Svagt år för värmepumpsförsäljningen

Under 2024 minskade försäljningen av värmepumpar på den svenska marknaden. Framför allt var försäljningen under det första halvåret svag. Det berodde på att stora lager hos återförsäljare och installatörer ledde till att nybeställningar hos tillverkarna uteblev eller försenades.

Från och med det tredje kvartalet kunde branschen skönja en ljusning på marknaden. Försäljningen av värmepumpar för större fastigheter gick bra under andra halvåret, till och med bättre än toppåret 2023.

Bergvärmepumpar backade 25 procent det fjärde kvartalet och 34 procent för helåret. Sett över hela året minskade försäljningen av bergvärmepumpar till villor med 35 procent och till fastigheter med 14 procent, där sista kvartalet ändå visar på en svag uppgång på tre procent. Jämförelserna är med det exceptionella året 2023.

”Den svaga försäljningen kan till viss del förklaras av det osäkra konjunktur- och ränteläget som har gett hushåll och företag ansträngd ekonomi och därmed påverkat möjligheterna att energirenovera sina fastigheter”, skriver Svenska Kyl- och Värmepumpföreningen, SKVP, i ett pressmeddelande.

Den svaga ekonomin till trots så har kyl – och värmepumpsbranschen ändå klarat sig relativt bra jämfört med andra branscher, mycket tack vare den stora installerade basen och utbytesmarknaden av värmepumpar, konstaterar SKVP.

– Ekonomin i Sverige står och stampar och för att få fart på både byggnation och de energirenoveringar som EU ställer krav på, behövs en stark och handlingskraftig politik. Sänkt moms på produkter som används i energirenoveringar och förbättrade lånevillkor skulle till exempel öka investeringsviljan, säger Mattias Järvinen, branschutvecklare på SKVP.

Riktlinjer för hantering av schaktmassor

Naturvårdsverket har fått i uppdrag av regeringen att ta fram riktlinjer för hur schaktmassor, exempelvis borrkax, ska hanteras. Det framgår av Naturvårdsverkets regleringsbrev för budgetåret 2024.

Riktlinjerna ska ange hur schaktmassor med naturligt förhöjda halter av skadliga ämnen, i synnerhet sulfidförande berg och massor innehållande arsenik, bör hanteras. Syftet är att kunna vara resurseffektiv samtidigt som tillräcklig hänsyn tas till miljö- och hälsomässiga risker. Riktlinjerna ska beakta konsekvenser av att transportera massor.

– Vi arbetar just nu med en vägledning om riskbedömning av massor, där också bergmaterial med höga halter av sulfid och arsenik ingår. Det är avgörande att denna kunskap finns tillgänglig för att säkerställa hållbar hantering av dessa material, säger Kristina Widenberg, geolog och expert på masshantering på Naturvårdsverket.

Varje år hanteras upp till 200 miljoner ton schaktmassor i Sverige, där en stor del består av bergmaterial. Dessa massor är viktiga för samhället och kan utgöra en resurs. Men det kan också innebära risker om berggrunden innehåller naturligt höga halter av ämnen som arsenik eller sulfid. Berg som innehåller sulfid kan exempelvis försura sjöar och vattendrag och orsaka ökad utlakning av metaller. Arsenikhaltiga massor kan spridas och förorena dricksvatten och mark.

En kartläggning av arsenikhalterna i berggrunden i Stockholmsregionen har avslöjat oväntat höga nivåer i vissa bergartsled. Detta belyser vikten av att tidigt kartlägga berggrunden och genomföra riskbedömningar vid exempelvis exploateringsprojekt.

– Resultaten understryker behovet av mer kunskap och bättre planering vid hantering av bergmaterial. Genom att identifiera risker tidigt kan vi minimera miljö- och hälsoproblem, till exempel i samband med byggnation, säger Jenny Andersson, berggrundsgeolog och tidigare projektledare för kartläggningen på Sveriges geologiska undersökning, SGU.

När riktlinjerna tas fram ska Naturvårdsverket inhämta kunskap från SGU, Trafikverket och Boverket. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 30 januari 2026.

FOTO: MAGNUS JOHANSSON

Ny rapport ska under­lätta bedömningen vid förorenat berg

100-150 meter. Så långt bör avståndet vid energiborrning vara från borrhål till ett område med berg som misstänks vara förorenat av klorerade lösningsmedel. Det rekommenderar Statens geotekniska institut, SGI, i en ny rapport.

– Men det är inte ett fast avstånd, det som avgör är hur mycket kunskap som finns om området, säger Helena Branzén, miljöingenjör på SGI.

Statens geotekniska institut, SGI, har tagit fram en rapport som belyser risker med att borra i berg som är eller kan vara förorenat av klorerade lösningsmedel. Ofta rör det sig om fastigheter där det har legat en kemtvätt eller en verksamhet för ytbehandling av metaller. Risken med spridning är störst när de klorerade lösningsmedlen förekommer som en egen fas, det vill säga i vätskeform.

– Klorerade lösningsmedel är problematiska, då densiteten är högre än vatten samtidigt som viskositeten är låg. Detta gör att de både uppför sig annorlunda och rör sig lättare än vatten. De rör sig snabbt och tränger lätt in i sprickor, du hinner inte stoppa spridningen. Det är också en mycket potent förorening, ett läckage kan innebära en rejäl förorening.

Riktvärdet för klorerade lösningsmedel i dricksvatten är tio mikrogram per liter, det vill säga tio miljondels gram. En liter klorerade lösningsmedel kan med andra ord förorena väldigt stora volymer vatten.

– Finns en risk att de sprids bör man inte borra eftersom konsekvensen blir mycket stor, säger Helena Branzén.

Bakgrunden till rapporten är att SGI i flera fall fungerat som expertstöd till kommuner och länsstyrelser när de har bedömt ansökningar om att borra för geoenergi. I takt med att energiborrning har blivit vanligare och därmed allt oftare kommer i kontakt med förorenade områden, har SGI fått allt fler frågor om risken i enskilda fall.

– För oss är det väldigt svårt att svara på, då vi har begränsad tid till vårt förfogande. Vi har dessutom sällan den platsspecifika kunskap som kommunen har tillgång till, förklarar Helena Branzén.

Rapporten är mer en kunskapssammanställning än regelrätt vägledning, menar SGI.

– Vi kan bidra med kunskap om klorerade lösningsmedel och hur vi ser på risker med spridningar. Rapporten är ett försök att ge frågeställarna samma generella kunskap som vi själva har, så att de med sin mer insatta och platsspecifika kunskap själva ska kunna göra bedömningen.

Helena Branzén understryker att det är kunskapen om den specifika platsen som avgör bedömningen. Men utifrån den generella kunskap som finns och de konsekvenser en spridning kan få, rekommenderar SGI ett avstånd på 100- 150 meter till den så kallade källzonen eller fastighetsgränsen om det saknas kunskap om hur delar av föroreningen ser ut. Om situationen är väl känd och avgränsad, kan man enligt SGI borra så nära som 50 meter.

– Kravet på att ta fram kunskap ligger hos den som ska borra och det är inte en självklar rätt att få borra. Finns en risk för spridning bör man inte borra. Det är viktigt att vi är rädda om grundvattnet, säger hon.

Helena Branzén ser inte det rekommenderade avståndet som en begränsande faktor för energiborrning. Hon vänder på perspektivet.

– Som det ser ut i dag stoppas redan geoenergianläggningar på grund av att kommuner inte vågar ta ställning. Det kan hända att de kräver både 200 och 300 meter, jag har även fått frågan om 500 meter är tillräckligt avstånd. Jag hoppas att de med stöd av vår rapport nu vågar säga ja till dem.

Osäkerheten är stor och att förutse hur klorerade lösningsmedel i egen fas ska bete sig är svårt.

– Vi tror att 100-150 meter är tillräckligt säkert, men vi vet inte. Vi försökte göra en rimlig avvägning och kallar det utgångspunkter. Jag hoppas att rapporten bidrar till att frågan diskuteras mer och att området undersöks innan man börjar borra. Det här är inte riktat mot borrningsbranschen, utan ett sätt att begränsa ett miljöproblem.

I rapporten rekommenderar SGI även hel återfyllning av borrhålet om klorerade lösningsmedel finns löst i grundvattnet i borrhålet eller om borrningen genomförs inom 150 meter från avgränsade källzoner. Borrhålet kan återfyllas partiellt om halterna är låga och det är klart att ett källområde med egen fas inte finns eller det handlar om en upplöst förorening som befinner sig i ytterområdet av en så kallad spridningsplym.

– Det här är en obehaglig förorening, den tränger igenom det mesta. Sannolikheten att den sprids är kanske inte så stor, men konsekvensen är mycket stor om det skulle ske – och du kommer inte att upptäcka det förrän det är för sent, säger Helena Branzén.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: GEO DANMARK

Vindarna vaknar och vänder

MATTIAS GUSTAFSSON, VD BORRFÖRETAGEN
FOTO: LARS WIRTÉN

I förra numret av Borrsvängen lyfte jag tankar kring tillit och behovet av att kunna lita på både de personer som är oss nära och samhället i stort. Vi kan konstatera att den omvärld som tidigare tagits för given står inför förändringar och att vi behöver förbereda oss för att möta en värld där vindarna inte blåser som vi är vana. Det är viktigt att vi håller samman och utgör en bransch som samhället kan lita på, oavsett hur det viner i omvärlden.

Förändringar sker ju i samhället på mångaplan, många av dem i så små steg att vi knapptnoterar dem förrän de är faktum. Vi inser att vinumera arbetar och skaffar oss information pånya sätt. Genom smarta telefoner kan vi i borr-branschen nu få snabb och tydlig information omexempelvis geologiska förutsättningar och tidigare borrade brunnar direkt ute på borrplatsen,vilket bara för femton år sedan krävde betydligtmer tid och ansträngning. I det stora informationsflöde som når oss är det samtidigt viktigt attkunna sålla och skilja på fakta och tyckande så attdet vi sprider vidare har trovärdighet.

Detta nummer av Borrsvängen har fokus på forskning. Betydelsen av att undersöka och utveckla alltifrån metoder för djupare borrning till hur framtidens borriggar och kompressorer ska få tillräcklig energi, ska inte underskattas. Utvecklingen av borrtekniska lösningar är kanske inte lika snabb som inom IT, men trots det sker ändå de små men viktiga stegen för vidareutveckling av branschen kontinuerligt.

Forskning och utveckling inom borrning och borrteknik är viktigt att underhålla. Det är en utmaning att säkra att tillräckliga medel satsas både från offentliga och privata aktörer inom sektorn. Utan tillräckliga satsningar riskerar vi att gå miste om värdefulla möjligheter att göra vårt arbete både bättre och mer ekonomiskt lönsamt för alla. Såväl utförare, kunder och miljö ska tjäna på att utvecklingen går framåt.

Ytterligare en viktig aspekt av forskning är att kunna pröva nya tankar och idéer. Det är långt ifrån alla idéer som leder fram till en ny produkt eller ett förändrat arbetssätt. Men det viktiga är att våga släppa upp en testballong i luften och se åt vilket håll den far. Några ballonger kanske inte ens lyfter medan andra kommer att ta oss till både nya platser och oanade höjder.

2024 var för många inom branschen ett år präglat av osäkerhet och den stiltje som rått inom byggsektorn. Förhoppningsvis drar nu varma vårvindar in och fläktar i gång marknaden under 2025!

Finland söker affärsmodeller djupt nere i urberget

Teppo Arola, geoenergiexpert på finska myndigheten GTK.
FOTO: PRIVAT

De geologiska förutsättningarna finns, borrtekniken likaså. Det som behöver utvecklas är affärsmodellerna.

– För att göra det krävs mer borrning och mer erfarenhet.

Det säger Teppo Arola, geoenergiexpert på GTK, som i mångt och mycket är Finlands motsvarighet till SGU och som har studerat det man kallar medeldjup geoenergi – anläggningar på mellan 500 och 3 000 meter.

GTK står för Geologian Tutkimuskeskus, vilket betyder Geologiska forskningscentralen. Teppo Arola beskriver myndigheten och dess uppdrag och arbete som en blandning av SGU och Svenskt Geoenergicentrum.

– Vi har mer av tillämpad forskning och spelar en mer aktiv roll i förhållande till industrin, marknaden och specifika projekt än vad svenska SGU gör. På det sättet liknar vi Svenskt Geoenergicentrum, säger han.

GTK har under ett par års tid intresserat sig för ett tiotal finska geoenergianläggningar av den typ man definierar som medeldjupa, på 500 till 3 000 meters djup.

– De exakta gränserna för vad som betraktas som medeldjupt kommer att flyttas med tiden och har egentligen redan gjort det. När vi började studien var det lätt att borra 400 meter. Nu är det lätt att borra minst 600 meter. Då fanns det inte U-kollektorer till så stora djup, men i dag har vi sådana kollektorer i 860- metersbrunnar i Helsingfors.

Studien har GTK gjort för att försäkra sig om att fånga upp kunskaper och erfarenheter från de olika projekten och kunna föra dessa vidare till framtida satsningar. Och sådana kommer. Den finska staten har en positiv syn på geoenergi, det finns mekanismer för finansiering och riskdelning och även kommunerna är positiva när det gäller tillståndsgivning, förklarar Teppo Arola.

– Geoenergi är och kommer att vara en central del i vår gröna energiomställning i Finland. Det vi från GTK och även branschen ser, är att det kommer att behöva borras mer och mer i tättbebyggda områden där det är ont om plats. Då kommer det att bli nödvändigt att borra djupare, säger han.

Ju fler anläggningar som projekteras för större djup, ju viktigare blir de geologiska kunskaperna, förstudierna och erfarenheterna från andra liknande anläggningar. Inte minst viktigt är det att beräkna potentialen vid olika djup. Till anläggningar på de djup GTK har studerat räcker termisk responstest, TRT, inte riktigt till.

– På större djup än 500 meter använder vi en metod som heter ADTS, active distributed temperature sensing. Det är en gammal grundteknik, men i en ny applikation som vi har utvecklat. Där använder vi en kabel som värmer borrhålet och en eller två optiska kablar med vilka vi kan mäta termokonduktiviteten och även se grundvattenrörelserna på djupet, säger Teppo Arola.

De flesta av de anläggningar GTK studerat ligger i Helsingforsområdet. Myndighetens analys visar att bäst geologiska förutsättningar finns just i sydöstra Finland, men även runt Uleåborg vid norra Bottenviken samt på Åland.

Några viktiga slutsatser har man dragit: På plussidan konstateras att tekniken för medeldjup borrning finns och att det är klokt att gå djupare steg för steg och lära sig av projekten längs vägen – alltså att inte satsa på väldigt djupa borrningar från början.

Utmaningar saknas sannerligen inte. Kunskap och erfarenhet är en, ekonomin är en annan.

– Ju djupare man går, desto mer geologisk och geoteknisk information behöver man. Det är nödvändigt att ha expertis involverad – dels expertis som kan förstå och tolka djupgeologin, dels expertis som kan dra ekonomiska slutsatser av den informationen, säger Teppo Arola.

Han säger att ett av målen med de medeldjupa anläggningarna i framtiden kommer att vara att leverera värme till lokala fjärrvärmenät, inte ”bara” att försörja en eller ett fåtal fastigheter.

– I ett läge där anläggningarna kan leverera värme till lokala nät kommer det att uppstå affärsmöjligheter, eftersom både energibolag och lokala samfälligheter kommer att vara intresserade av att vara med. Men just affärsmodellerna är en av de saker som måste utvecklas. Både tekniken och affärerna kring den är ännu unga. Just därför är det är så viktigt att studera de anläggningar som gjorts och ta med sig erfarenheterna från dem i utvecklingen framåt.

Teppo Arola menar att GTK har tillräckliga kunskaper och vetenskapliga resurser för att kunna ge råd om vilket som är det idealiska borrdjupet på varje given plats. Han är övertygad om att det om fem till åtta år är vardagsmat att borra till 1 000 meter och att det inom samma tidsrymd finns många anläggningar på 2 500 meter.

– Kunskapen finns och tekniken utvecklas snabbt, bland annat kommer det nu koaxialkollektorer med vakuumisolering som minskar värmeförlusterna, även om de fortfarande är väldigt dyra. Däremot finns inte den idealiska medeldjupa anläggningen ännu – för det behövs mer planering och mer borrning.

I Salo anlägger företaget Qheat geoenergi och har borrat till drygt 2 000 meter. FOTO: QUANTITATIVE HEAT LTD

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: QUANTITATIVE HEAT LTD

Fiskodlingar och lagring av koldioxid driver efterfrågan på Island

På Island är de flesta förutsättningar annorlunda än i övriga Norden. Inte bara vad gäller geologin som gör geotermisk värme lättillgänglig. Till hälften norskägda Jarðboranir dominerar stort och därmed finns heller ingen branschorganisation.

– Jag var länge den enda brunnsborraren vid sidan om, men nu har branschen börjat växa och några fler borrföretag har tillkommit, säger Friðfinnur K Danielsson som driver borrfirman Alvarr ehf.

Jarðboranir var tidigare ett statligt ägt bolag som länge fick de stora uppdragen för företag som Reykjavik Energi, Landsvirkjun med flera. De är fortfarande i särklass störst, men Friðfinnur har fått flera nya branschkollegor.

– I dag finns cirka tio företag på Island som äger borriggar, men flera av dessa är mindre frilansande brunnsborrare som även jobbar med många andra saker. För mig är borrning den huvudsakliga affären.

Det råder stor efterfrågan på borrning på Island, vilket gör att Friðfinnur och hans kollegor är fullt sysselsatta.

– Jag har borrat mycket för fiskodlingar den senaste tiden, en industri som expanderar kraftigt på Island. De behöver inte så djupa hål, ofta är de 100-200 meter djupa, men däremot är det grova borrhål. Jag har nu senast borrat 508 millimeter foderrör.

Något förvånande är det saltvattenbrunnar som fiskodlingarna efterfrågar.

– På Island har vi främst landbaserade odlingar som först behöver sötvatten, men i en andra etapp även saltvatten till fisken, något vi oftast hittar från cirka hundra meters djup. Det här är ett stort segment av borrningsmarknaden, förklarar Friðfinnur.

Samtidigt driver även utbyggnad av vindkraft efterfrågan på brunnsborrning.

– En kollega har under sommaren borrat ett hundratal 10-15 meter djupa vattenbrunnar i syfte att utforska förutsättningarna för att etablera fundament till vindkraftverk.

Även vanliga dricksvattenbrunnar är ett stabilt segment på Island.

När det kommer till energiborrning är Island såklart speciellt, med sin stora tillgång på geotermiskt varmvatten.

– Vi borrar inte energibrunnar som ni gör med kollektorer. Vi borrar allt från 100 till 2 000 meter för att få varmvatten direkt.

Ett speciellt segment är högtemperaturbrunnar, där man når vatten som håller över 200 grader Celsius och som används för att producera el i ångkraftverk.

– Det är en speciell typ av borrning som mer liknar oljeborrning. Det kräver stora riggar och avancerad säkerhetsteknik. Vi är inte mycket inblandade i den typen av borrningar, säger Friðfinnur.

Ett framtida segment är att borra brunnar för att lagra koldioxid.

– Det har forskats mycket kring detta på Island och tanken är att nu inleda produktionsborrningar.

Överlag är Friðfinnur optimistisk inför framtiden. Efterfrågan är hög, lönsamheten god och han upplever inga problem med myndigheternas krav och tillståndsgivande.

Han förutspår att fiskodlingarna kommer att fortsätta växa. Samtidigt växer befolkningen och energibolagen kommer behöva mer varmvatten för uppvärm- ning.

– Koldioxidlagring har också stor potential att växa. Som jag ser det har vi fullt upp de kommande 10-15 åren.

Det som skymmer framtidsutsikterna är, precis som i övriga Skandinavien, kompetensförsörjningen.

– Det är besvärligt. Jag kunde ha växt fortare om det fanns tillgång på brunnsborrare. I dag har jag tack och lov fyra duktiga polska killar.

Friðfinnur hoppas på ett ökat nordiskt samarbete framöver. Han var i flera år medlem i Geotec, då han under en period arbetade mycket i Sverige. Bland annat lagade han djupgeotermibrunnarna i Lund med sin Coil Tubing-utrustning i början av 2000-talet.

– Jag ser bara fördelar i att vi har en nordisk plattform där vi kan diskutera gemensamma projekt. I Norden finns stora bolag som tillverkar bra utrustning av hög kvalitet för borrningsbranschen, såväl borriggar som lufthammare och borrkronor. Tillsammans med dessa kan vi bli starkare, det är bra för alla.

TEXT: LARS WIRTÉN

Dricksvattnet dominerar i Danmark

Kim Silleman, ordförande i Danske Borefirmaer, tycker att det ser ljust ut för branschen framöver.
FOTO: GEO

Borrföretagens danska motsvarighet, Danske Borefirmaer, har vidgat sin verksamhet till att även välkomna medlemmar inriktade på exempelvis geoteknisk, miljöteknisk och styrd borrning. Men det är fortfarande brunnsborrarna som har störst incitament att vara med i en branschorganisation.

– Det är stora krav på att arbetet utförs rätt vid brunnsborrning. I Danmark är vi mycket måna om att skydda grundvattnet, då i stort sett allt vårt dricksvatten är grundvatten, säger Kim Sillemann, ordförande i Danske Borefirmaer.

Den danska borrningsbranschen har genomgått en påtaglig konsolidering de senaste 10-20 åren, med många borrföretag som har blivit uppköpta, slagits samman eller lagt ned. Danske Borefirmaer har i dag 24 medlemmar, varav några är inriktade på framför allt geoteknisk borrning.

– Tidigare fanns det hundratals småfirmor, i dag domineras marknaden av 10-15 stora aktörer, säger Kim Sillemann, som själv är vd för ett av branschens stora företag, Geo, och som representerar den grupp som inte sysslar med brunnsborrning.

Den danska branschföreningen fokuserar på att ett medlemskap ska vara en garant för hög kompetens och kvalitet i utförandet. Bakgrunden är känsligheten med grundvattnet, som under inga omständigheter får förorenas på grund av slarvigt utförda borrningar.

– Ska man vara medlem måste man ha uppnått en viss miljö- och kvalitetsstandard. Alla borrningar är trots allt potentiella källor till föroreningar, förklarar Kim Sillemann.

Arbetet har gett resultat, menar han.

– Vi har lyckats höja kvaliteten i branschen, det har skett en professionalisering och industrialisering. Vi konkurrerar inte längre enbart med pris.

Den danska marknaden domineras av borrningar av grundvattenbrunnar för de kommunala dricksvattennäten. Efterhand som befolkningen och städerna växer, ökar efterfrågan på nya brunnar. En annan faktor som driver marknaden är ökande föroreningar i grundvattnet.

– I takt med att vi kan spåra och mäta föroreningar allt bättre, blir allt fler brunnar utdömda, vilket kräver att nya brunnar borras.

Danmark har en omfattande kartläggning av grundvattnet och det finns god kunskap om var grundvatten skapas och hur det flödar.

– Därför har vi bra möjligheter att placera brunnarna så att vi inte ödelägger grundvattenmagasinen.

Marknaden kommer fortsätta vara god de kommande åren, inte minst på grund av klimatförändringarna och de anpassningar som kommer att krävas, tror Kim Sillemann.

– Vi ser stora översvämningar på grund av regn och stormvågor vid kusten. Många brunnar översvämmas och förorenas av vatten ovanifrån. Dessa behöver renoveras eller flyttas, så det kommer vara mycket jobb av den typen de kommande åren. Det kräver en generellt hög miljö- och kvalitetsmedvetenhet och det har våra medlemmar. Jag tycker det ser bra ut för branschen framöver.

Den danska branschen lider dock av samma svårigheter att rekrytera nya brunnsborrare som övriga Norden.

– Det är inte alls lika svårt att hitta geologer och ingenjörer. Det hänger nog samman med att de flesta unga i dag tar studenten och går vidare till högskole- och universitetsstudier. De är inte så intresserade av praktiska yrken.

Danske Borefirmaer erbjuder en kurs på fem veckor, men den kräver att du har varit yrkesverksam i ett år som borrningsassistent. Kursen ger det certifikat som krävs för att få köra en rigg. Föreningen försöker nu möta kompetensutmaningen genom att erbjuda en mer omfattande utbildning för fler.

– Våra duktigaste borrare är över 60 år. Vårt mål är därför att nå yngre människor. Men det är en liten bransch och det är svårt att etablera en full utbildning för så få människor.

I Danmark är det lag på att återfylla energibrunnar. De danska brunnsborrarna upplever däremot inte att de har några större problem med myndigheter som trilskas med tillståndsgivning.

– Det kan vara ett problem att det tar för lång tid att få tillstånd. Många borrningar sker i vattenskyddsområden, vilket kan leda till krav på att provborra eller provpumpa först. Men jag ser det inte som ett problem, det är ett villkor för verksamheten. Överlag är myndigheterna kompetenta, tycker Kim Sillemann.

Däremot upplever han att allt fler aktörer har inflytande på och åsikter om borrningsarbeten. Ibland krävs miljökonsekvensbeskrivningar, med allt vad det innebär.

– Det gör processerna administrativt mer komplicerade, men jag är inte säker på att det alltid blir bättre resultat för det.

Det nordiska samarbetet borde kunna bli mer omfattande, menar Kim Sillemann.

– Vi förstår varandra bra, vi har väl fungerande myndigheter och borde enkelt kunna utväxla erfarenheter. Men det är stor skillnad på geologin i våra länder. I Danmark har vi mest sedimentära bergarter och inget urberg. Danmark har en mycket omfattande kollektiv värmeförsörjning och därför är heller inte energiborrning lika stort här som i Norge, Sverige och Finland.

– Vi kan helt säkert lära av varandra om vi ger oss tid till att resa runt och se hur andra arbetar i de nordiska länderna. Vi har mycket gemensamt.

TEXT: LARS WIRTÉN

Det våras för det nordiska samarbetet

Efter ett par års vila som en följd av pandemin har nu Nordisk Brønnborerföreningers Forbund, NBF, vaknat till liv igen med digitala möten. Att träffa varandra i verkliga livet på årsmöten och mässor står också på agendan.

Nordisk Brønnborerföreningers Forbund, NBF, bildades 1988 av branschorganisationer i Sverige, Danmark och Norge. Syftet var att öka dialogen och samarbeten mellan länderna. 1998 anslöt Poratek i Finland medan Island, som saknar branschförening, fick en representant 2004 i Alvarr ehf.

– Men aktiviteten dog ut i samband med pandemin som också sammanföll med bildandet av Borrföretagen i Sverige, säger Mattias Gustafsson, vd på Borrföretagen.

Nu har den nordiska tanken vaknat till liv igen med en rad digitala möten och närvaro på årsmöten.

– Vi gynnas alla av att byta erfarenheter om utmaningar, möjligheter och vad som händer på våra marknader. Vi vill också vara en plattform som kan stötta våra leverantörer med nordiska kontakter.

Mattias Gustafsson poängterar att genom Borrföretagens medlemskap i NBF är också varje enskilt medlemsföretag medlem i den nordiska föreningen.

– Om man till exempel behöver ta hjälp av en borrningsfirma i ett annat land i Norden kan man vända sig till den nordiska branschgrannen och få hjälp.

Utvecklingen i branschen går mot en alltmer internationaliserad miljö med uppdrag i andra länder.

– Då kan det vara viktigt att få hjälp med hur lagstiftningen ser ut, med ansökningsförfaranden och hur man ska rapportera in sitt arbete till exempel. Det skiljer sig åt i de nordiska länderna, förklarar Mattias Gustafsson och understryker:

– Framför allt ligger vinsten i att ha möjlighet att utbyta erfarenheter och knyta kontakter över landsgränserna.

En gång i kvartalet träffas nu verksamhetsledarna i respektive branschförening digitalt. Något fysiskt nordiskt branschmöte för alla medlemmar finns dock inte i planeringen.

– Men ambitionen är att vi ska kunna bjuda in borrentreprenörer och leverantörer över nationsgränserna i samband med de träffar och mässor vi redan arrangerar. När Brunnsborrardagen går av stapeln nästa gång skulle vi exempelvis kunna satsa nordiskt. Det lockar förhoppningsvis en större publik och då får vi också fler utställare. Det kommer att gynna alla, säger Mattias Gustafsson.

I pandemins spår tycker han sig märka ett uppdämt behov av att träffas och prata med andra.

– Det är värdefullt att mötas och lära sig av varandras framgångar och misstag. NBF är ett steg på vägen att hitta gemensamma lösningar som bidrar till både bättre brunnar och bättre affärer.

Ett exempel på den nytta NBF kan generera är Geoguiden, som Borrföretagen publicerade i somras. Tack vare dialogen i NBF framkom det att kollegorna i Danmark höll på att ta fram en liknande publikation.

– De var naturligtvis glada över att kunna ta del av Geoguiden som en del i sitt arbete, berättar Mattias Gustafsson.

NBF planerar också att upprätta gemensamma plattformar på sociala medier, i första hand Linkedin, där medlemsföretag kan knyta kontakter, utbyta erfarenheter och ställa frågor.

TEXT OCH FOTO: LARS WIRTÉN

Kraftigt minskad efterfrågan i Finland – men optimismen är grundmurad

I Finland har efterfrågan på borrningar minskat det senaste året. Energiborrning är det klart största segmentet och nedgången återspeglas i försäljningen av värmepumpar. Den har minskat 30-40 procent under 2024.

– För de mindre borrföretagen, med en till två riggar, har de senaste tolv månaderna varit tuffa, säger Asmo Huusko, verksamhetsledare på den finska branschorganisationen Poratek.

Efter ett par rekordår 2021- 2022 och ett normalår 2023 blåser det nu snåla brunnsborrningsvindar i Finland. Det är framför allt marknaden för småhus som har minskat, medan efterfrågan på större projekt med 30 borrhål och fler är mer stabil. Snabba svängningar i samhällsekonomin påverkar inte de stora projekten på samma sätt.

En viktig förklaring till nedgången i Finland är att tidigare subventioner för att byta till miljövänliga uppvärmnings-system upphörde vid årsskiftet – och den finska regeringen har klargjort att de inte kommer att ersättas av några nya.

– Folk inväntar ändå någon form av stöd, vilket påverkar efterfrågan, förklarar Asmo Huusko.

Marknaden för dricksvattenbrunnar är däremot stabil om än relativt liten, i huvudsak kopplad till sommarstugor.

– Det är endast ett fåtal firmor som bara borrar dricksvattenbrunnar, energiborrning är det stora segmentet i Finland.

Totalt finns ett 60-tal borrningsföretag i Finland som är aktiva och borrar året runt. Ett tiotal av dessa är större företag med fyra riggar eller fler, där Rototec är den klart största aktören. Därtill finns en del mindre firmor som endast borrar dricksvattenbrunnar sommartid.

– Poratek har 29 medlemmar som borrar, men de borrar å andra sidan minst 80 procent av alla borrhål i Finland, berättar Asmo Huusko.

2021 var efterfrågan på brunnsborrning väldigt stor och många nya borrningsföretag etablerades i Helsingfors-området.

– Men några av dessa har tyvärr redan gått i konkurs, då de inte har klarat att betala lånen de drog på sig när de investerade i nya riggar.

De tuffare tiderna driver på mot en ökad konsolidering på marknaden.

– Fler företag kommer att gå samman de kommande åren, inte minst på grund av att de nya företagen tvingas kämpa hårt med sina lån.

Så länge det inte finns några miljöskydd eller andra begränsningar är det enkelt att få borrtillstånd i Finland. Helsingfors stad hjälper till och med aktivt fastighetsägare att byta till geoenergi. Flera stora våningshus går nu därför över från fjärrvärme till geoenergi. Priset på fjärrvärme har, precis som i Sverige, stigit i Finland vilket driver marknaden.

– I Finland finns ett tiotal företag som säljer energi som en service. De ansvarar för hela kedjan, från borrning, installation av värmepumpar, anpassningar och finansiering och tar sedan betalt för energin inklusive allt. Dessa företag skapar arbete för borrföretagen också.

Finland ligger i täten när det gäller utvecklingen av djupare borrhål, från 600 meter och mer (läs mer på sid 24-25). Just nu bedrivs bland annat ett projekt, där Poratek är involverat, där det borras två stycken 600 meter djupa borrhål på tre olika platser med olika förhållanden. Syftet är att samla in data och erfarenheter kring borrningen för att kunna borra snabbare och få ner priset per borrmeter.

– Utvecklingen går helt klart mot allt djupare borrhål på grund av platsbristen i städerna. Jag tror att borrhål på 600- 800 meter är de mest kostnadseffektiva, säger Asmo Huusko.

För ett par år sedan var kompetensförsörjningen det stora problemet i Finland, precis som i övriga Norden. Men nedgången på marknaden har gjort att det för tillfället inte är något större problem.

– Men om några år kan vi få en ny topp i efterfrågan, så vi behöver verkligen utbilda nya brunnsborrare om vi kan hitta folk som är intresserade.

Poratek erbjuder dock ingen utbildning för den som aldrig jobbat som brunnsborrare.

– Vi har bara kurser som är lämpliga för de som har varit i yrket ett år eller två samt certifieringar av erfarna borrare. Därför måste företagen själva utbilda nya brunnsborrare från början. Men det är en utmaning att locka folk, eftersom det kan vara tuffa förhållanden utomhus vid riggen. Vi konkurrerar med många andra branscher.

Trots den just nu svåra marknaden är stämningen god i kåren, menar Asmo Huusko.

– De som har varit med länge har lärt sig att alltid vara optimistiska. Det måste du vara, är du inte optimist kan du lika gärna lägga ner ditt företag i dag.

Asmo Huusko pekar på att det troligen kommer fler stora projekt i framtiden – det är inte bara småhusmarknaden som är avgörande för branschen.

– Får du in ett stort projekt har du jobb många månader framåt, det är stabila uppdrag. Jag tror också att ekonomin växer och att efterfrågan på energiborrning kommer att öka. Förutsättningar för det är goda. Det är enkelt att få tillstånd i Finland och borrutrustningen blir bara bättre.

Det nordiska samarbetet borde utvecklas, tycker Asmo Huusko, något som också är på gång.

– Vi borde arrangera fler konferenser till exempel. Svenska Geoenergidagen är välkänd i Finland, vi behöver fler sådana mötesplatser. Det kan också vara i form av mindre workshoppar. Det är viktigt att utbyta kunskap med varandra, vi har ju ungefär samma geologiska förhållanden i Finland, Sverige och Norge och har glädje av varandras erfarenheter. Vi skulle också kunna dela forskningsrön mer aktivt med varandra över gränserna.

TEXT: LARS WIRTÉN

Geoenergin osynlig i Norges gröna omställning

Espen Alvestad efterlyser mer fokus på geoenergi hos de norska myndigheterna.
FOTO: MEF

– Vår stora utmaning är att geoenergi inte ses som en del av den gröna omställningen i Norge. Men får vi bara myndigheterna att förstå ser vi väldiga möjligheter för framtiden.

Så sammanfattar Espen Alvestad, fackchef för Boring og fundamentering i Maskinentreprenørenes Forbund, MEF, läget för borrningsbranschen i Norge.

I Norge är branschförbundet Boring i arbetsgivar- och branschorganisationen Maskinentreprenørenes Forbund, MEF. Det riktar sig till små och mellanstora företag och har cirka 2 500 medlemmar, varav 38 tillhör Boring og fundamentering.

I Norge är energiborrning betydligt mindre utbrett än i Sverige, trots de geologiska likheterna. Orsaken går att hitta i den historiskt goda tillgången på el från vattenkraft med väldigt låga elpriser. Det har helt enkelt inte funnits incitament att energieffektivisera; direktverkande el är väldigt utbrett i Norge.

Men även Norge är nu uppkopplat på det europeiska elnätet, och energikrisen i samband med Ukraina-kriget har påverkat landet kraftigt. Priset på el har rusat från att vara en fråga om ören till flera kronor vintertid. Det har lett till en livlig debatt där energieffektivisering med hjälp av värmepumpar har börjat lyftas fram som en nödvändig framtidslösning.

– Vi ligger efter på det området jämfört med Sverige. Norrmännen har aldrig tidigare behövt tänka på energieffektivisering, säger Espen Alvestad.

I Norge utgör havsbaserad vindkraft något av fundamentet i den gröna omställningen. Geoenergi nämns inte alls när myndigheterna planerar för framtiden, enligt Espen Alvestad.

– När myndigheterna pratar om hur energiförsörjningen ska se ut på 10-30 års sikt, då finns inte geoenergi med över huvud taget. Den är inte en del av lösningen i Norge. Här fokuserar myndigheterna på dyra lösningar som havsbaserad vindkraft. Vi önskar att de samtidigt såg att man kan spara väldigt mycket energi på att bygga ut geoenergin.

Det här året hade behövt lite statlig uppmuntran. Precis som i Finland och Sverige ser man en nedgång på marknaden 2024, både vad gäller energi- och vattenbrunnar, efter några bra år med 2022 som rekordår i antal borrade brunnar. Lönsamheten är heller inte på topp.

– Meterpriserna har stått stilla de senaste tio åren. Det är stor konkurrens i branschen, utrustningen är dyr och jag tror medlemmarna har svårt att ta ut höjda kostnader på kunden.

På dricksvattensidan driver MEF att de offentliga investeringarna inte bara ska gå till stora, kommunala nät, vilket är fallet i dagsläget.

– Vi vill se fler satsningar på lokala grundvattenlösningar. I dag kommer nästan allt dricksvatten i Norge från insjöar.

Ett område som skiljer Norge från de övriga nordiska länderna är tillgången på utbildad arbetskraft. Landet har en särskild gymnasial lärlingsutbildning för att bli brunnsborrare. Eleverna går två år i skolan och följer upp med två års praktik – ett upplägg unikt för Norden. 2023 påbörjade 20 elever utbildningen.

– Det är en fråga förbundet har drivit länge, så det var en seger när vi fick igenom detta för några år sedan. Från och med i år har vi även fått en lärlingsutbildning för grundläggning.

Espen Alvestad tycker ändå att kompetensförsörjningen är en viktig fråga i Norge.

– 20 elever per år är inte så många, men det är rätt väg att gå, då detta är branschens kanske största framtidsutmaning.

Det kan komma att behövas en ordentlig påfyllning av brunnsborrare i Norge. I dag finns endast cirka en tiondel så många energibrunnar som i Sverige. Om branschen lyckas argumentera för geoenergins roll i den gröna omställningen i Norge öppnar sig en väldig marknad med stor potential att växa.

– Medlemmarna känner att det finns stora möjligheter. Vi vet att det kan räcka med små förändringar i myndigheternas inställning för att geoenergin ska bli stor i Norge. Jag skulle säga att branschen präglas av en blandning av optimism och frustration.

Espen Alvestad är helt nytillträdd som fackchef för borrning och grundläggning inom MEF och ser fram emot ett mer aktivt nordiskt samarbete.

– Sverige har ju gått före oss i utbyggnaden av geoenergi, det kan vi ha nytta av i vårt arbete gentemot myndigheterna. De är rimligen intresserade av vad som sker i grannländerna. Vi behöver lyfta fram de goda exemplen både för myndigheterna och befolkningen generellt.

TEXT: LARS WIRTÉN