Nordligaste borrningen ett jobb för en ”ice road trucker”

Sveriges nordligaste brunnsborrning finns vid en stuga i Keinovuopio i Lappland, fågelvägen 20 mil norr om Gälli­vare och bara drygt två mil sydost om Treriksröset.

Det var Tony Eriksson, borransvarig och delägare i GE Maskintjänst, som tillsammans med en kollega gjorde jobbet. Det är ganska många år sedan nu, men några klara minnen lever kvar.

– Det är ett sådant jobb som bara kan göras på vintern. Det beror på att det inte finns någon väg dit, utan man måste köra på vägarna i Finland och sedan tillbaka in i Sverige över en älv. Älven måste vara frusen då, för den enda bro som finns där är en gångbro, säger han.

Uppdraget utfördes i mars 2009 och totalt gjordes fyra brunnar vid stugan, som tillhör en bofast, renskötande same. Tre av dem är vattenbrunnar och en borrades för geoenergi. Den sistnämnda ersatte vedeldning, enligt vad Tony Eriksson minns.

– Själva borrningen var det egentligen inga konstigheter med. Vår stora oro kring uppdraget var ju att korsa älven i lastbilen med riggen och kompressorn på. Men han var väldigt angelägen om att få sin geoenergi och sitt vatten och lovade ordna så att det gick.

Överfarten ordnades så att man skottade en väg genom snön över isen på älven, på en plats där det inte är så strömt.

– Sedan spolar man i omgångar på med vatten som får frysa till. Till slut har man ett istäcke som är mellan en och två meter tjockt. Visst var vi ändå lite ängsliga när vi skulle över, men det gick bra, både dit och på hemvägen, säger Tony Eriksson

TEXT: JÖRGEN OLSSON

Sprängbotten krävde mattor och fjärrstyrning i Hävla

När FBB Finspångs Brunnsborrning skulle anlägga ett andra borrhålslager på Häfla Bruks stötte man på problem. Rasbenäget berg, massor med grundvatten och kanske allvarli­gast; borrningen skedde på en gammal sprängbotten med risk för kvarglömd dynamit.

Häfla Bruks i den lilla orten Hävla i Östergötland tillverkar galvaniserade produkter som räcken, trappor och gallerdurk. Redan 2012 borrade FBB Finspångs Brunnsborrning 45 borrhål till 210 meters djup. Den geoenergianläggningen värmer 16 000 kvadratmeter fördelat på 15 hus och två industrisektioner. Den ger också frikyla till 1 000 kvadratmeter, huvudsakligen kontor.

Under hösten i år borrades 42 nya borrhål till cirka 300 meters djup för att förse ytterligare 12 000 kvadratmeter med värme och kyla. Men medan markförhållandena i den första etappen var stabila och i princip oproblematiska, möttes FBB av helt andra förutsättningar den här gången. Detta trots att man borrade bara cirka 500 meter från det första borrhålslagret, i princip på andra sidan fabriksbyggnaden.

Berget visade sig vara mycket poröst, med instabila zoner där berget var benäget att rasa in. Mängder av grundvatten strömmade in i borrhålen. Ibland stod det som gejsrar ur hålen, berättade Häfla Bruks tidigare platschef Anders Schön när han besökte Geoenergidagen tidigare i höstas. En försvårande omständighet var att ytan som fanns till förfogande att borra på var mycket begränsad.

– Framför allt i större system, där man har begränsat med borrbar yta, är det klokt att provborra i ett tidigt skede för att förvissa sig om de borrtekniska egenskaperna i området. Vi var väl lite naiva som inte gjorde det på Häfla Bruks, eftersom vi hade borrat där tidigare. Både beställaren och vi trodde att marken skulle vara likvärdig. Men det här visar hur mycket det kan variera inom ett och samma område, säger David Johansson på FBB Finspångs Brunnsborrning.

Den andra och allvarligaste utmaningen var att borrningen skulle ske på gammal sprängbotten, vilket påverkade foderrörsborrningen. David Johansson betonar vikten av att vara observant som entreprenör innan man börjar borra.

– I sådana områden kan det finnas gammal odetonerad dynamit kvar i marken, vilket kan leda till riktigt allvarliga olyckor. Därför var vi extra försiktiga och borrade med radiostyrda riggar som stod på sprängmattor. På så sätt kunde våra borrare stå på behörigt säkerhetsavstånd medan de borrade på de djup där det kunde finnas odetonerat sprängmedel.

Att placera ut sprängmattor krävde extra maskiner, vilket var tidskrävande och innebar extra kostnader för beställaren.

– Men det är sekundärt i sammanhanget. Säkerheten går alltid i första hand.

Även problematiken med vatten och rasbenäget berg ledde till förseningar i projektet.

– Det blev mycket extra rensningstid. Vi fick ägna cirka en extra arbetsvecka för att göra det möjligt att komma ner till fullt håldjup med kollektorerna. I vissa energibrunnar gick det inte, det kunde vi delvis kompensera med större djup i andra. Men vi behövde också komplettera med extra borrpunkter, som vi varit förutseende nog att planera in från början. Vi nådde rätt antal energibrunns- och kollektormeter. Men det var utmanande och satte våra medarbetare på ordentliga prövningar mellan varven, förklarar David Johansson.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: HÄFLA BRUKS

”Ett jättefint referensprojekt för alla inblandade”

Det är utmaningar och svårigheter som utvecklar oss, menar John Ojanne på Rototec.

– När jag såg förutsätt­ningarna var min första tanke faktiskt att inte läm­na något anbud.

Men sedan tänkte jag till – det är ju all­ tid spännande och utveck­lande med utmaningar. Så säger John Ojanne, projektchef på Rototec, när han berättar om det tuffa uppdraget att borra för geoenergi längst nere i garaget under en stor kontorsfastighet i centrala Stockholm.

Borruppdraget, som påbörjades i december 2020, utfördes i kvarteret Blästern mitt emot Karolinska Institutet i Stockholm för fastighetsbolaget Atrium Ljungberg. Bengt Dahlgren Geo var projektör och beställarrepresentant. Jobbet gjordes i ett par etapper och medförde en rad utmaningar som krävde speciallösningar. Det gav nyttiga erfarenheter som Rototec tar med sig in i framtiden.

– I den första etappen skulle vi borra 16 stycken 300-metershål i garagets bottenvåning, två plan under huset. Här var vikten den första riktigt stora utmaningen. Hur skulle bilrampen ner till bottenvåningen klara vår sju ton tunga rigg? Bärigheten var väldigt dålig, säger John Ojanne.

Lösningen blev det som på byggspråk heter att stämpa. Det innebär att efter omfattande beräkningar sätta upp stöttor i form av metallstänger mellan golv och ramp och även mellan våningsplanen nere i garaget. Stöttor som var tillräckligt många och kraftiga för att ta upp trycket från borriggen och annan tung utrustning, som långsamt och med stor omsorg kördes ner.

– Det var en riktig precisionskörning för den som körde ner riggen. Det gällde att inte köra på något eller fastna i svängarna. Vi fick såklart plocka av masten på riggen och montera tillbaka den när vi var på plats där nere. På grund av hålens djup ville vi använda tremetersstänger, säger John Ojanne.

Att få ner rigg och mast i garaget krävde precisionskörning utöver det vanliga.

Att borra med tre meter i det trånga utrymmet blev möjligt tack vare att det tidigare hade tagits upp stora hål i betongbjälklaget mellan våningarna i garaget. De hade tagits upp i samband med att garaget renoverades och en geoteknisk undersökning utfördes, det senare något Bengt Dahlgren Geo gjorde på uppdrag av fastighetsägaren. Då provborrade man även och gjorde en DTRT (fördelad termisk responstest), för att kolla förutsättningarna för geoenergi.

– Nere i garaget kunde vi placera oss med riggen så att masten stack upp genom hålet till våningen ovanför. Det var en utmaning att navigera förbi hålen när vi körde ner, men i grund och botten var det bra att de fanns där – annars hade vi aldrig kunnat borra med stor rigg.

Hålen i bjälklaget gjorde det också möjligt att leda slangar både för utsug av avgaser och för borrkax kortaste vägen, i stället för att dra dem hela vägen runt och ut ur garaget.

Säkerheten är såklart alltid en stor och viktig fråga. Men det här uppdraget ställde krav utöver det vanliga.

– Vi var verkligen tvungna att tänka till, eftersom det var så många ställen mellan borrplatsen och kaxcontainern som vi hade svårt att bevaka. Bland annat satte vi upp öglor för att förankra slangarna längs vägen och killarna som bevakade ledningarna hade radiokommunikation. Dessutom hade vi en kaxvakt längst upp som hade direktförbindelse med borraren. Vi tummar inte på säkerheten, så det krävdes extra personal för att upprätthålla den, berättar John Ojanne.

Etapp två bestod av 23 hål, varav sju utomhus, som borrades i och utanför ett annat garage i samma byggnad. Där fanns inga hål i bjälklaget, så man fick använda en mindre rigg och dessutom ta extra stor hänsyn både till såväl elledningar och ventilation som pålningen i marken under huset.

– Den etappen krävde också att vi gjorde en trafikanordningsplan, där vi vägledde gångtrafiken till en annan gata.

Jobbet slutfördes under 2022. John Ojanne bedömer det som ett av Rototecs mer komplicerade uppdrag så här långt.

– En fördel var att beställargruppen var väldigt kunnig och därför förstående. Vi hade också ett mycket bra samarbete med Atrium Ljungbergs eget byggbolag, TL Bygg, inte minst när det gällde stämpningen i första etappen, säger John Ojanne.

Han drar sig till minnes ett tidigare jobb i liknande stil, när man borrade 85 energibrunnar under DN-huset i Stockholm.

– Det var i det gamla tryckeriet med tolv meter i tak, så höjden var inget problem. Det var däremot värmen, samt att ventilera ut avgaser och få ut borrkaxet kortaste vägen. Där gjorde vi så att vi gick med ledningarna genom rören till en sopsug, säger han.

Rototec är noga med att bevara och använda sig av erfarenheterna från olika uppdrag, för att ha med sig kunskaperna när nästa udda förfrågan kommer.

– Vi gör noggranna projektsammanfattningar och analyser. Det är viktigt att kunskapen om hur man löst specifika problem inte bara sitter i huvudet på en person. Det här är ett jättefint referensprojekt för alla inblandade, säger John Ojanne.

TEXT: JÖRGEN OLSSON

Unik borrmetod tar Norrfjärden jorden runt

Hos Norrfjärdens Brunnsborrningar utan­ för Piteå är man ensamma om en alldeles särskild borrmetod. Den uppfanns lite av en slump och har under de senaste 15 åren tagit ägaren Mikael Lindgren och hans kol­legor på uppdrag i stora delar av världen.

Jobbet går ut på att borra sig in i masugnar för att tömma dem på glödhett flytande järn och slagg, inför att ugnen ska renoveras invändigt. På engelska heter processen ”salamander tapping”, eftersom masugnens inre kallas salamander. Masugnars kärna är byggda av tegel och måste muras om med några års mellanrum, eftersom hettan sliter på teglet som blir tunnare och tunnare.

– Teglar man inte om den kan masugnen spricka. För att komma åt att göra jobbet behöver ju ugnens inre vara tomt, säger Mikael Lindgren.

Det var tidigare ägaren till Norrfjärdens, där Mikael själv började redan 1996, som gjorde den första masugnsborrningen, för SSAB i Luleå. Fram till dess hade tömningen gått till så att man stod på ett par meters håll och borrade manuellt med syrgaslans. Giftiga gaser strömmade ut ur masugnen och jobbet var livsfarligt.

– Det som provades då var att borra med rigg nästan hela vägen och sedan ta sista biten med skärbrännare. Men borrningen gick så bra att man borrade hela vägen in i kärnan och lät smältan rinna ut, berättar Mikael Lindgren.

Borrningen görs snett underifrån mitt under masugnen.

– Man lägger ner borrmasten på sidan på stöttor. Själva borrningen är sällan längre än ett par, tre meter. Järnet får både hammaren och borrören att smälta och det rinner ut antingen på en sandbädd eller i samma vagnar som de har för att transportera malmen. Det är flera ton smält järn och slagg som ska ut, säger Mikael Lindgren som beskriver metoden som mycket säker.

– Vi som borrar står på 40 meters håll. Problemet med giftig cyanidgas finns bara precis intill ugnen, så vi behöver inte gasmasker. Däremot har vi gasvarnare på oss. Stålverken har ju också väldigt hög egen säkerhet och ordnar med avspärrningar och flyktvägar.

– Men vi är alltid minst tre stycken från firman på utlandsuppdragen, det blir en extra säkerhet när man känner varandra och kan kommunicera. Masugnar är sig rätt lika världen över, men vi gör alltid ett besök på plats i förväg för att se förutsättningarna med egna ögon. Det som skiljer är framför allt hur mycket plats det finns runtomkring.

Utlandsäventyren med masugnstömning började 2005. Då hade ett stålverk i Nederländerna hört talas om att svenska LKAB hade en snabb och säker metod.

– Så vi fick åka dit och tömma deras ugn. På plats fanns en kanadensare som ville se hur det gick till och det ledde till uppdrag i Kanada.

På den vägen är det. Förutom en text på hemsidan har Norrfjärdens Brunnsborrningar aldrig marknadsfört sin unika kompetens. Däremot samarbetade man i många år med en nederländare som gjorde ett koncept av metoden, med Norrfjärden som borrare och en italiensk firma som renoverade och murade om ugnarna.

– Det rullade på bra i flera år. Vi har bland annat varit i Brasilien, Indien och Italien, men han som låg bakom konceptet har gått i pension nu. Men vi finns ju kvar och fortsätter att åta oss uppdrag för stålverk i hela världen.

Under pandemin blev det stopp för utlandsresorna. Men Norrfjärden lyckades ändå genomföra ett uppdrag i Japan – på distans.

– Jag minns att vi hade tagit fram egna borrör i aluminium till jobbet, för att kunna borra riktigt krokigt. Sedan blev vi inte insläppta på grund av restriktionerna. Men vi guidade dem hemifrån via video. De hade satt upp kameror överallt och så hade vi telefonkontakt med borraren.

Närmast på tur står ett jobb för SSAB.

– Och senast vi var i Nederländerna var det en engelsman på besök och blev intresserad. Han har inte hört av sig ännu, men kunskapen om vår metod sprider sig från stålverk till stålverk i hela världen, konstaterar Mikael Lindgren.

Det flytande järnet och slaggprodukterna från masugnen rinner ut på sandbäddar för att svalna och kunna transporteras bort.

 

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: MIKAEL LINDGREN

En bransch i ständig utveckling

MATTIAS GUSTAFSSON, VD BORRFÖRETAGEN
FOTO: LARS WIRTÉN

I detta nummer av Borrsvängen har vi fokus på hur branschen utvecklats över tid. Det är inspirerande läsning att vi över åren fått en ökad efterfrågan av borrtjänster, även om vi alla den senaste tiden har upplevt att marknaden har bromsat in.

Förhoppningsvis är nedkylningen av borrbranschen någonting som är övergående och att vi under 2024 får uppleva att vi återgår till en stabilare marknad, om än på något lägre nivåer, tills byggbranschen vänder upp igen.

Vår styrka i att både kunna leverera brunnar för geoenergi och dricksvatten tillsammans med andra borrtekniker, gör att vi har en bredare bas att stå på jämfört med många andra bolag i byggsektorn.

Något som framkommer i detta nummer är också vikten av att passa på att rusta sig och sitt bolag inför framtiden. Nu när det kan vara lite lugnare på fältsidan, passa då på att se över både er utrustning och personalens kompetens. När det vänder upp igen är det viktigt att alla är redo att ta sig an framtiden.

Vi har under början av året tillsammans med arbetsförmedlingen påbörjat en ny utbildningsomgång. Det är kul att se så många elever på utbildningen och att det finns ett intresse för vårt yrke. Under de första veckorna, innan utbildningen drog i gång på allvar, var eleverna ute och fick se både borrning i fält hos flera företag och besöka flera av våra leverantörer. Det var mycket uppskattat hos eleverna och jag hoppas att det ökade samarbetet mellan oss och leverantörerna kan utökas ytterligare i denna del. Alla tjänar på att vi ses och får möjligheten att visa vad vi gillar och är bra på!

Vill passa på att önska er alla en skön vår nu när vi går mot ljusare tider. Hoppas att vi ses på årsstämman 16-17 maj i Stockholm – medlemmar såväl som leverantörer.

Atlas Copco: ”Vi följer prototypen i realtid”

Mohamed Choukri är projektledare på Atlas Copco Rental i Boom, Belgien.

Han började där förra sommaren och utvecklingen av den elektriska kompres­sorn som Team Wessman använder är ett av företagets projekt.

– Vi tog den dieseldrivna Y35-Drillair som bas för prototypen E35-Drillair, där E står för Electric. Det fanns många utmaningar att möta för att göra kompressorn lämplig för att använda i fält, det är inte bara att byta dieselmotorn mot en elektrisk, säger han.

Borrprocessen består av borrning, spolning och stångförlängning. Dessa moment sker vid olika luftflöden och tryck, så anpassning till växlande belastningar är avgörande. Elmotorn styrs av en frekvensomriktare och har många fördelar, menar Mohamed Choukri.

– Dessa inkluderar energieffektivitet, exakt kontroll över hastighet och vridmoment och låga underhållskrav.

– Jämfört med en dieseldriven kompressor har E35 även ett högt startmoment, vilket gör den lämplig för applikationer som kräver en snabb och kraftfull uppstart. Detta är vad Pers operatörer upplever när de borrar.

En annan stor fördel är ljudnivån. E35-kompressorn är mycket tystare, vilket bidrar både till en minskning av den totala bullerföroreningen och förbättrar arbetsmiljön vid maskinen. Det är fördelar som absolut inte ska underkattas, säger Mohamed Choukri.

Mohamed Choukri leder en arbetsgrupp inom Atlas Copco Rental som undersöker nya tekniska idéer med avseende på genomförbarhet, konceptualiserar dem och tar dem slutligen till prototypstadiet.

– Eftersom E35 är en prototyp arbetar vi nära projektet genom fjärrövervakning i realtid för att följa upp kompressorns beteende. På så sätt kan vi ta itu med alla små problem som kan uppstå, säger Mohamed och fortsätter:

– Efterfrågan på elektriska högtryckskompressorer ökar. Det är inte överraskande, utan tvärt om något vi varit förberedda på och vi producerar nu fler elektriska enheter till vår uthyrningsflotta.

TEXT: JÖRGEN OLSSON

Elektrisk kompressor – ett stort steg i rätt riktning

Världens första elektriska kompressor på 35 bar är i drift. Den används vid en stor geo­energiborrning som Team Wessman utför i Bonnierhusets garage i centrala Stockholm.

– Det är mycket som är speciellt med det här uppdraget. Förutsättningarna är minst sagt utmanande, säger Per Wessman.

Team Wessman gör uppdraget som underleverantör till Energy Machines. Det består i korthet av att borra 86 hål på 320 meters djup, samt att dra alla ledningar till den geoenergianläggning som Bonnier bygger under sitt parkeringsgarage i den välkända ”skrapan” på Torsgatan vid S:t Eriksplan i Stockholm.

– Det var en lång process med många turer innan jobbet kom i gång. Vi följer Bonniers miljöpolicy, som säger att de ska vara koldioxidneutrala. Att använda diesel är därmed uteslutet och både kompressor och rigg är elektriska, säger Per Wessman.

Han berättar också att jobbet var på gång innan kompressorn egentligen ens fanns.

– Jag tycker det är rätt tråkigt att stå på villatomter, men lockas däremot av utmaningar. Så när det stod klart att jobbet krävde elektrisk kompressor började jag forska lite. Jag drog i mina kontakter på Atlas Copco och fick via deras uthyrningsavdelning Atlas Copco Rental fram den maskin vi använder nu.

Det känns roligt att vara först i världen med den, säger han.

Redan etableringen var ett äventyr. Kompressorn var åtta centimeter för hög för att komma in i garaget. Man löste det genom att släppa ut luften ur däcken. Rampen den skulle transporteras på tålde inte tyngden, utan fick förstärkas med balkar. En bärgningsbil vinschade ner den på plats. På de längsta ställena har dragningarna av kaxledning blivit uppåt 180 meter. Sammanlagt tas 170 ton betong bort från garagets bottenplan för att få plats med all ledningsdragning till geoenergianläggningen.

– Vi tar bort mellan 30 och 40 centimeter betong från golvet. Men vi lyckades inte hitta någon lastmaskin som kommer in i och ut ur garaget, så vi har fått specialbygga en, säger Per Wessman.

Genom att släppa ut luften ur hjulen kunde man med minsta möjliga marginal få in kompressorn i garaget.

Wessman borrar med elrigg, vilket man har gjort förut. Men på grund av de trånga utrymmena går det bara att använda 1,5-metersstänger. Det skapar merarbete och gör att varje hål tar dubbelt så lång tid som vanligt.

– Dessutom sliter kaxet otroligt på materialet. Vi har borrat en hel del i det här området tidigare, men inte varit med om något liknande och har inte kunnat lista ut varför det är så. Kaxledningar som normalt håller i ett år tar slut på fyra hål.

Erfarenheterna av den elektriska kompressorn är goda.

– Den har fungerat bra och är också markant tystare än en dieseldriven. El-motorn behöver 500 kilowatt och att det är möjligt att använda den är tack vare att fastigheten har högspänning in och att det finns plats i lågspänningsställverken att ta ut det som behövs. Orsaken är att det har varit ett tryckeri en gång i tiden, som drog mycket ström.

I början av projektet, som kommer att pågå en bra bit in på våren 2024, hade man en del problem med kylningen av kompressorn, berättar Per Wessman.

– Hela huset är i drift som vanligt medan vi jobbar. Folk jobbar i kontor precis ovanför borrplatsen. Vi byggde ett eget rum till kompressorn och där blev det i början 60 grader varmt på grund
av utloppsluften. Vi löste det genom att installera en stor kanal för evakuering och kan nu leda bort den varma luften.

Per Wessman har länge intresserat sig för att borra helt elektrifierat. Han var i kontakt med Atlas Copco redan för fem-sex år sedan för att trycka på när det gäller utvecklingen. Nu är kompressorn, eller åtminstone en prototyp, verklighet tack vare samarbetet med Atlas Copco Rental, som inleddes under våren 2023.

– För mig är det här ett stort steg i helt rätt riktning. Sedan ska man vara medveten om att 1 000 ampere inte är lätt att få fram. Tills vidare kommer kompressorn att kunna användas till ett begränsat antal projekt, där det antingen redan finns gott om ström tillgängligt eller där man kan få byggström. Men jag vet att Atlas Copco jobbar på det. De följer det här projektet mycket noga för att dra erfarenheter och komma vidare.

TEXT: JÖRGEN OLSSON FOTO: TEAM WESSMAN

Geoenergidagen firade tioårsjubileum i gruvan

När Svenskt Geoenergicentrum och Geoenergidagen firade tio år tillsammans var platsen symboliskt vald. För var kan geoenergin belysas bättre än i en sal utsprängd i det mäktiga urberget? I oktober hölls den tionde upplagan av Geoenergidagen 20 meter ner i urberget, i Atlas Copcos provgruva mitt i Stockholm.

Det blev födelsedagsfirande i dagarna två, när Svenskt Geoenergicentrum arrangerade Geoenergidagen med tillhörande workshopdag och middag. För branschen har anledning att fira, visade Svenskt Geoenergicentrums vd Signhild Gehlin, när hon tillsammans med moderatorn Johan Barth från Debe Flow Group avslutade dagarna med att summera de tio åren som har gått.

– Branschen har ökat leveransen av förnybar geoenergi till det svenska energisystemet med 50 procent. Fler än 150 000 installationer har tillkommit och borrhålsdjupet har i genomsnitt ökat med 30 meter, eller 20 procent. Det har registrerats fler än 175 000 nya borrhål och borrats mer än 33 miljoner meter borrhål, sa Signhild Gehlin.

– Sveriges geoenergianläggningar har under våra tio år bidragit med mer än 160 terrawattimmar förnybar värme och kyla. Det motsvarar mer än 335 miljoner fat olja, eller 140 miljoner ton koldioxid som vår bransch har ”osläppt” ut. Vi gör skillnad, konstaterade Signhild Gehlin.

Det var också statistik som gällde när Signhild Gehlin inledde Geoenergidagen med att belysa geoenergins ställning i Sverige och övriga världen.

– Utvecklingen av borrhål ser stabil ut, det byggs många större borrhålslager. Enligt IGA, International Geothermal Association, fortsätter den utvecklingen i ännu högre takt. Deras prognos säger att användningen av geoenergi, inklusive djupgeotermi, kommer att åttafaldigas fram till 2050.

– Även om de bara har lite rätt, så kommer väldigt mycket att hända framöver.

Martin Forsén, chef för internationella affärer på Nibe, spanade in framtidens värmepumpar och köldmedier. Han beskrev elektrifieringen som en megatrend, inte bara i transportsektorn utan även i värmesektorn.

När det gäller köldmedel kommer alla f-gaser, fluorerade gaser, att fasas ut till 2050. Under utfasningen kommer f-gaserna att tilldelas i kvoter som kommer att minska kraftigt från och med 2027.

– Vi ser nu att kolväten och andra naturliga köldmedel är på stark framväxt. Men det är en tuff utmaning för branschen.

Konkurrensen om mark och vatten som resurs ökar alltmer. Det kan leda till högre krav på skyddsåtgärder eller att man nekas tillstånd att borra. Mattias Gustafsson, nytillträdd vd för Borrföretagen, talade på temat och såg en trend att konkurrensen sprider sig till fler städer.

– Det blir allt vanligare i stadsplaneringen att placera väg och järnväg under jord. Det är då bra om man från kommunernas sida inte sätter stopp för borrning i hela planeringsområden.

Anders Schön var tills nyligen platschef på Häfla Bruk i Östergötland, som tillverkar galvaniserade produkter som räcken, trappor och gallerdurk. Han berättade om den geoenergianläggning som har byggts i två steg, nu senast med borrningar under hösten.

– Det har varit verkligt utmanande borrning. Berget är poröst med gigantiska mängder vatten. Ibland har vattnet stått som gejsrar ur hålen.

Klas Berglöf på Climacheck stack ut hakan och menade att alla geoenergianläggningar går sämre än de har potential för. De kan under alla förhållanden prestera bättre, hävdade han i sin föredragning om instrumentering och mätning.

– En fjärdedel av energianvändningen i driften kunde tas bort om man bara såg till att de fungerar rätt.

Svårigheterna att som fastighetsägare själv mäta och optimera gör att drift av geoenergianläggningar som en tjänst efterfrågas allt mer. Alexander Gerdin och Roger Nordman från CIT Renergy berättade om den pilotupphandling av just detta man är i färd att genomföra på uppdrag av Belok, ett beställarnätverk inom fastighetsbranschen.

– Projektet ska leda till att fler geoenergianläggningar byggs och drivs bättre med optimerad systemprestanda, summerade Alexander Gerdin.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: ANETTE PERSSON

Nya certifieringar under hösten

Elva brunnsborrare gick grundutbildningen för certifierad brunnsborrare under hösten. Ytterligare en handfull för­nyade sina certifikat genom fortsättningskursen.

– Utbildningarna lyfter upp saker du normalt inte tänker på som brunnsborrare, inte minst inom juridiken, säger Michael Klasson som är utbildare på båda kurserna.

Kraven från beställare att brunnsborrare ska vara certifierade ökar. Att certifiera samtliga personer som arbetar vid en borrigg är därför ett sätt att bli mer konkurrenskraftig. Efter fem år måste certifieringen förnyas. För att öka chansen att klara förnyelsetentan finns en förnyelsekurs vid sidan om grundutbildningen.

Medan grundutbildningen tar ett brett grepp med såväl juridik, prospektering, geoenergi som geologi på schemat, fokuserar förnyelsekursen nästan uteslutande på juridiken. I fokus står arbetsmiljöföreskrifter, konsumentlagstiftning och miljöbalken.

– I runda slängar ska en företagare totalt sett ha koll på 5 000 lagar. Det är oerhört många regler och förordningar att förhålla sig till. Därför krävs en metodik och ett arbetssätt så att man har med sig dem i jobbet utan att egentligen behöva tänka på dem, förklarar Michael Klasson.

På utbildningarna får kursdeltagarna följa juridiken genom hela borrprocessen, från första kundkontakt, offert och avtal till genomförande och eftermarknad.

– För att vara den fackman man utger sig för att vara, måste brunnsborrarna ha koll på den lagstiftning som påverkar vardagen och hålla sig à jour med de uppdateringar som sker. Den bakomliggande juridiken är viktig att ha koll på, så att man inte åker på något efteråt. Certifieringen ska leda till trygghet, säger Michael Klasson.

 

Borrteknikerutbildningen: Clemens fick två fullmatade veckor i fält hos Bryngels

Clemens Krijnen tycker att fältveckorna på Bryngels var en bra erfarenhet.
FOTO: Privat

–De två veckorna var väldigt nyttiga. Jag lärde mig alla moment i borrningsprocessen på plats.

Det säger Clemens Krijnen som går borrteknikerutbildningen. Under hösten har han varit två veckor i fält hos Bryngels i Sunds­vall och fått omvandla teori till praktik.

Clemens Krijnen är inte helt oerfaren när det gäller arbete under mark. Han har jobbat i gruvsektorn i 13 år med allt från jordarbeten till sprängning. Han har även borrat mycket i gruvor.

– Så den biten sitter i fingerspetsarna, förklarar Clemens efter sina två fältveckor.

För Clemens har gruvarbetena inneburit att han har varit borta mycket från hemmet och familjen i Sundsvall. Därför vill han nu sadla om till att bli brunnsborrare.

– Som gruvarbetare har jag varit borta sju dagar i stöten, det är inte hållbart i längden. Jag tycker också om att få jobba utomhus i stället för nere i berget.

Den första av de båda fältveckorna fick Clemens vara hemma i Sundsvall och vara med vid borrningen av ett geoenergiprojekt. Andra veckans borrning var förlagd i Kramfors, där åtta borrhål skulle borras.

– Det gick bra, vi borrade ett hål per dag, säger Clemens.

Det är många moment att lära sig, konstaterar Clemens, allt från att lasta på och av lastbilen med kompressor, slangar, foderrör med mera, till att koppla in kompressorn, borra och montera foderrör och sedan själva borrningen i berg.

– Jag fick sköta spakarna och borra nedåt i berget, men inte uppåt, det är mycket känsligare. Det var en bra erfarenhet, det är viktigt att kunna hantera reglagen och bli duktig på att styra borren.

Det var relativt djup borrning Clemens fick prova på, ned till 280 meters djup i både Sundsvall och Kramfors.

– Det var bra maskiner och personal att jobba med. Killarna var trevliga och tog hand om mig bra.

Pierre Åberg är vd på Bryngels. Han tycker att det har fungerat bra med fältveckorna.

– För oss var det självklart att ställa upp nu när en person från vår region går utbildningen. Vi har alltid förhoppningen att kunna rekrytera fler borrare. Det passade också bra i tiden för oss, vi hade passande projekt där bägge riggarna var på samma ställe samtidigt.

Han tycker det är viktigt att ta emot elever från borrteknikerutbildningen om man har möjlighet.

– Vi är i en bransch som har stort behov av personal. Vi behöver också höja nivån i hela branschen genom att ta in utbildad personal.

Pierre Åberg tycker inte att det var besvärligt i sig att erbjuda en plats.

– Utmaningen ligger i att se till så att det blir givande två veckor för eleven. Det är för kort tid för att göra stora anpassningar och för lång tid att bara stå vid sidan och följa arbetet. Men det är tillräckligt lång tid för att få en inblick i arbetet och förbereda sig inför den långa praktikperioden.

Clemens Krijnen är nöjd med utbildningen så här långt.

– Den är väldigt bra, man får lära sig mer än att bara borra. I den teoretiska delen är det mycket geologi och vilka olika lager som finns i marken. Vi får även en svetsutbildning och lastbilskort, vilket är mycket bra. Det är en komplett utbildning på kort tid med mycket som är användbart i yrkeslivet. Men själva jobbet som brunnsborrare, det lär man sig sedan genom att jobba.

TEXT: LARS WIRTÉN