När Svenskt Geoenergicentrum och Geoenergidagen firade tio år tillsammans var platsen symboliskt vald. För var kan geoenergin belysas bättre än i en sal utsprängd i det mäktiga urberget? I oktober hölls den tionde upplagan av Geoenergidagen 20 meter ner i urberget, i Atlas Copcos provgruva mitt i Stockholm.

Det blev födelsedagsfirande i dagarna två, när Svenskt Geoenergicentrum arrangerade Geoenergidagen med tillhörande workshopdag och middag. För branschen har anledning att fira, visade Svenskt Geoenergicentrums vd Signhild Gehlin, när hon tillsammans med moderatorn Johan Barth från Debe Flow Group avslutade dagarna med att summera de tio åren som har gått.

– Branschen har ökat leveransen av förnybar geoenergi till det svenska energisystemet med 50 procent. Fler än 150 000 installationer har tillkommit och borrhålsdjupet har i genomsnitt ökat med 30 meter, eller 20 procent. Det har registrerats fler än 175 000 nya borrhål och borrats mer än 33 miljoner meter borrhål, sa Signhild Gehlin.

– Sveriges geoenergianläggningar har under våra tio år bidragit med mer än 160 terrawattimmar förnybar värme och kyla. Det motsvarar mer än 335 miljoner fat olja, eller 140 miljoner ton koldioxid som vår bransch har ”osläppt” ut. Vi gör skillnad, konstaterade Signhild Gehlin.

Det var också statistik som gällde när Signhild Gehlin inledde Geoenergidagen med att belysa geoenergins ställning i Sverige och övriga världen.

– Utvecklingen av borrhål ser stabil ut, det byggs många större borrhålslager. Enligt IGA, International Geothermal Association, fortsätter den utvecklingen i ännu högre takt. Deras prognos säger att användningen av geoenergi, inklusive djupgeotermi, kommer att åttafaldigas fram till 2050.

– Även om de bara har lite rätt, så kommer väldigt mycket att hända framöver.

Martin Forsén, chef för internationella affärer på Nibe, spanade in framtidens värmepumpar och köldmedier. Han beskrev elektrifieringen som en megatrend, inte bara i transportsektorn utan även i värmesektorn.

När det gäller köldmedel kommer alla f-gaser, fluorerade gaser, att fasas ut till 2050. Under utfasningen kommer f-gaserna att tilldelas i kvoter som kommer att minska kraftigt från och med 2027.

– Vi ser nu att kolväten och andra naturliga köldmedel är på stark framväxt. Men det är en tuff utmaning för branschen.

Konkurrensen om mark och vatten som resurs ökar alltmer. Det kan leda till högre krav på skyddsåtgärder eller att man nekas tillstånd att borra. Mattias Gustafsson, nytillträdd vd för Borrföretagen, talade på temat och såg en trend att konkurrensen sprider sig till fler städer.

– Det blir allt vanligare i stadsplaneringen att placera väg och järnväg under jord. Det är då bra om man från kommunernas sida inte sätter stopp för borrning i hela planeringsområden.

Anders Schön var tills nyligen platschef på Häfla Bruk i Östergötland, som tillverkar galvaniserade produkter som räcken, trappor och gallerdurk. Han berättade om den geoenergianläggning som har byggts i två steg, nu senast med borrningar under hösten.

– Det har varit verkligt utmanande borrning. Berget är poröst med gigantiska mängder vatten. Ibland har vattnet stått som gejsrar ur hålen.

Klas Berglöf på Climacheck stack ut hakan och menade att alla geoenergianläggningar går sämre än de har potential för. De kan under alla förhållanden prestera bättre, hävdade han i sin föredragning om instrumentering och mätning.

– En fjärdedel av energianvändningen i driften kunde tas bort om man bara såg till att de fungerar rätt.

Svårigheterna att som fastighetsägare själv mäta och optimera gör att drift av geoenergianläggningar som en tjänst efterfrågas allt mer. Alexander Gerdin och Roger Nordman från CIT Renergy berättade om den pilotupphandling av just detta man är i färd att genomföra på uppdrag av Belok, ett beställarnätverk inom fastighetsbranschen.

– Projektet ska leda till att fler geoenergianläggningar byggs och drivs bättre med optimerad systemprestanda, summerade Alexander Gerdin.

TEXT: LARS WIRTÉN FOTO: ANETTE PERSSON

Clemens Krijnen tycker att fältveckorna på Bryngels var en bra erfarenhet.
FOTO: Privat

–De två veckorna var väldigt nyttiga. Jag lärde mig alla moment i borrningsprocessen på plats.

Det säger Clemens Krijnen som går borrteknikerutbildningen. Under hösten har han varit två veckor i fält hos Bryngels i Sunds­vall och fått omvandla teori till praktik.

Clemens Krijnen är inte helt oerfaren när det gäller arbete under mark. Han har jobbat i gruvsektorn i 13 år med allt från jordarbeten till sprängning. Han har även borrat mycket i gruvor.

– Så den biten sitter i fingerspetsarna, förklarar Clemens efter sina två fältveckor.

För Clemens har gruvarbetena inneburit att han har varit borta mycket från hemmet och familjen i Sundsvall. Därför vill han nu sadla om till att bli brunnsborrare.

– Som gruvarbetare har jag varit borta sju dagar i stöten, det är inte hållbart i längden. Jag tycker också om att få jobba utomhus i stället för nere i berget.

Den första av de båda fältveckorna fick Clemens vara hemma i Sundsvall och vara med vid borrningen av ett geoenergiprojekt. Andra veckans borrning var förlagd i Kramfors, där åtta borrhål skulle borras.

– Det gick bra, vi borrade ett hål per dag, säger Clemens.

Det är många moment att lära sig, konstaterar Clemens, allt från att lasta på och av lastbilen med kompressor, slangar, foderrör med mera, till att koppla in kompressorn, borra och montera foderrör och sedan själva borrningen i berg.

– Jag fick sköta spakarna och borra nedåt i berget, men inte uppåt, det är mycket känsligare. Det var en bra erfarenhet, det är viktigt att kunna hantera reglagen och bli duktig på att styra borren.

Det var relativt djup borrning Clemens fick prova på, ned till 280 meters djup i både Sundsvall och Kramfors.

– Det var bra maskiner och personal att jobba med. Killarna var trevliga och tog hand om mig bra.

Pierre Åberg är vd på Bryngels. Han tycker att det har fungerat bra med fältveckorna.

– För oss var det självklart att ställa upp nu när en person från vår region går utbildningen. Vi har alltid förhoppningen att kunna rekrytera fler borrare. Det passade också bra i tiden för oss, vi hade passande projekt där bägge riggarna var på samma ställe samtidigt.

Han tycker det är viktigt att ta emot elever från borrteknikerutbildningen om man har möjlighet.

– Vi är i en bransch som har stort behov av personal. Vi behöver också höja nivån i hela branschen genom att ta in utbildad personal.

Pierre Åberg tycker inte att det var besvärligt i sig att erbjuda en plats.

– Utmaningen ligger i att se till så att det blir givande två veckor för eleven. Det är för kort tid för att göra stora anpassningar och för lång tid att bara stå vid sidan och följa arbetet. Men det är tillräckligt lång tid för att få en inblick i arbetet och förbereda sig inför den långa praktikperioden.

Clemens Krijnen är nöjd med utbildningen så här långt.

– Den är väldigt bra, man får lära sig mer än att bara borra. I den teoretiska delen är det mycket geologi och vilka olika lager som finns i marken. Vi får även en svetsutbildning och lastbilskort, vilket är mycket bra. Det är en komplett utbildning på kort tid med mycket som är användbart i yrkeslivet. Men själva jobbet som brunnsborrare, det lär man sig sedan genom att jobba.

Pär Dalhielm, vd på Svenskt Vatten, betonade vikten av samverkan och samarbete i VA-branschen.
FOTO: Svenskt Vatten

I oktober arrangerade Svenskt Vatten den årliga Nationella Dricksvattenkonferensen i Gävle.

Under två dagar avhandlades bland annat dricksvattendirektivets genomförande, ny teknik och forskning och dricksvattenförsörjning under ansträngda förhållanden. Konferensens centrala tema var samverkan.

– Ska vi klara de utmaningar vi har inom VA-branschen är samverkan och samarbete helt centralt, sa Pär Dalhielm, vd på Svenskt Vatten.

Nya och utvidgade perspektiv lyftes som en av samverkans största fördelar, liksom möjligheten till kompetensförsörjning genom samarbete med andra organisationer.

Jörgen Holmlund från Försvarshögskolan pratade om dricksvattenförsörjning under ansträngda förhållanden. Han utnämnde Sveriges kommuner till grundbulten i den civila beredskapen.

– Kommunerna är ofantligt viktiga i det nya civila försvaret och kritisk infrastruktur, framför allt vatten, är nödvändigt i totalförsvaret 2.0, förklarade Jörgen Holmlund.

Vikten av beredskap för dricksvatten framhävdes även av övriga talare.