Dyster prognos för grundvattnet i SGU:s stora klimatanalys

/0 Kommentarer

I en stor klimatanalys har SGU tagit fram prognoser för grundvattennivåerna ända fram till år 2100. Tendenserna är tydliga: hela Götaland, större delen av Svealand samt Norrlandskusten kommer se minskade nivåer och sämre tillgång på grundvatten, speciellt under sommaren och torrare år.

Calle Hjerne, SGU

I januari i år lade SGU fram rapporten ”Grundvatten i framtida klimat – effekter för grundvattenförsörjningen”. Där pekar SGU på en ökad risk för grundvattenbrist i framtiden, dessutom främst i landets mest tättbefolkade delar och där flest är beroende av grundvatten.

– Det är tydligt att frågorna kring vårt grundvatten behöver lyftas. 50 procent av befolkningen är beroende av grundvattnet för sitt dricksvatten, säger Calle Hjerne som är grundvattenexpert på SGU och har lett studien.

Bakgrunden till rapporten är ett regeringsuppdrag som löpte under 2024 och som fortsätter i år.

– Det vi har studerat är hur utsatta våra grundvattenmagasin är för klimatförändringar och uttag. Vi har använt tre olika scenarion för klimatförändringar och alla tre pekar i samma riktning. Vi har jämfört framtida 30-årsperioder med de data vi har från år 1971–2000 och på det sättet räknat på hur det kan bli i framtiden. Dels för helår, dels nedbrutet på årstider, säger Calle Hjerne.

I det ena klimatscenariet är utsläppen av koldioxid som störst omkring år 2020 och minskar sedan för att bli negativa till år 2100. I det andra är utsläppen som störst kring 2040 för att därefter minska och i det tredje har vi fortsatt höga och ökande utsläpp. För vart och ett av de tre klimatscenarierna har 17 olika modeller – totalt alltså 51 – använts. Det som presenteras är medelvärdet av modellerna inom varje klimatscenario, men även hur resultatet varierar mellan de 17 modellerna.

– Alla modellerna ger oss data för temperatur och nederbörd i framtiden, som vi använt för att simulera framtida grundvattennivåer, säger Calle Hjerne.

I korthet kan prognoserna sammanfattas i följande punkter:

  • Skillnaden mellan torra år och blöta år blir större.
  • Tidpunkten för den största grundvattenbildningen förskjuts till tidigare på vintern.
  • Grundvattennivån kommer minska mer på sommaren än på vintern.

– Vi ser framför oss högre temperaturer och mer nederbörd. Det kan tyckas som två faktorer som skulle kunna balansera varandra, men för grundvatten- bildningen fungerar det inte riktigt så. Förr smälte snön först ofta i mars, vilket gav en stor grundvattenbildning under våren, förklarar Calle Hjerne.

– Med högre temperaturer och allt tidigare snösmältning förskjuts grundvattenbildningen till tidigare på vintern. Framför allt för södra Sverige är det till nackdel ju längre från sommaren grund- vattenbildningen äger rum. Samtidigt kan de ökade mängderna av nederbörd ge andra problem i andra delar av landet, med ökad risk för höga flöden och översvämningar.

Beräkningsmodellen, som heter SGU-HYPE, baseras på en modell som SMHI använder för att beräkna hur mycket vatten som rinner i våra vattendrag.

– Vi har modifierat den för att passa grundvatten. Det är samma saker som påverkar i båda fallen – regn, snö, snösmältning och avdunstning. Vi har själva mätt grundvattnet sedan 1960-talet, så vi har långa mätserier att kalibrera mot, säger Calle Hjerne.

Genom simuleringarna vill SGU, utifrån de olika scenarierna, svara på frågan vad som händer om det blir torrt eller blött väder – och framför allt vad som händer mot slutet av seklet.

– Vi använder oss i presentationer främst av scenario två, med högst utsläpp 2040 och därefter minskande. Men vi ser samma tendenser i alla tre. Även i det mest optimistiska scenariot blir det märkbara förändringar till det sämre, säger Calle Hjerne.

Undersökningen visar också att perioderna av så kallad grundvattentorka blir längre under sommaren.

– Grundvattentorka betyder att det bildas inget eller väldigt lite grundvatten. Hur lång den perioden är avgör hur länge vi måste leva på det vatten som finns i marken när det inte bildas något nytt grundvatten. Det är viktigt för vattenförsörjningen, inte minst i de områden där marken inte kan lagra så mycket vatten och användningen är stor, säger Calle Hjerne.

2024 års studie omfattade enbart mängden grundvatten, inte hur kvaliteten kan påverkas.

– Kvaliteten studerar vi i år. När båda de bitarna är på plats kan man börja göra konsekvensanalyser. Både låga och höga nivåer kan ge kvalitetsproblem. Men klart redan nu är att frågorna om vår grundvattentillgång i framtiden behöver belysas och tas på allvar. Det går inte att tänka att ”det har ju gått bra tidigare” – det gäller både kommuner och privatpersoner, säger Calle Hjerne.

Hela rapporten finns att läsa på SGU:s hemsida.

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO OCH KARTOR: SGU

Borrföretagens årsstämma: frågetecken kring föro­reningar och borrkax

/0 Kommentarer

Det blev en något ironisk inramning när Borrföretagen höll årsstämma på World of Volvo i Göteborg i slutet av maj. Medan Calle Hjerne på SGU gick igenom det sällsynt dåliga grundvattenläget för årstiden, stod skyarna vidöppna över Västkusten och lät regnet smattra mot de generöst tilltagna panoramaglasen.

Dennis Skånberg, Gobis i Kungälv, passadepå att diskuterade geoenergi med Signhild Gehlin, vd Svenskt Geoenergicentrum, under lunchen.

Dennis Skånberg, Gobis i Kungälv, passade
på att diskuterade geoenergi med Signhild
Gehlin, vd Svenskt Geoenergicentrum,
under lunchen.

2024 kan betraktas som något av ett mellanår för branschen vad gäller efterfrågan generellt sett på marknaden. Borrföretagen som organisation har samtidigt haft fullt upp. Borrteknikerutbildningen, certifieringsutbildningar, seminarier och att ta fram en handledning om geoenergi till kommunala handläggare, Geoguiden, var några av de aktiviteter som präglade året, konstaterade Borrföretagens vd Mattias Gustafsson.

Efter de sedvanliga stämmohandlingarna övergick årsmötet traditionsenligt till branschens vårmöte. Borrföretagens Tekniska kommitté inledde med att redogöra för årets genomförda undersökningar och projekt. Kommittén har bland annat tittat på möjligheterna att använda gängade foderrör. Men att simulera inläckage i gängor har visat sig vara svårt.

– Vi har varit i kontakt med forskningsinstitutet Rise om vi kan använda deras testbädd. Men vår slutsats är att vi först behöver ha en dialog med leverantörerna om hur vi kan komma vidare. Under 2025 är vår ambition att få till en test av gängade foderrör, konstaterade Mattias Gustafsson.

Tekniska kommittén har också bland annat tittat på partiell tätning och återfyllning av borrhål och arbetsmiljörisker vid tryckning av brunnar, där man kommer att ta fram en riskanalys och checklista.

Signhild Gehlin från Svenskt Geoenergicentrum gick igenom statistik och utvecklingen inom geoenergiområdet. Försäljningen av bergvärmepumpar är en tydlig katalysator för hur marknaden för energiborrning ser ut. Efter ett 2024 präglat av låg försäljning har 2025 startat i en helt annan anda.

– Under första kvartalet är det gröna siffror, framför allt för vätska-vatten-pumpar.

Signhild Gehlin redogjorde också för en analys av hur värmepumparna har utvecklats i effektivitet sedan de introducerades på 1970-talet.

– Då låg verkningsgraden, eller COP, på cirka 2,0. Därefter har den ökat med ungefär 0,5 per decennium och är nu i regel uppe i 5,5.

På 1970-talet kom med andra ord hälften av energin till huset från elnätet. I dag kan mer än 80 procent komma från marken.

– Det innebär att man ökar belastningen på marken, vilket betyder att man behöver mer borrhål än tidigare – det leder till mer borrning helt enkelt, påpekade Signhild Gehlin.

Samtidigt underströk Signhild Gehlin att verkningsgrad (coefficient of performance, COP) inte är samma sak som säsongsverkningsgrad (seasonal performance factor, SPF).

– COP är mätt under specifika, standardiserade förhållanden för att kunna jämföra olika värmepumpar med varandra. Det säger inget om hur värmepumpen fungerar i fält, vilket SPF är ett mått på.

Signhild Gehlin har under det gångna året också analyserat den så kallade Nils Holgersson-rapporten som har publi­cerats sedan 1996. Den redovisar driftskostnaden för ett fiktivt standardhus med 15 lägenheter. Utifrån Nils Holgersson-huset har hon även tagit fram statistik för ett annat fiktivt hus – Georg Holgersson-huset. Det är samma hus, men uppvärmt med geoenergi istället för fjärrvärme. Med en säsongsverkningsgrad på 4,0 har hon jämfört driftskostnaden jämfört med fjärrvärme.

– Sett hela vägen tillbaka till 1996 har fjärrvärmen kostat 4,1 miljoner kronor medan huset med geoenergi har kostat 2,3 miljoner att värma upp. Och ingen tror att fjärrvärmen kommer att bli billigare. Efterfrågan på biobränslen bara ökar, vilket driver upp priset, konstaterade Signhild Gehlin.

Calle Hjerne från Sveriges geologiska undersökning gick igenom grundvattenläget och visade de olika grundvattenkartor som SGU uppdaterar varje vecka.

– Det är rekordlåga eller nära rekordlåga nivåer över i princip hela Sverige jämfört med nivåerna sedan mätningarna började i slutet av 1960-talet. Därför har vi gått ut så tidigt med att meddela risk för vattenbrist, förklarade Calle Hjerne.

Eftermiddagen ägnades åt två faktorer som kan framkalla huvudvärk för brunnsborrare: föroreningar i berg och borrkax. Fredric Engelke, Relement AB, berättade om föroreningar i grundvatten med fokus på spridningsbenägna tunga vätskor som kan sprida sig vid borrning. Här är de allvarligaste föroreningarna olika typer av PFAS och klorerade lösningsmedel.

– Klorerade lösningsmedel kommer främst från kemtvättar. När det gäller PFAS är det främst där brandskum har använts, exempelvis räddningstjänsternas och militärens övningsplatser, som det kan bli allvarligt om de sprids genom borrning, sa Fredric Engelke.

2024 släppte Statens geotekniskainstitut, SGI, en rapport som belyserrisker med att borra i berg som är ellerkan vara förorenat av klorerade lösningsmedel (se Borrsvängen nr 1/25).Enligt SGI bör avståndet vara 100-150meter från borrhål till ett område sommisstänks vara förorenat av kloreradelösningsmedel. Data finns bland annathos SGU, som har karterat förorenadeområden. Länsstyrelserna tillhandahåller även den så kallade EBH-portalen,med information och handledning omförorenade områden.

– Ni som borrentreprenörer är skyldiga att ta reda på om berget är förorenat innan ni borrar. Titta på SGU:s kartor, kika i EBH-portalen, fråga beställaren och dokumentera det ni får fram, då har ni uppfyllt kunskapskravet. Om det finns risk för föroreningar måste ni ta en dialog med myndigheterna och anmäla till kommunen, då det kan krävas provtagningar.

Fredric Engelke

Fredric Engelke från miljökonsultbyrån Relement, höll ett föredrag om föroreningar i berg som kan ställa till problem vid borrning – främst klorerade lösningsmedel och PFAS.

Klorerade lösningsmedel är farliga främst vid så kallad fri fas i form av vätska.

– Vi har utvecklat en metodik där man mäter kompressorluften som används för att få upp kaxet. På så sätt kan vi se om det finns fri fas i berget medan ni borrar. Om vi ser att ni går igenom en zon med fri fas, avbryt borrningen direkt. Annars riskerar ni att orsaka stor spridning, uppmanade Fredric Engelke men tillade:

– Än så länge har vi inte hittat klorerade lösningsmedel i fri fas i samband med att man söker tillstånd för energiborrning.

När det gäller PFAS finns däremot inga direktmätande instrument.

– Där får man ta prover på vattnet i brunnen direkt efter borrning, det är enda sättet. För en dricksvattenbrunn rekommenderar jag en PFAS-analys.

Mötet diskuterade också problemen med att hantera borrkax, som per definition klassas som avfall i samband med brunnsborrning – trots att det kan återanvändas och betraktas som en resurs.

– Att återanvända borrkax är jättebra. Men det är alltid bra att ha ett myndighetstillstånd, annars kan ni anklagas för olovlig kvittblivning, rekommenderade Fredric Engelke.

TEXT OCH FOTO: LARS WIRTÉN

Rotavdraget höjs tillfälligt till 50 procent

/0 Kommentarer

Förra året höjdes taket för rotavdraget tillfälligt till 75 000 kronor per person. Sedan årsskiftet är taket tillbaka på 50 000 kronor. Nu höjs i stället andelen av arbetskostnaden som ger rätt till avdrag tillfälligt från 30 till 50 procent.

Precis som vid förra förändringen är det viktigt att kunna upplysa hur rotavdraget fungerar. Borrsvängen går därför åter igenom vad som gäller.

Rotavdraget är inget bidrag eller avdrag på kostnaden i vanlig mening. Det är konstruerat som en skattereduktion. Det innebär att möjligheten till avdrag påverkas av hur mycket skatt man har betalat in under året, det vill säga hur stor inkomsten är och vilka andra skatteavdrag som görs. Det är alltså viktigt att vara medveten om att det är inkomsten som avgör möjligheten till rotavdrag. Många når inte upp till de inkomster som krävs för att få göra maximalt rotavdrag, se exempel i tabellerna.

Det viktigaste att känna till och tänka på med den tillfälliga höjningen är:

  •  Den gäller arbeten som betalas från och med den 12 maj till och med den 31 december 2025. Det finns alltså inga krav på när arbetena har utförts.
  • Det är subventionsgraden som höjs från 30 till 50 procent. Det påverkar inte maxbeloppet, som ligger kvar på 50 000 kronor per person.
  • Det innebär att gränsen för att kunna utnyttja maximalt rotavdrag sjunker från 166 000 kronor till 100 000 kronor per person.

Det sistnämnda är viktigt att ha i åtanke om exempelvis en kund överväger att tidigarelägga mer omfattande arbeten på grund av det tillfälligt höjda rotavdraget. Ett hushåll där två personer äger fastigheten får efter årsskiftet maximalt rotavdrag när arbetskostnaden uppgår till 332 000 kronor. Före årsskiftet uppnår man maximalt avdrag redan vid 200 000 kronor. Projekt där arbetskostnaden beräknas överstiga 332 000 kronor lönar sig med andra ord inte att tidigarelägga – förutsatt att de två fastighetsägarna inte gör några andra skatteavdrag. Görs andra skatteavdrag sjunker gränsen för när det lönar sig. Det kan vara rutavdrag som överstiger 25 000 kronor, andra rotavdrag eller skattereduktion för installation av grön teknik.

Den tillfälliga höjningen gynnar alltså i första hand förhållandevis mindre bygg- och anläggningsarbeten.

Reglerna kring rotavdraget och hur det räknas fram är många och snåriga. Förutom taket på 50 000 kronor, ska kunden äga bostaden och även bo i den helt eller delvis, alternativt att föräldrarna bor där. Bostaden ska med andra ord vara godkänd för rotavdrag.

Även arbetet ska vara godkänt. Reglerna för vilka arbeten som ger rätt till rotavdrag är olika för småhus, bostadsrätt och ägarlägenhet. Borrningsarbeten vid småhus ger i regel rätt till rotavdrag. Därtill ska kunden ha rätt till rotavdrag och dessutom ha rotavdrag kvar att utnyttja, det vill säga inte ha överskridit taket på 50 000 kronor. Om exempelvis två personer äger fastigheten har båda rätt till avdraget, det vill säga totalt 100 000 kronor. Dock kan endast en person stå på fakturan, det vill säga maximalt 50 000 kronor per faktura.

Slutligen ska kunden ha betalat in tillräckligt med skatt att dra av mot. Den här punkten kan bara kunden själv ha koll på.

Fakturamodellen, som är det vanligaste sättet att utnyttja rotavdraget, innebär att entreprenören drar rotavdraget från fakturan och sedan ansöker om utbetalning av motsvarande belopp av Skatteverket. Om då Skatteverket nekar utbetalning tvingas entreprenören skicka en ny faktura till kunden. Det här kan leda till missförstånd, besvikelse, missnöje och i värsta fall svårigheter att få betalt för det uteblivna avdraget.

Om kunden inte har tillräckligt med inbetald skatt att dra av mot drabbas däremot inte entreprenören.

– När vi får in underlaget och betalar ut rotavdraget till entreprenören vet vi inte vad kunden har för inkomst. Det vet vi först vid årets slut. Rotavdraget är preliminärt och blir slutligt först när kunden har deklarerat och vi har kontrollerat att han eller hon har rätt till rotavdraget och vilket belopp, understryker Emelie Köhn, tillförordnad sektionschef på Skatteverket.

Om det inte finns tillräckligt med skatt att dra mot drabbas dock inte entreprenören.

– Då kräver vi tillbaka det utbetalade rotavdraget direkt av kunden, förklarar Emelie Köhn.

Vid just borrningsarbeten tillämpar Skatteverket en schablon vid beräkning av arbetskostnaden om kunden har fått ett fast pris med en totalsumma där arbetskostnaden inte har specificerats, till exempel när pris per borrmeter tillämpas. Den är satt till 35 procent av den totala kostnaden, en schablon som togs fram av de dåvarande branschorganisationerna Geotec och Avanti, nuvarande Borrföretagen.

Om arbetskostnaden är högre än 35 procent av totalpriset måste utföraren vid förfrågan kunna visa hur arbetskostnaden har räknats fram. Om underlag för beräkning av arbetskostnad saknas eller är bristfälligt kan Skatteverket vägra utbetalning helt eller delvis samt återkräva redan utbetalt belopp. Om arbetskostnaden däremot är specificerad som en enskild post är det den faktiska arbetskostnaden som används som underlag för rotavdraget.

Du kan tillsammans med kunden räkna ut hur stort utrymme för rotavdrag som finns på Skatteverkets webbplats eller sök på ”Skatteverket rotavdrag”.

Tak för rotavdrag vid en inkomst på 27 000 kr/mån i olika kommuner*

Malmö: 37 667 kr
Göteborg: 38 011 kr
Stockholm: 34 194 kr
Linköping: 36 389 kr
Umeå: 40 969 kr
Uppsala: 38 488 kr

Beräkningen gäller en person född 1982 som inte gör några andra avdrag utöver grund- och jobbskatteavdrag och inte har några andra inkomster som påverkar skatten, till exempel inkomst av kapital.

Ungefärliga inkomstgränser för maximalt rotavdrag *

Malmö: 32 400 kr
Göteborg: 32 230 kr
Stockholm: 34 520 kr
Linköping: 33 130 kr
Umeå: 30 690 kr
Uppsala: 32 000 kr

* Beräkningen gäller en person född 1982 som inte gör några andra avdrag utöver grund- och jobbskatteavdrag, exempelvis rutavdrag, och inte har några andra inkomster som påverkar skatten, till exempel inkomst av kapital, och inte är medlem i Svenska kyrkan eller annat trossamfund.

Huvuddelen av artikeln publicerades även i Borrsvängen nr 3/2024, i samband med att taket för rotavdraget höjdes tillfälligt. Löneuppgifterna ovan är omräknade till de regler som gäller under 2025.

TEXT: LARS WIRTÉN

Vattenbrist hotar i södra halvan av Sverige

/0 Kommentarer

Grundvattennivåerna i små magasin är mycket under det normala för årstiden i hela södra Sverige. Det innebär att de faktiska nivåerna är nära medel eller ganska låga, i en period då de borde vara höga.

Det utgångsläget betyder nivåer mycket under det normala i nästan hela landet framåt midsommar om vädret blir normalt för årstiden. Därför har SGU utfärdat ett meddelande om risk för vattenbrist i flera län i södra Sverige.

Årets grundvattennivåer påminner så här långt om läget 2016. Då ledde det till vattenbrist under sommaren och hösten i framför allt sydöstra delen av landet, med Öland som värst drabbat. Brunnar sinade, tankbilar levererade vatten och avsaltningsverk byggdes på både Öland och Gotland. Historien kan alltså upprepas i år.

– Den lilla snö som kom smälte redan i januari i södra Sverige och därefter har det varit lite nederbörd, säger Calle Hjerne, hydrogeolog på SGU.

I norra Sverige är grundvattennivåerna däremot till stor del mycket över det normala.

– Det beror inte på mycket nederbörd, utan på att snösmältningen kom igång väldigt tidigt.

Det innebär att även delar av norra Sverige riskerar låga eller ganska låga nivåer i sommar, vilket på SGU:s kartor markeras med bruna färgnyanser.

– Nu är vi inne i en period när nivåerna sjunker snabbt. Det blir varmare och växterna tar upp mer vatten. Det kommer bli allt brunare färger på kartan, framför allt i södra Sverige. Men just nu bör vi inte ha någon vattenbrist i små grundvattenmagasin, konstaterar Calle Hjerne.

I stora grundvattenmagasin, varifrån en del kommuner har sin dricksvattenförsörjning, är läget inte lika akut, då de inte reagerar lika snabbt på säsongsvariationer i vädret.

– Men med normalt väder kommer vi att hamna på ovanligt låga nivåer även i de stora vattenmagasinen i en stor del av Götaland.

Om våren blir blöt och kall kommer läget generellt förbättras ganska snabbt i de små magasinen. Om det blir normalt väder de närmaste månaderna tyder SGU:s beräkningar på att grundvattennivåerna i de små magasinen kommer att bli låga eller ovanligt låga i Götaland och stora delar av Svealand samt längs Norrlandskusten under juli. Men de lokala variationerna kan vara stora, påpekar Calle Hjerne.

– Under påsken fick vi en del regn i Uppsalatrakten. Vi kunde se direkt att nivåerna ökade i vissa mätstationer, medan det var oförändrat i andra stationer i närheten. Det är väldigt platsspecifikt beroende på geologi och markförhållanden.

Redan i april utfärdade hela Gotland och delar av Karlskrona kommun bevattningsförbud. Nivåerna i Region Gotlands vattentäkter är historiskt låga. I Visby var exempelvis nederbörden i november 2024 den näst lägsta som SMHI har mätt upp på 60 år.

– Det här är första gången vi ser så låga nivåer vid den här tiden på året. Om trenden med låg nederbörd håller i sig kan vi stå inför en utmaning framåt sommaren, säger Stefan Persson, enhetschef för Miljö- och vattenenheten på Länsstyrelsen i Gotlands län i ett pressmeddelande.

SGU gör ingen prognos över vilka kommuner som kan komma att utfärda bevattningsförbud.

– Kommunerna har olika förutsättningar. En del får sitt dricksvatten från grundvattnet, andra tar ytvatten och många använder sig av en kombination.

Men jag skulle nog säga att det kan bli bevattningsförbud i sommar från Gästrikekusten, Mälardalen och söderut, säger Calle Hjerne och tillägger:

– Det är inget akut läge nu, utan bevattningsförbuden är en förberedelse för vad som sannolikt kan hända i sommar.

SGU konstaterar i rapporten Grundvatten i framtida klimat – effekter för vattenförsörjningen att klimatförändringarna påverkar tillgången på grundvatten. Vad kan man då som brunnsägare göra för att undgå vattenbrist? Calle Hjerne ger fyra råd.

  • Har man haft problem med sin brunn tidigare är det läge att använda vattnet mer försiktigt redan nu. Samla regnvatten i tunnor, använd vattnet smart och följ Livsmedelsverkets råd.
  • Kontrollera så att brunnen är i bra kondition. Den kan vara igensatt och behöva spolas.
  • Är vattennivån låg i brunnen är det värt att ta vattenprover. Kvaliteten kan förändras med grundvattennivån.
  • Om brunnen sinar kan det vara idé att borra en ersättningsbrunn eller borra den befintliga djupare. Djupare brunn kan dock leda till saltvatteninträngning.

SGU:s meddelande om risk för vattenbrist gäller både stora och små grundvattenmagasin i Gotlands, Kalmar, Blekinge, Skåne, Jönköping och Kronobergs län samt i små magasin i Hallands län. Det förväntas ligga kvar under hela sommaren.

TEXT: LARS WIRTÉN

Solen i ögonen

/0 Kommentarer

2024 var på många sätt en prövning för brunnsborrarna i Sverige. Den ljusning som alla hoppades på kom inte riktigt i gång, bland annat på grund av den fortsatta oron i vår omvärld. En ljusning kan dock skönjas, med ett förnyat intresse kring borrning och fler förfrågningar – både för vatten och geoenergi. Såväl behovet av rent vatten och viljan att ha kontroll över sin egen energi, samt möjligheten kunna styra sina kostnader, gör att intresset för borrning är stort och att efterfrågan av borrtekniska lösningar ökar.

I detta nummer av Borrsvängen gör vi en djupdykning i vad Sveriges geologiska undersökning (SGU) arbetar med för att underlätta vardagen för borrentreprenörer, vattenanvändare och beslutsfattare. På kortare sikt handlar det om mer och ny information, och för att förstå längre trender och tendenser i vår miljö behöver vi SGU som en fristående aktör med vana av hantering och analys av data.

Övervakningen av grundvattnets kvalitet ochinsamlingen av grundvattendata är viktigt föratt lättare kunna förklara eller förutse naturligavariationer i grundvattenmagasinen. Genomdatatillgången kan vi i branschen bli vassare påatt anpassa filter eller brunnars konstruktion,så att vi kan tillgodose behovet av friskt vatten.Övervakningen bidrar också till att få kunskapom ämnen som människan tillfört, antingen ioförstånd eller i övertro på naturens förmåga attta hand om restprodukter från vår konsumtion.

Insamling och tolkning av grundvattennivåerhar pågått under lång tid. Tillsammans med utökad data i form av fler mätningar och möjlighetertill framtida scenarion kan samhället förberedasig tidigare på en kommande situation med riskför låga grundvattennivåer och brist på vatten. Detgör också att brunnsborrningsbranschen kan varamer ”på tårna” och därmed beredda när samtaleneller mejlen med förfrågningar om tjänster ochhjälp kommer in. SGU varnar nu om att detta årssensommarnivåer kan bli mycket låga – även omdet skulle komma mer regn än normalt.

Ett pålitligt publikt kunskapsunderlag medför också att alla aktörer – bransch, konsument och beslutsfattare – kan luta sig mot samma datakällor. På så vis blir förutsättningarna och beslutsgångarna mer transparenta. Även om geologi är något som i flera fall kan överraska, ibland med gynnsammare och andra gånger med mer komplexa förhållanden, är ett offentligt underlag av god kvalitet guld värt för hela samhället.

Att på bred front få upp ögonen för den skatt av information som finns tillgänglig för oss alla hos SGU är viktigt. Låt detta gyllene innehåll stråla mot er som solen en varm sommardag.

På tal om sommardagar och sol passar jag härmed på att önska er alla en trevlig sommar, som jag hoppas innehåller en stor del solsken och värme, men även en lagom mängd nederbörd för påfyllning av våra grundvattenmagasin.

Både vatten och energi kan ta hjälp av geofysiken

/0 Kommentarer

Varför är det bättre att använda grundvatten än ytvatten till kommunala vattentäkter? Och hur kan geofysik vara till nytta när man vill hitta rätt platser att borra för geoenergi eller lagring?

Dessa frågor – och några till – går till Torleif Dahlin, professor i teknisk geologi vid Lunds tekniska högskola.

Torleif Dahlin är en sann nestor inom geofysik. Han har undervisat och forskat, både teoretiskt och tillämpat i såväl Sverige som utomlands under ett långt yrkesliv.

– Nu kan man väl säga att jag ser slutet på karriären inom akademin. Jag undervisar inte längre, utan ägnar mig åt några specifika forsknings- och utvecklingsprojekt samt handleder doktorander och stöttar yngre kollegor, säger han.

Geofysiska undersökningar kan göras på många olika sätt och med olika metoder. Olika geologier kräver olika metoder, så det är där man ska börja, menar Torleif.

– Först sammanställer man vad man redan vet om geologin. Det ger ett vägval för vilken eller vilka undersökningsmetoder man går vidare med. Är det mycket lera fungerar till exempel inte georadar alls medan det ofta är en bra metod i sand och grus. Där kan man i stället använda sig av ERT, elektrisk resistivitetstomografi, eller TEM, transient elektromagnetisk mätning, som SGU gjort för att kartlägga stora delar av Sverige i sökandet efter nya potentiella platser för grundvattentäkter.

Att använda grundvatten för kommunala vattentäkter har flera stora fördelar jämfört med ytvatten, menar Torleif:

– Man får en jämnare vattenkvalitet över året sett både till vattenkemi och temperatur och dessutom mycket mindre risk för bakterier och parasiter. Det är ett av skälen till att man infiltrerar ytvatten i till exempel rullstensåsar och sedan tar ut det i brunnar. Det finns en stor anläggning vid Vombsjön i Skåne där man gör detta och även i Johannishusåsen i Karlskrona. Det är en bra metod, men det vattenbolag som har tillräckligt med grundvatten av rätt kvalitet utan att behöva infiltrera ska skatta sig lycklig, säger Torleif Dahlin.

Och givetvis är det viktigt med undersökningar.

– För att hitta lämpliga platser ärdet bra att använda helikopterburenTEM-mätning. Men på många ställenfinns störningskällor som försvårar förTEM och då kan man använda en annanav våra metoder, elektrisk resistivitetstomografi, ERT. Den går ut på att mätaspänningen mellan elektroder nedstuckna i marken. Man skickar ström mellanelektroderna och genom att varieraavståndet mellan dem kan man få frambåde två- och tredimensionella bilderav berg- och jordlager på djupet. Viktigtär också att undersöka nybildningen avgrundvatten, så att uttaget inte överskrider den.

En annan aspekt, som talar till grundvattentäkternas fördel i förhållande till ytvatten, är säkerheten. Den blir en allt viktigare faktor i vår oroliga värld.

– En fördel med en grundvattenbrunn är att den inte syns så mycket. Och är man försiktig med att informera om var de finns så blir de inte så intressanta för angrepp.

Torleif Dahlin har genom åren jobbat med alla i ”branschen” – det vill säga alla som ska göra något i en geomiljö. Det kan vara att bygga, borra efter grundvatten, borra en tunnel eller schakta. Men geoenergin är underrepresenterad.

– Jag har själv faktiskt inte haft så mycket kontakt med geoenergibranschen genom åren. Men jag upplever att den teknik och de möjligheter våra metoder erbjuder är något underutnyttjade.

Genom att använda en eller flera av de undersökningsmetoder som finns inom geofysiken kan man lättare välja de bästa platserna och lösningarna när man ska borra för geoenergi, framhåller han.

– Om man till exempel vill borra en anläggning för säsongslagring i en sedimentär miljö kan man med våra metoder optimera placeringen av brunnarna för att få en bra koppling mellan dem. Och omvänt – undvika att lägga ett säsongslager i en formation med liten magasineringsförmåga.

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: TORLEIF DAHLIN.

Signhild Gehlin, vd på Svenskt Geoenergicentrum, var med och forskade fram mätmetoden termisk responstest på 1990-talet. FOTO: ANDRÉ DE LOISTED

Termisk responstest – ett resultat av 1990-talets forskning

/0 Kommentarer
Signhild Gehlin, vd på Svenskt Geoenergicentrum,

Signhild Gehlin, vd på Svenskt Geoenergicentrum, var med och forskade fram mätmetoden termisk responstest på 1990-talet. FOTO: ANDRÉ DE LOISTED

Termisk responstest är i dag en konventionell och vanlig metod för att mäta hur bra ett borrhål kommer att prestera på en viss plats inför en energiborrning. Men det har inte alltid varit så. Signhild Gehlin och Jeff Spitler utvecklade var och en på sitt håll metoden i sina forskningsprojekt på mitten av 1990-talet.

Genom att skicka ned en värmepuls i ett borrhål kan man mäta hur marken svarar, det vill säga hur snabbt värme leds till och från borrhålet i det omgivande berget och hur det påverkar temperaturen i borrhålet. Det är värdefull information som ligger till grund för att kunna dimensionera en geoenergianläggning rätt i förhållande till just den plats där borrhålslagret är tänkt.

Signhild Gehlin, vd på SvensktGeoenergicentrum, utvecklade testmetod, analys och validering utifrånresultaten av termiska responstester somhon gjorde med en mobil, egenutveckladutrustning under hennes examensarbete och doktorandstudier vid Luleåtekniska universitet. Samtidigt gjordeprofessor Jeff Spitler samma sak vidOklahoma State University i USA. JeffSpitlers forskningsgrupp var först medatt mäta, hösten 1995 – Signhild Gehlinoch hennes studiekamrat Catarina Eklöfvar först med att publicera resultat, 1996.Båda forskningsgrupperna var ovetandeom varandras forskning. Men de utgickfrån samma idé om en mobil utrustningför termisk responstest som presenteratsav den svenske ingenjören Palne Mogensen i en kort vetenskaplig publikationredan 1983.

Det som var revolutionerande för branschen i bådas forskning var inte tekniken i sig. Termiska responstester hade man gjort tidigare i färdiga borrhålslager genom att installera permanent test- och mätutrustning i borrhålen. Det som förändrade allt var att de utvecklade en enkel mobil test- och mätutrustning med anpassade analysmetoder, så att man kan göra responstesterna i ett provborrhål innan borrhålslagret är färdigborrat och hela geoenergianläggningen på plats.

– Det man kunde göra tidigare var att konstatera slutresultatet. Med mobila utrustningar kan man dra slutsatser om berggrunden utifrån data från ett borrhål och använda värdena för att justera dimensioneringen innan man borrar vidare, säger Signhild Gehlin och tillägger:

– Därefter kan testhålet dessutom användas i drift, vilket gör att extrakostnaden för mätningen blir liten.

Termisk responstest är inte meningsfullt vid små anläggningar med enstaka borrhål. Det är vid större anläggningar med åtta borrhål eller fler som testerna är värdefulla.

– Termisk responstest gör det möjligt att få fram det faktiska värdet för berget på just den aktuella platsen, istället för att förlita sig på standardvärden. Vid cirka 50 borrhål bör man göra ytterligare en termisk responstest, vid 100 en tredje och så vidare. Det kan finnas variationer i berget som ändrar förutsättningarna i takt med att den geografiska ytan blir större.

Signhild Gehlin tycker att det kan vara en god idé för borrföretag som regelbundet borrar anläggningar med åtta eller fler borrhål att skaffa en egen utrustning för termisk responstest.

– Utrustningen är relativt enkel att bygga, bara den uppfyller de krav som ställs i de riktlinjer som Svenskt Geoenergicentrum har tagit fram. Det är viktigt att ha koll på hur utrustningen är konstruerad och hur man mäter, analyserar och redovisar resultaten på ett korrekt och tillförlitligt sätt, förklarar Signhild Gehlin.

Utrustningen består i sitt enklaste utförande av en elektrisk värmare, en cirkulationspump, flödesmätare, temperaturgivare, ventiler för avstängning samt en enhet för datainsamling. Under 2000-talet har även andra metoder utvecklats, exempelvis optiska fibrer som gör det möjligt att mäta temperaturen längs hela borrhålsdjupet.

– Det kan vara intressant för forskning. Men ur ett kommersiellt perspektiv räcker det i de flesta fall bra med en vanlig termisk responstest, menar Signhild Gehlin.

Under en period i början av 00-talet var flera svenska forskare involverade i forskning och utveckling av termisk responstest vid Luleå tekniska universitet, KTH och Chalmers. Men i dag bedrivs ingen omfattande forskning kring termisk responstest i Sverige. Mätmetoden används däremot i betydande omfattning både kommersiellt och i forskningsprojekt. Internationellt pågår forskning om termisk responstest, bland annat om hur man kan säkerställa funktion och mätkvalitet hos mobila TRT-utrustningar på ett standardiserat sätt.

– Som användare ska du kunna vara säker på att utrustningen mäter det den ska och att du får samma resultat oavsett vilken utrustning du använder, säger Signhild Gehlin.

TEXT: LARS WIRTÉN

Lovande förutsättningar att lagra koldioxid till havs

/0 Kommentarer

Sverige kan komma att ta emot och lagra koldioxid till havs i Östersjön. I alla fall om de första resultaten av de provborrningar på land som Sveriges geologiska undersökning, SGU, har genomfört visar sig hålla hela vägen.

– Vi tycker det ser lovande ut, säger Sofie Lindström, projektledare för uppdraget på SGU.

SGU undersöker just nu möjligheterna att lagra koldioxid till havs i Sverige. 2023 provborrade man på land med hjälp av Riksriggen på Gotland och förra året i Smygehamn öster om Trelleborg för att analysera berggrunden. I mars börjar Riksriggen nya provborrningar i Skåre, väster om Trelleborg.

Provborrningarna är ett led i ett regeringsuppdrag att utreda möjligheterna att lagra koldioxid i den svenska berggrunden till havs, som SGU fick 2023 och som ska slutrapporteras i början av nästa år. Det är främst två områden som undersöks; sydöstra Östersjön, med provborrningar på Gotland, och södra Östersjön, med provborrningar utanför Trelleborg.

På Gotlands södra spets borrades två borrhål till 790 meters djup. Borrningarna visade att ett av tre undersökta sandstenslager från perioden Kambrium, det så kallade Faluddenledet, utgör en lovande reservoar. Den har hög porositet och permeabilitet, det vill säga förmåga att släppa igenom vatten, vilket gör den lämplig för lagring av koldioxid.

– Det är viktigt att det finns porutrymmen där koldioxiden kan breda ut sig. Här finns relativt få mineraliseringar och cementeringar mellan sandkornen som hindrar koldioxiden, förklarar Sofie Lindström.

Utöver att få upp borrkärnor pumpade Riksriggen också vatten mellan borrhålen för att se hur det spred sig. SGU har även genomfört seismiska undersökningar i området.

– Vi behöver seismiska data för att kunna bedöma om det råder samma förutsättningar i berggrunden till havs som på land.

Analyserna har visat att takbergarterna i skiktet ovanför reservoaren har god hållfasthet med en mäktighet om 600 meter. Det rör sig om kalksten med bentonitlager (gammal vulkanaska), slamsten och lersten. SGU har även undersökt om det finns förkastningar i berggrunden som kan leda till läckage.

– Vi kan se att takbergarterna är så täta att vi kan vara säkra på att koldioxiden stannar i reservoaren, konstaterar Sofie Lindström.

Borrningarna i Skåne går djupare och i en helt annan tidsperiod. I Smygehamn borrade man under hösten genom sediment från Krita till 1 290 meters djup, där urberget tog vid.

– Precis ovanpå låg den så kallade Arnagergrönsanden som vi var ute efter. Den är väldigt speciell och kan ha både god porositet och permeabilitet. Den innehåller dessutom ett mineral som heter glaukonit.

Det är ett lättlösligt mineral som kan reagera med koldioxiden och bilda ett annat mineral som heter siderit, vilket är eftertraktat om man ska lagra koldioxid.

– Det innebär att koldioxiden binds direkt i sedimentet. Det är positivt eftersom det i längden säkrar att vi fångar in koldioxiden så att den inte kan läcka, förklarar Sofie Lindström.

Hon betecknar provborrningen i Smygehamn som mycket lyckad, med fina borrkärnor både från grönsandsreservoaren och från takberget.

– Just nu undersöker vi hur porös och permeabel grönsanden är och vilka andra mineraler som finns, samt hur täta takbergarterna är. Vi försöker också åldersbestämma grönsanden för att se om det är samma grönsand som finns dokumenterad i äldre borrningar i Skåne. Det är viktigt att veta när vi ska modelle- ra lagren, förklarar Sofie Lindström.

I mars påbörjas en avslutande provborrning i Skåre väster om Trelleborg. Här hoppas projektet att komma ned till 1 600 meter, kanske ännu djupare, för att undersöka andra intressanta intervall utöver Arnagergrönsanden.

– Här finns också en äldre kritsand och en tjockare sekvens längre ned från tidig Jura som också kan ha rätt förutsättningar. Det är inte säkert att det är grönsanden som har de bästa förutsättningarna i det här området, säger Sofie Lindström.

När projektet löper ut nästa år hoppas SGU på en fortsättning för vidare undersökningar. Sofie Lindström kan inte säga när det kan vara möjligt att börja lagra koldioxid i Sverige till havs. Men en jämförelse med Danmark ger en indikation. Där började undersökningarna 2022 och nu finns ett licenssystem för företag som vill göra egna undersökningar.

– Men i Danmark har man haft en utvecklad oljeindustri där mycket av kunskapen om berggrunden och infrastrukturen har kunnat utnyttjas. Så vi får räkna med att det kommer ta lite längre tid i Sverige.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: LAURENZ KLEINHEIDER / UNSPLASH

Byggarbetsplatser är elektrifierade om tio år

/0 Kommentarer

Kan framtidens byggarbetsplatser bli helt elektrifierade? Kommer det finnas effekt så att det räcker till alla maskiner? Kommer borrentreprenörer utan hinder kunna koppla på eldrivna kompressorer på nätet?

Svaret är ett klart ja, enligt forskningsprojektet Electric Worksite som har undersökt förutsättningarna att elektrifiera byggarbetsplatser.

Borrsvängen har tidigare skrivit om elektrifiering av kompressorer och lastbilar som en väg för borrningsbranschen att bli klimatneutral. Redan i dag finns mindre eldrivna kompressorer på marknaden och allt mer kraftfulla är på väg. Frågan som har uppstått är hur en elektrifierad byggarbetsplats ska kunna förse alla arbetsmaskiner med el.

Det här har forskningsprojektet Electric Worksite undersökt i regi av det nationella programmet för forskning och innovation inom fordonsektorn, FFI. Projektet har studerat både mindre och större anläggningsprojekt och hur el­ drivna arbetsmaskiner, specifikt hjullastare, hjulgrävare och bandgrävare av olika storlekar, har fungerat på plats. Inte minst har projektet haft ett brett systemperspektiv. Man har med andra ord inte bara studerat maskinernas funktion i sig, utan även hur energiförsörjningen har fungerat i form av nätanslutningar, laddinfrastruktur och energilager.

– Jag tycker absolut det finns god potential att få detta att fungera. Det är mest en tidsfråga, vi behöver nå en kritisk massa. Intresset finns i hela kedjan från byggherrar till energibolag, maskinutvecklare, maskinuthyrare och entreprenörer, säger Lars Bern på Lindholmen Science Park i Göteborg som var projektledare.

Eldrivna kompressorer kräver i regel nätanslutning. Det bör inte vara något problem, åtminstone inte i stadsmiljöer, menar Lars Bern. Tillsammans med Volvo Construction Equipment, som deltog i projektet, testade man en 30 ton stor bandgrävare som anslöts direkt till elnätet.

– Det gav inga störningar på nätet och fördelen är ju att man kommer ifrån behovet att ladda.

Att få fram tillräckligt med effekt till byggarbetsplatser kommer också gå att lösa enligt Lars Bern, även om det kan komma att ställa högre krav på planering.

– Huvudentreprenören kommer behöva kunna uppskatta sitt behov och användning gentemot elnätbolaget. För kabelanslutna maskiner behöver man titta på vilken typ av elskåp som kommer att behövas och var man kommer behöva effekt så att de placeras rätt. De som tidigare har räknat på dieselbehovet behöver snarare planera elförsörjningen framöver, säger Lars Bern.

När det gäller behovet att ladda batteridrivna maskiner kommer det att påverka tider för pauser och lunch.

– Måste exempelvis alla gå på frukost och lunch och därmed ladda sina maskiner samtidigt? Jag tror det går att periodisera arbetstiden bättre på byggena.

Utifrån resultatet av Electric Worksite ser inte Lars Bern någon större risk att en borrentreprenör som har investerat i en eldriven kompressor blir stående overksam på grund av effektbrist.

– De stora fastighetsprojekt vi tittade på hade två anslutningar om 700 ampere styck. Även bygget av en logistikfastighet hade nära 1 500 ampere framdraget. Den mobila laddstationen hade en kapacitet på 250 kilowatt. Så byggelen är rejält tilltagen redan i dag.

Om kapaciteten ändå slår i taket och det visar sig bli effektproblem, finns andra lösningar, exempelvis med stora batterier som avlastar nätet.

– Redan i dag har både tillverkare och uthyrare stora mobila batteripack som man ställer upp som halvpermanenta, gigantiska powerbanks för byggarbetsplatsen. Flera maskintillverkare tittar också på bränsleceller och därmed vätgas, dels som energilager och dels för driften av stora maskiner.

Däremot kan det uppstå problem utanför städerna där tillgången på elnät kan vara mer begränsad, tror Lars Bern.

– För att elektrifiera här får man kanske ibland använda vätgas, men man kan komma långt även med batterilager.

Projektet visar att elektrifiering av arbetsplatser även ger andra förbättringar utöver klimatfördelarna, som mindre buller och hälsofarliga luftföroreningar. I och med att det ställs högre krav på planering och logistik leder elektrifiering också till att byggprocessen blir mer effektiv. De här faktorerna gör att det börjar synas en efterfrågan på att elektrifiera i allt högre grad.

– Det är framför allt den offentliga sektorn som Trafikverket och stora städer som Göteborg och Stockholm som driver detta. Samtidigt finns en rädsla inom det offentliga att kostnaden ska springa iväg och att det blir för dyrt för skattebetalarna. Om man bara går på pris är det fortfarande en fördel för det fossila, konstaterar Lars Bern.

En annan utmaning ligger, inte oväntat, på det finansiella planet. Ansvaret för omställningen trycks ut till den enskilde entreprenörfirman.

– I Sverige har vi en lång värdekedja i entreprenadbranschen och ansvaret att investera i nya maskiner trycks ned på den enskilda entreprenören, för vilken den finansiella tröskeln är hög. Eldrivna maskiner innebär fortfarande en upp till tre gånger högre investering.

Lars Bern tror att de stora bolagen som har huvudentreprenader nu måste vara beredda att investera i elektrifieringen.

NCC i Norge har exempelvis investerat i en egen maskinpark för att kunna möta kraven från beställarna.

Än så länge är eldrivna arbetsmaskiner relativt ovanliga. Men Lars Bern tror att byggbranschen är elektrifierad om tio år. Han jämför med utvecklingen inom bussbranschen.

– Vi tittade på ett liknande sätt på elektrifieringen av stadsbussar 2013. I dag är snart hela Göteborgs bussflotta eldriven.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: VOLVO CONSTRUCTION EQUIPMENT, LINDHOLMEN SCIENCE PARK

Rekordstort intresse för grundvattendagarna

/0 Kommentarer

Grundvattendagarna 2024 lockade en rekordstor publik med 340 besökare som samlades i Uppsala den 3-4 december.

Konferensen öppnades med inledande tal från Sveriges geologiska undersökning SGU:s tillförordnade generaldirektör Thomas Pålsson innan Jennie Abelsson, chef för avdelningen Mark och grundvatten, berättade om

SGU:s arbete med grundvattenfrågor. Programmet startade sedan med en tongivande presentation, Grundvatten i ettförändrat klimat, med professor Georgia Destouni från Stockholms universitet. Hon följdes sedan av många olika talare inom ämnen som robust grundvattenförsörjning, den senaste forskningen inom området och mineralförsörjningens påverkan på grundvatten.
– Jag blir framför allt imponerad av den otroliga kompetensen och bredden som finns samlad här. Att vi som myndighet kan fånga in detta engagemang och skapa en mötesplats, där vi kan utbyta erfarenheter, lära av varandra och se framtida lösningar, det känns oerhört värdefullt, säger Jennie Abelsson.

Grundvattendagarna, som arrangeras av SGU, tar nu paus ett år och återkommer 2026.

FOTO: SGU