han delägare och produktionschef på Jannes Brunnsborrningar i Burseryd.

Från början var jobbet inte så gla­moröst men det var ändå roligt, tyckte Andrei, vars nyfikenhet på borryrket växte med tiden. Han städade verk­städerna och sorterade material. Efter gymnasiet började han som medhjälpare på en borrigg och lärde sig grunderna för yrket.

– Efter några år, när jag bland annat certifierade mig, var det jag som var försteborrare. Jag jobbade så i tio år och kan säga att många av de dagarna var nya, på grund av hur det ser ut med geologin. Man blir aldrig helt fullärd i det här yrket.

Omkring 2016 började Andrei Fazakas jobba mer med det som kommer efter borrningen. Det blev en del arbetsled­ning, men främst jobbade han med vattensidan.

– Jag har alltid tyckt att vattenförsörj­ning är en intressant gren i yrket och det fanns behov för tjänsten. Jag började jobba mer med pumpar och installatio­ner och trivdes väldigt bra med det.

2020 gick ägaren Janne bort och hans dotter Anna-Karin Claesson kom in som vd och ägare. Ganska snart fick Andrei frågan om han ville gå in som delägare i firman.

– Det lät väldigt bra och kändes som ett naturligt steg att ta, säger han och beskriver Jannes Brunnsborrning som ett ”lagom stort” företag, där alla medar­betare oavsett roller träffas varje dag och där alla har koll på vad som är på gång.

– Hos oss är det korta vägar mellan ledningen och fältet. Det är viktigt, för det är medarbetarna och deras kompe­tens som är kärnan. Utan dem spelar det ingen roll hur bra jag än planerar, säger Andrei.

På hans bord finns alltid kundkontak­ter, planering, att räkna på anbud och att boka in jobb.

– Det är väldigt varierande och kan gå från en vattenbrunn vid en sommarstu­ga till tolv energibrunnar från en dag till en annan.

På frågan om vad som krävs för att göra karriär som brunnsborrare menar han att vilja och nyfikenhet är de allra viktigaste egenskaperna.

– Jag tror också att gedigen kunskap från fältet nästan är en förutsättning om man vill ha en arbetsledande roll. Erfarenheten av hur det fungerar i verk­ligheten och känslan för hur ett jobb ska göras kan man inte läsa sig till.

För egen del kan Andrei Fazakas emellanåt sakna jobbet på fältet.

– Det händer fortfarande att jag gör en brunn och jag ser till att alltid vara med på plats vid uppstart av nya jobb. Då kan jag passa på att åtminstone dra fram lite slang eller något sådant, fast jag såklart inte behöver. Jag skulle kunna ställa mig vid riggen i morgon och det bekväma valet för några år sedan hade ju varit att stå kvar där. Men jag är nyfiken och det är det som har drivit mig vidare.

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: LARS WIRTÉN

”En omställning jag aldrig ångrat”

Daniel Andersson tvekade först inför den nya rollen på firman, men har aldrig ångrat sig.

Att lära sig arbetet vid en borrigg kan innebära början på en spännande yrkesresa. Borrsvängen har pratat med borrare och företagsledare och det är tydligt att karriärmöjligheterna är många.

Daniel Andersson är 31 år gammal och är sedan några år arbetsledare samt fordons­ och maskinansvarig på FBB Finspångs Brunnsborrning. Han sköter planering och arbetsledning vid stora geoenergiprojekt, sitter med i byggmö­ten, samordnar projekt med andra entre­prenörer och ser till att FBBs entrepre­nader flyter på så effektivt som möjligt. Blir det tid över bokar han in service och reparationer för företagets maskiner och fordon samt hjälper till med reparationer och diverse ombyggnationer. Oftast utförs de av företagets medarbetare på egen hand men det händer att det även faller på honom.

Men så har rollen verkligen inte alltid sett ut.

– Jag började sommarjobba här re­dan när jag var 15 och då fick jag hjälpa till med pumpmontage.

Det blev fler somrar på FBB, medan Daniel gick industritekniskt program på gymnasiet, med inriktning på underhåll.

– FBB skickade blommor till min student, så det var väl så att de gärna ville att jag skulle börja direkt. Men jag började på ett annat företag efter skolan eftersom det föll sig ganska naturligt efter en längre praktik. Ganska snart blev det uppsägningar och jag fick gå, så då vände jag tillbaka till FBB, berättar Daniel.

Efter ett par år började han jobba vid borrigg och ytterligare en tid senare var han självgående.

– Jag körde själv som borrare i sju­åtta år. Det var riktigt kul och passade per­fekt för mig som en ung kille som gillar maskiner. Där och då under de åren tänkte jag inte så himla långt framåt, jag trivdes jättebra och kunde jobba hur mycket som helst, minns han.

Men företagsledningen hade sett något mer hos den unge och driftige borraren. Våren 2019 fick han frågan om hur han kände för framtiden inom bolaget och om han kunde tänka sig ett nytt uppdrag. FBB hade fått fler och fler stora jobb, där planering och byggmöten tenderade att sluka all ledningens tid. Det behövdes förstärkning.

– Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att ta rollen som arbetsledare vid de stora projekten. Vara med och planera och sedan leda borrarna och kollektor­ montörerna genom jobben.

Daniel tvekade först, han säger att han aldrig sett sig själv i rollen som ar­betsledare. Men efter betänketid tackade han ja – och det har han inte ångrat.

– Det är verkligen ett varierat jobb som innebar en stor omställning för mig och det har tagit tid att hitta rätt med allt. Men i dag är jag glad att jag sa ja.

Till utmaningarna hör planeringen och samordningen med andra entreprenörer på stora arbetsplatser.

– Ofta pågår det ju andra markarbeten eller stomresning samtidigt som vi ska borra för geoenergi. Det är alltid dåligt med plats och vi arbetar ju med stora maskiner och höga tryck, så i planering­ en läggs mycket tid på säkerhetsarbetet, säger Daniel Andersson.

– Min mesta arbetstid tillbringar jag på kontoret eller i verkstaden, men jag är så gott som alltid med ute och kollar arbetsplatsen i förväg och då har jag så­ klart stor nytta av min långa erfarenhet som borrare, säger han.

Han trivs på firman och med de ar­betsuppgifter han har nu – några planer på annat finns inte.

– Jag letar ständigt efter sätt att göra förbättringar och så länge jag lär mig nytt varje dag är jag nöjd. Men företa­ get växer sakta men säkert och jag kan tänka mig att uppdraget utvidgas med tiden – vem vet?

David Johansson är vd på Daniels arbetsplats, FBB Finspångs Brunnsborr­ning. Han lyfter gärna fram även möj­ligheterna att göra karriär och utvecklas inom yrket som brunnsborrare.

– Att göra karriär inom ett borrföretag behöver inte alls innebära att man slutar borra. Yrket är brett i sig och ska man bli duktig måste man kunna mycket om mycket, eftersom det finns flera olika ni­scher att behärska. Alltifrån att hantera maskiner till att behärska svetsning, ha kunskaper inom hydraulik, köra tunga transporter på landets både stora och små vägar och att inte vara rädd för att arbeta fysiskt oavsett årstid när så krävs.

Vidare kräver även yrket teoretiska kunskaper. För att till exempel få fram ett bra dricksvatten måste man ha koll på både geologi och hydrologi och förstå hur vatten beter sig i jord­ och gruslager och i berg.

– Jag tycker att det är viktigt att peka på mångsidigheten i yrket som borra­ re. Man kan jobba på allt från privata fritidshustomter eller stora kommunala vattenbrunnar till väldigt komplexa geoenergiborrningar, där kraven från beställaren kan vara riktigt utmanande, säger David.

Man kan också välja att uteslutande arbeta med kollektormontage och sammanbindningsarbeten av större geoener­gisystem, eller lära sig vattenpumpar och jobba med den typen av installationer samt att köra flera olika typer av riggar och jobba med olika borrdimensioner.

– Det är mångsidigheten och de olika kraven och färdigheterna för olika typer av uppdrag som bidrar till att höja statu­sen på yrket som borrare, betonar David Johansson.

Han nämner även ett par andra nisch­branscher inom borrning, som också ställer sina specifika krav på kunskaper och erfarenhet:

– Många medlemsföretag, däribland vi, erbjuder även det vi kallar entrepre­nadborrning – alltså borrad grundlägg­ning. Det är här man får lära sig att borra med olika dimensioner, från 115 och upp till över 700 millimeter. De stora dimensionerna är något helt annat än den ”vanliga” borrningen, bland annat eftersom det oftast krävs större maskiner för att ta fram utrustningen till riggen och således ännu mer maskinvana.

Flera medlemmar i Borrföretagen jobbar också med horisontell, styrd borrning vilket också är ett annat sätt att jobba – delvis också med andra typer av maskiner.

– Som företagsledare och arbetsgivare kan jag vittna om hur roligt det är att se individer växa med uppdragen. Det finns helt klart en spännande resa att göra inom yrket, om man har intresset och ambitionen att utvecklas, konstaterar David Johansson.

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: LARS WIRTÉN

Unga borrare i fokus för ny satsning

Borrföretagens styrelseordförande Mats Rosman ser fram emot satsningen på unga borrare

Borrföretagen står i begrepp att inleda ett arbete som riktar sig särskilt till unga borrare, bland annat sådana som nyligen har eller kommer att ta över verksamheten efter sina föräldrar.

– Vi kommer att lägga ett möte i februari dit vi bjuder in yngre borrare och det blir startskottet för arbetet som vi tänker oss ska innehålla återkommande möten och träffar för de lite yngre samt nya i branschen, säger Borrföretagens ordförande Mats Rosman.

Tankarna på att i branschorga­nisationens regi göra en riktad satsning på att fånga upp de yngre medlemmarna har funnits en tid och nu är det dags att förverkliga dem.

– Vi vet att det finns ett intresse bland medlemmarna, så det vi drar i gång nu är direkt kopplat till medlemsnyttan. Det kommer att handla en del om utbild­ningsfrågor, till exempel gällande eko­nomi, juridik och avtal. Det finns också tankar kring att utveckla någon typ av mentorsverksamhet, men inte minst tror jag att den sociala plattformen blir viktig och den är något vi får på köpet, säger Mats Rosman.

En av anledningarna till att Borrföre­ tagen drar i gång Unga borrare är frågan om generationsväxling.

– Generationsväxling finns på agen­ dan för ganska många av våra medlems­ företag och då är det viktigt att vi som branschorganisation finns med som ett stöd och arbetar proaktivt för medlem­marnas bästa.

Viktigt att påpeka är att satsningen Unga borrare gäller både unga borrare i den bemärkelse att de tillhör nästa gene­ ration företagsledare, som står i begrepp att eller nyligen har tagit över föräldrar­ nas företag och unga borrare i branschen mer i allmänhet, alltså anställda.

Exakt hur arbetet och den fortsatta mötesverksamheten inom Unga borrare kommer att gestalta sig är inte spikat.

– Vi kommer att utvärdera efter första mötet och vara lyhörda. Det är självklart att medlemmarna ska vara med och på­ verka och utforma fortsättningen, säger Mats Rosman.

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: ANETTE PERSSON

Borrtillstånd under ansvar

Lars Swanson är miljöinspektör i Göteborg.
FOTO: PRIVAT

Att borra för en värmepumpanläggning, för att ta energi ur marken, kräver tillstånd och de flesta som söker tillstånd hos kommunen får bifall. Men lagen ställer krav på tillståndet, ett tillstånd har alltid villkor som ska följas och även med ett tillstånd i hand vilar ett ansvar på utövaren att förstå och förutse risker.

Det skiljer sig åt mellan landets kommuner hur fastighetsägare eller entreprenörer kan söka lov för bergvärme. I vissa kommuner räcker det att göra en anmälan för att börja borra, om än där är undantag, förtydligar Lars Swanson som är miljöinspektör på miljöförvaltningen i Göteborgs stad.

I en anmälan har kommunen sex veckor på sig att svara, med krav på kompletteringar och med krav som kan vara de samma som i ett tillstånd. Skillnaden är att om kommunen inte svarar inom denna tid kan sökande starta sitt arbete.

– Enskilda kommuner har rätt att bestämma om det krävs tillstånd eller anmälan för bergvärme. Undantag är större anläggningar, som tar ut tio megawatt och över, då krävs alltid tillstånd som söks hos länsstyrelsen.

Regler som att inte borra nära en granntomt, eller tillstånd att köra utrustning över annans mark, kan vara aktuella men omfattas inte av bergvärmetillståndet. Tillståndet ser till miljöskyddet – exempelvis borrkax i dagvattenbrunnar vill kommunerna inte se.

Göteborgs stad idkar tillståndsplikt, här räcker det inte att göra en anmälan. Alla måste söka borrtillstånd, men det behöver inte betyda någon särskilt lång väntan för att få börja borra.

– Sex veckor är vår riktlinje, men vi kan ha tillstånd framme på tre-fyra veckor, berättar han.

Efter beviljat tillstånd att installera bergvärme vilar i princip ett specifikt ansvar på den som fått tillståndet, och det är att följa dess krav, enligt Lars Swanson. Kommunen skriver ett tillstånd och utgår från att det följs.

– Om något händer under installationen har vi ett tillsynsansvar, vi granskar det som hänt och ställer det mot det tillstånd som getts.

Förfarandet kan låta enkelt, men samtidigt har båda parter miljöbalken att förhålla sig till – kommunen när tillståndet beviljas och fastighetsägaren i sin tillämpning av tillståndet.

– Vi som myndighet får inte ge tillstånd som går mot miljöbalken, det är vårt ansvar att kontrollera förutsättningar för ett tillstånd. Som tillståndstagare får man inte bryta mot lagen för att man fått OK att borra, man ska sätta sig in i lagstiftningen och ha egen kontroll.

Lars Swanson har förståelse för att tillståndsprocessen kan vara svår. Kollegorna på miljöförvaltningen försöker vara så behjälpliga som möjligt med de underlag och uppgifter som krävs. Hur borrvattnet ska släppas ut kan vara en hel bilaga.

Det är viktigt att göra rätt, och det gäller även tillståndsgivaren, konstaterar han och berättar om ett fall i Stockholm där man råkade borra rakt ner i tunnelbanan.

– Kommunen tog på sig att göra en viss kontroll av förutsättningarna för borrning inför ett tillstånd. Det som sedan inträffade valde kommunen att ta ansvar för, eftersom ansvarsfrågan var svår att reda ut.

Avslag på ansökningar om att installera bergvärme är enligt Lars Swanson ovanligt i Göteborgs stad. Om det händer kan det vara för att önskad plats för borrning döms ut. I Göteborg finns många tunnlar och ledningar under jord som i vissa fall kan göra det omöjligt att borra på en fastighet.

Enstaka gånger kan det vara aktuellt med särskilda skyddsföreskrifter, som hur entreprenören ska ta hand om kax i ett förorenat område, eller om det finns en känslig bäck med öring som inte tål att grumlas. På det hela taget tycker han att kommunen är förskonad från incidenter i samband med energiborrning.

– Kanske beror det på den vägledning vi ger vid ansökan, vi är tydliga med vad som gäller, eller om sökande begär en karta över sin fastighet inför ansökan.

Tomas Fjordevik är miljörättsadvokat på Foyen Advokatfirma.
FOTO: FOYEN ADVOKATBYRÅ

Tomas Fjordevik, miljörättsadvokat på Foyen Advokatfirma i Stockholm, djupdyker i miljöbalken:

– Det är i 17 §, förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899), som det står att man måste anmäla eller söka tillstånd. Vid en effekt på över tio megawatt gäller miljöprövningsförordningen (2013:251).

Hänsynsreglerna i miljöbalken förutsätter bland annat att entreprenören använder bästa möjliga teknik, skaffar erforderlig kunskap, vidtar undersökningar, vet var hen borrar och förhåller sig till försiktighetsprincipen. Allt för att skydda människor och miljö.

– Ditt borrhål får inte göra det kallt hos grannen! Ta hjälp av kommunen i ansökningsprocessen, be dem visa hur det ser ut på platsen och i omgivningen. Fastighetsregistret och SGU:s kartvisare kommer man långt med.

Kommuns ansvar är att se till att de förutsättningar som krävs för ett tillstånd är så väl utredda att det går att ta ett beslut enligt miljöbalken. Saknas det underlag ska man förelägga sökanden att göra de undersökningar och kompletteringar som krävs.

Men att ha ett tillstånd i handen befriar inte fastighetsägaren eller entreprenören från att fortsatt bilda sig en uppfattning om förutsättningarna. Vid en risk för negativ påverkan på miljö och människors hälsa är utövaren skyldig att vidta åtgärder.

Att se risker komma kan vara en utmaning, konstaterar Tomas Fjordevik. Han erinrar sig ett relativt nyligen avgjort fall med den entreprenör i Kumla som hade tillstånd och följde
alla regler – men där arbetet skapade tryck i ett gammalt borrhål hos grannen. Högsta domstolen gav grannen rätt till ersättning för den skada som uppstod på fastigheten.

Tomas Fjordevik har en bild av att tillstånd förenade med försiktighetsmått och villkor är vanligt. Ibland kan villkoren vara svåra att tolka och då är det viktigt att be sin kommun om förtydligande.

– Det är ingen tvekan att det ligger ett stort eget ansvar på den som söker och får ett tillstånd. Det handlar inte om att kunna miljöbalken utantill, men väl att ha tillräcklig insikt i den för att se risker och hot, och agera på dessa signaler. Tillbud händer under borrning. Då ligger bevisbördan på den som fått tillståndet, att visa att denne inte orsakat problemet. Det är tillståndstagarens uppgift att presentera underlag som styrker detta, förklarar Tomas Fjordevik. Åtal förekommer, men det ska mycket till för att bli dömd. Det är svårare för åklagaren att visa på brott om man följt ett tillstånd, menar han.

Påföljden, vid ett rättsligt ärende, vad blir den? Böter eller fängelse i högst två år, säger lagen.

– Fängelse blir det i princip aldrig, säger Tomas Fjordevik. Det blir dagsböter, beräknade utifrån brottets allvar och den ansvariges inkomst.

Söka borrtillstånd för värmepump
– Ta reda på:
var grannar har sina eventuella energihål och vattenbrunnar, se till att placeringsförslag av borrhål håller rätt avstånd till dessa och till tomtgränser.
Tänk på: att söka tillstånd i god tid, skicka in en komplett ansökan och inte borra utan tillstånd.

TEXT: MIA ISING

Borrföretagen gör studie om kax

Joakim Hjulström på Sweco har på Borrföretagens uppdrag inlett en studie om kax, kring de problem som finns särskilt i Stockholmsområdet med att deponera det samt att hitta möjliga användningsområden för kax.

Den största volymen avfall som kommer från brunnsborrning utgörs av kax. Vid större entreprenader är det vanligt att entreprenören åläggs att forsla bort det och Borrföretagen har fått vittnesmål från flera regioner att detta kan vara besvärligt. Deponierna kan ligga långt från borrplatserna och de kan ta höga avgifter.

– Den här frågan vill Borrföretagen arbeta mer med. Dels för att göra hanteringen bättre ur ett hållbarhetsperspektiv eftersom det inte är hållbart att krossmaterial som skulle kunna användas i stället deponeras, dels för att göra det lättare för medlemmarna och hela borrbranschen.

Som ett första steg görs en liten utredning kring förutsättningarna att deponera kax i Stockholmsregionen. Man börjar med att ringa runt till borrare, deponiägare och myndigheter och höra vilka stationer som tar emot borrkax, under vilka krav och förutsättningar de gör det och vad som händer med kaxet där.

– Vi börjar i Stockholm. Problemet finns på andra ställen också, men i Stockholm är det ett påtagligt problem med mycket verksamhet igång och inte så mycket mottagningskapacitet.

Vad ska studien leda till?
– Vi hoppas hitta sätt att förenkla för deponiägare att ta emot kaxet och därmed göra det lättare för brunnsborrare att lämna in det. Det kan till exempel handla om stöd vid klassificering av kaxet eller kartläggning av kaxets egenskaper. Vi vill också minska deponerandet, man borde kunna se det som en resurs i stället. Det är ett finkornigt krossmaterial som borde gå att använda till det mesta där sådant används, även om det för vissa användningsområden kan krävas viss bearbetning.

En poäng med studien är också att ringa in vad som behöver göras framöver och en viktig uppgift blir, ser Joakim Hjulström redan nu, att undersöka borrkax i större skala för att få bättre koll på vilka tekniska egenskaper materialet har. Hur stor mängd finmaterial är kvar efter att det legat i kaxcontainern?
– Undersökningar blir ett bra steg på vägen, tror jag. Utifrån det kan man ta fram ett informationsmaterial som beskriver hur ett typiskt borrkax från olika bergarter ser ut och vad man skulle kunna använda det till. Sedan handlar det om att nå ut till deponiägare, byggbranschen och kanske även myndigheter med den informationen. Vi vill komma bort ifrån att bara se det som ett avfall och i stället som en resurs. Redan idag används kaxet till exempel som markutfyllnad, vid vägbyggen och ibland även som jordförbättringsmedel. Tanken är att genom att tillföra ovittrat material till jorden tillförs på lång sikt näringsämnen när det bryts ner.

Även Joakim Hjulström är inne på tanken med att låta utföra ett examensarbete kring kaxet.

– Det finns en variation mellan olika bergarter och det finns också bergarter som innehåller för mycket skadliga ämnen. Det är något man måste fundera på. I Stockholm pratar man till exempel mycket om sulfidhalterna. Borrar man 200–250 meter kan man mycket väl borra huvudsakligen genom en och samma bergart, men man kan också borra genom flera olika, så att generellt säga att borrkax ser ut på ett och samma sätt går inte.

Däremot skulle man kunna dela in kaxet efter geografiska områden och efter bergart, menar Joakim Hjulström – och här kan medlemmarna i Borrföretagen komma att spela en viktig roll

– Det är stort jobb att ta in prover, för stort för ett examensarbete. Man hinner inte med att besöka tillräckligt många borrplatser. En framkomlig väg skulle kunna vara att Borrföretagen, kanske via Tekniska Kommittén, samlar in kaxprover som sedan analyseras inom ramen för ett exjobb. På så vis kan de tekniska egenskaperna hos kax från olika bergarter kartläggas. Det finns både för- och nackdelar med en sådan lösning och det återstår att se var vi landar.

Så kallade ”nollhögar” med det finaste materialet, som ofta blir kvar på deponierna. FOTO: MAGNUS JOHANSSON

TEXT: JÖRGEN OLSSON