Färdplan ska göra byggbranschen klimatneutral

/0 Kommentarer

Birgitta Govén.
FOTO: Sveriges Byggindustrier.

Bygg- och anläggningssektorn inklusive fastighetssektorn står i dag för en femtedel av Sveriges klimatpåverkan. Därför har man gemensamt tagit fram en färdplan för att bli klimatneutral. 2045 ska branschen ha nått nollutsläpp av växthusgaser.

Klimatfärdplanen har tagits fram av över hundra företag och organisationer och har skett inom ramen för regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige. Tillsammans med åtta andra branscher lämnades färdplanerna över till regeringen i april 2018. Sedan dess har Sveriges Byggindustrier fått ansvaret att se till att planen genomförs.

– Just nu ligger fokus på innovation och kartläggning av utsläpp av växthusgaser, säger Birgitta Govén, energiexpert på Sveriges Byggindustrier.

Det första målet är att aktörerna i bygg- och anläggningssektorn har kartlagt sina utsläpp och satt klimatmål 2022. Redan 2025 ska utsläppen av växthusgaser tydligt ha börjat minska.

– Vi har tagit fram olika vägledningar, till exempel för hållbar upphandling, hur man kartlägger sina utsläpp och hur en miljöpolicy tas fram.

Om utsläppen tydligt ska ha börjat minska 2025 kan det tyckas som att det inte finns tid att kartlägga och ta fram policys. Men Birgitta Govén menar att det är nödvändigt.

– Att mäta är att veta, det är en grundläggande tes. Vi måste börja med att få en bild av hur mycket vi släpper ut för att veta vad vi kan göra för att minska utsläppen. De stora företagen har redan mycket kunskap om det här, men för småföretagen är det här knepigt. Därför måste vi vara superpedagogiska och tydliga.

Renovering och innovation

Vid sidan av kartläggningen har två projekt startats, ett om den hållbara byggplatsen och ett om hållbar renovering.

– 90 procent av alla byggnader finns redan. Därför är det viktigt att vi börjar med att energieffektivisera och renovera det befintliga byggnadsbeståndet.

Det är också starkt fokus på innovation så här i början av klimatfärdplanen.

– Färdplanen slår fast att vi kan halvera utsläppen till 2030 med befintlig teknik, men för att nå noll utsläpp till 2045 krävs innovation och teknikskiften. Därför har vi tillsatt ett innovationsråd. Vi ser att det redan pågår mycket innovation i de olika lokala initiativ som har tagits runt om i landet.

Upphandlingar nyckeln

Men det kostar att satsa på hållbarhet, både i investeringar, driftskostnader och tid. Samtidigt är priset ofta avgörande. För att få hållbarhetsarbetet lönsamt lyfter färdplanen fram upphandlingar som en nyckel till framgång.

– Det som obönhörligen kommer att driva det här arbetet är upphandlingar. Om upphandlingarna ställer klimatkrav kommer det att tvinga entreprenörer och leverantörer att ställa sig i ledet.

– Vi är tydliga i färdplanen att utgångspunkten måste vara lönsamhet. Vi kan inte hoppas på ideella insatser. Men då måste privata beställare komma bort från pay-off-tänkandet. När det ska skrivas avtal är det tyvärr ofta fortfarande lägsta pris som gäller och premieras. Upphandlingarna är en stor sak som måste lösas, det är motorn som driver klimatarbetet, konstaterar Birgitta Govén.

Samtidigt är det viktigt att de krav som ställs i upphandlingarna inte stänger småföretagen ute.

– Beställarna måste ställa relevanta krav. Om du ska bygga en korvkiosk kan du inte ställa samma krav som om du ska bygga Karolinska sjukhuset. Men det lilla entreprenadföretaget ska förstå och veta hur man bygger hållbart. Därför är det så viktigt att få med småföretagen i arbetet.

Alla ska vara klara med kartläggningen av sina utsläpp 2022, enligt färdplanen. Klarar ni det?

– Vi har inget mandat att utöva någon tillsyn, vi har heller ingen möjlighet att kolla alla våra 3 800 medlemsföretag. Färdplanen bygger på att företagen tar eget ansvar. Vi uppmuntrar och inspirerar och understryker att det här är en konkurrensfördel.

Vad förväntas av borrentreprenörerna?

– Jag tycker de enskilda företagen ska se över sin maskinpark och ställa krav på exempelvis tillverkare av borriggar och kompressorer att ta fram produkter som gör att vi når nollutsläppsmålet. Börja med att göra den grundläggande mätningen och kartläggningen av de egna utsläppen. En annan viktig del är livscykel-perspektivet: kartlägg vad som händer med borrkax och spillmaterial när arbetet är färdigt, tipsar Birgitta Govén.

Färdplan 2045

Följande mål har satts upp:

  • 2020-2022: Aktörer i bygg- och anläggningssektorn har kartlagt sina utsläpp och satt klimatmål.
  • 2025: Utsläppen av växthusgaser visar en tydligt minskande trend.
  • 2030: 50 procent minskade utsläpp av växthusgaser (jämfört med 2015).
  • 2040: 75 procent minskade utsläpp av växthusgaser (jämfört med 2015).
  • 2045: Netto nollutsläpp av växthusgaser.

Fem nyckelfaktorer pekas ut för att nå en klimatneutral värdekedja i bygg- och anläggningssektorn:

  1. Samverkan, ledarskap och kunskap.
  2. Långsiktiga spelregler som möjliggör investeringar och omställning till klimatneutrala material och processer.
  3. En utveckling från linjära till cirkulära processer.
  4. Tillgång och effektivt nyttjande av biobaserade råvaror.
  5. Offentlig upphandling som motor för omställning.

TEXT: LARS WIRTÉN

Biobränslen blir allt viktigare

/0 Kommentarer

Transporter utgör en betydande del av borrningsbranschens påverkan på miljö och klimat. Vanlig diesel var länge det helt dominerande drivmedlet. Men i dag finns fossilfria alternativ, framför allt så kallad HVO.

– Den fungerar som vanlig diesel och sliter inte på motorerna, snarare tvärtom, säger Tommy Åström, drivmedelsansvarig på Åfa, Åkarnas Försäljnings AB.

Den som tankar på macken får diesel med en inblandning av cirka 30 procent biodrivmedel i form av RME och HVO. RME står för rapsmetylester och utgör sju procent av den diesel som säljs i macken. Cirka 25 procent utgörs av HVO, eller hydrerad vegetabilisk olja.

Den som vill ha högre andel biobränsle eller helt rent biobränsle, måste köpa in den på egen hand. Här kommer Åfa in i bilden. Åfa har hjälpt åkerier och entreprenadföretag att handla upp rätt drivmedel i 65 år. Men företaget lär knappast behöva gå i pension. Med hållbarhetsfrågan allt högre på bygg- och anläggningsbranschens agenda ökar behovet att hitta hållbara drivmedel till rätt pris.

Än så länge finns inte så många alternativ, men HVO är på stark frammarsch. HVO är framställd av restprodukter från framför allt växtriket, men även slaktavfall förekommer som råvara. Diesel som endast innehåller HVO kallas HVO 100 och de flesta fordonstillverkare har godkänt drift med HVO 100.

Palmolja på väg bort

En vanlig och mycket omdebatterad råvara är PFAD, en restprodukt från produktion av palmolja.

– Vi försöker hålla oss ifrån palmoljan så mycket vi kan, även om vi inte kan garantera att PFAD inte används. De flesta producenter jobbar nu på att få bort den successivt, en utveckling som går ganska snabbt, förklarar Tommy Åström.

En fördel med HVO är att den går att använda precis som vanlig diesel. Inga anpassningar av motorerna krävs och den sliter inte mer på motorerna än vanlig diesel.

– Min personliga uppfattning är att den smörjer bättre än fossil diesel. Men den är dyrare. Det kostar att vara miljövänlig, alla är inte villiga att betala för den.

Även den andra typen av biodiesel, RME, kan köpas helt ren.

– Den är lite billigare än vanlig diesel, men å andra sidan måste motorn anpassas. Den kräver också kortare serviceintervall vilket ger högre kostnader. Så med RME får man avväga det lägre inköpspriset mot högre servicekostnader.

Biogasen ökar

Ytterligare ett hållbart alternativ till diesel är biogas. Det kräver inköp av nya fordon, men är samtidigt bättre ur både miljö- och klimatsynpunkt.

– Men den är lite dyrare än HVO. Det finns olika uppfattningar om man tjänar på biogasen i längden eller inte. Men biogasen kommer allt mer, även om det inte är en stor produkt än, säger Tommy Åström.

Eldrift på väg

Bakom hörnet väntar elektrifiering av vägtransportsektorn. Den har kommit långt på personbilssidan, men last- och entreprenadmaskiner är ännu i lanseringsstadiet. Scania lanserade sina första eldrivna lastbilar i höstas. Volvo inleder serieproduktion av eldrivna, tunga lastbilar hösten 2022, medan företaget redan producerar lättare och medeltunga lastbilar.

Tommy Åström tror att eldrift har etablerats brett på marknaden någon gång runt 2030. Det är också då han förutspår att den fossila dieseln kommer att börja fasas ut på allvar.

– Det hänger dels på vad som händer med priset på HVO, dels vilka krav som kommer att ställas från myndigheter och beslutsfattare. Men en lastbil håller länge, så dieseln kommer att finnas kvar många år framåt.

TEXT: LARS WIRTÉN

På väg mot ett nytt jobb

/0 Kommentarer

Georgios Makris började som trafiklärare 2013. Tre år senare blev han rektor på Bergstrands Utbildningar (fd Grönlunds).

– Vi släpper inte någon elev som inte kommer att klara av uppkörningen. Det säger Georgios Makris, rektor på körskolan Bergstrands utbildningar. Tillsammans med Borrföretagen och Arbetsförmedlingen ger man blivande borrtekniker möjligheten att ta körkort för tung lastbil.

Cirkulationsplatsen i Märsta är trång, men det hindrar inte körlärare Hans Palmkrans. Han rattar med van hand den tunga lastbilen genom den snäva kurvan.

– Håll långt till höger i hela svängen. Mer än vad ni tror, nudda nästan vägkanten. Då har ni manöverutrymme och fri sikt på vänster sida, säger han.

Hans Palmkrans har över 300 000 mil på vägarna i ryggen och vet vad han gör. Det inger respekt i den trånga förarhytten där även körkortseleverna Mikael Johansson och Fredrik Löv sitter inklämda. De lyssnar uppmärksamt och ställer frågor.

Lastbilskort krävs i branschen

Körutbildningen för tung lastbil ingår i yrkesutbildningen som Borrföretagen och Arbetsförmedlingen gemensamt anordnar. Körkursen som är speciellt framtagen för borrgruppen är komprimerad och individualiserad, berättar skolans rektor Georgios Makris.

– I vanliga fall är våra körutbildningar betydligt längre. Men för borrgruppen har vi 30 timmars lastbilskörning med lärare samt fem dagars teori. Vi delar upp eleverna i små grupper för att underlätta koncentrerad inlärning. Upplägget varierar, vissa dagar har vi några elever i lastbilen samtidigt som andra läser teori i skolsalen.

Idag är ett lastbilskort i det närmaste ett krav i branschen då man måste kunna transportera sin egen arbetsutrustning. Ett körkort med behörighet C (tung lastbil) eller CE (tung lastbil med släp) öppnar därför många dörrar.

Mikael Johansson och Fredrik Löv är med i årets första kull på 18 körkortselever från borrutbildningen. Båda tycker att det är väldigt kul att köra lastbil.

Branschen behöver fler borrare

Arbetsförmedlingens och Borrföretagens yrkesutbildning till borrtekniker har funnits i över 30 år. Under 37 intensiva veckor lär sig eleverna bland annat om material, teknik, svetsning, geologi och säkerhet. Den skräddarsydda utbildningen fyller ett stort behov då borrbranschen kräver ett stort rekryteringsunderlag under flera år framöver, menar Caroline Eklöf Fagerlund, arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen.

– Enligt vår prognos kommer det att vara brist på borrtekniker fram till 2025, säger hon. Vi ser att behovet är stort i hela landet. Energiborrning är en viktig del av samhällsbyggandet.

Vägveteranen och körläraren Hans Palmkrans har över 300 000 mil på vägarna. ”Det bästa med jobbet är att kunna motivera eleverna att göra något som de har glädje av i framtiden”, säger han.

En majoritet av de som gick utbildningen 2019-2020 har fått arbete. Och i förra klassen som gick ut i februari i år har hälften blivit anställda. Utbildningen ger bevisligen jobb och arbetsförmedlingen kommer att fortsätta satsa på den.

– Vi har upphandlade avtal som oftast löper på max fyra år. Sedan gör vi en ny bedömning. Bland annat stämmer vi av med branschen vad gäller rekryteringsbehovet. Och som det ser ut nu är det stort.

Medelåldern i branschen är hög och många kompetenta borrare kommer att gå i pension de närmaste åren. Liksom i övriga byggsektorn har man haft svårt att rekrytera och det kommer att vara så ett bra tag framöver.

– Vi behöver locka fler ungdomar och kvinnor till branschen, konstaterar Caroline Eklöf Fagerlund. Det måste jobbas från alla håll för att marknadsföra yrket och för att lyckas med det krävs ett större samarbete mellan borrföretagen, arbetsförmedlingen och olika arbetsgivare.

99 procent tar körkortet

Tillbaka till eleverna Mikael Johansson och Fredrik Löv. De ska strax sätta sig i lastbilen och prova på stadstrafik för första gången. Det är något som båda ser fram emot.

– Det är väldigt kul att köra lastbil! Jag blir som ett barn bakom ratten. Synd att jag inte kände det här utbildningssuget redan för 20 år sedan, säger Mikael som på grund av pandemin blev av med jobbet i byggbranschen förra året.

Fredrik, som sadlar om från tidigare jobbet som plåtslagare i bilbranschen, håller med om körglädjen. Han tycker dock att blocket med fordonsteori är lite trögt att ta sig igenom.

– Det var länge sen jag satt i skolbänken, så det är lite motigt, konstaterar han. Men körningen är något helt nytt och spännande även om det är mycket att hålla reda på.

Efter att de är klara med sina 30 körlektioner är det dags för teoriprovet och uppkörningen. Både Mikael och Fredrik är tvärsäkra på att de kommer att klara det. Rektor Georgios Makris protesterar inte. Han tvärtom berömmer sina elever.

– De är duktiga, säger han. Och vi släpper inte någon elev som inte kommer att klara av uppkörningen. Vi bjuder i så fall på några lektioner så att han eller hon blir färdigutbildad.

Det kan rektorn kosta på sig att lova. Hittills har nära 100 procent av alla yrkeselever klarat uppkörningen vid första försöket.

TEXT OCH FOTO: SIMON JOHANSSON

Borrbranschen har en viktig roll i miljö- och klimatarbetet

/0 Kommentarer

PÄR MALMBORG, VD BORRFÖRETAGEN

På de flesta borrarbetsplatser pågår planeringen för fullt inför sommarmånaderna och samtidigt pågår en planering för hur Sverige ska bli ett mer hållbart och klimatsmart samhälle. I Borrsvängens andra nummer har vi satt fokus på miljö och klimatarbete, där borrbranschen spelar en viktig roll. Innan jag går vidare på temat vill jag tacka alla medlemmar och leverantörer som gjorde det digitala årsmötet till en mycket trevlig och lyckad tillställning. Ett extra stort tack till alla leverantörer och medlemmar om ställde upp och presenterade er verksamhet. Mer om årsmötet finner ni senare i numret framför er, där ni kan ta del av tekniska kommitténs och leverantörernas presentationer. Missa inte detta!

Borrsvängen inleder med Borrteknikerutbildningen som för många av eleverna är vägen till ett första eller nytt jobb. En viktig del av förberedelsen inför det kommande jobbet är deras praktik som börjar i höst och vi efterlyser redan nu intresse för att ta emot elever. Först och främst är det praktikplatser i Stockholm och Uppsalaregionen, i närheten av borrteknikerutbildningen som vi är intresserade av, men vi tittar även på möjligheter i andra delar av landet. Hör gärna av er till kansliet om ni har en praktikplats att erbjuda.

Ett ämne som ständigt är aktuellt är säkerhet på våra arbetsplatser. Det är viktig att vi alla tar del av de lärdomar som presenteras i redogörelsen från vårens arbetsplatsolyckor i detta nummer. Allt för att likande olyckor i framtiden ska kunna undvikas.

Tillbaka till Borrsvängens tema där vi ”borrar” lite djupare när det gäller alternativa bränsle, kommande elektrifiering och hur andra branscher arbetar med att bli klimatsmarta. Timingen på temat kunde inte varit bättre med tanke på Ernströmgruppen och Formicas inträde i borrbranschen. Det är tydligt att borrbranschen har ett starkt varumärke inom miljö- och klimatarbete och redan nu ser vi tydliga signaler på att hållbarhet och klimatsmarta branscher premieras när det gäller investeringar. Borrbranschen har helt klart en viktig roll att spela när det gäller miljö och klimatarbete och Borrsvängen har valt ta att pulsen på hur medlemsföretag och leverantör arbetar med frågorna. Vi tittar även i kristallkulan för att förstå kommande hållbarhetsarbete och hur arbetet till en klimatpositiv framtid ser ut.

Kristallklart är att borrbranschen kommer att vara en viktig pusselbit i omställningen.

Jag passar på att önska er alla en trevlig sommar och håller tummarna att vi ses på Brunnsborrardagen den 2–3 september.

Nya utbildningen är igång

/0 Kommentarer

Nu i slutet av mars drar den nya utbildningen till borrtekniker igång. Borrföretagen arrangerar utbildningen på uppdrag av Arbetsförmedlingen, som betecknar borrtekniker som ett framtidsyrke i en bransch som kommer att ha löpande rekryteringsbehov under flera år framöver.

Den 1 mars drog fasen Test- och kartläggning av årets potentiella elever igång. Den har pågått under större delen av mars och består av tio dagars arbetslivsintroduktion i Borrföretagens regi och därefter tio dagar praktik på ett borrande företag.

– Under den första delen presenterar vi yrket, eleverna får lära sig en del materialkunskap, genomgå säkerhetsutbildning, åker på studiebesök med mera. De andra delen, när de får vara med ett företag ute på fältet, är ett tillfälle både för den sökande eleven att känna om det här är rätt yrke och ett tillfälle för företaget att skaffa sig en bild av elevens förutsättningar för yrket, säger Johan Andersson, Borrföretagens utbildningsadministratör.

Efter test och kartläggning gör Borrföretagen tillsammans med Arbetsförmedling en utvärdering och väljer ut de elever som ska antas till utbildningen, som startar den 29 mars. Nytt för i år är att Tommy Bergman tar över efter Birger Fogdestam som elevernas första kontakt. Tommy Bergman var tidigare anställd på BGE och arbetar idag på Borr X Entreprenad AB.

Pandemin begränsar

– Rent praktiskt var det ett stökigt år förra året på grund av pandemin och mycket pekar på att det blir likadant i år, åtminstone i början. Arbetsförmedlingen rekommenderar oss att driva utbildningen på distans i största möjliga utsträckning fram till 30 juni. Men en del saker måste ju göras på plats och då är det alla skyddsåtgärder som gäller – munskydd, handsprit, vara hemma om man är sjuk, hålla avstånd till varandra både på bussar, i lektionssalar och på arbetsplatser, säger Johan Andersson.

Fjolårets kull examinerades den 11 februari. Fem elever har fått jobb direkt.

– Resten, ungefär tio stycken, står till förfogande för borrföretag som behöver rekrytera. Vi hade hoppats att fler skulle få anställning direkt efter avslutad utbildning, men det finns en osäkerhet i branschen med ett antal projekt som inte kommit igång. Detta är också en följd av pandemin, förklarar Johan Andersson.

Beroende av medlemsföretagen

Han avslutar med att tacka de många medlemsföretag, leverantörer och föreläsare som medverkade under fjolårets utbildning och hoppas att dessa och fler därtill ska välja att engagera sig i årets omgång. – Vi är beroende av medlemsföretagen för att kunna genomföra utbildningen. Det gäller inte bara praktikplatser utan även möjlighet att få komma på studiebesök.

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: LINUS NYQVIST

Forskarperspektiv: Koaxialrör intressant att studera mer

/0 Kommentarer

Willem Mazzotti Pallard på KTH i Stockholm forskar om bland annat djupa borrhål.

Willem Mazzotti Pallard forskar bland annat på kollektorer för djupa borrhål på KTH i Stockholm. I sitt doktorandarbete har han intresserat sig extra för koaxialrör. – Tryckfallet kan bli lägre i koaxialrör, därför är de intressanta att titta på, särskilt som de är rätt nya på marknaden.

Willem Mazzotti Pallard har sammanställt mätdata från olika projekt där man har testat koaxiala rör, för att få en bild av hur de fungerar i verkliga förhållanden.

– Vi ser att tryckfallet brukar vara lägre i koaxiala rör jämfört med u-rör, men vi kan samtidigt konstatera att verkligheten avviker från teorin. Tryckfallet är högre i verkliga förhållanden, vilket är viktigt att veta för att dimensionera borrhålen rätt. Det visar att koaxialrör har potential att bli ännu bättre, förklarar Willem.

Han har ännu inte jämfört den termiska prestandan mellan koaxiala rör och u-rör.

– Det är en annan viktig faktor. Det är inte säkert att koaxiala rör är bättre än u-rör i djupa borrhål. Den termiska kortslutningen, det vill säga att värme vandrar från den varma till den kalla delen av kollektorn, kan vara större i koaxiala rör. Det beror på hur det är utformat, till exempel om centerröret är isolerat.

Värmeväxling vid ytan

Willem Mazzotti Pallard berättar också om ett forskningsprojekt inom Energiforsk, Termiska energilager (Termo), där man tänker helt annorlunda. Projektet tittar på möjligheten att värmeväxla i en kort slinga uppe vid ytan och helt kunna ta bort kollektorerna i borrhålet.

– I den modellen pumpar man upp grundvatten från borrhålet och låter det strömma genom den korta slingan vid ytan. En sådan lösning skulle ta bort behovet att installera hundratals meter kollektorer i borrhålet. Men det kräver en väldigt hög värmeväxlingsfaktor i slingan.

– Jag tror det är svårt att få det att fungera, men det är en intressant idé som är värd att titta närmare på och som kanske kan utvecklas.

Det korta perspektivet

Willem Mazzotti Pallard efterlyser också mer forskning kring hur kollektorerna reagerar kortsiktigt rent termiskt.

– Värmepumpar arbetar ofta i korta cykler, kanske en halvtimme i taget. Vad händer i kollektorn under dessa korta perioder? Den kortsiktiga värmeresponsen vore intressant att titta närmare på. Det kanske går att optimera värmepumpen bättre om man har bättre förståelse för hur kollektorn reagerar kortsiktigt. Det är en extra intressant faktor för djupa borrhål, då det tar längre tid för vätskan att cirkulera i djupa borrhål.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: PRIVAT

Kollektorn – Mer än bara en slang

/1 Kommentar

Kollektorn i ett borrhål kan sägas utgöra hjärtat, eller snarare pulsådern, i en geoenergianläggning. En bra kollektor är hållbar, lättinstallerad och ger låga termiska och hydrauliska förluster. Det är alltså betydligt mer komplicerat än bara ett plaströr som sitter i borrhålet.

Kollektorn är den värmeväxlare som installeras borrhålen. Dess uppgift är att föra över energi från borrhålsväggen till den vätska som cirkuleras i kollektorn, eller tvärt om. Den består oftast av en slangkonstruktion i polyeten, som monteras i borrhålet. Det som till synes verkar enkelt är i själva verket betydligt mer komplicerat. Det finns flera faktorer att ta hänsyn till för att värmeväxlingen, och därmed anläggningens effektivitet, ska bli optimal.

För att en värmeväxling ska kunna ske, krävs att det finns en temperaturskillnad mellan den vätska, köldbärarvätskan, som cirkulerar i kollektorerna, och borrhålsväggen. Ju större skillnad i temperatur, desto större kraft bakom överföringen. På vägen mellan vätska till borrhålsvägg finns bland annat kollektorns material och den materia, oftast vatten, som finns i borrhålet. Dessa har olika termiska egenskaper som påverkar möjligheterna till överföring. Här › uppstår förluster och utvecklingen ligger mycket i att minimera dessa förluster.

I Sverige, Norge och Finland är borrhålen i allmänhet vattenfyllda. Vatten har bra kontakt mellan slang och borrhålsvägg och på grund av temperaturskillnaderna uppstår rörelser i vattenmassan, konvektionsceller, som positivt bidrar till energiöverföringen.

Att välja kollektor handlar om att hitta den mest kostnadseffektiva balansen mellan prislapp på kollektorn, installationskostnad och minsta möjliga förlust.

Det finns tre huvudtyper av kollektorer:

• U-rör (enkla och dubbla).

• Koaxialrör.

• Öppna rör.

U-rör

U-rör är den vanligaste typen. Precis som namnet antyder är det en slang i form av ett långt u, där köldbärarvätskan pumpas ned i den ena sidan och upp via den andra. Detta är den vanligaste kollektorn för ett enkelt borrhål, exempelvis för att värma en villa.

U-rör kan också vara dubbla. I borrhålslager är det vanligare med dubbla u-rör där både värme och kyla utnyttjas. Dubbla u-rör har flera fördelar. Bland annat ligger slangarna närmre borrhålsväggen. I tillägg är det för samma cirkulationsflöde, lägre flödeshastigheter i kollektorn och därtill större värmeväxlande yta. De två senare är viktiga särskilt i djupa borrhål.

Det termiska motståndet för ett dubbelt u-rör är ungefär hälften så stort som för ett enkelt u-rör. Det betyder däremot inte att man får ut dubbelt så mycket energi från ett borrhål med dubbelt u-rör. Anledningen är att det termiska motståndet i kollektorn bara är en av många faktorer som påverkar energiutbytet i ett borrhål. U-rör finns i flera dimensioner, från 25 upp till 50 millimeter. De vanligaste dimensionerna är 32 och 40 millimeter. Mindre innerdiameter på kollektorn ger med samma flöde högre turbulens (omblandning) i köldbäraren , vilket kräver mer el till cirkulationspumpen. Större innerdiameter leder till lägre turbulens, vilket ger sämre värmeväxling. Det gäller alltså att hitta det optimala mellanläget.

Koaxialrör

Ett koaxialrör består av ett rör som centreras i borrhålet. Köldbärarvätskan pumpas då i ena riktningen genom det centrerade röret och i den andra riktningen mellan röret och borrhålsväggen. Kollektorn får därmed en stor värmeväxlande yta samtidigt som strömningsförlusterna är låga.

Koaxialrör bidrar därför till betydligt lägre förluster för systemet i stort. Samtidigt är de förknippade med flera nackdelar. De är svårare att hantera såväl vid tillverkning, lagring, transport och installation. Jämfört med u-rör, som är väl beprövade, har inte branschen lika gedigen erfarenhet av koaxialrörens hållbarhet sett över tid. Slutligen är de dyrare än u-rören. Sammantaget gör det att koaxialrör hittills används i projekt med speciella förutsättningar där dess egenskaper gör dem mer attraktiva.

Öppna rör

I ett öppet system används två separata rör som sänks ned i ett vattenfyllt borrhål till olika nivåer. Här kan endast vatten användas som köldbärarvätska eftersom systemet är öppet. Fördelen med öppna rör är att köldbärarvätskan, det vill säga vattnet, har direktkontakt med berget, vilket minimerar det termiska motståndet. Öppna rör kan inte användas när vattentemperaturen går ner mot noll.

TEXT: JOHAN BARTH ILLUSTRATIONER: MYRA S. SÖDERSTRÖM (MED TILLSTÅND AV SVENSKT GEOENERGICENTRUM)

Nya byggregler: SKVP klagar hos EU-kommissionen

/0 Kommentarer

Kraven på energiprestanda i byggnader har lättats betydligt om fjärrvärme eller biobränsle väljs som uppvärmningskälla. Samtidigt skärptes kraven ytterligare på värmepumpslösningar i Boverkets nya byggregler som började gälla 2020. Det har fått Svenska Kyl- och Värmepumpföreningen, SKVP, att gå vidare till EU-kommissionen.

Den viktigaste förändringen jämfört med tidigare byggregler är övergången från primärenergifaktorer till så kallade viktningsfaktorer. Dessa faktorer används för att fastställa kraven på mesta tillåtna mängd köpt energi, beroende på energibärare, utifrån fastställda primärenergital för olika typer av byggnader.

Enligt EU-kommissionen ska begreppen viktningsfaktor och primärenergifaktor vara synonyma. Men regeringen har tolkat direktiven som att det finns utrymme för att definiera och därmed hantera viktningsfaktorer på ett helt annat sätt:

• Primärenergifaktorer ska räknas fram utifrån vetenskapliga underlag och belägg och därmed återspegla en energibärares faktiska effektivitet i förhållande till energikällan.

• Viktningsfaktorer ska istället återspegla och vara ett verktyg för vad regeringen vill åstadkomma. De sätts med andra ord utifrån vilket resultat man vill se.

Anne-Lee Bertenstam

Klagomål inskickat

Det här har fått SKVP att reagera. Strax före jul skickade man in ett klagomål till EU-kommissionen. Budskapet är att viktningsfaktorer inte ska kunna användas som en rent politisk faktor. Den ska vara synonym med primärenergifaktor och stå på vetenskaplig grund.

– Vi hoppas att EU-kommissionen ska förklara för regeringen att det här strider mot EU-lagstiftningen och att regeringen tvingas se över byggreglerna igen, säger Anne-Lee Bertenstam, teknisk expert på SKVP.

Neutralitet motverkar utveckling

Grundproblemet är enligt SKVP att införandet av viktningsfaktorer syftar till vad som kallas teknikneutralitet; byggreglerna ska vara kostnadsneutrala för användaren i valet av uppvärmningssystem. Fjärrvärme och värmepumpsbaserade lösningar ska med andra ord hamna på ungefär samma kostnad vid samma energiprestanda.

– Det vi vänder oss emot är att om värmepumparna blir mer effektiva kan viktningsfaktorerna ändras för att upprätthålla denna neutralitet. Då förlorar tillverkarna av värmepumpar alla incitament att satsa på innovation och att fortsätta utveckla tekniken. Istället finns en risk att fokus hamnar endast på priset, vilket kan leda till att vi får sämre värmepumpar. Det kan väl knappast vara syftet, säger Anne-Lee Bertenstam.

Ökad nackdel

I de nya byggreglerna har kravet för eldrivna lösningar, dit värmepumpar hör, skärpts samtidigt som kraven för fjärrvärme och biobränsle har lättats. Viktningsfaktorn för fjärrvärme har sänkts från 1,0 till 0,7, biobränsle har 0,6 medan el har höjts från 1,6 till 1,8 och är nu samma som olja och gas. Faktorerna har räknats fram för att fjärrvärme och biobränsle ska gynnas och hamna på samma kostnads nivå som exempelvis geoenergi. Värmepumpars nackdel i förhållande till fjärrvärme har ökat från 1,6 till 2,6 gånger högre krav.

– Problemet är att byggherrar inte tittar på hela livscykelkostnaden utan bara den initiala kostnaden. Med de här viktningsfaktorerena blir det billigare att bygga ett hus med fjärrvärme, eftersom geoenergi innebär en stor investering, förklarar Anne-Lee Bertenstam.

Orimliga faktorer

SKVP är kritisk till rimligheten i de viktningsfaktorer som används i de nya byggreglerna.

– Du ska ha en väldigt dålig panna för att hamna på 1,8 om du använder fossila bränslen. När det gäller biobränslen har man lagt viktningsfaktorn på 0,6. Vi skulle alltså få ut mer energi än det finns i biomassan. Hur skulle det gå till? Fjärrvärmens 0,7 kan däremot förklaras med förekomsten av spillvärme och till viss del förbränning av avfall.

– Men avfall innehåller mycket fossilt bränsle i form av plaster. Inte minst när så mycket avfall importeras ställer vi oss frågande till dessa värden. Vill man få bort fossila bränslen ska man nog inte använda sig av de här viktningsfaktorerna, säger Anne-Lee Bertenstam.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: SKVP

Möjligheter och utmaningar när borrbranschens plast ska återvinnas

/0 Kommentarer

I augusti i fjol trädde den nya avfallsförordningen i kraft. Den innehåller bland annat tydligare bestämmelser för bygg- och rivningsavfall och förbjuder förbränning av separat insamlat avfall. – Det innebär att till exempel allt plastavfall från borrplatser, i huvudsak kollektorer, ska sorteras som en ren plastfraktion, som inte får förbrännas. Detta är borrföretagets ansvar, säger David Börjesson på Altea till Borrsvängen.

Plastmaterialet i kollektorerna, PE 100, beskrivs som en av de renaste plaster som finns. – Den ska absolut återvinnas, det tycker jag är ett gemensamt miljöansvar vi har som borrföretag, säger, Emrik Eklund på Peekab. Han har redan sedan ett par år tillbaka engagerat sig i frågan; dels genom projektet RePipe med bland andra Chalmers i Göteborg och nu under våren i ett samarbete med ett plaståtervinningsföretag, Novoplast.

– Vi har länge sorterat ut kollektorerna som en plastfraktion, men problemet är att de som hämtar vårt avfall ändå slänger det i brännbart. Det är ett stort slöseri, men tyvärr finns inte riktigt strukturerna för att ta hand om plastavfallet, säger Emrik Eklund. Han hoppas att samarbetet med Novoplast ska leda till att kollektorresterna från Peekab, uppskattningsvis tre ton om året, nu ska kunna tas om hand:

Emrik Eklund på Peekab vill gärna återvinna företagets plastavfall.

Risk för föroreningar

– Ett problem är att kollektorerna kan förorenas av lera och grus, som sedan förstör de kvarnar plaståtervinnarna använder för att mala ner plasten. Men det är något som återvinningsföretaget måste lösa, det är inte rimligt att vi borrare ska stå och tvätta kollektorerna. I samarbetet med Novoplast har Peekab åtagit sig att klippa ner kollektorerna i mindre bitar, så att de packas bättre för transport.

– Det är ett litet merarbete, men det tycker jag att det kan vara värt. Bara från vårt företag rör det sig alltså om bortemot tre ton om året. Tänk vilka enorma mängder ren plast vi i borrbranschen tillsammans lämnar som avfall på ett år. Det är ett stort slöseri och helt fel ur miljösynpunkt, säger Emrik Eklund.

Strukturer behövs

Han efterlyser bättre strukturer för att ta omhand plastavfallet och för att säkerställa att det återvinns.

– Man kan tycka att när det nu är lag på återvinning av plasten så borde det också finnas en marknad för den som vill tjäna pengar på att ta hand om materialet. Utmaningen ligger i att organisera återvinningen utan att det kostar oss borrare pengar. Vi borrare kan göra vår del genom att sortera ut det och underlätta transporten. Här ligger ansvaret på lagstiftaren, men det borde också vara i återvinningsföretagens intresse att det fungerar, säger Emrik Eklund.

”Uppfinner hjulet”

Fredrik Ek är affärsutvecklingschef på Novoplast, ett av de plaståtervinningsföretag som står redo att ta emot utsorterade kollektorer från Peekab och alla andra svenska borrföretag. Han bekräftar bilden av att hanteringssystemen idag inte är riktigt uppbyggda för att kunna svara fullt ut mot de nya lagkraven – men att det är på gång.

– Vi uppfinner hjulet samtidigt som vi springer i det, säger han, och betonar vikten av att det som lämnas från borrföretagen är ordentligt sorterat: – Med all återvinning, oavsett material, gäller att ju bättre sorterat det är, ju större är chansen att hitta ekonomi i återvinningen. Är avfallsfraktionen för smutsig eller består av för mycket blandat material så blir det svårt.

Enorma mängder plast varje år

Novoplast, som idag har en återvinningsfabrik i Karlskoga och är i färd med att bygga ytterligare en utanför Örebro, har bland annat investerat i en torrtvätt för att rengöra plastmaterialet från brunnsborrarna. Under året kommer kapaciteten att växa till 10 000 ton om året och målet är att om ett par år kunna ta omhand 20 000 ton.

– Men då ska man veta att plasten från byggbranschen idag ligger på 150 000 ton varje år. Till det kommer bland annat all plast vi använder som privatpersoner. Det är enorma mängder, hela branschen växer så att det knakar och investeringsbehoven är enorma. Men vi behöver också regleringar som gynnar återvinning och som skapar marknader, säger Fredrik Ek.

Måste hålla ekonomiskt

Kedjan ser ut som så att borraren sorterar sitt avfall, som sedan hämtas av till exempel Renova, Sita, Stena eller något annat avfallsbolag. De säljer isin tur materialet på marknaden, till företag som Novoplast.

– De ska leverera kollektorplasten till oss. Vi tvättar den, maler ner den och smälter den till ett nytt granulat som vi i vår tur kan sälja till någon som använder granulatet i nytillverkning. Vi behöver alltså även i vår tur hitta en köpare, så i hela kedjan är kvaliteten och renheten i materialet avgörande för att det ska bli ekonomi i verksamheten, förklarar Fredrik Ek.

Borrföretagen engagerar sig

Borrföretagen har också varit med i projektet RePipe och Dominika Rydel uppmanar medlemsföretagen att återvinna sin plast:

– Om kollektorresterna bränns, vilket till största del sker idag, så kliver man ner ett par steg i avfallstrappan. Meningen är att materialet ska återanvändas och bli till nya plastprodukter av olika slag. Dock finns ett antal utmaningar, både praktiska och ekonomiska. Även Dominika Rydel påpekar att det trots den nya lagstiftningen inte finns färdiga system för att ta emot, behandla och återvinna plasten.

– Men det finns lösningar också. Man kan till exempel se på lantbruksbranschens plast. De har sedan flera år ett system för insamling av plasten från bland annat de stora ensilagebalarna som ligger ute på fälten. Den samlas in regionvis och återvinns. Skapar vi goda rutiner och utbildar oss, så blir det enkelt.

Ta betalt för plasten!

Idag får borrföretagen betala för bortforslingen av plasten – som sedan bränns. – Men åtminstone i storstadsregionerna kan man i stället få minst 300 kronor per ton för plasten. Än så länge kräver det dock att man själv sorterar och transporterar och att fraktionen är ren. Det här är i dagsläget ingen lönsam affär, men det finns en vilja i branschen att återvinna och vi kommer att fortsätta leta efter bättre lösningar, säger Dominika Rydel.

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: KAJSA THORSON

Pär Malmborg på plats för geoenergiborrning i Täby Kyrkby

/0 Kommentarer

Den 1 februari fick Borrföretagen sin vd Pär Malmborg, som nu ger sig ut i verksamheten för att träffa medlemmarna.

Det är en fin vinterdag i februari med ett par minusgrader och vindstilla – nästan lite vårvinter i luften. Här i ett villaområde i Täby Kyrkby, några mil norr om Stockholm, ska man göra en geoenergiborrning till ett nybyggt hus. Thomas Apelgårdh, vd och grundare av TA Brunnsborrning & VVS har sett fram emot att träffa vd:n i Borrföretagen och känna honom lite på pulsen. Pär Malmborg har varit engagerad i många projekt världen över inom olje- och gasindustrin och ska nu få vara med om de olika momenten i en geoenergiborrning. – Det känns väldigt roligt att få se hur en borrning fungerar. När jag kom hit och såg att det var ett nybyggt hus som valt geoenergi tänkte jag på hur vi ska få fler nya husägare att ta beslutet att välja geoenergi. Jag ser också hur viktigt det är att vara ute på fältet för att upptäcka möjligheterna för hur man kan utveckla föreningen och förhoppningsvis även branschen.

Thomas Apelgårdh: – Det finns mycket att göra, till exempel att få till ett samarbete med fjärrvärmeleverantörerna och andra tidigare konkurrenter inom energisektorn. Vidgar vi vyerna kan vi få en större efterfrågan. Det är en av utmaningarna vi ser för Pär och föreningen att sätta tänderna i.

Problemlösning på plats

Täbyvillan är belägen på den högsta punkten på tomten så det borrhål man planerat för från början måste nu göras lite längre ned, då det är svårt att få borrmaskinen uppför den branta sluttningen. Det finns inte heller någon nyckel till huset så man kommer inte in för att få åtkomst till vatten. Det är sådana här utmaningar som man hela tiden stöter på som borrare.

– Ja, man får vara lite av problemlösare som borrare. Varje ny plats har olika förutsättningar och nya utmaningar som man ska hitta lösningar till, säger Thomas Apelgårdh som tidigare arbetat som oljeborrare i Nordsjön innan han startade bolaget för 20 år sedan.

Följer varje moment

Pär Malmborg nickar där han placerat sig högt upp på tomten för att hänga med i varje moment av borrningen. – Det var det första jag tänkte på, att ni är så flexibla och hittar lösningar på allt som att få in alla maskiner på smala utrymmen som här, säger Pär Malmborg som fått på sig en helt ny skyddsutrustning som nu ska hänga med i många år framöver när han besöker olika borrarbeten i landet. När certifierade brunnsborraren Rikard Skogström har kommit igång med arbetet jobbar han koncentrerat och vant efter 17 år i företaget. Nu med hjälp av Calle, en ny generations brunnsborrare, som är son till Thomas.

Det finns lite att göra hos kommunerna för att få ett system som fungerar över hela landet, säger Åsa Lundström, TA Brunnsborrning & VVS.

Slutmålet är 230 meter

Pär Malmborg följer intresserat arbetet med svetsningen. – Jag är imponerad av hur många olika moment en borrare måste vara kunnig i, säger han. När borrningen i berget kommit igång är slutmålet 230 meter, här borras det lite extra för att kunna driva uppvärmning av poolen som villaägaren planerar att anlägga på tomten. Åsa Lundström är medarbetare i företaget och gör oss sällskap vid lunchen. Hon bokar bland annat jobbuppdragen och har kontakt med kunder och myndigheter, speciellt med kommunerna när tillstånd för installation av värmepump och borrning ska sökas.

Viktigt att sprida kunskap

– Okunskapen hos kommunerna kan vara ett problem har jag märkt, både när det gäller vatten och bergvärme. Vissa kommuner har A4-ark efter A4-ark med krav för en vattenutredning som krävs för att få bygglov, medan det i andra kommuner räcker det med att grannfastigheter har vatten så blir bygglovet beviljat. Det finns lite att göra hos kommunerna för att få ett system som fungerar över hela landet, säger hon. Det är här som Pär Malmborg kan göra en viktig insats då han tidigare är van vid att sköta kontakter med myndighetspersoner.

– Vi ska kunna hjälpa de som handlägger bygglov i kommunerna så besluten fattas snabbare. Det ska ju inte vara på grund av osäkerhet hos handläggaren som hela byggprocessen tar tid eller att det ställs orimliga krav innan man får ett ja. Borrföretagens uppgift är att göra vardagen så enkel som möjligt för borrarna så att deras fokus är på borrning, säger Pär Malmborg.

– Min uppgift blir att se de utvecklingsbara möjligheterna som redan finns i medlemsföretagen men även de problem som behöver lösas för våra medlemmar och det är där jag kommer in i bilden.

Stark organisation

– Jag tycker det är viktigt att om man är medlem i organisationen ska man ha en fördel mot de som inte är medlemmar, säger Åsa Lundström. – Ja, när väl den nya lagandan från två organisationer har satt sig till en, tror jag det här blir en väldigt stark organisation. Det här ska bli skoj, säger Thomas Apelgårdh. – Det tycker jag också, speciellt efter allt jag har sett och fått uppleva idag, säger Pär Malmborg.

TEXT OCH FOTO: MAJ STABERG