Taggarkiv: Branschen

Catharina Elmsäter-Svärd: Vi behöver rusta Sverige för framtiden

/0 Kommentarer

Medlemsnytta och samhällsnytta – där lägger Sveriges Byggindustriers nya vd Catharina Elmsäter-Svärd sitt fokus.
Hon sträcker fram handen, ler varmt och presenterar sig:
– Hej, jag heter Cathis.

I tidigare intervjuer har hon berättat att det långa för- och efternamnet kan vara besvärligt för andra att komma ihåg, medan smeknamnet Cathis landar lättare. Det stämmer. Även sinnebilden av kvinnan som skakar hand här på Sveriges Byggindustriers kontor på Storgatan 19 i Stockholm, lättas upp. Catharina Elmsäter-Svärd ger intrycket av att vara en rättfram person som vill möta människor i ögonhöjd och hon gör det genom att riva barriärer.
I oktober 2017 tillträdde Catharina Elmsäter-Svärd, 53 år, sin tjänst på Sveriges Byggindustrier. I grunden beskriver hon sig som en samhällsbyggare som har tagit vägen att förstå människor, förstå politiken för att nu verka här på Sveriges Byggindustrier.
En av grundstenarna till att hon valdes till posten är hennes ledaregenskaper.

– Vill man ha ett framtidsyrke, vill man vara med och bygga samhället – då är det i byggbranschen man ska vara.

Bygger ett lag

– Som ledare tar jag med mig mycket från tidigare erfarenheter, inte minst hur jag kan få människor i min omgivning att växa. Det är ungefär som man bygger ett lag, att man har olika roller och rollfördelningar. För att en organisation ska fungera måste medarbetarna våga, vilja och förmå ta ansvar. När vi känner varandra, vet vi att resultatet blir bra. Dessutom spar det tid – jag får tid att göra annat och det är bra, säger Catharina Elmsäter-Svärd.

Förstår organisationer

Ett annat skäl är hennes kunskap och förmåga att bygga organisationer.
– I den tidsanda vi befinner oss i finns ett starkt behov av att forma organisationen gentemot våra medlemmar. Min förhoppning är att jag kan använda det jag har med mig från mitt tidigare yrkesliv och det som är kopplat till politiken, till den roll Sveriges Byggindustrier har för att vara relevanta i samhällsanalysen. Där ska vi också vara med och bidra, säger hon.
Högst upp på Sveriges Byggindustriers agenda är uppgiften att få medlemmarnas intressen och samhällets intressen att hänga ihop. Fokusområdena handlar om en byggsektor som är attraktiv, sund och säker.

Fokus på 2025

– Det viktigaste för mig personligen är att sätta på mig glasögonen och se till att vi drivs åt samma håll. Vi behöver rusta Sverige och hålla fokus på Sverige 2025, säger Catharina Elmsäter-Svärd.
Om sju år beräknas Sverige ha elva miljoner invånare. Behovet av bostäder och samhällsstruktur är stort.
– Och det är just där våra medlemsföretag har sin kärna. Kan vi haka på maximal samhällsnytta för maximal medlemsnytta, då gör vi rätt saker, säger Catharina Elmsäter-Svärd.

– Som ledare tar jag med mig mycket från tidigare erfarenheter, inte minst
hur jag kan få människor i min omgivning att växa.

50 000 medarbetare behövs

I Arbetsförmedlingens senaste rapport om bristyrken fanns flera av byggsektorns yrken med. Kompetensförsörjningen är ett fokusområde och en utmaning för Sveriges Byggindustrier. 50 000 nya medarbetare behövs i byggsektorn bara för att täcka pensionsavgångarna de närmaste fem åren, och för att lyckas behöver branschen bli betydligt mer attraktiv – både för killar och tjejer, menar Catharina Elmsäter-Svärd. Här handlar det om att riva barriärer, få bort förlegade synsätt och förutfattade meningar, exempelvis att arbetet i byggbranschen är för tungt för kvinnor.
– Det pratas aldrig om att jobbet inom vården är tungt, en sektor där många kvinnor arbetar, konstaterar Catharina Elmsäter-Svärd.
Hon har en övertygelse om att arbetsplatser blir bättre om mångfalden är större – så varför bara rekrytera från halva befolkningen och inte hela?

Byggbranschen ett framtidsyrke

– I dag finns bra hjälpmedel, det finns nya tekniker, digitala lösningar och vi jobbar i processer. Det finns möjligheter och utvecklingen går ganska fort. Vill man ha ett framtidsyrke, vill man vara med och bygga samhället – då är det i byggbranschen man ska vara, säger Catharina Elmsäter-Svärd.
Efter 30 år i yrkeslivet som hotellchef, politiker och på ministerposter, som konsult och föreläsare är Catharina Elmsäter-Svärd van att jobba mycket, varje dag. Som vd på Sveriges Byggindustrier är schemat också fullt. Regelbundna mikropauser under dagen, kontroll över dagens uppgifter och att beta av dem en efter en är ett sätt hon använder för att återhämta sig och få tillbaka fokus.

Vill se resultat

Just fokus är en av Catharina Elmsäter-Svärds drivkrafter. Hon vill se resultat, oavsett hur vägen ser ut. Därtill har hon talets och retorikens gåva.
– Jag har två öron också, annars kan jag inte förstå vad som behövs, och jag har rätt god erfarenhet av att se människan. I processer med människor brukar jag säga att roligast vinner. Roligast är när man får med människor på tåget man själv tror på, säger hon.

Text: Elisabet Tapio Neuwirth Foto: Anette Persson

 

Catharina Elmsäter-Svärd vd för Sveriges Byggindustrier.

Vem är…

  • Namn: Catharina Elmsäter-Svärd
  • Bor: På landet i Enhörna, utanför Södertälje. Jag är uppvuxen där.
  • Familj: Gift sedan 30 år, vi har två barn som är 25 och 27 år. Nu har vi bara katter och en häst hemma.
  • Bakgrund: Hotellchef i sju år, heltid i politiken (M), kommun, landsting, riksdag och regering i 25 år.
  • Fritid: På min lediga tid tittar jag mycket på hockey. Jag är intresserad men också ordförande i Södertälje HK. Att bara vara hemma är skönt, att inte ha några tider att passa eller väskor att packa.

 

Andra artiklar om Sveriges Byggindustrier:

Sveriges Byggindustrier: Så tycker Geotecs medlemmar

Golvbranschen ser Sveriges Byggindustrier som renodlad arbetsgivarpart

Arbetsrätt – en het medlemsfråga i Sveriges Byggindustrier

Så arbetar Sveriges Byggindustrier med opinionsbildning

Rådgivning är en hjärtefråga för Sveriges Byggindustrier

Sveriges Byggindustrier ger medlemsservice med mångfald

Bergfast genuin kunskap, djup värme och toppjobb

/0 Kommentarer

Klockan är halv nio och det håller så sakteliga på att ljusna. Ute biter det i kinder och näsa men inne i det ljusgröna huset värmer det gott. Här går man runt i strumplästen och allt eftersom droppar personal in för en kopp kaffe, en macka och lite snack kring olika uppdrag – det blir fler och fler skor innanför ytterdörren.

Nye ägaren Rickard Zetterholm med vd Stefan Eriksson i bakgrunden.

Vi är i Hökbäck i Lit. För de som inte vet, är det få som skulle tro att den moderna villan uppe i backen är ett kontor och det för en borrfirma. Här huserar Brunnsborrarna i Östersund AB och trots namnet befinner vi oss ett par mil utanför den jämtländska staden, alldeles vid Indalsälven.
– Vi håller på att föra över all verksamhet från Brunnsborrarna Ederwall och Eriksson AB till det nya företaget Brunnsborrarna i Östersund AB men fysiskt ligger kontor, verkstad och lager kvar här i Lit och det kommer det att göra framöver också, berättar Stefan Eriksson, vd och styrelseordförande.
De har valt att inte skynda på processen. Det är stora tillgångar som de nya ägarna ska få en rimlig möjlighet att förvärva och man vill behålla en kontinuitet i företaget så att uppdragen kan löpa på som vanligt och så att de nya ägarna, Rickard Zetterholm och Ronnie Hoflén som tidigare varit anställda, succesivt kan sätta sig in i allt och komma in i sina roller.

Erfarenhet

Stefan, och även hans bror Urban, har klivit av ifrån all den dagliga verksamheten och är numera rådgivare och de har en del erfarenhet att förmedla. Deras far, Anton Eriksson, var med och bildade företaget 1944. Det har alltså 74 år på nacken och Stefan själv började arbeta i firman 1976 och Urban 1966. Det finns ett gediget arkiv och många möten har skett med kunder och borrare. Under åren har utvecklingen inom branschen gått stadigt framåt.
– I våra rapportböcker står det att en av företagets första anställda, Pelle Jonsson, på 40-talet borrade 1 000 meter på ett år – ett rekord ingen kunde slå i Norrland. I dag borrar man 1 000 meter på en vecka, berättar Stefan med ett leende.

Här har Brunnsborrarna i Östersund sitt kontor.

Leenden möter man många på kontoret. Här i huset är det inte bara ombonad värme, det finns en gemytlighet som spiller över på kunder och besökare. Kanske är det en av anledningarna att flera jobbat här 15-20 år och att Brunnsborrarna i Östersund AB är den största borrfirman i Jämtland.
– Jag skulle tro att 60-70 procent av jobben kommer via rörfirmor, tio procent från kommuner och resten är privatpersoner som anlitar oss. Vi har jämn beläggning sommar som vintertid och det ser ut att fortsätta på ungefär samma sätt och i samma omfattning framöver.

Toppjobb

I en region med mycket vildmark och fjäll blir det emellanåt annorlunda, spännande uppdrag som kräver speciallösningar för att frakta både manskap och utrustning på plats. Under åren har Brunnsborrarna i Östersund AB utfört borrningar åt Åreliftarna och på flera av Svenska Turistföreningens fjällstationer, där man använt sig av både flyg och allehanda terrängfordon.
Rickard Zetterholm har kommit in i köket och berättar om ett annat toppjobb som nyligen utfördes i Fjällnäs, Härjedalen.
– En vattenborrning till en restaurang högt uppe på fjället, tre kilometer från avlastningsplatsen. Normalt är det bra att göra de här jobben med bärighet på snö men i det här fallet kom vi lite utanför den uppgjorda transportleden och körde fast. Efter en hel del trixande ordnade det sig och vi tog oss fram till borrplatsen. Det blir en del utmaningar men det är helt klart värt det. Fantastiska arbetsmiljöer och nöjda kunder som i det här fallet bjöd på mat i restaurangen!
– Och här har vi en av rookiesarna som bara har tre år på stället, skrattar kollegorna när Martin Eriksson kommer in och slår sig ned vid bordet.

Martin Eriksson, kund- och säljansvarig.

Martin, ansvarig för offerter, sälj och kundbesök, är lite trött efter att ha kört bil i snöglopp hela natten från Sandviken. Sonens lag tog sig till final i en fotbollscup. Samtalet glider över på fotboll och ÖFKs framgångar och den Brunnsborrarcup som företaget anordnade och sponsrade förra året. Åtta lag med spelare födda 02-03 från bland annat Dorotea, Åre och Funäsdalen möttes i Häggenås – fyra mil norr om Östersund.

Gemenskap

Birgitta Nordell har snart jobbat 20 år på kontoret hos Brunnsborrarna i Östersund AB.

Under de morgontimmar vi besöker företaget är det många som kommer och går men eftersom man har jobb utspridda med mer är femton mils radie från Östersund är det sällan alla i företaget är på plats samtidigt. De flesta befinner sig också i en ålder med familj och små barn så föräldraledigheter och vård av sjuka barn kommer emellan.
– Men alla är inne var eller varannan vecka och eftersom de jobbat så länge tillsammans fungerar det jättebra med kontakt via telefon. Sedan träffas vi ju alla när det är kurser och säkerhetsgenomgångar, säger Birgitta Nordell, som jobbar inne på kontoret.
Hon funderar en stund och så utbrister hon.
– Jamen i vår är det är ju faktiskt 20 års sedan jag började – roligt, då har vi en anledning att samlas till fest!
Och roligt verkar man ha på Brunnsborrarna i Östersund AB – med kunder, jobb och med varandra.

Text: Katarina Ryckenberg, R-Write Foto: Gertrud Bertilsdotter Reineke

Fakta: Brunnsborrarna i Östersund AB

• Bildades: 1944
• Kontor: Hökbäck, Lit, två mil utanför Östersund.
• Verksamhetsområde: Hela Jämtland och Härjedalen.
• Anställda: Åtta, alla på heltid.
• Ägare: Rickard Zetterholm och RonnieHoflén.
• Uppdrag: Vatten-, energi-och entreprenadborrningar samt installationer av pumpar och vattenfilter. Jämn beläggning sommar som vintertid.

Vid ett tillfälle körde borriggen fast i snön.

 

I höstas behövde Sveriges högst belägna fjällstation Blåhammaren, 1086 meter över havet, servicehjälp med vattnet. Vädret var inte det bästa och efter ett dygns väntan kunde helikoptern lyfta med en tekniker ombord.

Växjö kräver kompletteringar vid ansökan om borrning

/0 Kommentarer

Växjö kommun har vid ett par olika tillfällen begärt in kompletteringar till ansökningar om borrningstillstånd för geoenergianläggningar. Bland annat vill man bedöma ekonomin i projekten.
– Det står tydligt i miljöbalken att vi ska göra en ekonomisk rimlighetsbedömning, säger Madeleine Karlsson, förvaltningschef på miljö- och hälsoskyddskontoret i Växjö.

Det senaste fallet gäller en större industrilokal. Efter sju veckors handläggningstid och begäran om kompletteringar två gånger, gav kommunen borrningstillstånd. Kompletteringar till en ansökan är kanske inget uppseendeväckande i sig. Det som väcker frågetecken kring Växjö kommuns agerande är motiveringen.
Miljö- och hälsoskyddskontoret kräver att den sökande ska redovisa hur anläggningen uppfyller miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Dessa lyder: ”Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. I första hand ska förnybara energikällor användas.” Geoenergi uppfyller väl dessa krav.

I Växjö finns en teknik som kan vara bättre ur miljösynpunkt”, säger Madeleine Karlsson, förvaltningschef på miljö- och hälsoskyddskontoret i Växjö, och syftar på det kommunala energibolagets produktion av fjärrvärme. Foto: Martina Wärenfeldt.

– Men är det verkligen säkert att värmepumpar är den bästa tekniken för Växjö? Vi har en fjärrvärme med otroligt fina miljösiffror. I Växjö finns därmed en teknik som kan vara bättre ur miljösynpunkt, menar Madeleine Karlsson.

Specifikt för Växjö

Geotec har inte fått signaler om att några andra kommuner begär in den här typen av kompletteringar, som dels innebär mycket merarbete för entreprenörerna, dels riskerar att försena ett projekt.
– Det kanske är specifikt för Växjö eftersom vi i princip bara använder förnybart bränsle i fjärrvärmen. Ska vi då bara godta att man vill använda geoenergi när det inte handlar om små villaanläggningar? Vi tycker inte det. Vi vill istället få in ett underlag för att kunna bedöma vilken teknik som är bäst, förklarar Madeleine Karlsson.
Det är inte bara rent miljömässiga bedömningar kommunen vill göra. Även när det gäller ekonomin i anläggningen vill kommunen ha ett finger med i spelet.
– Vi måste bedöma om det är rimligt att det kostar mer med den ena eller andra tekniken. Det står tydligt i miljöbalken. För att kunna göra det måste vi veta vad den ena tekniken kostar i förhållande till den andra.

Kommer det här att bli ett standardförfarande vid borrningsansökningar i Växjö?
– Det kan jag inte svara på. Det här senaste fallet var speciellt eftersom det är en så stor anläggning. Men vi behöver komma in tidigare i processen så att vi kan informera om att det finns en annan miljövänlig teknik som alternativ. Vi vill inte hamna situationer där företag i ett sent skede måste byta teknik.

Är det en öppen målsättning att Växjö kommun vill styra in alla på att använda den kommunala fjärrvärmen?
– Nej, vi vill styra in de sökande på den bästa tekniken.

Men det är fjärrvärme du exemplifierar med?
– Nej, geoenergi kanske matchar fjärrvärmen, men vi måste få in ett underlag så att vi vet det. I det här fallet var tydligen geoenergi den bästa tekniken.

Uppfyller kraven

Johan Barth, vd på Geotec, får känslan att Växjö medvetet försöker försvåra för installatörer och därmed geoenergin. Att geoenergi uppfyller kraven i miljöbalken menar han är vedertaget och knappast kan ifrågasättas.
– Miljööverdomstolen har dessutom slagit fast att det inte går att hävda att geoenergi är ett sämre miljöval än fjärrvärme.
Det som upprör Johan Barth mest är att kommunen lägger sig i näringslivets egna lönsamhetsbedömningar och ekonomiska kalkyler.
– Det anstår inte en kommun att fråga hur ett företag investerar sina pengar i den här typen av energilösningar. Det är väl känt att geoenergin ger en ekonomisk fördel på sikt. Det kan många kommuner skriva under på och är skälet när de väljer att anlägga geoenergi i skolor och andra kommunala verksamheter. Geoenergin är bevisligen lönsam gentemot alternativen. Jag har svårt att tro att samma fråga ställs till en kund som vill koppla upp sig mot fjärrvärmen, säger Johan Barth.

Text: Lars Wirtén

Geopraktisk visar nyanlända vägen till borrbranschen

/0 Kommentarer

Det är ingen arbetsförmedling, men väl en vägvisare till en bransch i behov av arbetskraft. Det handlar om Geopraktisk – webbsidan som vänder sig till nyanlända i Sverige för att skapa intresse för yrkesutbildningar och praktiskt arbete inom geologi.

En bit in på det nya året var det dags för kickoff och lansering av Geopraktisk, webbsidan som ska locka nyanlända att utbilda sig och söka jobb inom borrbranschen och gruvnäringen. Med arbetssökande som målgrupp informerar sidan, som är en del av SGU:s webbplats, om yrken där man arbetar praktiskt med geologi. Besökaren kan göra övningar för att se om han eller hon passar för ett sådant yrke.
Pontus Westrin på SGU är statsgeolog och projektledare för satsningen, som nu lämnat pilotstadiet och inledningsvis främst fokuserar på borrbranschen.
– Här kan besökaren läsa och lära om teknik, vägar till praktik, arbetstider, lön, anställningsformer, villkor i branschen, säkerhet och sådant som är viktigt att veta innan man kommer till en arbetsplats.
Allt är presenterat på lätt svenska och med hjälp av intervjuer, illustrationer, filmer och andra rörliga moment, kompletterat av en ordbok. Geotec är en av flera samarbetspartners som bidragit med information.

Framtidsbransch

Webbsidan presenterar yrket som ett uppdrag i en framtidsbransch. Utgångspunkten är att det byggs mer än på länge och då behövs det borrning, liksom för brunnar, bergvärme och prospektering av gruvor. Borrtekniker är ett yrke med en arbetsmarknad i hela Sverige – ett arbete som handlar om att ”jobba med teknik, vara utomhus, möta människor och arbeta praktiskt”.
– Vi pekar på en bransch där det finns jobb som vi tror kan intressera nyanlända. Kanske har man redan liknande yrkeserfarenhet från sitt hemland, eller är intresserad av att sätta sig på skolbänken. Utbildningsvägen till dessa jobb behöver inte vara lång, säger Pontus Westrin.
En grupp nyanlända har fått ge synpunkter på webbsidan under uppbyggnadsfasen.
– Vår testgrupp var mycket positiv till sidan. De tyckte det verkade vara ett spännande yrke och hade många frågor om jobb som borrtekniker.

Regeringsuppdrag

Bakgrunden till Geopraktisk är ett regeringsuppdrag som SGU fick 2014, att öka omvärldens kunskap om geologi. Ett delprojekt i det arbetet riktade sig till skolorna, SGU tog fram en webbsida med undervisningsmaterial för att belysa geologi ur ett samhällsperspektiv.
– Vi fick höra att även företag använde sidan, som introduktion för nyanställda. Toppen! Då skissade vi på att anpassa sidan till arbetssökande, och sen föddes idén om Geopraktisk. Vi skrev en ansökan till Tillväxtverket, som har regeringens uppdrag att bidra till enklare vägar till jobb, om medel för att utveckla vår webbplats, berättar han.
I april 2017 gav Tillväxtverket sitt stöd till en samfinansiering. Nu är pilotprojektet – ”en modell för digitala verktyg för att skapa enklare vägar till jobb” – färdigt och en webbsida ligger uppe.

SFI

För att nå målgruppen har SGU vänt sig till SFI, den kommunala vuxenutbildningen i svenska för invandrare. Tanken är att SFI-lärarna ska använda webbsidan och dess material och övningar i sin undervisning.
– Det är ett bra sätt för oss att bana väg för framtida rekryteringar, men också ett bra sätt att lära svenska, tycker Pontus Westrin. Vi hoppas att även Arbetsförmedlingen och branschen själv hjälper oss att lyfta webbsidan.
– Geopraktisk är inte någon garanti för att du får jobb som nyanländ, men ett verktyg för att göra vägen dit enklare och kortare. Ett sätt att skaffa sig bättre förutsättningar för att söka och få ett jobb.
Planen är att även sätta gruvnäringen under lupp samt att informera om hur det är att arbeta inom bergmaterialindustrin.
– Nyanlända är en stor och heterogen grupp, många är i arbetsför ålder och en viktig resurs. Svenskarnas intresse för yrkesutbildningar är begränsat och arbetsmarknaden står inför stora pensionsavgångar. Därför har webbsidan en viktig funktion att fylla.

Text: Mia Ising

En teknikpionjär som fortsätter se möjligheter

/2 Kommentarer

Ny teknik har varit drivkraften för företaget genom årtiondena. Grävfirma Jan Lundblad expanderar mer än någonsin. Både sett till anställda, verksamhet och kvadratmeter.

Strax innan de sista vägkrökarna leder ned mot den blånande Vättern och charmerande Hjo, ligger Korsberga och navet för Grävfirma Jan Lundblad. I den lilla röda stugan, tvärs över parkeringen vid gamla verkstaden, är kontoret inhyst. Sandra, som är gift med Klas, en av Jan Lundblads två söner, huserar bland pärmar och datorer och fixar kaffe till den hembakade citronkakan som står uppdukad på köksbordet.

Jan Lundblad.

Klas kommer in i värmen, med piggt röda kinder efter ett arbetspass ute i höstrusket med sin ständige parhäst Mattias. Pappa Jan – som aldrig kallas Janne – har varit en stund i sitt arbetsrum. De andra suckar och skakar på huvudet åt alla pärmar och pappershögar. Men företagets ständige motor Jan ler mest lite åt saken.

Jobb sju dagar i veckan

Vid 72 jobbar han fortfarande sju dagar i veckan medan hustrun Eja numera delvis är pensionär efter många år av heltidsarbete i firman. Varken pappersarbete eller kontorsstädning är längre det som lockar Jan mest. Ny teknik och nya metoder däremot – då blir han ivrig!
– Vi har mnga fötter att stå på. Det är därför företaget går så väldigt bra idag. Slutar man investera blir företaget inte gammalt. Man måste fortsätta hela tiden. Och vara en sådan som vågar chansa, säger Jan så det glittrar i .gonen.

Mycket på gång

Energigivande. En vanlig tisdag i Hjo finns det utrymme för en stunds glad samvaro vid kaxlådan, när Klas Lundblad besöker Anders Pettersson och Linus Gustavsson, som är flitiga energiborrare.

Förra året var första gången han tog ut ett vinstkapital för egen del, ur företaget. Men där sönerna sätter guldkant på tillvaron med någon solresa emellanåt, valde Jan att lägga sin del på expansion av firmans byggnader…
– Jag började med den här lilla verkstaden som jag köpte för 15 000 kronor på 60-talet. Nu håller vi på att bygga fastigheter på totalt 4 500 kvadratmeter. Plus de andra ytorna, visar Jan när han och Klas tar bilen runt området för att visa vad som är på gång.
Ny verkstad, varmgarage, tjusiga personalutrymmen och lager håller på att färdigställas samtidigt som gårdsplanen vuxit långt förbi skogen som stod här för bara några år sedan. Nu vill företaget gjuta en enorm platta för bland annat flisupplag, som är ett av alla de sidospår som kommit till som en av alla de där ”fötterna” som företaget vilar på.

Tog över 1971

Det hela tog sin början när Jans pappa tillsammans med en granne skaffade en traktorgrävare till gården och det blev Jan som styrde spakarna.
– Sedan började jag gräva 1963. Då täckdikade vi för hela slanten. Tänk, idag är det straffbart att lägga igen marker som vi dikade på den tiden. 1971 köpte vi en runtomsvängande grävare på band. Det tyckte min kompanjon innebar för stora risker så då tog jag över hela firman, berättar Jan.
Hans berättelse om företaget utmärker sig genom att han tidigt, tidigt anammade ny teknik och utförde tjänster där konkurrensen initialt var liten. Att plöja ned jordvärme började han med redan 1978.
– Det var ingen annan som trodde att det skulle gå att plöja ned slang i marken på en meters djup. Vi tillverkade maskinerna, som i början var väldigt prototypiska. Anläggningarna fungerade jättebra även om pumparna var dyra i inköp då.

Tidig med nya maskiner

Värmepumpar med berg- och jordvärme är alltjämt en viktig del för firman som varje dag har almanackan full med nya platser där nya anläggningar ska in. Fiberplogar köpte Jan 1982, samma år som han också köpte utställningsexemplaret av en maskin för grävfri dränering. En teknik som inte sågs med blida ögon av konservativa konkurrenter.
– Folk trodde inte på det för att de inte såg röret. Den styrdes med laser. Den första lasern köpte vi förresten 1976.
Jan berättar om år, maskiner, människor och projekt – allt sådant som både kommit och gått med varierande resultat. Vad som verkar vara en gemensam nämnare är hur lönsamt det varit att vara först med tekniken i branschen.

Hustrun räddade firman

– Fast vi har haft väldigt svåra stunder också. Vi har varit nära konkurs mer än en gång. Ett tag, i början av 90-talet, fick vi till och med låna till driften när några stora kunder gick i konkurs. Men Eja, min fru, låg på, förhandlade, ringde och hittade lösningar med banken som trodde på oss och vår verksamhet. Eja är verkligen jätteduktig.
Kärleken i rösten är inte att ta miste på, kärleken som började på en dans i Varola på skärtorsdagen 1963. Sedan dess har de levt och arbetat ihop. Han med maskinerna, hon med det växande kontoret. Idag går Jan fortfarande till jobbet sju dagar i veckan. Precis som sönerna, intygar svärdottern Sandra mellan kaffet och den ringande telefonen.

Ett sätt att leva

– Att ha ett familjeföretag är ett sätt att leva. Man växer in i det. Vi mammor måste vara drivna och klara oss själva. Det är inte tal om att ringa maken och be honom skjutsa barnen till träningen precis… Eja har dragit ett väldigt tungt lass. Det stämmer verkligen att bakom varje framgångsrik man står en stark kvinna, säger Sandra som, liksom maken Klas, kan alla historier om maskiner och händelser, trots att de inte var med när det begav sig.
– Jag tror inte att jag har arbetat mindre än tolv timmar en enda dag de senaste fem åren i alla fall. Men det är roligt, säger Klas och gestikulerar med armen mot den långa cykelbanan som leder från sjön i grannskapen, hela vägen till den mer välkända sjön i Hjo.
– Oj, vad vi grävde här. Och tusentals ton grus! Men fint blev det.

Generationsskifte bekymrar

Eja arbetar varje måndag för ”att hålla sig à jour med företaget” och kunna hoppa in när svärd.ttrarna Sandra och Anette behöver vara hemma med sjuka eller lovlediga barn, men är i övrigt pensionär som trivs med att umgås med vännerna. Vill hon träffa sin make för längre samtal får hon vackert följa med i bilen när Jan åker och tittar på kommande jobb om söndagarna.
– Då brukar vi äta på någon golfrestaurang längs vägen, säger Jan förnöjt om det trogna parets små dejter.
Med Ejas erfarenhet i ryggen har de båda svärdöttrarna datoriserat företaget som, sedan några år, till hälften ägs av de båda bröderna Lundblad. Även om barnbarnen fortfarande är så unga att de går i grundskolan, oroar sig Jan för företagets fortlevnad i nästa generation.
– Det bekymrar mig mest av allt; att alla barnbarnen inte är intresserade. Det blir svårt med nästa generationsskifte i företaget nu när det är så stort och finns så mycket pengar i det. Det vill till att hålla sams, säger Jan och skakar eftertänksamt på huvudet.

Inte tvinga barnen

Kanske måste företaget en dag då säljas, konstaterar han. Men Klas och Sandra är inte bekymrade över den tanken. Att driva ett familje

Inne i den röda stugan som utgör företagets huvudkontor, är det familjens kvinnor som styr.
Sandra Lundblad har fullt upp med administrationen, arbetsuppgifter som hon delar med svägerskan Anette och svärmodern Eja.

företag – att välja den livsstil som familjeföretaget kräver – är inget måste för barnbarnen.
– För oss är det viktigt att barnen får välja själva vad de vill studera och arbeta med. Vi är väldigt noga med att de inte tvingas in i företaget, säger Sandra.
– Ja, det är mycket troligt att företaget säljs. Men här och nu har vi väldigt bra relationer allihop. Jag och Per har aldrig några konflikter, inte med mamma och pappa heller. Sandra och Anette sköter kontoret tillsammans. Och jag känner för egen del att jag valt mitt yrke helt självständigt, konstaterar Klas.

Utveckling är en drivkraft

Som sin bror är han uppvuxen bakom spakarna.
– En gång kom du barfota till grävmaskinen. Stövlarna hade du trampat ned i leran så de var borta. Jag minns än idag var det var någonstans, säger Jan med det där glittret i ögonen när han ser på sin son.
– Och Per var med mig och täckdikade hela veckan då du föddes. Han fick vackert följa med. Någon barnomsorg hade vi inte. Och ni har alltid varit intresserade av maskinerna.
Jan har ägnat hela livet åt maskinerna, företaget, familjen – allt hänger samman. Att ”sluta” verkar inte vara en existerande tanke.
– Drivkraften är att investera, utveckla och göra så att företaget lever kvar. Man måste alltid ha beredskap. Mellan varven kommer lågkonjunkturen. Men just nu är det högkonjunktur. Inom överskådlig framtid kommer företaget att fortsätta växa okontrollerat, tror jag.

Smörjgrav. Den nya verkstaden är snart klar för drift. Men för Jan Lundblad höll det på att sluta illa när det nya var på gång; han föll handlöst ned i smörjgraven och bröt ryggen så illa att medarbetarna trodde att han omkommit. Men nu är han på benen och jobbar som vanligt igen.

Text & foto: Anna Hagnell

Grävfirma Jan Lundblad AB

• Företaget: Grävfirma Jan Lundblad AB som firar 55 år 2018. Familjeföretag med 32 antal anställda varav två heltid på den egna verkstaden. Arbetar enbart mot företagskunder.
• Var: Företaget ligger i Korsberga, utanför Hjo. Har stora fastigheter under expansion, totalt flera hektar mark för verksamheten.
• Vad: Brunnsborrning, styrd borrning, hammarborrning, rörtryckning, jordvärme, grävning, rivning, kabelförläggning, flisning, bergtäkter. Jan äger också andelar i vindkraft och har nyss avvecklat ett polskt företag.
• Vem: Företagets grundare Jan och hustrun Eja bor i Värsås. Sonen Per, 45, med hustrun Anette och två barn i Korsberga samt sonen Klas, 41, med hustrun Sandra och tre barn i Forsby. Alla vuxna arbetar i företaget. Jan äger 50 procent av företaget och sönerna delar på de andra 50.

Jan Lundblad om sin…

• Bästa investering: Att vara med tidigt, tidigt med ny teknik som exempelvis kabelplöjning och grävfri dränering
• Sämsta investering: Mångåriga projektet med att driva ett företag för dränering och borrning i Polen. ”All täckdikning upphörde i Sverige. Då var vi några som bildade ett företag i Polen. Men vi bara investerade hela tiden utan att det gav någon vinst. Det är svårt att driva företag utomlands.”

Riksriggen testar borrparametrar

/0 Kommentarer

I skånska Hörröd har ett grustag blottlagt urberget och därför valdes den platsen för borrningarna. Foto: Riksriggen

Lunds universitets forskningsrigg för djup kärnborrning, Riksriggen, har under hösten borrat i skånska Hörröd. Syftet är att se vilken inverkan på borrkronan olika parametrar har.

Riksriggen borrade tre olika 130 meter djupa borrhål. I det första borrhålet användes de rekommenderade parametrarna för rotation och sjunkhastighet. I det andra borrhålet ökades sjunkhastigheten betydligt, samtidigt som rotationen var lägre. I det tredje slutligen användes mer moderata inställningar i form av lägre sjunkhastighet och högre rotation jämfört med rekommenderade parametrar. För varje borrhål användes helt nya borrkronor.
– Studenter i Uppsala kommer i vår att studera diamanterna i mikroskop för att bedöma slitaget på borrkronorna som en del i deras exjobb, säger Jan-Erik Rosberg som är föreståndare för Riksriggen.

Hur påverkas slitaget?

Ett annat exjobb kommer att studera hur geologin har påverkat slitaget, genom att titta på borrkärnorna och korrelera med slitaget på borrkronorna, samt med det kontinuerligt registrerade borrförloppet.
– Våra borrningar gav också möjlighet för personal på Atlas Copco att komma till borrplatsen och träna sig på riggen. Även studenter som går en kurs i fältundersökningsmetodik kunde komma ut och studera borrning i fält, förklarar Jan-Erik Rosberg.

Berget blottat

Hörröd, som ligger söder om Kristianstad på Linderödsåsen, valdes på grund av det grustag som finns på orten och där urberget på några ställen ligger blottat vid ytan.
– Vi ville absolut inte borra i jordlagren utan kunna borra uteslutande i hårt berg. I ett grustag stör vi dessutom inte omgivningen, så Hörröd var perfekt. Där är berget dessutom av bättre kvalitet än runt Lund, där det är mer uppsprucket.
Jan-Erik Rosberg hoppas att resultatet av borrningarna ska kunna appliceras av branschen genom att möjligen kunna optimera slitage och hastighet bättre genom använda optimala borrparameter och inställningar.
– Det är en kombination av att kunna borra snabbare och slippa byta borrkronor lika ofta och samtidigt få en hög kärnåtervinning. Där kan man spara mycket tid och därmed pengar.

De fortsätta djupborrningarna

Analyserna från Hörrödsborrningarna kommer troligen vara klara i början av sommaren 2018.
Framöver hoppas Jan-Erik Rosberg kunna få ihop finansiering till några grundvattenrelaterade projekt för att undersöka framtida akvifärer, samt inte minst att kunna göra en fortsättning på Åreborrningen 2014, då Riksriggen borrade ner till 2 496 meter.

Text: Lars Wirtén

Riksriggen

• I november 2009 tilldelades Teknisk Geologi, Lunds universitet, ett anslag från Vetenskapsrådet på 25,8 miljoner kronor för att bygga upp en nationell forskningsinfrastruktur för djup kärnborrning. Den nationella infrastrukturen ska vara en resurs för forskare från universitet, högskolor och andra organisationers forskningsverksamhet, enligt vetenskapsrådets föreskrifter.
• Under åren 2010 till 2012 pågick ett intensivt upphandlingsarbete för att införskaffa och bygga upp verksamheten, som nu går under namnet Riksriggen. I april 2014 tilldelades Teknisk geologi och Riksriggen ett driftsbidrag från Vetenskapsrådet.

Hörrödsborrningarna

• Tre borrhål, cirka 130 meter djupa.
• Borrningen utfördes med dimension N, håldiameter 75,7 mm, kärndiameter 47,6 mm.
• Dominerande bergart i området är en finkornig ortognejs.
• Borrningarna ingår i det EU-finansierade infrastrukturprojektet I-EDDA.
• Borrningarna utfördes som ett samarbete mellan Lunds och Uppsala universitet, RISE, LKAB och Atlas Copco.

Kraftsamling mot kränkningar krävs

/0 Kommentarer

I slutet av november bjöd bostadsminister Peter Eriksson in till samtal om hur vi gemensamt kan kraftsamla för att inga kvinnor ska utsättas för kränkande behandling i byggbranschen. Det välkomnar vi. Sveriges Byggindustrier och flera av våra medlemsföretag tar frågan på största allvar, skriver Catharina Elmsäter-Svärd, vd för Sveriges Byggindustrier.

Mångfalds- och jämställdhetsfrågan är inget vi i byggbranschen ska konkurrera om – det berör oss alla. Att de som vill eller jobbar i vår bransch ska känna sig trygga och inte minst välkomna är en nyckelfaktor för att vi ska kunna skapa en bransch som är attraktiv, sund och säker. För alla.
Vår bransch är inte ett undantag från förekomster av varken trakasserier, diskriminering eller sexism. Nyligen kunde vi läsa om byggsektorns upprop #sistaspikenikistan med fler än 4 000 underskrifter och 200 vittnesmål för att uppmärksamma frågan som #metoo-rörelsen har lyft fram i ljuset.

Ta bort hinder

Nu måste vi se till att ta bort de trösklar som många i vår bransch möter dagligen. För att fler ska vilja och kunna stanna kvar i vår bransch. Flertalet av våra medlemsföretag tar frågan om mångfald och jämställdhet på stort allvar. Det finns flera konkreta initiativ för att skapa en bransch där alla ska vara trygga och respekterade på sin arbetsplats.
Många byggbodar ute på våra byggarbetsplatser är idag inte anpassade för att anställda exempelvis ska kunna byta om och duscha i fred. Därför har en inkluderande byggbod tagits fram. Vi ser att företag i vår bransch tar fram kläder som är anpassade för alla kroppsformer och bygghjälmar som ska kunna bäras oavsett hårlängd. Flera kvinnliga hantverksprogram initieras och jämställdhetsplaner integrerats i det vardagliga arbetet.

Noll ska vara noll!

Det finns en förlegad syn att det inom bygg är väldigt tunga jobb och att det då inte passar för kvinnor. Att få kvinnor söker sig till branschen. Antalet kvinnor har ökat med 15 procent mellan 2015 och 2016 i de 30 största bygg- och anläggningsföretagen. Samtidigt som antalet anställda i de 30 största företagen ökade med 2,8 procent. Men trots en ökning, så är vi inte i mål.

Foto: Rosie Alm

Vi måste skapa en bransch som är långsiktig och hållbar. Där reformer inte är reaktioner utan snarare ett grundläggande arbete som skapar en långvarig förändring. Där likabehandling och arbetsmiljö är integrerade. Vi måste arbeta för en bransch som visar att nolltolerans mot diskriminering, trakasserier och sexism faktiskt betyder noll tolerans. Det måste genomsyra hela vår bransch och våra utbildningssystem.
Vi har en lång väg kvar att gå. Att vi är flera som nu lyfter frågan är bra. För att nå målet om en attraktiv, sund och säker bransch så måste vi samverka och kraftsamla från alla håll.

Catharina Elmsäter-Svärd, vd Sveriges Byggindustrier

Nischade branscher kräver särskilda besiktningsrutiner

/0 Kommentarer

Nu är den på gång – den av många efterfrågade besiktningen av borriggar. Men det är inte bara att handla upp ett besiktningsföretag och beställa tid.

– Grundläggarbranschen såväl som brunnsborrarbranschen är nischade och har rätt speciella maskiner som besiktningspersonalen inte har erfarenhet av. Därför jobbar vi nu med att ta fram en besiktningshandledning, säger Fredrik Severin.

Han är ledamot i styrelsen för Svensk Grundläggning, driver företaget Geofound och ingår tillsammans med bland andra Geotecs Johan Barth och Kiwi Inspectas Bertil Forsberg i den grupp som jobbar med att ta fram allt det material och de specifikationer som krävs för att besiktningen ska bli av.
Grundläggarna har, precis som brunnsborrarna, inga besiktningskrav på sina borriggar.

Fredrik Severin på Geofound deltar i arbetsgruppen kring besiktning.

– Det är jättekonstigt, inte minst med tanke på vilka krafter och vikter det handlar om. Våra lyftanordningar har besiktningskrav, men det finns många andra delar på maskinerna. De har till exempel en bom som hålls uppe av en hydraulcylinder. Ur ett säkerhets- och arbetsmiljöperspektiv är det viktigt att ha koll på att allting är i gott skick och fungerar som det ska, säger Fredrik Severin.

Erfaren utbildare

Hans företag Geofound säljer geotekniska borriggar och själv har Fredrik, med närmare 20 års branscherfarenhet, länge hållit maskinutbildningar för Svensk Grundläggnings medlemmar.
– I arbetsgruppen pågår nu faktainsamling om vilka olika regelverk som gäller. Därefter kan vi börja ta fram själva besiktningshandledningen. Förhoppningen är att ha något framme i början på nästa år.

Besiktning eller kontroll?

Bertil Forsberg ingår också i arbetsgruppen. Han arbetar med lyftbesiktningar på Kiwa Inspecta och är ordförande i Swetic, branschorganisationen för företag inom provning, besiktning, kontroll och certifiering.
– Från vårt håll ser vi detta strikt ur ett tredjepartsperspektiv. Vi har inga intressen vare sig som tillverkare eller brukare, vi säljer ingenting och vi reparerar ingenting. Vi tittar bara på maskinen utifrån ett kontrollperspektiv: Är den fortfarande så säker som den var när den tillverkades.
– Det som är viktigt att skilja på är om det krävs en ackrediterad besiktning eller om det räcker med kontroll. Grundläggarnas lyftanordningar måste till exempel besiktigas, men mycket vad gäller maskinerna i övrigt får göras som egenkontroll. Så det här blir ett frivilligt åtagande, säger Bertil Forsberg.

Gemensamma risker

Även grundläggarna använder maskoner som innehåller delar som inte omfattas av krav på besiktning. Foto: Thomas Thorefeldt/Veidekke

Maskinerna skiljer sig åt dels mellan borr- och grundläggarbranscherna, dels sinsemellan beroende på fabrikat.
– Men det alla har gemensamt är att det finns risk för skador i den bärande konstruktionen. Det rör sig om sprickbildning, som från början är en mycket långsam process som kan vara svår att märka, men som leder till ett plötsligt brott när sprickbildningen nått så långt att resten av materialet inte längre håller.
Bertil Forsberg betonar att besiktningen bygger på att maskinerna är tillverkade på ett säkert sätt från början:
– Vi som arbetar med detta är inte duktiga på varken borriggar eller grävmaskiner. Men vi är väldigt duktiga på kontroll och kan med vår erfarenhet se på en stålkonstruktion var den är känsligast. Vi kommer inte att gå in på ritningar och beräkningar, för det har ju tillverkaren redan gjort. Vårt uppdrag är att kontrollera om de ursprungliga egenskaperna finns kvar, det vill säga att allt är helt och att fasta säkerhetskonstruktioner, till exempel överlastningsskydd och slangbrottsventiler, fungerar som de ska.

Text: Jörgen Olsson

Nej även till vinklade hål i Stockholm

/0 Kommentarer

Att borra på en mindre tomt kan vara en utmaning. Ofta har lösningen för den som borrat för energibrunn varit att delvis vinkla borrhåll i den intilliggande undermarken. Men det är slut med nu, om grannen heter Stockholms stad.

De nya riktlinjerna för borrtillstånd i Stockholms stad medger borrning för geoenergi på privat mark och tomträtt i kommunens ytterområden. Men så enkelt är det inte, menar aktörer som Borrsvängen talat med. Möjligheten begränsas av att det nu inte någonstans är tillåtet att vinkla borrhål in under kommunens mark.
– Förr kunde man få vinkla borrhål efter behov, för att få plats och för att få en spridning. Det ser ut som att den möjligheten nu också naggats, till och med om det skulle röra en gräsplätt eller åker i kommunens mindre centrala delar. Oavsett djup säger kommunen nej till att vinkla borrhål utanför en tomt, säger Calle Rosén på Energipartner.

Inga undantag

Fabian Kjessler på Stockholms stads exploateringskontor bekräftar att kommunen har ett nytt förhållningssätt, även om det är möjligt att få borra i den så kallade ytterstaden.
– I de fall borrhål vinklas utanför den egna tomtgränsen och hamnar under kommunens mark säger vi nej till att ge borrtillstånd. Vi är en kommun där det är trångt både under och ovan mark, och detta beslut följer samma riktlinjer som införts för att säkra plats för vårt byggande under mark i innerstaden. Restriktionerna, mot att borra över en tomtgräns, ska gälla även för kommunen själv vid olika byggen.
Stockholms stad äger cirka 70 procent av all mark i kommunen och på exploateringskontoret tycker man inte att det är självklart att någon kan ta i anspråk allmän mark för enskilda ändamål. Dessutom anser de att en fastighetsägare tar en risk om denne skriver på ett avtal som innebär att man, utan ersättning, ska avveckla sin anläggning om staden gör anspråk på marken i framtiden. Därför är exploateringskontoret inte längre benäget att reglera denna möjlighet i avtal, utan säger nej.
Något som Calle Rosén tycker är väl drastiskt, av hans reaktion att döma.
– Det är ofrånkomligt att borrare behöver ta angränsande undermark i anspråk. Att ställa utrustning på privat mark och borra 50, 100 eller kanske 200 meter ner under kommunal mark borde inte vara något problem. Vi har helt fråntagits möjligheten att utnyttja stora delar av den gratisenergi som finns tillgänglig.

Text: Mia Ising

Stopp för energibrunnar i Stockholm

/0 Kommentarer

Sedan i somras är det stopp för borrning i Stockholms innerstad. Illustration: Myra S Söderström

Nu säger exploateringskontoret i Stockholms stad nej till borrning av energibrunnar i hela innerstaden. Exploateringskontoret förklarar att borrningen ”krockar” med byggandet under mark; kommunen vill säkra att den har svängrum i undermarken, utan att komma i konflikt med nya bergvärmeanläggningar. För borrare och byggare står miljoner på spel.

Det nya förhållningssättet har fått branschen att se rött. ”Vi förlorar uppdrag och pengar” säger vittnesmålen. Telefonerna går varma på exploateringskontoret. Men vi tar det från början:
– Det började i våras med att exploateringskontoret, i egenskap av markägare, vände sig till andra berörda förvaltningar med frågan hur staden i framtiden ska se på nya geoenergianläggningar. Detta mot bakgrund av de omfattande undermarksbyggen som kommer att ske, exempelvis tunnelbana och stora avloppsrör, berättar Fabian Kjessler, enhetschef för markförvaltningen på Stockholms stads exploateringskontor, som har det samlade ansvaret för förvaltning och exploatering av stadens mark.
– Det resulterade i att vi nu är remissinstans. Dels i egenskap av markägare, dels i och med att vi arbetar med exploateringsprojekt som kan komma att både påverka och påverkas av nya borrhål. Tidigare stannade det vid att ansökningar om borrtillstånd behandlades av trafikkontoret och miljöförvaltningen.
Även om exploateringskontoret i vissa fall avstyrker en remiss från miljöförvaltningen har den senare förvaltningen avgörandet, men Fabian Kjessler bekräftar att trycket på exploateringskontoret är stort. Remisstiden har förskjutits under hösten, när exploateringskontoret velat sätta sig in i hur de andra berörda förvaltningarna ställt sig i frågan. När avslagen därtill är många genererar det upprörda samtal till kontoret.

”Nya borrhål alltid olämpligt”

– Vi tycker alltid att det är olämpligt med nya borrhål i innerstaden med tanke på hur mycket anläggningar som finns och planeras under mark. Som markägare i innerstaden är vi därför restriktiva och avstyrker om borrhålen berör vår mark, det vill säga anläggs på eller vinklas ut under vår mark.
I regionen görs dagligen runt 280 000 resor med pendeltåg och många berör innerstaden, en yta på cirka 50 kvadratkilometer i den norra samt centrala delen av kommunen.
– Staden vill inte riskera att inte kunna bygga som man önskar i framtiden. Det är väldigt trångt under mark i innerstaden, och den allmänna marken är inte i första hand till för enskilt ändamål.
Stockholm ger enligt Fabian Kjessler fortfarande borrtillstånd i ytterstaden, men då får borrhålen inte vinklas utanför den egna tomtgränsen.

Slår hårt

Ett företag som haft med exploateringskontoret att göra är Rototec AB. Företaget är en av Europas större leverantörer av geoenergilösningar, med kontor i bland annat Upplands Väsby. Jonas Grundström, projektansvarig:
– Exploateringskontoret har i sina yttranden gett avslag även till oss, men som stor aktör har vi med juridisk hjälp och konsultation haft möjlighet att få igenom merparten av våra tillstånd. Rototec är rikstäckande samt opererar i flera länder så detta har inte drabbat oss så hårt, men vi kan se att det kan få förödande konsekvenser för den enskilda mindre aktör som har sitt huvudsakliga upptagningsområde i Stockholm.
– Dessutom ställer vi oss skeptiska till de grunder kommunen baserar sina avslag på. Det kan vara allt från felaktigt tolkade tomträttsavtal, från exploateringskontorets sida, till att man vill säkra plats för infrastruktur som inte ens befinner sig i planeringsstadiet.

Riskerar miljoner

Ett annat företag som drabbas är Energipartner, installatörer av värmepumpar, med hemvist i Bromma. De nya riktlinjerna kom som en blixt från klar himmel, säger vd Calle Rosén irriterat.
– Plötsligt fick vi nej från miljöförvaltningen och på den vägen är det. Det är många miljoner som hänger i luften för oss, det blir svårare att leverera borrningen dels för att vi skulle behöva gå in på stadens mark och dels på grund av att vi har att göra med tomträtter som är omoderna och reglerar anslutning till oljeanläggningar. Hur nu det kan vara ett problem när vi installerar värmepumpar.
– Vår uppfattning är att det är nej som gäller även i förorten. I den mån vi fått ett ja har det inte varit giltigt omgående utan haft en karenstid. Vi har inte mött dessa problem tidigare. Det har varit möjligt att få borra ner i undermarken och det tycker jag är rimligt, att kommunens invånare får nyttja det utrymmet.

Önskar avtal

Calle Rosén har sitt recept på hur kommunen kan säkra en framtida tillgång till mark, om det inte går att lösa på annat sätt.
– Skriv avtal! Det borde exempelvis en bostadsrättsförening acceptera, även om det skulle begränsa energilagringen till ett visst antal år.
Jonas Grundström är av samma åsikt, det finns åtminstone tillfälliga lösningar, och även han menar avtal – vilket tillämpats tidigare. Då kunde den få ja som skrev under på att ge kommunen rätt att ”lösa in” en energianläggning.
– Kommunen kan skriva tilläggsavtal med den som söker borrtillstånd, för att tidsbegränsa eller på annat sätt reglera tillgången till marken. Tillstånd för energibrunnar måste inte gälla för evigt. På så sätt är de juridiska möjligheterna stora, och allt är bättre än det förhållande som råder nu.

Tveksam till avtal

Fabian Kjessler på exploateringskontoret är tveksam till en lösning där staden tillåter borrhål men tecknar avtal om att den sökande måste avveckla borrhålet om det i framtiden kommer i konflikt med en annan anläggning. Det kan bli en dyr historia för den som investerar i en energianläggning, om kommunen kommer några år senare och kräver att den ska bort och man inte kan få ekonomisk ersättning.
– Jag kan förstå om en bostadsrättsförening, skola eller industrilokal vill satsa på geoenergi, men sådana avtal kan bli problematiska den dag kommunen behöver komma åt marken. Föreningen måste då avveckla sin anläggning och investera i en ny lösning, utan att få någon ersättning för vare sig bergvärmeanläggning eller ny anläggning.
– Jag förstår att det skapar problem och upprörda känslor när folk får avslag. Det här är vårt förhållningssätt just nu, men vi arbetar vidare med frågan.

Calle Rosén får sista ordet:
– Jag tycker det är sorgligt att kommunen hindrar medborgare från miljöanpassad geoenergi för att exploateringskontoret tycker att det blir bökigt. Inget i detta beslut har gått på remiss till byggbranschen, inte en fråga har ställts till oss som borrar, bygger och installerar. Det här slår oerhört hårt i alla led.

Text: Mia Ising

Fakta/Att söka borrtillstånd

• Väntetiden för besked om borrtillstånd i Stockholms stad har varit cirka fem månader hösten 2017.
• På sex månader har cirka 75 ärenden ställts på kö för att hanteras av exploateringskontoret.
• Exploateringskontoret ger dels synpunkter på att utnyttja stadens undermark, dels svar på om något i en tomträtt förhindrar borrning.
• Läs mer på Stockholms stads hemsida: stockholm.se/byggbo/dinbostad/.