Gedigen utbildning är ett medlemskrav för grundläggare

/0 Kommentarer

I branschorganisationen Svensk Grundläggning (SAFE) är det sedan några år ett medlemskrav för entreprenörer att de ska utbilda sin grundläggningspersonal enligt organisationens specifikationer.
Utbildningen är teoretisk och leder fram till ett kompetensbevis – ”Säker grundläggare” – som ska förnyas vart femte år.

Ett exempel på grundläggningsarbete, från bygget av Norra Länken i Stockholm. Stödkonstruktion bestående av stålspont och bakåtförankring med linstag inborrade i berg. Stålsponten är också en del av en tätskärmen i kombination med jetinjektering (jord) och ridåinjektering (berg). Borrmaskinen utför installation av mantelburna stålkärnepålar.

Utbildningen hos SAFE genomförs i tre steg. Grundkravet för att få gå introduktionskursen (steg 1) är att lärlingen, som till exempel kan vara smed utan yrkesbevis eller grävmaskinist eller chaufför med yrkesbevis, har jobbat minst 1 800 timmar med anläggning. Hos arbetsgivaren ska även en utbildningsansvarig utses.

Introduktion och handledning

Introduktionskursen tar två dagar och innehåller bland annat moment som hälsa och säkerhet, beräkningar, maskinsäkerhet och säkra lyft med speciell inriktning på grundläggning samt avslutas med ett skriftligt prov.
Därefter arbetar lärlingen under handledning hos sin arbetsgivare under fyra till sex månader. Handledaren ska själv ha yrkesbevis för den maskin lärlingen arbetar i. Parallellt med lärlingsarbetet sker självstudier med stöd av handledaren eller den utbildningsansvarige.

Geoteknik, juridik och praktik

Steg 2 i utbildningen kallas grundkurs och består av två delar. Kravet för att börja steg 2 är minst 2 700 timmar i yrket samt att alla moment i självstudierna efter introduktionskursen genomförts.
Del 1 i grundkursen är två dagars utbildning i geoteknik. Här tar man upp bland annat geologi, grundvatten, tjäle, jordarter, jordförstärkning, gränssnitt mellan berg och jord, risker och omgivningspåverkan samt jordförstärkning. Det hela avslutas med ett skriftligt prov.
Därefter fortsätter lärlingen arbetet i företaget på aktuell maskin och ska då träna på olika arbetsmoment, med målet att behärska olika metoder och bedöma olika tillvägagångssätt. Allting ska dokumenteras i utbildningsboken.

Ger yrkesbevis

När lärlingen nått totalt 5 400 timmar, varav 1 800 ska vara inom anläggningsarbete och 3 600 utbildningstid för den aktuella maskinen (minst 1 200 av dessa ska vara som operatör) vidimeras dokumentationen för prov, erfarenhet och teoriutbildning av Byggnadsindustrins Yrkesnämnd (BYN), som utfärdar ett yrkesbevis.
Del 2 i grundkursen består också av två dagars utbildning, som handlar om arbetsplatsen. Ur innehållet kan nämnas bland annat bygghandlingar, entreprenadjuridik, tillsynsjournal, besiktningar, CE-märkning, service och arbetsplatsansvar. Även den här delen av grundkursen avslutas med skriftligt prov.

Kompetensutveckling

Det 3:e steget för att bli ”Säker grundläggare” är en tvådagars kompetensutvecklingskurs. Här går man igenom geo- och grundläggningsteknik, AMA/AF, beställarrollen, arbetsmiljö, visuellt ledarskap samt aktuellt och nytt om maskiner. Efter avslutande godkänt skriftligt prov erhåller medlemsföretaget ett kompetensbevis för medarbetaren. Beviset förnyas vart femte år, vilket sker genom en repetition av steg 3; kompetensutveckling.
För tjänstemän finns ytterligare ett steg som heter 2P – Projektering och projektledning.
Denna kurs är öppen även för andra yrkeskategorier där grundläggning ingår, till exempel konsulter och husbyggare.

Text: Jörgen Olsson Foto: Mikael Creütz/Golder Associates

 

”Utbildningen har fått bra genomslag”

Svensk Grundläggning har sedan 2003 erbjudit utbildningspaketet för bland annat maskinförare. För något år sedan fattade man beslutet att göra det obligatoriskt för alla medlemsföretag på entreprenörssidan att utbilda sina medarbetare.

– Vi har fått bra genomslag, men det är en lång process att utbilda alla, säger Sussie Bierbum, kursadministratör på Svensk Grundläggning.
– Eftersom det är tänkt att det ska vara uppåt sex månaders praktisk tillämpning mellan de olika stegen, så tar det totalt mellan tre och fem år att genomföra allihop och bli klar.
– Utbildningen vänder sig ju även till medhjälpare utanför maskinen och till arbetsledare, men ser man till just maskinförare/operatörer så har hittills ett 30-tal gått igenom hela utbildningen och fått sitt kompetensbevis.

Minst 400 ska utbildas

Exakt hur många maskinförare det totalt handlar om är inte känt, men Svensk Grundläggning räknar med att det bland medlemsföretagen finns omkring 400 stycken.
– Därutöver finns det en stor mängd små entreprenörer och företag som inte är medlemmar hos oss. Dem kommer vi ju inte åt genom kravet – däremot kan det bli så att de större entreprenörerna begär att de ska utbilda sig för att de ska bli anlitade, säger Sussie Bierbum.

En styrka i offerter

Tanken är att kompetensbeviset ska efterfrågas eller krävas av byggherrar – men också fungera som en styrka för entreprenörer att lyfta fram i sina offerter.
Gensvaret har som sagt varit gott och många maskinförare går nu under hösten igång med utbildningen. Varje delkurs kostar arbetsgivaren mellan 6 000 och 9 000 kronor per medarbetare. Till det kan läggas kostnader för frånvaro, resor och övernattningar.
– Men kostnaderna har faktiskt inte varit föremål för några större diskussioner bland våra medlemmar, säger Sussie Bierbum:
– Det är positivt att kunskap och säkerhet ute på arbetsplatserna värderas högre än kostnaden för utbildning!

Text: Jörgen Olsson

 

Kommuner kräver certifierade borrentreprenörer

/0 Kommentarer

Certifierad eller inte – hur viktigt är det för kommunerna att en borrentreprenör är certifierad vid ansökan om borrningstillstånd? Det är ett krav, svarar flera kommuner Borrsvängen varit i kontakt med. Men det är inte avgörande vilket certifikat borraren har.

Kraven på borrentreprenören varierar mellan kommunerna när en fastighetsägare ansöker om borrningstillstånd för geoenergi eller egen vattenbrunn. Att många kommuner kräver certifierade borrare för att ge fastighetsägaren borrningstillstånd framgår av kommunernas hemsidor. Men vilken kunskap har kommunerna om den certifiering som görs av certifieringsföretaget RISE, och som egentligen handlar om certifiering på olika nivåer?

Borrsvängen har kontaktat en rad kommuner och fått en bild av att de lägger mindre vikt vid vilket certifikat borraren har, AB eller B, ansvarig brunnsborrare eller brunnsborrare. Men det är viktigt att entreprenören följer SGU:s vägledning för att borra brunn; den uppdaterade Normbrunn -16. Något som inte alltid uppfylls, vittnar man om i en kommun.

Vi ställde frågor kring:

  1. Hur många borrningstillstånd kommunen ger.
  2. Kännedom om RISE:s certifiering.
  3. Certifiering enligt klass B och AB.
  4. Varför det i förekommande fall inte krävs certifiering.
  5. Hur viktig Normbrunn -16 är.

Göran Eriksson, miljö- och hälsoskyddsinspektör, Norrköpings kommun

– Vi tar inte många tillståndsbeslut. De flesta ärenden är anmälningsärenden. De tillstånd vi ger regleras i föreskrifterna för vattenskyddsområden.

– I våra beslut skriver vi in följande försiktighetsmått om certifierade brunnsborrare: ”Brunnsborrare som anlitas ska vara certifierad eller ha motsvarande kunskap samt inneha en ansvars- och miljöförsäkring.” Inget om klass AB eller B. Vi anser att om arbetet följer gällande Normbrunn är det garanti för att brunnsborraren har den erfarenhet och kunskap som krävs för ett fackmannamässigt väl utfört arbete, och att påverkan på miljön blir så liten som möjligt.

– Fram till dags datum har vi krävt att ”Vid utförande av energibrunnen ska kriterierna i Energibrunnsnorm -07 uppfyllas.” Nu ska vi ändra till att arbetet ska utföras enligt Normbrunn -16.

Erik Sjöqvist, miljöinspektör, Göteborgs stad

– Göteborgs stad ger mellan 250 och 300 borrningstillstånd per år.

– Certifikatet är en kvalitetssäkring, en trygghet för den sökande och för berörda grannar. Klass B är tillräckligt i dagsläget. Vi gjorde bedömningen att det inledningsvis skulle räcka för att branschen inte skulle stå stilla. Men diskussioner förs internt om att i framtiden ställa krav på AB-certifiering.

– Normbrunn -16 är viktig för att den sammanfattar ett arbetssätt och en kunskap som vi tycker att man ska ha. Känslan är att med den kunskapen har borraren större förståelse för de krav och restriktioner som vi har.

Pekka Hanski, miljöinspektör, Haparanda stad

– Haparanda stad har inte tillståndsplikt för borrning av bergvärme utan bara anmälningsplikt, och det inkommer cirka 20 anmälningar per år.

– Ja, vi känner till certifieringen. Vi kräver inte certifiering, men jag vet att våra lokala rörfirmor alltid anlitar certifierade borrfirmor.

– Vi kräver att arbetet utförs enligt Normbrunn -16, så att borrningen görs på ett korrekt sätt. Det är också i syfte att undvika eventuell påverkan på miljön, i form av läckage.

Malin Welander, miljösamordnare Värmdö kommun

– Vi har vanligtvis 90-100 ansökningar per år om att borra för geoenergi, sedan har vi vissa områden där det krävs tillstånd för att borra för dricksvatten och det är cirka tio anläggningar per år.

– Ja, vi kräver att borraren ska vara certifierad och godtar både klass B och AB. I stort sett har alla fått tillstånd, det har varit någon anläggning som nekats inom primärt vattenskyddsområde.

– I våra tillstånd ställer vi som villkor att Normbrunn följs. Vi har gjort en uppföljning av runt 250 anläggningar där vi har begärt in provtrycknings- och brunnsprotokoll och fått många samtal från brunnsborrningsföretag om att de utför provtryckning men inte dokumenterar den, och att inga andra kommuner ställer krav på provtryckningsprotokoll. Normbrunn säger ju att provtryckning ska dokumenteras och företagen intygar på brunnsprotokollen att de följt Normbrunn, men så är det inte riktigt.

Martin Holmstedt, processansvarig, Stockholms stad

– Miljöförvaltningen i Stockholms stad gav 2016 cirka 400 tillstånd för värmepumpsanläggning.

– Vi ställer som krav att borraren som är på plats ska ha ett personcertifikat utfärdat av RISE, oavsett B eller AB. Genom att kräva personcertifikat säkerställer vi att borraren har kompetens att utföra borrningar för geoenergi på ett riktigt och miljömässigt godtagbart sätt. Ett B-personcertifikat anser vi vara tillräckligt.

– Vi ställer också krav på att sökanden borrar och installerar anläggningen enligt kraven i Normbrunn-16. Här ges riktlinjer för hur förundersökning, tekniskt genomförande och handhavande bör gå till på ett säkert sätt, avseende hur grundvattnet, omgivande mark och byggnader eller annan miljö påverkas. Det är viktigt för att säkerställa att värmepumpsanläggningen borras och installeras miljö- och energimässigt godtagbart.

Ann-Kristin Djuvfeldt, förvaltningschef, Hammarö kommun

– Miljö- och byggnadsnämnden handlägger cirka 40 ansökningsärenden om tillstånd för geoenergi per år.

– Borrningar för energibrunnar i Hammarö kommun får bara utföras av certifierade brunnsborrare. Målet är att minska risken för miljöstörningar, och därmed för skadestånd som kan bli följden om borrningen orsakar skada på miljö eller fastighet. En certifierad brunnsborrare har dokumenterad kunskap och erfarenhet. Dessutom ska företaget där brunnsborraren arbetar ha en ansvars- och miljöförsäkring på minst fem miljoner kronor.

 

Text: Mia Ising

 

Så blir du certifierad brunnsborrare

/0 Kommentarer

Det är bråda dagar inom RISE Certifiering. Hösten är den tid då många kunder vill certifiera personal och företag, eller ansöka om förnyelse av ett certifikat.
– Utbildning och certifiering är en kompetenssäkring, säger Ulf Petersson, och påminner om att certifiering av brunnsborrare är en direkt konsekvens av Sveriges miljömål.

Certifiering av brunnsborrare har gjorts sedan början av 2000-talet. Sverige hade antagit en rad miljömål och bland dem skyddet av vårt grundvatten. Ansvaret landade hos SGU och därifrån ledde vägen till utbildning och certifiering.
Utgångspunkten är, att om borrning utförs av en certifierad brunnsborrare får kunden en trygghet i att borraren har fått sin erfarenhet och kunskap kontrollerad. Felaktig borrning eller installation kan medföra skador på fastigheter och i värsta fall miljöproblem. Inget nytt, tänker kanske den erfarne borraren. Likväl är certifiering inte självklart för alla.

Kompetenskvitto

Ulf Petersson, tekniskt ansvarig för personcertifiering på RISE. Foto: Jörgen Olsson

Ulf Petersson, som är tekniskt ansvarig för personcertifiering inom RISE, vet att berätta hur det går till:
– Kompetenssäkringen görs genom både utbildning och certifiering. Utbildning sker vanligtvis hos utbildningsföretaget Approvus, eller branschorganisationerna. Certifiering görs av RISE.
RISE är idag enda instans att utföra certifiering, men medarbetare från de institut som nyligen gick samman i RISE har varit med från början i utvecklingen av certifikaten. De har över tio års erfarenhet av att certifiera brunnsborrare.
– Det finns personcertifiering samt företagscertifiering. Personcertifieringen har fått störst genomslag och är den form av kvalitetssäkring som de flesta kommuner väljer att kontrollera vid en ansökan om att anlägga energibrunn.
Företagscertifieringen har dock fått visst uppsving, tillägger han, genom de allt större entreprenader för energilagring där borrföretagen agerar underentreprenörer. Företagscertifiering finns i två varianter, en större ISO-baserad och en mer anpassad kallad C-borrföretag.

Checklista för certifiering

Du som vill certifiera dig själv eller en medarbetare har en del steg att ta på vägen. Borrsvängen sammanfattar vad du bör känna till.

Nivåer:
Brunnsborrare certifieras på två nivåer: ansvarig brunnsborrare, AB, samt brunnsborrare, B.

Krav:
Både certifikat AB och B kräver
• godkänd tentamen i Praktisk hydrogeologi samt Juridik för brunnsborrare,
• kursen Säkerhet på väg,
• kursen/certifikatet Heta arbeten,
• godkänt svetsprov samt
• att borraren omfattas av en ansvarsförsäkring på minst fem miljoner.

Utbildningen i hydrogeologi samt juridik är mer omfattande och ställer högre krav vid AB-certifiiering. Tuffare villkor väntar även när det gäller praktisk erfarenhet.

För certifikat AB krävs
• tre års praktisk erfarenhet inom arbetsledande eller ansvarig ställning samt
• att företaget gjort 30 brunnar/år i tre år, under en femårsperiod.

För certifikat B krävs
• 18 månaders praktisk erfarenhet som brunnsborrare samt
• medverkan vid minst 45 brunnar eller totalt 150 borrningar.

Utbildning och tentamen:
Kontakta din branschorganisation för utbildning. Ett företag som erbjuder utbildning och tentamen i juridik och praktisk hydrogeologi är Approvus AB.
Du kan vända dig till RISE om du vill boka tentamen direkt, eller har frågor om tentamenstillfällen. Hit vänder sig också den som vill certifiera ett företag.

 Kostnad:
Grundutbildningar på några dagar erbjuds för runt 10 000 + moms.

Formulär:
Ansökan om certifikat kan göras på webben. Det formulär som krävs finner du på www.sp.se under RISE Certifiering/Personcertifiering.

Uppföljning:
Borraren är skyldig att årligen rapportera genomförda uppdrag, samt fortbildning/att man tillgodogör sig nya regler och kunskaper inom området, till sin certifieringsinstans.

Förnya certifikat:
Glöm inte att förnya ditt certifikat! Det ställs ut på fem år, därefter måste du förnya det.

Detta är RISE
RISE står för Research Institutes of Sweden, en färsk sammanslagning av certifierings- och forskningsinstituten Innventia, SP och Swedish ICT. 2017 har de gått samman i syfte att kunna erbjuda mer kompetens och fler tjänster under samma tak, inte minst till små och medelstora företag. RISE driver och stöder alla typer av forsknings- och innovationsprocesser för näringsliv och samhälle.
Svenska staten äger storinstitutet RISE med 2 200 medarbetare. Göteborg är platsen för det nya huvudkontoret.
RISE Certifiering är den del av institutet som utför certifieringar. De gör en rad personcertifieringar, däribland ”Certifierad Brunnsborrare”, men certifierar även exempelvis brunnsborrningsföretag.

Läs mer: sgu.se och ri.se

Text: Mia Ising

Fler borrare måste bli certifierade

/0 Kommentarer

SGU efterlyser en hundraprocentig certifieringsgrad i branschen, det vill säga att alla borrtekniker är certifierade. Och att alla kommuner har certifiering som krav i tillstånden.

Göran Risberg, avdelningschef på SGU Mark- och grundvatten, lyfter fram konsumentens rätt att känna sig trygg och säker på att personen som utför en borrning har den kunskap som krävs och att arbetet blir riktigt utfört.

– Det är vår grundinställning. En annan del i SGU:s inställning är att vi har identifierat certifiering som en viktig del för att nå miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet.

Det av riksdagen fastslagna målet lyder: ”Grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag.”

– Grundvatten ska kunna användas som dricksvatten, och enskilda brunnar är oftast borrade. Om de inte borras på rätt sätt finns det påtaglig risk att dricksvattnet påverkas, säger Göran Risberg.

Göran Risberg, avdelningschef Mark- och grundvatten, SGU. Foto: Johan Barth.

Rapportera till Brunnsarkivet

Certifieringen utgår också ett incitament att följa lagen om uppgiftsskyldighet, det vill säga att rapportera in till Brunnsarkivet. En certifierad borrare som inte sköter rapporteringen kan riskera att bli av med sin certifiering. Certifieringen kan därmed bli ett sätt att få ett så komplett Brunnsarkiv som möjligt.

– Brunnsarkivet innehåller viktig information. Dels innebär det att det alltid finns en kopia på protokollet om konsumenten inte hittar det. Dels är Brunnsarkivet viktigt för alla infrastrukturprojekt och större byggnationer, att man har full koll var det finns brunnar.

Har blivit bättre

Göran Risberg upplever att certifieringen, som infördes för cirka tio år sedan, har förbättrat kvaliteten i brunnarna.

– Normbrunn och certifieringen har gjort att brunnarna har blivit bättre. Generellt gäller ju att du inte behöver visa upp någon dokumenterad kompetens för att starta ett borrningsföretag. Det är i mångt och mycket ett lärlingsyrke. Därför är riktlinjer, utbildningar och certifiering så viktigt.

Bland företag som är anslutna till Geotec eller Avanti finns alltid minst en certifierad på varje företag.

– Men hos de som inte är anslutna till någon av branschorganisationerna är certifieringsgraden betydligt lägre.

Krav från kommunerna

Göran Risberg menar att kommunerna har ett stort ansvar i att ställa krav på certifiering i tillstånden.

– Många som har genomgått utbildningen har kanske inte ansökt om certifikat just för att kommunerna där det verkar inte ställer krav på det. Idag är det bara cirka hälften av kommunerna som ställer det kravet.

Det skäl kommunerna ofta uppger är att de inte kan ställa det kravet av konkurrensskäl.

– Då menar jag att om de bara är tydliga med att från och med exempelvis hösten 2018 inför vi krav, då hinner borrningsföretagen utbilda sina borrare.

Det kan även vara okunskap hos kommunerna som ligger bakom.

– Hos mindre kommuner är det svårt att hålla kompetensen uppe inom det här området. Det är bland annat därför vi har tagit fram Normbrunn, så att kommunerna ska ha något att luta sig mot.

Bör utvecklas

Göran Risberg efterlyser även en utveckling av certifieringen.

– Vi var med inledningsvis och engagerade oss ur miljösynpunkt. Nu tycker jag att branschen själv är mogen att utveckla certifieringen så att den täcker in fler områden, exempelvis de delar som rör arbetsmiljön. Det hänger ihop med vattenkvaliteten. Har du utrustning som är bristfällig ur arbetsmiljösynpunkt ökar risken för fel i utförandet.

Göran Risberg är dock noga med att SGU även framöver kommer att finnas med och stödja utvecklingen av certifieringarna och bidra med utbildningsmaterial till certifieringarna.

Brunnsborraren är ansvarig

SGU är inte den myndighet en brunnsägare ska vända sig till om borrningen inte har utförts korrekt. Därför har Göran Risberg svårt att ha en uppfattning om i vilken omfattning det brister i borrningarna av brunnar.

– Tidigare var det ganska vanligt att man ändå vände sig till oss när vattnet var påverkat. Sådana anmälningar får vi inte längre. Min bild är därför att den typen av skador har minskat

betydligt.

– Det viktiga är att brunnsborrarna förstår att det är konsumentlagen som gäller och att det är brunnsborraren som är ansvarig. Det går inte att skylla på installatören, eller att man har blivit tillsagd att borra på en viss plats. Är det inte en bra plats ska man avråda eller vidta de åtgärder som krävs för att dricksvattnet inte ska riskeras.

– Ingen borrare vill medvetet förstöra grundvattnet. Därför är det viktigt att borrningsföretagen utbildar och hela tiden utvecklar sin personal. Vi vill att alla borrare ska vara certifierade, slår Göran Risberg fast.

Text: Lars Wirtén

Certifieringsläget 2017

  • Sedan certifieringen startade 2004 har cirka 400 brunnsborrare certifierats av drygt 1 000 aktiva.
  • Idag finns drygt 200 giltiga personcertifikat.
  • Av dessa har drygt 150 behörigheten AB, Ansvarig brunnsborrare.

Rekordlång kärnborrning i Norge

/0 Kommentarer

En horisontell 1 600 meter lång, styrd kärnborrning under vattnet i extremt hårt, uppsprucket berg. En omöjlig uppgift? Inte för Asera Mining.

Utmaningarna var dock många när företaget genomförde världens kanske längsta styrda horisontella kärnborrning i norska Romsdalsfjorden. Vegvesendet i Norge ska bygga en två kilometer lång hängbro och en 16 kilometer lång biltunnel under Romsdalsfjorden som en del i att göra sträckan Bergen-Trondheim färjefri. För att få underlag för den fortsatta entreprenaden fick Asera Mining tillsammans med norska Entreprenörsservice i uppdrag att utföra kärnborrning på delar av tunnelsträckan. Asera stötte tidigt på stora svårigheter i borrningen, berättade Ove Göting, delägare i bolaget på årets NordDrill.

Ove Göting från Asera Mining skildrade de krävande undersökningsborrningarna under Romsdalsfjorden i Norge, där en 16 km lång tunnel ska byggas.

– Berget var otroligt hårt, det bestod ofta av kvarts som var nästan som glas. Samtidigt var det väldigt uppsprucket vilket gjorde att det smulades sönder och gjorde det svårborrat.

– Följden blev att smulor av berget kilade fast i kärnröret och vi kom ofta bara tre decimeter istället för normala tre meter per rör.

Uppsprucket berg gav vattenproblem

Vid horisontella hål måste verktyget som hämtar kärnröret pumpas in. På dessa djup tar det två timmar. Det tar 30 minuter att vinscha upp röret och ytterligare två timmar att pumpa ner kärnröret igen. Själva borrningen tar däremot bara en kvart.

– Kommer du då bara tre decimeter när du borrar blir du inte så effektiv.

Det här gjorde att kärnborrningarna tog två år istället för planerade ett. Dessutom drogs borrningen med vattenproblem, på grund av det uppspruckna berget.

– Vi har ofta haft total förlust av spolvatten och däremellan gradvis ökande förluster.

Detta krävde mängder av gjutningar och injekteringar för att stabilisera hålet och täta öppna sprickor.

– På de här djupen tar det fyra timmar att pumpa ner cementen, konstaterade Ove Göting, som trots utmaningarna nu har överlämnat borrkärnorna till norska Vegvesendet för vidare analys.

Text: Lars Wirtén  Foto: Jörgen Olsson

Värmelagring i berget kan bli fjärrvärmelösning

/0 Kommentarer

Fjärrvärmeverk har ofta problem med värmeöverskott på sommaren. För att lösa det tittar Tekniska Verken i Linköping på en lösning med högtemperaturlagring i berget med hjälp av ett borrhålslager. 

Tekniska Verken i Linköping har avfallsförbränning som sin huvudsakliga värmekälla. Avfall är svårt att lagra och behöver därför brännas även sommartid, då efterfrågan på värme är låg. Då uppstår frågan: kan den värmen lagras för att användas som spets på vintern och på så sätt ersätta kol och olja? På NordDrill berättade Henrik Lindståhl, utvecklingsingenjör på Tekniska Verken, om hur planerna ser ut för att hitta en lösning:

– Vi utreder nu möjligheten att använda ett borrhålslager för att värma berget sommartid och åter utnyttja den på vintern.

En av utmaningarna är den höga temperatur som krävs. Vattnet i fjärrvärmenätet håller 100 grader. För att ge ett tillräckligt tillskott behöver vattnet från borrhålslagret vara 70 grader varmt vid urladdning.

– Det finns idag inte kollektorer som klarar den temperaturen, konstaterade Henrik Lindståhl. För att hantera denna och andra gemensamma frågor överväger Energiforsk därför att starta ett särskilt forskningsprogram inriktat mot värmelagring i fjärrvärmenät.

I höst ska Tekniska Verken genomföra provborrningar för att se om det finns förutsättningar att gå vidare med projektet. På sikt är målet att med hjälp av värmepumpar kunna utvinna 70 GWh lagrad värme från sommarens förbränning. För att klara det krävs ett borrhålslager med 1 500 borrhål à 300 meter. Om ett högtemperaturlager blir verklighet i Linköping blir det Europas största borrhålslager.

Text: Lars Wirtén  Foto: Jörgen Olsson

Finska Poratek gjorde Sverige

/0 Kommentarer

Delar av den stora finländska delegationen på NordDrill 2017 i Jönköping.

Den finska branschföreningen Poratek styrde sin medlemsresa till Sverige. Besök på NordDrill och i gruvan under Sickla i Stockholm stod på programmet.

– Det blev en intressant, givande och lyckad resa på de flesta sätt, summerar föreningens ordförande Jimmy Kronberg.

Det blev ett par tre intensiva dygn för den 46 personer starka finska delegationen. Man kom med buss från Stockholm på torsdagsmorgonen och fick en heldag plus avslutande branschfest på Elmia. Både entreprenörer och leverantörer fanns med bland de 46.

– Det är ett ganska bra tvärsnitt av den finska branschen. Vi har ungefär 20 entreprenörer som medlemmar. Sedan finns det ungefär lika många till som vi hoppas få med i föreningen med tiden, säger Jimmy Kronberg.

På NordDrill fick Poratek en egen föreläsning om djupborrning av Atlas Copco.

– I övrigt hade vi inget särskilt program den dagen utan vi minglade på mässan. Personligen gillade jag det jag såg, det var kanske inga stora nyheter men man lär sig alltid något. Det hade varit roligt med några fler olika riggar på utomhusdelen, men det som fanns var bra, säger Jimmy som efterlyser ett  tydligare inslag från grundläggningssidan till kommande mässor:

– Här i Finland har vi inte skilda organisationer, som jag nu förstått att det är i Sverige. Jag jobbar för att få med fler finska grundläggare i Poratek, säger han.

Under fredagen begav sig Poratekgänget till Stockholm. Där det blev studiebesök i den industrihistoriska gruvan under köpcenterkvarteret Sickla i Nacka, innan färden gick hemåt igen.

Text och foto: Jörgen Olsson

Forskarens besked: Hårt vatten är bra vatten

/0 Kommentarer

Hur mår vi om vi dricker ”rent” vatten? Inte helt bra, är det överraskande svaret från Ingegerd Rosborg, forskare på KTH och Kristianstad Högskola som har skrivit en bok om dricksvatten och dess mineraler. På NordDrill föreläste hon om vårt dricksvatten.

Det svenska kranvattnet är känt för sin höga kvalitet. Men Ingegerd Rosborg är inte av samma uppfattning. I vår strävan efter mjukt vatten för att slippa kalka av hushållsapparater har vi tagit bort viktiga mineraler som kalcium och magnesium. Hennes föreläsning inskärpte betydelsen av att få i oss mineraler från dricksvattnet, och inte bara förlita oss på maten vi äter.

Ingegerd Rosborg, teknologie dr och forskare vid KTH, bjöd på massor av kunskap om vad vårt dricksvatten innehåller på NordDrill 2017.

– Mineralerna skyddar oss mot exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar, tidig demens, diabetes och till och med cancer. Det vet vi genom många undersökningar där man har studerat personer som bor i områden med mjukt respektive hårt vatten. De som har hårt vatten mår bättre, slog Ingegerd Rosborg fast.

Magnesium är viktigt

Hårt vatten är synonymt med mineralrikt, där kalcium och magnesium dominerar, men även selen och bikarbonat kan finnas i höga halter. Magnesium är ett mineral som alla människor behöver då det ingår i över 200 enzymer i vår kropp och bidrar positivt till bland annat hjärt-/kärlssystem och benstommen.

– Det här är egentligen gamla rön och tusenåriga kunskaper som vi har slutat lyssna på. 2005 bestämde sig Livsmedelsverket för att mineraler i vattnet inte har någon betydelse. Och även världshälsoorganisationen WHO gungar i frågan sedan några år.

– WHO måste revidera sina riktlinjer för dricksvatten så att de innehåller miniminivåer för en rad nödvändiga mineraler, först och främst kalcium, magnesium, bikarbonat och sulfat. Riktlinjerna behöver också ta upp att vattnets mineraler bör behållas eller förbättras genom behandlingsmetoder, och inte tvärtom.

Bästa vattnet finns i Visby

Det bästa vatten Ingegerd Rosborg har analyserat finns i Visby. Även delar av Skåne har behållit sitt naturligt hårda vatten. Men många kommuner har infört avhärdning eller tar mjukt vatten från Småland istället.

– Kalciumet behövs framför allt för skelett, tänder och hjärta, men det har även en skyddande effekt mot en rad giftiga ämnen, bland annat uran, som kan förekomma i dricksvatten, underströk Ingegerd Rosborg.

Ingegerd Rosborgs bok heter ”Drinking water minerals and mineral balance” och har rönt internationellt intresse. Den har bland annat nyligen översatts till kinesiska.

Text: Lars Wirtén  Foto: Jörgen Olsson

En mässa på rätt väg

/0 Kommentarer

Representanter från branschföreningarna. Peter Söderlund från finska Poratek, Leena Haabma Hintze
från Svensk Grundläggning; Hans Vetle Sjørholt och Einar Østhassel från norska MEF; Johan Barth från
Geotec; Jens Baumann och Christian Christiansen från danska FDBB och Dominika Rydel från Avanti.

NordDrill arrangerades för andra gången – och för första gången med branschgrannarna i Svensk Grundläggning med på tåget. Fler utställare, en öppnare och mer överskådlig inomhusdel, ett intressant seminarieprogram och en lyckad branschfest noteras på pluskontot.

Men utmaningar finns inför fortsättningen: Att både bredda och fördjupa innehållet för att locka fler besökare, inte minst från andra länder än Sverige, är ett par av dessa. Här är några summerande röster från branschrepresentanterna:

Leena Haabma Hintze, Svensk Grundläggning SAFE, Sverige:

– Jag känner att det här kan vara starten på något nytt för grundläggarna. Vi var inte så många på plats, men det var några grundläggningsföretag och som hade med sig ”rätt folk”; och med det menar jag de som är ute i fält och jobbar. Både de och deras arbetsledare får ut väldigt mycket av att kunna resonera direkt med leverantörerna.

– Jag hade gärna sett en rejält mycket större satsning på utomhusdelen. Det är mitt tips till Elmia för fortsättningen, att ligga på att få dit flera företag som tar med sig sina maskiner.

Einar Østhassel, MEF, Norge:

– På det hela taget var det väldigt bra. NordDrill är den bästa miljön för att träffa vår gemensamma nordiska bransch. Jag är säker på att idén med en gemensam nordisk mässa har framtiden för sig, men vi måste få upp antalet besökare ordentligt och det kräver ett mer aktivt samarbete alla aktörer emellan. Inte minst gäller det att engagera den norska och danska delen av branschen ännu mer.

– Jag tycker också att man kan fundera över tidpunkten och platsen till nästa gång. Valet av tidpunkt är en stor framgångsfaktor, det är viktigt att mässan inte krockar eller hamnar för tätt inpå andra evenemang.

– Hatten av till Elmia för det tekniska genomförandet, som ger en bra plattform för relationsbyggande.

Dominika Rydel, Avanti, Sverige:

– Mitt intryck var att många tyckte att det var en bättre mässa än 2015 och det tycker jag själv också. Det var fler utställare och jag gillade att inomhusmiljön var mer öppen. Sedan är det tråkigt

att det tydligen var lite färre besökare.

– Nu laddar vi om för nästa mässa om två år och jag tycker att det kunde vara en poäng att få med besökarperspektivet tydligare i planeringen. Vad vill kunderna, de som borrar, ha mer eller mindre av på NordDrill? Grundläggningsdelen av mässan kan också bli mycket större.

Christian Christiansen, FDBB, Danmark:

– Det var två bra dagar, tycker jag, men ur ett danskt perspektiv behöver vi fundera på hur vi gör mässan mer angelägen för våra borrare. Nu blir det mycket fokus på svenska förhållanden och energiborrning – det är inte riktigt relevant för oss.

– Föredragen var bra, men jag är lite tveksam till placeringen mitt i hallen. Jag tror att både utställarna runtom och föredragshållarna stördes av det.

– Till kommande mässor kan vi förhoppningsvis hitta inspiration från mässor i Tyskland och Holland, som har upplägg som gör dem mer intressanta för danska entreprenörer och leverantörer. Samt diskutera om Jönköping är den optimala placeringen. Kanske ska mässan rotera mellan länderna?

Johan Barth, Geotec, Sverige:

– Jag är väldigt nöjd med mässan, som levererades mycket proffsig från Elmias sida. Både innehåll och besökargrupper är rätt. Jag hade gärna sett fler utställare av kringutrustning. Jag är också väldigt glad över det nordiska samarbetet, som jag ser blir mer och mer betydelsefullt.

Text och foto: Jörgen Olsson

 

Slussens pålar säkras med vatten

/0 Kommentarer

Nu grundläggs den nya Slussenbron i Stockholm som ska sträcka sig från Stadsgårdskajen till Gamla Stan. Det som säkrar konstruktionen är ett omfattande pålningsarbete med många meter hammarborrning, bland annat med vattendriven sänkhammare.

Andreas Backhammar, blockchef inom Skanskas
grundläggning, berättade om projektet med att bygga den nya Slussen i Stockholm på NordDrill.

Andreas Backhammar, blockchef för grundläggningsarbeten på Skanska, berättade om projektet på NordDrill.

– Just nu handlar det om borrningsarbete på land och här ska ett trettiotal pålar säkra bron. Resterande sjuttio ska borras ute på Saltsjön från ponton. Just i det här projektet använder vi vatten som spolmedel istället för luft när vi borrar. Det är känsliga jordlager och med en bebyggelse som är gammal och dåligt grundlagd. Den vattendrivna tekniken minskar risken för sättningar och syresättning av organiska rester i jorden.

Pålningsprojektet är ett av de mest komplicerade och omfattande grundläggningsarbetena i Sverige. När det är klart kommer runt 1 700 pålar ha borrats ner.

20 meter hög 65-tonsrigg

I pålningslaget ingår en borrmaskinist, en borrhjälpare som kör laddmaskinen och bistår maskinisten med exempelvis borrstål och två smeder som svetsskarvar rör och svetsar slagskor. Maskinen väger 65 ton och kan lyfta 18 ton. Masten är 20 meter hög, vilket gör att den längsta rörlängden kan vara 16 meter, något som effektiviserar arbetet märkbart. För att säkerställa att berget har tillräcklig bärkraft stoppslås pålens fot mot bergytan med en hejare och de stötvågor som studsar tillbaka mäts. För att förstärka och skydda pålen fylls den slutligen med betong.

Olika jordlager ger tekniska utmaningar

Utmaningarna i pålningsarbetet är flera. Jordlagren varierar i sammansättning och stabilitet, vilket ger tekniska utmaningar. Det ytliga lagret är fyllningsmassor med rester från sten- och träkonstruktioner, gamla båtvrak och timmer. Under det, rester av bottensediment med sand, dy och gyttja. Ytterligare ett steg ner ligger en rullstensås med huvudsakligen sand och grus. Under allt detta finns till slut fast kristallint berg.

– De olika lagren gör det svårt att komma igenom. Dessutom är det 45 till 70 meter djupt vilket medför stora påfrestningar på utrustningen, förklarade Andreas Backhammar.

Text: Lars Wirtén Foto: Jörgen Olsson