Att stöta på artesiskt vatten vid borrningen kan få juridiska konsekvenser i form av krav på anmälan eller tillstånd för att leda bort grundvatten, krav på efterbehandling, miljöskadestånd eller, i värsta fall, åtal för miljöbrott.
– Såväl brunnsborrare som uppdragsgivare kan bli ansvariga beroende på situationen, säger Tomas Fjordevik, advokat specialiserad på miljörätt på advokatbyrån Foyen.

Artesiskt vatten kan innebära att grundvatten behöver ledas bort, vilket i allmänhet kräver tillstånd. Men just artesiskt vatten är lite speciellt, eftersom förekomsten av artesiskt vatten inte alltid går att förutse. Det vanliga är i stället att man stöter på artesiskt vatten akut och oförhappandes. Då kan brunnsborraren behöva leda bort vattnet för att lösa problemet, om det exempelvis inte går att täta brunnen.

– I den faktiska akuta situationen kan man naturligtvis inte söka tillstånd. Huvudregeln är annars att bortledning av grundvatten är tillståndspliktig vattenverksamhet. Det enda undantaget är om det är uppenbart att det inte kan skada allmänna eller enskilda intressen, förklarar Tomas Fjordevik.

En tänkbar konsekvens av att stöta på artesiskt vatten är att annan egendom skadas, till exempel närliggande brunnar, byggnader känsliga för sättningar och infrastruktur som vägar. Det kan leda till skadeståndsansvar – ett strikt ansvar som är fördelaktigt för den skadelidande.

– För skadeståndsansvar enligt miljöbalken krävs inte att man har varit oaktsam eller har haft uppsåt. Det förutsätter att störningen inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller att den avviker från vad som anses normalt.

Det behöver heller inte fullt ut bevisas att skadan beror på borrningen och förekomsten av artesiskt vatten. Den skadelidande behöver bara kunna visa att det är övervägande sannolikt att borrningen har orsakat skadan.

Några fall som beror på just artesiskt vatten känner inte Tomas Fjordevik till. Däremot finns ett liknande fall som överklagades hela vägen till Högsta domstolen, som fastställde domen till brunnsborrarens nackdel. I det fallet uppstod tryck i ett gammalt borrhål på grannfastigheten i samband med borrning för geoenergi. Jord och lera sprutade upp och smutsade ned fasaden på en byggnad och förstörde en grill. Skadeståndet fastställdes till drygt 90 000 kronor plus ränta och rättegångskostnader.

I domen tydliggjorde Högsta domstolen att skadestånd ska betalas för skador som har orsakats genom
• förorening av vattenområden,
• förorening av grundvatten,
• ändring av grundvattennivån,
• luftförorening,
• markförorening,
• buller,
• skakning eller
• annan liknande störning.

Högsta domstolen konstaterar också att förekomsten av ett äldre borrhål i grannskapet inte är en så säregen omständighet att ”skadorna inte kan anses ha varit en påräknelig följd av verksamheten. Omständigheterna är inte heller sådana att störningen skäligen bör tålas.”

Om det artesiska vattnet leder till att grundvattennivån sänks så att vegetation och/eller djurliv tar skada, eller att föroreningar släpps ut där vattnet leds bort, kan det leda till åtal för miljöbrott och krav på efterbehandling. Straffskalan vid miljöbrott av normalgraden är från böter till två års fängelse. Vid grovt miljöbrott är skalan fängelse i sex månader till sex år. Men till skillnad från miljöskadestånd krävs uppsåt och oaktsamhet för att fällas för miljöbrott.

– Därför är det viktigt att kunna visa att man har rutiner och arbetar förebyggande. Men det är sällan miljöbrott aktualiseras och går till åtal, konstaterar Tomas Fjordevik.

Om vatten som släpps ut är förorenat kan myndigheterna också kräva att det ska renas eller att det mark- eller vattenområde som eventuellt förorenas efterbehandlas.

– Beroende på omfattningen och typen av förorening kan en efterbehandling få stora ekonomiska konsekvenser, säger Tomas Fjordevik.

TEXT: LARS WIRTÉN

Våren har präglats av höga grundvattennivåer, på sina håll ovanligt höga, men dessa kan snart avlösas av problematiskt låga nivåer. Prognoserna är en utmaning för experterna. Men en sak är säker: klimatförändringarna påverkar vädret, som påverkar grundvattnet.

Vädret, i form av temperatur, vind, regn, snö och moln på en viss plats vid en viss tidpunkt, kan snabbt förändras. Klimatet är ett medelvärde av vädret under lång tid. Om klimatet förändras kan det ta sig uttryck i förändrade väderförhållanden.

Klimatförändringarna i dag är främst kopplade till stigande koncentrationer av växthusgaser. Översvämningar, skyfall och värmeböljor är exempel på väderrelaterade fenomen till följd av klimatförändringarna, med konsekvenser för både människa, samhälle och ekosystem.

– Vi ser följderna i form av en förändrad årstidsvariation i grundvattennivåerna, förklarar Bo Thunholm, hydrogeolog på Sveriges geologiska undersökning, SGU.

SGU, som övervakar Sveriges grundvattennivåer och grundvattenkemi och även mäter dess temperaturer, konstaterar att klimatförändringarna påverkar såväl grundvattenbildning och grundvattentorka som grundvattenkvalitet – på olika sätt för olika årstider, perioder och delar av Sverige.

SGU började sin övervakning av grundvattennivåer i slutet av 1960-talet och har sedan dess noterat förändringar i grundvattennivåernas årstidsvariation. Generellt har perioden med tydligt sjunkande grundvattennivåer på grund av vintertorka blivit kortare. Mätningarna visar också att perioden av sänkning under sommarhalvåret förlängdes med ungefär två veckor åren 1995–2014.

– Snösmältningen och grundvattenhöjningen på våren har avtagit i landets södra delar, vi får mer regn i stället för snö under vintern. Perioden av sjunkande grundvattennivåer börjar tidigare och pågår längre under sensommar och tidig höst.

– Längre norrut har höjningen av grundvattennivåerna under våren inte dämpats lika tydligt, men vi ser en tidsförskjutning. Snösmältningen och höjningen av grundvattennivåerna sker tidigare i dag än för 40 år sedan, säger Bo Thunholm.

SGU:s mätningar visar också att temperaturen i landets grundvatten har ökat med 1,5 grader sedan 1970-talet.

– Temperaturökningen stämmer väl överens med den globala uppvärmning som noterats och följer trenden vi ser i andra mätningar, exempelvis SMHI:s data för lufttemperatur.

Bo Thunholm ger en uppdatering om grundvattennivåerna i april månad.

– Just nu har vi höga eller till och med ovanligt höga grundvattennivåer i större delen av Götaland och Svealand, både i enskilda brunnar och stora grundvattenmagasin. I stora delar av Norrland är nivåerna fortfarande låga, där väntar vi på snösmältningen som ger lite senare påfyllning.

Klimatförändringarna förväntas fortgå, men det är svårt att veta vilket väder som väntar och hur det påverkar grundvattnet i små magasin. Därför presenterar SGU endast nivåer för de närmaste månaderna. I stora magasin, som reagerar långsamt, kommer nivåerna att vara fortsatt höga månader framöver.

För att pejla framtiden har SGU tagit fram en ny klimatmodell; en rikstäckande och geografisk sammanställning av olika scenarier under perioden 2011- 2100. En bild som tecknas är att vi kan förvänta oss både mer nederbörd som ger mer grundvatten och högre temperatur som ger mindre grundvatten. Risken för grundvattentorka ökar, men även risken för översvämningar under perioder med höga grundvattennivåer. Årsmedelnivån beräknas bli högre i större delen av Sverige, utom i de sydöstra delarna där nivåerna beräknas sjunka.

Den som har egen brunn får bereda sig på både torka och översvämning, vilket kan vara lättare sagt än gjort, konstaterar Bo Thunholm. Att borra rätt och tätt är viktigt, det vill säga att anlita certifierade brunnsborrare, borra uppströms ett avlopp och med skydd för inträngning av ytvatten. I övrigt är det lite av en 10 000-kronorsfråga.

– Låga grundvattennivåer är svåra att förhålla sig till, vi vill inte borra ner till saltvattnet. Skyfall är också svåra att möta, men här har vi ett verktyg i tätningen av foderrör.

I enstaka fall kan höga grundvattennivåer och ytvattensamlingar påverka kvaliteten på brunnsvattnet, om ytvatten av dålig kvalitet tränger in i brunnen och ut i omgivande grundvatten. Påverkas kvaliteten beror det mer på ytvattnets egenskap och mindre på grundvattennivån, menar Bo Thunholm.

– Smaken kan i vissa fall påverkas vid höga grundvattennivåer, exempelvis om det uppstår höga halter av järn och mangan.

Det är viktigt att känna till och följa utvecklingen av markförhållanden och grundvatten. Använd den information som finns, uppmanar Bo Thunholm och syftar på både den övervakning och de prognoser SGU gör såväl som data från SMHI.

– Ett tips är att använda vår kartvisare. Den indikerar känsliga områden och ger en bild av tillgången på grundvatten i små magasin. Ett annat grundläggande och viktigt tips är att helt enkelt lära känna sin vattentäkt!

Förändringar enligt SGU

I sin senaste rapport för små grundvattenmagasin räknar SGU med förändrade medelvärden under en 30-årsperiod, jämfört med referensperioden 1971–2000:

• Kortare grundvattentorka på vintern, ökad grundvattenbildning och höjd grundvattennivå i fjällkedjan och Norrlands inland.

• Oförändrad eller minskad grundvattenbildning och oförändrad eller sänkt grundvattennivå i Götaland och stora delar av Svealand.

• Längre grundvattentorka i Götaland och stora delar av Svealand samt längs Norrlandskusten.

Håll dig uppdaterad

SGU om grundvattennivåer: SGU samlar sin information under portalen sgu.se/grundvatten/grundvattennivaer – besökaren har tillgång till såväl data, kartor och diagram som beskrivningar av hur det framtida klimatet påverkar grundvattnet.

SMHI om vattenbrist och översvämningar: SMHI varnar vid risk för vatten- brist såväl som översvämning. Allt på smhi.se.

TEXT: MIA ISING FOTO: LARS WIRTÉN

Det är oroliga tider i världen. Försvar och beredskap ligger högt på dagordningen i det offentliga samtalet. För brunnsborrare och brunnsägare uppstår då frågan; vad gäller för enskilda brunnar? Det visade sig vara en inte helt enkel fråga att besvara.

Vi börjar med att kontakta Försvarsmakten för att reda ut vad som gäller för enskilda brunnar kopplat till beredskap, krig och kris. Men Försvarsmakten hänvisar till MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. MSB hänvisar i sin tur vidare till andra expertmyndigheter som ansvarar för frågorna till vardags. Livsmedelsverket ansvarar för dricksvattnet, Jordbruksverket för lantbrukets vattenförsörjning och SGU för grundvattnet.

Det finns helt enkelt ingen enskild myndighet som har det övergripande beredskapsansvaret när det gäller brunnar, grundvatten och dricksvattenförsörjning på landsbygden och för lantbruket.

På Livsmedelsverket planerar Maria Khalili den nationella dricksvattenförsörjningen inom området civil beredskap. Livsmedelsverket ansvarar för att samordna och planera beredskapen nationellt kopplat till dricksvattenförsörjningen.

– Vårt huvudfokus är den kommunala dricksvattenförsörjningen. Vi utfärdar föreskrifter för kvalitet och ger rådgivning till de som omfattas av dem, både offentliga aktörer och enskilda fastighetsägare. Men hittills har vi inte jobbat med enskilda brunnar ur ett beredskapsperspektiv, förklarar Maria Khalili.

Något som ändå tangerar beredskapsplaneringen och berör enskilda brunnsägare, är ett projekt där Livsmedelsverket ser över de så kallade dricksvattenparametrarna. Det är de värden som alltid gäller för hur höga halter det får vara av vissa ämnen i dricksvattnet. Dessa värden ska göra det säkert att dricka vattnet under en hel livstid. Nu vill Livsmedelsverket ta fram andra gränsvärden som kan gälla under en kortare period, till exempel fem-tio år.

– Om det blir kris eller höjd beredskap skulle vi på så sätt kunna använda ytterligare vattentäkter som i dag inte är godkända. Det skulle öka tillgången på dricksvatten vid kris och krig. Det kan man applicera även på enskilda brunnar.

Att Livsmedelsverket inte har med enskilda brunnar i sin beredskapsplanering är en följd av att landsbygden mer eller mindre förväntas klara sin dricksvattenförsörjning själv under kriser.

– Den som har en egen brunn har ett eget ansvar att ta prover och drifta den, även vid höjd beredskap. Om man ligger utanför de kommunala verksamhetsområdena är det upp till den enskilda fastighetsägaren att lösa vattenfrågorna, säger Maria Khalili och lägger till:

– Men vi ser ju betydelsen av alla enskilda brunnar. Det finns en inbyggd resiliens i det som avlastar de kommunala VA-organisationerna.

Vad gör då Livsmedelsverket rent generellt för att säkra tillgången på rent dricksvatten vid händelse av exempelvis ett militärt angrepp eller terrordåd?

– Det är kommunerna som har verksamhetsansvaret och de enskilda brunnsägarna har ansvar för sin brunn, även vid krig. Vi som myndighet stöttar kommuner och företag i hur de kan förbereda sig för att klara dricksvattenförsörjningen.

– Vi har till exempel varit på turné i landet där vi har utbildat och övat aktörerna i så kallade nödvattenövningar. Vi har också analyserat hur kriget i Ukraina påverkar oss och vilka lärdomar vi kan dra av det.

Livsmedelsverket har tagit fram en handbok för kommunala och regionala dricksvattenaktörer, där man har samlat information om krigsplacering, riskanalyser, redundans med mera. Men när det gäller krigsplacering blir vi tillbakavisade till MSB.

– Att du blir runtbollad ligger i områdets natur. Det är så många aktörer som ingår i dricksvattenkedjan. Kommunerna är absolut viktigast, det är de som i huvudsak försörjer befolkningen med dricksvatten. Vi som sektorsansvarande myndighet är såklart viktig, men i kedjan ingår även Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket, Boverket, Folkhälsomyndigheten, Strålsäkerhetsmyndigheten, länsstyrelserna och SGU. Alla dessa är viktiga.

På Jordbruksverket är Johan Loberg beredskapshandläggare. Inom lantbruket är brunnar och beredskap i huvudsak kopplat till att kunna förse djur med dricksvatten. Bevattning av grödor löses däremot oftast med hjälp av ytvatten.

– I kristid har kommunerna inget ansvar att förse djur med vatten. Därför behöver lantbrukare någon form av egen vattenförsörjning till djuren. Är man starkt beroende av vatten behöver man säkra den resursen, understryker Johan Loberg.

Då räcker det inte att luta sig tillbaka för att man redan har en borrad brunn.

– Borrhålet utgör en grundförutsättning för att kunna förse djuren med vatten. Men en brunn i sig gör inte gården robust. Det kan bli en falsk trygghet. Du måste också tänka på hur du får upp tillräckligt med vatten i händelse av kris.

Om elnätet slås ut måste det finnas en reservlösning som försörjer dricksvattenpumpen med energi.

– Borrhålen är ofta djupa och svåra att hinka upp vatten ur. Har du hundratals djur är det i princip omöjligt att göra för hand.

De lösningar som finns i dag är i huvudsak reservkraftverk som oftast drivs med diesel. Det finns även kraftverk som drivs med biogas som lantbrukaren själv kan producera från gödsel.

– Då blir man verkligt självförsörjande, konstaterar Johan Loberg och fortsätter:

– Vi ser att brunnarna på landsbygden ger redundans och robusthet i samhället. Det är en nödvändig resurs i beredskapen. Men för att det ska bli en resurs vid höjd beredskap och vid kriser, gäller det att kunna få upp vattnet.

Jordbruksverket råder alla lantbrukare att kontrollera gårdens robusthet i händelse av en kris: Hur gården kan ställa om eller bygga upp en redundans i det fall man förlorar tillgången till något man är beroende av, exempelvis vatten.

– Det kan handla om att installera en vattentank som kan ta emot vatten. Kan den dessutom placeras högt har man fått ett litet vattentorn med självtryck. Det gäller att tänka till innan krisen inträffar. Samhället har byggt upp ett elberoende där det är svårt att ersätta elen i exempelvis vattenförsörjningen, säger Johan Loberg.

Vid en kris eller krig kommer staten inte gå in och fördela vattenresurserna.

– Staten lägger sig inte i det. Det enskilda företaget ansvarar själv för sin verksamhet. Vissa insatsvaror behöver vi beredskapslagra på statlig nivå, men där ingår inte vatten. Det är ett kritiskt beroende för lantbruket, men det finns tillgängligt på plats. Vi kan inte lägga tid och resurser på att transportera vatten till djur. De insatser som görs vid kris med att transportera vatten i tankbilar är endast för människors behov av dricksvatten.

Johan Loberg ser brunnsborrarkåren som en viktig resurs för lantbruket och beredskapen. Han ser gärna att brunnsborrare diskuterar beredskapen med lantbrukarna när de är ute och borrar, rensar eller gör annat underhåll.

– Kan jag buffra vattnet på något sätt? Kan jag lagra el, kanske ladda ett batteri med solenergi som gör att jag kan pumpa upp vatten och fylla en tank? Det hade varit bra om brunnsborrarna kunde föra den diskussionen med lantbrukarna.

– Om man sedan ska se brunnsborrare som ett beredskapsyrke vet jag inte. I grunden är det ett förberedande yrke. Förhoppningsvis finns brunnarna på plats innan krisen slår till.

Sveriges geologiska undersökning, SGU, är till skillnad från Livsmedelsverket och Jordbruksverket ingen beredskapsmyndighet. Därmed har SGU heller ingen aktiv roll i samhällets beredskap.

– Men flera myndigheter är beroende av vår information, något vi också har påpekat i vår dialog med utredningen ”Näringslivets försörjningsberedskap”, säger Josef Källgården, tillförordnad enhetschef för grundvattenövervakning på SGU.

Utredningen föreslår i ett delbetänkande som lades fram tidigare i år att SGU blir beredskapsmyndighet för bygg- och handelssektorn. Skälet är SGU:s roll i mineral- och materialförsörjningsfrågor.

– Om vi blir beredskapsmyndighet tycker vi att man även kan överväga att det ska innefatta vattenförsörjning. Vi ser att det finns situationer där kunskap om grundvatten kan vara väsentligt, till exempel när det gäller att hitta alternativa råvattenkällor. I ett krisläge där vattenförsörjningen är störd eller satt ur spel kan det vara råvattenkällan som är påverkad. Då kan vi hjälpa till att peka ut alternativa råvattenkällor, säger Josef Källgården.

I och med att SGU inte är beredskapsmyndighet kan man inte söka krisberedskapsmedel av MSB för åtgärder som höjer beredskapen. I fjol sökte däremot Livsmedelsverket sådana medel i samarbete med SGU, för att bland annat identifiera potentiella ’beredskapsbrunnar’ som skulle kunna vara lämpade för större uttag i händelse av kris eller krig. Men ansökan avslogs och därmed har SGU och Livsmedelsverket inte gått vidare och undersökt saken närmare.

När det gäller Brunnsarkivet med all dess information om landets brunnar, har SGU inte sett någon anledning att begränsa åtkomsten på grund av det förändrade säkerhetsläget.

– SGU betraktar i nuläget detta som öppen data. Det finns också en genomförandeakt från EU som syftar till att ingen ska ha fördel av att sitta på den typen av öppen information. Därför ska information om bland annat brunnar vara tillgänglig kostnadsfritt på ett sätt som gör den enkel att återanvända. Mot bakgrund av den dialog som pågår om att vi kan komma att bli beredskapsmyndighet, aktualiseras vårt säkerhets- och beredskapsarbete. Det skulle kunna innebära att en ny bedömning görs så småningom. Men i dag bedömer vi att Brunnsarkivet ska vara fortsatt öppet, förklarar Josef Källgården.