Dricksvattnet dominerar i Danmark

/0 Kommentarer

Kim Silleman, ordförande i Danske Borefirmaer, tycker att det ser ljust ut för branschen framöver.
FOTO: GEO

Borrföretagens danska motsvarighet, Danske Borefirmaer, har vidgat sin verksamhet till att även välkomna medlemmar inriktade på exempelvis geoteknisk, miljöteknisk och styrd borrning. Men det är fortfarande brunnsborrarna som har störst incitament att vara med i en branschorganisation.

– Det är stora krav på att arbetet utförs rätt vid brunnsborrning. I Danmark är vi mycket måna om att skydda grundvattnet, då i stort sett allt vårt dricksvatten är grundvatten, säger Kim Sillemann, ordförande i Danske Borefirmaer.

Den danska borrningsbranschen har genomgått en påtaglig konsolidering de senaste 10-20 åren, med många borrföretag som har blivit uppköpta, slagits samman eller lagt ned. Danske Borefirmaer har i dag 24 medlemmar, varav några är inriktade på framför allt geoteknisk borrning.

– Tidigare fanns det hundratals småfirmor, i dag domineras marknaden av 10-15 stora aktörer, säger Kim Sillemann, som själv är vd för ett av branschens stora företag, Geo, och som representerar den grupp som inte sysslar med brunnsborrning.

Den danska branschföreningen fokuserar på att ett medlemskap ska vara en garant för hög kompetens och kvalitet i utförandet. Bakgrunden är känsligheten med grundvattnet, som under inga omständigheter får förorenas på grund av slarvigt utförda borrningar.

– Ska man vara medlem måste man ha uppnått en viss miljö- och kvalitetsstandard. Alla borrningar är trots allt potentiella källor till föroreningar, förklarar Kim Sillemann.

Arbetet har gett resultat, menar han.

– Vi har lyckats höja kvaliteten i branschen, det har skett en professionalisering och industrialisering. Vi konkurrerar inte längre enbart med pris.

Den danska marknaden domineras av borrningar av grundvattenbrunnar för de kommunala dricksvattennäten. Efterhand som befolkningen och städerna växer, ökar efterfrågan på nya brunnar. En annan faktor som driver marknaden är ökande föroreningar i grundvattnet.

– I takt med att vi kan spåra och mäta föroreningar allt bättre, blir allt fler brunnar utdömda, vilket kräver att nya brunnar borras.

Danmark har en omfattande kartläggning av grundvattnet och det finns god kunskap om var grundvatten skapas och hur det flödar.

– Därför har vi bra möjligheter att placera brunnarna så att vi inte ödelägger grundvattenmagasinen.

Marknaden kommer fortsätta vara god de kommande åren, inte minst på grund av klimatförändringarna och de anpassningar som kommer att krävas, tror Kim Sillemann.

– Vi ser stora översvämningar på grund av regn och stormvågor vid kusten. Många brunnar översvämmas och förorenas av vatten ovanifrån. Dessa behöver renoveras eller flyttas, så det kommer vara mycket jobb av den typen de kommande åren. Det kräver en generellt hög miljö- och kvalitetsmedvetenhet och det har våra medlemmar. Jag tycker det ser bra ut för branschen framöver.

Den danska branschen lider dock av samma svårigheter att rekrytera nya brunnsborrare som övriga Norden.

– Det är inte alls lika svårt att hitta geologer och ingenjörer. Det hänger nog samman med att de flesta unga i dag tar studenten och går vidare till högskole- och universitetsstudier. De är inte så intresserade av praktiska yrken.

Danske Borefirmaer erbjuder en kurs på fem veckor, men den kräver att du har varit yrkesverksam i ett år som borrningsassistent. Kursen ger det certifikat som krävs för att få köra en rigg. Föreningen försöker nu möta kompetensutmaningen genom att erbjuda en mer omfattande utbildning för fler.

– Våra duktigaste borrare är över 60 år. Vårt mål är därför att nå yngre människor. Men det är en liten bransch och det är svårt att etablera en full utbildning för så få människor.

I Danmark är det lag på att återfylla energibrunnar. De danska brunnsborrarna upplever däremot inte att de har några större problem med myndigheter som trilskas med tillståndsgivning.

– Det kan vara ett problem att det tar för lång tid att få tillstånd. Många borrningar sker i vattenskyddsområden, vilket kan leda till krav på att provborra eller provpumpa först. Men jag ser det inte som ett problem, det är ett villkor för verksamheten. Överlag är myndigheterna kompetenta, tycker Kim Sillemann.

Däremot upplever han att allt fler aktörer har inflytande på och åsikter om borrningsarbeten. Ibland krävs miljökonsekvensbeskrivningar, med allt vad det innebär.

– Det gör processerna administrativt mer komplicerade, men jag är inte säker på att det alltid blir bättre resultat för det.

Det nordiska samarbetet borde kunna bli mer omfattande, menar Kim Sillemann.

– Vi förstår varandra bra, vi har väl fungerande myndigheter och borde enkelt kunna utväxla erfarenheter. Men det är stor skillnad på geologin i våra länder. I Danmark har vi mest sedimentära bergarter och inget urberg. Danmark har en mycket omfattande kollektiv värmeförsörjning och därför är heller inte energiborrning lika stort här som i Norge, Sverige och Finland.

– Vi kan helt säkert lära av varandra om vi ger oss tid till att resa runt och se hur andra arbetar i de nordiska länderna. Vi har mycket gemensamt.

TEXT: LARS WIRTÉN

Det våras för det nordiska samarbetet

/0 Kommentarer

Efter ett par års vila som en följd av pandemin har nu Nordisk Brønnborerföreningers Forbund, NBF, vaknat till liv igen med digitala möten. Att träffa varandra i verkliga livet på årsmöten och mässor står också på agendan.

Nordisk Brønnborerföreningers Forbund, NBF, bildades 1988 av branschorganisationer i Sverige, Danmark och Norge. Syftet var att öka dialogen och samarbeten mellan länderna. 1998 anslöt Poratek i Finland medan Island, som saknar branschförening, fick en representant 2004 i Alvarr ehf.

– Men aktiviteten dog ut i samband med pandemin som också sammanföll med bildandet av Borrföretagen i Sverige, säger Mattias Gustafsson, vd på Borrföretagen.

Nu har den nordiska tanken vaknat till liv igen med en rad digitala möten och närvaro på årsmöten.

– Vi gynnas alla av att byta erfarenheter om utmaningar, möjligheter och vad som händer på våra marknader. Vi vill också vara en plattform som kan stötta våra leverantörer med nordiska kontakter.

Mattias Gustafsson poängterar att genom Borrföretagens medlemskap i NBF är också varje enskilt medlemsföretag medlem i den nordiska föreningen.

– Om man till exempel behöver ta hjälp av en borrningsfirma i ett annat land i Norden kan man vända sig till den nordiska branschgrannen och få hjälp.

Utvecklingen i branschen går mot en alltmer internationaliserad miljö med uppdrag i andra länder.

– Då kan det vara viktigt att få hjälp med hur lagstiftningen ser ut, med ansökningsförfaranden och hur man ska rapportera in sitt arbete till exempel. Det skiljer sig åt i de nordiska länderna, förklarar Mattias Gustafsson och understryker:

– Framför allt ligger vinsten i att ha möjlighet att utbyta erfarenheter och knyta kontakter över landsgränserna.

En gång i kvartalet träffas nu verksamhetsledarna i respektive branschförening digitalt. Något fysiskt nordiskt branschmöte för alla medlemmar finns dock inte i planeringen.

– Men ambitionen är att vi ska kunna bjuda in borrentreprenörer och leverantörer över nationsgränserna i samband med de träffar och mässor vi redan arrangerar. När Brunnsborrardagen går av stapeln nästa gång skulle vi exempelvis kunna satsa nordiskt. Det lockar förhoppningsvis en större publik och då får vi också fler utställare. Det kommer att gynna alla, säger Mattias Gustafsson.

I pandemins spår tycker han sig märka ett uppdämt behov av att träffas och prata med andra.

– Det är värdefullt att mötas och lära sig av varandras framgångar och misstag. NBF är ett steg på vägen att hitta gemensamma lösningar som bidrar till både bättre brunnar och bättre affärer.

Ett exempel på den nytta NBF kan generera är Geoguiden, som Borrföretagen publicerade i somras. Tack vare dialogen i NBF framkom det att kollegorna i Danmark höll på att ta fram en liknande publikation.

– De var naturligtvis glada över att kunna ta del av Geoguiden som en del i sitt arbete, berättar Mattias Gustafsson.

NBF planerar också att upprätta gemensamma plattformar på sociala medier, i första hand Linkedin, där medlemsföretag kan knyta kontakter, utbyta erfarenheter och ställa frågor.

TEXT OCH FOTO: LARS WIRTÉN

Kraftigt minskad efterfrågan i Finland – men optimismen är grundmurad

/0 Kommentarer

I Finland har efterfrågan på borrningar minskat det senaste året. Energiborrning är det klart största segmentet och nedgången återspeglas i försäljningen av värmepumpar. Den har minskat 30-40 procent under 2024.

– För de mindre borrföretagen, med en till två riggar, har de senaste tolv månaderna varit tuffa, säger Asmo Huusko, verksamhetsledare på den finska branschorganisationen Poratek.

Efter ett par rekordår 2021- 2022 och ett normalår 2023 blåser det nu snåla brunnsborrningsvindar i Finland. Det är framför allt marknaden för småhus som har minskat, medan efterfrågan på större projekt med 30 borrhål och fler är mer stabil. Snabba svängningar i samhällsekonomin påverkar inte de stora projekten på samma sätt.

En viktig förklaring till nedgången i Finland är att tidigare subventioner för att byta till miljövänliga uppvärmnings-system upphörde vid årsskiftet – och den finska regeringen har klargjort att de inte kommer att ersättas av några nya.

– Folk inväntar ändå någon form av stöd, vilket påverkar efterfrågan, förklarar Asmo Huusko.

Marknaden för dricksvattenbrunnar är däremot stabil om än relativt liten, i huvudsak kopplad till sommarstugor.

– Det är endast ett fåtal firmor som bara borrar dricksvattenbrunnar, energiborrning är det stora segmentet i Finland.

Totalt finns ett 60-tal borrningsföretag i Finland som är aktiva och borrar året runt. Ett tiotal av dessa är större företag med fyra riggar eller fler, där Rototec är den klart största aktören. Därtill finns en del mindre firmor som endast borrar dricksvattenbrunnar sommartid.

– Poratek har 29 medlemmar som borrar, men de borrar å andra sidan minst 80 procent av alla borrhål i Finland, berättar Asmo Huusko.

2021 var efterfrågan på brunnsborrning väldigt stor och många nya borrningsföretag etablerades i Helsingfors-området.

– Men några av dessa har tyvärr redan gått i konkurs, då de inte har klarat att betala lånen de drog på sig när de investerade i nya riggar.

De tuffare tiderna driver på mot en ökad konsolidering på marknaden.

– Fler företag kommer att gå samman de kommande åren, inte minst på grund av att de nya företagen tvingas kämpa hårt med sina lån.

Så länge det inte finns några miljöskydd eller andra begränsningar är det enkelt att få borrtillstånd i Finland. Helsingfors stad hjälper till och med aktivt fastighetsägare att byta till geoenergi. Flera stora våningshus går nu därför över från fjärrvärme till geoenergi. Priset på fjärrvärme har, precis som i Sverige, stigit i Finland vilket driver marknaden.

– I Finland finns ett tiotal företag som säljer energi som en service. De ansvarar för hela kedjan, från borrning, installation av värmepumpar, anpassningar och finansiering och tar sedan betalt för energin inklusive allt. Dessa företag skapar arbete för borrföretagen också.

Finland ligger i täten när det gäller utvecklingen av djupare borrhål, från 600 meter och mer (läs mer på sid 24-25). Just nu bedrivs bland annat ett projekt, där Poratek är involverat, där det borras två stycken 600 meter djupa borrhål på tre olika platser med olika förhållanden. Syftet är att samla in data och erfarenheter kring borrningen för att kunna borra snabbare och få ner priset per borrmeter.

– Utvecklingen går helt klart mot allt djupare borrhål på grund av platsbristen i städerna. Jag tror att borrhål på 600- 800 meter är de mest kostnadseffektiva, säger Asmo Huusko.

För ett par år sedan var kompetensförsörjningen det stora problemet i Finland, precis som i övriga Norden. Men nedgången på marknaden har gjort att det för tillfället inte är något större problem.

– Men om några år kan vi få en ny topp i efterfrågan, så vi behöver verkligen utbilda nya brunnsborrare om vi kan hitta folk som är intresserade.

Poratek erbjuder dock ingen utbildning för den som aldrig jobbat som brunnsborrare.

– Vi har bara kurser som är lämpliga för de som har varit i yrket ett år eller två samt certifieringar av erfarna borrare. Därför måste företagen själva utbilda nya brunnsborrare från början. Men det är en utmaning att locka folk, eftersom det kan vara tuffa förhållanden utomhus vid riggen. Vi konkurrerar med många andra branscher.

Trots den just nu svåra marknaden är stämningen god i kåren, menar Asmo Huusko.

– De som har varit med länge har lärt sig att alltid vara optimistiska. Det måste du vara, är du inte optimist kan du lika gärna lägga ner ditt företag i dag.

Asmo Huusko pekar på att det troligen kommer fler stora projekt i framtiden – det är inte bara småhusmarknaden som är avgörande för branschen.

– Får du in ett stort projekt har du jobb många månader framåt, det är stabila uppdrag. Jag tror också att ekonomin växer och att efterfrågan på energiborrning kommer att öka. Förutsättningar för det är goda. Det är enkelt att få tillstånd i Finland och borrutrustningen blir bara bättre.

Det nordiska samarbetet borde utvecklas, tycker Asmo Huusko, något som också är på gång.

– Vi borde arrangera fler konferenser till exempel. Svenska Geoenergidagen är välkänd i Finland, vi behöver fler sådana mötesplatser. Det kan också vara i form av mindre workshoppar. Det är viktigt att utbyta kunskap med varandra, vi har ju ungefär samma geologiska förhållanden i Finland, Sverige och Norge och har glädje av varandras erfarenheter. Vi skulle också kunna dela forskningsrön mer aktivt med varandra över gränserna.

TEXT: LARS WIRTÉN

Geoenergin osynlig i Norges gröna omställning

/0 Kommentarer

Espen Alvestad efterlyser mer fokus på geoenergi hos de norska myndigheterna.
FOTO: MEF

– Vår stora utmaning är att geoenergi inte ses som en del av den gröna omställningen i Norge. Men får vi bara myndigheterna att förstå ser vi väldiga möjligheter för framtiden.

Så sammanfattar Espen Alvestad, fackchef för Boring og fundamentering i Maskinentreprenørenes Forbund, MEF, läget för borrningsbranschen i Norge.

I Norge är branschförbundet Boring i arbetsgivar- och branschorganisationen Maskinentreprenørenes Forbund, MEF. Det riktar sig till små och mellanstora företag och har cirka 2 500 medlemmar, varav 38 tillhör Boring og fundamentering.

I Norge är energiborrning betydligt mindre utbrett än i Sverige, trots de geologiska likheterna. Orsaken går att hitta i den historiskt goda tillgången på el från vattenkraft med väldigt låga elpriser. Det har helt enkelt inte funnits incitament att energieffektivisera; direktverkande el är väldigt utbrett i Norge.

Men även Norge är nu uppkopplat på det europeiska elnätet, och energikrisen i samband med Ukraina-kriget har påverkat landet kraftigt. Priset på el har rusat från att vara en fråga om ören till flera kronor vintertid. Det har lett till en livlig debatt där energieffektivisering med hjälp av värmepumpar har börjat lyftas fram som en nödvändig framtidslösning.

– Vi ligger efter på det området jämfört med Sverige. Norrmännen har aldrig tidigare behövt tänka på energieffektivisering, säger Espen Alvestad.

I Norge utgör havsbaserad vindkraft något av fundamentet i den gröna omställningen. Geoenergi nämns inte alls när myndigheterna planerar för framtiden, enligt Espen Alvestad.

– När myndigheterna pratar om hur energiförsörjningen ska se ut på 10-30 års sikt, då finns inte geoenergi med över huvud taget. Den är inte en del av lösningen i Norge. Här fokuserar myndigheterna på dyra lösningar som havsbaserad vindkraft. Vi önskar att de samtidigt såg att man kan spara väldigt mycket energi på att bygga ut geoenergin.

Det här året hade behövt lite statlig uppmuntran. Precis som i Finland och Sverige ser man en nedgång på marknaden 2024, både vad gäller energi- och vattenbrunnar, efter några bra år med 2022 som rekordår i antal borrade brunnar. Lönsamheten är heller inte på topp.

– Meterpriserna har stått stilla de senaste tio åren. Det är stor konkurrens i branschen, utrustningen är dyr och jag tror medlemmarna har svårt att ta ut höjda kostnader på kunden.

På dricksvattensidan driver MEF att de offentliga investeringarna inte bara ska gå till stora, kommunala nät, vilket är fallet i dagsläget.

– Vi vill se fler satsningar på lokala grundvattenlösningar. I dag kommer nästan allt dricksvatten i Norge från insjöar.

Ett område som skiljer Norge från de övriga nordiska länderna är tillgången på utbildad arbetskraft. Landet har en särskild gymnasial lärlingsutbildning för att bli brunnsborrare. Eleverna går två år i skolan och följer upp med två års praktik – ett upplägg unikt för Norden. 2023 påbörjade 20 elever utbildningen.

– Det är en fråga förbundet har drivit länge, så det var en seger när vi fick igenom detta för några år sedan. Från och med i år har vi även fått en lärlingsutbildning för grundläggning.

Espen Alvestad tycker ändå att kompetensförsörjningen är en viktig fråga i Norge.

– 20 elever per år är inte så många, men det är rätt väg att gå, då detta är branschens kanske största framtidsutmaning.

Det kan komma att behövas en ordentlig påfyllning av brunnsborrare i Norge. I dag finns endast cirka en tiondel så många energibrunnar som i Sverige. Om branschen lyckas argumentera för geoenergins roll i den gröna omställningen i Norge öppnar sig en väldig marknad med stor potential att växa.

– Medlemmarna känner att det finns stora möjligheter. Vi vet att det kan räcka med små förändringar i myndigheternas inställning för att geoenergin ska bli stor i Norge. Jag skulle säga att branschen präglas av en blandning av optimism och frustration.

Espen Alvestad är helt nytillträdd som fackchef för borrning och grundläggning inom MEF och ser fram emot ett mer aktivt nordiskt samarbete.

– Sverige har ju gått före oss i utbyggnaden av geoenergi, det kan vi ha nytta av i vårt arbete gentemot myndigheterna. De är rimligen intresserade av vad som sker i grannländerna. Vi behöver lyfta fram de goda exemplen både för myndigheterna och befolkningen generellt.

TEXT: LARS WIRTÉN

Nya chanser till certifieringar i vår

/0 Kommentarer

Certifieringsutbildningarna fortsätter med oförminskad kraft under våren. Efterhand som kraven från beställare ökar blir det allt viktigare att bli certifierad och förnya sin certifiering var femte år.

Att certifiera alla som arbetar vid en borrigg är ett sätt att stärka företagets konkurrenskraft. Certifieringen behöver förnyas vart femte år, och för att öka chanserna att klara förnyelsetentamen erbjuds en särskild förnyelsekurs utöver grundutbildningen.

Grundutbildningen täcker ett brett spektrum av ämnen, inklusive juridik, prospektering, geoenergi och geologi. Förnyelsekursen däremot är främst inriktad på juridiska frågor, med särskild tonvikt på arbetsmiljöregler, konsumenträtt och miljöbalken.

En företagare förväntas ha koll på cirka 5 000 lagar. Det är väldigt många regler och föreskrifter att följa och förhålla sig till. Därför behövs en metodik och ett arbetssätt som integrerar dessa lagar i det dagliga arbetet utan att det blir betungande.

Under utbildningarna får deltagarna följa juridikens roll genom hela borrprocessen, från första kundkontakt och offert till avtal, genomförande och eftermarknad. Att ha kontroll över den juridiska aspekten är viktigt för att undvika problem i efterhand. Målet med certifieringen är att skapa trygghet och säkerställa att arbetet bedrivs på ett korrekt och lagenligt sätt.

Både bredd och djup på Geoenergidagen

/0 Kommentarer

Geoenergidagen 2024 visade på bredden av lösningar som geoenergi och lagring av energi i mark erbjuder. Här föredrogs bland annat om groplager för fjärrvärmenät, isfri infrastruktur och hur kombinationen av solhybrider och geoenergi gör det möjligt att få ut sex gånger mer energi från solpanelerna.

Den elfte upplagan av Geoenergidagen gick av stapeln i skärgårdens famn i Nynäshamn söder om Stockholm. Signhild Gehlin, vd för arrangören Svenskt Geoenergicentrum, inledde med en omvärldsbevakning fullmatad med statistik. Men det var främst bristen på statistik som Signhild Gehlin tryckte extra mycket på. Enligt europeisk statistik, som är inhämtad från respektive lands officiella statistik, värms svenska byggnader bara med biomassa, el och fjärrvärme.

Förklaringen ligger i att värmepumpar räknas som ren elanvändning i Sverige. Med värmepumparna med i statistiken blir bilden helt annorlunda.

– Då ser vi att en fjärdedel av hela Sveriges energianvändning för tappvarmvatten och rumsvärme är förnybar från luft, mark och vatten.

En konsekvens av den bristfälliga statistiken är att Sverige var ett av tre länder som röstade mot en gemensam geoenergistrategi inom EU.

– Det motiverades med att det inte behövs i Sverige, för här värmer vi bara med biomassa, fjärrvärme och el. Det visar att felaktig statistik kan få allvarliga konsekvenser!

Pierre Wahlqvist från konsultföretaget Brandskyddslaget, berättade om de nya föreskrifterna för hantering av brandfarliga vätskor från MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Han följdes av Chris Bales, professor i energiteknik på Högskolan i Dalarna. Han driver ett forskningsprojekt som utforskar förutsättningarna att lagra solvärme i groplager i Sverige.

Projektet, som avslutas vid årsskiftet, har räknat fram en potential i spannet 0,17-6,0 terawattimmar per år.

Groplager består av stora, utgrävda bassänger med ett flytande, isolerande lock och ett tätande plastmaterial mot marken.

Projektet har gjort tre närmare förstudier i Söderhamn, Härnösand och Råneå norr om Luleå. Kostnaderna i de studerade exemplen var dock för höga för att bli lönsamma.

Bijan Adl-Zarrabi, biträdande professor på Chalmers, belyste isfri infrastruktur med hjälp av geoenergi. Han leder ett forskningsprojekt som bland annat har analyserat marknadspotentialen och kommit fram till att det är en marknad värd cirka 65 miljarder kronor globalt. Tekniken kan användas för vägar, trottoarer, trappor, entréer, landningsbanor, järnvägsväxlar med mera.

– Majoriteten av olyckor med gångtrafikanter beror på otillräckligt vägunderhåll. Det är stora kostnader förknippade med skador som följd av detta.

Ett annat användningsområde som Bijan Adl-Zarrabi lyfte fram som intres- sant är fotbollsplaner.

– Det finns ungefär 3 750 fotbollsplaner i Sverige, varav en femtedel har konstgräs. Det finns en enorm potential för geoenergi här.

Johan Ahlgren från Enwell berättade om bostadsrättsföreningen Heinöhem på Hönö med 46 radhuslägenheter som kombinerar geoenergi och solhybridpaneler. 36 borrhål återladdas med värme från solpaneler på taken, som också producerar el till värmepumparna och övrig fastighetsel.

I en solcellspanel omvandlas solenergi till elektricitet. I den processen går en stor del av energin förlorad i värme som alstras på baksidan av panelen. En hybrid fångar upp den värmen i kollektorer som kan kopplas samman med ett borrhålslager.

– Vi får ut sex gånger mer energi än ur en vanlig solcell. Det gör att det krävs mindre spetslast och vi får ut högre effekt och en bättre värmefaktor. Det är klockrent.

Systemet på Hönö levererar 160 000 kilowattimmar energi per år med en säsongsvärmefaktor på 4,5.

Efter ett tufft år i branschen förutspådde Johan Ahlgren en vändning under 2025.

– Räntan går ned, nyproduktionen kommer i gång igen och vi ser ett ökat intresse för solhybrider och geoenergi. Fler vill lämna fjärrvärmen.

Vattenfall har undersökt möjligheterna till säsongslagring i ett helt nytt område som planeras i utkanten av Uppsala. Dado Hadziomerovic och Anton Sjögren från Vattenfall redogjorde för projektet.

– Vi har tittat på hur vi kan bygga ett system som fungerar för en hel stadsdel, inte bara för enskilda fastigheter, med innovativa energilösningar, förklarade Dado Hadziomerovic.

I området som ska exploateras kommer det att byggas för 21 500 bostäder och 15 000 arbetsplatser till 2050. Projektet har undersökt om det går att kombinera lågtemperaturnät med säsongslagring av termisk energi.

– Men Uppsala kommun vill ogärna att vi borrar i området, då de är oroliga för att grundvattnet ska påverkas, konstaterade Anton Sjögren.

Vattenfall har dessutom en bristpolicy som säger att man måste erbjuda tillräcklig kapacitet året om. Av dessa redundansskäl måste därför ett fjärrvärmenät etableras i den nya stadsdelen, menar Vattenfall.

– Därför blir det inte intressant med ett borrhålslager i det här fallet, förklarade Dado Hadziomerovic.

I Finland är däremot intresset för borrhålslager stort. Landet går i bräschen för medeldjupa geoenergiprojekt med borrdjup på 500-3 000 meter. Teppo Arola från Geologiska forskningscentralen i Finland, GTK, redogjorde för erfarenheter av dessa djupgående projekt.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: ANETTE PERSSON

Verklighetstrogen säkerhetsutbildning på Arlanda

/0 Kommentarer

I slutet av november samlade Borrföretagen branschen på Arlanda XPO till sitt årliga vintermöte. Dagen efter vintermötet genomfördes en säkerhetsutbildning i Byggbranschens säkerhetspark som ligger i närheten av Arlanda.

Byggbranschens säkerhetspark utgörs av en 15 000 kvadratmeter stor simulerad arbetsplats. Här kan alla som arbetar på byggarbetsplatser få se och uppleva olika scenarier som kan uppstå på arbetsplatserna, till exempel grävda schakt, arbete på hög höjd, vibration och buller.

Björne Karlsson, verksamhetsledare för Säkerhetsparken och Erna Zelmin, Arbetsmiljöverkets tidigare generaldirektör, började utbildningsdagen med att ställa eftertänksamma frågor kring vilka vi är på arbetsplatsen, vad vi egentligen representerar när vi rör oss på ett bygge och hur vi hanterar säkerhetsfrågor i vår vardag. Brunnsborrarna är ofta på byggarbetsplatserna som underentreprenörer och rör sig då parallellt med de människor som är mer involverade i processen med att färdigställa fastigheten.

– Att säga hej för att visa sin närvaro kan betyda mycket, förklarade Erna Zelmin.

Båda underströk det viktiga i att arbeta systematiskt med arbetsmiljö, men att det är lika viktigt att se till att medarbetarna trivs och har roligt tillsammans. De lyfte också tankar om att vi utgör vårt varumärke och att det vi signalerar utåt även påverkar hur andra uppfattar oss.

– Om vi är noga med att följa de skyddsföreskrifter som finns och använder rätt skyddsutrustning skickar det ett budskap till de som är runt omkring oss, påpekade Björne Karlsson.

Han ställde några tillspetsade frågor om branschens syn på regler och vad som är viktigt kring dem. Regler för skydd på arbetsplatsen är just regler och inte rekommendationer; följs de inte kan det komma med ett högt pris i form av olyckor och tillbud.

Under utbildningen gavs tillfälle att gå runt i säkerhetsparken. Där finns det uppställt typiska förhållanden på en arbetsplats att diskutera runt, till exempel vad som behövs i form av säkerhetsskydd för att alla ska känna sig säkra på arbetsplatsen.

– Besöket var mycket givande. Många av de ämnen som diskuterades väckte eftertanke på hur vi ska hantera risker som finns i samband med borrning och när vi är tillsammans med andra utförare på en byggarbetsplats, säger Mattias Gustafsson, vd på Borrföretagen.

Både borrföretag och leverantörer deltog i säkerhetsutbildningen, som är ett led i Borrföretagens arbete för en god och säker arbetsmiljö på borrplatser.

 

Köldbärare med etanol klassas som brandfarlig vara

/0 Kommentarer

Pierre Wahlqvist på Brandskyddslaget rekommenderar att alltid använda stål- eller kopparrör inomhus. FOTO: ANNA FAGERSTRÖM

Köldbäraren i energibrunnarnas kollektorslangar innehåller i regel etanol, som klassas som brandfarlig vara. Därmed måste den hanteras enligt de nya föreskrifter som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, publicerade i slutet av förra året.

MSB:s nya föreskrifter är tydligare i hur brandfarliga varor ska hanteras och att risker måste utredas i större geoenergiprojekt. Det har också blivit tydligare i vilka fall det krävs tillstånd att hantera brandfarlig vara.

– En- och tvåfamiljshus är alltid undantagna tillståndsplikt. Om anläggningen har en mindre volym än 3 000 liter i mark eller 100 liter inomhus i rör, expansionskärl och blandningskärl med mera, behövs heller inte tillstånd. Men du måste fortfarande uppfylla regelverket, understryker Pierre Wahlqvist, riskhanteringskonsult på Brandskyddslaget.

En brist Pierre Wahlqvist ofta stöter på är att man använder plaströr med köldbärare inomhus.

– Det är inte en acceptabel lösning, såvida inte rörledningen skyddas mot brand i ett eget, brandtekniskt avskilt utrymme som dessutom ska vara inspekterbart.

För att undvika en sådan fördyrande åtgärd rekommenderar Pierre Wahlqvist att alltid använda stål- eller kopparrör inomhus.

– Det är brandbeständiga material, medan plast och lättmetaller som aluminium smälter vid en brand.

Enligt Pierre Wahlqvist finns en del rykten och myter kring köldbärarna.

– Något vi ofta hör är att etanol inte är brandfarligt eller att det inte är tillräckligt brandfarligt för att omfattas av reglerna, vilket inte stämmer. En annan felaktig uppfattning är att det finns en regel som tillåter plaströr en halvmeter in i byggnaden. Någon sådan regel finns inte och har heller inte funnits tidigare i föreskrifterna, förklarar Pierre Wahlqvist.

I MSB:s handbok om de nya föreskrifterna anges detta tydligt: ”De rör man använder inomhus behöver ha ett eget brandmotstånd eller på annat sätt vara skyddade mot en yttre brand enligt MSB:s föreskrifter MSBFS 2018:3.”

Pierre Wahlqvist nämner ett par olika lösningar på hur övergången från utedelens plaströr till innedelens metallrör kan ske.

– Ett sätt kan vara att använda ett certifierat brandskydd. Det vanligaste är att avskilja plaströret brandtekniskt i ett eget utrymme i minst brandteknisk klass EI 30, med en lucka så att man kommer åt och kan inspektera övergången.

Ett certifierat brandskydd skulle vara den enklaste lösningen för småhus. Men vad det innebär är oklart. Pierre Wahlqvist har själv inte sett någon motsvarande produkt på marknaden som löser problemet.

När det gäller rören är det viktigt att ha koll på diametern.

– Det finns krav på hur rören får sammanfogas, beroende på diametern. Stora rör måste svetsas, medan mindre rör får vara exempelvis presskopplade.

Med tillståndsplikten följer ett krav på att utreda alla risker kopplade till brand och explosion som är förknippade med köldbäraren. Utredningen, som utgör en del av tillståndsansökan, ska visa hur man har kommit fram till en acceptabel risknivå.

– Utredningen ska anpassas till verksamhetens art och komplexitet, men en geoenergianläggning är i regel inte särskilt komplex i det här hänseendet.

Det är viktigt att skilja på själva borrtillståndet och tillstånd att hantera brandfarlig vara.

Det krävs ett särskilt tillstånd från den lokala räddningstjänsten för hantering av brandfarlig vara. Borrtillstånd söker man alltid, men delen med brandfarlig vätska glöms många gånger bort, säger Pierre Wahlqvist.

TEXT: LARS WIRTÉN

Booster kan dubblera trycket – vad händer med säkerheten?

/0 Kommentarer

En booster som kan dubblera trycket från kompressorn är på väg ut på marknaden. Bland fördelarna lyfts att det blir lättare att borra vid stora djup och stora vatten- mängder.

Men hur fungerar den – och vad händer med säkerheten? Borrsvängen har talat med uppfinnaren och konstruktören Tom Allen.

Tom Allen är ett hyfsat välkäntnamn och ansikte för mångasvenska borrare, där han funnits ikretsen sedan mitten av 1990-talet. Hanär kanadensare och tidigare oljeborraresom flyttade till Finland för över 40 årsedan och så småningom växlade övertill brunnsborrning och geoenergi.I dag är han konsult i egna bolaget DeepDrilling och i början av nästa år planerar han att sätta produkten DDB-660 på marknaden. Det är en booster somkopplas mellan kompressorn och riggenoch som har kapacitet att öka trycket tilldet dubbla.

– Det var i samband med att jag var inblandad i en djup borrning 2019 som jag bestämde mig för att konstruera en booster. Nu har vi en modell färdig som vi använder skarpt vid ett uppdrag, berättar Tom Allen.

Borrningen i fråga gäller 22 hål till 350 meter på en trång plats där det kommer enorma mängder vatten.

– Vi får upp till 40 000 liter vatten per timme. Då måste man ha en booster för att få upp tryck och volym och få undan vattnet.

Boostern Tom Allen byggt håller ungefär samma dimensioner som en sedimenteringscontainer och kan flyttas med samma sorts liftdumper. Vid den aktuella borrningen matar man den med 23 bar och får ut 50 till 52. I fabriksmiljö har dock boostern, som kan ta emot luft från två kompressorer, genererat 70 bar.

– Jag planerar även för en mindre modell som tar luft från en kompressor och ger maximalt 60 bar, säger Tom Allen.

Men vad händer med säkerheten vid så kraftigt ökade tryck? Hur påverkas slangar och kopplingar?

– Alla beståndsdelar som ska ta emot tryck är testade till 105 bar. Det gäller både det vi får levererat och delar vi tillverkar själva, säger Tom Allen.

Han berättar också att man anlitar svenska Afry som certifieringsbolag och att boostern givetvis kommer att vara CE-märkt.

Hur påverkas borriggen av det höga trycket? Klarar alla riggar att arbeta med så höga tryck?

– Vissa riggar har begränsningar. Men boostern är styrd och övervakad av en dator. I den ställer man in maximalt tillåtet tryck för den aktuella riggen, till exempel 50 bar. Mycket beror på luftslangen till masten och vår slang har ett sprängtryck på 350 bar. Dessutom har boostern flera säkerhetsnivåer och är försedd med mekaniska övertrycksventiler, säger Tom.

Priset för den större boostern kommer att ligga strax under tre miljoner kronor och för den mindre lite över två miljoner kronor. Tom Allen tror och hoppas att intresset ska finnas och säger sig redan ha muntliga beställningar.

– I många fall kommer boostern att göra att man vinner tid, i andra fall kommer den att göra det möjligt att borra över huvud taget, beroende på vattenmängden.

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: ASMO HUUSKO

Borrspecialisten tar över BGE i Sala

/0 Kommentarer

FOTO: BORRSPECIALISTEN

Borrspecialisten tar över BGE Vatten- och Energiborrning i Sala. Merparten av BGE:s personal följer med och man kommer att nyinvestera i maskiner och inventarier.
– Vi har länge haft planer på att expandera runt Mälaren. Att etablera oss i Sala och jobba vidare med befintlig personal på en upparbetad marknad passar perfekt, sä- ger Antonio Nilsson på Borrspecialisten till Borrsvängen.

Bakgrunden till övertagandet är att ägaren Enwell, som i sin tur ägs av Vattenfall, beslutat att lägga ner borravdelningen i Sala och helt satsa på sitt IVT-center.

Antonio Nilsson berättar att Borrspecialisten sedan tidigare har haft ett nära samarbete med Enwell. Med Sala som utgångspunkt kommer det att stärkas ytterligare, i och med att företaget kommer att dela lokaler med IVT-center.

– Vi är redan starka i Stockholm. Men när vi expanderar ser vi det som avgörande att ha ett lokalt fokus och att vara förankrade i regionen. Ju längre från Stockholm man kommer, desto viktigare blir det att ha ett lokalt kontor.

Det handlar dels om att behålla förtroendet som en pålitlig borrare, dels om att komma in på ett nytt upptagningsområde. Det är därför det är så viktigt att BGE:s personal följer med i detta, säger Antonio Nilsson.

Tommy Vallin är platschef på IVT-Center i Sala. Han har varit med länge inom BGE, som startade 1989.

– Jag började som borrare 2002 ochhöll på med det i 15 år. Initialt kändesdet tråkigt att borrningen ska läggas ner.De första tankarna gick till personalen,jag har varit ansvarig för båda delarnahär. Men i takt med att processen medBorrspecialisten har rullat på så kännerjag mig helt trygg i dag.Personalen följer med ochur mitt perspektiv kan jagfortsätta förmedla till vårakunder att vi är ett helhets-företag. Jag har jättestortförtroende för Borrspecialisten och de får i sin tur enväldigt bra partner i Enwell,säger han.

För Borrspecialisten vidgas nu upptagningsområdet till att även omfatta Dalarna och Västmanland samt Uppsalas och Södermanlands län. Företaget har redan tidigare tagit stora projekt runt om i hela Sverige. Nu blir man en större aktör totalt sett som kommer kunna ta sig an de största geoenergiprojekten i Sverige. Samtidigt kommer de kunna nyttja den nya kapaciteten och göra projekt på fler orter parallellt, menar Antonio Nilsson. Han är samtidigt angelägen om att betona företagets bas: Borrning för villor och vattenbrunnar.

– Den basen är oerhört viktig för oss. Tittar man några år tillbaka så var det dåliga marginaler på den sidan. Men vi har ett sätt att jobba som ger bra lön- samhet i de lite mindre jobben – och på villamarknaden måste man vara lokalt förankrad. Nu ser marknaden dessutom ut att vända uppåt nästa år och då är det viktigt att vara med från början.

Borrspecialisten har som ambition att bli en nationell aktör på borrmarknaden och det förs diskussioner om att fortsätta växa tillsammans med Enwell. Men hur ett eventuellt nästa steg kan se ut får vänta tills den här affären är utvärderad.

– Första året blir viktigt, vi ska implementera vår företagskultur och komma igång på ett bra sätt. Sedan får vi se. Ambitionen är för närvarande att växa i Mellansverige, men jag ser egentligen inget stopp. Hela Norden är en jättefin och lockande marknad, men där går kanske gränsen.

Antonio Nilsson tror att trenden med konsolidering, alltså där ett relativt litet antal borrföretag successivt blir större och större genom uppköp, kommer att fortsätta. Men för Borrspecialistens del kommer det att handla om att gå försiktigt fram och växa metodiskt och organiskt.

– Det är inte bara att flytta in någonstans och börja borra och konkurrera. De geologiska förutsättningarna skiljer sig mycket åt i landet och på just den marknad vi lägger fokus på, alltså villor och vattenbrunnar, så gäller det att försäkra sig om att ha kunskapen. På den marknaden är det dessutom viktigt för kunderna att anlita ”sin” lokala borrare. Så vi kommer att gå försiktigt och omsorgsfullt fram, säger han.

TEXT: JÖRGEN OLSSON